Uppdrag Mission nummer 3 2023: Vad kan vi lära oss av varandra?

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2023 • årgång 177

Vad kan vi lära oss av varandra?

WALES ”DET VIKTIGASTE ÄR TILLITEN” 20 JERUSALEM ”JAG TÄNKER INTE VARA RÄDD” 24 SYDAFRIKA ”MAN KAN GÖRA MYCKET MER OM MAN HAR STÖD” 12

Act Svenska kyrkan

www.lundsmissionssallskap.se

ANSVARIG UTGIVARE Samuel Rubenson REDAKTÖR Anna Braw Storabackegatan 15C 216 15 Limhamn 073-998 23 27 red@uppdragmission.se REDAKTIONSRÅD Frida Falk Agneta Hansson Per Kristiansson Johannes Zeiler GRAFISK FORM Maria Mannberg PRENUMERATION pren@uppdragmission.se ANNONSER annons@uppdragmission.se TRYCK Ljungbergs, Klippan i s s n 2001-0087 OMSLAG Deltagare i Kyrkornas världsråds Ecumenical Youth Gathering i samband med generalförsamlingen i Karlsruhe hösten 2022. Bild: Albin Hillert, Kyrkornas världsråd

johannes zeiler är domkyrko­ lektor i Linköping och medlem i Uppdrag Missions redaktionsråd

Francesca de Gasparis besöker Sverige och berättar om de månader när

vattnet i Kapstaden höll på att ta

slut – och om hur gemensamma ansträngningar gav resultat.

20 ”det viktigaste är tilliten”

En indisk ekonom, en walesisk

u p p d r a g m i s s i o n n r 3 2 0 2 3

BILD: ALBIN HILLERT, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

20

en naturvårdsrörelse arbetar

tillsammans med organisationer, jordägare och företagare för att

rädda floden Wye i Wales.

24 ”jag tänker inte vara rädd”

Många svenskar var med när Sally

20 38

Azar prästvigdes för Evangelical

Lutheran Church in Jordan and the Holy Land i Jerusalem i januari i år.

28 ”det finns inga förhärdade hjärtan” Syriska Ola Salehs första arbete i Sverige blev på Fryshusets av­

hopparverksamhet Exit. Hennes

chef där var en före detta nynazist

– som blev hennes vän.

32 kvinnor lever extra farligt

För kvinnor som arbetar för mänsk­liga

rättigheter i Latinamerika kan redan det

faktum att de visar ett engagemang

BILD ROYNE MERCURIO

12

bonde och en präst som har grundat

resultera i att de utsätts för våld.

2

ON

12 ”man kan göra mycket mer när man har stöd”

, IK

39 om LMS

ON

38 stipendiaten

24

BILD: SYSKONBANDET

i samarbete med

34 stipendierapporten

AG NUS AR ONS

Missionssällskap, LMS,

31 betraktelsen

D: M

Tidskriften ges ut av Lunds

ömsesidigt lärande, delande av tro och liv samt gemensamt arbete för rättvisa och fred ligger i den världsvida kyrkans dna. Såhär i påsk­ tid tjänar lärjungarnas omtumlande möte med den okände gestalten längs vägen till Emmaus som ett tydligt exempel på människan som en ständigt lärande och reflekterande varelse (Lukasevangeliet 24). Det handlar om ett lärande som aldrig tar slut, som alltid äger rum i samspel med andra och som framträder på nya sätt beroende på sammanhang.

Nya kunskaper och erfarenheter länkas till redan etablerad och beprövad sanning. Kartbilden ritas om, perspektiven vidgas och bilden av verkligheten djupnar. Den egna livsberättelsen kopplas samman med Guds stora berättelse om hela skapelsen. Vi lär hela tiden nytt, omprövar det vi tagit för givet och tvingas därmed till att också lära om. Det gäller den enskilda människan lika mycket som samhällets institutioner i stort.

En sådan lärprocess har ställt världens kyrkor inför smärtsamma, nödvändiga och självkritiska frågor om hur och på vilka sätt deras lära och lärande påverkar människor, styr dem och utövar makt över dem. Hur skapar vi rum och rymd för nyfikenhet, mod och glädje att på allvar möta och utforska också det som är främmande och okänt?

Hur blir mötet med ”den andra” också ett möte med mig själv? Och vilkas röster och erfarenheter ges utrymme i ett sådant arbete?

Lärande är ett dynamiskt begrepp. Dess betydelse har skiftat över tid och låter sig inte fångas i en enkel definition. Att i dialoger och utbyten värna ömsesidig­ het, lyhördhet och respekt är något som hela tiden måste försvaras och vinnas på nytt. Inte minst i vår egen oroliga tid.

6 enkäten

19 recension

34

B IL

UPPDRAG MISSION www.uppdragmission.se

Möta och utforska

Alltid

4 krönikan

BILD: ALBIN HILLERT, KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

Missionsuppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten, långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga.

Det är de rörelserna vi följer i Uppdrag Mission.

BILD: ARNE MÖRNERUD

finns det några sammanhang där människor tar sig tid att lyssna på varandra?

Det kanske inte verkar så när man tar del av världens stora nyheter, men de innehåller ju inte allt.

Rörelsen för receptiv ekumenik gav oss ursprungsidén till det här numret, och när den väl

fanns var det som om ett album öppnade sig. Tre fågelskådare på besök från England och

Wales berättade om hur Nordstjärnan är inspirationen för det omställningsarbete som de

har engagerat sig i tillsammans: vi behöver en gemensam orienteringspunkt, och om vi möts

och samtalar är allt inte så omöjligt som det först kan verka, inte ens projektet att rädda en av

Storbritanniens mest förorenade floder. Francesca de Gasparis kom också till Sverige, och hon

berättade om en återupptäckt källa i Kapstaden och om hur människor från olika trossamfund kan stötta varandra. Emma Gunnarsson kom hem från Kyrkornas världsråds möte i Karlsruhe med ett nytt förbönsämne och vet att någon annan ber för det hon själv lämnade.

ANNA BRAW, REDAKTÖR FÖR UPPDRAG MISSION

krönika

krönika Ord i min hand

jag viker upp lappen. Någon har skrivit mental health på den med spretig handstil, och jag drabbas så starkt av orden att bokstäverna blir suddiga. i månadsskiftet augusti-september hade jag den stora förmånen att åka som Equme­ niakyrkans delegat till Kyrkornas världsråds generalförsamling i Karlsruhe i Tyskland.

Generalförsamlingen är ett tillfälle för kyr­ kor och kristna från hela världen att mötas för att fira gudstjänst tillsammans och sam­ tala om det som berör oss alla. En fantastisk upplevelse!

Inför generalförsamlingen anordnades ett antal förmöten, och jag deltog i Ecumenical Youth Gathering, EYG. Det var en fyradagars­ konferens organiserad av och för unga männi­ skor, och den samlade omkring 400 deltagare från Kyrkornas världsråds medlemskyrkor och ekumeniska samarbetsorganisationer.

BILD: KELLY SIKKEMA, UNSPLASH

en morgon i slutet av ett undervisnings­ pass får alla vi deltagare var sin papperslapp.

Uppgiften är att skriva ner ett av våra egna sår. Alla lapparna samlas in, och sedan delas de ut på nytt.

I min hand ligger nu istället för mitt eget sår ett sår som ett av mina trossyskon bär på.

I min hand har jag ett böneämne, och mitt eget sår ligger som ett böneämne hos någon annan.

4

uppdrag mission nr3 2023

Här, i en konferenslokal i södra Tyskland, blir jag så starkt drabbad av det stora som kan hända när vi vågar visa våra sår för varandra och tala om dem. ”Ja, i svagheten blir kraf­ ten störst”, Paulus ord från Andra Korin­ thierbrevet 12:9, stämmer helt med min känsla.

Tårarna rinner längs mina kinder.

Det som inte händer här i konferenslokalen är att alla våra sår plötsligt läker.

Men vi får praktisera det som Paulus också säger: ”Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig.”

Det är det som jag har blivit så drabbad av: Kristi kraft, som alltid omsluter oss, men som jag nu ännu tydligare uppfattar i den sårbarhet som finns i rummet. innan jag åkte till generalförsamlingen hade jag en bild av att vägen till ekumenik är att fokusera på det som vi har gemensamt snarare än på det som skiljer oss åt. Till viss del tror jag fortfarande att det är en bra strategi.

Men dagarna i Karlsruhe får mig också att ompröva den tanken. För när vi delar våra sår med varandra, och talar om saker som gör ont – istället för att visa upp det som vi är som allra mest stolta över – händer det något. Vi kanske inte har exakt likadana sår och inte samma erfarenheter av såren, men vi kan mötas i er­ farenheten av att ha sår. Vi ställs inte inför exakt samma utmaningar, men vi kan mötas

BILD STINA HJELM

Ord i min hand

i erfarenheter av att vara människa, i erfaren­ heter av att vara lärjunge och i erfarenheter av att vara kyrka. jesus kallar oss inte till efterföljelse på grund av de sidor hos oss som vi själva är stolta över att visa upp. Han kallar oss till efterföl­ jelse därför att Han älskar den här världen.

Och Han kan göra något vackert av det som skaver, är trasigt och har gått sönder.

Det är den Gud vi tror på – den Gud som reser oss upp när vi faller och som inte använ­ der våra svagheter mot oss utan sprider sitt ljus genom våra sprickor.

Därför kan vi visa upp våra sår. Genom dem får vi förmedla vittnesbördet: Jag vet att jag inte är hel. Jag vet att jag misslyckas. Men Jesus bar mina sår på korset, och därför sitter inte min identitet i det som är trasigt i mig utan i Honom.

Jag tror att vi är kallade att visa såren på det sättet. och min bön och mitt hopp är att när vi möts genom dessa vittnesbörd – som männi­ skor, som lärjungar, som delar av Kristi kropp i den här världen – med våra sår, i det djupt mänskliga, då kan vi få uppleva en logik som tillhör Guds rike. Att enhet också finns i det som brister. n

emma gunnarsson studerar till pastor i Equme­ niakyrkan och är sedan general­ församlingen i Karlsruhe en av de svenska ledamöterna i Kyrkans världs­ råds centralkom­ mitté. Läs gärna intervjun med henne, Celina Falk och Julia Rensberg i Upp­ drag Mission nummer 1 2023! nr3 2023 uppdrag mission

5

enkät

enkät ”Livskraften blir större”

”Livskraften blir större” BILD MIKAEL STJERNBERG

Vad kan vi lära av varandra? Har du på senaste tiden lärt dig något som har förändrat ditt sätt att se på tron eller tillvaron? vad har det betytt för dig och ditt arbete?

Teologer i Sverige och en rad andra länder svarar.

DANIEL JARA JHAYYA

RENATE JAPENGA

BOR I: ETIOPIEN FÖR MIN FORSK-

BOR I: SCHOONHOVEN

NINGS SKULL, ANNARS I DÜSSEL­

I NEDERLÄNDERNA

inte stå i vägen för detsamma.

OCH UNDERVISAR PÅ RUB

I JUNI OCH BLI PRÄSTVIGD

tillsammans, lär oss saker tillsam-

systematisk teologi, och det har

n n n Under de senaste åren har

tillsammans, då kan vi hålla hoppet,

trosliv och fördjupat en del relationer.

(Intercultural Theology and Global

jag varit med i en del ekumeniska

mans, uppmärksammar orättvisor mans, sörjer tillsammans och firar

tron och kärleken vid liv.

sammanhang. Det första jag lärde mig hade att göra med min plats i världen som vit, västeuropeisk

Christianity), så mitt svar blir enkelt:

kvinna. Vi holländare får en väldigt

som Kyrkan verkligen kan vara

vår historia i skolans undervisning,

det är bara när vi lär av varandra

positiv bild av vårt hemland och

BOR I: LINKÖPING

BOR I: UPPLANDS VÄSBY, STRAX

ÄGNAR MIG ÅT: MIN FAMILJ OCH

NORR OM STOCKHOLM

EKUMENISK ORTODOX SAMORD-

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PRÄST I

NING I SVERIGES KRISTNA RÅD

relaterar till den magnifika mångfal-

mig hur viktigt det är att jag ser

RAR JAG SYSTEMATISK TEOLOGI,

och sätt att tjäna andra i Kristi kropp,

och inte som individ, för jag kan

inte är sanningsenlig. Jag har lärt

NÄR JAG INTE ÄR DÄR STUDE-

mig som en del av en global kyrka

ÄR NATIONSKAPLAN VID SÖDER-

så som den tar sig form i varje land,

inte reda ut allt på egen hand. I den

UPPSALA, ÄR LEDAMOT I STIFTS-

verkligen kan förstå vilka vi är som

har jag lärt mig att teologin berikas

har våra rötter och vart Kyrkan ska

är öppen för att lära sig mer om

den av doktriner, liturgier, traditioner

kultur och samhällsbygge, som vi

kristna. Det är då vi kan förstå vad vi röra sig i framtiden. Vad kan vi lära

oss? Att vi, Kyrkan, är både lokala och

globala, institution och rörelse, unga

internationella, ekumeniska världen och blir mer meningsfull om man

tron och traditionerna genom de

perspektiv som människor från olika

MIG VARDAGSMOTIONÄR

n n n En av mina ekumeniska prin-

HBTQI-personer. För mig blev den yt-

terligare ett verkligt exempel på Jesu

egen identifiering med ”sina minsta”

i Matteusevangeliet 25:40. Detta

initiativ är kärlek och evangelium:

att erbjuda ett mänskligt och andligt härbärge åt unga människor som

om det sammanhang man ska till

trygg växtplats där ingen ifrågasät-

eller en organisation. Det är gott att

till Gud eller till sin nästa. Var ska det

mycket mänskligt lidande det finns,

ha något slags förförståelse, men

hur orättvisa systemen är. Det är en

sedan kan man med fördel lägga

dag för en rättvis värld – för vi är ju

bort det, för att i stället vara mot-

uppmaning till mig att arbeta varje

stifts särskilda hänvändelse till unga

ständigt riskerar att utsättas för hot,

– ett nytt land, en grannförsamling

mer orolig för världen och över hur

n n n I höstas kom jag genom

mitt arbete i kontakt med Väster­ås

ciper är ”läs på och glöm bort”. Det

blivit ärligare. Men jag är också

risk som det innebär att närma sig egen tro.

STYRELSEN I STOCKHOLMS STIFT – OCH MAN KAN NOG OCKSÅ KALLA

handlar om att söka information

har blivit utmanade. Min tro har

andra sviker sin egen kallelse och sin

MANLANDS-NERIKES NATION I

delar av världen har. Mina fördomar

och urgamla, en enhet och en stor

mångfald. Den som inte vill ta den

också öppnat nya dimensioner i mitt

MISHA JAKSIC

SOLLENTUNA FÖRSAMLING, OCH

ekumeniskt och självreflekterande

Det senaste året har jag studerat

ERIK RINGHEIM

och det har visat sig att den bilden

Kyrka. Det är bara när vi respektfullt,

BILD CHRISTINE, UNSPLASH

svaren. Men om vi arbetar tillsam-

Det man har läst sig till blir nycklar

NU PÅ HELTID FÖR ATT TA EXAMEN

jag undervisar i är interkulturell

uppdrag mission nr3 2023

till att förstå det man erfar, men ska

ÄGNAR MIG ÅT: STUDERAR JUST

teologi och global kristendom

6

hela Guds gemenskap. Jag har inte

DORF I TYSKLAND

n n n Mitt forskningsfält och det

BILDER PRIVATA DÄR INGET ANNAT ANGES

taglig för verkligheten så som den är.

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR DOKTORAND BOCHUM

ENKÄT ANNA BRAW

kallade att söka Guds rike på jorden.

Jag vill göra det tillsammans med

undan det man har läst, glömma

våld och kränkningar, så att de får en

ter deras identitet eller deras relation kunna ske, om inte i kyrkan? Hos vem, om inte hos Kristus?

nr3 2023 uppdrag mission

7

enkät ”Livskraften blir större”

enkät ”Livskraften blir större”

Rita Yaacoub.

JEBIN THANKARAJ BOR I: MADURAI I TAMIL NADU I INDIEN ÄGNAT MIG ÅT: UNDERVISAR I

att människor och andra varelser

ska stötta varandra ömsesidigt

och förstå att varje varelse har ett

inneboende värde.

TEOLOGI, GAMLA TESTAMENTET

n n n Att vi får leva tillsammans är

en av de största gåvorna vi får, och

BOR I: TECKOMATORP

ändra mitt perspektiv på naturen är

n n n Ju fler människor jag träffar

Mose­boken, särskilt kapitel 1, vers 28

med de hebreiska orden radah, som brukar översättas med att ha herravälde, och kaabash, som översätts

som att kuva eller betvinga. Som

och får prata med på riktigt – i sam-

tal där vi delar livet, delar det som

verkligen berör oss – desto tydligare

blir det för mig att jag har så mycket

att lära av varje människa jag möter.

Jag är utbildad socionom och har

Lynn White skriver har feltolkningar

arbetat en hel del med barn, bland

dragit till ekologisk ödeläggelse. Det

ma till tre barn. Nyligen träffade jag

pocentriskt sätt att se på skapelsen.

och tufft och destruktivt liv och inte

av de båda begreppen på ett sätt bi-

annat som skolkurator. Jag är mam-

har också banat vägen för ett antro-

en kvinna som har haft ett väldigt

Men när jag har läst om det som

arbetat eller studerat. Av henne

kallas the West Asian Kingship model,

fick jag det bästa tipset gällande en

sitt folk som herde och styr landet

jag tack vare att jag delade mitt liv

och som innebär att kungen tjänar

oro som mitt eget barn har. Det fick

med fred, rätt och rättvisa, har jag

med henne, tack vare att jag vågade

logiskt perspektiv. Uppmaningen

mamma.

fått hjälp att tolka orden ur ett ekoatt styra innebär inte att vi ska sätta

oss över naturen utan att vi ska vara

visa mig som en sårbar och orolig Fem bröd räckte till fem tusen

personer vid Tiberiassjön för 2 000

som herdekungen och ta vårt ansvar

år sedan. Delar vi liv här och nu

överlägsna resten av skapelsen – vi

fördjupas och inte minst blir livet

som förvaltare. Människor är inte

är en del av skapelsen. Det betyder

8

BRITTA ABOTSI ÄGNAT MIG ÅT: ÄR DIAKON I ESLÖV

att läsa skapelseberättelsen i Första

uppdrag mission nr3 2023

BOR I: LEOMINSTER NÄRA BOSTON I MASSACHUSETTS I USA ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PASTOR I SOUTH ACTON CONGREGATIONAL CHURCH

genom den lär vi oss av varandra.

Något som har hjälpt mig att för-

ROSS M. ALLEN

blir livskraften större, kunskapen lättare att leva.

vi samlas för att be på morgnarna.

RITA YAACOUB GHOUSSAIN

Genom att i stillhet och tystnad

BOR I: BEIRUT, BSABA, BAABDA,

försöka se vad Gud vill göra i och

MOUNT LEBANON

genom våra liv lär vi oss att leva i en

ÄGNAR MIG ÅT: DELTOG I KYR-

ny andlig gemenskap i Kristus.

KORNAS VÄRLDSRÅDS GLOBAL

SOM TILLHÖR UNITED CHURCH OF CHRIST, OCH ÄR SÅ KALLAD RESEARCH FELLOW PÅ CHRISTIAN CENTURY, EN PROTESTANTISK TIDSKRIFT

n n n Jag är pastor i en liten lands-

ECUMENICAL THEOLOGICAL

VÄNNER OCH MYCKET ANNAT,

den grekisk-ortodoxa och andra. Mis-

DER ARBETET PÅ L’AMOUR DIVIN

FÖR KLIMAT, MILJÖ OCH EN RÄTT-

kyrkor: den katolska, den som kallas

ska, olika lutherska och baptistiska,

LOUBNAN ASSOCIATION OCH LE-

ÄGNAR MIG ÅT: FRIVILLIGARBETE VIS FRED I PALESTINA/ISRAEL OCH

Congregationalist, den presbyterian-

ADMINISTRATÖR PÅ ABADAN

BOR I: UPPSALA, SVERIGE

bygdsförsamling nära Boston. Våra

50 medlemmar har vuxit upp i olika

INSTITUTE (GETI) I HÖSTAS, ÄR

ANNA KARIN HAMMAR

ÉCOLE DE MUSIQUE VID SAGESSE BRASILIA SCHOOL I BAABDA

UKRAINA FÖRUTOM FAMILJ, SLÄKT,

SEDAN 2018, HAR STUDERAT TEOLOGI OCH ARBETAR EKUME-

OCH JAG SKRIVER EN HEL DEL

NISKT I OLIKA SAMMANHANG, HAR BIKUPOR OCH DRIVER EN

n n n Det som ligger mig närmast

LITEN FIRMA DÄR JAG TILLVERKAR

sionen och uppdraget är det som har

nu är att en person jag kände lite

OCH SÄLJER RADBAND, ÄR MED I

och rättvisa. Vi bjuder in till böne­

Trots att vi inte var nära vänner kom

IN HADAT

har ett matförråd för människor som

gjort mer? Jag tror att vi känner det

fört oss samman – att söka Guds rätt

grann tog livet av sig häromdagen.

FÖRSAMLINGSRÅDET I OUR LADY

vakor mot skjutvapenvåld varje vecka,

frågan omedelbart: kunde jag ha

lever i ekonomisk utsatthet, arbetar

som ett personligt misslyckande

STADEN I DELSTADEN NAGALAND

grupp, stöttar en flyktingfamilj och

leva längre. Jag tröstas av påven

ÄGNAR MIG ÅT: DOKTORERAR

samarbets­grupp för miljöfrågor. Jag

uppleva världens lidande som om

n n n Jag tror att urfolksgrupper

engagemang i församlingen, men

den inställningen vi behöver ha till

INATOLI AYE BOR I: DIMAPUR, DEN STÖRSTA

med bostäder för samma mål-

när någon i vår gemenskap inte vill

har varit med och grundat en lokal

Franciskus ord om att vi ska försöka

är tacksam för att det finns ett troget

det var vårt eget lidande. Att det är

kan lära sig saker av varandra och

den vitryggiga hackspetten som är

sätta oss in i varandras traditionella

som drabbas av krig och konflikt.

kunskaper om ekologi stöttar stabi-

och höra samman.

vi bevarar heliga platser. De upprätt-

covid visade att vårt svåraste andliga

arbete kommer när vi är tvungna att

ställa våra vanliga aktiviteter åt sidan.

Den kristna traditionen kräver balans mellan handling och kontemplation

– det är något som vi tänker på nu när

akut hotad och till alla människor

Sam-vete är just att veta samman

I INDIEN

också ge något till varandra. Vi kan

ekologiska kunskaper – urfolkens

litet i miljön, till exempel genom att

håller också den biologiska mångfal-

den och ger säker tillgång till mat och medicinska hälsofördelar.

Jag har lärt mig att det mandat

som Gud ger oss att ta hand om

jorden också innebär att vi bevarar

n n n Det som får mina kunska-

att leva kärleken i Jesus Kristus. Var

samla redskap i mina trossamman-

kallad till att leva Jesu Kristi kärlek

naturskyddsetik.

När jag upptäckte detta

ge­nom att läsa en av våra kyr-

kofäder lärde jag mig också att

lägga märke till att den jag möter

har upplevt Jesus i sitt hjärta

och i sitt liv. Den jag möter är en

bild av en annorlunda, distinkt, unik Jesus som jag är kallad att

älska. Jag är kallad att älska min medmänniska med alla hennes

brister och svagheter, för i Bibeln uppmanar Jesus mig att gå till

min medmänniska, till den som

är svag, marginaliserad, ledsen, hungrig, trött … Kyrkofadern

skrev att han lärde sig mer om

Jesu närvaro genom att möta sin medmänniska.

genom mina relationer med andra

patent hos storföretag. Nu när jag

hang för att föra fram våra förfäders

egen brist på kärlek.

berikas är det som jag lär mig

människor, och det är att vi lär

har förstått det arbetar jag med att

mig att upptäcka och känna min

per och min kultur att växa och

och skyddar urfolkens kunskaper

från att utplånas och från att bli

vägen, i varje människa jag

möter eller lär känna, och det får

känna en ny smak och ett nytt sätt

och en av oss är kallad till helighet,

på ett nytt sätt, på ett annat sätt,

på ett unikt sätt, för var och en av oss är skapad av Gud och särskild

från alla andra människor. Därför

är jag kallad att upptäcka kärleken, nr3 2023 uppdrag mission

9

enkät ”Livskraften blir större”

SIJO GEORGE BOR I: WIEN I ÖSTERRIKE – KOMMER FRÅN DELSTATEN KERALA I INDIEN ÄGNAR MIG ÅT: DOKTORERAR I KATOLSK TEOLOGI PÅ INSTITUTIONEN FÖR LITURGISKA STUDIER OCH SAKRAMENTAL TEOLOGI VID UNIVERSITÄT WIEN – MITT OMRÅDE ÄR ORIENTALISK LITURGI MED SÄRSKILT FOKUS PÅ ST. JAMES-LITURGIN, OCH DET JAG STUDERAR ÄR DEN LITURGISKA FÖRNYELSE SOM UTVECKLADES UR 1800-TALETS REFORMATIONSRÖRELSE I MIN EGEN KYRKA, MALANKARAKYRKAN

n n n Jag har en fast tro på att

ekumeniken spelar en livsviktig

roll i arbetet med att förverkliga vår

Herres önskan att samla människor i

av världen, olika kyrkor och olika

BERNARD MUSHI BOR I: MOSHI I TANZANIA

livssituationer. Vi var förenade i vårt

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PRÄST I EN

tror att jag delade med mig av min

TILLHÖR DEN LUTHERSKA KYRKAN

– jag är en av de syrisk-ortodoxa krist-

n n n Stora förändringar pågår i

engagemang för kristen enhet. Jag

egen tro och mina erfarenheter där

na från den mycket gamla kyrka som grundades när aposteln Tomas hade

kommit för att evangelisera, och jag Centrumkyrkan i Vallentuna. är historiker och väl bekant med min egen traditions triumfer och trage-

dier, men jag hoppas fortfarande på

försoning och kristen enhet.

Genom mötena har jag lärt mig

att acceptera att det finns många

olika bakgrunder och djupt rotade

traditioner. Jag tror att ekumeni­ ken kommer att hjälpa oss att

respektera och älska varandra och

att leva i den kristna harmoni som

Kristus kom med. Vi behöver vänliga

LANDSBYGDSFÖRSAMLING SOM

det tanzaniska samhället just nu.

Tidigare har det vanliga varit att

människor som bor i en och samma by har samma tro. På senare tid har människor istället interagerat utan begränsningar, och olika religiösa

institutioner har också hjälpt mig att

uppleva ekumeniken i vardagslivet, i de erfarenheter som jag själv gör

som kristen – det kristna sättet att samlas, att mötas och att följas åt

jag inte kan acceptera allt. Oavsett

vem du är, vilket kön du har, vad du

har för bakgrund – det vi kan göra är

att älska varandra.

ÄGNAR MIG ÅT: UNDERVISAR I NYA TESTAMENTET, GREKISKA,

ANN ALDÉN BOR I: JÖNKÖPING ÄGNAR MIG ÅT: ÄR KYRKOHERDE I JÖNKÖPING OCH REPRESENTERAR DEN LUTHERSKA KYRKOFAMILJEN I SVERIGES KRISTNA RÅDS MISSIONS­ TEOLOGISKA ARBETSGRUPP

1984–1990), LEDER IBLAND GUDS-

BIBLISK HERMENEUTIK OCH

TJÄNSTER, DELTAR I BIBELSAM-

GENUSSTUDIER, LÄSER GÄRNA

TALSGRUPPER, GÖR IBLAND LÄRAR­

DEN TIDIGA KYRKANS HISTORIA,

INSATSER PÅ SVENSKA KYRKANS

ICKE-KANONISKA EVANGELIER,

UTBILDNINGSINSTITUT

GENUSSTUDIER OCH EKOLOGI, ÄR

n n n För något år sedan skaffade

jag mig en bibel med extra breda

INTRESSERAD AV PREDIKAN, AV KYRKANS ARBETE MED BARN OCH UNGDOMAR OCH AV LOKAL OCH

övertygelser eftersom alla

religioner har hamnat i en identitetskris.

Jag har lärt mig två saker på

senaste tiden. Den ena är att den tidiga kristna kyrkan var präglad

av mångfald. Den andra är att alla

religioner är ekonomiska organisa-

tioner inom ramen för de respektive

samhällen där de hör hemma och

jag i Jönköping.

bättre tekniska förutsättningar för

kulturella och mångfaldspräglade

måste omvärdera min entusiasm

kulturer, och kyrkans arbete och

sionsteologiska arbetsgruppen är en

Jag har nu förmånen att samtala

kaster och genus möter jag ofta

mot en religionslös tro på Jesus.

de ortodoxa kyrkornas liv och arbete

vänner från södra halvklotet. Under

relationen mellan evangeliet och tjänst för medmänniskan i ordens

vidaste innebörd. Nyligen har jag lärt viktig roll när vi ser hur människor

Evangeliets inkarnation i den kultur

som romerska katoliker har levt i har haft inflytande på andra traditioner i Tanzania. Rent praktiskt har den

metod som lutheraner använder

för att kontextualisera evangeliets

budskap inslag av den evangeliein-

fotmat mig genom kurserna jag gick

närmare varandra. Nu utmanas

uppdrag mission nr3 2023

FARFAR OCH PENSIONERAD PRÄST OCH MISSIONÄR (ZIMBABWE

orubbligt med sina olika

religiösa doktriner och

på kyrkan, sakramenten, liturgin,

av andra – det kan vara hur vi ser

karnation som katolikerna använder,

där och genom mina möten med

PRADESH I SÖDRA INDIEN

viktigast.

med varandra. Särskilt min studietid på Bossey Ecumenical Institute har

ÄGNAT MIG ÅT: ÄR MORFAR,

n n n Eftersom jag är en indisk

tar emot evangeliets budskap.

att visa respekt och kärlek även om

dem fungera effektivt på egen hand.

automatiskt hårt och

samtalat med andra.

sammanhang har vi mycket att lära

värdighet. I världen möter vi många

nik i vår tid. Min tid på ekumeniska

BOR I: VISAKHAPATNAM I ANDRA

kliver andra kyrkor fram och tar på

sig. I de olika kristna traditionernas

studietid, och de har hjälpt mig att

olikheter, och det jag har lärt mig är

VETHAKANI VEDHANAYAGAM

BOR I: UPPSALA

att det inte blir religionen i sig

mig att kulturen spelar en mycket

förstå hur viktigt det är med ekume-

SVEN-ERIK FJELLSTRÖM

INTERNATIONELL EKUMENIK

hjärtan för att kunna respektera varandra och värna människans

de metoderna och attityderna av glo-

baliseringen, och därför kan ingen av

marginaler, där jag skriver in någon

sekter, också kristna, har spridit

synlig enhet. Jag var varit med i flera ekumeniska satsningar under min

10

studenter och lärare från olika delar

BILD MAGNUS ARONSON

BILD PATRIK SVEDBERG

enkät ”Livskraften blir större”

och omvänt, eftersom vi rör oss

n n n När Svenska kyrkan vänjer

sig vid att vara en kyrka bland kyrkor ledartröjan. Det är glädje. Detta ser Att få delta i samtal i den mis-

tanke jag fått efter att ha läst och

Pandemin gav oss mitt i all tragik

att samtala över långa avstånd.

kvinna och lever i flerspråkiga, multi­ sammanhang med samhällsklasser,

utan dess gemenskaper som blir För mig har det här betytt att jag

och fortsätta min trosresa i riktning

ANDRÉS ALBA BOR I: BOGOTÁ SOM ÄR HUVUDSTAD I COLOMBIA ÄGNAR MIG ÅT: ÄR ACT SVENSKA KYRKANS REGIONALA PROGRAMANSVARIGE (REGIONAL PROGRAMME OFFICER AND ADVOCACY ADVISER FOR COLOMBIA IN THE LATIN AMERICAN AND CARIBBEAN TEAM), ÄR FRÅN BÖRJAN TEOLOG OCH STUDERAR NU STATSVETENSKAP

n n n Vi kan lära oss att se världen

på nya sätt, och vi kan lära oss nya

livets verklighet. Med det menar jag

Tron på Jesus kräver inte någon

sätt att arbeta.

ofta påminns om av vänner eller

beta mer med andra troende för att

på de religiösa och politiska arenorna

annan tro, kultur, klass, språkgrupp

Det är en resa – en resa tillsammans

nåd. I vår grupp anar jag lite mer av

regelbundet om Bibeln med ett par

i allmänhet och konsekvenserna

pandemin slogs jag av hur olika vi

processer som påven Franciskus

sjukvården är i ett land. Hos oss valde

gräsrot och hopp, hur till exempel

Gud i ensamheten. I Zimbabwe blev

ständiga församlingar och behov av

skulle besegras. Och aldrig hade jag

missionsrådets brottning med rela-

kommentera julevangeliet med

är viktigare än kastidentitet och sta-

vad akademi och kyrkor arbetar med

ett påbud om att hela världen skulle

av kasthierarkin är det upproriskt att

de rika länderna trängde sig före och

det mänskliga är viktigt. Ett samhäl-

det som vi lär oss av varandra och

religiös identitet. Jag måste samar-

Jag har lärt mig att trossystemen

läser Bibeln beroende på hur stark

andra medmänniskor som tillhör en

kunna vara en aktiv Jesu lärjunge.

initierat och som andas förnyelse,

vi ofta bibelord om tryggheten hos

eller kast. Bland hinduerna, som

med trossyskon för att stärka och

för våra politiska val. Ändå lever vi i

pingströrelsen balanserar själv-

corona den onde jätten Goljat som

att en kristen eller buddhistisk dali-

och till slut mig själv också.

leras på hög nivå, både virtuellt och i

gemensamma strukturer, Svenska

tänkt att en vän i Sydafrika skulle

detta och lär dem att det mänskliga

tionen mellan mission och diakoni,

orden: ”På den tiden utfärdade WHO

av kriget i Ukraina i synnerhet, de

just nu och förutsättningarna för

Sveriges kristna råd anno 2023.

vaccineras. Då färdades alla … men

lade beslag på det mesta av vaccinet.”

lever i kastsystemet, händer det ofta

tisk pojke eller flicka påminner om

tus. I ett samhälle som är stratifierat undervisa om eller ge uttryck för att le som är religiöst pluralistiskt blir

bekräfta andra människor i deras liv,

har varit avgörande för våra beteenden, för våra sociala relationer och

en tid när våra trossystem manipu-

de politiska samtalen. Eftersom jag

arbetar för Act Svenska kyrkan, som är en ekumenisk och internationell organisation, tror jag att vi måste

arbeta mer medvetet med trossys-

tem. Vi måste bli bättre på det, och vi måste bli mer kreativa.

intervju

intervju ”Man kan göra mycket mer

”Man kan göra mycket mer om man har stöd” safcei ser till att södra och östra Afrikas klimatkämpar träffas nnn INTERVJU ANNA BRAW

– Vi har fått bra regn i två år nu, säger Francesca de Gasparis.

Hon är i Sverige för att tala på Bokmässan i Göteborg och på Göra skillnad-helgen som Act Svenska kyrkan ordnar i Uppsala, och mellan ett par möten i Stockholm slår hon sig ner på ett av Centralstationens caféer för att berätta om SAFCEI, Southern African Faith Communities’ Environment Institute, den or­ ganisation som hon leder sedan 2017. Är det oartigt att fråga om vad som egent­ ligen hände i Kapstaden under de veckor när europeiska och amerikanska medier rappor­ terade om att vattnet där höll på att ta slut?

Mycket har väl hänt sedan dess, och visst finns det många fler viktiga saker att tala om än den i stort sett enda som har uppmärksammats utanför den afrikanska kontinenten?

Det visar sig att vattenkrisen i Kapstaden är något som Francesca de Gasparis gärna talar om. Den var en högljudd varningsklocka, och den har också lärt SAFCEI och dess vänner mycket om vad skapelsevård kan innebära.

”alla kan lära av varandra” – Vi är en organisation för hela södra Afrika där alla människor från alla trosinriktningar är välkomna, ateister också, eftersom vi ser ateismen som ett trossystem, berättar hon. Vi brukar säga att vi främst riktar sig till dem som själva identifierar sig som trosledare. Vi stöttar BILD: MAGNUS ARONSON, IKON

dem och deras församlingar med utbildningar för att öka medvetenheten om och förståelsen för miljöfrågor, mer hållbara sätt att leva och klimatförändringar. Vi arbetar också med eco-justice (miljöjuridik och miljörättvisa, red:s anm) och med praktiska opinionsbild­ ningsinsatser.

Själv bor hon i Kapstaden, men SAFCEI har medarbetare och medlemmar i hela södra och östra Afrika.

– Vi har regionala träffar, men det blir oftast mer effektivt om alla som deltar är från samma land, säger hon. Det vi erbjuder är en gemen­ sam lärmiljö där alla kan lära av varandra och stötta varandra.

En vanlig arbetsmodell är ett antal work­ shops eller seminarier som mynnar ut i att del­tagarna planerar kampanjer tillsammans.

Det kan vara strategier för att komma till tals med politiker och andra ledare, eller för in­ formation till allmänheten, eller inbjudningar till praktiska kurser som ”Do you want to create a food garden?” (”Vill du anlägga ett trädgårdsland?”).

– Vi vill inte arbeta bara med män, och vi vill påverka kyrkans strukturer, så vi arbetar i de informella strukturerna också, säger Francesca de Gasparis. Våra medlemmar representerar sina församlingar och sammanhang, men de är med som individer, och vi talar mycket om hur vi kan stötta varandra. Man kan göra mycket mer om man har stöd. nr3 2023 uppdrag mission

13

intervju ”Man kan göra mycket mer

Communities’ Environment

Institute, har sitt huvudkontor i Kapstaden i Sydafrika och

är en av Act Svenska kyrkans

partnerorganisationer i södra

och östra Afrika. Det är en

mångreligiös organisation som stöttar trosledare och

deras församlingar och

motsvarande i deras arbete

med att skapa medvetenhet

om och förståelse för ecojustice (miljörättvisa och

miljöjuridik), en hållbar livsstil

och klimatförändringar.

göra det man kan Miljöfrågorna i södra och östra Afrika är delvis andra än de i Europa – så mycket av miljöförstöringen hör ihop med koloniväldena och med deras motsvarigheter i vår tid, de multinationella företagen.

– Kolonialismen är ett väldigt viktigt ämne för oss, säger Francesca de Gasparis. Kolonisa­ tionen upphörde aldrig, den är konstant, den pågår än idag.

Som alla med europeiska rötter represente­ rar hon på sätt och vis själv kolonialmakterna – och hon är noga med vad det innebär: – Man ska inte känna sig skyldig, men man måste kännas vid det som har hänt och händer.

Man måste inte lyfta upp hela bördan och bära den. Om man försöker lösa andras problem, om man går för djupt in i skuldkänslorna, då handlar det fortfarande bara om en själv. Det är en mänsklig reaktion, den är naturlig. Men vi måste göra det vi kan. Vi har mycket att lära av många av trostraditionerna, inte minst när det gäller hur vi tar oss igenom kriser. uppmärksammar urfolken Lyssnar sydafrikanska och östafrikanska po­ litiker på SAFCEI? – Det vi för fram bygger på naturveten­ skap, det är jag noga med, säger Francesca de Gasparis. Men vi är inte rädda för att tala om moraliska imperativ. Det finns en respekt för trossamfunden i många länder, men man kan också känna en skepsis i rummet.

Hon berättar att det avgörande är om ett trossamfund har ledare som själva är enga­ gerade i miljöfrågorna och att en av de angli­ kanska biskoparna har kunnat göra mycket tack vare ett samarbete med en naturvetare.

– Vi arbetar också med att uppmärksamma urfolken och återupptäcka deras tro och deras

14

uppdrag mission nr3 2023

trospraktiker, säger hon. Många av dem har ett mycket starkt och heligt band till jorden.Det finns många grupper som är små men som gör mycket.

”tog tillgångar för givna” Det som hände i och runt Kapstaden för några år sedan var att långa, varma somrar i kom­ bination med ojämn översikt över vattenkon­ sumtionen gjorde att vattenreserverna sjönk drastiskt.

– Nu (i månadsskiftet september-oktober 2022, red:s anm) är vi på väg mot våren, och dammarna är fyllda till 85 procent, berättar Francesca de Gasparis. Vi är lite oroliga, för vi vet ju hur det är att vara utan vatten. Men vi vet också hur man kan anpassa sig. Första gången var så extremt stressande. Jag tror inte att några dödsfall tillskrevs vattenbristen, men det som hände gjorde det skrämmande tydligt för oss vad sårbarhet är.Vi förstår miljölandskapet bätt­ re nu – tidigare tog vi våra tillgångar för givna.

Hon berättar om en källa och en ström som hade byggts över med cement för att inte vara i vägen för stadens liv.

– Vi behandlade vattnet som avfall! Och vi lät dyrbara resurser bara rinna bort. ojämlik fördelning Något annat som blev tydligt under vatten­ krisen var hur ojämlikt livet i en sydafrikansk storstad fortfarande är.

– Nu talar vi om vattnets helighet, om vat­ ten som en grundläggande mänsklig rättighet, men det var smärtsamt att se hur fattiga delar av Kapstaden fick strängare regler. Det var fler poliser där, mindre vattentilldelning. Det är en stor politisk fråga.

Vattenransoneringen var uträknad så att människor fortfarande skulle kunna klara sig

BILD: SHARAAN MURUVAN, UNSPLASH

SAFCEI, Southern African Faith

intervju ”Man kan göra mycket mer

– ”vi var nere på 13 liter per person och dag” – och resultatet blev att den uträknade nolldagen aldrig kom.

– Det var ett exempel på vad man kan åstad­ komma när man måste, säger Francesca de Gasparis. De flesta anpassade sig, också de som klagade och de som sa att det bara var politik. Vi, vi i Kapstaden, vi klarade det!

vandring till källa I efterhand har diskussioner fortsatt – var vattenkrisen bara ett politiskt försök att få kontrollen över Kapstadens invånare, så som en del har trott om Covid-19-restriktioner?

Var vattenbristen ”fake news”?

– Det finns en skepsis inför verkligheten, och den fascinerar mig, säger Francesca de Gasparis. Det är klart att regeringen har fel ibland, och demokratin drabbades av ett bak­ slag under pandemin. Lagförslag som var sva­ ga röstades igenom då. Men vad betyder det

för vårt ansvar och våra rättigheter? Konflik­ terna och orättvisorna accentueras av sådana här händelser. Det finns konspirationsteorier och verklighet, båda finns, det är något mycket mänskligt.

Den dag när vattnet enligt uträkningarna kunde ha tagit slut var faran inte över. Situa­ tionen var fortfarande mycket allvarlig. Då bjöd SAFCEI in till en gemensam vandring.

– Vi hade anpassat oss, och den dagen trod­ de vi kanske också att vi skulle klara oss, säger Francesca de Gasparis. Vi gick till en källa som brukar kallas Camissa eller The Washhouse, och där bad vi tillsammans. n nr3 2023 uppdrag mission

15

intervju

intervju Lära med integritet

– Grundprincipen är att fråga inte vad andra kan ta emot från oss

Lära med integritet

utan vad vi behöver lära och ta emot av andra, säger Sara Gehlin.

Ny modell för ekumeniskt arbete betonar lyssnandet

Hennes forskning har de senaste åren lett henne och många andra in i den receptiva ekumeniken. nnn

INTERVJU ANNA BRAW BILD MAGNUS ARONSON

Sara Gedin, lektor i kyrkohistoria med

missionsvetenskap och uppdrag mission nr3 2023

ekumenik vid Enskilda

Högskolan Stockholm.

– Min doktorsavhandling skrev jag om rättvis fred, säger Sara Gehlin. Jag kom in lite grann på receptiv ekumenik i den, men det var ett sidospår då. Sedan har det blivit mycket!

Den som vill sätta sig in i vad receptiv eku­ menik är och vad som har hänt i ekumeniska sammanhang i Sverige de senaste åren kom­ mer att se namnet Sara Gehlin dyka upp gång på gång. Hon är lektor i kyrkohistoria med missionsvetenskap och ekumenik vid Enskilda Högskolan Stockholm och har skrivit en rad akademiska artiklar i ämnet – men det var också genom henne som modellen började til�­ lämpas praktiskt i Sveriges kristna råd, och det var så det kom sig att en svensk delegation reste till Australien för att vara med på konferens och sedan bjöd in resten av världen till Sigtuna, en konferens som Lunds Missionssällskap var med och finansierade.

Hur började allt detta?

På stiftsgården i Rättvik.

– Jag var väldigt engagerad i stiftsgårdens arbete, och det ekumeniska perspektivet är ju starkt där, berättar Sara Gehlin. Det kom många be­ sökare hela tiden. Vi fick den globala utblicken genom dem.

Så blev hon tillfrågad om att delta i ett ut­ byte tillsammans med andra som arbetade på fredscenter. Tre center, deltagare från tolv länder.

– Jag fick åka som en av stiftsgårdens re­ pre­­sen­tanter till Corrymeela Community i

Nordirland, berättar hon, och jag blev gripen av hur de arbetade där. Det är ett freds- och försonings­center norr om Belfast där de sam­ manför katoliker och protestanter och försö­ ker bygga förtroende mellan de två grupperna genom att skapa tillit och dialog och vänskap.

Det bygger ju upp samhället på lång sikt, sär­ skilt genom de unga.

Besöket ledde till beslutet att studera teo­ logi i Irland i ett år och till volontärinsatser på centret, bland annat när det bjöds in till ungdomsläger.

Som doktorand hamnade hon 2013 på Kyrkor­nas världsråds kurs för unga teologer, Global Ecumenical Theological Institute, GETI, i Korea.

– En australiensisk kurskamrat berättade att hon doktorerade i receptiv ekumenik och frågade om jag inte skulle komma på en kon­ ferens i USA. Det var mitt första möte med den receptiva ekumeniken, och det var den tredje konferensen de hade.

Sara Gehlin beskriver den receptiva ekume­ niken som något som är nytt och som fortfa­ rande utvecklas mycket. Men utgångspunkten har varit tydlig från början: – Man kan jämföra den med Kyrkornas världsråds konsensusmetod och säga att den inte alls bygger på några kompromisser.

Grundprincipen är att fråga inte vad andra ska ta emot från oss utan vad vi behöver lära oss och ta emot av andra. Och att vi ska lära med integritet – inte tumma på det som är heligt och viktigt och centralt för oss själva.

Inte kompromissa, bara bli berikade.

Ett centralt begrepp i sammanhanget är ”de sårade händernas ekumenik”, och Sara Gehlin använder också liknelsen att inte alltid duka med det finaste porslinet i det ekumenis­ ka mötet – man kan visa bristerna i de egna sammanhangen och be andra om råd för att kunna laga och reparera. nr3 2023 uppdrag mission

17

intervju Lära med integritet

n Paul D. Murray,

Gregory A. Ryan och Paul

Lakeland (red): Receptive

Ecumenism as Transformative

Ecclesial Learning: Walking the Way to a Church Re-formed

(Oxford University Press 2022) n Antonia Pizzey: Receptive

Ecumenism and the Renewal

of the Ecumenical Movement

– The Path of Ecclesial

Conversion (Brill 2019)

n Paul D. Murray (red):

Receptive Ecumenism and

the Call to Catholic Learning

– Exploring the Way for

Contemporary Ecumenism

(Oxford University Press 2010) n Gabrielle Thomas: For the

Good of the Church – Unity, Theology and Women

(SCM Press 2021)

18

uppdrag mission nr3 2023

Sara Gehlin kom till konferensen i Fairfield i USA som doktorand och med en presentation.

– Jag tyckte att modellen var så intressant och att den stämde mycket med det fredsbyg­ gande arbete som jag studerade. Inom freds­ byggande arbetar man ju mycket med förhåll­ ningssätt och självkritiskt lärande: Vad kan vi förbättra? På vilka sätt bidrar vi till splittring?

I Sveriges kristna råds missionsteologiska grupp, där hon var med, fick hon sedan tillfälle att berätta om vad hon hade hört och upplevt.

– Jag tänkte att ”det blir väl det”, men det blev väldigt positiva reaktioner, och vi använde den receptiva ekumenikens modell och startade det som vi kallade för pilgrims­ processen. Varje kyrkofamilj bjöd in gruppen till en plats. Vi åkte dit för att lära och lyssna.

Sedan åkte vi nästan alla tillsammans till den fjärde konferensen, den i Australien. Ibland händer oväntade saker!

Att studera ekumenik som akademiker behö­ ver inte bli någon krock med de ekumeniska rörelserna, enligt Sara Gehlin – hon beskriver det istället som ett sätt att fördjupa sig i tanke­ gångarna bakom det som händer. Efter dok­ torsavhandlingen har hon gång på gång åter­ vänt till den receptiva ekumeniken och sett på den ur olika vinklar i sin forskning.

– Man kan ju fundera: är inte kompromissen en del av den ekumeniska processen? säger hon.

Hon berättar om tillfällen när det har bli­ vit uppenbart att rörelsen domineras av de anglosaxiska kulturerna med anglikaner och katoliker och att de lutherska kyrkorna är i minoritet.

– Men rörelsen och modellen har fått ett så starkt gehör och vuxit så snabbt, säger hon.

Den har spridits och blivit stor i många kyrkor på kort tid. Någonstans måste den ju börja.

Ett av de fenomen som hon har lagt mär­ ke till är det som kallas maktasymmetrier i samtalsrummet.

– Det är ju en konstruktiv tanke att man ska undvika överlägsenhet genom att ta emot och lära av andra, säger hon, och det är väldigt fint – men man får fundera på olika former av asym­ metrier. Det finns resursstarka och resursfattiga kyrkor. Det koloniala arvet finns kvar. Jag har lyssnat till en sydafrikansk, vit, manlig teolog som talade om sitt ansvar och påminde oss om perspektiv som vi måste ha med oss. Och jag läser feministteologer, för det finns mycket visdom där – vad kan hjälpa oss att belysa frågor som inte har diskuterats tillräckligt?

BILD MALIN ROBERTSON HARÉN

LÄS OM RECEPTIV EKUMENIK

recension

SOFIA SVARFVAR DÄR TRÄDEN VÄXER LAVA FÖRLAG

kompassjustering

De allra flesta författare har

ett specifikt ärende med sitt

De drygt hundra deltagarna i konferensen på Sigtunastiftelsen kom från en rad olika länder.

– Vi var glada och uppfyllda! säger Sara Gehlin. Det var den femte konferensen, och det hade aldrig varit så bred representation tidiga­ re. Det var roligt med den stora uppslutningen och roligt att alla traditionerna fick dela med sig av sina perspektiv. Jag tror att alla som kom fick med sig något. Så uppfattade vi det i alla fall. Och morgonbönerna som Sven-Erik Fjellström höll, det blev starkt för många.

Sveriges kristna råd arbetar vidare, berättar Sara Gehlin, och hon har talat på ett rådsmöte.

– Det händer en del på nationell nivå men också i till exempel Lund och Jönköping. Jag har sett att modellen kan vara användbar i lokala sammanhang.

Själv arbetar hon vidare med ett par nya artiklar och med att utveckla en internationell och ekumenisk inriktning på grundutbildning­ en i teologi vid Enskilda Högskolan.

– Man kan möta inställningen att ekumeni­ ken har gjort sitt, säger hon. Och frågan: ”Har vi inte redan gjort det?” Men det är många som inte har en så bred bild av ämnet. Det finns en hel värld att upptäcka. n

författarskap, så också Sofia

Svarfvar med Där träden växer.

I romanens litterära form väcker

hon angelägna frågor om lokala och globala jämställdhetsper-

spektiv, om biståndsverksamhet i Afrika och nutida neokoloniala

utmaningar.

Afrika, kontrasternas och

motsägelsernas kontinent, ett terra incognita för omvärlden

ruska nytt liv i biståndsdebatten,

att undersöka var gränsområdet

mellan bistånd och investeringar

ligger men också ambivalensen när

det gäller hållbarhet, maktutövning och ekonomisk vinst.

Ja, kanske ligger hennes ärende

just här: att få beskriva neokolo-

nialismen med dess plundring av

kontinentens skatter och bördiga markområden, dess parnass av

korrupta chefer och avsaknad av moraliska källor.

Hon låter huvudpersonernas

men en guldgruva att råna för

inledande nomenklatur successivt

petar hål i himlen samtidigt

ringar, och lögnerna formas till sist

vissa. Afrika, där skyskraporna

glida iväg i allt svajigare formule-

som folket i gräshyddorna med

till en subtil dans som böljar fram

barfota flera mil för att hämta

det slutgiltiga målet, överordnat

tomma magar dagligen vandrar

och tillbaka och där profiten utgör

vatten i lerkrukor.

allt annat.

huvudpersoner – den svenska

som engagerar och väcker frågor

Med hjälp av berättelsens

investeraren Sara, affärskvin-

Där träden växer är en roman

om Sveriges, men också andra

Sofia Svarfvar excellerar periodvis i

genrens tonläge – men det är först

en bit in i romanen som jag på allvar

på samma vis välformulerade, lyhörda och trovärdiga.

Berättelsen spänner över gedig-

nan Grace från Kampala, den

länders, investeringar i fattiga län-

kan orientera mig i den ideologiska

na kunskapsfält men vittnar också

hiv-sjuke man och den nyexa-

investerarnas och biståndsvärldens

utgör hennes egentliga budskap.

ryggar rätas upp och blickar blir kla-

landskap navigerar hon med skärpa

man själv begråter måste man göra

fattiga bykvinnan Mary med sin minerade ekonomen Lindiwe

från Kapstaden – skildrar Sofia

Svarfvar en global och komplicerad värld av girighet, skövling av urskog, utländska investeringar i markområden och bistånd

som hamnar på avvägar. Jag

anar en önskan hos henne att

der. Den pekar på omvärldens,

komplexa diasporor av vinstmaxi­ mering, kvinnornas kamp mot

maktstrukturer och investerarnas

illusioner om ständig tillväxt. Detta

eller teologiska terräng som jag tror

I detta litterära och explosiva

och trovärdighet. Det märks att

hon har personliga erfarenheter

samtidigt som det afrikanska folket

av kontinenten, och det skapar

med en sprucken röst från kämpan-

Beskrivningen av miljöer, platser

fortsätter att sjunga, dansa och ropa de människor i alla tider.

om ett trotsigt engagemang där

rare. För att inte bli den ovärdighet

motstånd och tro med den tro som

gång på gång justerar vår kompass

i riktning mot barmhärtighet, frihet,

en genuin ram till berättelsen.

rättvisa och gemenskap.

och bokens huvudpersoner känns

n MATS EGFORS

Jag ser redan fram emot nästa bok!

nr3 2023 uppdrag mission

19

intervju

intervju ”Det viktigaste är tilliten”

nnn INTERVJU ANNA BRAW PORTRÄTTBILDER ARNE MÖRNERUD

”Det viktigaste är tilliten”

North Star Transition bygger omställningsarbetet på möten mellan människor

”När vi ställs inför flera kriser på alla håll, varför gör vi inte mer? Och när vi gör något, varför åstadkommer vi så lite?”

Det är högsäsong för flyttfågelskådning i Skanör och Falsterbo1, och Peter Harris, som har varit här flera gånger tidigare, har den här gången bjudit med sig flera vänner, bland and­ ra Jyoti Banerjee och Charles Hunter-Smart.

Peter Harris är anglikansk präst, vigd för missionsarbete, och grundade för 40 år sedan den kristna naturskyddsorganisationen A Ro­ cha tillsammans med sin fru Miranda.

Jyoti Banerjee började sitt yrkesliv som fotograf men utbildade sig senare till ekonom och hamnade i Londons finansvärld.

Charles Hunter-Smart leder arbetet på ett lantbruk i Wales och tog fram det ekonomiska underlag som ledde till att ägaren fattade beslutet att gå över till ekologisk odling i bör­ jan av 2000-talet.

Sedan ett par år arbetar de tillsammans i or­ganisationen North Star Transition – det är därifrån de båda frågorna kommer.

BILD: HAYLEY TROWER, UNSPLASH

BILD: ARNE MÖRNERUD

1 Denna intervju gjordes i mitten av september 2022, en av de veckor när fågelskådare från flera världsdelar samlas i Skanör och Falsterbo.

uppdrag mission nr3 2023

Jyoti Banerjee

Peter Harris

omställningslaboratorier – Jag tänker alltid i berättelser eller bilder, sä­ ger Jyoti Banerjee. Bilden av Nordstjärnan har vuxit ur tankar på hur vi står inför en hel rad kriser på en gång nu: klimat, jord, vatten, mångfald … Ofta har vi bara fokus på en kris i taget, och varje kris har sina experter som har fokus bara på sitt. Deras svar skulle vara fantastiska om den krisen vore det enda pro­ blemet. Finns det något som kan ge oss mer tillförsikt? Vi behöver något som kan visa oss vägen, en ny Nordstjärna att navigera efter.

Han grundade North Star Transition till­ sammans med bland andra belgaren Olivier Boutellis och med idén att samla företrädare för näringsliv, politik, lokalbefolkning, miljö­ rörelser, kyrkor och andra grupper och organi­ sationer i vad han kallar transition labs, alltså omställningslaboratorier, på olika platser där det finns konkreta problem. Det första blev Wales Transition Lab och floden Wye. – Jag kommer ju från finansvärlden, och jag vet att vi befinner oss i en genomskinlig boll som rullar i en nerförsbacke mot förstö­ relsen, säger Jyoti Banerjee. Ett exempel är alla storföretag som talar om att de planterar träd – men det de gör är att de köper mark för att plantera träd, och marken säljs av bön­ der som tvingas lämna sina jordbruk. Det blir monokulturer med snabbväxande träd, mång­ falden försvinner, arbetstillfällena i jordbruket nr3 2023 uppdrag mission

21

intervju ”Det viktigaste är tilliten”

intervju ”Det viktigaste är tilliten”

FLODEN WYE, eller Afon

grundades av bland

andra finansmannen

Jyoti Banerjee som en

Charles Hunter-Smart

Gwy som den heter på

walesiska, är ungefär

25 mil lång, utgör delvis

gräns mellan England och

Wales och räknas som Storbritanniens fjärde

eller femte flod när det

gäller längd. Den har sin

källa på Plynlimon mitt

i Wales och sin mynning i Severn. Utmed floden

ligger många byar men

bara en stad, Hereford.

Den utgör ett omfattande, linjärt ekosystem och

skyddas av två så kallade

försvinner. Om vi fick göra det annorlunda, vad skulle vi göra?

– Eftersom vi kommer utifrån och är ama­ törer kan vi ställa frågor som ingen annan har ställt, säger Peter Harris.

Floden Wye, en av Storbritanniens längsta, rinner från berget Plynlimon i Wales och myn­ nar ut i Severn. Den blev alltså det första pro­ jekt som North Star Transition tog sig an, både för att arbetsmodellen skulle få provas och för att floden omgavs och bestod av så komplexa miljöproblem och samhällsproblem.

Sites of Special Scientific

Interest, något som innebär

att geologi, topografi,

däggdjur, ryggradslösa

djur, fiskar och fågelliv

i området har kartlagts.

Den räknas också som en Special Area of

Conservation och som en av Storbritanniens viktigaste

floder för naturvård.

Tidigare har den varit

berömd för de stora laxar

som man kunde fånga där

mellan januari och juni. Nu

är den mycket påverkad av utsläpp från bland annat kycklingindustrin och

mjölkgårdar.

22

uppdrag mission nr3 2023

”alla måste göra sin del” – Peter och jag träffades för första gången i Kuala Lumpur för ungefär 20 år sedan, säger Jyoti Banerjee. Jag visste att finansvärlden måste förändras. Man kan vara den bästa i världen på sitt område, till exempel kläder – men klädindustrin bygger ju på att alla ut­ nyttjar sydostasiatiska kvinnor. ”Glöm inte att biologisk mångfald också är en kris”, sa Peter. Så mitt fokus har flyttats från ”hur ska vi få det här företaget att bli bättre” till ”hur förändrar vi hela branschen”.

En av jordbrukarna i Wales är Charles Hunter-Smart. Han och Jyoti Banerjee har lärt känna varandra genom Peter Harris, som han

har haft tät kontakt med i många år eftersom de ber tillsammans. Prayer companions kallar de sig.

– Frågan är hur vi ger människor en känsla av att det de gör är avgörande, säger Jyoti Ba­ ner­jee, att alla måste göra sin del och att det är så det fungerar – när alla små saker passar ihop förändras förutsättningarna.

– Ja, hur gör vi det möjligt för små jordbru­ kare att vara en del av ett större perspektiv? säger Charles Hunter-Smart. Det som bonden måste få se är hur allt hör ihop, vad han eller hon måste göra för att det ska bli en förändring.

tvärvetenskapligt Floden Wye är känd för att den är lång, för att det utmed den finns många vackra platser – och för att den är enormt förorenad. Charles Hunter-Smart berättar om hur stora mängder konstgödsel har spolats ut i den på grund av att det har tillförts odlingsjorden vid fel tillfällen.

Och det är bara ett exempel, för den har också fått ta emot stora utsläpp från kycklingindu­ strin, vattenreningsavfall och utsläpp som har orsakats av byggprojekt i området.

– Vi ville skapa ett testlaboratorium för vårt arbetssätt, och vi valde Wales eftersom vi kan koppla ihop mat, hälsa och miljö, säger Jyoti Banerjee. Vi bjöd in ledare från Wales och fick stöd av forskare från University College of Lon­ don för att kunna arbeta tvärvetenskapligt. De människor som vi samlade skulle inte ha träf­ fats annars – en del har till och med varit fiender.

– För oss bönder har det under många år varit så att beslutsfattare bara har slagit oss i huvudet, säger Charles Hunter-Smart. ”Jag vet att vi har ett problem. Charles måste ändra på sig.” Det är lätt att se de andra som fiender. Så vi måste inte bara inse att det finns ett problem, vi måste också ha empati med varandra.

omställningsrörelse med

samtal och samarbete

mellan ett stort antal

företag, organisationer

och grupper som grundidé.

Metoden har fått namnet transition labs, alltså

omställningslaboratorier,

och pilotprojektet är Wales

Transition Lab som arbetar

med den förorenade floden

Wye och med hälsa, natur och mat i Wales.

laxen höll på att försvinna Jyoti Banerjee använder begreppet disconnec­ ted allies, alltså ungefär bundsförvanter som inte har kontakt med varandra.

– Vi måste få alla att samlas och lyssna på varandra, och det är svårt, säger han. Men vi började med att tala om att laxen i floden Wye höll på att försvinna. Först lyckades vi samla tolv organisationer, nu är vi 40. En viktig sak är att inte bara tänka: Hur löser vi det här problemet? Utan också: Vad kännetecknar det här Wales som vi vill bo i?

De 4 500 bönder som har sina jordbruk i anslutning till floden Wye finns med i de detal­ jerade planer som har gjorts för hur vattnet och luften ska bli renare och för hur jorden ska kunna få tillbaka sin hälsa.

– Vi har sammanställt information från många olika instanser och räknat på kostna­ derna, och vi kom fram till att det skulle kosta en miljard pund att göra floden Wye frisk igen, säger Jyoti Banerjee. Regeringen sa: ”Omöjligt.”

Och vi sa: ”Vi ber er inte om pengarna – vi vill bara att ni ska vara med.” Nu när de hade ett möte om förändring nämnde de oss som första exempel. Att vår trovärdighet är så stark beror helt och hållet på samarbetet. samarbete med granne I Skåne har de tre vännerna ett slags halvse­ mester och ägnar flera timmar varje dag åt att stå med sina kikare nära vattnet, men Jyoti Banerjee passar också på att träffa represen­ tanter för Malmö stad, och Peter Harris möter en del av A Rochas svenska medlemmar.

– Ett vanligt svar från de stora företagen när vi tar upp våra frågor med dem är: ”Åh, men det kan vi inte göra, vi har våra aktieägare att tänka på”, säger Jyoti Banerjee. Det är de

regler som gäller i det här trasiga systemet.

Men vi kan inte vänta på att någon akademiker ska hitta någon lösning som sedan ska sippra ut. Vi vill samla människor och se hur vi kan ändra på själva reglerna.

– De flesta åren sedan vi på min gård gick över till ekologisk odling har vi hamnat på ungefär samma nivåer som för konventionell odling, säger Charles Hunter-Smart. Det kan vara ensamt att vara bonde, så vi har börjat samarbeta med en av våra grannar – vi an­ vänder maskinerna, arbetskraften och all vår mark gemensamt och delar lika. Det är ett stort steg. Det är ett samarbete som bygger på tillit, ärlighet och transparens, men det viktigaste är tilliten. Så det viktigaste är människorna.

– Det är underbart när kristna är längst fram i sådana här förändringsprocesser, säger Peter Harris.

– I början såg vår ägare ekologisk odling som riskreducering, säger Charles HunterSmart, men han är så engagerad nu, och han har anställt en ekolog. Vi arbetar med en ut­ rotningshotad fågel eftersom vi har mark som passar den. Nu har vi räknat i 15 år, och vi ser att beståndet ökar. n

BILD: MATT BROWN, UNSPLASH

BILD: ARNE MÖRNERUD

NORTH STAR TRANSITION

nr3 2023 uppdrag mission

23

intervju

intervju ”Jag tänker inte vara rädd”

”Jag tänker inte vara rädd” Sally Azar prästvigd i Jerusalem

REPORTAGE JAN-OLOF AGGEDAL

n n n en magnifik fest äger rum i Jerusa­

lems kristna kvarter söndagen den 22 januari när Sally Azar som första palestinska kvinna vigs till präst. För den lilla Evangelical Luthe­ ran Church in Jordan and the Holy Land med drygt 3 000 medlemmar är det en stor och betydelsefull dag.

Gudstjänsten inleds med procession genom Gamla staden i Jerusalem ledd av musiker med säckpipor, trumpeter och trummor. Efter dem kommer församlingsmedlemmarna, och sist går över 50 präster och ett 30-tal biskopar. På gatan utanför kyrkan dansar folksamlingen.

De utländska prästerna och biskoparna re­ presenterar många av de vänkyrkor som är så betydelsefulla för de kristna i Det heliga landet.

Flertalet av representanterna är kvinnor, och det blir en stark markering för de kristna i Jeru­ salem, men också för andra som ser och hör.

Några kvinnor på gatan kommer fram till processionen när den är på väg in i kyrkan och säger: – Vi är inte kristna, men detta är stort för oss, det är stort för vårt land. En palestinsk kvinna som tillåts att vara präst. Nu är allt möjligt.

genusperspektiv sedan millennieskiftet Sally Azar är född och uppvuxen i Jerusalem där hon sedan barnsben har varit aktiv i EL­ CJHL, bland annat som söndagsskollärare och diakon. Hon har studerat teologi på Near East School of Theology i Beirut och vid GeorgAugust-Universität i Göttingen i Tyskland, och hon har flera internationella uppdrag, bland annat som ledamot i Lutherska världsförbun­ dets generalförsamling och styrelsen för ACT Alliance.

Biskop Munib Yunan poängterar att det i år är sjutton år sedan ELCJHL tog beslut om att göra det möjligt för kvinnor att bli präster. uppdrag mission nr3 2023

– Att Sally prästvigs är resultatet av att vår kyrka har arbetat hårt med genusperspektivet sedan millennieskiftet, säger han.

Trots sin ungdom har Sally Azar, enligt ho­ nom, den integritet och styrka som kommer att behövas.

– Hon kommer att behöva vårt stöd och förböner, säger han, för inte alla i vårt samhälle och i vår kyrka accepterar kvinnor som präster.

– Jag tror inte att det kommer att bli lätt, och jag tänker inte vara rädd, säger Sally Azar.

Jag är glad att få vara en del av historien och jämställdheten i min kyrka. Jag vill försöka respektera alla, det är OK att tycka olika. Jag hoppas att jag klarar av att bemöta all kritik med lugn och respekt.

en ny dörr Biskop Ibrahim Azar lyfter i sin predikan fram vikten av att ord blir handling och säger: – Vi är samlade här idag framför allt för att tacka Gud. Genom att ordinera dig, Sally, till pastor i denna församling har Gud öppnat en ny dörr för kyrkans tjänst i Det heliga landet på både kyrklig och social nivå. Vi predikar alltid om rättvisa, och detta är ett konkret steg mot att översätta det vi predikar i konkret handling. Dörren är nu öppen för andra unga kvinnor att tjäna Herren i vår kyrka.

Många välutbildade palestinier, kvinnor som män, inte minst kristna, lämnar landet för att arbeta utomlands eftersom de inte ser någon framtid i Palestina. Unga flyttar för att studera i andra länder.

Lutherska världsförbundets generalsekre­ terare Anne Burghardt pekar på att Sally Azar kan fungera som förebild för andra unga: – Hon är ung och har valt att stanna i landet.

Hon är en god förebild för unga, för deras hopp inför framtiden, för kyrkan och för sitt folk. nr3 2023 uppdrag mission

BILD ALBIN HILLERT, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

25

intervju ”Jag tänker inte vara rädd”

intervju ”Jag tänker inte vara rädd” BILD ALBIN HILLERT, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

PRÄSTVIGDA KVINNOR I MELLANÖSTERN

SALLY AZAR är en av fem kvinnor

ter, som prästvigdes på palmsöndagen 1960, var för oss i Svenska kyrkan.

– Det var så fint att kunna vara här och dela den här dagen med Sally, att få fira att hon är präst nu och att få be för henne, säger Veronica Pålsson som är präst i Svenska kyrkan i Norge.

Det var stort, framför allt som vän men också som ung syster i ämbetet.

tisk teologi vid Near East School

har tidigare flyttat till Amerika eller

Amsterdam. Hon blev den tredje

Mellan­östern. Palestinska kvinnor Europa för att studera teologi. En

del av dem har blivit präster, men

de är inte vigda i Palestina och har

Veronica Pålsson och

Kristina Lindström.

26

”vi vet att det fungerar” Vigningsbiskop vid den historiska gudstjänsten är Sallys far Ibrahim Azar, som i vigningsbönen med handpåläggning bland annat assisteras av den tidigare lutherske biskopen i Jerusalem Munib Younan och av Svenska kyrkans ärke­ biskop emerita Antje Jackelén.

Efter gudstjänsten säger Ibrahim Azar: – Det är en stor dag för kyrkan att vi viger en kvinna, och det är en stor dag för vår familj att min dotter blir präst och att hon stannar i landet.

– Sedan jag blev präst för fyrtio år sedan har jag mött många som inte trodde att det var möjligt, säger Antje Jackelén. Men i dag ser många att en kvinna kan tjäna som pastor, som biskop, som ärkebiskop. Vi vet att det fungerar och att det rimmar med Bibelns budskap.

Kristina Lindström som är präst i Lund och som, liksom en rad andra svenska präster, har rest till Jerusalem för att vara med, säger: – Sally är en förebild och föredöme för många kvinnor i det palestinska samhället på samma sätt som våra tre första kvinnliga präs­

som vigdes.

MATHILDE MICHAEL SABBAGH

är den enda kvinna som har präst-

vigts i Syrien. Hon vigdes i april 2022

des i Mellanöstern och arabvärlden

Evangelical Presbyterian Church.

född i Libanon av en libanesisk mor

västerländska kvinnor som tjänst-

som teologisk lärare på olika nivåer

anglikanska församlingar – en del

arbetar nu som församlingspastor

andra har flyttat till Mellanöstern.

var ROLA ADEL SLEIMAN. Hon är

Antje Jackelén, Sally Azar,

of Theology i Beirut, disputerad i

inte heller flyttat tillbaka dit.

Den första kvinna som prästvig-

medsystrar Sally Azars vigning äger rum under den vecka när kristna ber för enhet och fred i världen och i Mellanöstern. Resten av veckan kommer se­ dan att präglas av konflikten mellan Israel och Palestina, och sammantaget blir denna vecka den blodigaste på många år. Under januari krävs över 40 dödsoffer, de flesta på den pa­ lestinska sidan. Det är en stegring av våldet och antalet döda jämfört med föregående år, som sammantaget var det mest dödliga och våldsamma hittills under 2000-talet.

Det är denna verklighet som är de kristnas vardag och som präster och pastorer måste han­ tera i samtal, i bön, i tro, förtvivlan och hopp tillsammans med sina församlingsbor. Detta delar den nyvigda Sally Azar med sitt folk.

– Och på ett särskilt sätt med mina med­ systrar, säger hon.

Som en grundton genom hela gudstjäns­ ten klingar ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte endast till ditt eget förstånd” (Ordspråksboken 3:5), ett bibelord som Sally Azar återkommer till flera gånger under vig­ ningshelgens mottagningar och mingel.

Från biskopar och äldre kolleger har hon under vigningsgudstjänsten fått ta emot många goda råd och bibelord.

– Jag vill försöka leva upp till dem och tänka på dem som tröst och uppmuntran, säger hon.

RIMA NASRALLAH är docent i prak-

som har vigts till präst eller pastor i

och en syrisk far. Efter tiotalet år

vigdes hon i februari 2017 och

i Tripoli Evangelical Church inom

för tjänst i Al-Hassakeh National Dessutom finns det några

gör i lutherska, reformerta eller

av dem har tidsbegränsade uppdrag,

National Evangelical Synod of Syria

and Lebanon (NESSL).

En månad senare vigdes NAJLA

ABOU SAWAN KASSAB för tjänst i

samma kyrka. Sedan 1993 har hon

som första kvinna haft tillstånd att

predika.

n

uppdrag mission nr3 2023

27 27

nnrr3 32 2002 23 3u up p dp dr ra ag gmmi si s isoi on n BILD ALBIN HILLERT, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

reportage

reportage ”Det finns inga förhärdade hjärtan”

En snäll handledare, en europeisk judinna och en pensionerad skolkurator övertygar syriska Ola Saleh om att alla människor kan förändras.

TEXT OLA SALEH ÖVERSÄTTNING MAGDALENA

”Det finns inga förhärdade hjärtan”

WERNEFELDT, A WORLD OF NEIGHBOURS BILDER PRIVATA

Ola Saleh är freds- och

konfliktexpert, för närvarande

stationerad i Georgien. Hon

finns i A World of Neigh­bours

växande kontaktnät.

n n n Jag sökte asyl i Sverige i juli 2013.

Under några första skakiga månader när min värdighet, mina krafter och min förmåga att hitta marken under mina fötter sattes på prov fick jag bo hos en svensk-palestinsk kvinna i min egen ålder. Vi kände inte varandra, vi möttes av en tillfällighet, och hon kunde inte acceptera att jag skulle bo någon annanstans än i hennes hem.

Jag gick till Arbetsförmedlingen. De note­ rade att jag var högutbildad men sa: ”Tyvärr har du ingen erfarenhet från Sve­ rige. Allt vi kan erbjuda dig är städjobb eller köksjobb.”

Det var jobb som jag gärna skulle ha tackat ja till – om de hade varit de enda som stod till buds. Jag bad om en chans att hitta arbete på egen hand.

snällaste platsen Innan något beslut om min asylansökan ens hade fattats hade jag börjat på Fryshusets avhopparverksamhet Exit. Jag var på sjunde våningen, en våning full av ”före detta”: före detta brottslingar, före detta huliganer, före detta extremister. Där fick jag arbeta med en före detta nynazist som handledare.

För mig, vid den tidpunkten i min flyk­ tingprocess i Sverige, var sjunde våningen den snällaste, varmaste, mest öppna och mest ge­ nerösa plats man kan tänka sig.

Min handledare, som blev min bästa vän, bjöd in mig till alla viktiga möten, tog vara på min kompetens och behandlade mig jämlikt. uppdrag mission nr3 2023

En dag efter fem var det bara han och jag kvar. Medan vi packade ihop sa jag till ho­ nom att jag inte kunde föreställa mig att han någonsin hade varit en person som velat slänga ut mig ur landet eller skada mig.

Han tog fram fotoalbumet och visade bilder på sig själv som nynazist med ett militant uttryck i ansiktet.

Allt jag kände i det ögonblicket var ödmjukhet inför hans mod, öppenhet och vänlighet. För första gången i mitt liv in­ såg jag att förändring är möjlig. Det finns inga förhärdade hjärtan, för förändring är möjlig för alla hjärtan.

hummus i ett annat sammanhang Jag sökte ett långsiktigt boende, och jag sva­ rade på ändlöst många inlägg på Blocket.

Mitt namn hjälpte mig inte. Mitt förnamn är visserligen detsamma som ett svenskt mansnamn, men mitt efternamn klingar muslimskt. Ola Saleh.

Av en annan invandrare fick jag rådet att byta namn: ”Det kommer att göra det lättare. Med din ljusa hy kan du kanske passera som sydeuro­peisk.”

Jag vägrade – jag heter Ola Saleh. Vem skulle ge upp förvirringarna, skratten, isen det bryter och rasismen det avslöjar, för att ”passera”?

Så hörde jag genom en vän till en vän om ett kollektiv på en ö i Stockholm, och jag blev erbjuden ett ledigt rum. nr3 2023 uppdrag mission

29

intervju ”Det finns inga förhärdade hjärtan”

betraktelse

BILD: VALERIYA AVDEEVA, UNSPLASH

respekt också kan komma in på våra olika politiska åsikter. Tack midsommar.

A World of Neighbours är

ett interreligiöst nätverk för

människor som arbetar som

praktiker med och för människor på flykt i Europa. Syftet

med nätverket är att med-

lemmarna ska kunna stödja

varandra, dela erfarenheter

med varandra och samarbeta för fredlig samexistens,

mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar. Nät-

verket samlar också en grupp

forskare, och det projekt som

de arbetar med nu får stöd av

Lunds Missionssällskap.

30

uppdrag mission nr3 2023

I vårt kollektiv hade vi en svensk. Varje år fi­ rade vi midsommar tillsammans som en udda och kärleksfull familj.

Ett år gör jag som vanligt hummus och baba ghanouj, ovetande om alla namn på gästlistan.

När jag lägger sista handen vid mina röror ropar en kvinna: ”Åh, hummus! Det får mig att känna mig så mycket som hemma!’’

Jag svarar henne på arabiska. Hon tittar förbryllat på mig, som om hon inte förstår ett ord.

Det gör hon inte heller. Hon är europeisk judinna med familjeband till Israel och har växt upp med hummus på bordet. ”OK, här är vi nu”, säger jag till mig själv.

En miljon frågor rusar genom mitt huvud.

Här står hon framför mig, en människa som jag bara har läst om i historieböckerna i skolan.

Mitt hjärta slår några extra slag.

Som tur är äger detta hummusmöte rum när jag redan har lärt mig att alla hjärtan kan förändras. Jag utmanar mig själv och bestäm­ mer mig för att tala med henne om icke-kon­ fliktfyllda frågor, att låta oss lära känna var­ andra som två kvinnor i världen, så att vi med

”ta hand om dig, unga damen” En dag sitter jag på Arlanda flygplats och pra­ tar i telefon med min sambo när en äldre dam kommer emot mig. Jag flyttar på min jacka och ryggsäck för att ge henne plats att sitta.

Hon muttrar något på svenska, så jag pausar artigt mitt samtal och säger: ”Ursäkta?”

Hon slår ut mot mig: ’’Ni kommer hit och förstör allt!’’

Chockad över fientligheten avslutar jag samtalet med min sambo och tar hand om min medmänniska. ”Vi?’” frågar jag. ”Ja, ni! Var kommer du ifrån?’’ säger damen.

Jag svarar lugnt att jag är från Syrien.

Hon skriker: ”Ni förstörde ert land, och nu vill ni förstöra mitt! Ni vill tvinga oss att leva på ert sätt.”

Jag säger att jag förstår att hon är arg och frågar: ”Har du upplevt att syrier är så?”

Hon säger: ”Nej, men allt finns på nyheterna.”

Jag tar in hennes rädsla och fördomar. Hon utmanar mig och ställer personliga frågor, och sedan berättar hon sin historia. Hon har ar­ betat som skolkurator, är pensionär nu och har varit tvungen att ta hand om sin mycket äldre make och psykiskt sjuka syster med för lite stöd från staten.

Jag berättar för henne om vad som händer i Syrien och om vad jag varit med om, och jag ser hennes ansikte förändras.

Med ett varmt leende på läpparna säger hon: ”Jag är väldigt glad att jag träffade dig idag och lärde mig något annat om ditt folk och ditt land. Ta hand om dig, unga damen.” n

För att vi är unga teologer från hela den afrikanska kontinenten samlas till en konferens i Ugandas huvudstad Kampala 2013. Den ekumeniska organisationen All Africa Conference of Chur­ ches, AACC, ska fira 50-årsjubileum. Under två veckor bor och lever jag tillsammans med dem.

Ett av de pass som gör djupast intryck på mig leds av en sydafrikansk teolog. Han föreläser om försoning ur ett ubuntu-perspektiv: ”Jag är för att vi är.”

Vi avslutar passet med en övning. Alla afri­ kanska kvinnor sitter i en cirkel i mitten av rummet, alla afrikanska män och alla deltaga­ re från andra världsdelar sitter utanför cirkeln.

Kvinnorna berättar och lyssnar på varandra, resten av oss får också lyssna. ”Jag är för att vi är” – var och en av oss kan kanske inte försonas med det vi har varit med om, men vi kan gråta tillsammans och bära varandra och varandras berättelser, och genom berättelserna kan vi försonas och upprättas.

När jag åkte till Uganda hade jag ett in­ dividualistiskt perspektiv på försoning och förlåtelse: ”JAG tänker, därför finns jag.”

När jag åker därifrån inser jag hur det perspektivet har begränsat min förståelse för Gud, Jesus, den heliga Anden och teologin, hur mycket i min kristna tro jag tolkar som västerländsk individualist. Vad händer när jag istället ser allt utifrån att vi alla hör samman, utifrån ubuntu? denna erfarenhet av att tänka och upp­ leva försoning ur ett gemensamt perspektiv, tanken att vi gemensamt kan bära varandras bördor, smärta, försoning och glädje, har jag

burit med mig sedan konferensen och under alla mina tio år som präst. När jag läser Bibeln breddas det ännu mer. Var och en av oss kan kanske inte förlåta andra människor för det de har utsatt oss för, men vi som grupp kan försonas med det.

Den receptiva ekumeniken innebär att jag vågar sträcka fram mina sårade händer, att jag försöker se vad det finns för begränsningar i min tradition och att jag försöker förstå hur jag genom andra kan få en större bild och förståelse av vem Gud är. Vi måste visa våra bördor för varandra om vi ska kunna bära dem gemensamt. När vi gör detta och lär av varandra skapar vi gemenskap enhet och förståelse. Vi måste mötas som bröder och systrar, berätta för varandra och be för varandra.

Jesus säger till oss: ”Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss.”

(Johannesevangeliet 17:20–21) vi kommer närmare detta möte, denna enhet, när vi vågar sträcka fram våra sårade händer, när vi ger till varandra och tar emot av varandra, när vi bär varandra, när vi ber med och för varandra. I detta kanske vi kan lära oss mer om vem Gud är, och Kristus kanske rentav blir tydligare i världen. n

frida falk är präst, arbetar för Act Svenska kyrkan på Kyrkokansliet i Uppsala och är med i Uppdrag Missions redaktionsråd. nr3 2023 uppdrag mission

31

reportage

reportage Kvinnor lever extra farligt

Kvinnor lever extra farligt

n Kvinnliga MR-försvarares

Hösten 2022 träffades kvinnor från

medför bör få ett allmänt

REKOMMENDATIONER

Samtalen i Bogotá resulte-

rade i en rad rekommenda-

tioner till det internationella samfundet:

arbete och de risker det

och offentligt erkännande.

23 latinamerikanska människo­rätts­

Det ska finnas tillgänglig

och tydlig information om

organisationer i Bogotá för att samtala om

stödprogram och fonder.

n Kvinnliga MR-försvarare

sina erfarenheter. En gemensam sådan

ska garanteras deltagande i

är att deras engagemang i sig utlöser

fredsprocesser och i utform-

ningen av säkerhetspolitik.

könsrelaterat våld.

Säkerhetsfrågor måste han-

Ana Maria Top. TEXT SWEFOR COLOMBIA

n n n i kulturer där kvinnor mest rör

OCH NATHALY SALAS

sig i den privata sfären är en kvinnas kamp för mänskliga rättigheter en motståndshandling och ett risktagande. Mer än tjugo år har gått sedan FN:s säkerhetsråd i sin resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet fastställde att kvinnors inkludering är oumbärlig för att be­ fästa varaktig fred. Ändå fortsätter kvinnors engagemang att utgöra en fara för deras liv och hälsa.

Att vara kvinna och människorättsförsva­ rare innebär att möta dubbelt motstånd och överhängande livsfara. Det påverkar kvinnor­ nas fysiska och psykosociala hälsa. Det kvinn­ liga ledarskapet undergrävs, och kvinnornas familjerelationer och möjligheter att agera påverkas också negativt. Våld inom familjen och hot om våld från väpnade aktörer är ytter­ ligare exempel på sådant som hämmar deras chanser att bidra till samhällsutvecklingen.

Det behövs med andra ord ett helhetsper­ spektiv på kvinnliga människorättsförsvarare och deras livssituation.

BILD KRISTNA FREDSRÖRELSEN

32

uppdrag mission nr3 2023

– Att vara människorättsförsvarare är att kräva att våra kunskaper tas i beaktande och att kräva inflytande. Vi kräver ett erkännan­ de av vår rätt att som kvinnor ha tillgång till vatten, och rätt till vår mark.

Vi i Kristna Fredsrörelsen har under flera år kartlagt vårt eget arbete med internationell medföljning i Mexiko, Guatemala och Colom­ bia. Kartläggningen är gjord just utifrån ge­ nusaspekterna.

Hösten 2022 samlade vi, tillsammans med Act Svenska kyrkan och Norska fon­ den för mänskliga rättigheter, kvinnor från 23 människorättsorganisationer i Colombias huvudstad Bogotá. Syftet var att de skulle få berätta för varandra om sina erfarenheter av arbetet för mänskliga rättigheter och hur det påverkar deras liv. Samtalen kom att kretsa kring hur deras engagemang i sig utlöser det könsrelaterade våldet.

Det könsrelaterade våldet präglar vardagen för de kvinnor som deltog i mötet. De berätta­ de att det kan ta sig olika uttryck: deras insatser osynliggörs, och de stigmatiseras därför att de bryter mot könsnormer.

Ana Maria Top, som arbetar i Guatemala, var en av de deltagare som berättade om detta.

Men hon sa också:

teras utifrån en samhällelig och psykosocial dimension

som också har ett intersek-

tionellt perspektiv.

n Finansieringen av interna-

tionell närvaro i konfliktområden måste bibehållas, och medföljning vid represen­

tation måste erbjudas.

Åtgärderna bör förstärkas

med hjälp av kampanjer på sociala nätverk och stöd i

press och media.

n Ekonomiskt, politiskt och tekniskt stöd till befintliga program för tillfälliga skyddsboenden måste

finnas. Varje skyddsbehö-

vande bör bedömas enskilt, och skydd till närstående

bör övervägas.

n Förebyggande åtgärder

måste främjas. Här är det

viktigt att betona betydel-

sen av det arbete som utförs

av lokala skyddsnätverk

och att främja möten och

utrymmen för utbyte av erfarenheter.

frågan om kvinnors markägande är alltid infekterad. Än värre blir det för en kvinna som tillhör ett urfolk – i Colombia gäller detta också kvinnor som tillhör grup­ per med afrikanskt ursprung. Storskalig gruv­ drift brukar omges av våld och har en starkt negativ inverkan på civilsamhällen och på människorättsförsvarares säkerhet.

Anna Maria Niño, som tillhör den colom­ bianska organisationen Confluencia de mu­ jeres, talade om de komplexa och samtidigt självklara sambanden mellan kvinnors arbete för miljö, liv och mänskliga rättigheter och sa: – I ett område som exploateras är vår roll att försvara naturen och vår rätt att leva på vår mark. Kort och gott: vår rätt till liv.

och jämställdhetsfrågor på den här nivån är stort – det finns stora möjligheter att skapa lokala skyddsnätverk.

Dödshot, svartmålning av sociala ledare och hot om tvångsförflyttning skadar både enskilda kvinnor och kollektiv. Det politiska syftet med sådana strategier är att skapa rädsla, misstro och splittring. Därför är kvinnornas förmåga till egenvård och kollektivets resi­ liens viktiga. Vi arbetar för att de själva ska kunna skapa skydd, och det är ett arbete som tar sin början i en ökad medvetenhet om vad som händer och vad som går att göra. Ka­ ren Varón, som arbetar i CDH Fray Matías i Mexiko, säger: – Att vara kvinna och kämpa för de mänsk­ liga rättigheterna är ett åtagande för alla män­ niskors rätt till värdiga liv. Det är vår uppgift att synliggöra sakernas tillstånd och förändra den situation som vi befinner oss i. n Anna Maria Niño.

kristna fredsrörelsen och de organi­ sationer som vi samverkar med arbetar för att skapa säkerhetsstrategier som fungerar för människorättsarbetarna. På det sättet skapar vi förutsättningar för att utsatta grupper ska kunna inkluderas. Att ta hänsyn till etnicitet, social bakgrund och genus är nycklar i arbetet.

Genom att vi tillsammans väger in de per­ spektiven kan lokala aktörer utvidga det de­ mokratiska deltagandet i organisationer. De kan bidra till politiska beslut som skyddar människorättsförsvarare.

Något som vi också arbetar för är att civil­ samhällenas egna skyddsmekanismer ska er­ kännas och förstärkas. De kan bli en kom­ plettering av olika statliga insatser. Behovet av dialog och erfarenhetsutbyte i rättvisefrågor nr3 2023 uppdrag mission

33

stipendierapport

stipendierapport Från alla kyrkofamiljer

BILD UNSPLASH BILD: ALBIN HILLERT, KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

stor svensk delegation

EYG samlades fyra dagar innan generalför­

Från alla kyrkofamiljer

nnn

Ecumenical Youth Gathering samlade 400 inför Kyrkornas världsråds stora möte Daniel Ardabili-Farshi var en av elva svenskar som tog tåget till Karlruhe för att vara med på ungdomsmötet före generalförsamlingen.

34

uppdrag mission nr3 2023

Daniel Ardabili.

BILD: PRIVAT

INTERVJU ANNA BRAW

– En av de uppgifter som vi hade var att skriva ett brev till generalförsamlingen, berättar Da­ niel Ardabili-Farshi. Syftet med brevet var att berätta vad ungdomar i världen har sett. I den processen ville flera deltagare från olika kyr­ kor visa sitt stöd för den ukrainsk-ortodoxa kyrkan genom att betona att det är Ryssland som har invaderat Ukraina. Men en delegat från Ryssland sa att kriget också har resulterat i russofobi i väst och att den hade lett till att flera delegater från den rysk-ortodoxa kyrkan inte hade kunnat åka till Karlsruhe.

Daniel Ardabili-Farshi gjorde sin första er­ farenhet av internationell ekumenik i höstas, när han var en av elva svenska deltagare i en av förkonferenserna till Kyrkornas världs­ råds generalförsamling i Karlsruhe i Tyskland, den ungdomskonferens som har fått namnet Ecumenical Youth Gathering, EYG.

samlingen började, och Daniel Ardabili-Farshi och de andra svenskarna reste tillsammans från Köpenhamn med tåg och hann lära känna varandra lite på vägen.

– Jag hade hört talas om mötet av en vän som arbetar på Equmenia, berättar han, och så fick jag kontakt med Peter Ekman på Kyr­ kokansliet. Det var osäkert med ekonomin, men det löste sig tack vare ett generöst bidrag från Lunds Missionssällskap.

I den svenska delegationen fanns flera teologer, några som hade läst statsvetenskap – men det som var gemensamt för de flesta var att de hade haft förtroendeuppdrag i sina kyrkor och samfund och i deras ungdomsorga­ nisationer. Equmenia, Equmeniakyrkans ung­ domsförbund, skickade tre styrelseledamöter, och Jakob Schwartz som har varit ordförande i Svenska Kyrkans Unga var en av Svenska kyrkans representanter.

– Den svenska delegationen var stor i jäm­ förelse med de andra ländernas, säger Daniel Ardabili-Farshi.

stannade kvar Som förberedelse hade Daniel Ardabili-Farshi läst på om en del av Kyrkornas världsråds arbete och dess historia. Han studerar på teo­ logprogrammet vid Uppsala universitet och nr3 2023 uppdrag mission

35

stipendierapport Från alla kyrkofamiljer

ECUMENICAL YOUTH GATHERING, kyrkornas världsråds

ekumeniska sammankomst

för ungdomar, ägde rum den 27–30 augusti inför den 11:e

generalförsamlingen. Båda

konferenserna hölls i Karlsruhe i Tyskland. Ungdoms-

mötet var utformat för att ge

unga människor möjlighet att

mötas till dialog och samtal, och totalt deltog drygt 400

18–35-åringar från hela värl-

den. Ett av ändamålen med dagarna var att deltagarna

skulle framföra ett gemen-

samt budskap i form av ett

brev till generalförsamlingen.

Medlems­kyrkorna i Sveriges kristna råd tillfrågade unga

har sin bakgrund i Equmeniakyrkan. Det formella ekumeniska arbetet hade han inte deltagit i tidigare.

Under de fyra dagarna på ungdomskonfe­ rensen lyssnade han och de andra bland annat till panelsamtal om olika dagsaktuella frågor.

– Det var ett stort fokus på minoriteter i världen och på hur de har uppfattat det när kyrkan varit inblandad i arbete som har lett till förtryck, berättar han.

Under EYG-dagarna genomfördes de flesta av programpunkterna på engelska, och det var bara vid några få tillfällen som det behövdes översättning.

– Vi firade inte några gudstjänster, bara gemensam morgonandakt. Men när general­ församlingen väl drog igång – wow! De hade verkligen lyckats ta vara på olika kyrkotra­ ditioner, och det var körer som sjöng gospel, predikan på arabiska och böner på flera språk.

Det var häftigt att få vara med i den gemenska­ pen, och att allt fanns i en gudstjänst.

från sina ungdomsorgani-

sationer. Till slut blev det 11

svenska deltagare från Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan,

Svenska Alliansmissionen,

Svenska missionsrådet och

pingstkyrkan. Deras resa och

deltagande möjlig­gjordes genom bidrag från Lunds

Missionssällskap och Nathan

Söderbloms minnesfond. Sve-

riges kristna råd organiserade

resan i samverkan med Svenska kyrkans på nationell nivå.

36

uppdrag mission nr3 2023

färgkodning EYG är ett förhållandevis litet sammanhang, så den svenska delegationen utgjorde en högst synlig del av det, och inte bara för att delegater­ na delade ut saltlakrits till alla under festkvällen.

– Allt som hände på EYG var nästan alltid på samma plats, berättar Daniel Ardabili-Farshi.

Vid några tillfällen gick vi på mindre seminarier som var utspridda i olika kyrkor i Karlsruhe.

Det var trevligt, och det fanns många intres­ santa seminarier.

Daniel Ardabili-Farshi berättar om ett fullt schema och om en generalförsamlings­ app som innehöll mycket information. Under generalförsamlingen blev det också påtagligt att Sveriges kristna råd hade satsat på ungas deltagande.

stipendierapport Från alla kyrkofamiljer

– Egentligen var det tänkt att alla deltagare på EYG skulle åka hem när generalförsamlingen började, men de som var ansvariga för vår delegation såg till att vi fick vara kvar några dagar till. Kodningen var spännande: jag hade ett vitt nyckelband, delegaterna hade röda, och det fanns fler färger. Det var kul att represen­ tera en ung generation!

”gör ekumeniken mer folklig” Vad kan dagarna i Karlruhe innebära för en teologistudent i Sverige?

– Jag kommer att berätta om Kyrkornas världsråd där jag är, absolut, det är jättevik­ tigt, säger Daniel Ardabili-Farshi. Men jag tror också att vi måste göra ekumeniken mer folklig och försöka lära oss hur andras liturgier ser ut. Ett exempel kan vara ökenmässan som firas på olika platser i hela Sverige och som kommer från den ekumeniska kommuniteten i Bjärka Säby.

Han refererar också till Joel Halldorf och Patrik Hagman som har talat om att unga som har fått möjligheten att besöka andra kristna sammanhang behåller sin tro i större utsträckning.

– Om vi ser till kyrkans historia har inte Kyrkornas världsråd funnits särskilt länge, men det är viktigt att vi är med och verkar för ett ekumeniskt arbete. Det som saknas är ett rotfäste för människors kyrkliga vardag.

Jag tror en väg framåt för exempelvis Sveriges kristna råd är att arbeta mer med att ta fram gudstjänstordningar där olika traditioner blir synliga. n

BILDER: ALBIN HILLERT, KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

Läs också intervjun med Kyrkans världsråds tre svenska cen­ tralkommittéledamöter Emma Gunnarsson, Julia Rensberg och Celina Falk i Uppdrag Mission nummer 1 2023 och Emma Gunnarssons krönika i detta nummer! nr 3 2023 uppdrag mission

37

LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

stipendiaten Tina Strömberg

en tidskrift

från lunds

missionssäl

lskap • nr 2

• 2023 • årgå

ng

177

Prenumerera åt en ungdomsgrupp!

Siktar din församling på ett samarbete mellan den internationella gruppen

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 1 • 2023 • årgång 177

och församlingens unga?

Ukraina

Något att samlas runt kan vara en eller flera artiklar ur Uppdrag Mission

KRÖNIKA ”SOM OM VI ALLTID HAR KÄNT ER” 6 KILADALEN ÖPPET HJÄRTA 4 UNGERN/UKRAINA ”DET KOMMER ATT VARA EN LÅNGDRAGE N

– läs i förväg eller tillsammans när ni ses, be för de människor ni har läst om,

en tidskr

och samtala om vad ni i församlingen vill engagera er i och hur ni kan

förverkliga era idéer!

ift från l

unds miss

ionssälls

kap • nr 5

• 2022 •

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONS­

KRIS” 20

SÄLLSKAPS STIPENDIER

6 årgång 17

Lunds Missionssällskap delar varje

år ut resestipendier till i första

Ett större bord

Uppdrag Mission kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare

hand ungdomar under utbildning

LIBANON GÄSTFRIHETEN FINNS KVAR 14 KENYA VARIFRÅN KOMMER SOLROSOLJAN? 22 NEDERLÄNDERNA VÄRLDSHUSET BJUDER TILL BORDS 32

temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor

och grupper vars resa är en del av

inom Sverige och kan beställas med ett meddelande till pren@uppdragmission.se.

Vi skickar gärna en bunt av det senaste numret om ni vill prova att använda tidskriften vid en samling.

Personliga möten INTERVJU ANNA BRAW BILD SYSKONBANDET

TILL LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS MEST SYNLIGA VERKSAMHETER. EN GRUPP FRÅN KRISTNA SYNSKADADES FÖRENING SYSKONBANDET BESÖKTE SIN SYSTERORGANISATION TANZANIA CHRISTIAN ASSOCIATION FOR THE BLIND I TANZANIA I TVÅ VECKOR I MÅNADSSKIFTET OKTOBER–NOVEMBER FÖRRA ÅRET.

DET SIG ATT NI HAR VÄNNER I TANZANIA?

Föreningen Syskonbandet har sedan

1960-talet en relation till Tanzania genom att en av våra medlemmar

sändes ut som missionär dit då.

Hon hette Kerstin Strindberg och var själv blind sedan barndomen.

i skolan. I Tabora ordnade Syskon­

bandet och TCAB en konferens för

synskadade från hela Tanzania.

Det var vår sista helg i Tanzania, och

GLOBALT NÄTVERK STÖDER

kom resande tillsammans med sina

Lunds Missionssällskap

hjälpmedel från Sverige och delat

ungefär 35 synskadade deltagare ledsagare. Vi hade haft med oss

ning, integration och fredsarbete,

förståelse mellan olika religiösa

stipendier. Ansökningsportalen

äldsta missionssällskap. Missions­

mer, såsom musik, konst och film.

islam och kristendom.

15 april–15 maj, 15 juli–15 augusti

idag samarbeten, dialog och

KUNSKAPSUTBYTEN

EKUMENISKT ARBETE

grundades 1845 och är Sveriges

ögon, vita käppar, perkins­maskiner

nära samarbete med Act Svenska

företag och privatpersoner hade

stift är dess hedersordförande.

regioner i Tanzania var inbjudna.

VILKA VAR NI SOM ÅKTE?

Vi var en grupp på 18 personer. Drygt

bland annat förstoringsglas, glasoch ett par datorer som olika

hälften har synnedsättning, de flesta

skickat med oss. Det blev uppenbart

grav sådan, och resten är medlem-

för oss att behovet av hjälpmedel är

arbetet har utvecklats och innebär

världsvid gemenskap. LMS har ett

kyrkan, och biskopen i Lunds

Sällskapet verkar ekumeniskt.

LMS förvaltar avkastningen på

utgivning med inriktning på utbildgärna i en mångfald av uttrycksfor-

Lunds Missionssällskap arbetar med

fem noder:

I Hongkong ges stöd till ett

centrum för studiet av mötet mellan

kristen tradition och kinesisk kultur, men också till teologisk utbildning

för de många minoritetskyrkorna i

Vi vill hålla kontakten med TCAB:s

mar som var med som ledsagare

stort. De vita käppar vi såg användas

de gåvor som har testamenterats

Sydostasien.

– den har ungefär 100 elever nu.

tanzaniska organisationer som

Vi bor i olika delar av Sverige, och vi

phones med talsynteser, men alls

året delas rese- och projektbidrag

sällskapet The Desmond Tutu Chair

På 1980-talet startade en av den

skolans elever ett litteraturprojekt i Arusha för att sprida Bibeln och

kristen litteratur i punktskrift till

synskadade. Den verksamheten har utvecklats till att också innefatta

hälsoinformation. Dessutom arbetar organisationen med ut­bildning till

självförsörjning för de mest utsatta.

Vi i Syskonbandet har varit med och stöttat allt detta sedan starten.

uppdrag mission nr 3 2023

medlemmar och med några

vi i Syskonbandet stöttar. Tanken var också att resan skulle kunna

bidra till att missionsintresset här i

Sverige upprätthålls eller ökas. Och så kunde vi på plats utvärdera de

och gjorde ledsagar­insat­sen ideellt.

är med i olika kyrkor och samfund

– Syskonbandet är en ekumenisk

var ofta uttjänta. Några hade smartinte alla. Konferenshelgen bestod

av kulturella inslag, föreningsin­

förening.

formation, gemenskap runt mat­

VART ÅKTE NI?

medverkade i gudstjänster i Taboras

var vi på Kibreli Education Centre for

kom hem, några i gruppen har fad-

borden, dans, bön, och sång, och vi

insatser som görs med ekonomiskt

Vi var i Arusha och Tabora. I Arusha

kyrkor. Många har hörts efter att vi

på ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte

the Blind, KECB, för att se verksam-

derbarn på skolan i Tabora nu, och

förståelse för varandras livsvillkor,

gjorde också flera andra studiebesök.

stöd från oss och andra. Vi hoppades som skulle kunna ge oss alla en ökad dels i de personliga mötena och dels

heten och lära känna de anställda. Vi Och så besökte vi en massajby och

två har redan bokat en ny resa till

Tanzania för att göra en volontär­ insats. n

Ansökan görs via Lunds

Missions­sällskaps ansökningsportal,

arbete för fred och ickevåld i en

och genomförde tillsammans och

och på KECB, och vi kunde dela med

och bidrag till projekt, studier och

I Malmö stöder sällskapet projekt

oss till konferensdeltagarna också,

DEN HÄR RESAN?

genomförandet.

HUR BLEV KONFERENSEN?

dit TCAB-medlemmar från olika

VAD VAR SYFTET MED

eller utbildningsverksamhet och

innehålla en realistisk budget för

Hur mår själen?

Christian Association for the Blind,

med på plats i Tabora.

ingå i en långsiktig informations-

AUSTRALIEN ”DET ÄR MYCKET ARBETE KVAR” 22 INDONESIEN SYNLIGA TECKEN 8 SVERIGE PETER HALLDORF: NÖDLÄGE OCH GLÄDJE 26

årsvis eller med livstidsmedlemskap. Tidskriften ingår i medlemsavgiften!

ut dem på skolan i Tabora, på TCAB

sation 2009, och då var några av oss

Ansökan ska vara väl förberedd,

Skapelsens lovsång och nödrop

Naturligtvis är ni också välkomna som medlemmar i Lunds Missionssällskap, antingen

under den konferens vi planerade

TCAB. Den blev en nationell organi-

studier och till tryckning av skrifter.

Ukraina) och skriv ut det du behöver eller skicka ut länkar!

Det finns en tanzanisk förening som motsvarar Syskonbandet, Tanzania

stipendier till vissa projekt, till

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2022 • årgång 176

Letar du efter temaläsning till gruppen, så sök på land eller ämnesord (till exempel

Kerstin kom till Tabora och startade en skola för synskadade barn där

38

för att barnen i sådana byar ska få gå

organisationer. Sällskapet ger också

30 VÅRA LIV” 12 NY INSTÄLLN ING OSS SJÄLVA OCH GREKLAN D EN ”VI MÅSTE FÖRSVARA TI 22 BURMA/MYANMAR EFTER DEMOKRA SOMALIA HUNGER

Alla tidigare nummer och de senaste årens artiklar finns på tidskriftens webbplats.

ett ömsesidigt utbytesprogram

mellan kyrkor och ekumeniska

Finns det rum soning? för fred och för

SVERIGE ULLAKARIN NYBERG: ”ATT BERÄTTA HJÄLPER” 6 EGYPTEN ALLT ÄR INTE ORD 16 LATINAMERIKA SKAPA TRYGGHET TROTS HOT 24

ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR OCH PROJEKT SOM GENOMFÖRS HÄR HEMMA ELLER UTOMLANDS HÖR

TINA STRÖMBERG, HUR KOMMER

fick höra om en satsning som görs

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 4 • 2022 • årgång 176

till sällskapet, och fyra gånger om ut till sökande från hela landet.

Antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren.

UNGDOMAR VIKTIGA

I första hand stöder LMS unga

människor som vill göra tjänst i

den globala kyrkan med en beto-

ning på möten över kultur- och

religionsgränser. Sällskapet ger resebidrag för volontärinsatser

I Kapstaden finansierar

vid University of Western Cape.

I Jerusalem ges stöd till Svenska

med inriktning på dialog och ökad

www.lundsmissionssallskap.se/

traditioner, framför allt judendom,

är öppen 15 januari–15 februari,

samt 15 oktober–15 november.

VILL DU BLI MEDLEM?

Fyll i ansökningsformuläret

Som medlem i Lunds Missions­

enligt anvisningarna och skicka

sällskap, LMS, får du tidskriften

det genom att trycka på ”Skicka”

Uppdrag Mission (fem nummer per

– ett svarsmeddelande bekräftar

där ordförande och styrelse väljs.

Svar kan förväntas inom en

år). Du blir också kallad till årsmötet

att ansökan har kommit fram.

Medlemsavgiften är 50 kronor

månad efter att ansökningstiden

per år, alternativt en engångs­

gått ut för respektive period.

summa på 500 kronor för livslångt medlemskap.

DOKUMENTATION

lundsmissionssallskap.se!

avslutats ska stipendiaten/

Skriv till styrelsen@

När resan eller projektet har

stipendia­terna kunna dokumentera

teologiska institutet och dess

sina er­farenheter i text och bild,

arbete med religionsdialog och

rapporter som kan komma att

religionsteologi.

I Egypten stöder sällskapet

utbildningssatsningar på Anafora

kurs- och retreatcenter i samverkan med Université Catholique i Lyon och Helsjöns folkhögskola samt

Mariadöttrarnas arbete i Kairo.

n um m e r u sta

publiceras i Uppdrag Mission

23 juni

nä

te

och/eller på hemsidan. Skicka text

och högupplösta bilder till rapport@

lundsmissionssallskap.se!

nr3 2023 uppdrag mission

39

POSTTIDNING B

Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

GE EN GÅVA FÖR VÄRLDEN Som månadsgivare tar du ställning för alla människors rätt till ett värdigt liv.

RÄCKER FÖR EN SKOLTERMIN TILL ETT BARN PÅ FLYKT.

BLI MÅNADSGIVARE! 40

FOTO: SAW AH KHEE CHEL/LWF MYANMAR

200 KR

Skanna koden!

Vi lever alla under samma himmel. Men verkligheten ser olika ut.

Tillsammans med andra kyrkor, organisationer och tusentals frivilliga över hela världen arbetar Act Svenska kyrkan långsiktigt mot fattigdom, u p p d r a g m i s s i o n n r 3 2 0 2 3 förtryck och orättvisor och agerar snabbt vid katastrofer. svenskakyrkan.se/act