Lättare att vara lärare - case om Tuff ledarskapsträning för lärare

Page 1

Lättare att vara lärare ”Jag är lugnare, mindre stressad, har mer tillit till eleverna och deras kapacitet, lägger saker i rätt knä, är gladare, sover bättre och kan stänga dörren om jobbet när jag går hem.” Det är några av de resultat som lärare från Väringaskolan i Sigtuna berättar att de fått efter att ha gått två dagars Tuff ledarskapsträning för lärare. De har navigerat mellan olika typer av samtal, tränat rollspel, djupdykt i sina fallgropar och övat på att gilla läget – allt för att börja använda ett coachande förhållningssätt i skolan.


Anton Söderpalm är idrottslärare och har alla elever på Väringaskolan i Sigtuna, från årskurs 1 till 6. Han är även ämneslärare i SO.

Vilka är dina största utmaningar i din roll som lärare? – Det är att få eleverna att ta eget ansvar för att göra det de kan på lektionerna. Det tycker jag är svårt. Något jag kunde relatera till från kursen är att vi skapar en ”föräldra-barn-relation” där vi försöker lösa elevernas problem åt dem istället för att lära dem att ta ansvar. Det är en av de stora utmaningarna. Vad fick du med dig av kursen? – Tidigare har jag tagit väldigt mycket en föräldraroll. Om en elev kommer till exempel som ska ha sett en film innan lektionen så att de

vet vad de ska göra, och inte har det – då har jag visat den. Men det leder ju inte till att de börjar titta på filmerna. Istället har jag nu bollat tillbaka, hur ska du göra, hur har du tänkt? Det väcker någonting hos dem att ta eget ansvar. Det förhållningssättet försöker jag ha hela tiden. Vad har det gjort för skillnad för dig när du jobbar? – Att jag försöker vara medveten om att inte ta ansvar för allt hela tiden, ansvar som ska ligga hos eleven. Att lägga problemet hos dem. Jag märker att jag själv blir mindre stressad och mår bättre av det. Jag kan se vissa skillnader i att eleverna börjar tänka annorlunda, att de inte vill ha givna svar, eller förväntar sig det – från att de tidigare förväntat sig att jag ska berätta för dem hur de ska göra. Till exempel var jag rastvärd nu precis, och vi har några elever som jag känner väl, som gillar att gå utanför skolgården där de inte får vara. Jag har gått dit ett otal gånger och kanske inte skällt på dem, men pratat med dem många gånger, och jag tänkte att nu ska jag gå dit och prata med dem och försöka ställa mer


”Det blir en mer jämlik relation och man pratar på lika villkor istället för att tillrättavisa och säga hur det ska vara. Det är ett annat tänk.” öppna frågor, som ”vad är det ni saknar på skolgården”, och fick till ett mer konstruktivt samtal. De började prata om att de inte tyckte

att de får göra så roliga saker på vår skolgård, de saknar en fotbollsplan och även om vi inte kom fram till en lösning på det så började de uttrycka saker som ligger bakom att de går utanför skolgården. Där kände jag att jag kom en bit på väg. Vilken skillnad gör det för relationen mellan dig och eleverna? – Det blir ju en skillnad för dem att det inte blir en negativ kontakt hela tiden, att ”ni får inte” och ”ni måste”. Absolut. Det blir en mer jämlik relation och man pratar på lika villkor istället för att tillrättavisa och säga hur det ska vara. Det är ett annat tänk. o



Tina Häggholm är grundskollärare och klasslärare i årskurs 6 på Väringaskolan i Sigtuna.

Vilka är dina största utmaningar i din roll som lärare? – Största utmaningen är att nå fram till omotiverade elever, där jag ser potentialen men att de verkligen inte vill. Då är det svårt att nå fram med de kunskaper som de behöver. Det är nästan lättare att undervisa elever som inte kan, men vill – de är ändå mottagliga för att lära sig. Men de som stängt av och inte vill är den största utmaningen i klassrummet. Vad fick du med dig av kursen? – Jag har tidigare varit ganska ivrig att förändra och vill att det ska bli bra på en gång, men framförallt med de här omotiverade eleverna får man ta små steg i taget och ”gilla läget”.

Jag lägger många gånger mycket energi på att tänka tillbaka på det som har hänt tidigare och har försökt hitta en förklaring till varför. Istället kan jag nu gilla läget och tänka ”här är vi nu”, jobba framåt och minska på den energi jag lägger bakåt. Där tog jag med mig jättemycket. Jag fick också med mig någonting jag alltid tycker är viktigt i en grupp, att man är rak och öppen med det man ser och känner. Det är några av de saker som jag känner att jag kan använda, förutom själva samtalen och samtalstekniken. Framförallt det här att inte ha en egen agenda, att inte ha sina egna mål i ett coachingsamtal. Att lägga problemet i rätt knä, och sen bara stötta, bolla tillbaka och låta personen ifråga lösa saker själv. Det blir ju bättre – annars tar man på sig att själv lösa problemet och prackar på lösningar. Hur skulle du ha gjort innan? – Jag var ofta snabb på att komma med lösningarna själv. Om du så var vuxen eller barn, jag lät inte personen komma fram med deras eget förslag, som egentligen är mycket bättre utifrån den personen sett. På något sätt har


”Jag har en annan medvetenhet, jag väljer, och det ger ett lugn i mig själv. Jag önskar att fler lärare fick den här möjligheten.” man det i sin profession att ”jag ska lösa det här” – men det är lika proffsigt att låta personen ifråga lösa det, för det blir ett bättre och mer långsiktigt resultat.

Hur är tillvaron som lärare annorlunda efter kursen? – Jag har en annan medvetenhet, jag väljer, och det ger ett lugn i mig själv. Vad jag kände efter den här kursen var att jag fick en tankeställare och ett verktyg – det är ju sånt som man som lärare ofta önskar sig, sen måste man ju göra det till sitt eget. Men det här var så öppet och så vitt och så brett det vi fick. Många gånger när man får olika metoder för hur man ska ha samtal i klassrummet till exempel, är det en färdig teknik och så ska man sitta med en manual – det blir inte naturligt. Det här kändes mer naturligt genom att vi tränade in en grundinställning och så fick vi jobba från den. Då blir det mer ditt eget. De bitarna jag verkligen kände var viktiga och tog till mig sitter verkligen kvar. Jag måste säga, tack igen för kursdagarna. De var utmanande för mig som är lite blyg och försiktig, och rollspel är inte riktigt min grej men det gav mig så himla mycket. Jag önskar att fler lärare fick den här möjligheten. o


Erica Eriksson är lärare för elever i årskurs två och har arbetat på Väringaskolan i Sigtuna sedan 2001. Hon är förskollärare i grunden och utbildar sig till grundskollärare.

föräldraroll och ska försöka fixa allting, och oket blir bara tyngre och tyngre. Jag fick med en massa bra öppna frågor som jag märker att jag direkt har använt, till exempel i konflikter. Jag bara lyssnar och ställer frågor så att de hittar lösningen själva. Jag lägger över problemet och det är rätt skönt, jag känner mig lugn.

Hur skulle du ha gjort innan? – Jag hade gått in och sagt ”om vi gör så här då, eller så här, om jag gör det eller det?” – jag hade gett hur många tips som helst för att eleven ska vara glad. Nu behöver hon eller han tänka till: Vilka är dina största utmaningar i din roll som ”vad behöver jag göra?”. Och så kan jag gå lärare? tillbaka och berömma, ”vad bra du gjorde det!”. – Det är att inte lösa alla problem. Jag försöker Det märks en skillnad! Och i mig känns det hjälpa hela tiden och vill att eleverna ska lyckas. jättebra. Jag har blivit så mycket lugnare. Ja, jag Och att få eleverna som inte är motiverade att kan bara säga att jag känner mig väldigt lugn. tycka att det är kul. Att försöka motivera dem Innan hade jag lagt allting på mig. när de helst vill leka. Hur är tillvaron som lärare annorlunda efter Vad fick du med dig av kursen? kursen? – Jag fick jättemycket. Jag fick upp ögonen – Jag ligger inte och tänker så mycket längre att för ”föräldra-barn-perspektivet”, att vi intar en jag inte räcker till och att jag vill att alla ska må



”Jag har blivit så mycket lugnare.” bra – min akilleshäl, att jag funderar alldeles för mycket. Där ser jag en skillnad, att jag kan släppa jobbet när jag kommer hem. Jag behöver inte rädda världen. De räddar sig själva! Det är en träning, men nu har jag fått verktyg att få bort det där. Hur har det landat i klassen? – Eleverna förstår att det är viktigt vad de tycker och tänker. De kan, de behöver inte oroa sig. De får väldigt mycket serverat, dagens barn. Allt servas, konflikter ska lösas åt dem – och det löser ju inget. De finns ju fortfarande kvar och de har fortfarande inte lärt sig – ”hur ska jag göra för att det här ska bli bättre?”. För det är det ändå bara de som kan göra. Ju mer vi har det förhållningssättet mot eleverna, så tror jag att

de lär sig och inser att, just det, jag måste själv tänka till. Vi kan säga ”var tysta” 78 gånger, men det hjälper inte så länge de inte inser att de är en del av det. o


Ellinor Stålfors är lärare i årskurs 3 på Väringaskolan i Sigtuna.

Vilka är dina största utmaningar i din roll som lärare? – Det är att hålla bra samtal med elever som känner att de misslyckas och upplever att de är missförstådda hela tiden. Hur man ska nå dem och hur man ska lyckas vända det så att de också ser sin egen del i det. Vad fick du med dig av kursen? – Jag fick med mig jättemycket av alla de här samtalen som vi pratade om och de öppna frågorna att ställa till eleverna och till sig själv när man känner att man hamnar i en situation där man tappar lite tålamod. Innan var jag mer anklagande – ”varför gjorde du så, varför gjorde du det”. Mer dömande. Jag känner att jag inte dömer lika mycket nu som jag gjorde

innan kursen. Nu tar jag mer ett steg tillbaka och blandar in alla parter om det till exempel har hänt någonting mellan elever. Jag är lugnare när jag pratar med eleverna. De här öppna frågorna vi lärde oss fick mig verkligen att tänka mig för innan jag ställer frågor. Jag känner mig mer avslappnad i såna samtal – och de sker ju dagligen, flera gånger om dagen! Nu känner jag mig överhuvudtaget lugnare och att jag inte kan bära alla elevers ”misslyckanden” på mina axlar. Jag lämnar över ett ansvar till dem, så att de mer får fundera på vad som har skett och lär sig av det. Har du känt någon skillnad i klassrummet? – Det har blivit lugnare i klassrummet och jag själv är mera avslappnad. Och det märker ju ungarna, helt klart. Barn är ju fenor på att känna hur andra mår. Det här skulle all lärare få vara med om. Och just att vi var iväg alla lärare på hela skolan och är ett sammansvetsat gäng som stödjer och påminner varandra. Vi fick oerhört mycket på två dagar. o


”Det har blivit lugnare i klassrummet och jag själv är mer avslappnad. Och det märker ju ungarna, helt klart. Det här skulle all lärare få vara med om. Och just att vi var iväg alla lärare på hela skolan och är ett sammansvetsat gäng som stödjer och påminner varandra. Vi fick oerhört mycket på två dagar.”



Redan när vi startade Tuff Ledarskapsträning 2003 var det uppenbart att just skolorganisationer hade mycket att vinna på ett samarbete med oss. Förutom att hjälpa till med att få till ett tillitsbaserat, fungerande samarbetsklimat mellan lärare och skolledning har det visat sig att vår unika dialogmetodik är ett kraftfull verktyg för lärarna när det gäller att stötta elevernas inlärningsprocess. ”Det här ju god pedagogik omsatt i praktisk handling” är ett återkommande omdöme från de många lärare som haft god hjälp av Tuffs lärarträning i undervisningen. Det bidrar till att lärarna utvecklar förmågorna för att kunna utöva ett gott ledarskap i klassrummet. Läs mer om coachande ledarskap för skola: www.tuffledarskapstraning.se