I författarnas spår

Varför beger man sig ut på en längre vandring? Kanske av hälsoskäl, för att utmana sig själv eller för att finna inre frid.

Camilla Brudin Borg vandrar av ytterligare ett skäl: för att bättre förstå litterära berättelser.

Hon har bland annat gått den kanske mest kända att alla vandringsleder, den 800 kilometer långa Camino de Santiago som sträcker sig från franska Pyrenéerna till Santiago de Compostela i norra Spanien. – Det tog mig cirka fem veckor vilket är ganska normalt. ”Walk, eat, sleep, repeat” är det mantra man följer när man plågar sig över stock och sten och undrar vad man gett sig in på. Efter första dagens hårda vandring över Pyrenéerna kommer pilgrimerna till ett härbärge där det ligger högar med kläder, skor, hygienartiklar och allt möjligt annat som folk bestämt att de inte orkar släpa med.

Mittpartiet av vandringen består av en platt sträcka som tar cirka två veckor, berättar Camilla Brudin Borg. – Man passerar vetefält efter vetefält, det är lite enformigt. Men efter två veckors pina händer något, det klickar till, och plötsligt ser man tillvaron på ett annat sätt. Det gör ont här och där. Än se'n?

Camilla Brudin Borg är litteraturvetare och främst intresserad av ekokritik. Bland annat leder hon det internationella vandringsnätverket Won by walking där forskare från olika discipliner, bland annat antropologi, konst och kulturvetenskaper, använder just vandring som metod. – För min forskning om Camino de Santiago har jag valt 22 svenska berättelser från 1990–2020 av bland andra Anders Paulrud, Agneta Sjödin och Camilla Davidsson. Det handlar om olika sorters berättelser om pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela, både biografiska och fiktiva – till och med en deckare. Att bokstavligen gå i en författares fotspår och med kroppen uppleva berättelsen är ett väldigt intressant sätt att undersöka hur verkligheten medverkar till berättandet.

Vandring eller resande har alltid varit en grundstruktur för berättande, vare sig det gäller sagor, där hjälten beger sig ut på äventyr, pikareskromaner, som hålls ihop av en kringresande berättare, eller nutida romaner om resor för att finna sig själv. – Oavsett om det handlar om att bekämpa en drake eller övervinna en skilsmässa händer olika saker utmed vägen som får hjälten att mogna. Det jag studerar är hur de här processerna påverkas av själva landskapet, alltså det feedbackförhållande som finns mellan exempelvis topografi och skeenden i texten.

Camilla Brudin Borg har gått många vandringsleder, bland annat Everest Base Camp trek.

– Där gäller vandringen mer prestation och äventyr än ett andligt utforskande. Bland de många historier som finns därifrån, är jag mest intresserad av dem som handlar om sherpas, de guider som bär och vägleder västerlänningarna.

Livet beskrivs ofta som en vandring: man står vid en korsväg där det gäller att välja den rätta vägen, man ska följa sin inre stig och undvika irrgångar eller att gå vilse. – De många metaforerna visar att vi gärna ser på livet som en resa. Detta och liknande ämnen diskuterar jag i kursen Vandring och litteratur där studenterna också själva får pröva på att exempelvis vandra i JeanJacques Rousseaus anda. De blir också utmanade att uppfatta världen annorlunda, exempelvis enbart genom de ljud de hör. Vad upptäcker de då som de annars inte skulle ha tänkt på?

Camilla Brudin Borg vandrar bokstavligen i författares spår.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Won by walking är ett internationellt, tvärvetenskapligt vandringsforskningsprojekt. www.wonbywalking.net Projektledare är Camilla Brudin Borg, universitetslektor i litteraturvetenskap. Finansieringen kommer från Riksbankens Jubileumsfond och Nordiska rådet (NOS-HS). I projektet ingår bland annat etnologer, kulturgeografer, konstnärer och litteraturvetare. Projektets namn, Won by walking, är inspirerat av citatet ”Nur beim Gehen gewonnene Ideen haben einen Wert” ("Enbart idéer vunna genom gående har ett värde") av Friedrich Nietzsche.