Därför hamnar barnet i centrum

Ett nyfött barn hamnar genast i centrum. Barnmorskan Veronica Bjuhr och prästen Ingrid Hammarberg fascineras av barnets villkorslösa tillit till sin omgivning.

Text Helena Andersson Holmqvist Foto Matilda Audas Björkholm

Iklädd sina hemstickade julstrumpor plockar barnmorskan Veronica Bjuhr fram en ikon hon målade för fem år sedan. I mitten syns Maria och Jesusbarnet och nere i vänstra hörnet – en barnmorska. – Jag tycker om den tolkningen av julberättelsen, att Maria fick hjälp när hon skulle föda.

Det var Veronicas önskan att arbeta med händerna som fick henne att bli barnmorska, som hon ser som ett verkligt hantverk. Även om arbetsförhållandena inte alltid är bra tycker hon det är världens bästa jobb. – Jag älskar kärnan i det. Att få vara med blivande föräldrar som upplever detta fantastiska. Att dela deras svett och möda och sedan få se glädjen över det nyfödda barnet. Det tröttnar jag aldrig på!

När Veronica läser julevangeliet om att Maria och Josef inte får plats i härbärget tycker hon att det påminner om dagens situation för många par, som skickas runt mellan olika sjukhus eller tvingas föda i bilen på väg till BB. Hon minns själv en nattlig förlossning i ett kök, där värkarbetet gått för långt för att paret skulle hinna åka in till sjukhuset. – Det var många personer i köket, men jag ropade på den blivande pappan, satte honom mot kylskåpet och lutade kvinnan mot honom. Så föddes barnet. Det var väldigt speciellt.

VERONICA ARBETAR BÅDE I Umeå och i Lycksele och har under sina tio år som barnmorska förlöst ungefär 700 barn. Hon fascineras av det nyfödda barnet – hur det genast blir medelpunkten i rummet, fångar allas uppmärksamhet och skapar kontakt. Hur lätt det är att fastna i barnets outgrundliga blick. Hur det ger sin villkorslösa tillit och kärlek till den som tar hand om det. – Barnet väcker en känsla av att vilja värna och skydda det. Det är barnets sätt att säkra sig om sin överlevnad, en livförsäkring, säger Veronica.

Samtidigt betonar Veronica att barnet inte enbart är hjälplöst. Det påverkar förlossningsstarten, föds med reflexer som att leta sig till mammans bröst och styr sin omgiv-

ning genom att skrika. Överlevnadsinstinkten är stark.

Veronicas erfarenheter av nyfödda får henne att fundera kring julevangeliets berättelse om att Gud föds som ett litet barn. – Att möta barnets outgrundliga blick är som att se in i evigheten. Jag kan se Gud som ett värnlöst barn med villkorslös kärlek och tillit till människan.

NÄR PRÄSTEN INGRID HAMMARBERG läser julevangeliet associerar hon också till den tillit ett barn har till sina föräldrar. – Kanske var det tillit till människan som gjorde att Gud valde att uppenbara sig i ett barn? En tillit till människans godhet och medkänsla. Gud känner oss människor och vår kapacitet.

Att välja att komma till världen som ett nyfött barn tycker hon är ett genialiskt sätt av Gud att komma så nära människan som möjligt. – Jag har svårt att tänka mig att Gud kunde ha uppenbarat sig på något annat sätt som skapat lika mycket förundran hos mig. Barnet väcker något i mig, hur kan jag annat än ta emot det, hålla och värna?

Att tro att Gud föds som ett barn påverkar hennes syn på både det gudomliga och barnet. I det lilla barnet finns det heliga, det som är svårt att sätta ord på, något som väcker förundran. Det vänder upp och ner på begreppen. – Att vara liten och sårbar är inte en brist. Styrka är inte muskler, självsäkerhet, pengar eller vapen, utan att våga be om hjälp. I det mänskliga och sårbara kan människor mötas, bortom ålder, rang och etnicitet.

BARN LYFTS FRAM SOM en förebild i evangelierna, när Jesus samlar dem omkring sig och uppmanar sina lärjungar att bli som barn. En anledning kan vara att barnen hade låg status i det dåtida samhället, tillsammans med kvinnor, sjuka och andra grupper av människor som Jesus synliggör. Ingrid tror också att barnen lyfts fram för att de har många egenskaper som vuxna borde ta efter, som tillit, förundranoch leklust. – ”Vuxen” är ju ett märkligt begrepp, som att vi är färdiga som människor. Alla fortsätter ju att växa hela livet, mentalt och själsligt. Jag vill uppvärdera ordet ”barnslig” till något alla ska eftersträva. Det handlar om att vara öppen för att allt kan hända.

Också relationen till Gud kan påverkas av ett barnsligare förhållningssätt. – Vi människor vill gärna att allt ska gå att förklara, men andlighet och tro går inte att mäta eller väga. Det är barnets stora gåva, att fortsätta våga förundras och öppna upp för det heliga.