Akustik från forntiden

Några inspelningar från förhistorisk tid finns förstås inte. – Men eftersom vi inte känner till några samhällen som saknar musik kan vi anta att människan även i förhistorien musicerade.

Det menade Margarita Díaz-Andreu under årets Felix Neubergh-föreläsning.

Ordet archaeoacoustics, ”arkeoakustik”, myntades 2006. Men arkeologer har intresserat sig för kombinationen musik och arkeologi mycket längre än så, förklarade Margarita DíazAndreu, professor vid Universitat de Barcelona. – Ett tidigt försök att förena musikologi och arkeologi gjordes vid en konferens som hölls av International Musicological Society vid University of California, Berkeley 1977. Man hade då gjort en spektakulär upptäckt av ett notsystem från det forntida Mesopotamien. Det ledde till bildandet av The Study Group on Music Archaeology där bland annat den svenska musikarkeologen Caisa S. Lund varit verksam. Ett annat exempel är The International Study Group on Music Archaeology som grundades 1988. Gruppen har genom åren publicerat mängder med böcker inom området. Ändå är det först på senare år som musik börjat få bredare uppmärksamhet inom arkeologi.

Forskning inom arkeoakustik kan delas in i fyra områden, berättade Margarita DíazAndreu. – Dels kan det handla om förhistoriska musikinstrument, exempelvis flöjter av fågelben. Ibland är det svårt att avgöra om en forntida benbit verkligen använts som instrument – bästa sättet är att undersöka om benbiten fungerar. Ytterligare ett exempel är litofoner, alltså instrument gjorda av stenformationer i olika storlekar som man slår på.

Ett annat område är arkitektonisk arkeologi där forskarna exempelvis undersöker akustik, ekon och efterklang i grottor med förhistoriska målningar eller i megalitgravar. – Psykoarkeologi är ytterligare ett område som handlar om hur människor reagerar på ljud. Väldigt höga eller starka toner skapar obehag medan lugna rytmer känns behagliga.

Det område Margarita DíazAndreu intresserat sig extra mycket för på senare år är arkeoakustik i öppna landskap. Sedan hösten 2018 leder hon The ERC Artsoundscapes project vid Universitat de Barcelona, som undersöker ljud i de landskap där man hittat förhistoriska grottmålningar.

– Områden vi studerat finns bland annat vid västra Medelhavet, i Altai i Sibirien och i Baja California i Mexiko. Tillsammans med akustikspecialister har vi utvecklat metoder för att undersöka hur dessa platser lät: hur gynnsamma var förhållandena när det gäller exempelvis tal, musik, efterklang och ekon?

Ett exempel är grottan Cuevas de la Araña i Valencia som innehåller ett stort antal målningar, bland annat en 8 000 år gammal bild av en honungssamlande kvinna, berättade Margarita DíazAndreu. – Runt omkring grottan, på ett avstånd av cirka 40 kilometer, finns ytterligare 16 fyndplatser, vilket får oss att tro att grottan varit något slags centrum. Efterklangen i Cuevas de la Araña är mycket större än förväntat vilket ger en högtidlig ljudbild som påminner om den i en kyrka. Kanske har området kring Cuevas de la Araña används i en forntida kult där människor uppfattat bergen som befolkade med andar?

Föreläsningen avslutades med frågor.

MARGARITA DÍAZ-ANDREU Text: Eva Lundgren Foto: Jonas Martinsson

Föreläsningen Hearing the past: the archaeoacoustics of rock art landscapes hölls den 4 november av Margarita Díaz-Andreu, professor vid Universitat de Barcelona. Förutom om arkeoakustik forskar Margarita Díaz-Andreu också om identitet och arkeologi, bland annat när det gäller vad som uppfattas som nationellt kulturarv, förhållandet till kolonialismen och frågor om genus. Hon har skrivit 29 böcker och 160 vetenskapliga artiklar. Förra året tilldelades hon det prestigefulla Menéndez Pidal National Award för sin forskning inom humaniora. Felix Neubergh-föreläsningen har hållits varje år sedan 1977. Vartannat år handlar den om bank och finans, vartannat år om bland annat arkeologi.