Dragon Gate – början på en ny historia by Taeko Ostergren

DRAGON GATE – början på en ny historia SISYFOS

DRAGON GATE – början på en ny historia

INNEHÅLL Förord................................................................................................................4 Detta är Sisyfos.................................................................................................6 Platsen berättar en historia...........................................................................12 Sisyfos verktyg och processer.......................................................................26 Livserbjudandet – basen för vår vision........................................................36 En plats för drömmar....................................................................................38 Tankar om Kina Dragon Gate – det självklara Kinaspåret.............................................52 Så gör du affärer med Kina...................................................................56 Kina satte Älvkarleby på kartan...........................................................58 Efterord...........................................................................................................60 Dragon Gate – början på en ny historia Text: Lars Andersson, Sisyfos; Hampus Busk, Sejda; Juan Carlos Mauritz, Nick Andersson. Textredigerare: Johanna Lundeberg, Ordaglad. Foto: Anneli LIndh (Wenngarn, Botell Volta), Peter Rudin (Wenngarn), Gabriel Lundh, Ljudbildsverket. (Villa Björkudden, Margarethaskolan, Kaggeholm). Omslagsfoto: alamy.com. Arkivbilder från Gefle Daglbad och Älvkarleby kommun. Form: Taeko Östergren Cedermark, Grafish. Tryck: Danagård Litho. Augusti 2018.

FÖRORD

Är du galen? Det är nog den vanligaste reaktionen jag har fått från andra människor när jag berättat att vi ska ta oss an Dragon Gate. Ofta har jag svarat att ”lite galna är vi nog”, eftersom jag tycker att det finns bra dimensioner i galenskap även om vi lätt glömmer bort det. Tänk vad vi skulle ha gått miste om ifall inte galna människor tagit sig an saker. Alla kan inte bara kliva upp på morgonen och ägna dagen åt att göra helt vanliga, trygga saker. Eller hur? Jag tycker att en del av entreprenörens roll är att ta sig an saker som är svåra, och det är Sisyfosgruppens roll att göra det svåra till något roligt. Det här skriver jag från ett hotellrum i Beijing i augusti 2018. Jag och Sisyfosgruppen har nu köpt Dragon Gate, men ännu inte tagit området i besittning. Inte heller vet vi vad vi ska göra med det. Så varför köper man då Sveriges kanske mest utskrattade byggprojekt? Frågan är helt rimlig att ställa, och jag hoppas att den här boken ska ge några ledtrådar till varför vi är så fascinerade av Dragon Gate. För några år sedan tog vi över ett utskrattat och sorgligt område som heter Wenngarn och ligger utanför Sigtuna. På några år har vi förvandlat det från en kriminell sophög till ett vackert bysamhälle som åter har framtiden för sig. När jag besökte Dragon Gate första gången slogs jag av likheterna mellan dåvarande Wenngarn och Dragon Gate. De är båda områden och projekt som har gått vilse och som inte levererar något av värde till människorna runt omkring dem. Platser som ingen vill varken bo, besöka eller verka på är i grunden sorgliga och vi ställs då inför ett vägval. Antingen ger vi upp platserna och låter dem dö och glömmas bort, eller så gör vi något åt dem. Dragon Gate är i dag något som du kör förbi och skakar på huvudet åt. Bakom den kinesiska muren finns ett stort Himmelska fridens torg, ett hotell, ett museum fullt med terrakottakrigare och hundratals meter av handmålade kinesiska motiv. Bland annat. Så vad ska vi göra med allt detta? Det är det vi ska ta reda på – och du är härmed inbjuden att hjälpa till. Vi tror inte att vi helt ensamma kan göra om Dragon Gate till något bra. Vi behöver idéer, kontakter, support och förståelse från många människor. Jag ser fram emot att längs vägen möta er alla på ett eller annat sätt. För om det är något vi tror på så är det att driva en process där olika perspektiv möts och tillsammans skapar morgondagen. Vi ses på Dragon Gate! Olle Larsson, ägare Sisyfosgruppen

Detta är Sisyfos Sisyfosgruppen består av 29 olika bolag och projekt. Vi är verksamma inom allt från äppelmustning och byggverksamhet till utbildning och konsultverksamheter inom digital utveckling och varumärkesbyggnad. Alla våra verksamheter står på egna ben, men vissa är mer eller mindre beroende av varandra. Är det rörigt? Ibland. Är det roligt? Oftast. Sisyfos syfte är det som för oss samman: Vi förverkligar små och stora idéer som utvecklar samhället till det bättre. Vi gör det genom att bevara, berätta och skapa historia. Vi tror på att varje dag bli lite bättre än i går. Och vi ger aldrig upp, precis som Sisyfos.

Vårt namn De allra flesta har hört namnet Sisyfos men många vet inte vem han var. De som vet undrar antagligen om Sisyfos är ett bra namn på ett företag. Vem skulle vilja köpa något av någon som aldrig blir klar? Låt oss resa några tusen år tillbaka i tiden: Sisyfos har trotsat den mäktige överguden Zeus. Som straff för sin hybris döms han till att rulla en tung sten uppför ett högt berg. För att klara uppgiften tvingas han använda alla sina krafter. När stenen knuffats upp på toppen av berget rullar den ner på andra sidan och Sisyfos får börja om från början. Detta arbete får han fortsätta med i eviga tider. Man brukar säga att ett arbete som man inte ser något slut på är ett Sisyfosarbete. Men Sisyfos hittar på ett sätt att undgå sitt straff. Genom att bestämma sig för att detta kroppsarbete är det roligaste som finns misslyckas Zeus med att straffa honom.

Att leva i en verklighet där man aldrig blir klar ställer frågan om vad ett arbete egentligen är. För oss är det otänkbart att det enda värdet av att arbeta ligger i själva målet och resultatet, vilket gör att vägen dit glöms bort. För oss är vägen framåt minst lika viktig. Det gör att vi är helt öppna för att ändra inriktning om vi kommer på något bättre än det vi tänkte från början. Hos oss blir oftast ingenting som man tänkt sig, och det är vi mäkta stolta över. Låt oss resa tillbaka till 1942 och Albert Camus bok om Sisyfos: I Camus bok är det vi människor som knuffar på stenen. Livet har, precis som stenrullandet, inget varaktigt värde. Det är vi människor som måste skapa ett värde i våra liv. Vi kan välja att tycka att det vi gör har ett värde, på samma sätt som Sisyfos valde att sätta värde på sitt arbete. Att tvingas välja och ta ansvar för sitt liv är ett huvuddrag i existentialismen. 7

Ett riktigt Sisyfosarbete En dos existentialism är en viktig ingrediens i alla framgångsrika Sisyfosprojekt. Helst ska det finnas ett litet motstånd, och alla andra ska gärna ha sagt nej och förklarat projektet omöjligt. Det är då vi på Sisyfos är som bäst. Dragon Gate är förstås ett bra exempel på det. Många har lekt med tanken på att köpa Dragon Gate. När ingen annan återstår finns vi där och slår till. Man kan fråga sig vad skillnaden mellan oss och de andra spekulanterna egentligen har varit. Det vi vet är att alla andra har frågat sig: ”Hur kan man tjäna pengar på Dragon Gate?” Vi vet det eftersom vi själva har ställt frågan, men inte heller vi har kunnat svara på den. Då återstår de existentiella motiven. • Dragon Gate står där det står, en superintressant kinesisk fastighet i Uppland med en fascinerande historia. • Vi kan inte riva det eller låta det förfalla. • Någon måste göra något. • Priset är rätt, avsevärt mycket mindre än de hundratals miljoner som är nedlagda så här långt. Nu står vi här med ett riktigt Sisyfosjobb. Dragon Gates framtid ligger i våra gemensamma händer.

Dragon Gate våren 2018.

Sisyfos i dag

Sisyfos konstitution

Sisyfos rötter är fastighetsförädling, och det är en bra grund när man vill förverkliga små och stora idéer som bidrar till att utveckla samhället. Det finns få saker som har så långvarig och djup påverkan på våra liv som fastigheter. Alla skeenden i livet kommer att vara knutna till dem, från att vi föds tills vi dör. Platser och de miljöer som omger oss är viktiga för oss människor.

Idén om att en verksamhet eller ett företag ska bygga på en hierarkiskt uppbyggd modell med chefer i toppen och anställda längre ner är något som vi på Sisyfos försöker komma så långt ifrån som möjligt. Förutom att chefen sällan är ett geni så har själva sättet att arbeta visat sig fungera långt ifrån så bra som man kanske skulle hoppas. Undersökningar visar också att människorna i vanliga hierarkiska organisationer inte mår särskilt bra. Exempelvis säger sig endast 10–20 procent vara ”passionerade på jobbet” (cheferna?) och 80–90 procent (de anställda?) säger sig inte vara det. Så vill vi inte ha det. Vi har bestämt oss för att hellre vara en klan full av frihet och möjligheter än att vara en del av ett system som ingen ändå gillar. I teorin kan alla jobba på Sisyfos. Går du i gång på gränslöst ansvar och gränslös frihet och har idéer som gör människor glada eller fria så är du varmt välkommen till oss.

Under en lång period ägnade vi på Sisyfos oss främst åt att förädla vindsvåningar. Det finns inte en stadsdel i Stockholms innerstad där Sisyfos inte har frilagt takbjälkar och funderat över hur vi ska lösa ljusinsläppet. Vindsvåningarna är än i dag en del av vår verksamhet, och det vi lär oss här har vi stor nytta av på många andra områden. Men våra projekt har också tagit oss från att vara fastighetsbyggare till att bli samhällsbyggare. I skillnaden ligger ansvar, ambition och viljan att vara en riktig förbättrare. Ett tidigare exempel på vår roll som samhällsbyggare är Wenngarns slott, och nu vill vi ta oss an Dragon Gate med samma ambition.

Men hur skapar man ett system där alla är chefer? Där alla kan ta alla sorters beslut och där alla vill ta ansvar och hjälpa varandra? Ett sätt att ta det från flummig filosofi till praktisk handling är att skriva en konstitution och låta den vara i princip det enda dokument som styr ens verksamhet. Sisyfos konstitution reglerar vad vårt syfte är, vilka vi är och hur vi ser på mänskliga relationer. Den hjälper oss att förstå samspelet mellan jaget och laget och den berättar hur vi på Sisyfos framgångsrikt driver projekt. Den berättar hur man ska agera om det uppstår problem och konflikter. Så hur fungerar det då? Vi jobbar på det. Det är utmanande och svårt att ta teori till praktik. Men vi har roligt på jobbet och vi når resultat.

Sisyfos mindset Vårt mindset består av 18 punkter som definierar oss på Sisyfos. Det är en blandning av det som kan synas vara självklart och saker som kan verka underliga. De fyller olika funktioner vid olika situationer och är skapade för att vi tillsammans ska orka förverkliga våra projekt. Precis som alla människor har vi dåliga dagar och vårt mindset hjälper oss till bättre dagar. Genom att vi delar en syn på världen och vår verksamhet så kan vi hjälpa varandra till bättre idéer, tankar och beslut. Varsågod, här är vår syn på världen, hör gärna av dig om du ser något du tror förbättrar oss som organisation.

1. Svårt är roligt – enkelt är tråkigt.

För att orka med det svåra och för att orka med att vara nyskapande så måste vi: 2. Våga drömma och våga glöda. 3. Ifrågasätta sanningar och öppna nya dörrar. 4. Bygga egna vägar. 5. Ge allt i våra projekt. 6. Våga misslyckas.

Om det ska fungera måste alla inse att: 7. Ensam är inte stark. 8. Att ha kul ger framgång.

För att stötta varandra måste vi gemensamt: 9. Skapa kultur och gemenskap. 10. Våga visa tillit och ge förtroende. 11. Bjuda in, lyssna och vara öppna. 12. Se människor och deras behov bakom rollerna.

Vår roll som samhällets Sisyfos är att vara de som aldrig ger upp. Det gäller oavsett hur framgångsrika vi blir. Vi värdesätter och är tacksamma för hur vi på ett så priviligierat sätt får möjligheten att utveckla samhället till det bättre. 13. Vi bygger värde, inte pengar. 14. Delat värde är dubbelt värde. 15. Vi ger för att ge, inte för att få.

Vi får saker gjorda och rör oss alltid framåt. Vi är ärliga, lär oss av våra misstag och fortsätter att rulla vår sten uppför berget tills vi börjar om igen. 16. Gjort är gjort är på riktigt på riktigt. 17. Det som inte växer dör. 18. Ärlighet varar längst. 11

Platsen berättar en historia Sisyfos är ett lösningsorienterat företag. Vi fokuserade länge på att driva och utveckla olika vindsprojekt. I praktiken innebar det logistiska krumbukter, svåra avvägningar och att ha ett praktiskt och opretentiöst förhållningssätt för att lösa olika situationer. Därefter vaknade vårt intresse för att också hitta byggnader och platser med historia, att bevara det som redan fanns, att utveckla det vidare och att berätta den unika historia som varje plats bjuder på. Här är några av de projekt som vi har utvecklat.

Wenngarn Bakgrund

Wenngarns slott, med anor från medeltiden, och platsen det ligger på är ett av Sveriges mest kulturhistoriskt intressanta områden. Med sin placering strax utanför Sigtuna har området spelat både huvudoch biroller i olika händelser som format Sverige. Från 1990-talet förföll Wenngarn efter att inledningsvis ha fungerat som alkoholistanstalt och därefter fallit i händerna på en tysk affärsman med en dröm om att skapa en kurort, något som aldrig realiserades. I stället blev Wenngarn ett tillhåll för samhällets mörkare krafter med kriminalitet, droger och prostitution.

Alkoholistanstalten invigd ,1916.

Utmaning

Midsommarfirande med personal och intagna, 1920-tal.

Ingen ville ha med Wenngarn att göra. Ingen ville bo där, och barn och ungdomar uppmanades av oroliga föräldrar att hålla sig borta från den plats som uppfattades som otrygg. Vår insikt

Sisyfos insåg att om vi ska bygga ett nytt samhälle som kan ge liv åt området så behöver vi ha ett holistiskt samhällsperspektiv på platsen. Vi behövde inte bara bygga nytt utan också presentera ett livserbjudande och därmed skapa hållbarhet genom att utveckla en plats som man vill besöka, bo eller verka på. Lösning

Vi öppnade slottet och gjorde det till Wenngarns hjärta. Vi tog tillvara alla berättelser – goda som onda – och har genom dem byggt ett nytt Wenngarn. I dag lever här över 600 personer och det finns många olika verksamheter och servicefunktioner på platsen. 14

Anstaltsbussen med chaufför, 1950-tal. Anstaltens betongfabrik, i dag företagscenter, förskola och gym, 1970-tal. Wenngarns historia är fascinerande. Med anor från 1000-talet är det ett av Sveriges äldsta slott. Under 1900-talet utvecklades det gamla godset till ett samhälle under den tid som man drev alkoholistanstalt här, men från mitten av 90-talet gick det gradvis ned sig i ett tillstånd av misär. Under 2013 inledde Sisyfosgruppen ett projekt för att återigen göra Wenngarn till ett levande bysamhälle.

Slottet med sitt märkliga kapell är öppet för besökare och går även att hyra. Slottsområdet har blivit ett litet samhälle med bostäder för cirka 700 personer. Här finns också vedugnspizzeria, kafé, orangeri, bryggeri, bageri, företagscenter, eventlokal, gym och förskola. Allt med slottet som hjärta. 15

Botell Volta Bakgrund

På en attraktiv plats strax utanför centrala Stockholm ligger den gamla dammsugarfabriken Volta. Verksamheten var som allra mest intensiv under 1910-talet då över 100 människor arbetade i fabriken. I dag är det inte längre många som dammsuger med en Volta, och sedan fabriken stängdes har huset i stället härbärgerat småföretag och under åren blivit alltmer slitet. Utmaning

Hur kunde vi ge den här fastigheten, som är industrihistoriskt intressant, ett nytt liv? Trots ett skriande behov av nya lägenheter i Stockholm medgav detaljplanen inte nya bostäder på platsen. Vi behövde därför fundera på hur fastigheten kunde skänka värde till människor utan att omvandlas till bostäder.

Nya Elektriska Volta grundades mitt under brinnande världskrig med siktet inställt på att efter krigsslutet stå redo att förenkla livet för privathushållen. Navet var Ulvsunda där produktionen snabbt tog fart med en stor fabrik och internationell reklamavdelning. Bild från ett säljevent under 1920-talet.

Insikt

Vi lever i ett ålderdomligt regelverk som berättar för oss vad som är en bostad eller inte. För den som saknar tak över huvudet är det exempelvis ointressant om boytan är korrekt enligt byggnormen.

Mekaniska avdelningen och monteringsavdelningen i Ulvsundafabriken. 1910-tal.

Lösning

Vi skapar ett botell. En blandning av boende och hotell där vi utforskar hur en blandning av de två boendeformerna kan skapa något nytt och bra. En plats där man med hjälp av delningsekonomi kan maximera nyttan med ett boende genom att hyra ut det när man inte själv behöver sitt botellrum.

Genom företagets stora internationella reklamavdelning producerade Volta pamfletter, reklammaterial och kataloger, vilka översattes till spanska, engelska, tyska och ryska.

I Sisyfos projekt omvandlade vi en del av den gamla fabriken till funktionsanpassade boenden. Husets speciella karaktär krävde att rummen fick sin unika planlösning – från compact living på 9 kvm till 120 kvm. Ett koncept mellan bostad och hotell – botell. Samtliga interiörer tog avstamp i Voltas grafiska profil från det expansiva 1920-talet och toppades med specialdesignade konstverk av Mattias Stenberg, Kosta Boda. 17

Villa Björkudden Bakgrund

Villa Björkudden är en pampig rest av världsutställningen i Stockholm 1897. Huset stod ursprungligen vid Djurgårdsbron och fungerade som expeditionsbyggnad för att sedan monteras ner och fraktas bräda för bräda till sin nuvarande plats på Tynningö i Stockholms skärgård. Genom åren har huset gått från att vara sommarnöje för societeten till att användas som flyktigboende under andra världskriget innan det så småningom började förfalla. Utmaning

Hur gör man en av skärgårdens vackraste platser tillgänglig för många, i stället för att förvandla den till ett privatägt sommarpalats med stängsel? Insikt

Om vi på Sisyfosgruppen tycker att det är en magisk plats att mötas, nätverka, inspireras och arrangera fester på så finns det fler som tycker som vi. Lösning

Vi renoverade varsamt och sparsmakat upp Villa Björkudden, men med idén att huset fortfarande skulle förfoga över sin ursprungliga charm. Enkel skärgårdsstandard varvas med toppmoderniteter, nya konstinstallationer och tennisbana. Läget är oförändrat, liksom sommarbarnens klotter från 50-talet. En magisk plats som nu vem som helst kan hyra till en rimlig kostnad.

En rik historia. Villa Björkudden uppfördes först på Djurgården i samband med Stockholmsutställningen 1897 och flyttades därefter ut till Tynningö. Huset har sedan dess varit bland annat sommarnöje, flyktingförläggning, skola och kollektiv.

Mellan historia och framtid. Från 2015 har Sisyfosgruppen förvaltat villan. Interiörer har återställts och kompletterats. Bland annat med en kristallbar av Lena Bergström, Orrefors, som inspirerats av platsens historia. 19

Hus utan sladd Bakgrund

Vi står inför stora utmaningar kring miljö, hållbarhet och energianvändning. Oavsett vad man bygger så måste man bygga för framtiden eftersom våra fastigheter kommer att leva under lång tid. Utmaning

Beroende på vem man frågar så får man olika svar. Vissa säger att något fungerar för framtiden och andra säger tvärtom. Olika tekniker utvecklas oberoende av varandra, men det är svårt att veta vad som händer när man kombinerar olika redan existerande lösningar. Insikt

Det är fler som pratar om hållbarhet än som faktiskt gör något. Går det att bygga ett hus utan sladdar och rör som går in och ut i byggnaden? Ett hus som alltså sköter sig själv? Lösning

Vi byggde Hus utan sladd. Sedan 2015 står det på Wenngarn, och i det bor människor som lever ett fullgott och bekvämt liv med betydligt mindre miljöpåverkan än vi andra.

För att göra huset självförsörjande fanns det fyra stora frågor att lösa: värme, el, vatten och avlopp. Projektet innehåller bland annat följande delar: • Pelletseldad stirlingmotor som ger el och värme på vintern. • Passivhusstandard med högisolerade tak och väggar samt fyrglasfönster. • Energilagring med litiumbatterier och genom laddning av elbil. • Internt elnät baserat på likström för att minska omvandlingsförluster. • Rymddusch som återcirkulerar vattnet och spar massor av energi och vatten. • Avloppssystem inspirerat av naturens egna processer. Läs mer på husutansladd.se

Teknologi i vardagsidyllen. Hus utan sladd är uppförd på en befintlig husgrund på Wenngarn och smälter trots sina många tekniska finesser väl in i byn. Huset bebos i dag permanent.

Margarethahemmet Bakgrund

Byggt 1914 som ett hem för samhällets mest utsatta, epileptiska barn, finansierat av privatpersoner i en tid då samhället inte hade plats för avvikande diagnoser. Sedan avvecklingen på 1960-talet har det först varit vårdhem, psykiatriklinik och cancerklinik. På senare år har det huserat vårdcentral och Sveriges största skola som drivs enligt Reggio Emilia-modellen. Utmaning

Vi lever i dag funktionsseparerade liv, där vi bor, jobbar, utbildas, umgås och åldras på olika platser utan att mötas.

Margarethahemmet invigdes 1915 som ett ideellt initiativ för vård av barn med epilepsi. Hundratals barn hade sin uppväxt här under åren fram tills verksamheten upphörde 1969. Därefter har de slottslika byggnaderna hyst företag, annan omvårdnad och en kooperativ skola.

Insikt

Platsen Margarethahemmet är redan ett forum för ett gott utbyte mellan behov och tjänster med befintlig skola, vårdcentral och boende. Genom att ta vara på dessa förhållanden kan man skapa hållbara strukturer som bryter vår annars uppdelade tillvaro. Lösning

Vi kommer att utveckla och bygga vidare på den befintliga skolan, kompletterat med ett erbjudande om boenden för äldre. På så sätt kan vi skapa nya värden genom bättre resursutnyttjande, men framför allt skapa en plats där människor som behöver varandra kan mötas. Det är vad vi kallar ett modernt bysamhälle. I augusti 2018 hade det praktiska arbetet ännu inte hunnit starta.

Lektionssal, 1959.

Förändring ur ett brukarperspektiv. I arbetet med att komplettera Margarethahemmets bebyggelse har eleverna på skolan tagit aktiv del. Via workshoppar mellan arkitekter, byggherre och elever drogs planerna för skolans miljö upp. Här ska äldre och yngre samt boende och besökare kunna trivas. 23

Kaggeholm Bakgrund

Ett slott beläget på en ö i Mälaren som har varit ett centrum i över 1 500 år. De senaste 75 åren har slottet varit centrum för Filadelfiakyrkans egen folkhögskola, vilken har haft en stark närvaro på ön, och runt de gamla byggnaderna har ett eget samhälle vuxit fram. Efter en lång tid ska nu skolan återvända till sina gamla lokaler i Rörstrand, och Sisyfos bygger vidare på en lång historia. Utmaning

Hur ska Kaggeholm hitta en framtid och kunna stå på egna ben utan den kyrka och skola som i 75 år har befolkat platsen? Hur ska platsen bli värd att besöka, bo eller verka på? Insikt

Med sitt läge invid Mälaren är vattnet Kaggeholms största tillgång. Det har gjort Helgö attraktivt ända sedan de första adelsmännen en gång bosatte sig här och är i modern tid fortfarande något som har lockat hit dagens bofasta. Lösning

Projektet Kaggeholm är för Sisyfos ännu i en tidig fas, och det är en resa vi ser mycket fram emot att göra tillsammans med dem som vill bidra med idéer. Vi tror på att i Lewi Pethrus anda bygga vidare på en idé om det goda samhället.

En plats för lärande. Sedan 1940-talet har Kaggeholm varit hem för pingströrelsens egen folkhögskola. I och med att verksamheten flyttar tar Sisyfosgruppen vid för att förvalta och utveckla platsen och det arv herrgården och skolan har bidragit med i området. 24

En pärla vid Mälaren. Kaggeholm ligger på en historisk plats där Helgö var ett centrum för handel redan under 500-talet. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes under 1700-talets första hälft och den praktfulla slottsparken med sin nationalromantiska prägel är resultatet av ett samarbete mellan den sista privata ägaren, bankiren Martin Aronowitsch, och arkitekten Isak Gustav Claeson, arkitekten bakom Nordiska museet. 25

Sisyfos verktyg och processer Ett projekt är som en förälskelse och en resa, det vill säga mycket mer än bara arbete. Det är också en resa fylld av motgångar och medgångar. Ett projekt innebär många olika dimensioner och har många mjuka värden att ta hänsyn till. Hur vi tar oss an ett projekt är inte resultatet av någon teoretisk process utan mycket bygger på våra lärdomar från när vi tidigare har gjort något bra, men lika mycket från när vi misslyckats. Modellen har sitt ursprung i Wenngarnprojektet, men i dag kallar vi den för Sisyfosmodellen.

Vi delar upp våra projekt i tre faser: Fas 1: Vi fokuserar på att skapa en lösning. Antingen löser vi människors problem genom att göra något som redan är tillgängligt ännu enklare, snabbare, närmare eller helt enkelt bättre. Vi kan även skapa en upplevelse som människor vill delta i. Helst vill vi göra båda sakerna. Fas 2: Vår lösning möter de människor för vilka projektet ska göra skillnad. Vi har lärt oss att om vi inte löser människors livsutmaningar är det vi gör inte viktigt för dem. Om vi heller inte förmår att omsätta våra projekt i meningsfulla upplevelser får vi svårt att engagera människor. Fas 3: Vi ser till att vårt projekt blir livskraftigt och hållbart. Det innebär nästan alltid att Sisyfos måste släppa taget och låta andra ta vid. Av de tre faserna är vi allra bäst i början. Den inledande fasen är för oss och många andra utvecklare själva höjdpunkten. Drömmarna lever, möjligheterna är oändliga och utmaningarna kan underskattas. Vi formulerar visioner, mål, strategier och handlingsplaner. Vi bygger en organisation och skapar förutsättningar. Att i denna första fas involvera människors energi är både smart och lustfyllt. Kom ihåg att människor vill bidra och vara med! I den här delen av boken beskriver vi våra processtankar och hur vi försöker använda oss av dem när vi utvecklar våra projekt. Vi har delat in våra resonemang i olika områden, men egentligen är de gränslösa och i verkligheten överlappar de varandra. Vi kliver in i processen med vårt Sisyfos mindset. Vi letar efter det enkla, och vi är optimistiska genom hela processen eftersom vi måste orka göra det svåra till något 28

roligt. Utan vårt mindset riskerar vi att hamna i enkla lösningar som redan finns eller som någon annan är bättre än vi på att genomföra. I den grekiska mytologin rullade Sisyfos sin sten uppför berget. Vi fortsätter hans jobb men i vårt fall är det projekt vi rullar upp. Vi skapar dem i åtta steg. 1. X-faktorn En del saker är svåra att förklara eller sätta en akademisk prägel på. Till exempel varför vissa saker tilltalar oss och andra inte eller hur det kommer sig att vissa personer har ”det”, alltså det där som inte riktigt går att analysera och som inte går att bryta ner i ettor och nollor. Vi kallar det för X- faktorn, och det är något vi i Sisyfos gillar. I ett affärssammanhang är det okända förstås en risk som många ryggar för, men för oss är det som skapar känslor vi inte riktigt kan analysera ett tecken på en intressant möjlighet. Vi drivs av nyfikenhet, lust och stolthet så vår jakt på det där svårfångade är ganska självklar. Du vet att det kan finnas något extra i ett projekt när du reagerar med ett ”åh” eller ett ”ah”. När du hittat något som du inte kan släppa tanken på eller när du upptäcker att det är en del av en historia som du gärna berättar om och om igen – och när människor du pratar med också reagerar känslomässigt. Dragon Gate har en stor X-faktor. På Sisyfos säger vi ibland att ”galet är bra”. Vi gillar mod. Vi vet också att det går att göra bra affärer där andra inte orkar eller vågar. Vi letar alltså inte efter projekt med X-faktor bara för sakens eller spänningens skull, utan för oss är det en strategi.

Stenen vi rullar uppför berget Vår metodik, process och verktyg

8. PROJEKTFAS 1,2,3 Identifiera målet och vad som krävs för att ta dig dit.

7. X-FAKTORN KVAR? Känner du dig fortfarande nyfiken, lustfylld och ambitiös? Om inte, vart tog det vägen? 6. SISYFOS? Bevarar, berättar och skapar vi historia? Är det i enlighet med vår konstitution?

8 7 6

Små och stora idéer som utvecklar samhället till det bättre

1. X-FAKTORN? Känner du dig nyfiken, lustfylld och ambitiös? Om inte, lägg ner.

2 3

2. HJÄRTAT? Vilken är den enskilt viktigaste komponenten i projektet? 3. MÅLGRUPPEN? Kartlägg noga alla intressenter och förstå deras drivkrafter och perspektiv. Var inte för snäv i din syn på målgrupp.

4. OMVÄRLDEN? Förstå vilka behov vi kan tillfredsställa och hur vi kan göra människor delaktiga i projektet. 5. MÖJLIGHETEN? Konceptualisera en idé. Fila på berättelsen och lägg grunden för att kunna bygga varumärke.

2. Identifiera projektets hjärta Vårt hjärta fungerar som ett tryggt och stadigt fyrtorn som inte ger efter när det blåser upp. För när det händer är det för oss viktigt att veta vad det är vi har och vad som är centralt i det projekt vi driver. En stor utmaning är att skapa en helhet av alla delar. Det gäller inte minst i ett samhällsbyggnadsprojekt. Vi vill erbjuda ett brett och öppet samhälle där alla är välkomna. Målgruppen ”alla” är svår att nå, och vi försöker därför att skapa en bredd av miljöer, service, verksamheter och aktiviteter som lockar olika grupper. Spretigt och svårkontrollerat? Ja. Men också utmanande och spännande. Vi ser hjärtat som den gemensamma resurs kring vilken vi kan samlas. På Wenngarn, vårt hittills största projekt, är slottet och parken hjärtat i samhället och även den gemensamma resursen. Slottet är en mötesplats och en symbol för historien och framtiden. En historisk ”byastuga” som bildar ett centrum i bysamhället. I projektet Margarethahemmet är hjärtat trädgården, på Kaggeholm är det vattenmiljön. Gemensamma resurser är grunden i vår filosofi. Det värde som skapades när vi 2014 öppnade Wenngarns slott för 200 000 besökare är stort. Värdet av att ha ett slott och en park för gäster, fika, möten eller för rekreation delas av alla som besöker, bor eller arbetar där och blir större ju fler som nyttjar det. Värdet möjliggör ett högre pris på lokaler och produkter som kan användas till att finansiera förvaltning och utveckling av de gemensamma resurserna. Vi försöker att alltid hitta en balans mellan dem som bor eller kommer att bo på platsen, dem som besöker platsen och dem som nyttjar den som arbetsplats. Vi 30

strävar efter att 60 procent ska användas till bostäder och 40 procent till verksamheter. En sådan balans möjliggör också synergier i mötet mellan de människor som finns på platsen. Ett samhälle har svårt att bli socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbart om man inte hittar rätt balans. 3. Nätverk och målgrupper Det finns en oerhörd kraft i att inte vara för snäv i sin syn på vem som egentligen är målgrupp för ett projekt. Det gör att olika perspektiv och drivkrafter kan samsas sida vid sida. När vi första gången analyserade vår omgivning inför Wenngarnprojektet resulterade det i över 400 unika förslag och idéer. Detta utifrån frågan ”Vad kan man göra i ett slott?” Vi bjöd in nätverk, kommun, grannar, politiker, barn och föreningar för att delta i diskussionen kring utvecklingen av vårt projekt. Den energi som skapades där var ovärderlig genom projektets alla faser. Utmaningen är inte brist på kreativitet, förslag och idéer, utan att skapa trovärdighet för processen där alla som vill kan vara med och påverka. Hur omgivningen engagerade sig i utvecklingen av Wenngarn är ett exempel på hur ett samhälle växer fram. För oss har det utvecklats till en modell som hjälper oss att ta tillvara på omgivningens kunskap och idéer, den som vi i dag kallar Sisyfosmodellen. Med erfarenheterna från Wenngarn har vi därför byggt ett nätverkshjul där vi delar in vår omgivning utifrån perspektiv och intresse. När nya idéer, förslag eller produkter dyker upp kan vi använda hjulet till att få in synpunkter och förstå de olika perspektiv som finns. Boende, barn, personal, företagare, grannar, djur och politiker – alla har de olika infallsvinklar.

Modellen har även visar sig vara oslagbar för att engagera omgivningen i projektet. På så sätt skapar vi på ett tidigt stadium ambassadörer som är ovärderliga. Delaktighet bygger en egen marknad och borde alltså följaktligen vara helt grundläggande i all planläggning. I många planeringsprocesser ser vi hur perspektiven förändras. För en familj som vill bygga ett hus börjar det ofta med ett drömperspektiv. Sedan förvandlar arkitekt och bygglovshandläggare det till ett gestaltningsperspektiv. Perspektiven omtolkas sedan av projektörer och tekniska handläggare och begravs ofta i en ekonomisk verklighet av en byggentreprenör och ett regelverk. Många projekt skalas långsamt av när drömmarna möter verkligheten. Vår modell bygger på att vi redan på idéstadiet försöker ha med företrädare för verkligheten och vara realistiska utan att sluta drömma. Det är en stor utmaning och ställer stora krav på process och projektledare att våga sammanföra de olika perspektiven, men ger ett mycket mer spännande slutresultat. Genom att ta in så många perspektiv som möjligt börjar vi ofta i kaos och slutar i struktur, i stället för tvärtom.

4. Omvärlds- och behovsanalys Vi är inga uppfinnare. Vi omtolkar saker som redan finns. Vi sammanför dem med varandra och finner något nytt. Vi är som dagens DJ:s som samplar historien och remixar. Precis som dem försöker vi skapa nya hittar och få människor omkring oss att jubla. Därför hyllar vi dem som varit före oss. De som faktiskt har uppfunnit olika saker som vi nu kan dra nytta av. Vi gillar att andra delar med sig och vi vill göra likadant. De tankar och processer vi delar med oss av i det här kapitlet är ett bidrag till alla som vill försöka forma framtiden med hjälp av historien. Vi strävar efter att bygga morgondagen. Därför måste vi ha koll på vad som händer omkring oss. Hur människors tankar och liv omformas, hur deras drömmar ser ut och hur till exempel ny teknik skapar nya möjligheter. En vanlig fråga är varför vi lägger tid på att förstå gårdagens behov. Men vi är övertygade om att vi behöver förstå varför samhället ser ut som det gör i dag, annars kan vi inte ändra på det – och det samhälle vi i dag lever i är ju anpassat för de behov som vi upplevde i går. Dagens behov kanske upplevs som självklara, men när vi vänder på perspektivet och funderar på vilka behov som är upplevda, vilka som är reella och vems behov vi egentligen pratar om blir det ofta väldigt spännande diskussioner. Diskussionerna leder ofta in på frågan om hur vi kan förändra vårt levnadssätt mot ett mer hållbart samhälle. Vi ser en snabb utveckling som skapar nya behov och nya utmaningar i samhället. Framtiden är spännande att prata om, och eftersom ingen vet svaret så är det fritt för spekulation – och alla har rätt.

5. Definiera din möjlighet Din vision bygger ditt koncept och ditt koncept bygger ditt varumärke. Oavsett vad vi väljer att kalla saker så bygger allting på att det finns en intressant historia kring ditt projekt. Det du ska göra måste vara intressant på riktigt. Om din partner och dina vänner gäspar när du berättar om ditt projekt är det inte troligt att särskilt många andra kommer att bry sig heller. Du måste kunna förklara dina planer och det måste redan här finnas en tydlig idé om hur din affärsmodell ska se ut. Ett enkelt sätt att skapa en historia kring ditt projekt är att sätta in det i ett samtida sammanhang som engagerar människor. På Sisyfos sätter vi ofta in våra projekt i delningsekonomin och dess fördelar. Vi semestrar i varandras hem, vi använder bilpooler och gemensamhetsanläggningar. Det är spännande när resursutnyttjandet ställs mot konsumtion och tillväxt. Behöver vi tre bilar, tre båtar och lika många boenden? Varför samlar vi på saker vi inte behöver? Att dela resurser och öka resursutnyttjandet och därmed skapa värden är också en viktig hållbarhetsfråga. Vi letar efter inspiration och lösningar för att skapa gemensamma resurser som utformas så att de blir tillgängliga för alla.

De förändringar som sker, på många plan, i världen i dag innebär också förändringar i vårt sätt att umgås och leva. Det tar vi hänsyn till när vi involverar oss i olika projekt. Här är några av de saker som för oss är helt grundläggande när vi engagerar oss: 1. När samhället utvecklas förändras behoven kring information, tjänster, service och kommunikation. Är vårt samhälle anpassat för dagens behov och hur ser morgondagens krav ut för att bo, leva och arbeta? Hur bygger vi ett samhälle som klarar av att hantera inte bara dagens utan också morgondagens behov? Det är en utmaning att bygga infrastruktur, fastigheter och verksamheter som klarar av att erbjuda lösningar som efterfrågas när samhället utvecklas. 2. Det finns förbisedda grupper med fantastisk potential: arbetslösa, invandrare, ungdomar, pensionärer och funktionsnedsatta. Kan vi forma våra samhällen och arenor så att alla får plats och kan bidra till en positiv samhällsutveckling? En dröm är att många olika människor kan hitta sin plats, sin glädje och sin trygghet i våra projekt och bli viktiga delar i ett levande samhälle. Men hur hanterar vi ett samhälle där många inte längre behövs och hur hanterar vi rätten att få bidra? Våra processer kring delaktighet syftar till att alla behövs, att alla kan bidra och att vi därigenom blir relevanta för fler människor. Med hjälp av nätverkshjulet och de olika perspektiven analyserar vi gårdagens, dagens och morgondagens behov genom att fråga och bjuda in till diskussioner utifrån de olika perspektiven.

6. Checkfrågan: Vad har Sisyfos med det här att göra? När vi nu tagit vårt projekt ända hit så måste vi ställa frågan: Har vi på Sisyfos med saken att göra? Vi kan ha identifierat något jättebra, funnit en lösning och konceptualiserat idén för att ändå inse att det inte är vi som ska genomföra projektet. Det kan helt enkelt vara så att det ligger för långt från sådant som vi är bra på. Men det kan även ha att göra med risknivåer, storlek på projektet och andra saker som sammantaget gör att vi på Sisyfos inte är lämpade. Att lägga ner eller avyttra ett projekt är svårt, men de lärdomar som gjorts i projektet kan visa sig vara mycket värdefulla i ett helt annat sammanhang.

Ett av målen i vår vision är att ge ett bestående positivt intryck och VÅGA. Vi vill bejaka krockarna mellan aktiviteter, verksamheter och människor, mellan gammalt och nytt, mellan arbete och fritid, mellan barn och gamla. Krockarna kan upplevas som jobbiga och skapa oro men ger oss nya tankar och idéer. De ger energi och utvecklar oss, speciellt de möten vi inte förstår. Vi känner ibland en märklig energi på Wenngarns slott, en kraft som inspirerar och motiverar. Samtidigt som vi kan vara både cyniska och skeptiska blir vi märkbart påverkade på ett positivt sätt. Spökjägarna har konstaterat att det finns ett antal spöken där, och även om vi är tveksamma så kan vi åtminstone konstatera att mötet med historien och alla människoöden på Wenngarn ger distans, energi och inspiration. Således ett bra Sisyfosprojekt.

Något som ofta visat sig karakterisera ett Sisyfosprojekt är när krockar mellan kulturer, åldersgrupper, funktioner och kategorier sker. Det finns självfallet dåliga krockar, som när bilar möts i hög hastighet. Vi tänker på positiva krockar, de många spännande frågorna som möts och ifrågasätter våra fördomar och konventioner och som skapar nya spännande möten, bestående intryck, friktion och energi. De öppnar sinnet, bryter fördomar och utvecklar samhället. I Sverige är det tradition att resa ut i världen och krocka lite försiktigt. Vi reser för att möta en ny matkultur, nya dofter, människor och företeelser som inte tillhör vardagen här hemma. De äventyren ger inspiration och bestående intryck. Men kanske finns utmaningarna närmare än vi tror. Att vidga vyer, hitta nya synvinklar och komma ur vår bekvämlighetszon är viktigt, och då inte bara i semestertider.

7. Förlora inte kraften på vägen En avgörande faktor för att lyckas med ett komplicerat projekt är att det måste finnas energi och kraft för att ta sig igenom det. Det händer att den inledande fasen är så krävande och uttömmande att när man står redo att sätta i gång så finns inte lusten och nyfikenheten kvar. Om man tappat det där ursprungliga pirret på vägen – det vi kallar X-faktorn – så är det stor risk att hela projektet kommer att misslyckas. Skälen till att något går förlorat i en process kan vara flera, men vår erfarenhet är att om processen gjort att det ursprungliga pirret har tvingats till för stora kompromisser så kan lusten rinna ur. Så hur ska man tänka om man står där redo att sätta i gång, men lusten plötsligt inte finns där? Hos Sisyfos tänker vi så här: Vi har arbetat med förädling sedan 2003. I våra projekt ryms ibland tusenårig historia och vi inser att vår stund här är ett kort ögonblick. När vi tänker på alla dem som levt sina liv på våra fastigheter och bidragit till att föra historien framåt känner vi oss nästan som en liten båt mitt ute på havet. Genom att sätta in oss själva och våra projekt i ett större sammanhang kan vi hitta tillbaka till energin. Vi kan lära oss mycket av historien och vi har fått lära oss mycket om historia under våra projekt. Vår syn på historia och vikten av att förstå den för att kunna vara med och skapa framtiden har förändrats. Vi beskriver det som att vi behöver bevara, berätta och skapa historia. • Bevara genom att vi inte tar bort andras historia när vi lägger till vår. Att vi inte river och ersätter utan lägger till och utökar.

• Berätta genom att nedteckna historierna i tal och skrift. Historieberättandet är en viktig del av vår kultur och ett band till det förflutna som vi riskerar att tappa om vi inte tecknar ned våra förfäders och vår egen historia, tankar och funderingar. • Skapa historia glömmer vi ibland bort när vi pratar om vikten av att bevara och berätta. Vi har ett ansvar att föra vårt samhälle, våra byggnader och vår kultur framåt och våga skapa vår historia. Historia är viktigt, och ibland allvarligt, men mest av allt kul och spännande. Det historiska perspektivet ger ytterligare dimension till våra liv och hjälper oss att inte tappa vare sig huvud eller fotfäste. Vi har valt att använda vår historia som symbol för hållbarhet. Vi pratar ofta om återvinning och glömmer att våra förfäder var mästare på det. När samhället förändrades och slott, gårdar och torp byggdes om så återanvändes och flyttades varenda planka och tegelsten till nästa bygge. Varje pryl sparades och vårdades genom generationer. Kan vi bygga system som säkerställer att vi inte river, plockar bort eller slänger det som kan återanvändas? Det är ett av många sätt att skapa ett miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle. Samtidigt bevarar vi kulturmiljöer och föremål samt förstärker den historiska kopplingen till vårt kulturarv. Genom att ta en tur tillbaka till kärnan och påminna oss om vad vi egentligen håller på med så återskapar vi energi och fokus.

8. Projektfas Om du har passerat de inledande sju stegen så återstår nu bara det riktigt svåra, att förverkliga projektet. Vi har alla sett hur tråkigt det kan bli när dröm möter verklighet. Den stora utmaningen är att både kunna vara fokuserad på projektets framdrift, samtidigt som vi kommer ihåg varför vi gör det. En avgörande faktor för att det ska bli bra är förstås att det team som du har skapat förmår att hålla flera tankar i luften samtidigt.

Sisyfos projektplan är mycket enkel eftersom vi tror att det i det enkla även bor möjligheten att faktiskt lyckas. Vi har sett komplicerade projektplaner på 30 sidor som ingen förstår, läser eller förhåller sig till. Vi arbetar i stället med en projektplan som ryms på en sida. Den innehåller följande frågor och därtill kortfattade svar: – Vad är projektets syfte och mål? – Vilka nyckelleverabler krävs? – Vilka huvudaktiviteter ska genomföras?

Vår erfarenhet är att processen fram till ett projekt är enklare att strukturera och förutse än själva projektet. Verkligheten är alltid mer komplicerad än vad vi tror och alla projekt utsätts för svårigheter som måste övervinnas. På Sisyfos har vi tre saker som hjälper oss:

– Vilken tidsram jobbar vi efter?

• Vår konstitution som styr verksamhetens inriktning. • Vårt Sisyfos mindset som hjälper oss att se det stora i det lilla och att orka när vi egentligen är trötta. • Vår projektplan.

Ja, så här gör vi på Sisyfos. Om du här har sett en bra sak i vår process som du kan använda dig av så är vi bara glada. Det är så världen rör sig framåt.

– Vad i Sisyfos mindset berikar projektet? – Hur sker kommunikation och lärande inom projektet? – Vilken bemanning och resursåtgång krävs?

Rätt personer på rätt plats. Sisyfosgruppens projekt innebär arbetsintensiva processer där närhet mellan ledning och verkställare är en central del av processen. 35

Livserbjudandet – basen för vår vision När vi planerar ett samhälle innebär det att vi sätter oss in i hur det är att besöka, bo eller verka på platsen. Samma tankar har vi också inför utvecklingen av Dragon Gate. Bysamhället som idé och vad det innebär ur ett systemperspektiv är fascinerande. Vi i Sisyfos har drivit flera projekt, till exempel det tidigare nämnda Wenngarn, där vårt syfte bland annat har varit att skapa hållbarhet. Vår erfarenhet säger oss att det innebär att göra människor beroende av varandra, för att på så vis skapa en arena för synergier. I dag tror många sig kunna köpa trygghet utan att vara med och skapa den. Andra tänker på värde i form av pengar som sedlar och mynt i stället för det värde de kan skapa. Det vill vi ändra på. Dragon Gate har ofta lyfts fram som en storslagen vision som rimmat illa med byråkrati och människors behov. En annan sida berättar om politiker som varit så uppfyllda av sin egen idé att de byggt trappor upp till himlen och fjärmat sig från människornas behov. 36

Dragon Gate är som alla Sisyfos projekt något som kommer att ske med utgångspunkt i bysamhället. En möjlighet för alla, oavsett om man är Älvkarlebybo eller förbipasserande, att bygga nya gemenskaper Det är vår förmåga att koppla samman människor och deras behov som gör oss till en trovärdig samhällsbyggare – genom att erbjuda människor att delta i ett sammanhang i stället för att bara köpa en produkt. Vårt livserbjudande riktar sig till den som vill vara med och skapa sina egna förutsättningar och samtidigt få vara en del av en gemenskap. Vi lägger grunden till förutsättningarna genom att bevara, berätta och även skapa historia. Vår förhoppning är att Dragon Gate ska vara en plats som skapar mening. En plats som skapar social, ekonomisk och kulturell hållbarhet. En plats som kommer att finnas kvar, kanske i hundratals år, om vi lyckas. Genom att addera fler värden rullar vi – Sisyfos tillsammans med dig – stenen vidare uppför berget.

En plats för drömmar Börjar historien om Dragon Gate med byarna i Dalälvens floddelta där handel och fiskstinna vatten närde en rik bygd, omvittnade av gravfält och runstenar? Eller börjar den med vägen, en länk mellan söder och norr där Karl XIII:s bro var en av de första att korsa de svårforcerade och strida vattnen i området? Kanske börjar den med bruken, som drog nytta av vattnets kraft och transporter för att här skapa rikedomar åt sina ägare. Eller var det i prövningarna under 1980-talets början, när bruken lades ner och vägen drogs om, som Dragon Gates historia började på riktigt? Kanske borde vi hellre börja vid Sydkinesiska sjöns stränder, i Zhejiangprovinsens böljande dalar, hemorten för flera av det moderna Kinas mest framgångsrika företag, där Jingchun Li länge verkat. Det skulle gå att börja på flera olika sätt, men det här är vår början och vår berättelse om Dragon Gate.

Carl XIII:s bro i Ă&#x201E;lvkarleby i Svenska Familjejournalen 1876.

Älvkarleby från bro och bruk till vägkrog Älvkarleby är en av de platser som först nämns i Riksarkivets bevarade hävder, från en dunkel medeltid där kungamakten börjar sträcka ut sitt inflytande i ett Sverige som på allvar håller på att bli en del av den europeiska kristna gemenskapen. Men inte utan protester. Knut Eriksson var kung i Sverige 1167–1195. Han var son till den mördade Erik den helige, som i dag pryder Stockholms stadsvapen, och den som drog in Älvkarleby i dokumenten. Men anledningen var inte rolig. Knut hade i tidens blodiga manér mördat sin föregångare kung Karl Sverkersson och jagat Sveriges första ärkebiskop, Stefan av Alastra, på flykten. För att blidka sin frostiga relation med kyrkan och bättra på chanserna att få sin pappa helgonförklarad skulle han resten av livet på olika sätt favorisera Cisterciensorden. Denna munkorden, som ärkebiskop Stefan tillhörde, hade just etablerat ett nytt kloster utanför Sigtuna, i Viby. För att förbättra munkarnas ekonomi gav han dem, bland mycket annat, rätt att fiska lax i Älvkarleby. Det passerade emellertid inte obemärkt hos Älvkarlebyborna. Många tvister följde, där förbittrade bybor förstörde munkarnas redskap, och enligt sägnen ska en munk ha dött i bråken. Om dessa stridigheter låter kungens brev berätta där han till ”alla inbyggare i Älvkarleby” påminde om att munkarna hade rätt att fiska i älven. Kungen dömde bönderna i Älvkarleby till böter och att bygga upp det som de förstört. Munkarna behöll sitt fiske, men fick flytta från Sigtuna. Där ledde en ilsken arvstvist till att kungen till slut medlade och gav dem ett nytt hem på mark han själv donerade, i Julita i Sörmland. Och Viby blev en del av godset Wenngarn som Sisyfos sedan 2013 har förvaltat. Men det är en annan historia.

Konung Knut Eriksson.

Fiskare med håv. Vinjett ur "De Nordiska folkens historia" av Olaus Magnus. Nordiska museets fotoalteljé/Nordiska museet.

Foto: Olle Norling

Det goda fisket, liksom transporterna på Dalälven, gav Älvkarlebyborna goda inkomster. Inte minst gällde det färjorna över det strömmande vattnet. Färjeläget blev känt som den svåraste passagen på vägen mellan Stockholm och Gävle, och de många drunkningsolyckorna gjorde behovet av en bro allt större. Den första bron bröts upp av vårfloden efter bara några år, varpå ett mer bastant bygge stod klart 1816. Mästerverket fick låna namn av den sittande kungen, Karl XIII, och blev en ståtlig övergång mellan Svealand och Norrland. Den egentliga landskapsgränsen går ytterligare en bit norrut. Den lokala finansieringen hade sina motiv. Från 1500-talet hade viss industriell verksamhet skett runt Dalälvens mynning, men det är under 1800-talets senare hälft, då Sverige börjar sin resa från att vara ett av Europas fattigaste till rikaste länder som förändringarna märks på allvar. Ångdrift, reformer och en global efterfrågan gör Sverige till en tigerekonomi, inte minst genom trävaror och tung industri – och Älvkarleby skulle få både och. Det närbelägna Gävle och dess systerstäder längs älvmynningarna norrut hade i några årtionden Europas högsta tillväxt. Detta ledde i sin tur till en stark utveckling också i Älvkarleby, både som genomfartsled och som industri. Det var en epok som skulle finansiera mycket av folkhemsbygget under 1900-talet och som i viss mån inte riktigt tagit slut än. Kraftverken finns kvar, och även en del bruk. Stockholms stad var tidigt ute och byggde ett eget kraftverk till sin försörjning just i Älvkarleby. Folkhemsbygget bredde ut sig över de skogiga slänterna och en ny bygd hade skapats.

Älvkarleby kraftverk, cirka 8 km från Dalälvens mynning, byggdes av Vattenfallsstyrelsen (nuvarande Vattenfall) för att försörja Mellansverige med el. Den övre bilden visar byggnationen 1911 vid Carl den XIII:s bro, de svåra förhållandena till trots lyckades man färdigställa bygget till öppningen 1915. Trots över hundra år av ombyggnader och tillägg imponerar arkitekturen än idag.

Men förändringens tid nådde även hit. Avindustrialiseringen under 1970- och 80-talen påverkade Älvkarleby i grunden. Många arbetstillfällen inom industrin försvann, sedan kom den nya sträckningen av E4:an som förlades utanför samhället. Ett vakuum uppstod i Dalälvens mynning, den plats som tidigare var så traktad och som bidragit till att förverkliga många drömmar. 41

Vägkrogen som blev hotell I de nedlagda brukens ställe tänkte kommunen sig att nya incitament skulle få näringsidkare att etablera sig i Älvkarleby. 1983 grundade kommunen ett eget fastighetsbolag för att kunna möta de nya behov som skulle komma med egenföretagare och näringsidkare, AB Östanå. För att locka turister och i förlängningen framtida boende och ny verksamhet till kommunen väcktes frågan om att göra sig synlig längs vägen igen. E4:ans nya sträckning fanns ännu i kommunens område, där norr kunde möta söder och erbjuda ett stopp längs vägen. 1985 presenterades planerna på Älvkarlen. Det skulle bli en restaurang och turistinformation. Kommunfullmäktige röstade för idén, och borgen på 15 miljoner kronor beviljades för projektet. Det var ännu vägkrogarnas tid. Från 1930-talet med den gryende bilismen hade dessa biltillgängliga restauranger med stadiga menyer av svensk husmanskost varit en återkommande del längs Sveriges vägar. Det handlar om en tid av bilism innan snabbmatskedjorna riktigt kopplat greppet om de svenska vägresenärerna. På 1980-talet nygrundades fortfarande en hel del vägkrogar, inte sällan med lokala myndigheters stöd i hopp om ökande turism och synlighet. Och trots 90- och 00-talens stålbad med ökningen av franchisekedjorna finns det fortfarande flera exempel på den sortens vägkrog som en gång inspirerade kommuntjänstemännen i Älvkarleby. Norrut fanns Tönnebro värdshus, som än i dag är en av Sveriges mest frekventerade vägrestauranger i Sverige. Vid Älvkarleby var förutsättningarna perfekta för ett stopp mellan Stockholm och Gävle, en plats där man kunde väcka tanken på en omväg via älven – Nordupplands riviera. Ett bildspel i restaurangen visade förföriska vyer på fiskestugor och sommarnätter. 42

Vy över det nybyggda Hotell Älvkarlen vid E4:an 1989. Foto: Avena/Upplandsmuseet.

Vägkrogen invigdes med lovande resultat och många besökare, men budgeten höll inte och protester började redan samma höst. Då hade ett hotell på platsen redan börjat diskuteras, eftersom det snart fanns planer på något större än bara en vägkrog. Uppmuntrade av den initiala framgången drev kommunledningen och bostadsbolaget på för en snabb vidareutveckling av Älvkarlen, från vägkrog till ett storskaligt besöks- och konferenscenter. 1986 skrevs ett kontrakt med byggherren Diös. Men kommunens beviljade budget hade redan överskridits och kontraktet skrevs utan kommunstyrelsens godkännande. Projektet drevs vidare med oförminskad styrka och bygget påbörjades. Vid pingst samma år blev striderna kring bygget ställda på sin spets. Oppositionen överklagade fullmäktiges beslut om finansiering, och fastighetsbolaget AB Östanå

hotades av konkurs. Som en eftergift till oppositionen tecknades ett avtal om förlustgaranti med byggföretaget. Revisorerna påpekade också att vd:n för AB Östanå hade överskridit sina befogenheter. Under tiden fortgår bygget i snabb takt och i oktober invigs Älvkarlen. Huset har då ett karaktäristiskt, och enligt många fult, utseende med den lägre restaurangdelen och den nio våningar höga hotellbyggnaden. Inuti finns 56 rum och högst upp en relaxavdelning, tänkt att välkomna vägresenärerna med en kall öl och utsikt över Dalälvens floddelta. Ett resultat långt från förebilden i Tönnebro. Men gäster och inkomster uteblir samtidigt som kritiken mot projektet ökar alltmer under vintern och påföljande år. Det blir början på en flera år lång affär. Styrelseordföranden i fastighetsbolaget avgår. Och under hösten röstar den socialdemokratiska majoriteten igenom ett beslut om total förlusttäckning till AB Östanå under fyra års tid. Kommunen får kämpa med att täcka de stora investeringarna i skattebasen. 1988 fördjupas det som i tidningarna börjat kallas för en härva. En misstänkt mutresa, polisanmälan och miljonförluster gör att vd:n för AB Östanå avgår, liksom det drivande kommunalrådet. Ett hemligt avtal mellan kommunalrådet och byggföretaget offentliggörs året efter. Det står klart att den utlovade hyresgarantin på 5 miljoner kronor som byggföretaget presenterat för att blidka oppositionen är en bluff. Älvkarlen, vars sviktande besöksunderlag inte hjälpts av affärerna kring byggnationen, blir flyktingförläggning. Kommunen och byggföretaget kommer efter flera år till en förlikning 1990.

i väntan på något bättre, men det kom aldrig. Efter ytterligare två år sålde kommunen i stället hotellet för 5 miljoner kronor. Detta är betydligt mer än den osanna mytbildningen som gör gällande att det kostade en krona men täckte endast en liten del av de tiotals miljoner projektet kostat Älvkarleby kommun. Tio år efter bygget, 1996, uppgick skulden till 40,5 miljoner kronor. Samma år som försäljningen skedde dömde hovrätten det tidigare kommunalrådet till dagsböter för mutbrott. Även Östanås vd fälldes två år senare. Med detta avslutades kommunens eget ägande av Älvkarlen, efterträdaren till de industrier och Karl den XIII:s bro som lämnat så mycket övrigt att önska.

Invigningen av Älvkarlens restaurangbyggnad 1985. Foto: Gefle Dagblad.

Krögaren som hyrde restaurangen på anläggningen erbjöd sig vid den här tiden att köpa hela anläggningen för drygt 60 miljoner kronor, halva priset mot vad den dittills kostat kommunen. Man tackade nej 43

Ett projekt med stort hjärta

Jingchun Li gör entré

Erland Ågren köper 1992 Älvkarlen med planen att göra om anläggningen från hotell till sjukhem med läkare och långboende patienter. I vågorna efter finanskrisen försämras marknaden och det står klart att han inte får driva vårdverksamhet, utan är i stället hänvisad till att försöka få rätsida på hotellet. Med över ett halvt årtionde av skandaler och turer är det inte svårt att tänka sig att man kunde ha en bättre utgångspunkt. Ryktet, som kanske inte var så viktigt för den från början tänkta vårdverksamheten men som är allt när man driver hotell, var i botten. Älvkarlen blir nu Checkpoint Älvdalen och ett stort hjärta sätts upp på hotellets höga snedtak. En symbol för den knutpunkt i Älvdalen som man hoppas att hotellet ska bli. Ett hårt arbete ligger framför verksamheten, och efter flera år av fokus mot konferensbokningar från offentlig sektor och personalrationaliseringar går verksamheten runt. Erland Ågren bestämmer sig ändå för att sälja. Efter flera års försök återkopplar mäklaren i Stockholm 2003 med ett glädjande besked: en kinesisk kund på jakt efter en konferensanläggning, företrädd av James Chi, är intresserad.

Bakom James Chi stod hans samarbetspartner Jingchun Li. Han är i Kina känd som en entreprenör och hade under 1980-talet byggt upp en avsevärd förmögenhet på sitt egenuppfunna myggmedel. Han var verksam i en av landets minsta men ekonomiskt viktigaste provinser, Zhejiang. Jingchun Li växte upp som sonen till en borgmästare i det kommunistiska Kina. När han var 18 år togs han, liksom miljontals andra stadsbor runt om i landet, ut för att arbeta inom jordbruket. Där kom han att stanna i över fem år, och de tilltänkta universitetsstudierna kom av sig.

När Mao Zedong, Kinas ledare från utropandet av den kinesiska folkrepubliken 1949, dog 1974 upphörde mycket av de mest hårdföra revolutionära reformprogrammen. Efter en tids omvälvningar och byten i partiledningen påbörjade landet en ny bana under ledning av reformpolitikern Deng Xiaoping. Kommunistpartiets maktmonopol kombinerades med marknadsekonomiska reformer som sedermera fick namnet ”kommunism med kinesiska särdrag”. Sitt stelbenta namn till trots har mycket av den enorma ekonomiska utvecklingen i Kina de senaste 30 åren sina rötter här. Mycket skulle nu förändras. Jingchung Lis hemprovins Zhejiang var ett exempel på detta. Provinsen är en av landets minsta, med ett omvittnat vackert landskap vid Sydkinesiska sjön. Närheten till havet lade grunden för en stor produktions- och exportsektor livligt understödd av det lokala styret. Det var mot bakgrunden av dessa reformer och ekonomiska förändringar som Jingchun Li lanserade sitt myggmedel. Baserat på kol och en örtblandning skulle receptet och ett gott affärssinne ge honom framgång. Från en blygsam start skulle han vid millennieskiftet driva ett familjeföretag med drygt 5 000 anställda. Och nu hade han alltså fattat intresse för hotellkomplexet i Älvkarleby.

Erland Ågren, vd för Dragon Gate, förevisar planerna för det nya projektet. Förhoppningen då var att färdigställa hotellets fasad, torget och muren före oktober 2006. Foto: Gefle Dagblad.

Modell av Dragon Gate som fanns för beskådan i restaurangen. Foto: Älvkarleby kommun.

Jingchun Li besöker Dragon Gate 2006 och granskar den första etappen av sin 100-miljonersinvestering i Älvkarleby. Foto: Gefle Dagblad.

Med en liten ceremoni med bön, rökelse och fyrverkeri inleddes arbetet 2005. Foto: Gefle Dagblad.

Jingchun Li och James Chi fick kontakt genom den förres bror som vid den tiden bodde i Sverige. James hade själv länge varit bosatt här, och det var enligt egen utsago därför som Jingchun Li tog kontakt med honom. Han uttryckte sig gillande om landet och dess möjligheter och ville satsa stort och snabbt. Anledningen till scenbytet har det spekulerats mycket i. Enligt honom själv var de filosofiska. Han är en stark förespråkare av feng shui, och hans filosofiska kontakt slog fast att han hade för mycket eld i sig och behövde söka sig till en plats som var kall. Han ville engagera sig i Sverige, och kanske ligger eld-analogin bra till hands för nu gick det snabbt. Efter att ha tittat på två andra projekt, ett chinatown i Tanumshede och en pappmuggsfabrik i Överkalix, lades båda projekten åt sidan, antingen var tidshorisonten för lång eller läget fel. Men hösten 2003 tror sig James Chi ha hittat en perfekt plats. Ett ställe med en redan befintlig infrastruktur och mycket mark till ett bra pris. Detta är början på Dragon Gate. Kinesisk kultur gör entré

Efter noga avsyning slår James Chi och Jingchun Li till. Köpet, som sker för 9 miljoner kronor, väcker stort uppseende i media. Inte minst är det de stora visionerna på ett chinatown och ett shoppingcenter som förvånar. Jingchun Li berättar entusiastiskt hur han framför sig ser busslaster med turister som ska komma hit. Till en plats där öst möter väst. Runt om står en exalterad allmänhet, men exakt vad som ska hända är fortfarande oklart. För att visionen ska förverkligas behöver allt byggas om, och den beslutsamma Jingchun Li vill sätta i gång direkt. Erland Ågren övertalas att stanna kvar för att sköta den löpande driften och arkitekter och arbetsstyrka tas in från Kina. Men ingen har kontaktat kommunen. Det är till slut Erland Ågren själv som en vecka före byggstart tar kontakt med kommunarkitekten och informerar 46

om att byggarbetena är nära förestående och att arbetare och material redan är på ingång från Kina. Informationen slog ner som en bomb. Inga bygglov eller tillstånd hade sökts hos kommunen, men efter ett upprört första möte satte arbetet ändå i gång. Kommunarkitekten fick i efterhand ansvar för att revidera, kontrollera och godkänna byggplanerna. Men det var inte lätt. De första ritningarna han fick till hands var på kinesiska och mycket elementära, men i allt väsentligt korrekta. Kort därefter anlände de 60 kinesiska byggarbetarna och började röja av på platsen runt om hotellet. Fackliga företrädare för Byggnads förfärades av den enkla utrustningen och den i svenska mått mätt fullkomliga frånvaron av arbetsmiljösäkerhet. Medierna rapporterade om en främmande byggarbetarkultur och stora problem att anpassa sig. Kinesernas bambuställningar skrämde Arbetsmiljöverket. Trots att denna typ av byggnadsställningar till och med brukades på skyskrapebyggen i Kina var de otestade i Sverige. Timlönen för arbetarna var 17 kronor i timmen och kritiserades hårt. Officiella löneöverenskommelsen var 125 kronor i timmen, men det är ytterst oklart om den efterlevdes. Klart var emellertid arbetarnas skicklighet och det faktum att inga tillbud eller olyckor var kända under byggtiden. Den nya anläggningen skulle inbegripa en miniatyr av Himmelska fridens torg och en buddhistisk staty. Fasaden på de befintliga byggnaderna skulle byggas om i kinesisk stil till ett pagodliknande torn. Allt detta skulle omgärdas av en miniatyr av den kinesiska muren samt ett museum. Utöver detta fanns grundläggande planer på ett varuhus i form av en slingrande drake och en kung-fu-skola.

Under byggnadstiden kantades projektet av kritik och Arbetsmiljöverket utfärdade flera anmärkningar på byggarbetsplatsen vid Dragon Gate. Trots bristerna inträffade inga allvarliga tillbud. I efterhand förklaras problematiken med "kulturkrockar". Foto: Gefle Dagblad.

Åtta personer kom till Älvkarleby 2005 speciellt för att arbeta med statyn som föreställer en av de mest populära gudomligheterna i Kina och hela Sydostasien. Det kinesiska namnet är Guanshiyin, som betyder "den som hör världens ljud", och hon betraktas bland annat som en beskyddare av kvinnor och barn. Hon ses också som en fertilitetsgudinna som kan hjälpa par att få barn. Foto: Gefle Dagblad. Mao Yong-han kom 2005 ända från Kina med sina lärjungar för att inviga statyn som skulle bringa lycka och välgång till platsen och förbipasserande på E4:an. Foto: Gefle Dagblad. 47

Under stigande förvåning följde allmänhet och förbipasserande förvandlingen av den gamla byggnaden till en enklav i kinesisk stil. Efter drygt två års byggtid var bygget nästintill klart och man beslutade att hålla en storslagen nyöppning av anläggningen. Som öppningsakt hade man bokat in Robert Wells och fria bussar gick från Gävle. Mer än 5 000 personer fyllde det stora torget i en föreställning som bjöd på en specialversion av Rhapsody in rock. Restaurangen med sitt skepp, museet och relaxavdelningen lockade många från trakten att komma på besök. Men trots nyinvigningen kunde inte hotellet slå upp sina portar. De 56 hotellrummen stod färdiga, inredda med tunga trämöbler i Jingchun Lis egen exklusiva smak, men brandinspektionen underkände bygget. Man hade frångått att installera sprinklersystem, och flera inspektioner med underkända resultat följde på varandra utan att problemen åtgärdades i en process som till slut drog ut i flera år. Skriverierna om den ”galna kinesen som byggt Dragon Gate” fylldes av frågor, Varför öppnade de inte? Visionen gick i kras

Kanske är det som många tror, att mötet mellan vision och byråkrati satte stopp. Efter flera år av turer bryter James Chi och Jingchun Li med varandra. En ny affärsman knyts till projektet, Kenny Li, som trots efternamnet inte är släkt med Jingchun Li. Tillsammans med Erland Ågren, som fortfarande står för den löpande driften, går de nu igenom och åtgärdar kraven från brandinspektionen. 2014 är arbetena så pass framskridna att man beslutar att hålla ytterligare en invigning, sju år efter den förra. I intervjuer uppger Kenny Li att hotellet är öppningsklart till 99 procent. Men den sista procenten håller inte, Brandlarmet godkänns inte och ytterligare år av kompletteringar ligger framför dem. Året efter gick bygglovet ut, men efter ett års förhandling utfärdades nya tillstånd och 48

arbetena kunde fortsätta. Då kom en oväntad nyhet. På hemsidan dragongate.nu utannonserades att verksamheten skulle läggas ner. Pressmeddelandet om verksamhetens nedläggning publicerades på sajten. Nedläggningshotet dementerades strax efteråt av Dragon Gate själva men väckte internationell uppmärksamhet. Kenny Li lät meddela Gefle Dagblad att planer på en tredje invigning nu var i full blom. Under våren 2017 gick de sista tillstånden igenom, nästan tio år efter den första invigningen. Ett decennium med ett hotell där ingen övernattat, med en produktionskostnad på mellan 200 och 250 miljoner kronor. Nu kunde man öppna. Samtidigt hade det gått över tolv år sedan Jingchun Li en gång sökt sig till Sverige för att etablera en ny affärsrörelse. Nu hade han ledsnat och under hösten samma år lades komplexet ut till försäljning. Samtidigt hade Sisyfos Fastighetsförädlings grundare Olle Larsson – känd för att utveckla till synes omöjliga projekt – lyssnat på en radiodokumentär om Dragon Gate, vilken väckt hans intresse. Och när han sedan besökte och närmare studerade platsen med egna ögon insåg han vilken unik plats det är, här fanns något som ingen annan har gjort i Sverige. För mer är 30 år sedan blev skogsplätten ett värdshus, därpå ett hotell och en kinesisk milsten längs motorvägen. Nu skriver vi ett nytt kapitel och skapar en ny milstolpe i Dragon Gates brokiga historia. Tillsammans bevarar, berättar och skapar vi historia.

Källor: Radio ”Drömmen om Dragon Gate”. Sveriges Radio P1 Dokumentär, Emma Lovén Svensson & Carl-Johan Ulvenäs, sänt 08-01-2017. Tidningar ”E4 har fått ett nytt och udda landmärke”. Gefle Dagblad. 30-07-2005. ”Jag är en galen kines som bygger Dragon Gate”. Gefle Dagblad, 10 juni 2007. ”En kinesisk dröm”. E24, 27-08-2006. ”200 soldater till Dragon Gate”. Gefle Dagblad. 19-05-2008. ”Flera bolag i konkurs”. Upsala Nya Tidning, Erika Hagegård, 9 juli 2010. "Kinesisk drake i Upplandsskogen". Dagens Nyheter, 200711-02. "Dragon Gate åter i hetluften". Gefle Dagblad, 2007-07-21. "Dragon Gate bygger utan lov". Upsala Nya Tidning, 200805-29.

Med pompa och ståt! Trots hällande regn var torget fullsatt när Dragon Gate invigdes och Robert Wells stod på scen. Gratisbussar gick från Gävle och förväntningarna var höga. Foto: Gefle Dagblad

Tryckta källor Wong, Ola (2007). När tusen eldar slickar himlen. Östan och västan ån : Älvkarleby förr och nu / [redaktion: Ingemar Gens och Lennart Jönsson]. - 1993 - 2., rev. uppl..

Foto: Gefle Dagblad.

Kina är ett fascinerande och spännande land, och för att kunna göra goda affärer är det viktigt att förstå landets kultur. I det här kapitlet presenterar vi olika tankar om ett land på frammarsch och dess koppling till Dragon Gate.

Dragon Gate – det självklara Kinaspåret

nder flera år har Dragon Gate stått som ett tragiskt exempel på misslyckade affärer, kulturskillnader och hur man från svenskt håll misslyckats med att förvalta ett utländskt initiativ. Men lika mycket som platsen kommit att symbolisera fiasko står byggnaden även som ett lysande exempel på kinesisk grandeur, kultur, historia och inte minst på landets och individuella kinesers ökande globala närvaro. Dragon Gate är finansierat av kinesiska pengar och byggd av kinesiska byggarbetare med byggmaterial importerat från Kina. Det är ett tecken på en genuin vilja från skaparen att visa upp sitt hemland och att med detta projekt bygga östliga och västliga relationer. Sammantaget gör det Dragon Gate till en autentisk del av Kinas historia i Norden och Sverige. Man kan helt enkelt inte undgå att tänka på Kina eller Asien när man ser byggnaden på sin plats. Historien kring Dragon Gate kan tyckas tragisk och till och med skrattretande, men samtidigt är det också en skam på en bortslösad möjlighet som kunde ha blivit hur bra som helst om man hade gjort allt lite annorlunda. Byggnaden fascinerar människor. Blandningen av dess i Norden unika dimensioner och 52

galenskapen i det hela ger platsen en lekfull och naiv energi. Man blir nyfiken och vill veta mer. Det är just de egenskaperna som är så viktiga för att lyckas lösa de globala utmaningar vi människor står inför, tillika så viktiga för att få fler av oss nordbor och svenskar att söka vänskapsband, partnerskap och kunskap från världens alla hörn. Vi vill fokusera på framtiden. För oss symboliserar Dragon Gate lika mycket Kina som en plats för galna och fantastiska drömmar. Det är just sådana drömmar och visioner som för utvecklingen framåt. Vi bjuder här in kinesiska, nordiska och europeiska parter för att upptäcka på vilket sätt Dragon Gate kan tjäna som en arena och katalysator, som inspirerar och tjänar partnerskap mellan Sverige, Norden, Europa och Kina. Framtiden börjar med historien

Sveriges första kontakt med Kina och Asien, börjar på Helgö nära Kaggeholms slott, där man har hittat fornlämningar från järnåldern i form av en Buddhaskulptur från norra Indien, tillsammans med en koptisk skopa från Egypten samt romerska och arabiska mynt från tiden kring 500–600-talet då Sidenvägen var som allra mest aktiv.

Flera århundranden senare skulle det karakteristiska blåvita Mingporslinet göra sitt inträde i Sverige. Såväl Kung Gustav II Adolf som hans dotter, Drottning Kristina, var entusiastiska samlare. Under Sveriges stormaktstid kom Mingporslinet att utgöra ett återkommande inslag i de övre ståndens hem. Särskilt populärt var det att inreda ett separat rum i kinesisk stil där Mingporslin, tillsammans med lackaskar och andra föremål från Kina kunde väcka adelns fantasi och förundran. Som ett resultat av detta stora intresse växte det snart fram en industri kring handeln med Kina. Det första ostindiska kompaniet startades av den österrikiske kejsaren Carl VI år 1720 och utgick från Ostende i Flandern. Detta skulle dock inte ske särskilt länge, de större sjöfartsnationerna lät det inte fortgå, och redan 1727 lades kompaniet ned. En skotte vid namn Colin Campbell tog tillsammans med göteborgaren Niclas Sahlgren initiativet till att grunda ett svenskt ostindiskt kompani. Efter sega, utdragna förhandlingar, ledda av Henrik König, kunde man så 1731 starta det Svenska Ostindiska Kompaniet. Den 9 februari 1732 lämnande Friedericus Rex Sueciae med Colin Campbell som 1:e superkargör, Göteborgs hamn med siktet inställt på Kanton, det som i dag är Guangzhou. Resan dit var allt annat än händelsefattig; redan vid Sundasundet togs de i besittning av holländarna. De lyckades dock rätt snart bli frigivna varpå resan fortsatte mot det ursprungliga målet. Ankomsten till Kanton kom att noteras i utkastet till vad som var

tänkt att vara den officiella historieskrivningen som skrevs över Qingdynastin efter dess fall. Även om handeln var det första utbytet mellan Sverige och Kina så handlade det långt ifrån endast om transaktion av varor. Kina kom även att tjäna som ett föregångsland under 1700-talet, eller rättare sagt bilden och uppfattningen man då hade av Kina. Jean Baptiste du Haldes voluminösa framställning Description géographic historique de l’ empire de la Chine et de la Tartarie chinoise i fyra band från 1735 lästes av den europeiska eliten och förmedlade en överlag positiv bild av Kina. En av dem som läste du Haldes bok med stort intresse var Anders Chydenius, känd av många som den svenska liberalismens fader. Tillsammans med sin vän Anders Nordenkrans hämtade han inspiration från en beskrivning av vad som kallades Peking Gazette, vilken var en regelbundet utkommande publikation i den kejserliga huvudstaden. Det här tjänade för Chyndenius och Nordenkrans som ett föredöme för skrift och tryckfrihet eftersom det gav medborgarna insyn i rikets affärer och därigenom förhindrade korruption inom förvaltningen. Chydenius hävdade att Kinas ekonomiska välstånd och mångtusenåriga politiska stabilitet var ett resultat av detta. Denna argumentering låg till grund för den första tryckfrihetsförordningen år 1766, vilken inkluderade pressfrihet, yttrandefrihet och världens första lagstadgade offentlighetsprincip. Inspirerad av Kina. 53

År 1787 skedde så det första besöket av en kines i Sverige. Det var en ung köpman, Kui Yafu, som hade kommit att lära sig svenska efter att ha arbetat vid en fabrik i Kanton. Under sitt Sverigebesök skulle detta komma väl till pass när han reste land och rike runt för att beskåda Sverige … I slutet av denna resa fick han den stora äran att träffa Sveriges dåvarande konung, Gustav III, som tog stort intresse i att lära sig mer om de perspektiv som den långresande gästen hade att förmedla. När Gustav III frågade Kui Yafu om han förvånandes över hur få invånare som bodde i Sverige svarade Kui Yafu: ”Ja, få män, men goda män.” Än i dag, över 230 senare, går det att höra samma svar i Kina då man berättar att man kommer från Sverige. Många fler intressanta och anmärkningsvärda utbyten länderna emellan återfinns genom historien. Under 1800-talet fördjupades relationerna med det första formella fördraget år 1847 mellan Sverige och Kina, därefter genom att flera kända svenskar bosatte sig i Kina, bland andra Anders Ljungstedt och Gustaf Öberg. I de mer moderna relationerna kan nämnas att Sverige som första västerländska land erkände Folkrepubliken Kina den 9 maj år 1950. Det moderna Kina och framtiden

För att förstå vart Kina är på väg och vad det är som driver dess folk och ledare så måste man känna till dess rika och långa historia. Kina har en 5 000 år närmast oavbruten historia av nationsbyggande, vilket gör landet till ett av de äldsta, likaså överlevande civilisationerna, i världen. 54

Dagens Kina börjar emellertid med Folkrepubliken Kina. Lika mycket som man inte nog kan undvika att nämna Deng Xiaoping i sammanhanget, så är det moderna Kinas grundare Mao Zedong lika viktig. Historien från att Kina först enas av kommunistpartiet efter ett långt inbördeskrig 1949, Sveriges erkännande av Folkrepubliken Kina 1950 och fram till Mao Zedongs död år 1972 är lika signifikant för det moderna Kina som tiden var turbulent. Huruvida gärningar som ”Det stora språnget” eller ”Kulturrevolutionen” var grundläggande för det ekonomiska mirakel som man bevittnat de senaste 30–40 åren, eller om dessa enbart orsakade lidande för befolkningen och fördröjde en sådan utveckling, lämnar vi åt andra att spekulera i och diskutera. Klart är att Deng Xiaoping tog över ett Kina och en statsapparat som påbörjat en säregen experimentell utvecklingsprocess, unik för Kina i hur den kan implementeras, och det är just denna prägel som blir intressant i förhållande till framtiden. Det finns två kända Deng Xiaoping-citat som manifesterar den här prägeln: ”Det spelar ingen roll om katten är svart eller vit, så länge den fångar möss” och ”Korsa floden genom att känna sig fram en sten i taget”. Till skillnad från vad många kan tro, om att Kina är ett land där framför allt traditionella strukturer råder, så drivs landet snarare fram av pragmatism än av någon politisk och kulturell dogm. Man kan påstå att dessa två citat präglar hela Kinas moderna politiska och ekonomiska utveckling. För regeringen är de två enskilt viktigaste faktorerna dels partiets hegemoni i landet, dels att höja levnadsstandarden för

befolkningen genom ekonomiska och tekniska lösningar. Huruvida man använder sig av kapitalistiska, nationalistiska, kommunistiska eller andra metoder är mindre intressant. Den som närmare studerar Kinas politiska och ekonomiska historia efter reformerna från 1970-talet fram till i dag kommer att finna att utvecklingen präglas av en två-steg-framåt-och-ettsteg-bakåt-metodik. Efter att landet öppnats och reformerna införts finns det enbart en väg framåt för Kina, att fortsätta reformerna och att korsa floden en sten i taget.

finns det många gånger värderingar, som mänskliga rättigheter och det politiska systemet, som vi ser väldigt olika på och som kan komma att anstränga relationerna oss emellan. Det finns många områden där våra länder inte kommer att kunna komma överens. Vad gäller Dragon Gates Kinaspår kommer vi att fokusera på de områden som vi kan samarbeta kring. Vad är det Sverige och Norden har som Kina behöver och vice versa. Inom vilka områden kan ett värdeskapande och ett win-win-utbyte ske? Vi tror på människor och vi tror på framtiden.

Denna pragmatism är även mångt och mycket ett synsätt som gör att Kina framöver kommer att vara ledande inom innovation och teknologi. Kanske framför allt inom implementeringen och på en stor skala. Den här ”svart katt, vit katt”-pragmatismen gör att kineser inte är rädda för att använda och ta till sig ny teknologi. De etiska frågeställningar vi i väst skulle ställas oss inför till exempel stamcellsforskning och transhumanism är inte lika påtagliga i Kina. Löser tekniken problem och hjälper människor i utvecklingen så är den vedertagen. Oavsett vad man har för åsikter om det så tillåter sedan det politiska systemet i Kina att testa teknologi och metoder på ett tidigare aldrig skådat manér genom till exempel experiment på stora skalor i enskilda städer och provinser. Här finns det stora möjligheter för Sverige och Norden att vara med på ett hörn och vinna såväl ekonomiska som tekniska framsteg.

I framtiden kommer Kina, tillsammans med andra icke-västerländska länder på frammarsch, alltmer att forma världspolitiken och ekonomin. Den nya generationen kineser är välutbildade, kan prata engelska, har internationella kontakter och framför allt så är de medvetna om sitt eget lands uppgång och kommer att agera alltmer självsäkert på den globala scenen. Landet där man kan betala hamburgare genom att skanna sitt ansikte, köpa varor i butiker utan att gå förbi en kassa samt åka höghastighetståg till byar, landet där huvudstaden ensam har 60 unicornföretag, där det öppnas sju nya företag varje minut och där 40 procent av företagsgrundarna är födda efter 1980, det är landet där – som Tom Xiong uttrycker det – ”grisar kan flyga”. Det här landet kommer de närmaste 50 åren att påverka oss på sätt som vi nu har svårt att föreställa oss, detta på gott och ont. Frågan är hur vi arbetar tillsammans med och gentemot Kina och dess befolkning. Utmaningarna är många men möjligheterna är fler.

Kina står inför stora sociala och ekonomiska utmaningar. I Sveriges och Europas samarbete med Kina 55

Så gör du affärer med Kina

et finns flera likheter mellan Sverige och Kina. Båda länderna är duktiga på entreprenörskap, utveckling och produktion. Men det finns också stora skillnader i hur man gör affärer. Lydia Liu, grundare och verksamhetschef för China-Sweden Business Council, CSBC, ger tips om vad som är viktigt att tänka på. Vilka är CSBC? – Vi fungerar som en brobyggare mellan Sverige och Kina. Den kinesiska marknaden är stor men tyvärr har de små, svenska företagen svårt att ta sig dit. Vi förmedlar kontakter, tar emot kinesiska delegationer och kopplar ihop dem med svenska företagare. Vi ordnar möten, seminarier och kurser i bland annat affärskultur för att underlätta för företagare. Vad bör svenska företag känna till innan de gör affärer med Kina? – Hur den kinesiska affärskulturen ser ut, att man gärna vill lära känna dem man gör större affärer med. Det gäller delvis även i Sverige, men i Kina är man inte lika rak på sak och det kan därför ta längre tid att genomföra en affär. Vilka kulturkrockar finns? – Om man i Kina bjuder en chef eller en affärskontakt på middag i hemmet betyder inte det att man är vänner utan i Kina är det vanligt att även bjuda sina affärskontakter. Men svenskar förstår inte alltid det. Det är en ära att bli bjuden och det är oartigt att tacka nej. 56

Hur fungerar affärskontakterna mellan länderna? – Det fungerar ofta bra för större svenska företag som gör affärer i Kina. Svenskar har gott rykte och uppfattas som vänliga. Men för många småföretagare som sitter kvar i Sverige och inte har möjlighet att åka dit blir det ändå en krock. Det är långa avstånd, man känner inte till kulturen och pratar inte språket. Men om man bara lär sig att säga hej (ni hao) och tack (xiexie) så kan man gå långt. Det visar att man är öppen och vill lära sig. Börja därför med att göra läxan! Ta reda på vad som gäller i Kina. Det finns regler för hur man överlämnar sitt visitkort och även för hur man klär sig. I Sverige kan man ibland bära jeans vid affärsmöten men i Kina vore det olämpligt. Det är businesskläder som gäller på kontoret. På fredagar kan man vara ledigare klädd. Vad skiljer företagens organisationer åt? – I Sverige har man ofta en ganska platt organisation, medarbetarna säger vad de tycker och det är ofta jämställt mellan chef och medarbetare. I Kina säger man inte nej till chefen. En annan sak som är viktig att veta är att kineser många gånger har svårt att säga nej. Om du vill beställa 30 000 exemplar av något säger de ja även om de vet att de bara kan fixa 20 000 i tid. Sedan gör de sitt bästa och försöker leverera. Om de lyckas blir alla blir glada, men var beredd på att de inte alltid lyckas. Hur tror du att man skulle kunna utveckla Dragon Gate? – Dragon Gate är hittills ett misslyckat investeringsprojekt och det är jättesynd för varje gång jag åker

förbi och ser statyn ser jag en symbol för Kina. Det skulle gå att utveckla ett turistmål och en plats där båda kulturerna kan mötas. Men då krävs det även svensk kultur på platsen. För kinesiska turister är Dragon Gate inte heller så intressant i sin nuvarande form, men om man tillförde till exempel en vikingaby skulle det väcka även det kinesiska intresset. 57

Kina satte Älvkarleby på kartan

ögst upp i Uppland ligger Älvkarleby, en kommun med närhet till både älv och hav. Här, 15 mil norr om Stockholm och knappt 3 mil söder om Gävle, bor och trivs närmare 9 500 människor. Det är en plats som många av dem som passerar minns framför allt på grund av Dragon Gate, väl synlig från E4.an. Dragon Gate har onekligen satt Älvkarleby på kartan. Ett distinkt landmärke som med sin blotta uppenbarelse väcker känslor hos dem som passerar. Få är det dock som stannar. Kanske är det den stora besvikelsen från den tid och de förhoppningar som varit, att platsen inte utvecklades riktigt som förväntat. Marie Larsson, kommunstyrelsens ordförande i Älvkarleby, minns förväntningarna som föddes när Jingchun Li började utveckla det som i dag är Dragon Gate. Området skulle då utvecklas till en kulturell mötesplats mellan Sverige och Kina, en plats för att öka förståelsen för österländska seder och bruk. Dragon Gate skulle ge orten liv, ny kultur och nya möten. Det blev ett landmärke, ett hotell, ett museum och en terrakottaarmé. Sedan tog det stopp. Resterande planer lades i träda. Det blev aldrig någon kinesisk by eller någon risodling. Den panda som skulle flytta in hittade aldrig hit, och även Buddha lyser med sin frånvaro. Som mötesplats ekar Dragon Gate tom, alltmedan förbipasserande fortsätter att titta och undra. Riktigt vad som hände går det bara att spekulera i. Visionen föll, trots att alla inblandade ville att idén skulle fungera. 58

– Vi hade stora förväntningar och var oerhört positiva till idén att Kina skulle bygga ett monument för att sprida sin kultur. Det blev unikt och kändes också väldigt genuint, berättar Marie Larsson. En känd symbol

För Älvkarleby har det också betytt mycket att det blev just där som Dragon Gate uppfördes. Det har blivit något för Sverige att prata om, en symbol som satt orten på kartan. Marie Larsson märker det fortfarande, hur människor på andra orter i Sverige får något igenkännande i blicken när hon berättar varifrån hon kommer, och hur de nästan alltid själva nämner Dragon Gate. Byggnaden har blivit en så självklar del av Älvkarleby att alla känner till den även om de inte varit där. – Det visar på det unika i den här byggnaden, att den gör intryck på dem som reser förbi. Jag tror att det är väldigt få som har farit förbi utan att notera den och fundera över den. Nu hoppas vi också att de i framtiden inte bara kommer att passera utan också stanna där och upptäcka allt som finns i Älvkarleby. Marie Larsson drömmer om att nya Dragon Gate ska bli en port in i regionen, en markering om att detta bara är början, att regionen rymmer så mycket mer för såväl boende som besökare. – Jag hoppas att människor därmed ska kunna upptäcka även andra delar av vår kommun. Vi har ett unikt havsbad, en fantastisk natur och laxfiske som i dag lockar turister från många europeiska länder. När vi får en ny satsning i Dragon Gate så bidrar

Foto: Sara Skyttner, Älvkarleby kommun.

den också till att lyfta de andra värdena i kommunen, säger hon och rösten är full av tillförsikt när hon fortsätter: – Det känns väldigt hoppfullt att det blir en plats där man inte åker förbi, och att det kommer i gång en verksamhet här. Jag hoppas att de nya ägarna tar tillvara på den kinesiska kulturen och att det på något vis blir en plats där olika kulturer kan mötas. Det behöver inte innebära att hela konceptet blir kinesiskt men det skulle vara härligt att få en kulturell mötesplats. Den nya ägaren heter Sisyfos Fastighetsförädling, ett företag som tidigare gjort sig känt för att förändra, förbättra och förädla mer eller mindre omöjliga fastighetsprojekt. Likväl kommer de till Älvkarleby utan egen erfarenhet av trakten, mer än vad man kan läsa sig till. Frågan är hur trygga kommun och invånare känner sig med det. – Jag har tillsammans med övriga kommunledningen träffat köparna, och jag kände att det är personer som verkligen är visionärer och som på bästa sätt kan utnyttja den plats som de ska verka på. Jag har kikat på deras tidigare projekt, och det känns hoppfullt. Jag har svårt att tänka mig en bättre köpare, och vi i kommunledningen vill gärna samverka och ha en öppen dialog om hur de på bästa sätt kan förvalta Dragon Gate. Det gynnar också övriga turist- och näringslivsaktörer i området, konstaterar Marie Larsson. Hoppet lever igen

Frågan om vad som ska hända med Dragon Gate har engagerat många av dem som bor och verkar i trakten. Byggnaden har varit omdiskuterad i många år, och

många har nog börjat tappa hoppet om att någon gång i framtiden få se den levande mötesplats som man hoppats på i över tio år. – För en mindre kommun som vår får ett sådant här projekt med levande verksamhet positiv effekt. Förhoppningsvis ger det också fler arbetstillfällen, och vi vill växa mer. Vi växer redan, och vi har de senaste åren haft en inflyttning som ger utrymme att bygga fler bostäder. Men vi vill växa ännu mer, och där kan Dragon Gate vara till hjälp, säger Marie Larsson. 59

EF TERORD

Vi är just nu i fasen där vi försöker förstå Dragon Gate. Vi försöker att reda ut vilka värden och möjligheter som ligger begravda i den minst sagt fascinerade bit av nutidshistoria som vi nu blir en del av. Vi ser många bra saker i projektet, allt från dess ostörda läge i en intressant region till närliggande upplevelser med naturen i centrum. Och som en extra krydda har vi den kinesiska kulturen som gör projektet än mer spännande. För oss på Sisyfos är Kina än så länge en ny förälskelse. Vi fascineras av hur oerhört lite vi kan och vet om det som kanske snart är världens enda supermakt. Kinas inflytande på omvärlden kommer att öka dramatiskt de närmaste åren och kanske, kanske kan Dragon Gate spela en viktig roll här. Kanske kan det vara en av pusselbitarna som för öst och väst närmare varandra och skapar nya möjligheter.

Olle Larsson, ägare av Sisyfosgruppen

Svårt är roligt – enkelt är tråkigt.

61 Foto: Arvid Björkqvist

Olle Larsson – mannen bakom Sisyfos Drivande bakom Sisyfos Fastighetsförädling och utvecklingen av Dragon Gate är Olle Larsson. Till sin hjälp har han en stab av medarbetare i ett företag som försöker lyssna på allas idéer och hitta nya lösningar på olika utmaningar. Allt började 1996 när fastighetsbranschen fortfarande låg i ruiner efter några tuffa år i början av 1990-talet. Olle Larsson var då kund i ett eget byggprojekt. En morgon påminde byggteamet honom om att han kvällen före påstått att man skulle kunna bygga projektets vindsvåningar både billigare och bättre. Embryot till det som skulle bli Sisyfos hade därmed uppstått. – Jag menade varje ord jag sa och jag hade ju lovat så jag kunde inte backa ur, säger Olle.

Det är nämligen två saker som driver Olle. Det ena är att han inte kan motstå en utmaning. Att säga ”det här går aldrig” till Olle är detsamma som att be honom att genomföra det till synes omöjliga projektet, alltmedan han själv som ett mantra upprepar ”svårt är roligt och enkelt är tråkigt”, inspirerad av sin grekiska förebild Sisyfos. Det andra är att han står för sina ord. När han nu var tvungen att ta tag i projektet med vindsvåningarna i Stockholms city upptäckte han snart en känsla i de fysiska miljöerna och hur mycket av den historia som de bär på påverkar oss. Olle konstaterade att förtroendet för byggbranschen ofta var extremt lågt, nästan alla hade en historia om en hantverkare som inte levererade. Han ville förändra synen på branschen och visa att det går att få saker klara i tid och att det är självklart att hålla vad man lovar. Som ekonom och logistiker blev det en

spännande utmaning att förändra den negativa kulturen, och vindsprojekten avlöste varandra. Olle uppskattar att han har varit delaktig i renoveringen av uppemot 200 vindsvåningar. Under den tiden upptäckte han också glädjen i att skapa, förändra och förnya. Han började leta efter platser, och investera i projekt, som inte bara handlar om att bygga nytt utan om att förvalta en historia och att tillföra nya värden. Wenngarn i Sigtuna är ett exempel, Dragon gate ett annat. Att vidareutveckla något samtidigt som man behåller dess bästa delar lockar, liksom tanken på att det bidrar till att lösa ett problem. Framför allt handlar det om att testa en idé, att ge utlopp för kreativitet och att förvandla det till något bra. Gemensamt för alla projekt är att de utmanar gamla föreställningar och traditioner samtidigt som de knyter ihop historien med framtiden.

Vem har inte kört förbi det märkliga Dragon Gate på E4:an och undrat vad som egentligen hände med de drömmar som föddes där? Varför skapades ett kinesiskt centrum med hotell, restaurang, tehus, kung-fu-center och en fullskalig terrakottaarmé? Och vad hände egentligen sen? Dragon Gate är en plats full av mystiska gåtor samt brustna drömmar och visioner. Nu ställer Sisyfosgruppen samma fråga som andra redan har gjort: Går det att vända ett av Sveriges mest hånade och utskrattade projekt till något värdefullt? Arbetet börjar nu och vi vill med den här boken hälsa dig välkommen till framtidens Dragon Gate.