Page 1

BOTELL VOLTA

Från nödbostad till botell. En historisk bostadspolitisk utmaning. SISYFOS

1


2


BOTELL VOLTA

Frรฅn nรถdbostad till botell. En historisk bostadspolitisk utmaning. SISYFOS

3


Botell Volta – Från nödbostad till botell. En historisk bostadspolitisk utmaning. TEXT: Hampus Sahlqvist, Ella Bringle, Olle Larsson, Sisyfos Fastighetsförädling AB; Johanna Lundeberg, Ordaglad. HUVUDSAKLIGA KÄLLOR: Schnell, Jan-Bertil, 1934-. - Ulvsunda - Mariehäll : Stockholms företagsområdens historia / Jan-Bertil Schnell. - 2009. - ISBN: 978-91-7031-220-5 (inb). Högberg, Staffan, 1932-1999. - Stockholms historia. 2, Småstaden. Fabriksstaden. Storstaden. - 1981. - ISBN: 91-34-42953-0. Magnusson, Lars, 1952-. - Sveriges ekonomiska historia / Lars Magnusson. - 2010 - [4., uppdaterade och rev. uppl.]. - ISBN: 9789113027982. Faktarummet Stockholms stadsmuseum. FOTO: Anneli Lindh, Care of Lindh; Ella Bringle, Sisyfos Fastighetsförädling AB. Arkivbilder från Stockholms Stadsmuseum, Centrum för Näringslivshistoria och Voltas företagsarkiv. INREDNINGSRITNING (sid 58): Johanna Wåhlander, Idefixdesign. FORM OCH LAYOUT: Taeko Östergren, Grafish. TYPSNITT: Adobe Caslon Pro, Caslon Open Type, Gill Sans. TRYCK: Norrmalms tryckeri. maj 2017.

4


K A PIT EL 1

ULVSUNDA BLIR TILL K A PIT EL 2

VOLTA – EN TIGER I SVENSK HEMELEKTRONIK K A PIT EL 3

PLATSER FÖR INNOVATÖRER

9 20 42

K A PIT EL 4

ATT BO I STOCKHOLM – BERÄTTELSER UR ETT HUNDRAÅRSPERSPEKTIV K A PIT EL 5

BOTELL VOLTA – EN NY SORTS BOENDE

48 62

K A PIT EL 6

MÖT NÅGRA AV MÄNNISKORNA BAKOM PROJEKTET 84

5


6


F Ö RO R D Den här boken handlar om fastigheten Voltagården, dess historia och framtid. Det är ett projekt som ligger oss varmt om hjärtat, ett riktigt Sisyfosprojekt fyllt av historia men också ett projekt som utmanar regelverk och möter framtidens behov. Sisyfos Fastighetsförädling AB köpte Voltagården i januari 2016 med bygglov för hotell. Vår tanke var redan från starten att skapa en ny typ av boende som vi har valt att kalla för botell. När vi tog över Voltagården var det fortfarande en mycket sliten kontorsfastighet, men byggnaden rymmer en mycket spännande historia. Den härstammar från en tid när samhället utvecklades lika snabbt som i dag, en tid då drivkraften inte var digitalisering utan elektricitet. Vi tycker att det är viktigt att berätta historien om Voltagården. Vi vill förklara varför och hur vi har arbetat med projektet. Därför har vi löpande dokumenterat byggprocessen och rotat runt i arkiven om företaget Volta, Bromma flygplats och de personer som fanns bakom företaget och utvecklingen under 1920-talet. Den är en spännande utvecklingsfas när en byggnad ska förädlas och anpassas till en ny tid och nya behov. Tankar, visioner och strategier ska bli till konkret verklighet. Vi på Sisyfos vill vara inspirerande, orädda och utmanande, och vi vill förädla med ett stort hjärta. Alla våra värdeord är viktiga, men det gäller också att kunna översätta dem till en kultur och en verklighet i en fastighet. I projektet är vi ett hundratal personer som är direkt inblandade, men många andra i vårt nätverk har bidragit med idéer och feedback och varit delaktiga i att föra utvecklingen framåt. Det är häftigt att få uppleva att så många människor drar åt samma håll – och visar att det går. Stort tack! På Voltagården har vi fått återupptäcka spännande historier från en annan tid som vi inte pratar så mycket om i dag, trots att det är en tid som har format vårt land och också de liv vi lever i dag. Vi vill bevara och berätta dessa historier. Det är en ära att få göra det och lika mycket ett ansvar att föra berättelsen vidare. Välkommen att ta del av den! Olle Larsson Ägare av Sisyfos Fastighetsförädling AB

7


8


1000

1550

Ulvsunda omnämns första gången i en runskrift.

Den italienska fysikern Girolamo Cardano skriver den första moderna avhandlingen om elektricitet.

1634

Stockholm blir officiellt Sveriges huvudstad. Staden har då 16 000 invånare.

K A PI T E L 1

ULVSUNDA BLIR TILL

B

erättelsen om Botell Volta börjar i Ulvsunda, vars historia

går betydligt längre tillbaka i tiden än de industrifasader

som i dag dominerar omgivningarna. Här har människor levt och verkat i över ett och ett halvt millennium. Området

har länge varit en rik bygd med stort samröre med omgivningen. Här ligger Solna kyrka som är den äldsta i Stockholmsområdet.

Personerna som bodde i trakten vid tiden för kyrkans uppförande hade goda kontakter med omvärlden. Om detta vittnar byggnadens ovanliga form som är influerad av Gravkyrkan i Jerusalem.

9


1644

Ulvsunda slott börjar byggas.

1663

Den första elektricitetsmaskinen konstrueras av Otto von Guericke.

En rik bygd med perfekt läge De många vattenvägarna och rika lerjordarna, dåtidens hårdvaluta, lade grunden för en rik bygd. Den första Ulvsundabo vi känner till namn är Björn. Han lät resa en runsten i det närbelägna Riksby där han förkunnade att han bodde i Ulvsunda: ”Byki uti Ulvsundi”. Under 1600-talet, det vi senare kom att se som något av höjdpunkten på svensk stormaktstid, köptes markerna av fältmarskalken Lennart Torstenson. Rik efter plundringarna av Tyskland under det 30-åriga kriget ville han investera en del av förmögenheten i uppförandet av en imponerande renässansanläggning. Trots tre ombyggnader är det lätt att känna igen den ståtliga byggnaden längst in i viken. På bekvämt avstånd från storstadens smuts kunde man här både rekreera sig och, inte minst, tjäna en rejäl hacka på att sälja avkastningen från jordbruket till den allt hungrigare staden. Lennart Torstensson visste det givetvis inte då, men hans markinköp skulle i förlängningen ligga till grund för det Ulvsunda vi känner i dag, med fabriker, kontor och flygplats. Under 1600- och 1700-talet levererade godset varor till den närbelägna storstaden och var ett 10

Lennart Torstenson (1603–1651) porträtterad av David Beck.


1792

Kungen är mördad! Gustav III skjuts på en maskerad på operan i Stockholm och dör kort därpå. De sammansvurna planerade dådet på Hufvudsta gård, som ligger en promenad bort från Ulvsunda.

1800

Stockholm har 75 800 invånare.

1800

Alessandro Volta tillverkar världens första batteri, kallad Voltas stapel. Han ger senare namn till måttenheten för elektricitet: volt.

populärt utflyktsmål utan att omgivningarna nämnvärt förändrades. De låglänta kullarna, betesmarkerna och Ulvsundasjöns vattenspegel tedde sig som den absoluta motsatsen till det skitiga och ohälsosamma Stockholm. Det var 1800-talets befolkningsboom, industriella genombrott och politiska reformer som kom att ställa allt på ända.

Industrialiseringen av Sverige och Stockholm Ulvsunda slott omkring 1670 i Suecia antiqua et hodierna. Slottet uppfördes omkring 1640 av fältmarskalken Lennart Torstenson.

Under 1800-talets första hälft hade Sverige en enorm befolkningsökning. Grunden till den kan te sig liten i dag, men dess effekter talar sitt tydliga språk. Med ”freden, vaccinet och potäterna”, som den svenska poeten Esaias Tegnér uttryckte det, fick allt fler förutsättningar för att överleva från barndomen till vuxen ålder. Freden hade kommit med Karl XIV Johans tillträde som regent, och därpå kung, över Sverige. Han bröt den långa och deprimerande tradition som Sverige tidigare haft av att vara en av Europas mest krigförande länder och lade om landets utrikespolitik på den stabilare väg som inneburit fred sedan 1814. Sveriges första vaccineringsprogram inleddes mot smittkoppor redan 1801 och kom med senare decenniers förändrade syn på hygien – till exempel fick läkare och barnmorskor direktivet att de skulle tvätta händerna innan de tog hand om en förloss11


1857

Stockholms befolkning passerar 100 000.

1864

Sverige får näringsfrihet, skråväsendet avskaffas och den moderna marknadsekonomin i Sverige börjar.

1868

Den första elektriska dammsugaren uppfinns i USA. Brist på el och dammsugarens storlek gör att framgången uteblir.

ning – att innebära en första framgång i kampen mot farsoterna. Men kanske var det ändå potatisen som gjorde den största skillnaden. Potatisen var sedan länge introducerad i Sverige men först under detta sekel blev den en allmänt odlad gröda. Dess tålighet, pålitlighet och höga energiinnehåll kom att bli den stapelföda på vilken den stora massan av befolkningen förlitade sig på. Den nu långt större befolkningen kunde inte längre hitta sysselsättning i jordbruket utan många jordlösa landsortsbor fick ge sig av till bruken, städerna och Amerika för att finna arbete. Här lades basen för ett nytt, urbaniserat samhälle. De tekniska genombrotten haglade tätt under hela seklet. Telegrafer, bättre ångmaskiner, järnvägsnät, effektivare jordbruksredskap och medicinska innovationer gav nya möjligheter och minskade avstånd. De politiska förändringarna i Sverige följde efter. 1866 avskaffades den uråldriga ståndsriksdagen, med bönder, borgare, präster och adel. In kom en effektivare administration som stiftade lagar och hävde restriktioner. Skråväsendet slopades, aktiebolagslagen klubbades igenom och de första affärsbankerna grundades. Runt om i Europa skedde en liknande utveckling, där Sverige trots en sen start snabbt fick upp fart. En stor del av den svenska framgången berodde på omvärldens behov av råvaror som trä, järn och koppar, något som Sverige med goda vinster kunde tillhandahålla. 12

Stockholm var länge en stad plågad av kolera och sjukdomar, mycket på grund av bristen på rent dricksvatten. Man påbörjade 1861 utbyggnaden av ett vatten- och avloppssystem. Det blev en av de största insatserna för folkhälsan i staden någonsin. Bilden är hämtad från satirtidningen Söndags-Nisse år 1866.


1876

Näs sågverk i Dalarna är först i Sverige med att i större omfattning införa elektrisk belysning.

1897

Vid tiden för den stora världsutställningen i Stockholm bor där 270 000 personer. Staden har då omkring 50 000 glödlampor och 1 100 båglampor, alltså mindre än en lampa på fem invånare.

Stockholm, industristaden Med kapital, lagstiftning och infrastruktur på plats, och med stor framtidstro under 1800-talets senare hälft, tog nu utvecklingen riktig fart. Stockholm blev inte bara Sveriges utan också ett av Östersjöregionens viktigaste industricentrum. Från att ha varit stagnerad med ett invånarantal runt 75 000 under 1700-talet hade Stockholm 300 000 invånare år 1900. LM Ericssons fabriker vid Tulegatan mellan 1896 och 1939, illustration från 1890-talet.

Fabrikerna som sysselsatte stockholmarna låg mitt bland bostadsbebyggelsen innanför tullarna. Alfred Nobel började sin verksamhet på Södermalm. Gustaf de Lavals separatorindustri startade sin verksamhet på Kungsholmen. LM Ericsson skötte sin produktion till världsmarknaden från olika adresser i Stockholms innerstad. Ericssons första ”fabrik” var på 13 kvadratmeter och låg på Drottninggatan. Situationen i staden var ohållbar, med höga markpriser, bostadsbrist och en allmänt ohälsosam miljö för boende bland de många fabriksskorstenarna. Bostadsfrågan blev med tiden politiskt sprängstoff. Från sekelskiftet började Stockholms stad att aktivt köpa upp gods och marker kring staden för att bereda mer yta för dess växande behov. Det var nu områden som Fittja, Årsta och Bromma köptes in.

13


1886–90

Utvandringen till Amerika kulminerar under dessa år, omkring 180 000 svenskar utvandrar.

1900

Sista godsherren på Ulvsunda slott, Gustaf Samuel Åkerhielm, dör. Två år senare säljs hela egendomen till vice häradshövdingen Oscar Kinnander. Den egentliga köparen är finansmannen K.A. Wallenberg, som varit inblandad i en rad liknande markköp runt Stockholm, t.ex. Saltsjöbaden.

Ulvsundaköpet – en omstritt god affär När 1900-talet tog sin början hade staden alltså mångdubblat sin befolkning och Ulvsunda var, med några få undantag, fortfarande en del av det gamla Sverige inbäddat i storstadens närhet. Men inte länge till. År 1900 dog Ulvsundas sista godsherre, Baron Gustaf Samuel Åkerhielm. Vid hans död hade visserligen några markförsäljningar redan gjorts för att ge plats för industrier, bland annat Alvik, men hans markområde var enormt och sträckte sig från Sundbyberg till Essingeöarna. Två år efter baronens död såldes hela egendomen i en affär som kom att bli omdiskuterad redan under sin tid. Köparna av gården var, på pappret, den sedan tidigare ökände tomtjobbaren Max Wibom på det närbelägna Hufvudsta gård samt häradshövdingen och kassadirektören i Stockholms Enskilda Bank, Oscar Kinnander. Köpeskillingen var 525 000 kronor, vilket motsvarar 28,5 miljoner i dagens penningvärde, och kontraktet skrevs omedelbart över till bankdirektör K.A. Wallenberg. Han lät i sin tur köpet gå över till sitt företag Nya AB Atlas. Om affären hade varit uppgjord i förväg var den redan med den tidens lösa regleringar i det yttersta gränslandet för vad som skulle kunna kallas lagligt. Anklagelserna om så kallat bulvanköp lät inte vänta på sig. K.A. Wallenberg försökte värja sig mot anklagelserna. Han påstod långt senare i sina memoarer 14

K.A. Wallenberg. Initiativtagare, långivare, donator och pådrivare bakom en stor mängd samtida byggprojekt, främst i Stockholm, bland annat Kungliga operan, Handelshögskolan i Stockholm, Stockholms stadshus, Stadsbiblioteket, Sjöhistoriska museet och Svenska institutet i Rom. Han var även initiativtagare till och pådrivande bakom utvecklingen av samhället Saltsjöbaden, dess villastad, järnväg, Grand Hotel Saltsjöbaden, Uppenbarelsekyrkan och Observatorium.


1905

Unionsupplösningen. Sverige och Norge går skilda vägar efter nästan hundra år med gemensam kung och utrikespolitik.

Den mindre bemedlade arbetarklassen tvingades leva med bostadsnöd och i kåkstäder medan den välsituerade borgarklassen började flytta ut ur staden.

att han omedelbart efter sitt köp skulle ha uppsökt stadens ansvariga för markinköp och erbjudit dem egendomen. Men där hade han mötts av det avmätta svaret "Stockholms stad kan ej övertaga de dåliga affärer herr Wallenberg gör”. Det var tidningen Vår stad som 1927 berättade om händelsen, och uttalandet skulle ha fällts av ordföranden i Drätselnämndens andra avdelning, Edvard Liljevalsch. Oavsett om detta stämmer eller ej står det klart att Wallenberg vid flera tillfällen före och efter var inblandad i likande affärsuppgörelser, med Saltsjöbaden som mest kända exempel. Själv menar han att hela saken var ett sammanträffande. Efter köpet av Ulvsunda gods sålde Wallenberg 20 hektar av den gamla slottsparken till den ena av de ursprungliga köparna, Max Wibom. Han gjorde senare en mycket god affär på att stycka av området som villatomter. Stora Essingen och själva slottet såldes för 600 000 respektive 150 000 kronor till Stockholms läns landsting som köpte områdena för att bedriva vårdverksamhet. Före försäljningen plockades slottet rent på särskilt värdefulla inredningar som såldes eller skänktes bort. General Torstensons paradsängkammare utgör i dag ett eget utställningsrum på Nordiska museet. Det som var kvar av godset såldes slutligen till Stockholms stad 1904. Summan hade då vuxit till 909 610 kronor och 80 öre. Slår man ihop försäljningarna hade K.A. Wallenberg fått igen tre gånger pengarna. En mycket god, om än omstridd, affär. 15


1904

Godset styckas upp och den del som i dag utgör Ulvsunda industriområde och Bromma flygplats säljs till Stockholms stad för ett tre gånger högre pris än vad hela godset kostade 1902.

1907

Amerikanen Murray Spangler uppfinner den första lätthanterliga dammsugaren med fläkt och påse.

Industristadsdelen, storslagna planer Redan samma år som Stockholms stad förvärvade marken, 1904, stod det klart att man hade för avsikt att anlägga ett stort industriområde i Ulvsunda. Grunden för detta var de goda markförhållandena, de tomma ytorna och närheten till kommunikationer. Inspirationen kom säkert från det närbelägna och snabbväxande Sundbyberg. Efter åratal av planering, motionerande och mätande fullbordades stadsplanen 1912. Visionen var så storslagen att den bara kom att utföras till hälften. Planen täckte ett 270 hektar stort område, med en halv mil kajer, enorma hamnbassänger på den plats där dagens flygplats ligger, en och en halv mil järnvägsspår samt eget elverk. Den första etappen på planen började förverkligas redan samma år med flera stora nyetableringar, bland annat Nya Elektriska Volta, men sedan gick det trögt. Brist på närbelägna bostäder, recession och dåliga kommunikationer skulle lägga en hämsko ända fram till 1930-talet. Då anlades flygfältet på en stor del av det planerade området och gjorde Ulvsunda till Sveriges närmaste industriområde. Bromma flygplats kom på det stora hela att bli det riktiga startskottet för den utveckling vi har i dag när området hyser dryga 9 000 arbetsplatser och 750 företag.

16

Voltagården


1911

1934

Untraverket, Stockholms stads eget vattenkraftverk vid Dalälven, börjar byggas.

1956

1912

Projekteringen av Ulvsunda industriområde är klar. Ett 270 hektar stort område planeras, med stenlagda kajer, 40 meter breda hamnbassänger, eget tågspår och elverk. Området får en långsam start. Detta beror på att man, trots stora byggnadstekniska insatser, nedprioriterat att bygga bostäder åt dem som ska arbeta där. Därför kommer det att dröja till mellankrigstidens 1930-tal innan expansionen tar fart på allvar.

2016

Invigning av Bromma flygplats 1936.

17


18


Voltagården

Nya Elektriska Volta skapade helt nya förutsättningar för de svenska hushållen. Navet var Ulvsunda där produktionen snabbt tog fart.

Voltagården är resultatet av ett av de första, mest ambitiösa industriprojekten i Ulvsundas brokiga historia. Berättelsen om Nya Elektriska Volta är också drömmen om att skapa ett hem som tillhandahåller elektricitetens alla möjligheter. Från spisar till locktänger, från element till barnleksaker – och naturligtvis dammsugare. Här tog Sverige de första stapplande stegen till den genomelektrifierade hemmiljö vi har i dag, allt på den plats som Björn ”uti Ulvsundi” en gång för mer än tusen år sedan kallade hemma.

Eett socialt hjärta och en tänkt förutsättning för ett gott arbetsklimat. Att gården ligger så avskild från resten av byggnaderna förtydligar ytterligare hur den aldrig avsetts som en del av produktionen utan är byggd för avslappning, mat och fritid. Placeringen var också strategisk: på väg från fabriken upp till spårvägsförbindelsen in mot stan.

19


1904

20

Godset styckas upp och den del som idag utgör Ulvsunda industriområde Bromma flygplats säljs till Stockholms stad för ett tre gånger högre pris än hela godset kostade 1902. Området köps med den uttalade avsikten att utveckla det till stadens och Sveriges största industricentra.


K A PI T E L 2

VOLTA – en svensk tiger i hemelktronik

S

äg Volta och många tänker dammsugare. Företaget Volta

var tidig i starten och i bräschen för svensk hemelektronik gjorde man sig känd för dessa vardagsförenklare. Men det är

bara en liten del av historien. Lyfter man på arkivpärmar,

stadsplaneförelägganden och reklamkataloger i Kungliga biblio-

tekets samlingar öppnar sig en spännande, visuellt översvallande

berättelse om den tid då Sverige började sin resa från råvaruexportör till det tekniskt avancerade exportland som landet är i dag.

21


1910

Nya Elektriska Volta bildas av generalmajoren, industrimagnaten och flygaren Gottschalk Geijer samt av Friedrisch Jaeger.

Det är en historia som till stor del är höljd i dunkel, där berättelsen om ett av Sveriges mest kända varumärken i dag till stora delar är en gåta. De som fanns med på den tiden lever inte längre, räkenskaperna är borta och frågan är om vissa av dem ens har funnits. I stället för gamla dokument är det de tidigare Voltaverken som står som monument över en märklig tid då mycket kom att ställas på ända.

Elektricitet till folket Ulvsunda industriområde grundades i en tid av nästan gränslös optimism. De synliga tecknen på det närstående första världskriget förnekades av den stora allmänheten. I stället var det tron på en bättre värld och tekniska landvinningar som dominerade. De senaste åren hade de första kliven in i det moderna samhället tagits. I Europa fanns då fri rörlighet, tätt med tåg och inga pass. BNP ökade på ett sätt som man i dag endast skulle förknippa med Sydostasiens tigerekonomier, och samtidigt formades ett idésystem som skulle dominera resten av seklet. Det var tillväxtens tid och Sverige var inget undantag. Elektriciteten började på allvar bli föremål för allmänhetens intresse. Spisar, element och till och med bilar tillverkades med direktverkande el som drivmedel. Det var i denna framåtanda som Aktiebolaget Elektriska Volta grundades. Syftet var att förse världen med verktyg för att kunna tillgodogöra sig elektricitetens möjligheter. 22

Flygbild från väster mot Ulvsundasjön, 1936. Foto: O. Bladh.

Fabriksbyggnaden vid Ulvsunda.


1914

Första världskriget bryter ut. Sverige och de nordiska länderna håller sig utanför men påverkas av matbrist, stagnation i näringslivet och politisk oro.

1915

Elektriska Volta köper mark inom det av Stockholms stad planlagda industriområdet Ulvsunda.

Tänk stort – tänk snabbt Aktiebolaget Elektriska Volta grundades en molnig morgon måndagen den 12 april 1915. Av de två grundarna är den ena än i dag välbekant i sina kretsar men den andra har lämnat ytterst få spår efter sig. Den välbekanta, Salomon Gottschalk Alfons Geijer, var militär och industriman. Han innehade en av sin tids främsta positioner i näringslivet. Den andre, Friedrisch Jaeger, var en person som knappt har lämnat en rad om sig i offentliga protokoll, inte ens i företagets få egna bevarade handlingar. Om det inte hade varit för de föreläsningar som han hållit runt om i Sverige på ämnet ”elektricitetens möjligheter” hade man nästan kunnat tvivla på om han fanns – eller om han bara var en ren pr-skapelse. Han var en av tusentals entreprenörer som invandrade till Sverige under det sena 1800-talets industriboom. Han hade drivit både handel med och storskalig tillverkning av elektriska produkter under åren innan Voltas grundades. Det var hans spirande rörelse som bildade grundplåten i det nybildade bolaget.

Voltas grundare, Gottschalk Geijer.

Företagets grundidé var att med hög effektivitet, en blandning av egenutvecklade och inköpta patent och en intensiv marknadsföring utmärka sig som Sveriges självklara elektronikleverantör. Sverige hade råvarorna och var fortfarande, sett till resten av Europa, ett låglöneland. Ingenjörer hämtade man av allt att döma både från Tyskland och från närmare 23


1915

Voltas anläggning klar för drift.

1917

Första världskrigets blockader, samt missväxt. Bristen på spannmål leder till akut hungersnöd i Stockholm. Parker och allmänna platser odlas upp. Tiotusentals människor demonstrerar på Gustav Adolfs torg för att kräva åtgärder mot hungersnöden. Våldsamma upplopp utbyter runt om i landet i det som kallas "hungerkravallerna".

håll. Genom att tänka och satsa stort trodde man sig kunna få en särställning på marknaden. Tilltron till affärsmodellen och mediet var gränslösa på ett sätt som närmast är jämförbart med det sena 1990-talets it-boom. Ingen uppfinning var Volta främmande. De hade de första elektriska plattängerna i Sverige, elektriska element, barnspisar, papiljotter, kirurgiska instrument och inte minst glödlampor. Man gick till och med så långt som att bilda dotterföretag för att förse Volta med råmaterial som porslinsmassa, torv och gummi – allt under ett tak.

Byggt för en ljus framtid Kort efter grundandet började projekteringen för den stora produktionsanläggning man behövde. Platsen var självklar, Ulvsunda industriområde var nyanlagt och tomterna billiga. Det nya företaget köpte en av de bästa tomterna nära vattnet och med järnvägsspår dragna fram till fabriken. Man byggde en enormt stor anläggning med laboratorium, monteringssalar och materialdepåer. Allt efter modernaste snitt. I en tallbacke strax intill fabriksbyggnaden uppfördes för personalen en kombinerad matsal, samlingslokal och butik i tre våningar. Detta har nu blivit ett botell. Tanken var att skapa ett socialt nav och trygghet för de anställda samt, i en tid av mycket hårda 24

Mekaniska avdelningen och monteringsavdelningen.


1918

Spanska sjukan kommer till Sverige. Katastrofen, som drabbar hela jordklotet, räknas som 1900-talets största epidemi. Den skördar fler offer än första världskriget.

fackföreningsstrider, knyta arbetsstyrkan till sig. Det grundades ändå en verkstadsförening redan första verksamhetsåret. Man planerade av allt att döma att redan från början uppföra bostäder i området. Tanken var att man skulle kunna leva sitt liv inom företagets hägn. Den idén har rötter från den svenska bruks- och manufakturtraditionen. Man kan se Voltafabrikerna som ett försök att återskapa den svenska bruksmiljöns koncept i ett stadsnära sammanhang. Liknande komplex i Stockholm är Kvarnholmen i Nacka eller LM Ericssons komplex vid Telefonplan.

Voltas fabriksarbetare bodde ofta nära arbetsplatsen och levde i en miljö som långt in på 1930-talet präglades av lantlig idyll. Här ser vi bilder från livet för boende i Ulvsunda: Konsumbutiken nära slottet där många handlade, isupptagning i sjön på vintern.

General Geijer, som själv ägde flera bruk, måste ha känt sig hemma med detta koncept som var så likt de lantliga industrimiljöer från vilka han hade en gedigen erfarenhet. Hela anläggningen fick en lätt klassicerande stil. Husen kunde lika gärna vara en skola eller offentlig byggnad som en fabrik. Tanken att industriarkitekturen också skulle vara dekorativ var något som höll i sig långt in på 1900-talet. 1916 stod anläggningen klar för drift. Det var en av Sveriges mest ambitiösa industrisatsningar med Voltagården som ett socialt hjärta och en tänkt förutsättning för ett gott arbetsklimat. Att gården ligger så avskild från resten av byggnaderna förtydligar ytterligare hur den aldrig avsetts som en del av produktionen utan är byggd för avslappning, mat och fritid. Placeringen var också strategisk: på väg från fabriken upp till spårvägsförbindelsen in mot stan. 25


Tuffa år i krigets närvaro Voltaverken fick en tuff start, mitt under brinnande krig då högkonjunkturen förbyttes mot pessimistisk försiktighet. Men eftersom riskkapitalet fanns och man väntade sig en enorm efterfrågan när kriget äntligen skulle ta slut påbörjade man investeringarna. Men den väntande högkonjunkturen infann sig inte som förväntat. 1919 tedde sig Europas marknadsekonomis framtid om möjligt ännu mörkare än under kriget. Intäkterna man förväntat sig uteblev och kapitalflykten från bolaget var ett faktum. Order för ett värde av 1,6 miljoner kronor, vilket innebär cirka 28 miljoner i dagens penningvärde, annullerades och man redovisade samma år en förlust på 1,13 miljoner, vilket i dag motsvarar cirka 20 miljoner. Det var nära hälften av hela årets omsättning. Räddningen blev stålbad och rekonstruktion. Alla dotterbolag avvecklades och man flyttade över tillgångarna till ett nygrundat bolag med namnet Nya Elektriska Volta. Antalet artiklar i sortimentet halverades och marknadsbudgeten mångdubblades. Våren 1920 stod företaget med ny styrelse, nytt kapital och nytt förtroende. Vad som såg ut att bli ett magplask hade undvikits. Gottshalk tog sin hand från företaget och fokuserade på sina engagemang inom stålindustrin. Den andra grundaren, Freidrisch Jaeger blev under nyemissionen av med sitt direktörsuppdrag och flyttade till Eskilstuna där han återigen drev egen elektronikfirma fram till sin bortgång 1937. 26


1919

Slut på första världskriget.

Anrop Volta Men prövningen var inte över. Marknaden hade visserligen långsamt börjat tina, men det behövdes en ökad omsättning – och det snabbt. Volta svarade med en medveten pr-strategi, som kom att ytterligare intensifieras under 1920-talet. Nyttan med elektriciteten var ännu inte uppenbar utan den var för många fortfarande något nytt och skrämmande. Första steget för Volta var därför att undervisa allmänheten om elektricitetens förmåga att förenkla vardagen med diverse hushållsredskap och, kanske främst, att avdramatisera riskerna. Det hölls föreläsningar på institutioner, i hushållningssällskap och till och med hemma hos privatpersoner. Man tryckte pamfletter och informationsblad och hade en återkommande reklam på bästa plats i Svenska Dagbladet, varje gång med en ny, fantastisk produkt. Volta var långt ifrån ensamt om att arbeta på detta sätt. Både LM Ericsson och Electrolux hade långt drivna kampanjer för att informera om ny teknik och dess möjligheter. Den som var intresserad av Voltas produkter kunde enkelt ringa och beställa en av deras kataloger. Samtalet var gratis och man behövde inte ens ett nummer. Allt man behövde säga var ”Volta” för att kopplas till säljavdelningen i Ulvsunda. Anrop Volta blev en av företagets mer använda reklamslogans samtidigt som man arbetade efter devisen ”Finns ej behovet, skapa det!” 27


Volta erövrar världen Voltas pamfletter, reklammaterial och kataloger översattes till spanska, engelska, tyska och ryska. Man siktade tidigt in sig på export, och här hade man också sin största ekonomiska framgång. Omedelbart efter världskrigets slut fanns det en marknad som satt sin privatkonsumtion på sparlåga i många år, vars industrier varit inriktade på krigsmateriel och inte allmänhetens behov. Med en redan välkalibrerad industri och tekniskt övertag sålde Volta med stor framgång sina produkter till dem som hade råd. I Europas skakiga efterkrigsekonomi framhöll Volta särskilt vilka möjligheter till ekonomiska besparingar som det gick att göra med deras produkter. Med en Voltadammsugare kunde ett hembiträde göra tio personers jobb, dessutom med bättre resultat. Det är redan från början dammsugarna som urskiljer sig som Voltas paradprodukt. Det är också den produkt som saluförs hårdast internationellt. Reklamens utseende skulle nog inte falla rätt i dag. Ett av de två vanligaste temana för i stort sett all reklam är ett hembiträde som i vördnad och lycka knäböjer framför dammsugaren, sin räddning. Den andra illustrerar med önskvärd tydlighet hur tyst en Voltadamsugare är: hembiträdet kan till och med dammsuga utan att störa frun i huset som samtidigt spelar piano!

28


29


30


31


32


33


1918

Voltagården går upp i rök då en storbrand i en närbelägen gummifabrik sprider sig hit.

1919

Electrolux grundas med industrimannen Axel Wenner-Gren som huvudägare. Företaget kom till genom en sammanslagning av tre stora elektronikföretag (AB Lux, Svenska Elektron AB och AB Elektromagnetiska).

Den stora branden Ett år med stor betydelse för Voltagården var 1918. En brand i den närbelägna gummifabriken Hunter & Co spred sig till huset. Man lyckade förhindra ytterligare spridning men hela Voltagården gick upp i rök. Kvar stod endast en pyrande husgrund. Bara dagar efter branden fick man återuppbyggnaden beviljad. Ritning och byggnation ordnade man från det närbelägna Äppelviken: byggmästare Claes Berglund som förutom Voltas fabriksområde även har ritat stora delar av Brommaområdets så karakteristiska neoklassiska 20-talsbebyggelse. Om man promenerar i trakten av Brommaplan kan man lätt se likheterna med Voltagårdens strama elegans. Huvudingångarna till fastigheten låg på byggnadens baksida och fick en monumental infattning med trappa och kolonner. Återuppbyggnaden gick snabbt men matsalen skulle inte användas för sitt syfte på många år.

Konsten att lösa en bostadskris Vid världskrigets slut hade Elektriska Volta inte bara återuppbyggnaden av Voltagården och företagets rekonstruktion att tänka på. Staden, som utfäst sig att bygga billiga boenden för fabriksarbetare, hade inte uppfyllt sina löften. Man hänvisade till de haltande tomtförsäljningarna och dyrtiden. Volta hade ett alltmer skriande behov 34

1919

Personalmatsalen, som bara använts i några månader efter fullbordat återuppbyggnad, blir ombyggd ännu en gång.


1920

Volta skördar stora framgångar med sina dammsugare utomlands, till och med brittiska parlamentet har dem! Filialer öppnas bl.a. i Berlin.

1923

Under den nästan konstanta bostadsbristen i Stockholm kunde nästan vad som helst bli aktuellt som boende. Här är en bild från gymnastiksalen i polishuset i Stockholm. Systemet med skiljeväggar är samma som det som användes i Voltas boende.

Stor bostadsbrist i Stockholm. Nödbostäder byggs i Voltas fabriker.

1926

Volta köps av Axel Wenner-Gren.

av arbetskraft och gick därför ihop med en rad andra företag för att lösa sina anställdas boendeproblem. Bakom Ulvsunda slott planerade man och uppförde en rad mindre hyreshus. Under 1920talet skulle Volta etablera sig som ett av Sveriges största teknikvarumärken. Men framgångarna med dammsugare och strykjärn motsvarades inte på de andra områdena där man satsade enormt på utveckling och försäljning. 1920-talet innebar en av Stockholms största bostadskriser där stadens styrande desperat sökte inhysningsmöjligheter för behövande. Volta ställde sina outnyttjade lokaler till förfogande och inredde dem med alla bekvämligheter som deras hemelektronikprodukter kunde erbjuda. Det var något som inte gick pressen förbi utan ledde till flera uppskattande artiklar i dagspressen som visade på hushållsapparaternas alla fördelar.

Wenner-Gren och Volta

Karl Axel Wenner-Gren, vd i Electrolux 1920–25.

Trots sina satsningar verkar Volta inte riktigt ha fått fart på den försäljning som behövdes för att täcka dess snabba expansionstakt. 1926 köptes Voltaverken och företaget av grundaren och storägaren till Electroluxkoncernen, Karl Axel Wenner-Gren, från början Wennergren. Han behöll Volta som en egen enhet i många år och affären hade en tydlig marknadsstrategi i bakgrunden. WennerGrens Electrolux hade sedan sitt grundande 1919 35


1930

Stockholm har en halv miljon invånare.

1934

Wenner-Gren säljer Volta till sitt egna företag Electrolux.

helt fokuserat på hemförsäljning av sina dammsugare, medan Volta skött sina affärer främst genom butiker och auktoriserade återförsäljare. Genom att behålla båda företagen separerade täckte han därmed in en större del av marknaden. Symbiosen mellan dammsugarmärkena kom att hålla i sig ända till 1977 då Electrolux från att endast ha tillhandahållits via hemförsäljning nu även gick att köpa i butik. Den rationaliserade tillverkningen verkar ha burit frukt och företaget klarade sig genom 20-talets ekonomiska turbulens. Säljsuccén förblev dammsugarna. Voltas Salus var sin tids största portabla dammsugare och med sitt pris på 675 kronor (motsvarar drygt 16 000 kronor i dagens penningvärde) såldes den över hela världen. Wenner-Gren kan med säkerhet sägas vara den som räddade företaget under dessa år men han kom också att bli den som avslutade Voltas närvaro i Ulvsunda. 1934 sålde Wenner-Gren Volta, som han dittills haft fristående, till sitt eget företag Electrolux. I samband med detta lät man flytta företagets produktion från Ulvsunda till Västervik. Alla patent och tillverkningen vid sidan av dammsugarna sålde han kort därefter vidare till Electrohelios. Hela fabriksinredningen revs ut eller monterades ned för vidare transport. Företagets gamla lokaler fylldes nu av andra företag. De gamla lokalerna har bland annat hyst ett av Sveriges största tvätterier och Ulvsunda verkstäder, UVA, en storleverantör 36


1935

Bromma flygplats anläggs, mycket av det planlagda området blir i stället flygfält och den närbelägna flygplatsen har sedan dess påverkat området i alla avseenden.

1939

Andra världskriget bryter ut. Sverige lyckas hålla sig utanför kriget men rustar kraftigt för det. Många industrier i Ulvsunda tillverkar materiel till svenska armén och bygger ut under kriget.

för och senare dotterbolag till vapenföretaget Bofors. Den gamla huvudbyggnaden på Johannesfredsvägen 9–11 kom snart att inhysa Standard Radio fabrik, SRF. Detta i dag ganska okända företag var på sin tid en av Sveriges största radiotillverkare och fanns representerat i många hem i och utanför landet. Under 1970-talet följde samma utveckling i Ulvsunda som i många andra av Stockholms närindustriförorter. Verksamheterna fyttade ännu längre från staden, och snart hyrdes lokalerna alltmer ut som kontors- och industrihotell åt småaktörer. I dag finns allt från it-företag, restauranger och skolor representerade i lokalerna.

Johannesfredsvägen – en väg med historia Ibland finns berättelserna närvarande på andra sätt än man kanske först tänker sig. Mycket av den fabriksutrustning som använts vid forskning och tester vid Voltaverken var utdaterad. Den saknade värde och såldes till staden. Allt detta material kom väl till användning som fyllnadsmaterial vid breddningen av den då ganska sumpiga Johannesfredsvägen. När vi i dag åker här gör vi alltså det på isolatorer, kabelhållare och tung utrustning. Allt det utgjorde början av industriundret Voltas framgångssaga.

37


1960

Stockholm har 808 600 invånare. Därefter gör cityrivningar, bilism och mindre trångboddhet att befolkningen går ned i staden men ökar kraftigt i länet.

1970

Ulvsunda industriområde genomgår en omfattande avindustrialisering där större fabrikskomplex systematiskt omvandlas till företagshotell. Också Voltas gamla hus genomgår denna förändring och de stora huvudbyggnaderna har sedan dess inhyst en mångfald mindre verksamheter.

Volta sitter kvar i väggarna Volta har sedan fusionen med Electrolux och flytten 1934 fortsatt att vara ett av Sveriges mest bekanta varumärken. Voltas dammsugare blev det prisvärda alternativet till det lyxigare Electrolux hemförsäljningsprodukter. Produktionen av spisar, strykjärn och andra vitvaror kom att bidra till Electroluxkoncernens erövring av marknaden till att i dag vara branschledande. Fram till att man 2004 lät flytta produktionen från landet hade man sålt mellan 3,5 och 4 miljoner dammsugare till svenska hem. Voltas företagshistoria har däremot försvunnit mellan företagsflyttar och nyemissioner. Fokus har i stället legat på moderbolaget, och det framstår nästan som att man varit måna om att inte “spä ut” sin egen identitet. Under arbetet med boken om Volta har vi talat med en av Voltas tidigare vd:ar, Lars-Eric Naeslund. Förutom värdefulla insikter i Voltas vidare historia är det just rikedomen av berättelser och hur förvaltandet av dem har fallit mellan stolarna som vi bär med oss av våra samtal. Historia finns inte av sig själv utan måste berättas om och om igen. När företag går upp i nya gemenskaper försvinner också lätt känslan av ägandeskap över berättelserna som man samlat. Att det ens har funnits en Voltafabrik i Ulvsunda är i dag långt ifrån allmän kännedom på företaget. 38

Ombyggnationen utförs av Lennart Bergström Ark. Kontor AB, och P. Wåhlin. Tillbyggnaden är ovanlig för tiden. Arkitekten har gjort ett brott mot den modernistiska synen på byggande dvs. att ett hus inte får ”ljuga” genom att tillbyggnaden smälter in stilmässigt med den befintliga byggnaden. Vanligast var i stället att man utförde tillbyggnaden på ett sådant sätt att inte minsta tvivel skulle finnas om vilka delar av ett nybyggt hus som var nytillkomna, inte sällan med deprimerande resultat. Under 1980-talet ser vi ett brott mot detta synsätt och man börjar återigen försöka skapa arkitektoniska helheter när man bygger ut. Voltagården är ett strålande tidigt exempel på detta.

TILLBYGGNAD

BEFINTLIG BYGGNAD

VOLTAVÄGEN


1980

Datakonsultföretaget Consab Consult AB bygger om och moderniserar huset. Övervåningens stora matsal styckas upp i mindre kontorsenheter och den monumentala bakre entrén sätts igen.

Fasad mot sydväst, befintlig byggnad.

1984

Consab bygger ut Voltagården med en ny flygel och utskjutande trapphus.

Men tingen kan ibland också tala för sig själva. Volta fortsätter att göra sig påmint i Ulvsunda med sitt arv av imposant industriarkitektur och gatunamn. I det som nu är Botell Voltas reception fanns det bakom en vägg massiva ugnsluckor inmurade med företagsnamnet ”Nya Elektriska Volta” i vacker relief. Historier kan glömmas bort, men Volta har en historia som konstant går att återupptäcka – i väggar, arkiv och möten.

Fasad mot sydost, tillbyggnad.

39


1985 till i dag

40

Huset kommer att under följande år husera en rad småföretag med skiftande verksamhetsområden – från elfirmor till flera dataföretag vid sidan av Consab. Mycket lite händer med huset strukturellt. Området Ulvsunda förändrar gradvis karaktär från ren industri till teknik- och konsultföretag, mindre kontorshotell och fler bostäder.

2006

Ulvsunda-Mariehäll har 750 företag och 9 000 personer har sin arbetsplats i området. Det räknas som en av Stockholms viktigaste områden för näringslivet.


2015

Sisyfos Fastighetsförädling AB köper Voltagården.

2016

Sisyfos flyttar in företagets kontor i huset och arbetet med Botell Volta påbörjas.

2019

Stockholms kommun beräknas ha 950 500 invånare* *En befolkningsprognos utförd år 2010 av Stockholms stads utrednings- och statistikkontor förutspår att stadens folkmängd kommer att öka med 121 100 personer under den kommande tioårsperioden, från 829 400 invånare i slutet av år 2009 till 950 500 i slutet av år 2019. SCB räknar med cirka 2 400 000 invånare i Stockholms län år 2030.

41 Foto: Ulf Jansson


Pågående innovation! Många av Ulvsundas industrier byggde på innovationer och att tekniskt ligga i framkant. Många företag hade därför egna forskningslabb. Stockholms stadsmuseum förevigade denna herre på Ulvsundafabriken Alford och Cronholm när han utförde något slags experiment.

42


K A PI T E L 3

PLATSEN FÖR INNOVATÖRER

U

lvsunda och området häromkring är i dag Sveriges

viktigaste plats för näringsliv och industri. Här drivs den tekniska utvecklingen framåt av entreprenörer

och innovatörer. Här verkar 750 företag, och 9 000

personer har sina arbetsplatser i området. Men Ulvsundas roll i

Sveriges näringsliv är ingenting nytt. Här har många idéer blivit verklighet, och uppfinningar som har förändrat världen har utveck-

lats i Ulvsunda. Volta är bara ett av de framgångsrika och världsberömda företag som har haft sin hemvist här. Många andra företag har kommit och gått och ibland stannat inom området. Närheten

till järnväg, flygplats och hamnområde har från starten varit en stor anledning till Ulvsundas popularitet. Det skulle vara lätt att ta sig hit och det skulle vara lätt att frakta produkter härifrån. Än i dag präglas platsen av enkla förbindelser, både när det gäller vägnät och kollektivtrafik.

43


Ekesiöö

Bromma flygplats

Fructus Voltagården

Radiola

44


Bromma flygplats Redan 1936 blev Ulvsunda en länk mellan Sverige och världen. Då invigdes Bromma flygplats, och det skulle dröja mer än 20 år innan Arlanda invigdes. Fram till dess var Bromma stockholmarnas enda luftväg ut i världen. När SAS grundades 1946 inriktades verksamheten snart på att starta en fungerande flyglinje till USA. Senare kom SAS att bli det första flygbolag att lägga rutten över Nordpolen. Inom kort kunde man också resa både till Tokyo och Los Angeles. I dag låter det självklart men på den tiden hade många svenskar knappt varit utomlands, än mindre flugit. Allteftersom flygningarna och resmålen blev fler behövde SAS också lägga mer tid på att underhålla sina flygmaskiner. Detta gjorde de i en av Brommas hangarer, en byggnad som så småningom blev för liten. De fick då flytta verksamheten – till en annan del av området. År 2000 förklarade regeringen Brommas terminalbyggnad med flygledartornet från 1949 som statligt byggnadsminne. Ulvsundaområdets flyghistoria är alltså bevarad för framtiden.

Pommac och Fructus Fabriker En blandning av äpple och konjak kan låta vuxet, men smaken påminner nog de flesta om barndomen och den gyllene och bubblande läskedrycken Pommac, tillvekad av Fructus Fabriker. Pommac fick sitt stora genombrott 1923 på Världsutställningen i Göteborg, och drycken tillverkas än i dag på hemligt recept. Essensfabriken Fructus var ett dotterbolag till Lazarol och när de växte ur huvudkontorets lokaler i innerstan fann de platsen för sin nya fabrik i Ulvsunda. Under 1970-talet köptes Fructus av Pripps – som också har en historia i Ulvsunda. 45


Radiola Det fanns en tid då en del av Ulvsunda försåg de svenska folkhemmen med musik och viktiga nyheter. Vilken familj hade inte en Radiola under 1920och 30-talet? Det var LM Ericssons dotterbolag Svenska Radio AB, SRA, som låg bakom den populära radion. Till en början hade de sin bas på Kungsholmen men när ett annat av Ericssons dotterbolag, ERMI som tillverkade mätinstrument, flyttade från Ulvsunda blev deras fabrikslokal ledig och SRA kunde ta över byggnaden. Anläggningen i kvarteret Induktorn ritades av Ture Wennerholm som också har ritat Ericssons stora anläggning vid Telefonplan.

Ekesiöö Många är de svenskar som kan ta del av Ulvsundas historia i sina hem. Kanske trampar de dagligen på en bit eller lutar sig mot en vägg som har sitt ursprung i området. Här tog nämligen Ekesiöös produktion av trä- och byggnadsvaror fart på riktigt. Importerat timmer sågades och hyvlades i fabriken, och företagets produktion var en viktig del när Stockholms innerstad under 1950-talet byggdes om och moderniserades. Då hade Ekesiöö just flyttat in i sin nya fabrik, och tack vare de stora lokalerna och den moderna anläggningen kunde man öka sin produktion och även leverera virke till olika brädgårdar runt om i stan. Senare skulle man också vara delaktig i de miljonprogramsområden som restes under 1960- och 70-talen. I dag kan vi konstatera att Ulvsunda på mer än ett sätt har haft en viktig roll i Sveriges arkitektur. 46


"Det skulle vara lätt att ta sig hit och det skulle vara lätt att frakta produkter härifrån. Än i dag präglas platsen av enkla förbindelser, både när det gäller vägnät och kollektivtrafik."

Linje 114 på Ulvsundavägen.

En del av industrianläggningarna från sjösidan.

Ulvsundavägen, hållplats för spårvagn.

47


Saltmätargatan 25 - 31.

48


K A PI T E L 4

ATT BO I STOCKHOLM – berättelser ur ett hundraårsperspektiv

M

ed fyrdubblad befolkning och en bostadsstandard som har gått från en av Europas sämsta till en

av världens bästa är Stockholms senaste hundra år en framgångssaga. Men staden har växtvärk.

Med den tillväxttakt som regionen i modern tid beräknas få ställs vi inför nya utmaningar, minst lika stora som under föregående sekel.

Hundratals människor har tidigare banat vår väg. Nu är det dags för oss som verkar i dag att tänka nytt.

49


Bevara, berätta och skapa är ett av Sisyfos motton. Det är ett förhållningssätt som vi har lärt oss av Stockholm. Stadens historia är en berättelse om storskaliga planer men också om entreprenörer och egensinniga människor som med pur envishet och stor visionskraft drivit på utvecklingen. Flera historier har inspirerat oss till att tänka nytt om hur man kan bo och leva i en ständigt växande stad.

1910: Aspudden – staden utanför staden Aspudden är i dag ett av Stockholms mer anonyma förstadsområden som ofta hamnar i skuggan av senare storslagna projekt. Det förtjänar att lyftas fram som ett av stadens mest nydanande projekt i sin tid. Här växte det fram en tät innerstad, med något lägre hus än bebyggelsen på malmarna. Det blev en tätbebyggd stad utanför den egentliga staden och med en variationsrik arkitektur. Bakom projektet stod privata entreprenörer som såg sin möjlighet att utveckla bostäder, blandad bebyggelse för arbetare och tjänstemän, till det spirande näringslivet runt staden. Stadens styrande skulle till slut se vikten av en planerad expansion utanför tullarna och följa upp med egna bostadsområden. Aspudden stod som en orädd investering på tillväxt och symboliserade viljan till ett gott boende, och det är en satsning som håller än i dag. Stockholm höll sig ända fram till sekelskiftet innanför stadstullarna. Men den enorma tillväxten och befolkningsexplosionen skapade ett outsinligt behov 50

av nya lösningar också utanför den gamla stadsgränsen. Företaget bakom projektet hette Byggnads AB Manhem. Bolaget bildades 1894 och köpte omedelbart stora arealer av Hägerstens gård med det uttalade målet att uppföra goda boenden med stadskaraktär åt nyinflyttade stockholmare. Projektet sinkades av den långsamma utbyggnaden av infrastrukturen, och det dröjde fram till 1911 innan utvecklingen tog fart. I samarbete med andra privata aktörer lyckades man bygga ut en spårvägslinje till Liljeholmen. Byggnadsföretaget hade en stark, social inriktning och man planerade redan från början in offentliga inrättningar som koloniträdgårdar, affärer, lek- och idrottsplats samt bad. Broschyren från 1912 informerade om stadsprojektet som man nu kunde nå med spårvagn från staden: “Aspudden är en i arkitektoniskt och hygieniskt avseende fullkomligt modärn och tidsenlig förstad.” Mannen bakom utformningen av stadsplanen var banbrytaren Per Olof Hallman. Han var influerad av tidens kritik mot den oestetiska stenöknen som man menade att det sena 1800-talets byggboom fört med sig. Med mänskliga dimensioner, skapandet av mindre gemenskaper och inbjudande stadsrum önskade man här ge mer utrymme åt människor än i den stora staden. Längs det breda huvudstråket, Hägerstensvägen, uppfördes trevåningshus med inredd vind i en stram jugendstil. Kombinationen av olika lägenhetsstorlekar och skiftande affärs- och serviceutbud blev genast populärt. Aspudden följdes några år senare av liknande förstäder som Gamla Enskede, också det planerat av PO Hallman. Här provades nya idéer som gemen-


samhetslokaler, rationella folkskolor och radhus. Vissa projekt föll till en början inte väl ut. Gamla Enskedes planerade radhuslängor fick en mycket blygsammare omfattning än vad som först var tänkt. För den nyinflyttade landsortsbefolkningen påminde bostadsformen alltför mycket om de eländiga statarlängorna, nu byggda i sten. Radhusen skulle därmed få vänta några årtionden tills statsministern själv flyttade in i de vita funkislådorna på Ålstensgatan i Bromma. Dessa projekt markerade starten för Stockholms framväxt utanför dess gamla gränser med mer än en fyrdubbling av befolkningen. Områdena kom att växa fram under flera av de därpå följande decennierna, men konceptet om en tät stad med egen identitet

Ett utsnitt ur verkligheten. Många av de som bodde i Aspudden arbetade i det närbelägna Nobels verkstäder i vinterviken. Det var en riskfylld arbetsplats där explosionsrisken var hög, som bilden vittnar om.

Stadsplanen för Aspudden

51


Aspudden som nybyggt tedde sig lite märkligt inbäddat i det som fortfarande var en idyllisk landsbygd.

bestod genom förändringarna på ett sätt som flera senare centrumutvecklingsförsök misslyckades med. Aspudden tjänade också som en påtryckning för att stadens styrande skulle ta initiativ i stadsbyggnadsfrågor. Dessa la i sin tur grunden för flera bostadsutvecklingsreformer i Stockholm, vilka kom att bli en del av Europas mest dynamiska stadsutveckling. 52


1930: Kollektivhuset – den stora visionen hus för hus 1900-talet blev knappast som någon tänkt sig. Början av seklet hade varit i det närmaste gränslöst optimistiskt, och staden hade fortsatt att växa med kraft. Första världskriget kom som en kalldusch och ett grymt uppvaknande för en värld som var långt mer otrygg än man velat tro. Trots det var 1920-talet gyllene år för svensk industri och tillväxt – fram tills Kreugerkrashen 1932 drog med också Sverige i den redan pågående globala depressionen. Det var i detta hårda politiska klimat präglat av social oro som också många nya idéer fick fotfäste, och det politiska klimatet för det som kom att bli känt som det svenska folkhemmet grundlades. 1930 års Stockholmsutställning markerade det första genombrottet för modernismen, eller “funkisen”, i Sverige. Det gamla systemet, ansåg många, hade visat sin oduglighet genom världskrigets katastrofer. Tekniken och arbetet borde underkastas möjligheten att göra livet för individen friare och lättare på ett annat sätt än tidigare. Ett utslag av dessa strömningar är det säregna huset på John Ericssonsgatan 6 på Kungsholmen i Stockholm. Dess snedställda balkonger och ljusa ytor talade till drömmen om ett nytt sätt att leva.

Kollektivhuset 1936. Den byggnadsminnesskyddade fasaden med sina karakteristiska balkonger än ännu lätt att känna igen.

Huset uppfördes 1935 av arkitekten Sven Markelius som Sveriges första konsekvent genomförda kollektivhus. Idéerna formades flera år tidigare i samarbete med samhällsdebattören Alva Myrdal. Med ett lättarbetat och funktionsseparerat boende skulle grunden till ett modernt liv läggas. De praktiska behoven för husets 50 lägenheter inordnades under effektivitetens princip. Det innebar att matlagning, städning och barnpassning samordnades med 53


anställd personal. Detta medgav att man gjorde köken minimala, man behövde ju inte dem annat än för undantagsfall, och varje enhet fick tillgång till mathiss. Boendeformen var radikal i det att man nu professionaliserade de sysslor som förut tillfallit kvinnan i familjen, vilket medgav att också kvinnor kunde ha ett yrkesliv. Det okonventionella anslaget väckte stor uppmärksamhet och debatt i sin tid, och huset blev ett av Stockholms riktiga inneställen att bo på. För att förstå riktigt hur revolutionerande detta upplägg var är det viktigt att se dels hur mycket mer tidskrävande och omständligt hemarbete fortfarande var under 1930-talet, dels till kvinnans ställning. Det var ännu ytterst undantagsvis som kvinnor fick de praktiska

möjligheterna att yrkesarbeta, då med drygt hälften av mannens lön, och dagis låg ännu decennier bort i framtiden. Att Alva Myrdal i spetsen för yrkeskvinnornas klubb var den som förde fram idéerna till konceptet är med andra ord inte så märkligt. Kollektivhusen var viktiga som idé men kom bara att få ett fåtal efterföljare. Frågan är dock om utvecklingen av närservice och teknik gjort att många av oss nu lever med den livsstil som visionärerna på 1930-talet drömde om. Hur gick det då för huset? Det restaurerades 1988–92 men kollektivhusidén är nu avvecklad. Mathissarna fungerar dock fortfarande. Så mycket bättre eftersom ett av Stockholms mest välrenommerade kaféer, Petite France, ligger i det kalla kollektivkökets lokaler.

Där serveringen till det populära Petite France nu ligger fanns från början husets barnkrubba, ett slags föregångare till vårt dagis. Lägg märke till den i golvet infällda sandlådan.

54


Kollektivhusets restaurang, där modernitet gått före den ombonade känslan. Lägg märke till bardisken där dagens rätter presenteras bakom den infällda glasskivan

55


1950–60: Miljonprogrammet och ABC-staden Vällingby centrum var det första stora försöket att skapa ett alternativ till Stockholms city, långt utanför storstaden. Centrumet invigdes den 14 november 1954 av Carl Albert Anderson, ordförande i Stockholms Konsumentförening samt i Kooperativa Förbundet, och man ansåg då att det i praktiken inte fanns någon anledning för de boende att åka till centrala Stockholm. Det var också så det fungerade under de första åren. Få av Stockholms stadsbyggnadsprojekt har fått så mycket internationell uppmärksamhet som Vällingby. Berättelsen om den visionära, mänskliga och bekväma förstaden blev mönsterbildande för återuppbyggnaden av det krigshärjade Europa. Efter andra världskriget inleddes det som senare blivit känt som rekordåren i Sveriges ekonomi. Med en intakt industri och rätta satsningar hölls tillväxten på nivå med dagens östasiatiska tigerekonomier. Men det var en framgång med ojämna steg. Trots ambitiösa satsningar låg Stockholm i botten för bostadsstandarden i Västeuropa. I innerstaden var ännu dassen vanliga, fjärrvärmen outbyggd och trångboddheten grasserande. När pengarna nu flöt in påbörjades ett intensivt planerande för att förbättra boendesituationen. 1952 presenterade stadsarkitekten Sven Markelius planen för stadens utbyggnad. Som rationella celler längs den planerade tunnelbanan skulle Stockholm nu byggas ut. Runt varje station skulle det finnas en centrumanläggning med närservice och arbetsplatser. Runt centrum skulle sedan bebyggelsen gruppera sig i allt från höga till låga 56

flerfamiljshus, radhus och friliggande villor. Mellan varje centrumbildning skulle sedan grönområden sparas. Denna välplanerade miljö skulle erbjuda invånaren arbete, bostad och centrum i närområdet. Den kallades därför för ABC-staden. Man inspirerades mycket av Storbritannien där man efter 1945 lanserat “new towns” och ”community centers” när man återuppbyggde de sönderbombade städerna. Det första konsekvent planerade exemplet på detta i Sverige var just Vällingby. I Sverige hade vi de ekonomiska musklerna för att genomföra ett sådant helhetsgrepp på boendemiljön. Samtidigt med Markelius stadsplan öppnades en utställning i Vällingby för projektet och ABC-stadens koncept. Under 1951–54 pågick ett frenetiskt byggande. Centrumets täta bebyggelse lockade stora arkitektnamn och fick exklusiva material. Kvaliteten hölls även i de angränsande smalhusen och bostadskvarteren, där bland annat framtida statsministern Olof Palme med familj flyttade in. Centrumet utvecklades med målet att det skulle bli lika attraktivt för de boende som för inresande från Stockholms city. A-delen av ABC gick lite trögare än man först hade tänkt sig. När Vällingby var fullt utbyggt 1965 var


DrÜmmen om det moderna livets fÜrverkligat,Vällingbyplan i mitten av 1950-talet.

57


det bara en fjärdedel av de boende, 14 000, som hade anställning i närområdet. Under senare år har Stockholms förortskomplex fått mycket kritik i jämförelse med den återigen hyllade täta stenstaden. Vällingby blev en modell som snart följdes av det intensiva utbyggnadet av förorter med centrumanläggningar runt om i Sverige, det som kom att kallas miljonprogrammet. Här var kvantitet och praktiska åtaganden i fokus, och det estetiska fick komma i andra och tredje hand. Resultatet blev en stad som var bekväm men lite för praktisk, pla-

nerad och beräknad. Det fanns inte riktigt plats för individen. Kanske är det delvis därför som Vällingby har fått bära mycket av kritiken mot miljonprogrammet. Ändå har ingen satsning någonsin tidigare haft en så profan effekt på den enskilda individen. Sverige gick från att ha en av Europas sämsta bostadsstandarder till att på bara några år bli bland de bästa. Exemplet Vällingby, där man just tog in skönheten som ett reellt värde, har också hållit en hög profil och varit identitetsskapande hos sina invånare från att det byggdes och fram till i dag.

Drömmen om den trygga förortsstaden. En illustration från Vällingbyutställningens guide 1952.

58


1990–2000: Hammarby sjöstad och romantiserandet av industrin Historien om Stockholm är en berättelse om konstant förändring. I dag jobbar en absolut minoritet av stadens invånare inom tillverkningsindustrin, och blotta tanken på fabriker i innerstaden ter sig främmande. Men tiden då Stockholm låg i hjärtat för svensk produktion ligger inte så långt borta som man tror, och förvandlingen av stadsrummet är en intressant del av berättelsen. Hammarby sjö har gjort hela resan, från lantligt gods via förindustriell produktion till att bli ett av Stockholms och Sveriges hårdast exploaterade industrikomplex. Området kring Hammarby sjö byggdes under 1910–30-talen ut till ett tätt hjärta i Stockholms industri med slussar till Saltsjön. Projektet kan ses som ett beseglande av de grandiosa planerna man tidigare hyst för Ulvsunda industriområde, vilket inte

Hammarby gård i vinterskrud målad av Paul Emil Wallenstråle under 1800-talets sista år. Det var under Hammarbysjöns sista tid som stilla idyll när staden växte.

fick det utfall som stadens styrande hade hoppats på. Nu skulle det bli nya tag samtidigt som sjövägskommunikationerna förbättrades. Det var ett ambitiöst projekt där man under flera år först torrlade och sedan sänkte Hammarby sjö. De nya stränderna kantades av massiva stenkajer och flera av Sveriges största tillverkningsindustrier. Till de mest välkända anläggningarna hör Barnängenområdet och Luma lampfabrik. I flera decennier var Hammarbyhamnen en av Sveriges största arbetsplatser. Med sjöfartens minskade betydelse och avindustrialiseringen i Stockholm föddes frågan om vad man skulle göra av denna centrala bit stad som nu hade förlorat sin betydelse. Med den massiva kritiken mot miljonprogrammets glesa stad vann man insteg för idén om att här, för första gången på ett halvsekel, bygga ut den täta innerstaden efter en kvartersmodell. Planen var lika djärv som rätt i tiden. Samtidigt hade man börjat se Stockholms industriella historia som ett bevarandevärde i sig. De storslagna byggnaderna skulle inte, som så ofta skett tidigare, rivas för helt ny bebyggelse. Av både resurs-, kulturhistoriska och identitetsskäl var man redan från början tydlig med att stadens historia skulle representeras i stadsbilden. Men Hammarby sjöstad var i sig inte unikt. Det hade redan skett en mer förortslik omvandling av avlagda områden för hamnar, kommunikationer och industri under 1980-talen, där Ekensberg, Minneberg, Södra Stationsområdet och Blekholmsterrassen är några exempel. År 1991 lade stadsbyggnadskontoret, med planarkitekten Jan Inghe-Hagström i ledningen, fram en plan som hade mer gemensamt med 1800-talets stenstad än efterkrigstidens punkthus. Här gick man 59


ifrån det centrala detaljplanerandet som varit dominerande sedan 1960-talet, där hela stadsrummet formgavs från hus till offentliga platser. Det blev en återkomst för kvartersstaden, där esplanader med kvarter planerades in och där enskilda byggherrar fick föra upp sina hus med fastslagna kvartersmått, gatubredder och hushöjder. Det blev en tät stad med över 11 000 lägenheter spridda över området. En frenetisk 20-årsperiod av stadsutveckling fullbordades, och sedan några år kan Stockholm titta på den största utvecklingen av tät stad som skett sedan tiden kring förra sekelskiftet. Insprängd i denna stenstad i modern dräkt finns noga utvalda och framlyfta spår av stadsdelens industriella förflutna, där det redan nämnda Luma lampfabrik ligger i den södra stadsdelens fokus. De första husen uppfördes 1994 och projektet planeras vara helt fullbordat 2017, samma år som vi slår upp dörrarna till vårt botell som också bär spår av tidigare industri och innovation.

En ny stadsdel är född, med cirka 25 000 invånare på den gamla industrimarken.

60


Hammarby industriomr책de fr책n Danvikstull, i bakgrunden skymtas Luma lampfabrik, ett landm채rke 채ven i dagens moderna stadsdel.

61


62


K A PI T E L 5

BOTELL VOLTA – ett nytt slags boende

V

år boendesituation har förändrats de senaste hundra

åren. Då ärvde man ofta sitt föräldrahem och stanna-

de kvar hela livet i ett och samma hus. Så ser det inte ut i dag. Ändå är Sveriges bostadspolitik fortfarande

anpassad för denna typ av boende. Och det är något som Sisyfos vill utmana. De långsamma processer som pågår när detaljplaner ska ut-

vecklas och det ålderdomliga synsätt som finns på hur man kan eller bör bo har gjort oss kreativa. Nu vill vi dela med oss av vår idé och även lyfta den viktiga frågan om bostäder. Vi vill få beslutsfattare, byggherrar och investerare att tänka nytt och att tänka modernt.

63


Resultatet – ett botell På grund av den detaljplan som gäller för området där Voltagården ligger fick vi inga möjligheter att inom en överskådlig framtid bygga lägenheter och bilda en renodlad bostadsrättsförening i huset. Att bygga bostadsrätter i dag är dessutom förknippat med en mängd olika förelägganden och regler när det till exempel gäller minsta tillåtna boyta och tillåtna gränser för bullernivåer. Klassiska bostadsrättsföreningar tenderar i dag också att ha en alltför gammalmodig attityd till de bostadsrättsägare som vill hyra ut sin lägenhet i andra hand, och det passar inte alls in i vår idé. Därför ha vi vidarutvecklat bostadsfrågan till ett helt nytt koncept. För ett hotell kan man i princip få bygglov var som helst, men att bygga ytterligare ett hotell lockade inte. Vi ville göra något nytt. Utmana oss själva men även utmana Stockholms bostadsmarknad. Vi ville tillgodose ett behov som vi vet att stockholmarna skriker efter: Ett hemtrevligt boende med fokus på flexibilitet, service och resursutnyttjande som dessutom kan ge löpande avkastning. Låt oss presentera vårt botell – boende och hotell i ett. Botell Volta har 82 lägenheter. För bostadsmarknaden i Stockholm innebär det en ny typ av flexibelt boende och ett mellanting mellan hotell och traditionellt boende. 64

För dig som kommer som gäst är Botell Volta helt enkelt ett boende som förenar det bästa av två världar. Här känner du dig hemma trots att du egentligen är borta och här får du service som om du bodde på ett traditionellt hotell. För dig som behöver bo här under en längre tid blir det personligare än ett hotell – och om du trivs riktigt bra har du dessutom möjlighet att köpa ett rum. Men kan man verkligen köpa ett hotellrum? Ja, det kan man faktiskt. Som köpare av ett rum, eller rättare sagt en lägenhet, får du det bästa av två världar men från ett annat perspektiv. Du får en centralt belägen lägenhet i ett av Sveriges viktigaste områden för näringsliv och industri. Botell Volta ligger bara ett stenkast från Bromma flygplats och en minuts promenad från Johannesfreds tvärbanestation. Dessutom får du avkastning på ditt boende de dagar du inte själv använder det. När du är ”hemma” får du service som på ett hotell och när du är borta så hyr vi ut din lägenhet. Är du privatperson som investerar i en lägenhet för att få bättre avkastning än på ett bankkonto och för att kunna övernatta i Stockholm under kortare eller längre perioder? Eller är du företagare som behöver längre eller kortare boenden för dina anställda eller kunder? Oavsett vem du är och vad du behöver har Botell Volta ett erbjudande som passar dig.


Den första lägenheten som färdigställdes på Botell Volta, 18,8 välplanerade kvadratmeter.

65


Bostadsbrist och behovet av nya lösningar Vi blir allt fler människor i världen och i Sverige. För att resurserna ska räcka behöver vi bli bättre på att dela det som vi använder. Botell Volta är ett exempel på hur delningsekonomin fungerar. Här finns ett resurssmart boende som kan komma andra väl till pass när vi inte själva behöver vårt krypin. Men eftersom många kommer att se rummet som ett av sina hem vill vi göra det mysigt. Det ska vara roligt och välkomnande att bo på Botell Volta. Vi vill visa den kulturmiljö som finns, berätta om platsens historia och samla in nya historier. I vårt arbete med botellet har vi också inspirerats av Voltas roll i 1920-talets boendekris, när företaget fick gå in i bostadsmarknaden eftersom staden trots sitt löfte inte kunde tillhandahålla tillräckligt med lägenheter. Dagens bostadsbrist i Stockholm har gett staden växtvärk, och vi har länge sett behovet av nya, alternativa boendelösningar med nära anknytning till staden. Men där andra har skapat nya, moderna lösningar har vi utgått från vår filosofi och letat efter en plats som berättar något, en plats som ger perspektiv lika mycket som den erbjuder en god och bekväm boendemiljö. Vi tror att det bidrar till 66

en bra miljö för dem som väljer att bo där, och vi tror att berättelserna kan ge platsen den identitet som är så viktig i ett samhälle. I Voltagården såg vi en plats som innehåller allt det vi vill ha, allt det som är viktigt för att bygga en framtid. I dag finns det 750 företag i UlvsundaMariehäll, och 9 000 personer har sin arbetsplats i området. Tillsammans med det närbelägna Kista bildar det Sveriges viktigaste område för näringsliv och industri. Men det är också ett område som i grunden har förändrats sedan sekelskiftet. Området har gått från tung industri till en tjänste-, innovations- och teknikdriven hot-spot. För att tillväxten i området ska kunna fortsätta är fler bostäder en förutsättning. Det är för dessa nya behov som vi tillhandahåller nya lösningar.


67


Digitala möjligheter ger bättre service En omfattande digitalisering ger en mer personlig vistelse. Låter det som en paradox? Det är det inte. Genom att flytta allt rutinarbete, som incheckning och betalning, till en egenutvecklad app kan personalen i stället lägga sin tid på att förbättra gästernas botellupplevelse. – Vi tar inte bort servicen utan vi förbättrar den, säger Olle Larsson. Idén fick han när han tillsammans med familjen besökte en av Floridas nöjesparker. – På ett så stort ställe med så många besökare kan det lätt bli rörigt. Jag var rädd för att det skulle vara långa köer till åkattraktionerna och att det skulle vara svårt att hitta mat och dryck. Men väl på plats blev han positivt överraskad. Till parken var nämligen en app kopplad. Den visade bland annat hur lång kötid det var till respektive attraktion och via appen gick det att boka bord på områdets restauranger. – Det fanns också en karta i appen. Det är klart att man kan ha en papperskarta men fördelarna med appen är att hela familjen har sin egen karta och att ingen tappar bort den. Dessutom kunde vi via appen bestämma en mötesplats och tid.

68

Olle plockade med sig idén till Wenngarns slott, ett område i Sigtuna kommun som Sisyfos Fastighetsförädling har utvecklat. Där har de digitaliserat den historiska miljön så att besökarna med hjälp av Sisyfos egenutvecklade app kan få en guidad tur på området. Dessutom går det att boka möteslokaler, och de boende kan via appen ta en bild och skicka den till områdets fastighetsskötare om något behöver åtgärdas. Till Botell Volta har de utvecklat idén ytterligare ett steg. I botellets app finns en karta över området som också guidar till viktiga platser som restaurang, mataffär och busshållplats. Dessutom finns hela botellets utbud i appen. Det är via den som gästerna bokar rum, betalar, felanmäler och beställer transport, tvättservice eller mat. Appen ersätter också fysiska nycklar. Det är i stället med hjälp av den som gästerna låser upp sina rum. Därför är också säkerheten viktig, och enkelt uttryckt fungerar den delen av appen som ett bank-id. Varje användare får via telefonen identifiera sig för att kunna komma åt sitt rum och de tjänster som är kopplade dit. – Egentligen är det säkrare än en vanlig, fysisk nyckel för hur vet du att ingen annan får tag i den? Här behöver du först identifiera dig via appen. Det kan vara med hjälp av ett fingeravtryck eller en kod, förklarar Olle.


Men visst kan det också hända att batteriet laddas ur eller uppkopplingen plötsligt försvinner. Därför finns det telefonladdare tillgängliga på botellet. – Appen bygger på ett system som ska fungera till 100 procent, men vi har ändå bemanning dygnet runt. Det är en service till gästerna, säger Olle. Detta innebär att alla som vill nyttja Botell Volta måste ha en smart telefon eller en surfplatta för att kunna hämta appen.

– Annars kan man inte bo här. Vi tar visserligen bort en liten grupp människor när vi digitaliserar, men de flesta har i dag den utrustning som behövs, och det här är framtiden. Och för att knyta ihop framtiden och dåtiden så innehåller appen också en guidad tur i Ulvsundas historia. Tack vare den blir det lätt att lära sig mer om sin nya eller tillfälliga hembygd.

69


Kärt barn har många namn Flexhotell, Homestay eller My flat? Ja, projektet har haft flera namn under resans gång men vi är glada över att ha landat i konceptnamnet botell och att vi nu stolt kan presentera Sveriges första som en byggsten i en hel botellkedja: Botell Volta. Resan hit har varit utmanande på många sätt, men fantastiskt rolig på ännu fler. När vi satte kofoten i väggen i mitten av maj 2016 var flera företag fortfarande inhysta i byggnaden, och så sent som den 30 september flyttade den sista hyresgästen ut. Att försöka skapa nytt är utmanande men också fantastiskt roligt. Att vara först med att prova någonting stöter ofta på små problem på vägen. Därför har vi valt att låta våra framtida kunder provbo på botellet och återkomma med feedback, så att vi kan ändra och utveckla under resans gång. Den första gästen checkade in den 18 november 2016 (läs mer om det i kapitel 6). Hon har under flera månader utvärderat rummen, appen i telefonen och botellets övriga funktioner. Måndagen den 25 januari 2017 var det säljstart och intresselistan blev snabbt lång. Att sälja en produkt som är ny på marknaden kräver en hel del jobb och i sann Sisyfosanda har vi valt att även göra investerarna till en del av konceptets utformning. 70

Med deras feedback och önskemål justerar vi konceptet för att skapa ett så attraktivt ägande och boende som möjligt. På följande sidor presenterar vi bilder på förvandlingen av Voltagården som under ett års tid renoverades från kontorslokaler till botell.


maj 2016

71


Bevarandet av detaljer.

72


Inspiration till tapet och färgval.

73


Från skiss till verklighet – förvandlingen av ett skrymsle på 9 kvadratmeter till en multifunktionell lägenhet med badrum, pentry, sovrum och vardagsrum i ett.

74


Olika ytor kräver olika lÜsningar.

Rum 411

Rum 226

Rum 320

Rum 216

Rum 408

Rum 206 75


Fรถre och efter.

Rum 401

Korridor

Rum 412 76


Rum 202

Rum 404

Rum 201 77


Rum 304

78


Rum 308

79


Rum 410

Rum 310

80


81


Rum 82, 83

82


Lobby

83


84


K A PI T E L 6

Möt några av människorna

BAKOM PROJEKTET

M

ånga människor har varit inblandade när det nya och moderna Botell Volta skulle utformas. Det

har varit ett projekt där teamet har tagit del av varandras input, och av testgästernas synpunkter,

för att utveckla något bra och bestående. Möt några av personerna

som ligger bakom det färdiga resultatet - och se deras favoritrum. Botellets första testgäst berättar också om hur hon upplever miljön och boendet.

85


RUM 220

Annechristine Karlsson, botellets första gäst ”En av mina vänner tyckte att det lät som en väldigt liten bostad. Jag frågade om hon själv bor mycket större. Det gör hon inte men hon sa att hon har sina egna saker. Men det har ju jag med!” Ska du bo på hotell i nästan fem månader? Blir inte det dyrt? Annechristine Karlsson har fått frågorna så många gånger. Vänner som vet att hon är mellan två boenden och undrar hur hon har löst det. Många blir förvånade när hon berättar om botellet. – Men själv förstår jag inte att fler inte provar. Jag brukar fråga tillbaka vad de själva har för hyra, särskilt om man bor i andra hand så blir det ju rätt mycket pengar. Här behöver jag heller inte betala för el eller ha hemförsäkring. Dessutom får jag städat och nya lakan varje vecka, säger hon. Annechristine är Botell Voltas första testgäst. Hon flyttade in i mitten av november 2016 och kommer att bo här i fyra och en halv månad. Hon har själv ett förflutet inom hotellbranschen och älskar att bo på hotell. När hon hörde talas om Botell Volta var det självklart för henne att se vad de kunde erbjuda. Att vara testgäst innebär att hon ger feedback på vad som fungerar och på vad som behöver åtgärdas. Här har hon sitt hem på tolv kvadratmeter, ett rum som mer ser ut som ett mysigt krypin med kokvrå än som ett traditionellt hotellrum. Botellets egen inredning blandas med små personliga saker hon själv har tagit dit. Den smala tavelhylla som löper längs med långsidans vägg möjliggör såväl förvaring av småsaker som surf86


platta, böcker och glasögonfodral som en chans att inreda med egna foton eller tavlor. – Jag har tagit med en del eget, och det gör att rummet känns mer som ett hem. Men eftersom jag bor här så länge så behövde jag också mer förvaring för mina kläder. Jag hade tänkt ta hit den klädställning som jag har magasinerad men när jag nämnde det för botellet så tyckte de att det var en bra idé och köpte in ett antal. Annechristine upplever just dialogen med personalen som väldigt bra och inlyssnande. Via botellets app kan hon felanmäla och lämna feedback, och hon tycker att det hon har påtalat snabbt har åtgärdats. – Det är också trevligt att personalen bryr sig och är så engagerad. De lyssnar på mig och kontakten är mycket trevligare än på ett vanligt hotell. Och det är geschwint att kunna använda telefonen för att låsa upp dörren. Fungerar jättebra! Jag har fått en vanlig nyckel att ha i reserv men den har jag aldrig behövt använda. Längs med golvet, under soffa och diskbänk, finns förvaring och runt kokvrån sträcker den sig ända upp mot taket. Den som är kort kan behöva använda rummets pall för att nå ända upp. – Jag ska erkänna att när jag hörde talas om botellet tyckte jag först att det lät som liten yta, men det känns inte trångt. Och sängen är otroligt bekväm! Hon medger att hon hade sina tvivel just när det gäll-

de sängen som under dagtid är uppfälld mot väggen och frigör yta i rummet. Den är visserligen lätt att fälla ner men hon var orolig att den skulle vara obekväm. Nu återkommer hon flera gånger till hur skön den är. Däremot saknar hon en diskmaskin. – Jag vill få undan disken och då skulle det vara bra med en liten maskin under diskbänken. Nu tittar jag antingen på smutsig eller nydiskad disk. En del mat lagar hon på rummet men det blir förstås inga storkok och hon köper gärna något som är lätt att bara mikra. Men det finns både kyl och frysfack på rummet. – Mina syskonbarn hälsade på och en av dem blev skeptisk när jag frågade om de ville ha glass för det trodde han inte att jag kunde ha här, så det var extra kul att bjuda på. För att ett boende ska kännas hemma krävs ofta att man har möjlighet till någon form av aktiviteter i stället för att bara sitta på rummet och titta på tv. Annechristine har promenerat en del i området och upptäckt flera fina stråk. – Det är så mysigt att promenera längs vattnet. Dessutom finns det bra kommunikationer så det är lätt att ta sig in till city. Det här är suveränt. Jag tycker att fler borde prova. Det är perfekt för studenter att ha någonstans att bo medan de letar efter ett mer bestående hem. 87


RUM 413 Ella Bringle, projektledare

”Det stora runda fönstret ger rummet en unik karaktär och underbar utsikt! Rummet ligger högt upp vilket gör att det känns privat trots att fönstret går från golv till tak.”

88


Gäster och besökare som kommer in på Botell Volta ska känna att de vill bo här. – Om känslan blir densamma som när man tittar på ett nytt hem och direkt kan se sig själv flytta in i den miljön har vi lyckats, säger Ella Bringle, projektledare. – Du ska känna dig som hemma fast du är borta. Som ägare ska du vara medveten om och bekväm med att andra personer med jämna mellanrum ska bo i din lägenhet. Å ena sidan är det inte ett vanligt hem. Å andra sidan är det inte ett vanligt hotell. Ella beskriver det som att gästerna ska få hotellservice samtidigt som de kommer leva som om de vore hemma. Då dyker det genast upp många små detaljer att ta hänsyn till. Hur sköter man sophanteringen? Hur stor efterfrågan blir det på tvättstugan? Hur ofta ska handdukar och lakan bytas och hur ofta ska man få städat? I ett hem är det nog inte många människor som dammsuger och byter handduk dagligen, men på hotell finns den servicen. På botellet har de enats om att städning och byte av sänglinne sker en gång i veckan. En annan fråga är vilken möjlighet till matlagning som gästerna ska ha på sina rum. Den som bor på hotell ett fåtal nätter går antingen ut och äter eller beställer roomservice, men på ett botell där den typiska gästen bor i över en månad måste det finnas möjlighet att själv stå för sina måltider. Varje rum är därför försett med kyl och frys samt en kombinerad ugn och mikrovågsugn men saknar spis. – Det finns möjlighet att låna kokplatta för den som verkligen behöver en. Men vi försöker utmana våra gäster att tänka nytt och använda ugn i större utsträckning eftersom vi vill skydda rummen från matdofter som ofta blir tydligare om man lagar mat på spis, säger Ella. Varje rum är försett med en smart-tv och chromecast, så att gästerna enkelt ska kunna logga in på sina egna playkanaler eller koppla upp sin egen dator och

mobil, men saknar det klassiska tv-utbudet. – Hotellrum förknippas ofta med tv-zappande om kvällarna men det här ska ju vara mer som hemma och trenden går allt mer mot att människor väljer att titta på playkanaler. Vi ser det som att vi hjälper gästerna att göra ett mer aktivt val och inte fastna i slentrian. Grunden för det boende som Botell Volta erbjuder är i sig inget nytt. På marknaden finns sedan länge till exempel time share, men den sortens andelsboende är främst förknippat med en eller ett par semesterveckor på en annan ort. – Vårt botellkoncept är något helt annat. Här ska man kunna bo länge om man veckopendlar eller är mellan två boenden, och namnet ska också säga något om konceptet, säger Ella. Bostad och hotell i ett. Botell. Målet är att begreppet inom två till tre år ska vara lika vedertaget som motell eller hotell. För visst ska det bli fler botell. Redan nu letar de befintliga byggnader som av olika skäl inte får omvandlas till renodlade bostadsrätter. Det ska gärna vara hus som har en historia att berätta så att dess själ kommer fram och gör det färdiga botellet personligt och trivsamt. Botell Volta är således det första av flera planerade botell och fungerar som ett pilotprojekt. Här kan de i lugn och ro testa vilka funktioner som gästerna vill ha och hitta smarta lösningar som senare direkt kan integreras i de nya botellen. Tack vare de testgäster som flyttat in redan före den officiella invigningen får de också en bild av hur marknaden ser ut, vilka tjänster som gästerna är beredda att betala för och vilka värden som är viktiga för dem i ett longstayboende. – Testgästerna är positiva. Framför allt säger de att det är hemtrevligt, och det är så roligt att höra! Men visst finns det en del som behöver förbättras, och det åtgärdar vi kontinuerligt, säger Ella.

89


RUM 408  Hampus Sahlqvist, historiker

”Det här är det rum varifrån man ser den stiliga fasaden på husets andra flygel bäst. Åt andra hållet ser man den vackert kuperade tallskogen. Dessutom är jag svag för runda fönster.”

90


För den som inte är insatt är det svårt att se att den ena av Botell Voltas flyglar, den som vetter mot Johannesfredsvägen, är tillbyggd under 1980-talet. Stilen samspelar så fint med den äldre delen av huset men var då ett brott mot de modernistiska idealen. Här tog byggherren tillvara på detaljer som de tagit bort från det ursprungliga huset och satte in dem på det nya huset. – Under en stor del av 1900-talet dominerade det modernistiska byggnasidealet. Det var en filosofi att varje utbyggnad skulle vara trogen sin egen tid, den fick så att säga inte ljuga. När man byggde till skulle det märkas att man hade lagt till något nytt, berättar Hampus Sahlqvist som är Sisyfosgruppens historiker. Han arbetar ungefär som en detektiv. Genom att luska i arkiv och databaser och genom att intervjua människor som har en koppling till platsen blottlägger han fastighetens spännande och komplexa historia. Berättelserna förmedlar han inte bara till blivande botellgäster. Även byggteam och inredare får ett underlag för att kunna utforma byggnaden så att den återspeglar och framhäver sin egen historia. Berättelsen om huset sätter sig i väggarna. Att lyssna på Hampus när han berättar om botellet är som att resa i tiden och ta del av olika människors levnadsöden. Hans arbete börjar ofta redan innan en fastighet ska förvärvas. – Jag undersöker om byggnaderna bär på intressanta berättelser som vi sedan kan förmedla som ett värde. En av Sisyfos kärnidéer är att berätta historier och att bevara dem för framtiden, och då är min uppgift att göra research kring hur platsen har använts och vilka som har bott och gjort avtryck här. Genom att bevara och berätta får man förutsättningarna att skapa nytt på ett hållbart sätt. Hampus är en del av den projektgrupp som arbetar med botellet och med andra av Sisyfosgruppens projekt. Bland annat är det han som har skrivit och tagit

fram bildmaterial till en stor del av den här boken. – Jag söker via företagsarkiv, Kungliga biblioteket och stadsbyggnadskontoret. På gamla kartor kan jag se hur fastigheterna har utvecklats, och ofta hittar jag trådar om människor med koppling till platsen som jag sedan kan söka mer information om. I Elektriska Voltas fall var det lite spännande eftersom själva grundarkivet var utgallrat och skralt, men när jag letat lite djupare hittade jag de konstituerande företagsdokumenten i Kungliga Finansdepartementets handskrivna protokoll från 1915. Det häftigaste vi hittat är en enorm handmålad reklamaffisch uppe på vinden och gamla ugnsluckor bakom en gipsvägg i den blivande lobbyn. Alla berättelser och föremål med anknytning till Botell Volta ligger också till grund för en av Sveriges märkligaste interaktiva utställningar med botellet som bas. – Utställningen blir lika mycket fysisk som förlagd i botellets app. Man kan säga att vi förankrar historien i huset och att vi sedan förankrar huset i appen. Då knyter vi också ihop dåtid med samtid.

91


RUM 411 Richard Karlsson, platschef

”Det har varit mitt favoritrum från första början, redan innan vi började bygga. Då var hela våningen kontorslandskap, avskilt med glasväggar. När vi kom upp här en morgon såg vi solen gå upp över vattnet och rakt mot oss kom ett flygplan som förstärkte bilden av stad och idyll. Hur ofta har man den här utsikten på ett hotell?”

92


– Det blev faktiskt bättre än jag hade hoppats på, vi har plockat fram fastighetens själ. Den ljuddämpande känslan i korridoren gör också att det känns att vi är på ett hotell nu. Richard Karlsson, platschef under ombyggnaden av Botell Volta, pekar mot den för dagen blå himlen där ett plan av större modell gör sig redo att landa på närliggande Bromma flygplats. För den som står utomhus studsar ljudet mellan de tättliggande husväggarna och planets nedstigning gör att den som inte är van, eller har ett dåligt ögonmått, lätt kan få för sig att det ska flyga rakt in i husen. Men inomhus tänker man knappt på lufttrafiken. Fönstren är försedda med treglasfönster och rummen är välisolerade. I stället är det främst ett nöje att betrakta trafiken på himlen från absolut första parkett. – Fast när vi arbetade på taket för några månader sedan fick man känslan av att planet skulle landa nästan på oss. Det var mäktigt att komma så nära, säger Richard och ler. Hans och teamets roll under renoveringen av Botell Volta har handlat om att hitta smarta lösningar för att kunna bygga så effektivt som möjligt samtidigt som byggnaden ska ha kvar sin själ. De vackra träpelare och -balkar som var en del av Voltagårdens gamla matsal och som plötsligt visade sig när väggarna i den gamla matsalen revs är ett exempel på fynd som måste få vara kvar i byggnaden. Då var de gömda bakom tämligen nyuppsatta väggar och ovanför innertak. I dag har de lyfts fram, gjorts väl synliga och blivit en vacker detalj i inredningen. Till och med vissa badrum har fått ta hänsyn till pelarnas placering, vilket ger dem en unik utformning med en tydlig koppling till Voltagårdens historia. Känslan av att skala av ett hus och hitta spår av det gamla är spännande, menar Richard. Det blir lätt så att man lägger sitt hjärta i byggnaden medan arbetet pågår.

Det blir personligt och man strävar efter att knyta ihop den gamla världen med den nya. Ändå hade det allra häftigaste fyndet från Voltagårdens begynnelse kunnat gå dem förbi. Det var mest en tillfällighet att de lyfte upp den gamla masonitskiva som låg i ett skrymsle tillsammans med en massa annat bråte. Några i byggteamet hade redan trampat på den eftersom ingen såg vad det var. Richard minns känslan när de lyfte upp den och upptäckte att det inte alls var en masonitskiva utan en gammal oljemålning. – Jag tänkte bara wow. Den här målningen kommer från den tid när Voltagården byggdes och den rymmer så mycket historia. Det var verkligen bara en slump att vi hittade den men det var så häftigt. Målningen föreställer en kvinna som med en lycklig min betraktar sin Voltadammsugare. Den är en avbild av den reklam som ihärdigt förekom under Voltas storhetstid. I dag pryder den Sisyfos kontor. Från början var det tänkt att botellet skulle ha 78 rum, men allteftersom upprustningen och förändringen pågick upptäckte man att det passade bättre att göra några rum mindre och därmed lägga till fler. Till sist fick Botell Volta 82 rum i olika storlekar och med skräddarsydda lösningar. – Det finns knappt ett rum som är identiskt med ett annat på botellet. Några är ganska lika men vi måste hela tiden anpassa dem så att de passar in, både i sin stil och rent praktiskt. Därför har vi under byggprocessen fått förändra och utveckla den ursprungliga planen. Vår styrka är att vi bygger snabbt. Vi sätter alltid i gång innan hela planen är klar för att hinna bli klara i tid. I stället får vi lösa problem och förändringar när de uppstår. Om vi upptäcker att det skulle passa bättre om vi ändrade den ursprungliga planen så gör vi det. Då får vi ett bra resultat.

93


RUM 205  Johanna Wåhlander, inredare

”Utanför fönstret ser vi en av områdets industribyggnader, och genom att fånga upp det industriella i inredningen känns det nästan som att vara med där och då. De vackra takbalkarna i rummet förstärker känslan av en svunnen tid.” – Jag blev faktiskt lite kär i huset redan första gången jag var här. Det säger Johanna Wåhlander, skapare av Botell Voltas inredningskoncept. Det innebär att hon ansvarar för att lyfta fram det helhetstänk och den röda tråd som botellet vill visa trots att rummen är olika. Bekväma och funktionella möbler, vacker inredning och en trivsam hemmakänsla. – Jag har försökt att behålla historien i huset, att fånga kärnan från en svunnen tid. Jag har funderat mycket på vad Voltagården var då och hur de som bodde här tänkte och levde. Jag vill inte bevara det gamla som ett museum men inte heller bara modernisera. I stället har jag funderat över hur de som bodde här då hade velat ha det i dag, hur livet hade sett ut för en modern patron, borgare eller arbetare. Inte helt oväntat är det Botell Voltas fönster som först drar till sig blickar. I några rum är de runda – vilket gör det till en utmaning att hitta rätt sorts gardiner – och i andra är de rektangulära med enorma ljusinsläpp. Oavsett utformning använder vi människor gärna fönster för att orientera oss, och på botellet är utsikten tillräckligt varierande och intressant oavsett om man blickar ut mot vattnet eller som här mot den tegelklädda fasaden på andra sidan vägen. För att matcha utsikten ska delar av väggen kaklas. 94


– Det är inte ett försök att vara trendig utan snarare en detalj för att förstärka den råa känslan, på samma sätt som att loftet kommer att få ett staket av armeringsjärn. Loften i den här delen av botellet möjliggörs tack vare den generösa takhöjd som blottade sig i samband med att innertaken revs. Då blev även de vackra, mörka takbalkarna synliga, liksom pelarna, även de av trä. Genom att inreda loften som en undanskymd och mer privat sängkammare kommer man i inredningen också ifrån det traditionella hotellet där just sängarna brukar vara det mest framträdande. I stället blir det centrala i själva rummet kök och en liten vardagsrumsdel, precis som man brukar vilja ha det hemma. För att få den rätta och personliga känslan är balansen mellan material och detaljer viktig. Därför arbetar Johanna med flera olika material. Sammetsgardiner i ett rum kontrasteras med metalliskt stänkskydd i köket. I ett annat rum står en bäddsoffa i grövre tyg nära en kaklad vägg, vilket ger ett spännande och kontrastfyllt möte. – Vi använder så mycket mer än bara synen för att uppleva saker. Inredning handlar också mycket om känsel. Man ska kunna röra vid den och känna något. Jag har sett hur många människor gärna vill klappa på sammetstyg. Det är mjukt och avstressande.

Men eftersom Botell Volta är just ett botell och inte ett traditionellt hem är en av utmaningarna att inredningen ska passa alla utan att bli opersonlig. Johanna använder gärna en grund med naturfärger och skapar därutöver små blickfång. Materialet ska hålla länge inte bara sett till kvalitet utan också till färg och form. Det ska vara personligt men inte för privat. Ingen ska behöva tröttna på inredningen. Här går stilfull inredning hand i hand med compact living. En liten yta behöver inte betyda att man drar ned på kvaliteten. Samtidigt visade sig svårigheten vara att de flesta lösningar för compact living främst riktar sig till små studentrum, vilket inte är den sortens boende som botellet i första hand erbjuder. Därför har flera lösningar fått skräddarsys och anpassas till botellets behov. Ett fel som många gör när de inreder compact living är att de trycker upp all förvaring i taket, vilket gör att rummet kan kännas tungt eftersom man går miste om den rymliga känslan. På Botell Volta har man i stället jobbat med att bevara känslan av rymd i rummet och fokuserat på hur rummet ska användas. Här kan ytan nyttjas på flera sätt. – Tack vare en uppfällbar säng och ett fällbord går det bra att ha ett möte för fyra personer även i de minsta rummen. Man kan faktiskt ha folk på middag när man bor på nio kvadrat. Det är lite häftigt! 95


GLASUTSMYCKNINGARNA Mattias Stenberg, designer, i samarbete med Kosta Boda

”Jag jobbar brett med olika material. Det intressanta är att lyfta fram det som finns i materialet och fundera på vad betraktaren ska se och uppleva. Med glas kan man inte rita och planera exakt allt i förväg. Glaset har en tendens att bestämma vissa saker själv, men det är också det som gör det spännande och levande.”

Foto: Mattias Stenberg Architecture + Design

En kombination mellan funktionellt och vackert. Så kan man sammanfatta de glasutsmyckningar som pryder Botell Volta, skapade av Mattias Stenberg. – Funktionellt konstglas är spännande och uttrycksfullt. Det är ett sätt att visa att även det som man använder till vardags kan vara vackert samtidigt som det vackra är mer än bara utsmyckning och faner. Mattias Stenberg är civilingenjören som blev arkitekt och sedan formgivare. Kanske är det den bakgrunden som har satt sina spår i tanken på att det han gör ska vara funktionellt – och att det finns många olika material att arbeta med, alla med olika kvaliteter. – Glas är ett spännande material att jobba med. Det är ett lynnigt material, där jag vid ritbordet bara kan rita 70–80 procent av hur det ska se ut. Resten händer i hyttan, det vill säga under själva provblåsningarna av en ny produkt. Många gånger blir det inte riktigt vad man tänkt att det ska bli, men med det inte sagt att det inte blir bra. Många gånger kan också ett fel bli helt rätt. Men det är viktigt att även kunden är införstådd i materialet och förstår hur slutresultatet kan skilja sig från idén. Det gäller för båda sidor att våga. Att våga och prova var inget problem på Botell Volta, där det ganska snart stod klart vad han ville göra. Arbetet började med en dialog mellan Mattias, Kosta Boda och 96


botellets arbetsgrupp. Tanken var att skapa en glasutsmyckning som återkom i botellets alla utrymmen, och ur Sisyfos intresse för infrastruktur utvecklades en idé. – Jag förstod att det för dem handlade både om makroperspektivet, som hur botellet är beläget i förhållande till olika kommunikationer, och om logistiken inom hotellet. Då kom jag in på idén att jobba med ett slags skyltsystem, ett sätt för besökarna att navigera sig genom botellet samtidigt som det var vackert. Genom att göra skyltar med information och rumsnummer i glas får vi något som känns roligt men samtidigt är funktionellt. Ett av Mattias första och bestående intryck från botellet var när han under ett av sina första besök passerade lobbyn och noterade ett stort hål i väggen. Bakom det blottades en vacker granitstruktur, något som går igen på flera ställen både i och utanför huset. Klippans struktur blev den referens han behövde, en koppling mellan glas och byggnad. Den återspeglas genom två former: glasbitar i storleken 10x30 centimeter och med ett djup på 3 centimeter samt större bitar – 40x30 centimeter och med ett djup på hela 10 centimeter vilket skapar en mindre platt känsla. Inne i glasbiten svävar en tredimensio-

nell klippstruktur, skapad av pulverfärg. På glasets yta har de sedan etsat rumsnummer och text. Att ta fram glaskonstruktionen i de större formaten var ett krävande arbete som krävde en del experimenterande i Kosta Bodas hytta, där Mattias och Kosta Bodas hantverkare ägnat mycket tid åt att verkställa skisserna. Resultatet har blivit en utsmyckning som genom den bakom- och underliggande belysningen bidrar till att lysa upp både korridorerna och sig själva. – Jag vill bjuda besökarna på något oväntat, en upplevelse som man inte normalt ser på ett hotell. Men jag skulle faktiskt också bli glad om en del gäster bara går förbi och inte häpnar över glaskonsten för det visar att den är naturligt integrerad och en del av miljön. Känslan och livet i utsmyckningarna bidrar också till att de kan leva länge i sinnet, även bland botellets långvariga gäster. Betraktaren ska nämligen ständigt kunna upptäcka att det finns ännu mer bakom ytan. – Det är inget fel på en vacker yta men den konsumerar du omedelbart med ögon och sinnen, och det som intresserar mig är hur man därefter fyller på upplevelsen med något mer. Det ska finnas en nerv i det jag gör, säger Mattias. 97


E F TE RO R D Om man är stark måste man också vara snäll. Om man är ett byggföretag som har möjlighet att genom nya lösningar hjälpa till att skapa fler bostäder så ska man också göra det. Ett hem är inte bara den plats där du lägger din hatt. Ett hem är mer än tak över huvudet. Det är trygghet och det är en plats som är din. Men allteftersom vi människor blir mer globala har också synen på ett hem förändrats. Under perioder i vårt liv kan vi behöva ett tillfälligt boende, kanske för att klara studier, konsultuppdrag eller en nyuppkommen livssituation. Bostadsrättens trygghet kan behöva kombineras med mer flexibla lösningar, eftersom samma slags hem inte passar alla. Bostadsmarknaden behöver därför flera olika lösningar så att alla kan hitta en plats som passar dem. En plats som de kan kalla hemma, oavsett om det bara är tillfälligt eller under en lång tid. Det ser vi att vi kan göra med Botell Volta. Botell Volta är också en uppmaning till Stockholms politiker. Vi visar ett förslag på hur en del av huvudstadens bostadsproblem kan lösas, utan att tillväxten stannar upp. Vi vill gärna att ni använder förslaget och kanske vidareutvecklar det till fler kreativa lösningar. Samtidigt fortsätter vi att utveckla konceptet och att ta oss an det svåra och oprövade. Vi gör det genom att inspireras av dem som har gått före oss. Tillsammans skapar vi fler historier och fler möjligheter.

Ett särskilt tack

Vill vi rikta till Jan-Bertil Schnell (1936-2010), före detta länsantikvarie i Stockholm. Han skrev boken UlvsundaMariehäll: Stockholms företagsområdens historia som varit till ovärderlig hjälp och inspiration för oss i arbetet med Voltagården och den här boken. Under devisen ”Det tar tid att bryta snobbvallen” verkade han för att bevara Stockholms industriminnen långt innan värdet i bevarandet av dessa miljöer nått allmän acceptans. Det är tack vare personer som han som vi kan ta del av vår gemensamma historia. 98


99


Sisyfos – vi bygger på historien med nya idéer Sisyfos har trotsat den mäktige Zeus. Som straff för sin hybris döms han att för all evighet rulla en tung sten uppför ett högt berg. Han tvingas använda all sin kraft, och när han äntligen når toppen rullar stenen ned igen. Berget är alldeles för brant och Sisyfos måste börja om från början. Sisyfosarbete är ett begrepp som handlar om ett arbete utan slut, ett evigt “straff”. Men Sisyfos lyckas lura gudarna och hålla fast vid sitt ord om att han aldrig ska låta sig straffas av gudarna. Det gör han genom att inse att straffet bara är ett förhållningssätt, för om han ändå ska rulla sten hela livet gäller det att i stället hitta glädjen i uppgiften och att utmana sig själv. Vi vet inte varifrån vi kommer eller vart vi är på väg, men vi vet att vi kan göra det bästa av alla situationer och att vi äger

100

vår egen lycka och framtid. Vår inställning och vårt förhållningssätt är nyckeln. Svårt är roligt och enkelt är tråkigt. Ett byggprojekt och att förädla en byggnad som innehåller en historia är som en förälskelse och en resa. Det är så mycket mer än bara arbete. Det är en resa fylld av motgång och medgång. För att vi inte ska förlora oss helt i projektet är det viktigt att vi skapar en struktur med en början och ett slut. Planeringsfasen är för oss och för många andra själva höjdpunkten. Det är då drömmarna, möjligheterna och utmaningarna formas. Vi får formulera våra visioner, mål och strategier och vi får göra en handlingsplan, bygga en organisation och skapa förutsättningarna. Det är spännande när vision, mål och värdegrund ska omvandlas till verksamheter, tjänster och miljöer. Vi vet vart vi vill men vi vet inte var vi kommer att hamna. De tomma fastigheterna möter

människor som skapar kultur och ger fastigheten liv, en organisk identitet som inte går att styra. Som byggbolag skapar vi arenor för människor och möten. Vi skapar förutsättningar och mötesplatser. Det är det roligaste vi vet. Alla historier vi får ta del av är fantastiska. De knyter ihop dåtid med både nutid och en framtid som vi vet väldigt lite om. Men här och nu är vi med och förändrar världen. Den vetskapen gör oss motiverade att varje dag satsa på det som vi tror på och att använda de plattformar vi har så mycket vi kan. Vi ångrar sällan det vi har gjort men vi ångrar ofta det som vi inte gjorde. Om vi hittar passionen och glädjen och vågar misslyckas så kommer vi alltid att lyckas.


Olle Larsson – mannen bakom Sisyfos Drivande bakom Sisyfos Fastighetsförädling och Botell Volta är Olle Larsson. Till sin hjälp har han en stab av medarbetare i ett företag som försöker lyssna på allas idéer och hitta nya lösningar på olika utmaningar. Allt började 1996 när fastighetsbranschen fortfarande låg i ruiner efter några tuffa år i början av 1990-talet. Olle Larsson var då kund i ett eget byggprojekt. En morgon påminde byggteamet honom om att han kvällen före påstått att man skulle kunna bygga projektets vindsvåningar både billigare och bättre. Embryot till det som skulle bli Sisyfos hade därmed uppstått. – Jag menade varje ord jag sa och jag hade ju lovat så jag kunde inte backa ur, säger Olle. Det är nämligen två saker som driver Olle. Det ena är att han inte kan mot-

stå en utmaning. Att säga ”det här går aldrig” till Olle är detsamma som att be honom att genomföra det till synes omöjliga projektet, alltmedan han själv som ett mantra upprepar ”svårt är roligt och enkelt är tråkigt”, inspirerad av sin grekiska förebild Sisyfos. Det andra är att han står för sina ord. När han nu var tvungen att ta tag i projektet med vindsvåningarna i Stockholms city upptäckte han snart en känsla i de fysiska miljöerna och hur mycket av den historia som de bär på påverkar oss. Olle konstaterade att förtroendet för byggbranschen ofta var extremt lågt, nästan alla hade en historia om en hantverkare som inte levererade. Han ville förändra synen på branschen och visa att det går att få saker klara i tid och att det är självklart att hålla vad man lovar. Som ekonom och logistiker blev det en spännande utmaning att förändra den negativa kulturen, och vindsprojekten

avlöste varandra. Olle uppskattar att han har varit delaktig i renoveringen av uppemot 200 vindsvåningar. Under den tiden upptäckte han också glädjen i att skapa, förändra och förnya. Han började leta efter platser, och investera i projekt, som inte bara handlar om att bygga nytt utan om att förvalta en historia och att tillföra nya värden. Wenngarn i Sigtuna är ett exempel, botellkonceptet ett annat. Att vidareutveckla något samtidigt som man behåller dess bästa delar lockar, liksom tanken på att det bidrar till att lösa ett problem. Framför allt handlar det om att testa en idé, att ge utlopp för kreativitet och att förvandla det till något bra. Gemensamt för alla projekt är att de utmanar gamla föreställningar och traditioner samtidigt som de knyter ihop historien med framtiden.

101


102


103


Voltagården är en fastighet med en fantastisk historia. Om väggarna kunde tala skulle vi få höra historier om människoöden och framtidstro, om industrialism och entreprenörsanda. Gården byggdes ursprungligen som huvudkontor till Voltafabriken men nyttjades under en period även som nödbostäder för anställda. Volta köptes senare av Electrolux men finns i dag kvar som varumärke för dammsugare och förstås som namn på vårt nya botell. Botellet är en nytt yteffektivt boendekoncept, hemtrevligt och mysigt men med service och faciliteter som på ett hotell. När du inte bor i ditt botellrum hyr vi ut det åt dig. Vi inom Sisyfosgruppen vill förädla fastigheter och utveckla samhällsfunktioner för nya behov. En viktig del i våra projekt är att våga utmana och att inspirera andra. Lika viktigt är det att bevara, berätta och skapa historia. Det här är historien om hur Voltas tidigare lokaler nu har förvandlats till Sveriges första botell.

Made by Sisyfos

Powered by Forenom


Millions discover their favorite reads on issuu every month.

Give your content the digital home it deserves. Get it to any device in seconds.