”Jag kände mig som ett med allt”

En sommardag vid vinbärsbusken upphör plötsligt tid och rum för Josefin Hansdotter Nyström. – Det var en enormt fridfull känsla, berättar hon om sin upplevelse av tunna ställen.

Text Ulrika Ljungblahd Foto Josefin Hansdotter Nyström

Josefin Hansdotter Nyström.

Som jordbrukarbarn lekte Josefin mycket på åkrarna i närheten. Ibland kom hon hem och berättade hur hon ”blivit som uppsugen av jorden”. Det var en positiv upplevelse, som att bli ett med allt.

Med åren avtog händelserna, tills hon en dag som vuxen tittade ut över havet vid sommarstället på Höga kusten. Intill vinbärsbuskarna på en gammal åker hände det igen. – Jag sögs inte in i jorden, utan det var mer som att vara fast ankrad i den men ändå flyga utanför kroppen. Jag kände mig ihopkopplad med allt, samtidigt.

Hur länge upplevelsen pågick vet hon inte – kanske fem minuter. – Det var en underbar känsla och enormt fridfullt. Jag skulle önska att alla människor fick uppleva en sån trygghet i att vila i något som är större än vi förstår. Kalla det Gud eller vad du vill.

En tid senare hörde Josefin tidigare ärkebiskopen KG Hammar i radioprogrammet ”Tankar för dagen”. Han pratade om tunna ställen i den keltiska kristna traditionen, som är platser där hinnan mellan det gudomliga och det vardagliga tunnas ut. ”Det är ju exakt det som händer mig!” tänkte Josefin.

FÖR JOSEFIN VAR DET en lättnad att få ord på sin upplevelse. – Jag trodde att folk skulle tycka jag var konstig om jag beskrev vad jag varit med om. KG Hammar pratade om tunna ställen som att det var en helt normal sak, säger Josefin

”Jag kände mig som ett med allt”

som började läsa på om keltisk kristendom och upptäckte att det till och med finns organiserade turistresor som besöker kända tunna ställen runt om i världen. – Det hade varit lite fränt att prova, säger Josefin och skrattar. Jag skulle i alla fall gärna vilja prata med andra som varit med om det.

Vid ytterligare två tillfällen har Josefin upplevt liknande känsla av tillhörighet och helhet på samma plats, men det var några år sedan senast. – I perioder när jag mått dåligt har jag nästan demonstrativt satt mig där och sagt: ”Kom igen nu då!” Men upplevelsen av total ro verkar inte gå att beställa. Den är en del av det stora mysteriet, säger Josefin Hansdotter Nyström.

Prästen Are Norrhava har utforskat tunna ställen i en bok och en podcast.

Tunna ställen

Begreppet kommer från den keltiska traditionen på de brittiska öarna. Här formulerade man redan under tidig medeltid erfarenheter av platser där himmel och jord, ande och materia, möts.

I boken ”Djup tid och tunna ställen” sammanfattar prästen Are Norrhava begreppet med att det är platser där det som verkar vara två olika verkligheter möts.

I traditionen tolkades tunna ställen främst som geografiska områden, som den skotska ön Iona och vissa lundar och källor. I dag används metaforen bredare. Ett tunt ställe kan uppstå i möten med djur och natur, men måste inte ske utomhus. Det kan ske i en kyrka, på en meditationskudde, i upplevelsen av musik, konst och dans eller i ett möte med en annan människa.