Nu är Åsa Kristell tillbaka som lärare i franska, tyska och engelska i årskurs 6-9 på Duveds skola i Åre kommun. Hon har haft tema Tanzania i engelska för niondeklassarna under en vecka då eleverna har fått dansa, spela rollspel och prova hennes kläder från Tanzania.
På söndagarna predikade jag i den största kristna kyrkan i byn.
26 uppdrag mission: katumba
med skulle man vara med hela tiden i en och en halv timme och vara aktiv hela tiden. Ibland fick jag stänga av några som inte skötte sig. Det blev väldigt mycket barn eftersom många som inte fick vara med ville vara med och titta på. Trots att jag bad om hjälp från andra vuxna var jag de flesta dagarna själv med alla dessa barn, jag fick ibland någon som hjälpte till en stund, till exempel med att förklara en övning på swahili. Men snart satt de mest och tittade på. Eller gick därifrån. Jag fick många tankar på hur man kan göra det bättre med fler ledare och ett tydligare upplägg. Men eftersom barnen älskade löparskolan körde jag på dag efter dag ensam med hundra barn i ring och på led. Det blev mycket ansträngande! Men samtidigt väldigt roligt, intressant och utvecklande. Idrottsledarskap sitter i ryggmärgen på mig och är det något jag kan så är det att plocka fram lekar och övningar ur minnet. Jag hade ju givetvis inget material, inga koner eller häckar eller rockringar eller stafettpinnar eller bollar som man har i Sverige då man är idrottsledare. Men det gjorde inget, detta visste jag och jag visste att det räcker med alla dessa lekar ur minnet och en gräsplan att springa på. Det första passet hade jag planerat väl och tänkt ut vad vi skulle göra. Uppvärmning genom att alla sprang efter mig och gjorde som jag, tänjningsövningar i ring, några lekar, löpövningar på led, starter, stafett och ett avslutande lite längre lopp och därefter stretchning och avslutning. Vi avslutade alltid med att alla skulle ta mig i hand, tacka och ta avsked. (Språklärare som jag är var ju engelskan också med även här och tillfälle för dem att träna och lära sig.) Övriga dagar bara improviserade jag för jag insåg att det inte var någon idé att planera eftersom jag inte
visste hur det skulle bli, om de skulle förstå och hur många det skulle vara. Syftet med löparskolan var givetvis träning. En stor del var löpskolning. De skulle lära sig rätt löpteknik för att bli bättre löpare. Men syftet var givetvis också att ha roligt tillsammans, och att visa på att strukturerad idrott på fritiden är givande och inget konstigt alls. När jag springer och tränar i Tanzania tycker de ofta att jag är konstig och det ville jag få bort och visa på nya grejer vilket leder till utveckling i tänkandet. Dessutom älskar alla barn att springa och röra på sig och vi skrattade väldigt mycket.
Fågeln som skyddar sig mot regnet En fågel stannar upp på min balkong för att skydda sig mot regnet En blå fågel en liten mild låga som hoppar Jag öppnar fönstret och hoppas att den ska kunna flyga in i mitt rum Med en outgrundlig avsikt lägger jag ut några kokta riskorn och härmar samtidigt ett slags läte Den blå fågeln…tittar på mig….tittar åter på åskregnet Medan regnet faller allt tätare….och blixten hänger våt Och plötsligt lyfter den blå fågeln försvinner i stormen En rysning….som om det som slocknat inte är den lilla lågan Utan jag själv
Jag var i Katumba i fyra veckor. Det var del två av min tre månader långa missionsresa till Tanzania hösten 2010. Först hade jag varit en månad på en kristen gymnasieskola i den lilla bergsbyn Mlalo i Tanga-regionen i nordöstra Tanzania. Men eftersom jag är lärare ville jag testa på en statlig grundskola och så hamnade jag på Ibigi Primary School. Kontakten fick jag genom att en lärare/biträdande rektor på skolan är gift med en av lärarna på Katumba fdc som ligger bredvid och som Hållands folkhögskola har samarbete med. Där hade jag varit förut när jag gick U-linjen på Hållands folkhögskola. Katumba ligger i Mbeya-regionen i sydvästra Tanzania vid Malawisjön, två dagars bussresa från Mlalo. Eleverna på skolan var blandat kristna och muslimer. Det fanns inga kristna inslag i skolverksamheten. Men bara genom att finnas där gjorde jag skillnad och det blev snabbt känt att jag var en ”born again christian”. På söndagarna predikade jag i den största kristna kyrkan i byn som var en ”Moravian church” och många barn från skolan såg mig där och hälsade glatt. Många såg mig också då jag var ute på mina joggingrundor. De ropade ofta ”Åsa” på långt håll efter mig och de vinkade och skrattade då jag sprang förbi. Jag hoppas att jag satte några spår hos dessa ungdomar och att de nu med glädje springer och minns den galna fröken från Sverige som bara sprang och sprang.”
Av Yu Jian Född 1954 i Kunming i den kinesiska provinsen Yunnan. Räknas som tongivande i ”den tredje generationens poeter”. Översättning: Li Li. Publicerad i ”En tunga ska växa ut – ny kinesisk dikt”, utgiven av Karavan förlag 2007.
uppdrag mission nr 2 2011: betraktelse 27