Minnen av ett flickläroverk

1935, ett år efter att Göteborgs stadsteater stod klar och samma år som Göteborgs konserthus invigdes, öppnade också en annan kulturinstitution invid Götaplatsen: Högre allmänna läroverket för flickor. – Vi studerade alla ämnen, som svenska, latin, biologi och matematik. Men framför allt fick vi lära oss självförtroende, berättar den tidigare eleven Gun Lund.

För att ge plats åt HSM:s nya byggnad ska det gamla läroverket nu rivas.

Men minnena kommer att bevaras. Det är tanken bakom ett forskningsprojekt om hur man med konstnärliga metoder kan binda samman en plats förflutna med dess framtid. Bland annat kommer forskarna att ta fram ritningar, foton och protokoll från skolan. Men de har också bett tidigare elever att bidra, exempelvis med bilder, föremål eller berättelser.

Projektledaren heter Monica Sand och är forskningsrådgivare vid Konstnärliga fakulteten. – Den fråga projektet ställer är: Vad gör vi med våra gemensamma minnen? Det handlar inte bara om flickläroverket utan överhuvudtaget om staden som kollektivt minnesrum. Vem är staden till för och vems minnen anses värda att spara? Vi vill så gärna vara moderna och bygga nytt, men om några år är det där nya inte så modernt längre. Vi måste därför kunna förhålla oss till det faktum att allting åldras.

Även våra kroppar är minnesrum, påpekar Monica Sand. – Det visar inte minst de elever som gått i flickläroverket; de minns pingisborden uppe på vindsvåningen, gymnastiksalen på bottenplan och morgonsamlingarna i stora högtidssalen. Minnena är kollektiva och individuella på samma gång.

Ett viktigt kroppsligt minne är bågdansen. Den uppfördes varje luciamorgon från 1934, då flickläroverket ännu inte var byggt, och fram till att skolan blev gymnasium, berättar dansaren och koreografen Gun Lund, elev vid läroverket 1959–1963. – Det var alltid 12 elever i trean som uppförde dansen, efter att ha lärt den av sina kamrater i fyran. Texten kommer från en latinsk skolsångbok från 1582 och handlar om den heliga jungfrun som fått en son. Jag kan fortfarande recitera början: "Ecce novum gaudium, ecce novum mirum ..."

De dräkter och bågar som flickorna använt var länge försvunna. Men för en tid sedan hittades de oväntat, berättar Gun Lund. – Under en minnesceremoni den 7–8 december kommer de åter till användning. Då ska jag, tillsammans med bland annat HSM:s danslärarstudenter, uppföra dansen igen.

Bland de många hågkomster Gun Lund har av skolan finns minnet av det lugn som rådde i klassrummet. – Vi var alla där för att vi verkligen ville studera. Och våra lärare var väldigt kunniga. Exempelvis vår religionslärare var doktor i gamla testamentets exegetik och i hebreiska och hade bland annat studerat Dödahavsrullarna. När vi elever ställde en fråga svarade han med sin egen uppfattning men var också noga med att förklara andras synvinklar. På så sätt lärde han oss vad forskning är: att skaffa sig en överblick över en fråga och studera olika tolkningar innan man bestämmer sig för det som verkar rimligast.

Högre allmänna läroverket för flickor var en kommunal skola och därmed gratis. Det innebar att eleverna hade alla möjliga bakgrunder och kom från både tjänstemanna och arbetarfamiljer, berättar Monica Sand. – För en arbetarfamilj med små inkomster var det dock en stor uppoff

GUN LUND

Upprop vid Högre allmänna läroverket för flickor den 29 augusti 1935.

ring att låta en dotter studera vidare, som annars hade bidragit till familjeförsörjningen. Dessutom fick föräldrarna betala skolböcker, skrivhäften och annat material. Att skolan ändå lyckades i sin strävan att stärka elevernas självkänsla visas inte minst av de många framgångsrika personer som gått där, bland annat professor Ingrid Holmquist, journalisten Ami Lönnroth, författaren Viveca Lärn och politikern Karin Söder.

Nu ska skolan alltså rivas. Men så mycket material som möjligt kommer att tas tillvara, berättar Monica Sand. – Det gula yttre teglet och det röda inre teglet ska återvinnas, liksom marmorn och andra värdefulla material. Genom vårt minnesprojekt hoppas vi lägga en grund så att även den nya byggnaden ska kunna bli en plats för minnen, både de gamla och alla de nya som nästa generation kommer att bidra med.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg Monica Sand leder ett forskningsprojekt om gemensamma minnen i staden.

Flickläroverket upprättades 1929 med syftet att ge Göteborgs kvinnliga ungdom möjligheter till högre utbildning under samma villkor som deras manliga jämnåriga. De första sex åren bedrevs undervisningen i sju olika lokaler samtidigt: Göteborgs arbetareinstitut, Sociala huset, Rudebeckska skolan, Lundenska skolan, Realläroverket, Exercishuset och KFUM. Den 14 november 1935 invigdes byggnaden vid Götaplatsen. 1966 öppnades läroverket för båda könen och fick namnet Kjellbergska gymnasiet. 1974 blev skolan vuxengymnasium. 1992 integrerades byggnaden i Artisten, Högskolan för scen och musik. GU kommer nu att bygga ett nytt hus för konstnärlig utbildning och forskning, vilket är skälet till att den gamla flickskolan ska rivas. Den 7–8 december arrangerade Konstnärliga fakulteten minnesdagar för skolan, med bland annat en minnesvandring, utställning samt uppförande av bågdansen. Under ledning av Gun Lund, med dansare från Göteborg, framfördes också några ny-koreograferade platsspecifika danser, både i byggnaden och på gården, med medverkan av studenter och medarbetare vid Konstnärliga fakulteten. Dagarna innehöll också ett Jonseredsseminarium om läroverket.