Page 1

4/2018

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

sverige porto betalt port payé

maj

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

2018

Nyheter från Artos & Norma Det banalt goda Helighet inom räckhåll för alla i vardagen Religionsfrihetens båda sidor Svante Nordin

Det onda Maria Ludvigsson

Var snäll, och hör sen! Gunilla Maria Olsson

Det goda livet

1. basileios | Om den heliga Anden

tema: det goda

Basileios av Caesareas (329/30–379) bok Om den heliga Anden har haft ett betydande inflytande på eftervärlden. I den trosbekännelse som idag brukas över hela den kristna världen under namnet »den nicenska« är orden om Anden, »som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras« tillskrivna Basileios. Erasmus av Rotterdam menade att Basileios överträffade alla sin tids vältalare. Mjukt band med flikar 124 sidor. E r b j u dANd E 145:-

2. sr veronica o.p. | Ett nytt liv I Ett nytt liv ger sr Veronica oss undervisning om det andliga livet och ett stöd för den dagliga bönen. Första delen i boken handlar om dopet och det nya livet i Kristus. Bokens andra del är en inledning till Lectio Divina, den gudomliga läsningen av Guds ord, som är vår näring och vår glädje, en lykta på vår stig. Mjukt band med flikar 158 sidor. Erb judA N dE 18 5: -

Erik Åkerlund

Att handla gott och att vara god Staffan Nilsson

Dygdetik och det goda Thomas Idergard

Det missförstådda samvetet

3. thure stenström | Den glömde Gyllensten

Magdalena Dahlborg

Lars Gyllensten var en centralgestalt i svenskt kulturliv. Ständig sekreterare i Svenska Akademien, berömd medicinprofessor, stridbar polemiker, ett namn på allas läppar. Författaren återupplivar den förbisedde Gyllensten, han som föredrog de stora frågorna och det stora allvaret framför nutidens efemära varjehanda. | Det är gott att läsa en litteraturvetenskaplig skrift som rymmer sådan kärlek till litteraturen. Svenska Dagbladet Inbunden 389 sidor. ErbjudANdE 264:-

Där är din mor

www.signum.se

www.artos.se | info@artos.se Tel: 076 779 35 03

Jonathan Morén

Hoda Barakat – brustenhetens nyansrika skildrare Clemens Cavallin

Unga européers tro och otro


Innehåll Signum nr 4/2018 årgång 44 Ledare

Medicinsk etik

1 lovisa bergdahl

36 jenny lindberg

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Samtal

Redaktion

Prenumeration 2018

40 mikael kindbom

Kjell Blückert, Helena Bodin, Fredrik Heiding,

Helår (8 nummer)

Ulf Jonsson (chefredaktör).

inom Europa 400:–

Det banalt goda – Om de livsnödvändiga små handlingarna i vardagen som gör samhället lite godare.

Krönika

3 svante nordin Det onda

4 maria ludvigsson

Var snäll, och hör sen!

Aktuellt

6 fredrik heiding

Helighet inom räckhåll för alla i vardagen – Påven Franciskus skrivelse Gaudete et exsultate.

8 hedvig bernitz

Religionsfrihetens båda sidor – Rapport från en konferens om frihet till och från religion.

10 magdalena dahlborg

Sveriges kristna råd förtydligar sitt uppdrag – SKR organiserar om.

Tema: Det goda

12 gunilla maria olsson

Det goda livet – Medkännande samvaro och rättvisa är alltjämt en vision som kräver vakthållning för att inte glömmas bort.

17 erik åkerlund

Att handla gott och att vara god – Många tänkare tycks inte nöja sig med att människor bara handlar gott.

23 staffan nilsson

Dygdetik och det goda – Om dygden som en förutsättning för det goda livet.

29 thomas idergard

Det missförstådda samvetet – Vad menar vi med samvete och varför pratar vi förbi varandra?

31 magdalena dahlborg

Där är din mor – Apropå en ny katolsk festdag för Maria inom den latinska traditionen.

© Signum Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala issn 0347-0423

När människovärdet och livet hotas – katolsk tro och samvetsfrågor i sjukvården

Alla himlens fåglar har flytt –Ett möte med Peter Halldorf.

Litteratur

43 jonathan morén

Hoda Barakat – brustenhetens nyansrika skildrare

Analyser och rapporter

48 clemens cavallin

Unga européers tro och otro

53 sten hidal

Värnare av vetenskap – regionala akademier och lärda sällskap

Bokrevy

56 jonas holmstrand

Dödahavsrullarna i svensk språkdräkt – Dödahavsrullarna.

58 magnus nyman

Klosterlasse och hans tid – Oskar Garstein: Klosterlasse.

60 ann-ida fehn

Uppgraderad Ignatius – Dean Brackley: I allt älska och tjäna.

63 oloph bexell

Den unge Tegnér som predikant – Esaias Tegnérs kyrkliga tal. 1.

studerande & pensionär 245:– Redaktionskommitté

utom Europa 480:–

Henrik Alberius, Gabriel Bar-Sawme,

Lösnummer 60:–

Lovisa Bergdahl, Olle Brandt,

Bg 5282-2046

Roberta Colonna Dahlman, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Jenny Lindberg, Kerstin Hedberg Nyqvist,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Gunilla Maria Olsson, Anders Piltz,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

John Sjögren, Mikael Schink, Magdalena Slyk,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Johan A. Stenberg, Elisabeth Stenborg,

grundad 1963.

Bengt Säfsten, Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund, Katrin Åmell.

67 stig olsson

Sanningskonst – Stefan Jonsson och Sven Lindqvist: Sanningskonst.

69 per-arne bodin

Trotsig hyllning av Sankt Petersburg – Aleksandr Pusjkin: Bronsryttaren och andra dikter.

71 informationer 72 medverkande i detta nummer

Signum utges sedan 2001 av Newmaninstitutet, en katolsk högskola

Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

för teologi, filosofi och kultur med säte i Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och

Redaktionssekreterare:

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Magdalena Dahlborg, Per Lindqvist. Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter

65 magnus ringgren

Den mångtydiga rosen – Olga Ravn: Den vita rosen.

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Anna Maria Hodacs, Thomas Idergard,

Tryckt hos Grafiska Punkten Adress

issn 0347-0423

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 25 juni 2018.


Krönika

Var snäll, och hör sen! gästkrönikör: maria ludvigsson

M

änniskan välsignades med inter­ net. Vi fick Twitter. När den moderata riksdagsleda­ moten Hanif Bali i mars fick lämna partisty­ relsen, var det på grund av sitt idoga twitt­ rande. Samma twittrande som gjort honom till en mycket känd och mycket ”följd” de­ battör. Det tycks som om mikrobloggen tar fram det allra sämsta hos några av de bäs­ ta debattörerna. I stället för att nå dem man aldrig nått men alltid önskat få tala med, kastar vi okvädningsord och driver varan­ dra till vansinne. Att medvetet missförstå, beredvilligt bli vänsterns eller högerns nyt­ tiga idiot, eller skriva okvädningsord till meningsmotståndare är normalläge. Det politiska samtalet tar stryk. Och tonen i debatten blir i bästa fall barnslig, i värsta fall fientlig. Twitterlogiken driver upp tem­ pot och tonen. Ett mått av elakhet går hem och sätter fart på delningar och gillanden. Skulle ett vänligt svar ändra dynamiken? Det är med snällhet som med lycka. Det behövs fler ord än ett för att täcka respekti­ ve innebörd. Lycka förstås nästan alltid som lyckorus, toppar och kickar. Snarare tillfäl­ ligt än beständigt. Något att jaga snarare än skapa inifrån och ut. Snällhet blir inte sällan flathet. Den som är undfallande av rädsla för konflikt kallas snäll. Den som aldrig säger ifrån tycks bus­ sig, lätt att ha med att göra. Men att vara snäll handlar mer om handling än om förhåll­ ningssätt. Snäll i debatt är den som är smart och trygg nog att vara generös. I radiopro­ grammet Godmorgon, världen!, som sänds i

4 

P1 varje söndag är Panelen ett uppskattat in­ slag. Tanken är att skribenter med olika po­ litisk färg ska diskutera aktuella frågor från den gångna veckan och förklara för pro­ gramledaren varför just deras ståndpunkt är rätt. Deltagarna uppmanas alltid att utgå från motståndarens bästa argument. Det brukar bli bra. En god debatt lämnar lyssnarna med in­ sikt om varför respektive debattör tycker som den gör, men inte nödvändigtvis att man håller med. Ett ”jag delar inte din upp­ fattning men jag förstår varför du kommer till den slutsats du gör”. När tonen i debatten i stället är uppskru­ vad och varje inlägg syftar till att drämma till meningsmotståndaren så den inte reser sig på ett tag, blir det intellektuella utbytet fattigt. Att vara cynisk förväxlas med skär­ pa. En märklig dikotomi mellan skepsis och entusiasm har förlett oss tro att den klipska är vass och svårimponerad, medan den vän­ liga blottar brist på argument och skarpsin­ ne. Så har snällhet kommit att innebära ett mått av dumhet. Någon godtrogen och en­ faldig. Det är synd. För vi behöver mer snällhet, fler som är snälla. Och det finns hos alla, även den allra vassaste och smartaste av de­ battörer. Det är till och med svårare att vara verbalt övertygande med trevlig ton än med elaka antydningar. Inget slår en elegant och vänlig replik. Snäll kan den vara som låter empati styra tanken, den som inte kan låta bli att lyssna

Signum 4/2018


Krönika

på sitt samvete och känna med sin motstån­ dare. – Även om den göms bakom en diffus twitterprofil, och även om den just kallat dig lögnare och ”dum i huvet”, ett märkligt van­ ligt utlåtande i sociala medier. Vägledare brukar råda oss att be för vår fiende. Det kan kännas helt orimligt, rent av grymt att kräva något sådant. Men, det fun­ gerar. Man slarvar inte när man ber. Strax under avsky och irritation finns en förbluf­ fande stor förståelse, empati, för den andra. Man ser henne. För den mer profant lagda journalisten el­ ler debattören skulle en sekulär variant av förbön kunna vara ett alternativ. För att de­ batten – och nyhetsförmedlandet – ska bli sannare och bättre krävs kännedom om och intellektuell förståelse för debattens olika sidor. Ett intellektuellt inkännande för mot­ ståndaren, om man så vill. En redaktör ska begripa de värderingsmässiga skillnader som leder olika debattörer till olika slutsat­ ser, och åsikter. Om redaktören själv är hö­ ger eller vänster är helt oväsentligt så länge den begriper varför deltagarna tycker olika. Inte sällan blir de klassiska debatterna ”för eller emot” fullständigt obegripliga för dem som inte redan kan ämnet. För en tid se­ dan debatterades äggdonation och så kallad dubbeldonation i SVT Aktuellt den 26 mars i

år. Studion var riggad: å ena sidan en gravid kvinna som genomgått dubbeldonation, å andra sidan en filosofiskt orienterad debat­ tör, Charlotta Levay, som ifrågasatte dub­ beldonation på etiska grunder. Mitt emellan en redaktör som inte hade en aning om hur de bakomliggande resonemangen om do­ nation kan se ut. Vi tv-tittare såg en gravid kvinna vars rätt till lycka ifrågasattes av en annan kvinna (i sändningen titulerad ”de­ battör och katolik”). En inkännande och intelligent debatt förutsätter kunskap om sådant som inte handlar om form – debattstil, målgrupp el­ ler identitet – utan om motståndarens vär­ deringar. Att se det bästa i den man har på mostståndarsidan. Vi har större tillgång till kunskap än nå­ gonsin. Var och en som kommer i närheten av en uppkopplad dator har hela världens kunskap, litteratur, till och med konstskat­ ter, någon sekund bort. Så, vad saknas oss? Den klassiska dis­ kussionen om kunskapen som ond, god el­ ler neutral är högaktuell. Vi kan ta reda på massor, men vår förmåga att använda det rätt måste tränas. Kunskap och vetenskap i sig är inte farlig. Men vår oförmåga att rätt använda den är desto farligare.

Stöd Bankgiro: 5282-2046 Märk din gåva ”Signumfonden” Tack på förhand !

Signum 4/2018

5


Aktuellt

Helighet inom räckhåll för alla i vardagen –Påven Franciskus skrivelse Gaudete et exsultate.

O

ckså för dig, så lyder en av mel­ lanrubrikerna i påven Franciskus nya skrivelse Gaudete et exsultate, ”Gläd er och jubla – om kallelsen till helig­ het i vår samtid”, som offentliggjordes den 16 april. Också för dig. Man associerar till frasen for the rest of us som garanterar att både instruktionen och själva produkten är lättbegriplig, och kan användas av geme­ ne man utan avancerad kompetens. Texten vars omfång är knappt 50 sidor finns på de stora språken på Vatikanens hemsida och väntas komma ut i svensk översättning på Veritas förlag under de närmaste månader­ na. Påvens budskap är att helighet är inom räckhåll för alla i vardagen, och han framför detta på ett lättfattligt och tilltalande sätt. Hos dem som har lyssnat till kardinal Arbo­ relius predikningar genom åren infinner sig säkert en igenkännandets glädje. Samtidigt är påvens och biskop Anders ord utmanan­ de och uppfordrande, eftersom väl få av oss som strävar efter helighet törs basunera ut att vi minsann har uppnått målet. För dem som däremot inte direkt tänker på saken och sällan betraktar sitt liv i termer av potentiell helighet kan skrivelsen innebära en tanke­ ställare. Det här var väl reserverat för hel­ gonen? Påven Franciskus vill förmedla temat he­ lighet till alla i hela kyrkan. Han säger: ”Jag vill kontemplera den helighet som är närva­ rande i tålamodet hos Guds folk: hos de för­ äldrar som uppfostrar sina barn med ofant­

6 

lig kärlek, hos de män och kvinnor som ar­ betar hårt för att försörja sina familjer, hos de sjuka, hos äldre ordensbröder och or­ denssystrar som aldrig slutar att le. I deras vardagliga uthållighet ser jag heligheten i den stridande kyrkan. Mycket ofta är det en helighet som man finner hos grannen intill, de som lever mitt i bland oss och återspeglar Guds närvaro. Vi skulle kunna kalla dem för ’helighetens medelklass’.” Skrivelsen innehåller inte några revolu­ tionerande nya frågeställningar eller per­ spektiv. Innehållsmässigt har liknande texter publicerats tidigare, där till exempel Thomas Mertons Life and Holiness från 1963 (sv. övers. Liv och helighet, 2000) kan näm­ nas. Man kan snarare betrakta påvens ord som en bekräftelse på lekfolkets ökade be­ tydelse i kyrkan under det senaste århund­ radet. Nya lekmannarörelser har grundats och redan Andra Vatikankonciliet (1962– 1965) lyfte fram och uppmärksammade lek­ folket. Påvens budskap kan ses som en mar­ kering av att även om den absoluta majorite­ ten av kyrkans kanoniserade helgon har va­ rit ordensfolk så är alla kyrkans medlemmar kallade till ett heligt liv. Med hänvisning till Andra Vatikankonciliet och Johannes Pau­ lus II utgår påven Franciskus från att helig­ het också mycket väl kan finnas utanför den katolska kyrkans ram bland exempelvis or­ todoxa, anglikaner och protestanter. Genremässigt är det fråga om en aposto­ lisk uppmaning som har stor vikt, dock inte samma höga status som en apostolisk kon­ stitution eller en encyklika. Påven Francis­

Signum 4/2018


Aktuellt

kus har tidigare skrivit två andra apostolis­ ka uppmaningar: Evangelii gaudium (Evan­ geliets glädje) från november 2013 och Amo­ ris laetitia (Kärlekens glädje) från april 2016. Även den senaste skrivelsen går i glädjens tecken, något som påven alltså är angelägen om att Guds folk söker och finner. Påven Franciskus öser ur källorna från kyrkans långa intellektuella och andliga tradition med hänvisningar till Augustinus av Hippo, Franciskus av Assisi, Bonaventu­ ra, Thomas av Aquino, Ignatius av Loyola, Johannes av Korset, Teresa av Ávila, Thérèse av Lisieux, Edith Stein, Hans Urs von Baltha­ sar, Johannes Paulus II och Benedictus XVI samt till Andra Vatikankonciliets doku­ ment, Katolska kyrkans katekes och flera en­ cyklikor.

Kallelse och hinder Det första av skrivelsens fem kapitel med rubriken ”Kallelsen till helighet” slår an to­ nen att man kan vara helig utan att för den skull bli helgonförklarad. Varje kallelse till helighet är unik. Det finns inte en enda mall, utan Jesus kallar till något som är anpassat efter var och en. I det andra kapitlet med titeln ”Två sub­ tila fiender till helighet” berörs två heresier som den tidiga kyrkan tog avstånd från och som påven menar hotar än i dag: gnosticis­ men och pelagianismen. Denna framställ­ ning skiljer sig från skrivelsen i övrigt, däri­ genom att den förutsätter bakgrundsinfor­ mation om vad påven kan tänkas syfta på. Kapitlet innehåller en mängd antydningar. För övrigt kan man här kort nämna att gnos­ ticismen är ett problematiskt begrepp (se ar­ tikel av Paul Linjamaa, ”Gnosticismen – har den funnits?” i Signum 4/2017). Påven hävdar att såväl lekfolk i försam­ lingar som lärare vid filosofiska och teolo­ giska utbildningscentra präglas av gnos­ tiskt tänkande. Det kan möjligen stämma i vissa delar av världen, men inte i alla. Till det gnostiska synsättet hör att inkarnatio­ nen negligeras, att Guds mysterium inte görs rättvisa, och att det finns en övertro på det

mänskliga förnuftet. Gnosticismen är rigid och kännetecknas av kontrollbehov, menar påven. Jag antar, utan att vara helt säker, att påven Franciskus här indirekt bemöter kri­ tiken mot biskopssynoden om familjen och den apostoliska uppmaningen Amoris laeti­ tia. Det vill säga synoden bemödade sig om att reflektera över temat äktenskap och fa­ milj i vår tid, vilket har uppfattats som att de höga idealen i katolsk morallära undermi­ neras. Helighet skulle i så fall, i motsats till en gnostisk hållning, innebära förmågan att förhålla sig till läran på ett öppet och urskil­ jande sätt. Pelagianismen i sin tur innebär ett slags gärningslära som anses ha för stor tilltro till människans vilja och handlingskraft och därmed försumma Guds nåd – att männi­ skan frälser sig själv. Påven exemplifierar detta med: ”fixeringen vid lagen, fascina­ tionen över sociala och politiska erövringar, skrytsamheten över vakandet över såväl li­ turgin och läran som kyrkans prestige” och så vidare. Här har texten en profetisk udd med på samma gång skarpa och rätt allmänt hållna budskap. Helighet når den som förli­ tar sig på Guds nåd.

Tecken på helighet De inledande orden i den apostoliska upp­ maningen, ”Gläd er och jubla”, är hämtade från saligprisningarna i Jesu Bergspredi­ kan (Matt 5:12). Det tredje kapitlet av skri­ velsen, med titeln ”I ljuset av Mästaren”, äg­ nas åt en reflektion över saligprisningarna i Bergspredikan. Den som deltog i den påv­ liga mässan i Malmö 2016 på Alla helgons dag känner igen sig. Då predikade påven Franciskus just över saligprisningarna, i synnerhet över dygden saktmod, som är sy­ nonymt med att vara stillsam och fredlig. I psalmen ”Gläd dig, du Kristi brud” sjungs i advent om Jesus: ”Saktmodig, mild och god han ger de svaga mod.” Varje reflektion i på­ vens utläggning avslutas med ett konstate­ rande, att detta är helighet: att vara fattig i anden, att sörja med andra, att vara ödmjuk och barmhärtig, och så vidare.

Signum 4/2018

7


Aktuellt

Det fjärde kapitlet går i samma riktning med den skillnaden att de identifierade tecknen på helighet har ännu tydligare so­ cial karaktär, detta utifrån Jesu uppmaning till tjänande i Matteusevangeliet 25:31–46. Här behandlas uthållighet, tålamod och saktmod, glädje och sinne för humor, djärv­ het och lidelse. Heligheten passar illa ihop med individualism utan uttrycks i stället i gemenskap med andra och i ständig bön. Skrivelsen avslutas med det femte kapit­ let som bär rubriken ”Andlig kamp, andlig vaksamhet och andlig urskiljning”. Strävan efter helighet utkämpas, menar påven, i en oupphörlig kamp mot frestelser som här­ stammar från djävulen. Att det faktiskt rör sig om en ständig kamp bekräftas av mo­ dern psykologi, exempelvis inom KBT (kog­ nitiv beteendeterapi) eller ACT (acceptan­ ce and commitment therapy). Vi människor utsätts för ett konstant flöde av tankar, va­ rav många sätter hinder i vägen för ett lyck­ ligt liv. En skillnad är att påven Franciskus i jämförelse med nämnda terapiformer tol­ kar sådana tankar i en referensram med goda och onda andar (djävulen). Det är frå­ ga om en social, samhällstillvänd spiritua­ litet som den stridande kyrkan ägnar sig åt. I den andliga kampen, säger påven, som den stridande kyrkan engagerar sig i finns flera mäktiga vapen: bön, meditation över Guds ord, deltagande i mässan, sakramental till­ bedjan, bikt, barmhärtighetsverk, liv i ge­ menskap, missionsverksamhet.

Tillämpa genom att ställa frågor till texten Underrubriken utlovar att skrivelsen ska vara relevant för vår samtid. För egen del är jag förvånad över att ekologiska frågor inte ägnas särskild uppmärksamhet, bortsett från en hänvisning till encyklikan Lovad vare du. Migration, digital kommunikation och näthat är andra samtida ämnen som en­ dast tas upp kortfattat. Å andra sidan kan läsare inte begära uttömmande tolkningar av vår samtid, givet det lilla formatet på 50 sidor som påven har valt. Hans nya skrivelse kan läsas i ljuset av de tidigare. Hur kan skrivelsen Gaudete et exsultate användas och tillämpas? Stilen i texten läm­ par sig för andlig läsning. Jag får intrycket av att texten med fördel kan läsas i olika grupper i kyrkans gemenskap, inte minst i lekmannarörelser. Läsningen kan då bli ut­ gångspunkt för samtal av existentiell karak­ tär. Visst finns det allmängiltiga situationer som alla människor lever med, men den glo­ balt inriktade texten behöver förankras lo­ kalt och personligt. Det kan ske genom att ställa frågor till texten av typen: Vilken si­ tuation befinner vi oss i? Hur kan vi nå he­ lighet på det ena eller andra området? Vilka är våra specifika utmaningar? När vi vak­ nar på morgonen kan vi fråga oss: Hur kan vi vara heliga i dag? fredrik heiding

Religionsfrihetens båda sidor – Rapport från en konferens om frihet till och från religion.

D

en 9–10 april anordnade Svenska nätverket för Europarättsforskning konferensen Freedom to and Free­ dom from Religion: the Rule of Law in the Eu­

8 

ropean Democratic State i Stockholm. Kon­ ferensen behandlade frågor om religionsfri­ het och minoriteters möjligheter i samhälle, arbete och skola, och vilken roll rättsväsen­

Signum 4/2018


Aktuellt

det spelar när det uppstår konflikter inom dessa områden. Syftet med konferensen var att diskutera hur begreppet religion tolkas och tillämpas i Europalagstiftningen och i olika europeiska länder beroende på tra­ ditioner, historia och kulturella skillnader. Religionsfriheten diskuterades också i för­ hållande till grundläggande rättigheter och demokrati både på europeisk och på natio­ nell nivå. Både svenska och utländska fors­ kare, domare och praktiker deltog. Ur ett EU-perspektiv diskuterades religi­ onens roll i EU-samarbetet utifrån det fak­ tum att EU saknar kompetens på området. EU-samarbetet handlar om en funktionell integration som inte omfattar religiösa frå­ gor. Däremot ska unionen respektera och inte påverka kyrkors och religiösa sam­ funds ställning (art. 17 i Funktionsfördra­ get). På EU-nivå handlar det alltså inte om att styra medlemsstaterna mot något slags harmonisering på detta område genom till exempel direktiv. Religiösa värderingar om­ paketerade till allmänna moralvärdering­ ar kan dock iakttas i unionen, varvid kris­ tet formade värderingar av historiska skäl de facto i praktiken går före andra religiö­ sa värderingar. Därtill måste naturligtvis unionen, precis som vår svenska inhemska lagstiftning, kunna reglera vissa företeel­ ser kopplade till religion när rättigheter och ideal står mot varandra, till exempel röran­ de vissa slaktmetoder etc. EU tillåter också i viss mån att medlemsländerna tar hänsyn till sin egen religiösa bakgrund och tradi­ tion vid implementering av EU-lagstiftning. Kommissionen har till exempel godtagit ar­ gument om hot mot demokratiska värde­ ringar, som ju är grunden för hela EU, när det gäller uttryck för andra religioner än kristendom. EU strävar efter att undvika re­ ligion i politiken och har möjlighet att rea­ gera mot en medlemsstat som går mot att bli en teokrati. EU står dock inför en stor för­ ändring nu när majoriteten av Europas be­ folkning definierar sig som icke-religiösa. Det argumenterades för att varken EU som sådant eller EU-domstolen utgör vägen för

att hantera effekter av att samhället blir allt­ mer icke-religiöst. I stället är det troligt att medlemsstaterna får lösa eventuella kon­ flikter själva. Ur ett svenskt perspektiv diskuterades bland annat hur yttrandefriheten blir stör­ re i ett religiöst sammanhang än annars. Ut­ gångspunkten är målet Åke Green från Hög­ sta domstolen (HD), där pastor Green från predikstolen uttalade sig mycket hätskt mot homosexuella. HD ansåg inte att det var frå­ ga om ett så kallat hate speech, med hänvis­ ning till att pastor Green hade blivit frikänd om saken hade prövats enligt Europakon­ ventionens yttrandefrihet och religionsfri­ het. En mer aktuell fråga är den pågående debatten om utrop från minareter, där dis­ kussionen rörde hur det troligen skulle stri­ da mot den svenska grundlagen att förbjuda bara dessa böneutrop. Kyrkklockor och ut­ rop från minareter måste nämligen behand­ las lika enligt den så kallade objektivitets­ principen i 1 kap 9 § Regeringsformen (RF). Såväl böneutrop som kyrkklockor bör ock­ så ses som utövande av religion i Europa­ konventionens mening. Begränsningar är då tillåtna men likabehandling måste iakt­ tas och inskränkningar kan bara göras efter en noggrann proportionalitetsavvägning. Staten ska förhålla sig neutral till olika livs­ åskådningar. En annan punkt som diskuterades var vad begreppet neutral betyder i detta sam­ manhang och hur man ska se på diskrimine­ ring av religiösa skäl på arbetsmarknaden. I Sverige förutsätter vi neutralitet, men den är helt kulturellt betingad. Hur ska man då till exempel se på en person som vägrar ta i hand, men som hälsar likadant på alla som han eller hon möter? Är det så i det svenska och europeiska sekulära samhället att det endast ges ett begränsat utrymme att ma­ nifestera sin religion i kontakten med an­ dra? Frågan handlar, enligt en representant från Diskrimineringsombudsmannen (DO), såväl om integration som om inkludering. I det svenska sekulära samhället hör mani­

Signum 4/2018

9


Aktuellt

festation av religion främst till den privata sfären och frågan om religiösa kläder och symboler kopplas ofta till jämställdhet och integration. Viljan till integration kan ifrå­ gasättas om en person inte anpassar sig till majoritetssamhället, och frågan är om per­ sonen kan inkluderas när majoritetssam­ hället inte gillar den religiösa klädseln eller de religiösa symbolerna? I två mål har ock­ så EU-domstolen bedömt arbetstagare som tvingats ta av sig sin muslimska slöja med hänsyn till arbetsgivarens kunder. I det ena målet kom domstolen fram till att om före­ tagets regel att man inte fick bära symboler var helt neutral och behandlade alla lika var det ej fråga om diskriminering. I det andra målet fann domstolen att diskriminering på grund av religion förelåg. Neutraliteten är således nyckeln till om diskriminering före­ kommit eller ej.

Även religiösa skolor i Sverige och Norge diskuterades utifrån framför allt Europa­ konventionens artikel 2 i första tilläggspro­ tokoll. Denna artikel slår fast att föräldrar har en rätt att tillförsäkra sina barn en un­ dervisning som stämmer med familjens re­ ligiösa och filosofiska åsikter. Denna rät­ tighet har tolkats av Europadomstolen som främst ett slags skydd mot indoktrinering. Det finns dock enligt Europadomstolen en rätt att starta och driva privatskolor, men staten får uppställa krav för att upprätthålla viss standard och visst innehåll. Det finns inte heller någon skyldighet för staten att fi­ nansiera eller subventionera privata skolor. Konferensen genomfördes i samarbete med det tvärvetenskapliga forskningspro­ grammet IMPACT vid Uppsala universitet, som studerar hur religion påverkar och sam­ verkar med samhälle, rätt och demokrati. hedvig bernitz

Sveriges kristna råd förtydligar sitt uppdrag

N

yligen beslutade styrelsen för Sveri­ ges kristna råd, vari textförfattaren är suppleant (jävsförhållande där­ med redovisat), att rådets kansli ska omor­ ganiseras. I rapporter i kristen media har det skrivits att verksamhet kommer att läggas ner av ekonomiska skäl. Omorganisationen har dock fler dimensioner än så och inne­ bär främst ett förtydligande av vad just rådet ska göra och vad som bättre hanteras i andra ekumeniska organisationer och nätverk, el­ ler av medlemskyrkorna själva. Det ekonomiska är en aspekt av omor­ ganisationen, men inte den enda. Man kan säga att det finns tre viktiga skäl till att lägga om resurserna:

10 

Det praktiska. En del av de utåtriktade verk­ samheter som skötts av Sveriges kristna råds kansli har i praktiken engagerat fem eller sex av 27 medlemskyrkor. Framför allt har det varit svårt att få katolska och ortodoxa församlingar att engagera sig, och kansliet har inte riktigt lyckats hitta arbetssätt som passar för alla. Det betyder förstås inte att styrelsen önskar att verksamheten ska för­ svinna, men det är inte rimligt att ha kansli­ resurser för verksamhet som av många med­ lemskyrkor upplevs som irrelevant i den form den har bedrivits. Då är det bättre att verksamheten bedrivs i andra ekumeniska organisationer, eller som samverkan mellan engagerade kyrkors kanslier.

Signum 4/2018


Aktuellt

Det ekonomiska. De projekt som läggs i ner i sin nuvarande form har bedrivits med ex­ terna medel, alltså bidrag, från exempelvis SIDA och Folke Bernadotteakademin, men de påverkar även de delar av kansliet som betalas av medlemsavgifter och då särskilt avseende ekonomisk redovisning. Kraven på redovisning och återkoppling har ökat markant på bara några få år, och i dag ställs stora administrativa krav även på små pro­ jekt. I praktiken skulle det behövas ytterli­ gare en kansliresurs för projektadministra­ tion på Sveriges kristna råd och därmed yt­ terligare belastning på den medlemsfinan­ sierade verksamheten. Det principiella. Sveriges kristna råds före­ gångare, Svenska ekumeniska nämnden, som bildades 1932, hade som medlemmar inte bara kristna samfund utan också andra typer av organisationer som KFUK-KFUM, Kristna studentrörelsen och även mer bi­ ståndsinriktade rörelser. Med tiden kom samfunden i Svenska ekumeniska nämn­ den fram till att det behövdes en plattform enbart för dem, en plattform som kunde hantera det som bäst görs just av samfun­ den med sina specifika frågeställningar och förutsättningar. Ser man på förarbetena är det som efterfrågas närmast en plattform för att tillsammans vara, medan andra med­ lemsorganisationer i Svenska ekumeniska nämnden lagt all vikt på att göra. En viktig orsak till bildandet av Sveriges kristna råd 1992 var alltså de kristna samfundens behov av att vara kyrka, och att tillsammans reda ut vad det innebär – det vill säga bedriva teologisk dialog och reflektion. Detta vara har med nödvändighet ett utflöde i form av ett göra, men det är inte givet att detta göra måste ligga just i Sveriges kristna råd, som är en av flera plattformar för de kristna sam­ fundens gemensamma arbete. Det som inte kan göras bättre någon annanstans är den gemensamma teologiska reflektionen och skapandet av kontaktytor och nätverk mel­ lan kompetens i medlemskyrkorna. Därtill finns några ekumeniska åtaganden, som

också i nuläget ligger bäst i rådet, som det ekumeniska följeslagarprogrammet SEAP­ PI (ett åtagande gentemot kristna i det he­ liga landet) och institutionssjälavården (fängelse-, sjukhus- och universitetssjäla­ vård, ett åtagande gentemot Kriminalvår­ den respektive Frikyrkosamråd). Dessa har mer anställd personal, men är inte att be­ trakta som huvudverksamhet. Det finns, naturligtvis, en oro över kom­ petensförlust på det kansli medlemskyrkor­ na har tillsammans i Alvik, och även över att verksamhet som ändå engagerat många för­ samlingar upphör i sin nuvarande form. Att det inte längre kommer att finnas anställda i externfinansierade projekt betyder dock inte att Sveriges kristna råd slutar att arbeta med de freds- och hållbarhetsfrågor som le­ gat i dessa projekt. Verksamheten flyttas till arbetsgrupper, som i högre grad får ta hem den till medlemskyrkorna själva. På det vi­ set minskas klyftan mellan Sveriges kristna råd som samarbetsplattform och medlems­ kyrkornas egen verksamhet. Förhoppning­ en är att verksamheten då kan uppfattas som mer relevant för fler av medlemskyr­ korna, och att det blir lättare för varje med­ lemskyrka att finna arbetssätt som passar den egna organisationen. Beslutet att lägga ner verksamhet har dra­ gits i långbänk, eftersom det är ett mycket svårt beslut att fatta. Samtidigt är det inte rimligt att i medlemskyrkornas gemensam­ ma plattform för verksamhet behålla pro­ jekt som endast engagerar ett fåtal med­ lemskyrkor. För att stärka det gemensamma och locka fler medlemskyrkor till delaktig­ het i arbetet behövs nya arbetsformer, som på ett bättre sätt tar tillvara olikheterna i våra kyrkliga organisationer. På det viset kan Sveriges kristna råd än mer bli just kyr­ korna tillsammans. En mer utförlig redogörelse för resone­ mangen bakom omorganisationen finns på Signums hemsida (signum.se/sveriges-krist­ na-rad-en-nodvandig-samtalsklubb). magdalena dahlborg

Signum 4/2018

11


Medicinsk etik

När människovärdet och livet hotas Katolsk tro och samvetsfrågor i sjukvården av jenny lindberg Katoliker som arbetar inom svensk vård kan ibland ställas inför situa­ tioner där samvetet och praxis krockar. Jenny Lindberg skriver om avvägningar, risker och särskilt viktiga områden. Artikeln är en omarbetning av en text skriven av Bengt Säfsten och Anne-Marie Boeck Gravgaard.

F

inns det i Sverige en plats för katolsk tro inom sjukvården? Frågan har egentligen två bottnar – den ena om det finns en plats för personer som bekänner sig till den katolska tron och den andra om det finns plats för katolsk trosutövning inom svensk sjukvård. Generellt förekommer det i Sverige rätt stora restriktioner mot att öppet utöva sin tro inom ramen för ett yrkesarbe­ te, och detta gäller även för sjukvårdsarbe­ tande personal. Just de sjukvårdande yrke­ na innebär dock att man möter människor vid livets gränser och vid svår sjukdom där de existentiella och andliga frågorna ställs på sin spets. Såväl i patientmöten som i den allmänna organisationen och prioritering­ en av vården förekommer det besluts- och handlingssituationer där den personliga sy­ nen på människan och livet är avgörande, och i dessa situationer bör den katolska tron skina igenom hos dem som bekänner sig till den – något annat skulle innebära dubbel­ moral. I andra frågor behöver inte detta ut­ tryckas på ett så tydligt sätt, även om man som katolik alltid behåller sin katolska iden­ titet. Det är viktigt att undvika såväl extre­

36 

men att ens katolska identitet aldrig visar sig utåt, som den extrem som innebär att man i alla situationer handlar och uttrycker sig så att säga under en ”katolsk” etikett – vi är ju i första hand medmänniskor som strävar tillsammans med andra mot det vi uppfattar som gott, oavsett vilken tro vi bekänner oss till. Den här artikeln vill peka på några ak­ tuella frågor inom sjukvården som har fått allt större aktualitet, inte minst frågor som rör livets slut, och deras betydelse för en ka­ tolik i utövandet av sitt sjukvårdande yrke. Sjukvårdspersonal som bekänner sig till den katolska tron måste precis som alla an­ dra anpassa sig till sociala, juridiska och ekonomiska förhållanden och ramar som råder för sjukvården. Detta kan ibland vara svårt, eftersom det kan innebära att man inte får utrymme att handla enligt sina per­ sonliga önskemål om att göra gott – lagar, prioriteringar och ekonomi sätter hinder i vägen. Ibland krävs avgörande samvetsval som kan ifrågasättas utifrån. Tidvis görs också stora uppoffringar på det yrkesmäs­ siga området för att följa den egna överty­ gelsen om vad som är det rätta. Det gäller

Signum 4/2018


Medicinsk etik

att göra den viktiga avvägningen mellan situationer där det är aktuellt att proteste­ ra och situationer där man bör finna sig i de yttre ramarna för yrkesutövningen. Detta kräver jämnmod, moralisk klarsyn och mod att handla enligt sin övertygelse i de fall då detta krävs. Som juridiskt skydd för både vårdgiva­ re och vårdtagare finns det en omfattande lagstiftning som inkluderar skydd mot dis­ kriminering, vilket även inkluderar religiös diskriminering på arbetsplatsen. Diskrimi­ neringslagen är dock, såsom andra lagar, underkastad den tolkning man gör av ex­ empelvis samvetsfrågor inom sjukvården. Svenskar berömmer sig ofta över hur tole­ rant det svenska samhället är. Ofta avses i dessa fall en tolerans gentemot liberala poli­ tiska och moraliska åsikter. I rak motsats till detta förekommer ofta en häftig intolerans exempelvis när någon vågar invända emot en liberal abortpraxis, utökningen av in­ dikationer och mål för konstgjord befrukt­ ning samt olika former för dödshjälp. Det finns flera exempel på händelser där enskil­ da personer har blivit hårt ansatta på grund av sina moraliska eller religiösa övertygel­ ser. På arbetsplatser blir detta särskilt tyd­ ligt eftersom det där ofta kan uppstå en stark spänning mellan å ena sidan individens tro och övertygelse och å andra sidan de nor­ mer som sätts upp av arbetsgivaren – av led­ ningen i sig eller ibland genom ett informellt ledarskap och rådande medarbetarkultur. Samvetsfrihet har under flera år varit ett aktuellt debattämne såväl i Sverige som in­ ternationellt. Till skillnad från flera andra länder så har Sverige inte tillgodosett nå­ got lagligt stöd för samvetsfrihet för sjuk­ vårdspersonal. 2013 anmäldes Sverige till Europarådets kommitté för sociala rättig­ heter av flera kristna organisationer, men efter att ha inhämtat information från Sve­ riges regering, som angav att det inte finns några reella arbetsrättsliga problem med samvetsfriheten utan att samtliga fall har kunnat lösas utan konflikt, beslutade kom­

mittén att inte driva frågan vidare (källa: Respekt). Frågan kring samvetsfrihet har i Sverige främst rört kvinnosjukvården och där särskilt abortverksamheten. De perso­ ner som i första hand har drabbats har varit barnmorskor som av sina arbetsgivare inte har tillåtits att utöva sin samvetsfrihet utan avskedats när de har åberopat samvetsskäl för att inte medverka vid aborter. Kvinnokli­ nikchefer har nyligen enats kring ett kom­ pakt försvar mot att erkänna samvetsfrihet för sina medarbetare. I andra länder har det också funnits debatt kring samvetsfrihet rörande andra företeelser såsom tillhanda­ hållande av preventivmedel och dödshjälp, två frågor som liksom abort rör människo­ värdet vid livets gräns. Frågan om samvetsfrihet rör upp starka känslor. För att ytterligare späda på dessa så kallas samvetsfrihet för vårdvägran av vissa personer som ställer sig negativa till att individer kan undantas från vissa ar­ betsuppgifter med hänvisning till sin mo­ raliska eller religiösa övertygelse. Det finns åsikter som att samvetsfrihet skulle vara ett förtäckt eller indirekt abortmotstånd och att den lagliga aborträtt som kvinnor har i Sverige skulle vara hotad genom att man inför samvetsfrihet. Med tanke på att det är förhållandevis få barnmorskor i Sverige som i nuläget driver frågan om samvetsfri­ het för att kunna undvika att medverka vid aborter kan det tyckas något absurt att tro att införande av samvetsfrihet skulle få så stora konsekvenser. Dock kan ju själva fö­ rekomsten av samvetsfrihet indikera att det kan finnas moraliska skäl att vilja avstå från medverkan vid aborter och på så sätt uppfat­ tas som ett indirekt ifrågasättande av abort­ rätten. Farhågan finns kanske också att flera skulle vilja undvika att medverka vid abor­ ter om samvetsfrihet skulle kunna garante­ ras, och den dörren vill man inte ens glän­ ta på, vilket kan ses som ett sätt att sopa ett problem under mattan och låtsas som att det inte finns. Sjukvården är en värdeladdad verksam­

Signum 4/2018

37


Medicinsk etik

het samtidigt som det är påtagligt hur omed­ veten man ibland är både inom ledningen och bland medarbetare om vilka moraliska värden man bör eftersträva – vad av allt det man kan göra bör man faktiskt göra? Det finns knappt någon diskussion kring mora­ liska värden, utan det mesta av den medi­ cinska etiken rör sig kring falldiskussioner och situationsbundna resonemang kring medicinska beslut. I vissa kretsar likställs en etisk diskussion med samtal kring fika­ bordet och allmänt avlastande debriefing kring svåra händelser, inte som en kon­ struktiv hjälp att fatta moraliskt goda be­ slut. Därmed har man också svårt att han­ tera värdekonflikter och vad det innebär för beslutsfattandet inom vården. Exem­ pelvis kan medicinska åtgärder samtidigt både skada och leda till bot eller lindring på sikt. Därför krävs det ständigt en avvägning mellan skada och nytta med behandlingar, samtidigt som man alltid måste se till den enskilda individens önskemål i relation till den allmänna nyttan av olika behandlingar och rättvis fördelning av resurser. När etis­ ka riktlinjer saknas eller är svårtydda, är det lättare att lita till lagstiftningen, som man ser som etikens väktare. Men lagarna behö­ ver också tydas och tolkas med sunt förnuft och etisk vägledning. Traditionellt har man kanske haft en för­ hoppning att medicinen främst tjänat livet och hälsan. I dessa tider då det förekommer debatt och påtryckning från flera håll om att sjukvårdens roll, förutom att bota, lind­ ra och trösta, även kan vara att avsluta li­ vet, förs saken till sin spets. Detta blir tydligt i debatten om dödshjälp (eutanasi) och lä­ karassisterat självmord. I Sverige finns, pre­ cis som i många andra länder, framträdan­ de läkare, kulturpersonligheter och politi­ ker som öppet argumenterar för dödshjälp. Deras argumentation kretsar ofta kring att sjukvården bör kunna erbjuda människor en ”god död” och medverka till ett ”själv­ valt livsslut”, genom att direkt åstadkomma döden eller bidra med medel för att patien­

38 

ten själv ska kunna ta sitt liv. Denna popu­ listiska kraftsamling med förvrängda ter­ mer, där argument för dödshjälp och läkar­ assisterat självmord upprepas gång på gång och i olika former, undergräver respekten för sjukvården och för sjukvårdspersona­ len som förväntas utföra dödshjälp på pa­ tientens begäran. I nuläget är åtminstone Läkarförbundet och flera andra företrädare för professionen starkt kritiska mot legali­ sering av dödshjälp, av hänsyn till läkaryr­ ket som rymmer många uppgifter men inte uppgiften att medvetet och direkt påskynda döden. Svensk lag formulerar genom Brottsbal­ ken (1967:700) ett förbud mot att beröva nå­ gon livet, och denna lag omfattar självklart även sjukvårdpersonal. En legalisering av dödshjälp skulle kräva en lagändring som på sikt kan förändra samhällets värdegrund samt attityderna hos befolkningen om sy­ nen på människoliv och vad som utgör sjuk­ vårdens kärnuppgifter. Till befolkningen räknas också sjukvårdspersonalen själva, deras fackförbund och patientföreningar. Så skedde när aborterna legaliserades för många år sedan; när lagstiftningen ändra­ des så förändrades snabbt också attityderna såväl hos den allmänna befolkningen som hos vårdpersonalen. Motargumenten tyst­ nade och blev slutligen bannlysta i den all­ männa debatten. Dödshjälp är under vissa villkor laglig i Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Kanada medan assisterat självmord är lag­ ligt i flera amerikanska delstater (med Ore­ gon som tidig föregångare), Schweiz och Tyskland (det senare i extrema undantags­ fall). Villkoret har ofta varit att dödshjälp föregås av en juridiskt reglerad process och endast får förekomma för döende patienter med outhärdligt lidande, samt att patien­ ternas självbestämmande är det som driver förfrågan om dödshjälp. Trots dessa regle­ ringar förekommer det flera fall bland annat i Belgien där man frångår både patientens självbestämmande och kravet på att patien­

Signum 4/2018


Medicinsk etik

ten ska vara döende och lida av outhärdliga symtom som inte kan lindras på annat sätt. Framför allt i Belgien har det förekommit fle­ ra spektakulära fall av eutanasi, exempelvis av minderåriga, dementa och personer med psykisk sjukdom. I dessa fall kan man knap­ past tala om självbestämmande och det kan även vara svårt att bedöma symtomens svå­ righetsgrad endast utifrån. Frestelserna är många, kontrollbehovet tycks löpa som en röd tråd från vaggan till graven. ”Det som är lagligt måste ju vara rätt” (legalism). ”Valet är ditt, använd din frihet” (moralisk relativism), och ”Valet är patientens” (inte doktorns, som då skul­ le reduceras till en hantverkare). Men vart tog det moraliskt goda vägen? Och vem för­ väntar man sig skulle expediera dessa önsk­ ningar om att avsluta livet? Det är svårt att förstå att kraven på legalisering av eutanasi uppstått i länder med tekniskt väl utbyggd sjukvård och goda möjligheter till välfung­ erande palliativ vård i livets slutskede. Det finns gott om andra möjligheter som utvecklats och tagits i bruk de senaste de­ cennierna. Normer förskjuts snabbt. Nya möjligheter till tidig fosterdiagnostik har lett till att Downs syndrom blivit mycket ovanligt på gränsen till icke existerande i en del länder. Andra företeelser är utveck­ lingen av möjligheterna till insemination av ensamstående kvinnor, embryodona­ tion eller altruistiskt surrogatmoderskap som man knappt kunde föreställa sig för ett tiotal år sedan. Samtidigt diskuteras hur man ska kunna hantera en efterfrågan på mycket kostsamma åtgärder eller läkeme­ del när tillhandahållandet av dessa innebär att man inte har resurser att behandla mer oglamorösa tillstånd inom rimlig tid. Man kan exempelvis med förvåning se hur köer­

na växer för äldre kvinnor med smärtsam­ ma framfall, patienter med inkontinens el­ ler andra sviter efter behandling för cancer­ sjukdomar. Nu senast är det möjligheterna för mycket tidig genetisk behandling med CRISPR-Cas9-teknik som väckt så många frågor att till och med forskarsamhället självt har dragit i nödbromsen på grund av oförutsägbarheten i resultaten och svårig­ heterna att styra över den genetiska utveck­ lingen. Det betyder inte att vetenskap i sig all­ tid ska bemötas med skepsis. Man bör vara medveten om alla de medicinska framsteg som har gjorts i modern tid. Nya tekniker kan medföra många positiva möjligheter, inte enbart svåra dilemman. Det vore allde­ les fel att med automatik slå tillbaks mot den medicinska utvecklingen med någon sorts allmängiltig katolsk nödbroms. Det skul­ le snarast vara reaktionärt och inte i enlig­ het med den katolska kyrkans läroämbete och tradition, som snarare ser och har sett vetenskap som något som står i Guds och människornas tjänst. I stället måste vi för­ utsättningslöst, men ingående, diskutera varje enskild teknik och de möjligheter den kan ge samtidigt som vi är medvetna om ris­ kerna för ett alltmer urgröpt och grumlat männi­skovärde. Katolska dilemman i sjukvården finns såle­ des på många plan, men de blir särskilt tyd­ liga vid livets början och slut. De behöver hanteras med stor varsamhet, med god in­ sikt i både juridiska och etiska ramar. Fram­ för allt måste vi alltid eftersträva det som moralen kräver av oss i beslut och hand­ lingar som drabbar våra medmänniskor och som indirekt har återverkningar på livet och männi­skovärdet.

Signum 4/2018

39


Bokrevy

också kännas pusjkinska. Några gånger kunde översättaren ha grävt ännu djupare i ordböckerna. Jevgenij lär vi bara känna ge­ nom hans förnamn, efternamnet får vi ald­ rig veta. Vi förstår att han är en deklasserad adelsman, men att översätta ordet prozvan’e som öknamn och inte efternamn tar bort en poäng. Hans släkt är känd i den ryska his­ torien genom sitt verkliga adelsnamn. Pusj­ kins förfader var förresten inte arab (på rys­ ka arab) utan arap som betyder svart norda­ frikan. Vad som uteslutits, men som gärna hade fått vara med både i den ryska texten och i översättningen, är Pusjkins egna kom­ mentarer till texten i form av sju stycken för­ klarande noter. Översättningsvolymen innehåller ytterli­ gare några av Pusjkins längre dikter, till ex­ empel ”Det lilla huset i Kolomna”. Poemet inleds med ett par sidor munter verslära och sedan följer en skröna om en kokerska som visar sig vara en utklädd man. Dikten avslu­ tas med att poeten själv klagar över kvalite­ teten på sin historia. Ytterligare ett verk som finns med i volymen är dikten ”Husaren”, som också bygger på en skröna, den här gången om husaren som gifter sig med en

häxa. Till skillnad från Gogols häxor är den­ na bara rolig och inte ens husaren eller poe­ ten tar den på allvar. Det finns en lätthet och skojfriskhet som är Pusjkins och som snara­ re hör till 1700-talet än till romantiken. Las­ se Zilliacus har i sin volym till fullo kunnat förmedla denna stämning i Pusjkins poesi. Volymen börjar med den första dikt som Pusjkin fick publicerad som femtonåring, ”Till en diktande vän” och avslutas med en oavslutad dikt till hans gamla skolkamrater på 25-årsdagen av deras examen från Lyceet i Tsarskoje Selo: ”Så var det då”. Den senare visar liksom ”Bronsryttaren” också det dju­ pa allvaret i hans författarskap. Att läsa versberättelsen tillsammans med den ryska parallelltexten, som föredöm­ ligt finns i volymen, och samtidigt glutta i Aminoffs något bedagade och Mörners lite kärva, textnära översättning, liksom att läsa övriga dikter som ingår i volymen vi­ sar att det går att översätta 1800-talspoesi och särskilt Pusjkin till svenska på ett sätt som inte bara gör texten förståelig utan ock­ så njutbar att läsa och inbjudande till efter­ tanke. per-arne bodin

Informationer

Markuskatedralen får översvämmningsskydd Sankt Markusbasilikan i Ve­ nedig ska bli bättre skyddad mot översvämningar. Man planerar att utrusta avlopps­ rören under kyrkans atrium med automatiska ventiler, för att förhindra att vatten strömmar upp genom avlop­ pet. Sankt Markuskatedra­ len, som är en av Venedigs

turistattraktioner, drabbas enligt expterter i genomsnitt av översvämning mer än 200 dagar eller 900 timmar per år. Med den nya tekniken ska atriet förbli torrt upp till ett vattenstånd 85 centimeter över det normala. Problemet med de nuva­ rande översvämningarna be­ ror på normala variationer av vattenståndet i lagunen och

Signum 4/2018

drabbar endast basilikans lägre liggande entréområde, betonar den ansvarige ingen­ jören Pierpaulo Campostrini. När detta sker förvandlas för­ hallen regelbundet till en ”li­ ten simbassäng”. På längre sikt skadar detta murverket, som består av vattenabsorbe­ rande tegel. Efter det att dagvattenled­ ningarna i marken under de

71


Informationer

senaste månaderna försetts med avstängningskranar, ska nu specialventiler byg­ gas i anslutning till avloppet. Återgärderna kommer enligt vad Campostrini uppger att kosta 2,2 miljoner euro och finansieras med offentliga medel. Arbetena, som inleds den 14 maj, beräknas pågå i

sex månader. Någon påver­ kan på strömmen av besöka­ re ska det inte bli, säger Cam­ postrini. Medan den nya tekni­ ken kommer att hålla Sankt Markuskatedralen torr un­ der de flesta av årets dagar, går dock gränsen vid ett vat­ tenstånd på 85 centimeter

över det normala. Då skval­ par vattnet från Markusplat­ sen över ingångstrapporna in i kyrkan, säger Campost­ rini. Översvämnings­­skyddet MOSE, som för närvarande skyddar Venedig mot hög­ vatten, ingriper först vid ett vattenstånd på 110 centime­ ter över det normala.

kathpress 2018-05-04

Medverkande i detta nummer lovisa bergdahl Fil. dr i pedagogik, lektor vid Södertörns högskola. hedvig bernitz Universitetslektor i konstitutionell rätt vid Stockholms universitet. oloph bexell Professor emeritus i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet. per-arne bodin Professor i slaviska språk med litterär inriktning vid Stockholms universitet. clemens cavallin Docent i religionshistoria vid Göteborgs universitet. magdalena dahlborg Tidigare ekumenisk handläggare inom Stockholms katolska stift, red. sekr. för Signum, Uppsala. ann-ida fehn Medlem av kommuniteten den Heliga Treenigheten, Berget. fredrik heiding Jesuitpater, dr i teologi vid University of Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet. sten hidal Professor emeritus i Gamla testamen­ tets exegetik vid Lunds universitet. jonas holmstrand Docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet. thomas idergard Jesuitpater, verksam i S:ta Eugenia församling, Stockholm.

72 

jenny lindberg Med. dr, överläkare i njurmedicin vid Skånes universitetssjukhus samt doktorand i medicinsk etik vid Lunds universitet. Medlem av Respekts råd. mikael lindbom Jur. kand. och journalist, Stockholm. marial ludvigsson Ledarskribent, Svenska Dagbladet. jonathan morén Fil. dr i semitiska språk och översättare från arabiska. staffan nilsson Teol. dr vid Södertörns Högskola. svante nordin Professor emeritus i idé- och lärdoms­ historia vid Lunds universitet. magnus nyman Professor emeritus i idé och lärdoms­ historia vid Uppsala universitet och katolsk präst. gunilla maria olsson Fil. dr i klinisk psykologi och verksam vid Habiliteringen för barn och vuxna i Tierp. stig olsson Biolog, tidigare verksam vid Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. magnus ringgren Kulturjournalist och kritiker, Uppsala. erik åkerlund Fil. dr i filosofi och lektor vid Newmaninstitutet.

Signum 4/2018


Innehåll Signum nr 4/2018 årgång 44 Ledare

Medicinsk etik

1 lovisa bergdahl

36 jenny lindberg

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Samtal

Redaktion

Prenumeration 2018

40 mikael kindbom

Kjell Blückert, Helena Bodin, Fredrik Heiding,

Helår (8 nummer)

Ulf Jonsson (chefredaktör).

inom Europa 400:–

Det banalt goda – Om de livsnödvändiga små handlingarna i vardagen som gör samhället lite godare.

Krönika

3 svante nordin Det onda

4 maria ludvigsson

Var snäll, och hör sen!

Aktuellt

6 fredrik heiding

Helighet inom räckhåll för alla i vardagen – Påven Franciskus skrivelse Gaudete et exsultate.

8 hedvig bernitz

Religionsfrihetens båda sidor – Rapport från en konferens om frihet till och från religion.

10 magdalena dahlborg

Sveriges kristna råd förtydligar sitt uppdrag – SKR organiserar om.

Tema: Det goda

12 gunilla maria olsson

Det goda livet – Medkännande samvaro och rättvisa är alltjämt en vision som kräver vakthållning för att inte glömmas bort.

17 erik åkerlund

Att handla gott och att vara god – Många tänkare tycks inte nöja sig med att människor bara handlar gott.

23 staffan nilsson

Dygdetik och det goda – Om dygden som en förutsättning för det goda livet.

29 thomas idergard

Det missförstådda samvetet – Vad menar vi med samvete och varför pratar vi förbi varandra?

31 magdalena dahlborg

Där är din mor – Apropå en ny katolsk festdag för Maria inom den latinska traditionen.

© Signum Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala issn 0347-0423

När människovärdet och livet hotas – katolsk tro och samvetsfrågor i sjukvården

Alla himlens fåglar har flytt –Ett möte med Peter Halldorf.

Litteratur

43 jonathan morén

Hoda Barakat – brustenhetens nyansrika skildrare

Analyser och rapporter

48 clemens cavallin

Unga européers tro och otro

53 sten hidal

Värnare av vetenskap – regionala akademier och lärda sällskap

Bokrevy

56 jonas holmstrand

Dödahavsrullarna i svensk språkdräkt – Dödahavsrullarna.

58 magnus nyman

Klosterlasse och hans tid – Oskar Garstein: Klosterlasse.

60 ann-ida fehn

Uppgraderad Ignatius – Dean Brackley: I allt älska och tjäna.

63 oloph bexell

Den unge Tegnér som predikant – Esaias Tegnérs kyrkliga tal. 1.

studerande & pensionär 245:– Redaktionskommitté

utom Europa 480:–

Henrik Alberius, Gabriel Bar-Sawme,

Lösnummer 60:–

Lovisa Bergdahl, Olle Brandt,

Bg 5282-2046

Roberta Colonna Dahlman, Tord Fornberg, Gösta Hallonsten, Sten Hidal, Minna Salminen Karlsson, Charlotta Levay, Jenny Lindberg, Kerstin Hedberg Nyqvist,

Tidskriften Signum startades 1975 som

Gunilla Maria Olsson, Anders Piltz,

uppföljare till Credo, katolsk tidskrift grundad

John Sjögren, Mikael Schink, Magdalena Slyk,

1920 och KIT, Katolsk informationstjänst,

Johan A. Stenberg, Elisabeth Stenborg,

grundad 1963.

Bengt Säfsten, Heinz Werner Wessler, Erik Åkerlund, Katrin Åmell.

67 stig olsson

Sanningskonst – Stefan Jonsson och Sven Lindqvist: Sanningskonst.

69 per-arne bodin

Trotsig hyllning av Sankt Petersburg – Aleksandr Pusjkin: Bronsryttaren och andra dikter.

71 informationer 72 medverkande i detta nummer

Signum utges sedan 2001 av Newmaninstitutet, en katolsk högskola

Ansvarig utgivare: Ulf Jonsson.

för teologi, filosofi och kultur med säte i Uppsala, upprättad av jesuiterna i Sverige och

Redaktionssekreterare:

medarbetarna kring tidskriften Signum.

Magdalena Dahlborg, Per Lindqvist. Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se Signum i sociala medier facebook.com/tidskriftensignum @signumse på Twitter

65 magnus ringgren

Den mångtydiga rosen – Olga Ravn: Den vita rosen.

Ljudtidning 400:– v.g. kontakta expeditionen.

Anna Maria Hodacs, Thomas Idergard,

Tryckt hos Grafiska Punkten Adress

issn 0347-0423

Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Telefon, redaktion 018-580 07 15 Telefon, expedition 018-580 07 10 Fax 018-580 07 20 E-post: adm@signum.se Hemsida: www.signum.se

Nästa nummer av signum utkommer den 25 juni 2018.


4/2018

Slottsgränd 6 SE-753 09 UPPSALA

sverige porto betalt port payé

maj

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

2018

Nyheter från Artos & Norma Det banalt goda Helighet inom räckhåll för alla i vardagen Religionsfrihetens båda sidor Svante Nordin

Det onda Maria Ludvigsson

Var snäll, och hör sen! Gunilla Maria Olsson

Det goda livet

1. basileios | Om den heliga Anden

tema: det goda

Basileios av Caesareas (329/30–379) bok Om den heliga Anden har haft ett betydande inflytande på eftervärlden. I den trosbekännelse som idag brukas över hela den kristna världen under namnet »den nicenska« är orden om Anden, »som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras« tillskrivna Basileios. Erasmus av Rotterdam menade att Basileios överträffade alla sin tids vältalare. Mjukt band med flikar 124 sidor. E r b j u dANd E 145:-

2. sr veronica o.p. | Ett nytt liv I Ett nytt liv ger sr Veronica oss undervisning om det andliga livet och ett stöd för den dagliga bönen. Första delen i boken handlar om dopet och det nya livet i Kristus. Bokens andra del är en inledning till Lectio Divina, den gudomliga läsningen av Guds ord, som är vår näring och vår glädje, en lykta på vår stig. Mjukt band med flikar 158 sidor. Erb judA N dE 18 5: -

Erik Åkerlund

Att handla gott och att vara god Staffan Nilsson

Dygdetik och det goda Thomas Idergard

Det missförstådda samvetet

3. thure stenström | Den glömde Gyllensten

Magdalena Dahlborg

Lars Gyllensten var en centralgestalt i svenskt kulturliv. Ständig sekreterare i Svenska Akademien, berömd medicinprofessor, stridbar polemiker, ett namn på allas läppar. Författaren återupplivar den förbisedde Gyllensten, han som föredrog de stora frågorna och det stora allvaret framför nutidens efemära varjehanda. | Det är gott att läsa en litteraturvetenskaplig skrift som rymmer sådan kärlek till litteraturen. Svenska Dagbladet Inbunden 389 sidor. ErbjudANdE 264:-

Där är din mor

www.signum.se

www.artos.se | info@artos.se Tel: 076 779 35 03

Jonathan Morén

Hoda Barakat – brustenhetens nyansrika skildrare Clemens Cavallin

Unga européers tro och otro

4 2018 signum  
4 2018 signum  
Advertisement