”Jag kände mig som En sommardag vid vinbärsbusken upphör plötsligt tid och rum för Josefin Hansdotter Nyström. – Det var en enormt fridfull känsla, berättar hon om sin upplevelse av tunna ställen. Text Ulrika Ljungblahd Foto Josefin Hansdotter Nyström
S Josefin Hansdotter Nyström.
12
om jordbrukarbarn lekte Josefin mycket på åkrarna i närheten. Ibland kom hon hem och berättade hur hon ”blivit som uppsugen av jorden”. Det var en positiv upplevelse, som att bli ett med allt. Med åren avtog händelserna, tills hon en dag som vuxen tittade ut över havet vid sommarstället på Höga kusten. Intill vinbärsbuskarna på en gammal åker hände det igen. – Jag sögs inte in i jorden, utan det var mer som att vara fast ankrad i den men ändå flyga utanför kroppen. Jag kände mig ihopkopplad med allt, samtidigt. Hur länge upplevelsen pågick vet hon inte – kanske fem minuter. – Det var en underbar känsla och enormt fridfullt. Jag skulle önska att alla människor
fick uppleva en sån trygghet i att vila i något som är större än vi förstår. Kalla det Gud eller vad du vill. En tid senare hörde Josefin tidigare ärkebiskopen KG Hammar i radioprogrammet ”Tankar för dagen”. Han pratade om tunna ställen i den keltiska kristna traditionen, som är platser där hinnan mellan det gudomliga och det vardagliga tunnas ut. ”Det är ju exakt det som händer mig!” tänkte Josefin. FÖR JOSEFIN VAR DET en lättnad att få ord på sin
upplevelse. – Jag trodde att folk skulle tycka jag var konstig om jag beskrev vad jag varit med om. KG Hammar pratade om tunna ställen som att det var en helt normal sak, säger Josefin nr x 2015 tidningen spira
