Viktigt på riktigt Nils Fredriksson

ATT TA VARA PÅ tiden jag har på jorden. Min bror dog i cancer när han bara var 40 år och det har lärt mig att livet är oerhört nyckfullt. Jag lyckas förstås inte leva så hela tiden, men det är en tanke som smugit sig på. Ibland när jag tänker ”det gör jag en annan dag” ångrar jag mig och gör det ändå, för i morgon kan det vara för sent.

Sorgen efter min bror berättar jag om i min nya diktsamling I ljuset så levande. Både den och min tidigare bok utspelar sig i pappas barndomsby Harrsele, två mil från Vännäs, där jag varit varje sommar sedan jag föddes. Det är en plats marinerad med minnen. Första boken skrev jag efter att äldre släktingar med koppling till Harrsele plötsligt gick bort och byn blev en annan plats. Det satte i gång mina tankar och mitt skrivande. Jag hade skrivit poesi tidigare, men aldrig varit riktigt nöjd. När jag skrev om en plats och människor som låg nära mig och använde dikterna som en kanal för att bearbeta min sorg blev de bättre. Om jag kan nå ut och beröra människor med dem känns det meningsfullt.

Kärleken till mina två barn, min sambo och det som till exempel litteratur och musik kan ge fyller också mitt liv med mening. Jag läste nyligen Ocean Vuongs roman En stund är vi vackra på jorden och den var så stark att jag började gråta flera gånger. Utan sådana upplevelser skulle livet vara torftigt. Berättat för Helena Andersson Holmqvist Foto: Anna-Karin Pettersson.