Litteratur LITTERATURKRITIK: Joakim Erlandson
Den nya dagen gryr
PRECIS SÅ BRA SOM JAG MINNS
Författare: Johan Svedjedal Förlag: Wahlström & Widstrand
E
D
et är en rejäl biografi om Karin Boye som Johan Svedjedal har skrivit. Ett levande porträtt om den mytomspunne författarinnan som är såväl berikande som underhållande att läsa. Karin Boye är onekligen en person som de flesta har kommit i kontakt med på ett eller annat sätt inte minst via hennes diktning. Att beskriva Karin Boyes lyrik är inte det lättaste men Björn Julén sätter fingret på det i sitt förord på Karin Boye-sällskapets webbplats: ”Karin Boyes lyrik handlar egentligen om ganska enkla saker – hur man borde leva och hur man lever. Den handlar om smärtan i det ofullkomliga, när man ville vara fullkomlig”. Att läsa Den nya dagen gryr känns nästan som ett privilegium och det är med en viss andakt jag tar mig igenom de nästan 700 sidor där Johan Svedjedal, professor i litteraturvetenskap och en av landets
28
främsta författarbiografer, berättar om det liv som Karin Boye levde mellan åren 1900 och 1941. Det är helt enkelt en lysande bok som inte bara berättar om Karin Boyes liv och författarskap utan även ger läsaren en inblick i tiden, samhället och människor som lever och verkar under de här åren. Självklart är inte allt superintressant men eftersom nästan allt bidrar till den totala bilden av Karin Boye känns inget överflödigt. Att den dessutom är snygg i formatet och fylld med spännande fotografier gör ju inte saken sämre.
FYRA DAGAR I KABUL
MYSTERIERNAS GATA
Anna Tell
John Irving
Debutanten Anna Tell har skrivit en snäll spänningsroman som är lätt att tycka om och svår att lägga ifrån sig. Handlingen är förlagd i Afghanistan och Sverige och i huvudrollen finner vi förhandlaren Amanda Lund som kastas in i ett kidnappningsdrama i Kabul.
John Irving har skrivit flera romaner som gjort stort intryck på mig. Det gäller inte riktigt Mysteriernas gata som är läsvärd men saknar det lilla extra och känns lite rörig. Trots allt finns det en bra grund som bygger på medmänsklighet och av den varan behövs det ju mer av i nuvarande tidevarv.
LUTAN OCH ÄRREN Danilo Kiš
Förlaget Rámus har gett ut Danilo Kiš novellsamling Lutan och ärren i en vacker bok som redan när man håller i den oläst väcker läslust. När jag väl börjar läsa den blir jag djupt fascinerad av den intellektuella tonen. Det är ingen lätt prosa som bjuds på men om man koncentrerar sig är novellerna en ren fröjd att ta sig an.
n av de mest skruvade och underbara böcker jag någonsin har läst är Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Jag läste den i väldigt unga år och har burit med mig läsupplevelsen som ett härligt minne väldigt länge. Envist har jag hävdat att det är en av de bästa böcker jag läst. När jag för en tid sedan läste Bulgakovs Det vita gardet, även det en väldigt bra bok men också mycket annorlunda än Mästaren och Margarita, började jag tänka mycket på den bok jag så länge hyllat. Eftersom åren rusat fram och det nu är över 30 år sedan jag läste den tyckte jag att det var dags att uppdatera minnesbanken. Den här gången bestämde jag mig för att ge Tomas Bolme i uppdrag att högläsa den för mig så jag registrerade ett konto på en av ljudbokstjänsterna och började lyssna. Ett par kapitel in i boken kunde jag konstatera att mitt minne var helt korrekt. Den är precis så bra som jag minns den. Dessutom blev jag väldigt glad över hur Bolme högläser – inspirerande och engagerande. Faktiskt blev jag så glad att jag på direkt bestämde mig för att Bolme ska få läsa fler böcker högt för mig. Besvikelsen var därför svår när jag upptäckte att det inte fanns en enda bok med Bolme som högläsare på ljudbokstjänsten som lockade mig för tillfället. Men man kan ju inte få allt man pekar på.