2 2018 signum by Signum

2/2018

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

sverige porto betalt port payé

mars

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Nyheter från Artos & Norma

2018

Det sköna i den nya evangelisationen Vilka är det som tågar ut i Brexit? Katrin Åmell

Evangelii gaudium och påvens reformer Anders Piltz

tema: det sköna

Sfärernas harmoni – kosmos grundlag

1. oskar garstein Klosterlasse – Stormfågeln som ville återerövra Norden för katolicismen Spännande bok om, Klosterlasse (1538–1622), en av reformationstidens lärdaste män som i hemlighet verkade för att återföra oss till katolska kyrkan. Danskt band 416 sidor. ErbjudANdE 264:-

2. john behr Kristusmysteriet – Liv genom död

Måleri – att förbinda det yttre med det inre Fredrik Heiding

Skapelsens skönhet i franciskansk tradition Per-Arne Bodin

Den ryske biskopen och skönheten Joseph Ratzinger

Den ortodoxe professorn John Behrs bok Kristusmysteriet är en briljant introduktion till den kristna teologin. Danskt band 173 sidor. ErbjudANdE 198:-

Skönheten ska befria oss Hedvig Bernitz

3. dean brackley

EU-rätten och de konfessionella friskolorna

”I allt älska och tjäna” – Ignatius av Loyolas andliga övningar i världen av idag Dean Brackleys ”I allt älska och tjäna” sätter in Ignatius Andliga övningar i samtiden, och den räknas redan som en mindre klassiker. Mjukt band 298 sidor. ErbjudANdE 225:-

Anna Cavallin www.signum.se

www.artos.se | info@artos.se Tel: 076 779 35 03

Sanne Frostensson

Okonventionell präst i Grantchester Oliver Müller

I hemlighet – livet i det isolerade Nordkorea

Innehåll Signum nr 2/2018 årgång 44 Ledare

TV-serie

1 john sjögren

45 anna cavallin

Det sköna i den nya evangelisationen – Om vikten av att förmedla evangeliets attraktionskraft i dag.

Aktuellt

3 katrine marçal

Vilka är det som tågar ut i Brexit?

Påvens reformer

5 katrin åmell

Evangelii gaudium och påvens reformer

Tema: Det sköna

10 anders piltz

Sfärernas harmoni – kosmos grundlag – Musiken uppstod i ett sökande efter skönhet och efter Gud.

17 sanne frostensson

Måleri – att förbinda det yttre med det inre – Fyra bilder om bönens väg.

23 fredrik heiding

Skapelsens skönhet i franciskansk tradition – Om hur både det sköna och det fula kan leda till Gud.

30 per-arne bodin

Den ryske biskopen och skönheten – Om den ortodoxa biskopsskruden och påklädningsceremonin.

35 joseph ratzinger

Skönheten ska befria oss – När vi inte längre bara lär känna Kristus genom ord, utan när vi träffats av den pil som avlossats från hans paradoxala skönhet, lär vi verkligen känna honom.

Konfessionella friskolor

40 hedvig bernitz

EU-rätten och de konfessionella friskolorna – Skollagens oklara definitioner och Europarättens syn på handelshinder gör nästintill omöjligt att begränsa rätten att starta friskolor i Sverige.

Okonventionell präst i brittisk nostalgideckare – Den populära brittiska serien Grantchester beskriver på ett intressant sätt trons och kyrkans betydelse i människans vardagsliv.

Analyser och rapporter

51 oliver müller

I hemlighet – livet i det isolerade Nordkorea – K im Jong-Un hotar USA med krig och är samtidigt beroende av hjälp utifrån. Caritas Internationalis hör till de få organisationer som får arbeta i landet.

Bokrevy

55 magnus ringgren

Land som är avlägset land – Jag skriver till dig från ett avlägset land … Mystik och livssyn hos Gunnar Ekelöf och Sven Delblanc.

58 lotta gröning

Lewi, pingströrelsen och folkhemmet – Joel Halldorf: Biskop Lewi Pethrus.

60 andreas westergren

Dionysios återkomst – Dionysios Areopagita: Paradoxernas Gud – verk i urval.

62 john sjögren

Någonstans bland alla skuggorna står Jesus – Flannery O’Connor: Blodsviss.

65 sten hidal

Ny syn på Augustinus – Robin Lane Fox: Augustine. Conversions to Confessions.

66 susanne olsson

Intresseväckande inblick i islamisk idétradition – Ronny Ambjörnsson & Mohammad Fazlhashemi: Visdomens hus.

69 yvonne maria werner

Katolska konversioner i det tidigmoderna Italien – Peter A. Mazur: Conversion to Catholicism in Early Modern Italy.

71 informationer 72 medverkande i detta nummer

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Redaktion

Prenumeration 2018

Kjell Blückert, Helena Bodin, Fredrik Heiding,

Helår (8 nummer)

Ulf Jonsson (chefredaktör).

inom Europa 400:– studerande & pensionär 245:–

Redaktionskommitté

utom Europa 480:–

Gabriel Bar-Sawme, Lovisa Bergdahl,

Lösnummer 60:–

Olle Brandt, Roberta Colonna Dahlman,

Bg 5282-2046

Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Thomas Idergard,

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson, Anders Piltz, John Sjögren, Mikael Schink,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Magdalena Slyk, Johan A. Stenberg,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

Elisabeth Stenborg, Bengt Säfsten,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund,

grundad 1963.

Katrin Åmell. Signum utges sedan 2001 av Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i

Redaktionssekreterare:

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och

Magdalena Dahlborg, Per Lindqvist.

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

@signumse på Twitter

Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Tryckt hos Grafiska Punkten issn 0347-0423

Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 13 april 2018.

Ledare

Det sköna i den nya evangelisationen

en franske författaren och dramatikern Paul Claudel, vars pjäs Budska pet till Maria sätts upp på Dramaten i vår, har i en berömd passage berättat om hur han i 18-årsåldern kom att acceptera den katolska tron. Underverket, för man måste nästan kalla det för ett sådant, skedde under en vesper på julaftonen i Notre Dame i Paris. Det var när kören sjöng Magnificat som något fullständigt oväntat drabbade den unge mannen. ”På ett ögonblick”, skriver Claudel, ”rördes mitt hjärta och jag kom till tro.” Han beskriver det som en plötslig övertygelse, så överväldigande att där inte fanns någon plats för tvivel. Det är en omvändelsescen nästan lika stark, nästan lika direkt och omvälvande, som den som Paulus upplevde på vägen till Damaskus. Claudels berättelse är ett ovanligt tydligt exempel på skönhetens evangeliserande kraft. Det är alltså inte några förnuftsargument, inte heller några högtstående moraliska exempel, som leder Claudel in i tron. Det är kraften i musiken som får honom att ge sig in i trons stora äventyr. Det är inte det sanna eller det goda, utan det sköna, som blir ingången för Claudel. Givetvis ska hans resa sedan föra honom till såväl det goda som det sanna. Ja, vad han i musikens skönhet anar är i själva verket sanningens och godhetens strålglans. Men att det är i skönheten som det börjar är en viktig poäng. Att inleda med det sköna tror jag också är en väsentlig aspekt av det som brukar kallas för

den nya evangelisationen. I synnerhet i vår postsekulära tid. En av 1900-talets främsta katolska teologer, Hans Urs von Balthasar, ägnade en stor del av sitt livsverk åt att poängtera den centrala betydelse skönheten alltid haft i traditionen. När han skriver sin omtalade och enormt omfattande trilogi väljer han att utgå från de tre transcendentalierna det sanna, det goda och det sköna. Men mycket medvetet väljer han att vända på ordningen. I motsats till Kant, som i sina tre ”kritiker” börjar med det sanna (Kritik av det rena förnuftet), sedan går via det goda (Kri tik av det praktiska förnuftet) för att till sist avsluta med det sköna (Kritik av omdömes kraften), går von Balthasar den omvända vägen: först det sköna (Herrlichkeit), sedan det goda (Theodramatik) och avslutningsvis det sanna (Theologik). För von Balthasar är det av avgörande betydelse att börja med just det sköna. Formen är alltid det första som möter oss; mönstret eller strukturen som vi tar in med våra sinnen. Vi ser innan vi förstår. Innan vi uppfattar något som gott eller sant varseblir vi att det är skönt. Skönheten, formen, kommer först. Förundrade inför formen förs vi sedan vidare, mot det innehåll som formen på ett mystikt sätt både uppenbarar och låter förbli fördolt. Först efter den levda erfarenheten av formens innehåll, eller innehållets form, kan man närma sig en reflektion kring sanningen. Tågordningen måste allt-

Signum 2/2018

Ledare

så se ut såsom von Balthasar lägger upp den: det sköna, det goda, det sanna. Eller: estetik, dramatik, filosofi. Först teofani (det sköna), sedan teopraktik (det goda) och till sist teologi (det sanna). Först perceptionen, som är skön. Sedan handlingen, som är god. Och så avslutningsvis yttrandet, som är sant. Men som von Balthasar mycket riktigt påpekar går det inte att helt separera dessa tre transcendentalier ifrån varandra. De går in i och skär igenom varandra. Skönheten ska snarare uppfattas som det sannas och det godas attraktionskraft. Och det är just denna tilldragande funktion som gör skönheten så användbar i den nya evangelisationen. Andra Vatikankonciliet betonade att kyrkans kanske mest fundamentala uppgift är att evangelisera, att vittna inför världen om sin tro på Jesus Kristus och att detta uppdrag gäller alla döpta. Det var dock Johannes Paulus II som på slutet av 1970-talet myntade begreppet ”den nya evangelisationen”. En förkunnelse som skulle vara ny i sina metoder, i sin intensitet och inriktning. Hur ska då denna nya evangelisation förverkligas i vår tid? En av de metoder som bör prägla den nya förkunnelsen tror jag är en skönhetens metodik. Närmare bestämt att, precis som von Balthasar förespråkade, börja med det sköna. Ty att börja med det sanna är långt ifrån alltid en lyckad strategi i en kultur där ”du har din sanning, jag har min”. Inte alla gillar, förståeligt nog, att få sanningen slagen i skallen. Särskilt inte i ett klimat där sanningsrelativism är ett utbrett problem. Inte heller det goda är alltid den bästa ingången. Att predika för människor hur de borde leva sina liv slår lätt över i moralism. Då är skönheten en mycket mer inbjudande och mindre påträngande strategi. Peka på skönheten, få människor att längta efter att leva i harmoni och enlighet med det sköna, så kommer det goda och det sanna att komma av sig självt. Börja med estetiken, så kommer etiken att följa. Även den intensitet som den nya evan gelisationen bör präglas av måste vara grun-

dad i en känsla för evangeliets skönhet. Ty en av skönhetens egenskaper är att den i sig gör oss till ett slags missionärer. Augustinus talade om två sorters skönhet, den som är behaglig och den som manar till uppbrott. Det är den senare som är den starkaste, som gör oss till ett slags skönhetens apostlar. När det sköna drabbar oss tvingas vi att stanna upp. Skönheten griper tag i oss för att sedan sända oss ut i världen. Precis som Jesus, som är sanningen och skönheten i mänsklig gestalt, grep in i lärjungarnas liv och sände dem ut i världen för att predika evangeliet. Likadant är det för den som tvingats till uppbrott av det sköna. Hon kan inte låta bli att berätta om det hon upplevt: Du måste läsa den här boken! Åh, jag har sett en sådan fantastisk film! Lyssna på det här, det är den starkaste musik jag hört! Den skönhetsberusade blir som en förälskad. Hon vill ställa sig på taken och skrika ut sin kärlek. Hon vill att hela världen ska uppleva det fantastiska hon själv har upplevt. Om det är så att skönheten har en avgörande roll att spela i den nya evangelisationen, om det är så att det sköna inte bara är en väg till det goda och det sanna, utan kanske rent av själva kungsvägen till Gud, då finns det anledning att självkritiskt tänka över hur vi förhåller oss till estetiska frågor i kyrkan i dag. Mässan får förvisso aldrig reduceras till något som ska ge oss en estetisk kick. Till mässan kommer vi för att ta del av och dras in i Guds eget liv, inte för att söka konstnärliga upplevelser. Men likväl kan vi fråga oss: speglar våra gudstjänster på ett tillbörligt sätt evangeliets härlighet? Skulle det vara möjligt att drabbas av en sådan skönhetsbetonad omvändelse som Paul Claudel en gång upplevde i en katolsk kyrka i dag? Lyckas kyrkan i sin förkunnelse och sitt gudstjänstliv att peka på via pulchritudi nis, skönhetens väg? Den väg som leder till sanningen? john sjögren

Signum 2/2018

Aktuellt

Vilka är det som tågar ut i Brexit?

yra protestanter i en båt någonstans i mitten av en svensk sjö. Vi svenskar kan se att det är Harpsund: statsministerns rekreationsbostad. Storbritanniens dåvarande premiärminister David Cameron sitter i fören av ekan. Fredrik Reinfeldt bemannar årorna och bakom honom skrattar Hollands statsminister Mark Rutte. Angela Merkel har vita byxor och grå flytväst. Bilden är från 2014. Då kablades den ut över världen. Det här var den nya visionen för EU. Dessa fyra ledare stod, hette det, för ett liberalare och mindre centralstyrt EU. Ett som fokuserade frihandel och marknad. Inte drömmar om ett Europas förenta stater. Statsvetarna Brent Nelsen och James Guth inleder sin stora studie om EU-attityder med att beskriva precis detta fotografi från 2014. Och de vill att läsaren noterar något som han eller hon först kanske inte noterar: att det är just fyra protestanter i båten. I boken Religion and the Struggle for European Uni on undersöker Brent Nelsen och James Guth nämligen fenomenet som man har kunnat se i europeiska opinionsmätningar sedan 1970-talet: Att katoliker i högre grad är för mer europeisk integration, samtidigt som protestanter tenderar att vara mer skeptiska. Med sekulariseringen har mönstret försvagats, men det har långtifrån försvunnit. Det återfinns både inom länder, och i Europa som helhet. ”Varför är britter och skandinaver annorlunda?” frågar sig Brent Nelsen och James Guth. Varför tenderar de i decen-

nium efter decennium att rösta nej till mer europeisk integration, samt i britternas fall till slut rösta ut sig själv ur hela EU? Varför har de aldrig, likt så många andra, köpt idén om det europeiska projektet som ett tåg tuffande mot en oundviklig slutstation av upplösta nationsgränser och gemensam europeisk identitet? Varför sitter just de i den där ekan? ”Kan en katolsk premiärminister ens genomföra Brexit?” undrade den brittiska politikern Michael Gove i en kolumn i The Ti mes förra året. Det kan tyckas vara en märklig fråga. Inte minst därför att Storbritanniens premiärminister Theresa May inte är katolik. Hon är anglikan. Michael Gove hade emellertid hängt upp sig på att den brittiska premiärministern sagt att hon tänkte ge upp vinägerchips under fastan. Dessutom hade hon valt en katolsk hymn för Desert Island Discs, ett radioprogram på BBC radio 4 med motsvarande funktion som Sommar i P1 har i Sverige. Theresa May, var därför, antydde Michael Gove, någon form av smygkatolik. Och detta var ett politiskt problem. Storbritanniens väg till storhet, imperium och herravälde över haven hade historiskt nämligen hängt samman med att landet bröt med den katolska kyrkan, skrev Michael Gove. Den brittiska kapitalismen byggde på en ”distinkt protestantisk etik”, och när Storbritannien var som bäst var det globalt, marint, individualistiskt och liberalt. Det är till

Signum 2/2018

Aktuellt

dessa ideal som landet nu efter Brexit måste återvända, menade Michael Gove. Går det med Theresa May och hennes katolska hymner? Kan man egentligen lita på en katolik (eller smygkatolik) gällande EU-motstånd? Det är naturligtvis välkänt att det bland EU:s grundare förekom många katoliker: Robert Schuman, Konrad Adenauer och Alcide de Gasperi. Katolsk socialläras inflytande på EU:s subsidiaritetsprincip har det också skrivits mycket om. Den första moderna idén att skapa en konfederation av stater formulerades av franska munkar. Emeric Crucé och Charles-Irenée Castel de Saint-Pierre såg en union som det enda sättet att skapa fred på en delad kontinent. Arsène Heitz som ritade EU-flaggan var dessutom inspirerad av Den obefläckade avlelsens medalj som också har tolv stjärnor. Den som vill se EU som en katolsk konspiration kan med andra ord göra det. Vad Brent Nelsen och James Guth däremot ägnar sig åt i Religion and the Struggle for Eu ropean Union är att titta på EU:s utveckling som en konflikt mellan katolska försök till fördjupning och protestantiska initiativ till att bromsa. Och det är att gå rätt långt bara det. Som dessa två statsvetare ser det kokar det hela ner till reformationen. Tillsammans med de efterföljande religionskrigen delade den Europa utifrån hur vi ser på ”politisk fragmentering”. Katoliker behöll sin lojalitet till ett förenat Europa och en enad kyrka medan protestanter tog sin tillflykt till det relativt nya konceptet nationalstat. Katoliker har, på grund av att den katolska kyrkan själv styrs från Rom, alltid varit mer bekväma med överstatlighet, menar Brent Nelsen och James Guth. De tenderar att se Europa som en kulturell enhet som därför också gärna bör styras på något koordinerat sätt. Protestanter å andra sidan har sett nationalstaten som ett bålverk mot katolsk hegemoni. De såg den som en viktig garanti för sin religiösa frihet och många av de nya protestantiska nationella identiteterna byggdes upp i konflikt med katolicismen. National-

staten var försvaret mot katolska försök att ta kontrollen under 1500- och 1600-talet och sedan, som man såg det, mot Napoleon och Hitler. Detta gör, menar Brent Nelsen och James Guth, att även 400 år senare var det svårt för politiska ledare i många protestantiska länder att förespråka fullständig integration med vad de uppfattar som ett katolskt Europa. Den brittiske historikern Edwin Jones skrev i boken The English Nation: The Great Myth från 1998 om hur idén att England inte hörde till Europa uppstod just i samband med reformationen. Eller uppstod och uppstod: den uppfanns av kung Henrik VIII. Den brittiske monarken bröt med den katolska kyrkan för att kunna gifta sig med Anne Boleyn, och då blev han även tvungen att uppfinna ett nytt förflutet åt sitt land. Den rådande och medeltida historieskrivningen, där engelsmännen såg sig själva som en del i en mycket bredare kristen och europeisk kultur med centrum i Rom, fungerade inte längre. England var tvunget att bli ett ”imperium” underordnat inget annat än sin egen monark. Tillsammans med sin rådgivare Thomas Cromwell började Henrik VIII därför på 1530-talet konstruera bilden av England som en ö: ett land skilt från resten av Europa. Med en egen och separat historia. Det här var, menar Edwin Jones, ett dramatiskt uppbrott med stora konsekvenser. Tankefiguren ”vi är en ö” figurerar fortfarande i brittisk EU-debatt. ”Vi är inte Europa, det har vi aldrig varit”, sade folk under den brittiska folkomröstningskampanjen om EU 2016. Och just det är ju faktiskt inte sant. Före reformationen hade engelsmännen en helt annan bild av sin egen geografiska tillhörighet. Brittiska katoliker tycks dessutom ha behållit den. De är generellt mycket mer positiva till EU. Katolska präster utbildades på kontinenten och katolska adelsmän brukade skicka sina söner dit för att studera. På samma sätt sökte sig många engelska katolska kvinnor till europeiska klos-

Signum 2/2018

Aktuellt

ter. Engelska katoliker var en grupp oundvikligen knuten till Europa. Kanske har det satt sina spår. Å andra sidan var det inte bara Storbritanniens katoliker som röstade mot Brexit. Det gjorde även de andra stora minoritetsreligionerna: brittiska muslimer, hinduer och buddhister. Folk var under Brexitfolkomröstningen generellt mer kritiska till EU ju mer de identifierade sig som protestanter. Brent Nelsen och James Guth lyckas inte helt leda i bevis att skillnaden i inställning till Europa verkligen beror på deras teori om reformationen. Deras analys är dock intressant ändå. Inte minst därför att den öppnar ytterligare en dimension i diskussionen om attityder till EU.

Att det satt just fyra protestanter i den där Harpsundekan 2014 berodde på så mycket mer än religion. De var politiska ledare från samma ideologiska familj, från samma norra hörn av Europa och med just då sammanfallande intressen. I dag finns bara två av dem kvar vid makten: Angela Merkel och Mark Rutte leder fortfarande sina respektive länder. Fredrik Reinfeldt och David Cameron är borta. Visionen av EU:s framtid som diskuterades den där dagen 2014 på Harpsund har Europa också parkerat. I dag är det i stället den franske presidenten Emmanuel Macrons idéer om EU:s framtid som alla förhåller sig till. Och han är som bekant katolik, men också mycket annat. katrine marçal

Påvens reformer

Evangelii gaudium och påvens reformer av katrin åmell

rygt fyra år har förflutit sedan påven Franciskus apostoliska uppmaning Evangelii gaudium (Evangeliets glädje) utkom (se Signum nr 1/2014). Skrivelsen, som var Franciskus första officiella större arbete, mottogs med stort intresse och uppskattning både inom och utanför den katolska kyrkan, mycket beroende på påvens pastorala hållning samt lättillgängliga och personliga sätt att skriva. Därefter publicerade Franciskus miljöencyklikan Laudato si’ (Lovad vare du) 2015 samt den apostoliska uppmaningen Amoris laetitia (Kärlekens glädje) 2016. Båda dessa skrivelser uppmärksammades också, den förra för

nya skapelseteologiska impulser, och den senare framför allt för öppnare tolkningar av kyrkans pastorala förhållningssätt till frånskilda och omgifta katoliker, vilket föranledde mycken diskussion. Intresset för de senare dokumenten medförde att Evangelii gaudium blev lite bortglömt och mindre ofta citerat. Men eftersom Evangelii gaudium enligt Franciskus egna ord är att betrakta som en programskrift med viktiga konsekvenser (§ 25), är det värt att aktualisera dokumentet, lite i backspegeln utifrån de reformer i evangeliets tjänst som påven nu söker genomföra. Dessa förebådas i Evangelii gau dium och är uppmaningar till hela kyrkan.

Signum 2/2018

Konfessionella friskolor

EU-rätten och de konfessionella friskolorna av hedvig bernitz I Sverige finns omkring 4 000 fristående förskolor och skolor, varav drygt 1 200 är grundskolor eller gymnasier. Av dessa har ett sjuttiotal konfessionell inriktning. Att ett litet antal friskolor har en religiös prägel väcker emellanåt stor debatt, och flera politiska partier och grupperingar har som uttalat mål att begränsa eller stänga den typen av skolor. Hedvig Bernitz reder ut olika aspekter i lagstiftningen: dels de mycket oklara definitionerna (och den bristande förståelsen för religiöst liv) i den s venska skollagen, dels hur försöken att förbjuda konfessionella friskolor i Sverige strider mot EU-rätten.

en politiska debatten kring konfessio nella friskolors vara eller inte vara är som bekant periodvis ganska intensiv. Krav på förbud eller hinder mot nyetablering har genom åren kommit från flera olika riksdagspartier. Socialdemokraterna beslutade på sin partikongress våren 2017 att verka för att skolan ska vara fri från religiös påverkan. Även inom Liberalerna har frågan debatterats, och i Liberalernas kvinnoförbund har röster höjts för att förbjuda alla former av religiösa friskolor med motiveringen att religion tillhör fritiden och att alla, inklusive barn, har rätt till en egen uppfattning oberoende av vad föräldrarna vill. Även Sverigedemokraterna har nyligen uttryckt att man vill förbjuda nyetablering av religiösa friskolor. Med tanke på det låga antal konfessionella skolor vi har i Sverige för närvarande (71 stycken, varav 59 kristna, elva muslimska, en judisk) synes frågan emellanåt få ett oproportionerligt stort utrymme i debatten. De politiska grupperingar som argumen-

terar för olika typer av förbud synes emellertid inte ha tagit i beaktande de europarättsliga aspekterna på konfessionella friskolor. Det är nämligen svårt att se hur man skulle kunna förbjuda konfessionella friskolor utan att bryta mot EU-rätten och Europakonventionen. Det är inte osannolikt att ett förbud mot att inrätta konfessionella friskolor skulle kunna utgöra ett handelshinder som EU och EU-domstolen inte skulle godta.

Religionsfriheten i svensk lagstiftning Religionsfriheten i Sverige garanteras i regeringsformens andra kapitel. Här slås det kort och gott fast att var och en har ”frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion”. Denna rättighet tolkas dock mycket snävt och innebär närmast en rätt att tro vad man vill i situationer där omgivningen inte påverkas, samt en rätt att inte diskrimineras eller förföljas på grund av sin tro. Religionsfriheten är alltså snarast ett slags diskrimineringsskydd. Detta diskrimineringsskydd gäller mot det allmän-

Signum 2/2018

Konfessionella friskolor

na, det vill säga stat och kommun (inklusive kommunala skolor och sannolikt även friskolor), men inte mot enskilda. Själva manifestationen av en religion anses däremot inte höra till religionsfriheten utan ska bedömas enligt andra så kallade opinionsfriheter, det vill säga yttrande-, informations-, mötes-, demonstrations-, och föreningsfrihet. Att bära religiösa kläder och symboler räknas således inte till religionsfriheten utan till yttrandefriheten. Religiösa möten räknas på samma sätt till mötesfriheten, och så vidare. Till skillnad från religionsfriheten kan dessa opinionsfriheter begränsas och det är därför möjligt att göra inskränkningar i rättigheterna genom vanlig lag. Även Europakonventionen innehåller en rätt till religionsfrihet (artikel 9), som på många sätt är starkare än den ovan skisserade rättigheten i vår svenska grundlag. Konventionens religionsfrihet täcker till exempel även religiös yttrandefrihet, religiös mötesfrihet etc. Även i Europakonventionen finns dock möjlighet att begränsa rättigheten. Europadomstolen, som är den yttersta uttolkaren av konventionen, tillåter också varje land att ha en egen bedömningsmarginal för att anpassa sitt nationella regelverk kring religionsfriheten till situationen i det egna landet. Europakonventionen gäller som lag i Sverige och ska alltså tillämpas av våra domstolar och myndigheter. Det finns också en bestämmelse i vår grundlag som säger att ingen författning i Sverige får strida mot konventionen. Ur ett skolperspektiv innebär detta bland annat att vår skollag ska tolkas och tillämpas mot bakgrund av Europakonventionen och dess generösa och flexibla rättigheter.

Konfessionella inslag i den svenska skolan Vad gäller konfessionella inslag i skolan använder skollagen ganska vaga begrepp. Detta har lett till osäkerhet bland rektorer och lärare om vad som egentligen är tillå-

tet. Mycket av den debatt vi haft i Sverige på senare år om till exempel skolavslutningar i kyrkan hänger förmodligen nära samman med detta. Skollagen stadgar att i en kommunal skola ska utbildningen vara icke-konfessionell. I friskolor däremot ska undervisningen vara icke-konfessionell medan utbildningen i övrigt får vara konfessionell. Med undervisning avser skollagen själva lärandeprocessen och den lärarledda undervisningen. Utbildning i övrigt syftar på allt annat som händer under en skoldag, såsom skolmåltider, raster, studiebesök, skolavslutningar, etc. Detta betyder att det i en kommunal skola inte får finnas några religiösa inslag alls, förutom själva religionsundervisningen. I friskolor får man däremot ha religiösa inslag i utbildningen, men inte i undervisningen. En friskola får alltså ha till exempel bordsbön vid skollunchen eller välsignelse på skolavslutningen, men lärarna får inte under lektionerna av religiösa skäl påstå till exempel att evolutionen inte ägt rum eller att homosexualitet är fel. En konfessionell friskola tillåts också ha religiösa symboler, fördjupningar i sin religion, bönestunder, andakter, konfirmationsläsning och liknande. Skollagen poängterar dock att alla religiösa inslag i friskolor måste vara frivilliga. Vad gäller frivilligheten måste emellertid också en bestämmelse i grundlagen beaktas, nämligen den så kallade negativa religionsfriheten. Den negativa religionsfriheten ger eleven en rätt att slippa ge tillkänna sin åskådning i bland annat religiöst hänseende. Det betyder att skolan inte får ställa frågan om det är av religiösa skäl eleven vill avstå från att delta, och eleven behöver inte besvara sådana frågor. Den negativa religionsfriheten kan också ställa till problem vid studiebesök i till exempel en kyrka eller moské, eftersom eleven inte behöver tala om varför han eller hon inte vill följa med och skolan inte får förhöra sig om varför. Som nedan kommer att fram-

Signum 2/2018

Konfessionella friskolor

gå finns här heller ingen möjlighet till dispens för eleven. Den negativa religionsfriheten innebär också att ingen kan tvingas delta i sammankomster för opinionsbildning, dit sannolikt även religiösa sammankomster räknas. Om en lärare handgripligen skulle tvinga någon att delta kan även reglerna om påtvingat kroppsligt ingrepp i regeringsformen och ofredande enligt brottsbalken aktualiseras. Ett ytterligare problem med skollagens terminologi är att det inte finns någon definition av begreppet ”icke-konfessionell undervisning”. Skolverket har uttalat att begreppet innebär att det inte får förekomma några religiösa inslag alls, vilket måste anses vara en alltför trubbig definition. Jag menar att man i stället bör utgå från begreppets vedertagna betydelse, och i så fall innebär en icke-konfessionell undervisning ett förbud mot religiös ensidig påverkan i skolan och ett förbud mot att undervisningen utgår från en viss trosbekännelse. Att hålla en skolavslutning i till exempel en kyrka är därför tillåtet även för kommunala skolor, förutsatt att det inte ingår bön, välsignelse eller trosbekännelse. Däremot får en präst närvara. För konfessionella friskolor är däremot bön, välsignelse och även en predikan tillåtet på skolavslutningarna, förutsatt att deltagandet är frivilligt för eleverna.

Barn som av religiösa skäl inte vill delta i undervisningen En närliggande fråga, som inte direkt har med konfessionella friskolor att göra, men som ändå bör belysas, är befrielse från skolundervisning av religiösa skäl. Enligt vår gamla skollag var det möjligt att ge dispens och befrielse till elever som inte ansåg sig kunna delta i ett visst undervisningsmoment av religiösa skäl. Fram till 1997 kunde till exempel katolska elever få dispens från religionsundervisningen. I vår nuvarande skollag från 2010 är dispens mycket svårt att få. Skolan, såsom den är uppbyggd i dag, anses nämligen vara så ”saklig och allsidig” att alla kan delta. Det

finns en viss dispensmöjlighet kvar, men bara i enstaka fall och om det föreligger synnerliga skäl (vilket innebär att det måste föreligga ytterst starka skäl). I skollagens förarbeten har man förklarat att dispens kan ges till exempel om barnet är med i en filminspelning, men däremot normalt inte på grund av religion. Att få dispens är också bara möjligt från undervisning (alltså själva lärandemomenten) och inte från utbild ningen (t. ex. skolavslutningar och studiebesök). I konfessionella skolor löses detta, vad gäller de religiösa inslagen, med kravet på frivillighet, men i de kommunala skolorna finns ingen motsvarande regel vilket är ett tydligt förbiseende i skollagen. Det finns emellertid ett intressant rättsfall från senare år där en flicka faktiskt fick dispens från undervisningen av religiösa skäl och där domstolen alltså ansåg att det förelåg synnerliga skäl. Målet avgjordes i Kammarrätten i Sundsvall år 2013 och rörde en flicka som befriades från momentet dans i idrottsundervisningen. Hon och hela hennes familj var praktiserande laestadianer och menade att dans stred mot deras religiösa övertygelse. Kammarrätten vägde den skada som flickan skulle orsakas om hon tvingades dansa mot skolans intresse av att eleverna deltar i den obligatoriska undervisningen. Domstolen fann att synnerliga skäl för dispens förelåg och menade att dansens syfte, att träna rörelse till musik, kunde uppnås på annat sätt. Förutsättningarna i detta mål var ganska speciella, och man bör inte utifrån dansmålet dra slutsatsen att dispens av religiösa skäl är generellt möjligt i idrotts undervisningen. Frågan är även aktuell vad gäller muslimska flickor som av religiösa skäl vägrar vara med på skolans simundervisning. Här är det svårt att se att synnerliga skäl för dispens skulle kunna föreligga. Visserligen handlar simundervisning också om rörelse, men den har också andra viktiga komponenter såsom säkerhet, skydd för liv och integrationsaspekter. Därför menar jag att det är ”barnets bästa”

Signum 2/2018

Konfessionella friskolor

att inte ge dispens från simundervisningen. I varje dispensbeslut måste dock skolan, precis såsom domstolen gjorde i det ovan nämnda dansmålet, göra en så kallad proportionalitetsbedömning, det vill säga väga mål mot medel. Skolan ska väga sitt eget och statens intresse av att eleven deltar i undervisningen mot barnets och föräldrarnas religiösa övertygelse och den skada som barnet orsakas om det tvingas vara med. Denna typ av avvägningar är inspirerade av Europarätten.

Europaperspektivet Utgångspunkten för de europarättsliga resonemangen kring inrättande av skolor och föräldrainflytande är EU:s rättighetsstadga (Stadgan) artikel 14 om rätten till undervisning. Stadgan är en del av EU-rätten och ska följas av alla EU:s medlemsstater. Den har till viss del hämtat inspiration från Europakonventionen som är Europarådets konvention om mänskliga rättigheter. Rättigheter i Stadgan som är specifikt EU-rättsliga, såsom till exempel rätten till fri rörlighet, ska tolkas enligt EU-rätten och av EU-domstolen i Luxemburg. Vad däremot gäller rättigheter som är likadana i EU:s rättighetsstadga och i Europakonventionen ska dock Europadomstolens tolkning gälla även inom EU. Europadomstolen i Strasbourg är nämligen yttersta uttolkaren av Europakonventionen, vilket respekteras även inom EU. Artikel 14 (3) i EU:s rättighetsstadga har följande lydelse: Friheten att inrätta undervisningsanstalter med iakttagande av de demokratiska principerna och föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelse ska respekteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter.

Vad först gäller rätten att inrätta utbildningsanstalter ger artikel 14 en uttrycklig rätt att starta skolor till alla som har rätt att migrera inom EU, det vill säga både åt unionsmedborgare och åt företag med säte i ett EU-land. Utbildning som sådan faller inte inom EU:s kompetens, men rättighetsstadgan är uppbyggd så att de rättigheter som garanteras där ska tillämpas med iakttagande av EU-rätten och särskilt den fria rörligheten. De EU-regler som gör sig gällande för rätten att inrätta skolor är främst reglerna om etableringsfrihet och icke-diskriminering. EU:s etableringsfrihet ger medborgare och företag från andra EU-länder en rätt att starta företag och dotterbolag i Sverige. De ska då behandlas icke-diskriminerande, det vill säga på samma sätt som svenska medborgare och företag. Det betyder att alla regler och krav som uppställs i Sverige om vilka typer av skolor och vilka huvudmän vi godtar måste uppfylla EU:s krav på fri rörlighet och dessutom vara icke-diskriminerande. EU-rätten kräver också att om våra nationella bestämmelser om inrättande av skolor skulle innehålla några slags begränsningar av vad som är tillåtet måste dessa begränsningar vara motiverade av ett så kallat trängande allmänintresse. Det betyder att Sverige måste kunna uppvisa mycket starka nationella skäl till varför det är så viktigt för oss att få begränsa rätten att starta skolor (på motsvarande sätt som vi t. ex. motiverar Systembolagets existens med den svenska folkhälsan). De bestämmelser som vi har i dag om huvudmän för skolor är ganska allmänna och ställer inga långtgående krav. De orsakar därför inga EU-rättsliga problem. I dag krävs endast att huvudmannen kan antas följa lagar och förordningar på skolområdet och att den aktuella skolan inte medför några negativa konsekvenser för eleverna eller för kommunala skolor runt omkring. Dessutom undersöker man elevunderlaget och huvudmannens ekonomi. Skulle dock Sverige välja att väsentligt

Signum 2/2018

Konfessionella friskolor

skärpa dessa regler och kraftigt reglera vem som får driva skolor och vilken inriktning våra skolor får ha, skulle det kunna innebära EU-rättsliga problem. Vi kan nämligen inte införa alltför stränga regler (även om de är icke-diskriminerande) eftersom det då skulle kunna ses som ett handelshinder. Att starta skolor är således en rättighetsfråga som ska tolkas i ljuset av EU:s fria rörlighet. EU-reglerna på området har dessutom så kallad direkt effekt, vilket innebär att de gäller direkt i Sverige och kan åberopas omedelbart i svenska domstolar och myndigheter. De behöver alltså inte implementeras i svensk nationell lag först. En utländsk unionsmedborgare eller ett europeiskt skolföretag kan således kräva att få starta skola i Sverige grundat direkt på EU-rätten. EUrätten fordrar visserligen alltid ett gränsöverskridande moment för att gälla, men till exempel europeiska skolkoncerner som rör sig över gränserna förekommer redan i dag och kan förväntas öka. Vad sedan gäller den så kallade föräldrarätten, handlar den om föräldrars rätt att styra över sina barns utbildning så att den stämmer med familjens religiösa och filosofiska övertygelse. Även denna rättighet återfinns, som ovan nämnts, i EU:s rättighetsstadga artikel 14. Detta är dock inte en specifik EU-rättighet utan en rättighet som från början kommer från Europakonventionen. Därför är det Europadomstolens och inte EU:s tolkningar som ska gälla. Föräldrarätten har tolkats av Europadomstolen i många olika rättsfall. Domstolen har slagit fast att rättigheten är bred och gäller även om familjens övertygelser klart avviker från normaluppfattningen. Dock ska alltid barnets rätt till undervisning prio riteras framför föräldrarnas religiösa önskemål. Det innebär till exempel, om vi återgår till frågan om simundervisning i skolan, att om föräldrarna av religiösa skäl inte vill att barnet deltar men barnet gärna vill simma med sina kompisar, så är det barnets vilja och rätt till undervisning som är starkast. En proportionalitetsavvägning ska dock

alltid göras mellan barnets rätt till undervisning och föräldrarnas önskemål. Är undervisningen objektiv, kritisk och pluralistisk kan föräldrarna inte heller stoppa undervisningen även om den känns obekväm. Det finns alltså tydliga gränser för vad föräldrar kan kräva. I rättsfall mot bland andra Sverige har Europadomstolen också slagit fast att föräldrarätten inte ger föräldrarna en generell rätt att kräva hemundervisning av religiösa skäl. Domstolen har lämnat en stor bedömningsmarginal till de enskilda länderna och tillåter att synen på hemundervisning varierar kraftigt mellan staterna i Europa. I Sverige är hemundervisning i princip inte til�låtet enligt skollagen, och detta faller väl in under Sveriges bedömningsmarginal. Endast om det föreligger ”synnerliga skäl” kan hemundervisning i undantagsfall få förekomma. Frågan om hemundervisning av religiösa skäl prövades i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) i ett intressant mål som gällde judiska barn i Göteborg år 2013. Föräldrarna menade att barnen inte kunde gå i vanlig skola bland annat på grund av mobbningsrisken, sin speciella diet och sina bönestunder. HFD slog fast att det inte fanns synnerliga skäl till hemundervisning. Dessa barn var i det närmaste helt isolerade från samhället och HFD betonade skolans viktiga sociala roll. Föräldrarätten har också åberopats i Europadomstolen vad gäller religiösa symboler i skolan. Även här har domstolen lämnat en stor bedömningsmarginal till varje enskilt land. I starkt religiösa länder som till exempel Italien har Europadomstolen godtagit religiösa symboler såsom krucifix i klassrummen, även om andra elevers rätt att slippa religiösa manifestationer (den negativa religionsfriheten) därmed kränks. I starkt sekulariserade länder som Sverige godtar däremot domstolen att det är förbjudet med krucifix och andra symboler i kommunala skolor, även om elevers rätt att manifestera sin religion därmed kan ha kränkts.

Signum 2/2018

Konfessionella friskolor

Föräldrarätten kan sammanfattas som ett verktyg för föräldrarna att motverka ren indoktrinering i skolan. Den gäller i alla ämnen (inte bara i religionsundervisningen), men föräldrarna kan inte kräva att barnet helt avstår från undervisning. En avvägning måste alltid göras mellan skolans intressen och föräldrarnas önskemål. Skulle det vara så att föräldrarna är mycket missnöjda finns ju också alltid möjligheten att starta en friskola.

Slutsats och avslutande synpunkter De politiska partier i Sverige som argumenterar för ett förbud mot konfessionella friskolor synes inte ha beaktat de europarättsliga problem som detta skulle innebära. Som ovan visats är det svårt att se hur ett förbud skulle kunna genomföras utan att bryta mot EU-rätten och Europakonventio-

nen. EU:s rättighetsstadga artikel 14 sätter den yttersta gränsen för vad som är möjligt när det gäller regleringar i Sverige om inrättandet av skolor. Att starta en skola är en EUrättslig rättighet utan begränsningar vad gäller typ av skola och typ av huvudmän, och möjligheterna inom EU-rätten att begränsa den fria rörligheten är mycket små. Alla regleringar i svensk lag om inriktningen på icke-kommunala skolor måste vara motiverade av ett trängande allmänintresse, vara icke-diskriminerande och respektera fri rörlighet och integration. Även föräldrarätten handlar ytterst om statens skolsystem som sådant. Om vi begränsar rätten att driva konfessionella friskolor i Sverige kan EU-domstolen i framtiden komma att ha synpunkter på det svenska skolsystemet baserat på marknadsintegration.

Se vidare Hedvig Bernitz: ”Rätten att inrätta undervisningsanstalter och föräldrarätten. Rättighetsstadgans artikel 14.3 i Sverige” i Svensk juristtidning, nr 8, 2016, s. 583–596.

TV-serie

Okonventionell präst i brittisk nostalgideckare av anna cavallin Sveriges television har nyligen visat tredje säsongen av den populära brittiska serien Grantchester, som förutom att den är en klassisk brittisk deckare på ett fint sätt beskriver trons och kyrkans betydelse i människors vardagsliv.

n vacker mörkhårig kvinna gungar solskensbelyst på ett rep farligt nära vattenytan; en lång stilig rödblond man betraktar henne leende från åkanten. Plötsligt går repet av och hon faller i vattnet. Han ropar oroligt efter henne: ”Aman-

da!”, och kastar sig i. Hennes huvud syns snart ovanför ytan, liksom hans, de skrattar båda. Genomblöta går de sedan längs en tågperrong; hon lutar sig ut genom kupéfönstret och pekar på sin kind: ”Du får kyssa mig – här!”, han gör så och vinkar glatt när

Signum 2/2018

Informationer

Redan de officiella siffrorna visar en dramatisk bild. Av de registrerade flyktingarna är 330 000 barn. Cirka 235 000 av dessa syriska barn är i skolåldern. Och trots att de jordanska myndigheterna har garanterat de syriska flyktingbarnen tillgång till skolutbildning, så kan på intet sätt alla också faktiskt gå i skolan. ”Antingen tvingas de på grund av sin svåra livssituation att arbeta eller så kan de inte följa med i undervisningen på grund av att de är traumatiserade och har kommit efter med skolgången.” Barnarbete har enligt Caritas blivit tre gånger vanligare under de senaste åren. Det är svårt att få några exakta uppgifter. Enligt uppskattningar

måste 60 000 till 70 000 syriska barn arbeta och kan således inte längre gå i skolan. ”Vi måste hålla dessa barn borta från gatan och hjälpa deras familjer, så att deras barn inte längre måste arbeta”, säger Schwertner. Ett annat problem som framför allt drabbar flickorna är att de gifter sig alltför tidigt. 44 procent av de syriska brudarna under år 2015 var mellan 13 och 17 år gamla. Tidigt giftermål kan här ofta användas som en strategi för att å ena sidan säkerställa att flickorna skyddas mot sexuella övergrepp och å andra sidan avlastar familjen ekonomiskt. Enligt Schwertner är utbildningen ett av de mest centrala områdena i deras

hjälpinsatser. De jordanska myndigheternas ansträngningar är stora, om än inte tillräckliga. Sedan förra året har mer än 200 skolor som går i tvåskift inrättats i Jordanien. Under förmiddagen och även under eftermiddagen äger den ordinarie undervisningen rum för att om möjligt integrera barnen. Utöver detta erbjuds så kallade Catch-up Classes, för att ge varje barn som har missat några år av skolgången, möjlighet att få börja på skolan. Trots den jordanska regeringens ansträngningar var det under läsåret 2016/2017 dock 115 000 barn i skolpliktig ålder som inte gick i någon skola.

kathpress 2018-02-24

Medverkande i detta nummer hedvig bernitz Universitetslektor i konstitutionell rätt vid Stockholms universitet. per-arne bodin Professor i slaviska språk med litterär inriktning vid Stockholms universitet. anna cavallin Fil. dr i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. sanne frostensson Teologistudent vid Newmaninstitutet och konstnär. lotta gröning Fil. dr i historia, journalist och krönikör i Expressen. fredrik heiding Jesuitpater, dr i teologi vid University of Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet. sten hidal Professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet. katrine marçal Journalist och författare, London. oliver müller Statsvetare och teol. dr. Ledare för Caritas Internationalis i Tyskland.

susanne olsson Professor i religionshistoria vid Stockholms universitet. anders piltz Professor emeritus i latin vid Lunds universitet, präst i Dominikanorden och biskopsvikarie för gudstjänstlivet i Stockholms katolska stift. joseph ratzinger Påve emeritus med namnet Benedictus XVI. magnus ringgren Kulturjournalist och kritiker, Uppsala. john sjögren Kulturskribent och kritiker, Uppsala. andreas westergren Teol. dr i kyrko- och missionsvetenskap vid Lunds universitet. yvonne maria werner Professor i historia vid Lunds universitet. katrin åmell Dominikansyster, teol. dr i missions vetenskap vid Uppsala universitet, tidigare verksam vid Sveriges kristna råd.

Innehåll Signum nr 2/2018 årgång 44 Ledare

TV-serie

1 john sjögren

45 anna cavallin

Det sköna i den nya evangelisationen – Om vikten av att förmedla evangeliets attraktionskraft i dag.

Aktellt

3 katrine marçal

Vilka är det som tågar ut i Brexit?

Påvens reformer

5 katrin åmell

Evangelii gaudium och påvens reformer

Tema: Det sköna

10 anders piltz

Sfärernas harmoni – kosmos grundlag – Musiken uppstod i ett sökande efter skönhet och efter Gud.

17 sanne frostensson

Måleri – att förbinda det yttre med det inre – Fyra bilder om bönens väg.

23 fredrik heiding

Skapelsens skönhet i franciskansk tradition – Om hur både det sköna och det fula kan leda till Gud.

30 per-arne bodin

Den ryske biskopen och skönheten – Om den ortodoxa biskopsskruden och påklädningsceremonin.

35 joseph ratzinger

Skönheten ska befria oss – När vi inte längre bara lär känna Kristus genom ord, utan när vi träffats av den pil som avlossats från hans paradoxala skönhet, lär vi verkligen känna honom.

Konfessionella friskolor

40 hedvig bernitz

Okonventionell präst i brittisk nostalgideckare – Den populära brittiska serien Grantchester beskriver på ett intressant sätt trons och kyrkans betydelse i människans vardagsliv.

Analyser och rapporter

51 oliver müller

Bokrevy

55 magnus ringgren

Land som är avlägset land – Jag skriver till dig från ett avlägset land … Mystik och livssyn hos Gunnar Ekelöf och Sven Delblanc.

58 lotta gröning

Lewi, pingströrelsen och folkhemmet – Joel Halldorf: Biskop Lewi Pethrus.

60 andreas westergren

Dionysios återkomst – Dionysios Areopagita: Paradoxernas Gud – verk i urval.

62 john sjögren

Någonstans bland alla skuggorna står Jesus – Flannery O’Connor: Blodsviss.

65 sten hidal

Ny syn på Augustinus – Robin Lane Fox: Augustine. Conversions to Confessions.

66 susanne olsson

Intresseväckande inblick i islamisk idétradition – Ronny Ambjörnsson & Mohammad Fazlhashemi: Visdomens hus.

69 yvonne maria werner

Katolska konversioner i det tidigmoderna Italien – Peter A. Mazur: Conversion to Catholicism in Early Modern Italy.

71 informationer 72 medverkande i detta nummer

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Redaktion

Prenumeration 2018

Kjell Blückert, Helena Bodin, Fredrik Heiding,

Helår (8 nummer)

Ulf Jonsson (chefredaktör).

inom Europa 400:– studerande & pensionär 245:–

Redaktionskommitté

utom Europa 480:–

Gabriel Bar-Sawme, Lovisa Bergdahl,

Lösnummer 60:–

Olle Brandt, Roberta Colonna Dahlman,

Bg 5282-2046

Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Anna Maria Hodacs, Thomas Idergard,

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Kerstin Hedberg Nyqvist, Gunilla Maria Olsson, Anders Piltz, John Sjögren, Mikael Schink,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Magdalena Slyk, Johan A. Stenberg,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

Elisabeth Stenborg, Bengt Säfsten,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund,

grundad 1963.

Katrin Åmell. Signum utges sedan 2001 av Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

Newmaninstitutet, en katolsk högskola för teologi, filosofi och kultur med säte i

Redaktionssekreterare:

Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och

Magdalena Dahlborg, Per Lindqvist.

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se

@signumse på Twitter

Adress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala

Tryckt hos Grafiska Punkten issn 0347-0423

Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 13 april 2018.

2/2018

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

sverige porto betalt port payé

mars

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Nyheter från Artos & Norma

2018

Det sköna i den nya evangelisationen Vilka är det som tågar ut i Brexit? Katrin Åmell

Evangelii gaudium och påvens reformer Anders Piltz

tema: det sköna

Sfärernas harmoni – kosmos grundlag

2. john behr Kristusmysteriet – Liv genom död

Måleri – att förbinda det yttre med det inre Fredrik Heiding

Skapelsens skönhet i franciskansk tradition Per-Arne Bodin

Den ryske biskopen och skönheten Joseph Ratzinger

Den ortodoxe professorn John Behrs bok Kristusmysteriet är en briljant introduktion till den kristna teologin. Danskt band 173 sidor. ErbjudANdE 198:-

Skönheten ska befria oss Hedvig Bernitz

3. dean brackley

EU-rätten och de konfessionella friskolorna

Anna Cavallin www.signum.se

www.artos.se | info@artos.se Tel: 076 779 35 03

Sanne Frostensson

Okonventionell präst i Grantchester Oliver Müller

I hemlighet – livet i det isolerade Nordkorea