Issuu on Google+

sverige porto betalt port payé 4/2013

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

juni

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

KATOLSKT MAGASIN

2013

Religionens oberoende av staten Påven om ekonomi och fattigdomsbekämpning

Specialerbjudande till Signums läsare!

Ett samtal om de abrahamitiska religionernas gemensamma arv

Halvårsprenumeration (6 nr) för endast 150 kr

Gösta Hallonsten

Gud – vem är det?

(ordinarie pris 200 kr)

Bengt Säfsten

Samvetsstress – att möta det moraliska ansvarets röst Per Beskow

Hur många katolska kyrkor finns det? Ulf Jonsson

Den toleranta sanningen

Lär känna Katolska kyrkan i Sverige och utomlands

Jürgen Habermas

Hur mycket religion tål den liberala staten?

Nyheter, reportage, kultursidor, porträtt, debatt, meditationstexter och mycket mer www.signum.se

Anmäl prenumeration på vår hemsida, www.katolsktmagasin.se eller ring 018-13 61 42 och ange ”Signum” som kampanjkod

Marko Kuhn

Kyrkorna i Zimbabwes utdragna kris Georg Evers

Den katolska kyrkan i Kina efter maktskiftet


Innehåll Signum nr 4/2013 årgång 39 Ledare

Nyevangelisering

1 charlotta levay

29 stephen bullivant

Religionens oberoende av staten – Att vilja bannlysa alla religiösa uttryck i samhällslivet är korkat.

Aktuellt

3 ulf jonsson

Påven om ekonomi och fattigdomsbekämpning – En kritik av ohämmad ekonomism och av en ideologisering av tron.

4 natalie lantz

Ett samtal om de abrahamitiska religionernas gemensamma arv – Ett svenskt samtal i Jerusalem.

Dårskap! – icke-troende utmanar kristna att ta sin tro på allvar

Analyser och rapporter

33 marko kuhn

Kyrkorna i Zimbabwes utdragna kris – Verkliga förändringsprocesser kommer att bli möjliga i Zimbabwe först när Mugabe är borta från makten. Den katolska kyrkan i Kina efter maktskiftet – De olika trossamfundens handlingsutrymme är ytterst begränsat.

Bokrevy

6 gösta hallonsten

46 lovisa bergdahl

Etik

11 bengt säfsten

Samvetsstress – att möta det moraliska ansvarets röst – Om att hantera svåra moraliska överväganden och beslut i samband med starkt påfrestande händelser.

Kyrkohistoria

15 per beskow

Hur många katolska kyrkor finns det? – En berättigad fråga med tanke på hur många samfund som kallar sig katolska.

Religion och samhälle

19 ulf jonsson

Den toleranta sanningen – Jürgen Habermas om tolerans och religiösa sanningsanspråk

25 jürgen habermas

Hur mycket religion tål den liberala staten? – En åtskillnad mellan kyrka och stat behöver inte innebära att religionen förlorar i betydelse i civilsamhället.

© Signum Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala issn 0347-0423

Redaktion Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister, Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör), Elisabeth Stenborg.

39 georg evers

Teologi Gud – vem är det? – Om utmaningen att försöka förstå hur den transcendente Guden kan kommunicera med oss människor.

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Katolska skäl för kyrkosynen – Erik Kennet Pålsson: Enhetens synliga kyrka.

47 emil lundin

Älskad psalm genom seklerna – Anders Piltz: Den signade dag.

49 rainer carls

Ett kosmontologiskt gudsbevis – Martin Lembke: Non-Gods and Gods.

51 magnus ringgren

Häxorna i konung Carls tid – Therése Söderlind: Vägen mot Bålberget.

53 katrin åmell

Interreligiös dialog för socialt ansvarstagande – A Common Word.

Redaktionskommitté Per Beskow, Olle Brandt, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Jan-Olof Hellsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Britt Inger Johansson, Klaus Misgeld,

Fasta medarbetare Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson, Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten, Florence Vilén, Erik Åkerlund. Ansvarig utgivare: Frans-J. Holin. Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

facebook.com/tidskriftensignum

56 gunilla maria olsson

Adress

58 fredrik heiding

Vad hände vid konciliet i Trento? –John W. O’Malley: Trent: What Happened at the Council.

60 kjell blückert

En ecklesiologisk huvudfoting –Jan Eckerdal: Folkkyrkans kropp.

62 informationer 64 medverkande i detta nummer

inom Sverige 370:– studerande 225:– övriga Europa 400:– utom Europa 460:– Lösnummer 55:– Pg 13 73 00-0 • Bg 5282-2046 Ljudtidning 370:– v.g. kontakta expeditionen.

Tidskriften Signum startades 1975 som uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad 1920 och KIT, Katolsk informationstjänst, grundad 1963. Signum utges sedan 2001 av Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum.

Signum i sociala medier @signumse på Twitter

Martyrer bortom mediebilden –Michael Azar: Den ädla döden.

Helår (8 nummer)

Anders Piltz, Katrin Åmell.

55 sten hidal

Akademien –Akademien sammanträder!

Prenumeration 2013

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

Tryckt hos Grafiska Punkten issn 0347-0423

Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 13 september.


Ledare

Religionens oberoende av staten Att vilja bannlysa alla religiösa uttryck i samhällslivet eftersom det finns religiös fanatism och självmordsbombare är lika begåvat som att vilja bannlysa alla ideologier inom politiken eftersom det finns mordiska ideologier.

R

eligionens plats i samhället står högt på agendan i dagens samhällsdebatt. Bara för något årtionde sedan tog många för givet att religionerna var dömda att förtvina i takt med det moderna samhäl­ lets tilltagande individualism och rationa­ lism. I dag talar man snarare, med den tyske filosofen Jürgen Habermas terminologi, om det postsekulära samhället, där en mång­ fald av religiösa sammanslutningar åter­ igen är med och formar hur människor tän­ ker och agerar som samhällsmedlemmar. Vissa betraktar religionens återkomst i offentligheten med förskräckelse. De foku­ serar rena avarter som sekterism och religi­ öst inspirerade våldsdåd och tar till uppgift att mota tillbaka allt religiöst inflytande på samhällslivet. Andra är mer öppna för feno­ menets mångfald och prövar nya sätt att för­ stå religionens roll i samhället. De söker sig bortom förenklade ideal av total separation mellan en helt privatiserad religionsutöv­ ning och en helt sekulariserad politisk sfär. Statsvetarna Douglas Brommesson och Henrik Friberg-Fernros kommer exempel­ vis snart ut med boken Bortom den sekulära staten. Vid ett symposium som nyligen hölls med anledning av 1700-årsjubileet av edik­ tet i Milano, i vilket religionsfrihet inom det romerska riket proklamerades, kritiserade Brommesson de statsvetenskapliga resone­ mang som brukar motivera utestängning­ en av religiöst grundade resonemang från

det politiska samtalet. Han förordade i stäl­ let ett nytt ideal, den postsekulära staten, byggd på pluralism, tolerans och dialog där även religiösa argument kan framföras. I den nyutkomna antologin Religionen i demokratin, redigerad av Eli Göndör, pre­ senteras flera perspektiv på religionens samhälleliga betydelse. Ett genomgående tema är att ”religion” kan betyda väldigt olika saker och därmed medföra både risker och möjligheter för demokratin. Dessa initiativ till en nyanserad diskus­ sion är välbehövliga. Överdrivet förenklade modeller skapar onödiga motsättningar och låsningar. Att vilja bannlysa alla religiösa uttryck i samhällslivet eftersom det finns religiös fanatism och självmordsbombare är ungefär lika begåvat som att vilja bann­ lysa alla ideologier inom politiken eftersom det finns mordiska ideologier och ideolo­ giskt drivna attentatsmän. Debatten behö­ ver hyfsas om den verkligen ska bidra till ett fritt samhälle där vi kan leva tillsammans med våra olika religiösa eller icke-religiösa övertygelser. Det är viktigt i sammanhanget att skilja mellan begreppen samhälle och stat – en distinktion som det ofta slarvas med i Sveri­ ge, inte bara när det handlar om religion. Att hävda att religiösa uppfattningar och orga­ nisationer har en legitim och potentiellt vär­ defull roll att spela i samhället är inte sam­ ma sak som att förespråka en fusion av stat

Signum 4/2013

1


Ledare

och religiösa samfund. Den klassiska åt­ skillnad mellan den kyrkliga och den stat­ liga sfären som vuxit fram i västerlandet är fortfarande relevant, inte bara för att skyd­ da staten från otillbörligt kyrkligt inflytan­ de utan lika mycket för att skydda kyrkan från otillbörlig statlig kontroll. Just den senare aspekten är en central frå­ ga som förtjänar betydligt större uppmärk­ samhet i den allmänna debatten om religio­ nens plats i samhället. Diskussionen kretsar vanligen kring vilket inflytande de religiösa samfunden har och ska tillåtas ha på staten, men en minst lika viktig fråga är vilket infly­ tande staten har och ska tillåtas ha på reli­ giösa samfund. De verkligt avskräckande exempel som finns på kombinerad religiös och politisk maktutövning handlar för det mesta om att religionen gjorts till redskap för politiken, snarare än tvärtom. Det gäller till exempel krigen i det forna Jugoslavien och motsätt­ ningarna mellan protestanter och katoliker i Nordirland. Man kan kritisera religiösa le­ dare för att ha drivit på konflikterna eller inte ha gjort tillräckligt för att stoppa dem. Men det är ingen tvekan om att det i grunden handlar om politiska konflikter, där religiö­ sa identiteter använts för att mobilisera po­ litiska och militära grupperingar. På samma sätt utmärks de verkligt posi­ tiva exempel som finns på religionens infly­ tande i samhället av att religiösa samfund och ledare förmått upprätta en självständig plattform och utgjort en genuint andlig mot­ kraft till denna världens mäktiga. När Mar­ tin Luther King och hans medborgarrättsrö­ relse mobiliserade mot rasåtskillnad agera­ de de politiskt utifrån en i grunden religiöst inspirerad övertygelse om människans vär­ dighet. När den katolska kyrkan gjorde mot­ stånd mot förtrycket i kommunismens Polen och påven Johannes Paulus II uppmanade sina landsmän med ”Var inte rädda”, upp­ väckte de människors inre frihet och mod att trotsa en till synes övermäktig statsap­ parat, vilket i sin tur satte fart på en nödvän­ dig samhällsomvandling.

2 

Varken Martin Luther King eller Johan­ nes Paulus II skulle ha fått grönt ljus av dem som underkänner alla religiöst präglade ar­ gument i samhällsdebatten. I dagens Sverige är det inte lika tydligt på vilket sätt staten kan utöva otillbörlig kon­ troll över religiösa samfund eller vilken obe­ roende profetisk roll som samfunden skulle kunna spela. Just därför finns det risker, sett ur samfundens synvinkel, och närmare be­ stämt sett ur de kristnas och den katolska kyrkans synvinkel. Den sammanblandning av stat och kyrka som kan inkräkta på den katolska kyrkans självständighet i Sverige av i dag är av mer subtil art. Det finns inga politiska poänger att plocka på att söka stöd hos våra präster. Det finns ingen offentlig makt som hind­ rar oss från att uttrycka våra övertygelser. Men vi är inbäddade i en struktur av stat­ lig skatteuppbörd till registrerade trossam­ fund och offentliga bidrag till föreningsak­ tiviteter. Man kan fundera på hur det påver­ kar vår självbild och vår beredskap att agera som oberoende kraft i samhället. Det är inte otänkbart att det i en framtid kan komma att ställas nya krav för att få offentliga bidrag. Till exempel skulle det kunna ifrågasättas om den katolska kyrkan, som endast har manliga präster och som avvisar samköna­ de äktenskap, är tillräckligt jämställd för att få bidrag för sin ungdomsverksamhet. Som personer ingår även vi katoliker i en social struktur där vi bemöts med mer eller mindre respekt och välvilja av icke-katols­ ka vänner, skolkamrater och kolleger. Vi kan frestas att tona ned delar av vår tro som uppfattas som kontroversiella. Risken att ut­ sättas för omgivningens kritik eller löje kan verka trivial, men man ska inte underskatta hur mycket vi människor styrs av en vilja att tillhöra och passa in. Just därför kan vi be­ höva påminna oss om att att saltet inte får mista sin sälta. Detta gäller förstås också för en tidskrift som Signum. charlotta levay

Signum 4/2013


Aktuellt

Påven om ekonomi och fattigdomsbekämpning

R

edan under sin tid som ärkebiskop i Buenos Aires var Jorge Mario Bergog­ lio känd för sitt sociala engagemang. En enkel personlig livsstil och ett tydligt en­ gagemang för de fattiga var typiska känne­ tecken för honom. Samtidigt var han kritisk mot tendenser att förvandla teologi och tro till ideologi och politiserande slagord. Hans ideal var snarare en fattig kyrka för de fat­ tiga, präglad av en folkligt förankrad var­ dagsfromhet. Även som påven Franciskus har Bergog­ lio fört vidare dessa ideal. Under sitt hittills drygt tre månader långa pontifikat har han vid flera tillfällen återkommit till teman som finanskrisen och fattigdomsbekämpning. Särskilt utförligt tog Franciskus upp des­ sa frågor i ett tal den 16 maj, i samband med att han tog emot de nya ambassadörerna till Heliga stolen från Botswana, Kirgizistan, Luxemburg, samt de karibiska öarna Anti­ gua och Barbuda. En röd tråd i hans tal var idén att finanskrisen bottnar i en kris av an­ nat slag, nämligen i en kris för en sund och human människosyn. Vår relation till peng­ ar blir fördärvad när vi bortser från att män­ niskors liv är det primära värde som vi måste slå vakt om, menade påven. Och han fram­ höll att kulten av pengar visar på en avsak­ nad av verkligt humana målsättningar; den blir en dans kring guldkalven som får män­ niskan att underordna sitt liv under något som sedan visar sig vara blott tomhet. I sitt tal till de nya ambassadörerna fort­

satte påven Franciskus på följande vis: ”Den världsvida ekonomiska och finansiella kri­ sen tycks återspegla ett förvridet sätt att be­ trakta människan, ett synsätt som reduce­ rar henne till enbart en samling behov, och som gör att hon primärt ses som konsument. Och, vad värre är, människan själv ses nu­ mera som en vara som kan konsumeras och sedan kastas bort. Vi har fått en slit-ochsläng-kultur. Denna tendens visar sig på både individuell och samhällelig nivå. Un­ der sådana omständigheter börjar man be­ trakta solidariteten med de fattiga som nå­ gonting kontraproduktivt, något som går stick i stäv med finansmarknadernas logik. Inkomstklyftorna växer; inkomsterna för en liten minoritet av mänskligheten växer ex­ ponentiellt, medan majoriteten kämpar för att inte gå under i fattigdom. Denna oba­ lans är frukten av ideologier som hävdar att marknadens autonomi är absolut och som förhindrar staterna att utöva en kontroll som gör det möjligt att främja människor­ nas gemensamma bästa. [...] Till detta kom­ mer utbredd korruption och skatteflykt av globala dimensioner. Bakom dessa ideologier står ett förkas­ tande av både etiskt tänkande och Gud. Eti­ ken och solidariteten med de fattiga ses som mjuka värden som man bör bortse från, ef­ tersom de relativiserar pengarnas och mak­ tens betydelse. [...] Mot denna utveckling måste vi, menar jag, sätta ett etiskt tänkan­ de och en social ordning som är mer human.

Signum 4/2013

3


Aktuellt

Jag uppmanar därför finansexperter och po­ litiska ledare att erinra sig den helige Johan­ nes Chrysostomos ord: ’Att inte dela med sig av sin rikedom till de fattiga är att stjäla från dem och att beröva dem livet. Det är inte våra egendomar som vi delar med oss av, egendo­ marna tillhör dem.’ Pengar måste vara människorna till hjälp i stället för att förslava dem. Som påve upp­ muntrar jag till solidaritet med de fattiga. Jag vill visa på en personcentrerad etik som hjälper till att övervinna dikotomin mellan de sociala och ekonomiska sfärerna. Påven älskar alla människor, fattiga som rika, men som påve är det mitt uppdrag att påminna de rika om deras förpliktelse att respektera och hjälpa de fattiga.” Franciskus frispråkiga kritik av en ohäm­ mad och inhuman dyrkan av pengar och pro­ fit ligger helt i linje med vad han redan i sam­ band med sitt val som påve underströk som en viktig aspekt av sitt uppdrag, nämligen att ge röst åt de fattiga och att påminna om behovet av solidaritet med dem. Att frågan ligger honom varmt om hjärtat är det ingen tvekan om. Redan några dagar efter talet till ambassadörerna tog påven upp samma tema igen, i samband med att han på efter­

middagen den 21 maj besökte en grupp av Moder Teresas systrar som driver ett sopp­ kök för fattiga i Rom. I mötet med ordens­ systrarna i Rom brännmärkte Franciskus ”… en ohämmad kapitalism som sätter profiten överst till varje pris och som inte tar några hänsyn till den mänskliga personens värde. Om investeringarna i bankerna sjunker lite betraktas det som en katastrof, men om folk inte har något att äta och svälter ihjäl så ver­ kar det inte spela någon roll!” Samma dag, den 21 maj, besökte Tysk­ lands förbundskansler Angela Merkel på­ ven i Vatikanen och uppenbarligen var sam­ ma tema uppe på bordet även vid det mötet. I en intervju efter mötet med påven förkla­ rade Merkel att en strängare reglering av fi­ nansmarknaderna kommer att bli den en­ skilt viktigaste frågan vid G 20-mötet i sep­ tember. Förbundskansler Merkel anslöt sig till påvens bedömning av finanskrisen och sade: ”De återkommande kriserna beror på att reglerna för en socialt fungerande mark­ nadsekonomi har ignorerats”, och hon tilla­ de därefter: ”Påven Franciskus har gjort det mycket tydligt att han önskar se ett starkt Europa som står upp för global rättvisa. Det upplever jag som ett mycket uppmuntrande budskap.” ulf jonsson

Ett samtal om de abrahamitiska religionernas gemensamma arv

”V

åra gemensamma andliga rötter” var rubriken för ett idésamtal som hölls i Jerusalem den 29 april. Eve­ nemanget kom till stånd tack vare ett sam­ arbete mellan Sveriges ambassad vid Heli­ ga stolen, Sveriges generalkonsulat i Jerusa­ lem samt Van Leer Jerusalem Institute som är ett center för interdisciplinära diskussio­

4 

ner i gränslandet mellan filosofi, samhälle, kultur och utbildning. Samtalet tog upp tråden från en tidigare diskussion om Europas andliga rötter, som arrangerades av Sveriges ambassad vid He­ liga stolen i Rom 2009 som en manifestation av Sveriges EU-ordförandeskap (se Signum nr 6/2010).

Signum 4/2013


Aktuellt

Då, liksom nu, bjöd man in paneldeltaga­ re från judiska, kristna och muslimska sam­ fund tillsammans med akademiker utan konfession, för ett öppet samtal om andligt arv, samexistens och möjligheter till freds­ aktivism i skuggan eller måhända i ljuset av de tre abrahamitiska religionernas ge­ mensamma arv. I båda fallen var väl det hu­ vudsakliga syftet att ge tillfälle för ett för­ djupande samtal mellan intellektuella från Sverige och från andra länder kring olika kulturella och samhälleliga aspekter av den religiösa tron. Inbjudna paneldeltagare denna gång var Antje Jackelén, biskop i Lunds stift inom Svenska kyrkan, Senaid Kobilica, chefs­ imam verksam i Oslo, pater Samir Khalil Sa­ mir, SJ, verksam vid det påvliga institutet för orientaliska studier i Rom, Daniel Sperber, rabbin och professor i talmudstudier vid Bar Ilan-universitetet i Ramat Gan. I samtalspanelen satt även Kerstin Thörn, universitetslektor emerita vid Umeå univer­ sitets idéhistoriska institution, Fazeela Zaib, Stockholmsbaserad debattör och biträdan­ de chef för ZIDNI, centrum för arabiska och islamiska studier, samt undertecknad. Samtalet inleddes med en föreläsning om mystik av Antoon Geels, professor emeritus i religionspsykologi vid Lunds universitet. Tanken med idésamtalet som grogrund för organiskt tankeutbyte, kommer från Ulla Gudmundson, Sveriges ambassadör vid He­ liga stolen. Vid vår första telefonkontakt be­ skrev hon hur hon som chef för UD:s analys­ funktion (ANA) under 2004–2007, använde sig av just idésamtalet för att frigöra intel­ lektuell kreativitet och skapa förutsättning­ ar för äkta, gränsöverskridande samspråk. ”Tänk dig att du blivit inbjuden till en middag”, sade Ulla till mig, ”och att du fin­ ner dig själv mitt i ett sällskap av intressanta personligheter som du aldrig träffat förut.” Varje talare hade i förväg tilldelats en frå­ geställning att reflektera kring i en mycket kort inledning. Därefter släpptes ordet fritt och samtalet fick bölja utan fördämning

över det runda bordet i Van Leer institutets luftkonditionerade konferenslokal, med den jerusalemitiska sommarhettan ångan­ de utanför. Rabbi Sperber och Antje Jackelén inledde med reflektioner om vad som kan sägas vara de tre abrahamitiska religionernas gemen­ samma arv. Sperber framhöll monoteismen som grundläggande andlig källa och en Gud som inte undandrar sig skapelsen utan är allestädes närvarande och manar oss till individuellt och kollektivt ansvar. I de tre abrahamitiska traditionerna finns det en inneboende strävan efter att närma sig Gud genom bön, handling och studier, menade rabbi Sperber. Biskop Jackelén talade om sex aspekter som varje religion har att förhålla sig till, och genom vilka man kan struktu­ rera religionsdialog: intellektuell kunskap, andlig erfarenhet, etiska värderingar, histo­ riska traditioner, kulturella uttryck och po­ litiska konsekvenser. Antje Jackelén påmin­ de även om Krister Stendahls uppmaning: ”låt den andre definiera sig själv”. Imam Ko­ bilica framhöll respekten för bokens folk som ett muslimskt imperativ och talade om hur alla religioner lider av vissa gruppers tolkning av de religiösa urkunderna. Nästa fokuseringspunkt handlade om hur anspråk på tillgång till absolut sanning kan samsas med tolerans och respekt för dem med annan tro. Pater Samir Khalil Sa­ mir och jag själv gav inledningsanföranden till ämnet. En mycket intressant iakttagelse gestaltade sig för mig då pater Samir Kha­ lil Samir talade: vi hade tolkat ämnet på lik­ nande sätt! Både pater Samir och jag hade förstått frågan filosofiskt och talade om be­ jakandet av sanning såsom själva jordmå­ nen i vilken sann dialog kan gro. Reaktio­ nerna lät inte vänta på sig: att tala om en tro på absolut eller universell sanning inom oli­ ka trossystem tycks både provocerande och radikalt inte bara i samhällsdebatten utan även inom religionsdialogen. Samtalet avslutades med Kerstin Thörns

Signum 4/2013

5


Aktuellt

och Fazeela Zaibs inlägg kring hur de tre abrahamitiska religionernas arv kan bidra till demokrati och frihet i våra samhällen. Kerstin Thörn framhöll den gyllene regeln som en källa att hämta styrka ur och Fazeela Zaib talade om vikten av att inte bara foku­ sera de utsagor som kommer från de religiö­ sa auktoriteterna utan att även vara lyhörd inför den positiva aktivism som bedrivs av gräsrötterna. Det råder ingen tvekan om att idésamtal som detta utgör ett unikt forum för fördju­ pad dialog. Men, som alltid vid denna typ av sammankomster, är det utanför det luftkon­

Länk

ditionerade konferensrummet som de verk­ liga samtalen tar vid, samtal som tyder på att det inte nödvändigtvis är så lätt att hitta förhållningssätt till främmande sannings­ anspråk ... Insikten jag tar med mig efter såväl formel­ la som informella samtal med de medver­ kande, är att judar, katoliker och muslimer i Sverige har en stor – ännu obrukad – poten­ tial att förenas i arbetet med att värna våra respektive livsvärldar i ett samhälle där reli­ giös tro och praxis ofta möts med misstänk­ samhet och stundom ren motvilja. natalie lantz

http://www.swedenabroad.com/en-GB/Embassies/Holy-See/Current-affairs/News/Idea-conversation-in-Jerusalem-Our-common-spiritual-roots-sys/

Teologi

Gud – vem är det? av gösta hallonsten – Om utmaningen att försöka förstå hur den transcendente Guden kan kommunicera med oss människor.

O

m Gud verkligen existerar, hurdan är han då? Eller hon, för ingen tän­ kande människa har väl någonsin trott att Gud är en man. Men det verkar som om den största svårigheten för gudstron är de fördomar som florerar om hurdan Gud är. Jag använder här inte ordet ’fördom’ pejo­ rativt utan i bemärkelsen ’förutfattad me­ ning’, en föreställning som man utgår från i sitt tänkande – det självklara. Det går inte att tänka utan sådana utgångspunkter. Många människor tycks dock inte göra sig

6 

besväret att ifrågasätta sina utgångspunk­ ter, särskilt inte när det har med religion och gudstro att göra. Även högt bildade män­ niskor kan hänvisa till föreställningen om ”gubben på molnen” som en enkel ursäkt att inte ta gudstron på allvar. Kanske är det dock ett svepskäl, ty vid närmare eftertanke är det ganska otroligt att någon i dag skulle föreställa sig Gud i ”en stad ovan molnen”. Men denna metafor suggererar dock lätt en tids-rumslig föreställning om himlen, evig­ heten och Gud själv.

Signum 4/2013


Teologi

Problemet ligger naturligtvis djupare. Det är inte svårt att tolka ”en stad ovan molnen” eller ”gator av guld” bildligt. Det är inte svårt att förstå att Gud inte är kroppslig eller un­ derkastad materiens lagar. Men det är myc­ ket svårare att frigöra sig från tanken att om Gud finns så måste Gud vara det högsta som vi känner eller har möjlighet att nå kunskap om. Men reduceras då Gud till en förklarings­ faktor inom vår tillvaro, bland andra möjliga sådana? Och vad säger att vi behöver en så­ dan förklaring?

Metaforer och gudsbilder En (filosofisk) reflexion kring verkligheten kan bara utgå från just den verklighet som vi har tillgång till. Därför är en filosofisk diskussion om Guds existens ett sätt att dra slutledningar från vad vi vet eller kan veta om verkligheten. Huruvida man på denna väg kan (be)visa Guds existens förs det ännu en livaktig diskussion om bland religionsfi­ losofer. De flesta människor i vår kultur ver­ kar dock inte räkna med sådana gudsbevis. Religion och gudstro hänförs mer och mer till känslolivet. Litet bredare kan man tala om att religion gäller andra dimensioner av tillvaron som inte är direkt tillgängliga för förnuftet. Medvetandet om det religiösa språkets metaforiska karaktär är ju också i dag allmänt utbrett. Konst, musik och poesi ses som bättre vägar till ”Gud” än det logiskt resonerande förnuftet. Gud eller religionen uppfattas alltså som en djupdimension av tillvaron som inte är direkt tillgänglig för förnuftsmässig bevis­ ning eller motbevisning. Det är andra för­ mågor och sätt att närma sig problemet som måste användas. En konsekvens av ett så­ dant synsätt är att problem som teodicéfrå­ gan blir mindre relevanta. ”Gud” är inte en aktör inom världsförloppet utan blir en di­ mension av tillvaron som endast indirekt påverkar människors tankar och handlings­ sätt. Och återigen: Även om detta går utöver förnuftet går det inte utöver den verklighet som vi på ett eller annat sätt kan känna, det vill säga ha erfarenhet av.

Kanske är också denna utgångspunkt or­ saken till att det i vår tid så ofta talas om ”gudsbilder”. Om man nämligen förutsätter att ”Gud” är en (djup-) dimension i vår till­ varo som inte är tillgänglig genom förnuftet och inte kan fångas i språket, blir allt vad vi säger om Gud just ”bilder”, otillräckliga försök att uttrycka det som inte kan uttryck­ as. Då är det inte heller så konstigt att man ser en direkt koppling mellan ett patriarka­ liskt samhälle och en ”gudsbild” uttryckt i patriarkala termer. När Gud i kristen tradi­ tion kallas Fader och ”allsmäktig” är det­ ta oupplösligt förknippat med ett samhälle där patriarker härskade oinskränkt. Ett de­ mokratiskt samhälle kräver en annan guds­ bild, menar man. Men kristen gudstro har av tradition häv­ dat att Gud är en aktör som handlar och in­ griper i världsförloppet. Man har räknat med att Gud aktivt ger sig till känna inom vår till­ varo – genom det som teologin kallar uppen­ barelse. Det är ju också därför som Bibeln och gudstjänstspråket i så stor utsträckning använt antropomorfa uttryckssätt om Gud, metaforer hämtade från vår mänskliga till­ varo. Man talar om Gud som en som hand­ lar och agerar inom vår erfarna tillvaro och man använder då naturligt nog ett språk som hänför sig till vår egen erfarenhet. De traditionella metaforerna är hämtade från ett äldre samhälle, vilket dock inte betyder att detta samhälle är en för alla tider giltig norm. Inte heller får vi likställa vår nutida tolkning av detta äldre samhälle med inne­ hållet i de metaforiska uttryck för Gud och Guds handlande som är hämtade därifrån. En viss inre distans är nödvändig när man handskas med religiösa metaforer.

Gud är både immanent och transcendent Eftersom Gud ger sig tillkänna inom vår mänskliga tillvaro måste alltså antropo­ morfa uttryckssätt användas. Samtidigt har man dock alltid hävdat att Gud är upphovet till hela världen, att Gud har hela världsför­ loppet i sin hand (sic!), och att Gud dess­utom

Signum 4/2013

7


Teologi

i sig själv är utanför och bortom världsför­ loppet och vår tillvaro. Man har bekänt att Gud är evig, oändlig, ofattbar, etc. eller med den filosofisk-teologiska facktermen: Gud är transcendent i förhållande till världen/ vår tillvaro. Transcendent (av latinets transcendere = överskrida) betyder alltså att Gud överskrider, är bortom den verklighet vi er­ far. Motsatsen är ordet immanent (av lati­ nets immanere = befinna sig inom, stanna i). I traditionell kristen teologi möter man uppfattningen att Gud befinner sig både i vår verklighet och utanför den. Det finns många svårigheter förenade med tanken att Gud är både transcendent och im­ manent. Vart skall man till exempel hänföra sådana saker som Guds allsmäktighet, eller Guds rättfärdighet, kärlek och barmhärtig­ het? Det är inte svårt att tolka dessa Guds­ epitet som metaforer, använda av männi­ skan för att uttrycka en religiös erfarenhet. Hur djup denna erfarenhet än är, förblir vi med detta synsätt dock i immanensen. Vi ta­ lar om Gud utifrån vår erfarenhet av makt, rättvisa, kärlek och barmhärtighet. Kristen teologi har dock förutsatt att Gud är kärlek och rättfärdighet i sig själv, alltså i transcen­ densen, bortom vår erfarenhet. Visserligen är väl kärlek och rättfärdighet relationsbe­ grepp, liksom självfallet allsmäktighet. Vad är det för mening med att tala om kärlek om det inte är kärlek till någon? Ändå är uttalan­ det ”Gud är kärlek” inte detsamma som ”kär­ leken är Gud” eller ”det vi kallar kärlek är nå­ got som kännetecknar Gud”. Kärlek som en egenskap hos Gud får innehållsligt sin be­ stämning av Gud, och inte av det som vi me­ nar med kärlek, och är därmed något som överstiger våra föreställningar om kärlek. Kristen teologi har en lång tradition av re­ flexion kring det religiösa språket. Den så kallade negativa teologin, eller med en öst­ lig term, apofatisk teologi, vet att inga av våra positiva eller affirmativa påståenden om Gud är adekvata. För att kunna närma sig ett mer adekvat uttryckssätt måste man negera de positiva begreppen: Gud är god,

8 

men det positiva begreppet godhet täcker inte Guds egenskap godhet. Alltså måste man tala om icke-godhet, vilket dock inte är ondska. I förlängningen av detta får man säga att Gud är den som är bortom godhet och icke-godhet. Den kristne författare som haft störst inflytande på denna tradition är Dionysios Areopagita, pseudonym för en östkyrklig författare från 500-talet. Termen apofatisk teologi eller språkets apofatiska karaktär är i dag populära uttryck. Ofta an­ vänds de för att säga att språket inte kan nå Gud eller den yttersta verkligheten. Religio­ nens språk är endast approximationer. Den­ na användning av ”apofatisk” tenderar dock åt det agnostiska. Man kan inget säkert veta om Gud och den yttersta verkligheten. Men kristen tradition har alltid hävdat att det re­ ligiösa språk som används i Bibeln och tros­ bekännelsen har ett bestämt informations­ värde. Det är inte utbytbart utan utsäger nå­ got sant om Gud och Guds handlande. I kristen tradition är alltså inte den apo­ fatiska eller negativa teologin ett upphä­ vande av den positiva eller katafatiska, som den grekiska termen lyder. De positiva, af­ firmerande utsagorna förblir sanna även se­ dan de negerats. Att negera utsagan ”Gud är god” är alltså inte att dementera sakinnehål­ let, bara att peka på dess begränsning. Att sedan säga att Gud kännetecknas av ”ickegodhet” är egentligen inte att ha kommit närmare Gud, åtminstone inte så länge det är en rent mänsklig aktivitet. Gud är bortom godhet och icke-godhet. Gud är över-god­ het eller bortom-godhet. Med andra ord kan man inte nå Gud om inte Gud själv ger sig tillkänna. De positiva och negativa utsagor­ na blir då i själva verket likvärdiga. Så länge de är en stege på vilken människan försö­ ker klättra upp till Gud leder de översta ste­ gen till sist inte närmare Gud. Men när de blir en stege på vilken Gud först stiger ner till människan, det vill säga uppenbarar sig, har även de enklaste metaforer – ”Gud är en klippa” – en viktig funktion att fylla.

Signum 4/2013


Teologi

Hur uppenbarar sig Gud? Man kan tycka att talet om uppenbarelse är litet motsägelsefullt. Allt vad vi säger om Gud är ju trots allt sagt på det mänskliga språkets och erfarenhetens villkor. Kan man verkli­ gen säga att Gud talar och uppenbarar sig så att det kan ”höras” och erfaras inom vår tillvaro? Är det inte bara en variant av våra begränsade försök att nå det outsägliga, det oåtkomligt transcendenta? Befinner vi oss ändå inte i ett slags slutet system, så att den religiösa erfarenhet som vi har endast kan säga något om tillvarons djupdimen­sion, men i grunden aldrig något om det som lig­ ger bortom? Inte heller denna fråga kan en­ tydigt besvaras. Alla mystiker har erfarit nå­ got eller någon som är bortom erfarenheten, eller i varje fall en erfarenhet som antyder eller hänvisar till ett sådant bortom. Kris­ ten tradition å andra sidan hävdar att Gud genom just sådan erfarenhet aktivt uppen­ barar sig, men dessutom att Gud uppenba­ rar sig genom att aktivt ingripa i och handla inom vår tillvaro. Transcendensen bryter in i immanensen. Det måste ändå medges att när kristen teo­ logi talar om att Gud uppenbarar sig i den­ na mening, är man hänvisad till att använda det mänskliga språket, bilder och analogier från vår tillvaro. Det skulle för övrigt vara meningslöst att säga att Gud talar, om det inte förutsattes att någon, det vill säga män­ niskan, lyssnade. Som bekant förstår man inte ord som man inte redan känner till. Människan kan bara tänkas höra Gud tala om Gud använder mänskligt språk. Kun­ skap kan bara tas emot enligt mottagarens förutsättningar (in modo recipientis). Och Guds handlingar inom vår tillvaro kan en­ dast förstås som en uppenbarelse om de kan tolkas av människor. Uppenbarelsen är vis­ serligen inte helt på människans villkor, då vore det ingen uppenbarelse. Men den mås­ te utgå från och mottas utifrån människans förutsättningar. För att återvända till Guds immanens och transcendens, förutsätter alltså kristen tra­ dition att Gud både befinner sig inom och

utan­för vår verklighet. Gud är närvarande och aktiv i naturens gång och vår erfaren­ het, tagen i vid bemärkelse. Men dessutom är Gud bortom både vår erfarenhet och natu­ ren/världen. Genom immanensen möter vi Gud indirekt, och världen och vår erfaren­ het vittnar om eller pekar på Gud som all­ tings upphov. Härigenom kan vi också få en aning om Guds transcendens, om den Gud som är bortom vår erfarenhet och tillvaro. Skall vi verkligen möta denne transcenden­ te Gud, måste Gud emellertid själv uppen­ bara sig på ett mera direkt sätt än genom immanensen. Och det är just vad Bibeln och den kristna traditionen tror att Gud har gjort, i Israels folks historia och i Jesus från Nasaret. Från denna utgångspunkt kan det vara intressant att gå tillbaka till föreställning­ en om ”gubben på molnen”, och att fråga sig hur vi kan föreställa oss att Gud är en ak­ tivt handlande Gud, en Gud som uppenba­ rar sig i vår värld, och detta med bibehållen distinktion mellan immanens och transcen­ dens.

Gud handlar ständigt i världen Det viktigaste i detta sammanhang är att göra upp med tanken att Guds aktiva hand­ lande och uppenbarelse inom vår tillvaro är ett slags undantagsfall från den norma­ la och naturliga ordningen. Vi tror inte på Gud för att fylla ut luckorna i vårt vetande. Föreställningen om God of the gaps har spe­ lat en olycksalig roll i kristendomens defen­ siva hållning gentemot ökande naturveten­ skaplig kunskap. Men även i övriga aspek­ ter av människolivet bör man akta sig för att se Gud primärt som en problemlösare i en bristsituation. Den grundläggande atti­ tyd som kristen gudstro har till världen är att den är Guds skapelse. Gud är världens upphov, inte som en högsta faktor och orsak inom vår tillvaro, utan som dess möjlighets­ betingelse. Gud är den-utan-vilken-ingetkan-existera, samtidigt som allt som exis­ terar har sina egna immanenta orsaker som vi kan upptäcka genom forskning. Detta be­

Signum 4/2013

9


Teologi

tyder att Gud som skapare är en transcen­ dent orsak till hela vår tillvaro, men samti­ digt immanent i tillvaron som den som möj­ liggör alltings existens. Ordet skapare är en metafor när det används om Gud. Gud ska­ pade inte på samma sätt som en hantverka­ re, vilket däremot demiurgen, världsskapa­ ren i Platons dialog Timaios gör. Gud skapar inte genom att bearbeta ett befintligt materi­ al, eller genom att vara en faktor i tillblivel­ seprocessen. Gud skapar genom att ge exis­ tens till skapelsen, som först genom denna ”skapelseakt” över huvud taget existerar. Skapelse är därför, enligt Thomas av Aqui­ no, att förstå som relation; att vara skapad är att vara i relation till ursprunget för sin existens. Ett så kvalificerat skapelsebegrepp kan lätt tyckas bli abstrakt. Är inte Bibeln full av härliga metaforer som beskriver Gud som skapare i tämligen antropomorfa termer? Gudstron kan naturligtvis inte vara utan detta. Poesin är i hög grad trons språk. Men det är också viktigt att reflektera över meta­ forernas status. Har man en gång nått den insikt som Thomas beskriver är risken inte så stor att man faller för God of the gaps. Om skapelse är relation är också hela skapel­ sen i alla sina detaljer relaterad till Gud som dess upphov och möjlighetsbetingelse, utan att detta konkurrerar med de immanenta or­ saksförklaringar som vi kan nå med förnuf­ tet. Gud är skapelsens innersta hemlighet. Guds närvaro i skapelsen är intimare än vår

egen, för att travestera Augustinus (interior intimo meo – Bekännelser 3,7,11). Kanske är det snarare skapelsen som är i Gud (Apg. 17:28). En mängd frågor följer naturligtvis, till exempel hur man skall bedöma undrens sta­ tus i Bibeln och traditionen. Mera generellt gäller det att fundera över hur man i moder­ na termer kan uttrycka den dubbla kausa­ liteten. Det vill säga att Gud å ena sidan är orsaken och upphovet till allt, men att sam­ tidigt naturliga, immanenta orsaker finns i det som vi möter och erfar i vår tillvaro. Denna dubbla kausalitet, som var så själv­ klar för teologin före den naturvetenskapli­ ga världsbildens genombrott, löser kanske inte alla problem. Men den borde hjälpa oss en god bit på väg att komma bort från pri­ mitiva gudsföreställningar som resulterar i onödiga konflikter mellan tro och vetande. Att vi bara kan tala om Gud med mänskligt språk och att Gud ändå i och genom detta mänskliga tal uppenbarar sig kan kanske också förstås på denna väg. ”Gudsbilderna” är inte ett famlande i blindo. Gud ger sig till känna genom den skapelse för vilken han är möjlighetsbetingelsen, särskilt genom män­ niskan som är den egentliga ”Gudsbilden”. Gud talar i och genom det mänskliga språket och genom händelser inom historien. Det är en utmaning för tanken att försöka förstå hur den transcendente Guden kan vara ak­ tiv genom naturen, språket och historien för att kommunicera med oss människor.

senaste nytt från den katolska världen

www.signum.se 10 

Signum 4/2013


Informationer

präster växte med cirka 5 000 från 408 024 till 413 418. Även under 2011 fortsatte trenden att antalet katoliker och präs­ ter växer i Afrika och Asi­ en, medan det i Europa och Nordamerika stagnerar eller minskar. Särskilt stor var ökning­ en av antalet katoliker i Afri­ ka, där det växte med 4,3 pro­ cent. Det ligger klart över be­ folkningstillväxten där, som under samma tidsrymd låg på 2,3 procent. Även i Asien ökade antalet katoliker 2 pro­ cent snabbare än befolkning­ en som helhet, som växte med 1,2 procent. Enbart i Afri­ ka och Asien fanns det under 2011 mer än 3 000 präster mer än året innan. Medan anta­ let präster i Afrika och Asi­ en under 2011 växte med 39,5 procent respektive 32 procent minskade det i Europa under samma tidsperiod med 9 pro­ cent. Ännu större är skillnaden mellan kontinenterna när det gäller antalet prästkandida­ ter: I Afrika var under 2011 30,9 procent fler prästkan­ didater registrerade än för 10 år sedan, i Asien var mot­ svarande siffra 29,4. I Europa och USA var de 21,7 procent färre. Under 2011 minskade deras antal jämfört med året före med 1,9 procent. Ordenskvinnorna noterar enligt Vatikanens uppgifter från 2001 till 2011 en tillba­ kagång på 10 procent, från 792 000 till cirka 713 000. Av kyrkans statistiska års­ bok framgår vidare att näs­ tan hälften (48,8 procent) av

alla katoliker bor i Amerika. I Europa bor 23,5 procent, i Afrika 16 procent, i Asien 10,9 procent, och 0,8 procent bor i Oceanien. Antalet biskopar i den katolska kyrkan förblev med sina 5  132 nästan oför­ ändrat.

kathpress 2013-05-13

Församling i Salzburg erbjuder glutenfria hostior Med tanke på den växande glutenintoleransen har en del församlingar börjat an­ vända hostior utan vetemjöl. Ett sådant exempel är för­ samlingen Obera i Salzburg. Efter det att det bland guds­ tjänstbesökarna fanns fyra personer som led av celiaki (glutenintolerans), varav ett första kommunion-barn, an­ vänder man nu också gluten­ fria hostior, enligt vad präs­ ten Gidi Außerhofer uppger för ORF Salzburg. På så sätt kan nu alla mässdeltagare ta emot kommunionen utan hälsoproblem. Glutenallergiker går nu innan mässan börjar in i sa­ kristian och ber om gluten­ fria hostior, förklarar Außer­ hofer. Detta började med att man lade märke till att en kvinna som alltid gått till kommunionen plötsligt inte längre kom fram till utdelan­ det av hostiorna. När hon till­ frågades om anledningen vi­ sade det sig att kvinnan på grund av sin allergi fick mag­ smärtor och andra kroppsli­ ga besvär och när hon åt ve­ temjöl. ”Gemenskapen krä­ ver att ingen utestängs och

Signum 4/2013

att också sådana människor blir styrkta av Livets bröd”, betonar prästen. Celiaki orsakas av intole­ rans mot proteinet gluten, som förekommer i sädessla­ gen vete, råg, korn och havre. Det finns sedan 2004 hostior med oproblematiskt lågt glu­ teninnehåll, då benediktin­ systrarna i USA efter tio års experimenterande utvecklat motsvarande produkter. Och nu går de också att få tag på i österrikiska bagerier som gör hostior. Hur mycket gluten som hostiorna måste innehålla är kyrkorättsligt fastlagt. Före ”uppfinningen” av kanoniskt giltiga glutenfattiga hostior var glutenintoleranta katoli­ kers mottagande av kommu­ nionen begränsad till vinets gestalt. För seminarister får problemen med tunntarmens slemhinnor omfattande kon­ sekvenser: De får – liksom al­ koholallergiker – inte präst­ vigas, fastslog Troskongre­ gationen 1995. Redan vigda drabbade präster hänvisas till hostior med lågt glutenin­ nehåll respektive avalkoholi­ serat vin.

kathpress 2013-05-30

50 år sedan Johannes XXIII dog För 50 år sedan, den 3 juni 1963 samtidigt som Andra Vatikankonciliet pågick, dog påven Johannes XXIII. Han gick till historien som ”kon­ ciliepåven”, även om hans ef­ terträdare Paulus VI (1963– 1978) också starkt bidrog till det lyckade konciliet. Men

63


Informationer

det var ändå Johannes XXIII som inkallade konciliet och därmed skrev in sig i kyrko­ historien. Johannes XXIII föddes den 25 november 1881 som Ange­ lo Guiseppe Roncalli i Sotto il Monte vid Bergamo i Italien i en enkel bondfamilj. Han prästvigdes 1904 och vigdes 1925 till biskop. Han var Va­ tikanens utsände i Bulgarien och från 1933 nuntie för Tur­ kiet och Grekland med pla­

cering i Istanbul. Denna tid präglade Roncalli, som se­ dan dess hade ett särskilt gott förhållande till de orto­ doxa kyrkorna. Från 1937 bodde Roncalli i Aten, där han under andra världskriget hjälpte befolk­ ningen mot den tyska ockupa­ tionen. 1945 blev han nuntie i Paris och slutligen utnämnd till kardinal och patriark av Venedig. Den 28 oktober 1958 valdes han till påve.

Johannes XXIII skrev totalt sju encyklikor, däribland Mater et magistra, 1961, om den katolska socialläran liksom Pacem in terris, 1963, i vilken han vände sig ”till alla män­ niskor av god vilja” och upp­ manade till internationellt samarbete för fred och rättvi­ sa [se Signum nr 2/2013 s. 41]. Den 3 september 2000 sa­ ligförklarades Johannes XXIII av Johannes Paulus II.

kathpress 2013-05-31

Medverkande i detta nummer lovisa bergdahl Fil. dr i pedagogik vid Mälardalens högskola. per beskow Docent i religionshistoria, Visby. kjell blückert Docent i kyrkovetenskap och vd vid Ragnar Söderbergs stiftelse, Stockholm. stephen bullivant Undervisar i teologi och etik vid St. Mary’s University College i London och kommer i år att bl. a. ge ut böck­ erna The Oxford Handbook of Atheism (Oxford University Press) och Faith and Unbelief (Canterbury Press). rainer carls Fil. dr i teoretisk filosofi vid Göteborgs universitet och jesuitpater verksam i S:ta Eugenia församling i Stockholm. georg evers Dr i religionsteologi. Asienkorrespon­ dent för det missionsvetenskapliga institutet Missio i Aachen 1979–2001. jürgen habermas Sociolog och filosof. Professor emeritus i filosofi vid universitet i Frankfurt-amMain. gösta hallonsten Professor i systematisk teologi vid Lunds universitet. fredrik heiding Jesuitpater, dr i teologi vid University of Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet.

sten hidal Professor emeritus i Gamla testamen­ tets exegetik vid Lunds universitet. ulf jonsson Jesuitpater, professor i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum. marko kuhn Chefsreferent för Afrika för Katholis­ cher Akademischen Ausländer Dienst (KAAD) i Bonn. Doktor i religionsveten­ skap med en avhandling om African Independent Churches. natalie lantz Översättare och föreläsare, aktiv i Judiska församlingen i Stockholm. charlotta levay Docent i företagsekonomi och verksam vid Lunds universitet. emil lundin Fil. stud., Uppsala. gunilla maria olsson Fil. dr i klinisk psykologi och verksam vid Habiliteringen för barn och vuxna, Uppsala. magnus ringgren Kulturjournalist och kritiker, Uppsala. bengt säfsten Med. dr, överläkare, specialist i invär­ tesmedicin och gastroenterologi, Ersta diakoni, Stockholm. katrin åmell Dominikansyster, teol. dr i missions­ vetenskap och tidigare verksam vid Sveriges Kristna Råd.


Innehåll Signum nr 4/2013 årgång 39 Ledare

Nyevangelisering

1 charlotta levay

29 stephen bullivant

Religionens oberoende av staten – Att vilja bannlysa alla religiösa uttryck i samhällslivet är korkat.

Aktuellt

3 ulf jonsson

Påven om ekonomi och fattigdomsbekämpning – En kritik av ohämmad ekonomism och av en ideologisering av tron.

4 natalie lantz

Ett samtal om de abrahamitiska religionernas gemensamma arv – Ett svenskt samtal i Jerusalem.

Dårskap! – icke-troende utmanar kristna att ta sin tro på allvar

Analyser och rapporter

33 marko kuhn

Kyrkorna i Zimbabwes utdragna kris – Verkliga förändringsprocesser kommer att bli möjliga i Zimbabwe först när Mugabe är borta från makten. Den katolska kyrkan i Kina efter maktskiftet – De olika trossamfundens handlingsutrymme är ytterst begränsat.

Bokrevy

6 gösta hallonsten

46 lovisa bergdahl

Etik

11 bengt säfsten

Samvetsstress – att möta det moraliska ansvarets röst – Om att hantera svåra moraliska överväganden och beslut i samband med starkt påfrestande händelser.

Kyrkohistoria

15 per beskow

Hur många katolska kyrkor finns det? – En berättigad fråga med tanke på hur många samfund som kallar sig katolska.

Religion och samhälle

19 ulf jonsson

Den toleranta sanningen – Jürgen Habermas om tolerans och religiösa sanningsanspråk

25 jürgen habermas

Hur mycket religion tål den liberala staten? – En åtskillnad mellan kyrka och stat behöver inte innebära att religionen förlorar i betydelse i civilsamhället.

© Signum Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala issn 0347-0423

Redaktion Kjell Blückert, Helena Bodin, Philip Geister, Fredrik Heiding, Ulf Jonsson (chefredaktör), Elisabeth Stenborg.

39 georg evers

Teologi Gud – vem är det? – Om utmaningen att försöka förstå hur den transcendente Guden kan kommunicera med oss människor.

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Katolska skäl för kyrkosynen – Erik Kennet Pålsson: Enhetens synliga kyrka.

47 emil lundin

Älskad psalm genom seklerna – Anders Piltz: Den signade dag.

49 rainer carls

Ett kosmontologiskt gudsbevis – Martin Lembke: Non-Gods and Gods.

51 magnus ringgren

Häxorna i konung Carls tid – Therése Söderlind: Vägen mot Bålberget.

53 katrin åmell

Interreligiös dialog för socialt ansvarstagande – A Common Word.

Redaktionskommitté Per Beskow, Olle Brandt, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Jan-Olof Hellsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Britt Inger Johansson, Klaus Misgeld,

Fasta medarbetare Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson, Johan A. Stenberg, Bengt Säfsten, Florence Vilén, Erik Åkerlund. Ansvarig utgivare: Frans-J. Holin. Redaktionssekreterare: Per Lindqvist.

facebook.com/tidskriftensignum

56 gunilla maria olsson

Adress

58 fredrik heiding

Vad hände vid konciliet i Trento? –John W. O’Malley: Trent: What Happened at the Council.

60 kjell blückert

En ecklesiologisk huvudfoting –Jan Eckerdal: Folkkyrkans kropp.

62 informationer 64 medverkande i detta nummer

inom Sverige 370:– studerande 225:– övriga Europa 400:– utom Europa 460:– Lösnummer 55:– Pg 13 73 00-0 • Bg 5282-2046 Ljudtidning 370:– v.g. kontakta expeditionen.

Tidskriften Signum startades 1975 som uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad 1920 och KIT, Katolsk informationstjänst, grundad 1963. Signum utges sedan 2001 av Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och medarbetarna kring tidskriften Signum.

Signum i sociala medier @signumse på Twitter

Martyrer bortom mediebilden –Michael Azar: Den ädla döden.

Helår (8 nummer)

Anders Piltz, Katrin Åmell.

55 sten hidal

Akademien –Akademien sammanträder!

Prenumeration 2013

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

Tryckt hos Grafiska Punkten issn 0347-0423

Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 13 september.


sverige porto betalt port payé 4/2013

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

juni

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

KATOLSKT MAGASIN

2013

Religionens oberoende av staten Påven om ekonomi och fattigdomsbekämpning

Specialerbjudande till Signums läsare!

Ett samtal om de abrahamitiska religionernas gemensamma arv

Halvårsprenumeration (6 nr) för endast 150 kr

Gösta Hallonsten

Gud – vem är det?

(ordinarie pris 200 kr)

Bengt Säfsten

Samvetsstress – att möta det moraliska ansvarets röst Per Beskow

Hur många katolska kyrkor finns det? Ulf Jonsson

Den toleranta sanningen

Lär känna Katolska kyrkan i Sverige och utomlands

Jürgen Habermas

Hur mycket religion tål den liberala staten?

Nyheter, reportage, kultursidor, porträtt, debatt, meditationstexter och mycket mer www.signum.se

Anmäl prenumeration på vår hemsida, www.katolsktmagasin.se eller ring 018-13 61 42 och ange ”Signum” som kampanjkod

Marko Kuhn

Kyrkorna i Zimbabwes utdragna kris Georg Evers

Den katolska kyrkan i Kina efter maktskiftet


Signum 4/2013