Page 1

SOLBACKA BEVARA, BERÄTTA OCH SKAPA HISTORIA SISYFOS


Förord

4

Hur vi hamnade här

8

Perspektiv på platsen

38

Sisyfos verktyg och processer

50

Referenser 62 Vad händer med Solbacka nu?

80

Solbacka – bevara, berätta och skapa historia Text: Hampus Busk, Sejda; Olle Larsson, Lars Andersson, Sisyfos. Intervjuer samt textredigering: Johanna Lundeberg, Ordaglad. Form: Taeko Östergren Cedermark, Grafish. Foto: Sisyfosgruppen; mäklarbilder; LG Nilsson, sid 4, 30–35; Lennart Jarnhammar, sid 38–43; Per-Magnus Ihse, sid 44; Kerstin Andersson, sid 45–46. Historiska bilder från Solbacka är hämtade från boken Solbacka Läroverk 1901–1973 (1987) med tillstånd från upphovsrättsägare. Historisk karta: Lantmäteriets historiska kartarkiv. Tryck: Stibo Complete. Juli 2021.

2


SOLBACKA BEVARA, BERÄTTA OCH SKAPA HISTORIA SISYFOS

3


4


FÖROR D

Ett problem eller en pärla? För några år sedan tog vi över ett utskrattat och sorgligt område som heter Wenngarn och ligger utanför Sigtuna. På några år har vi förvandlat det från en kriminell sophög till ett bysamhälle med framtiden för sig. När jag besökte Solbacka första gången slogs jag av likheterna med Wenngarn. De är båda platser som har fantastiska kvaliteter och där stora investeringar en gång gjordes, men dessa tappades under åren bort. I stället blir platserna symboler och monument för vår oförmåga – och kanske ovilja – att bygga vidare på vår historia och på de investeringar och de resurser som vårt samhälle faktiskt har. Om vi inte tar tillvara dessa platser är det riktigt sorgligt. Det handlar om att leva som vi lär, att inte bara tala om vikten av att vara lösningsorienterad eller om att tänka långsiktigt och hållbart, utan att också möta dessa utmaningar i verkligheten och skapa lösningar som kan fungera långt in i framtiden och som andra senare kan förvalta. Vi – Sisyfosgruppen – som slutligen har köpt Solbacka känner igen detta också i fastighetsbranschen. Många av våra projekt – Wenngarns slott, Margarethahemmet, Dragon Gate, Villa Björkudden och Kaggeholm – är fantastiska platser där människor i generationer har bott och verkat och tillfört kärlek och historia till platsen. Ändå kän-

ner vi igen ett mönster. I likhet med många andra kulturfastigheter i landet betraktas dessa platser som stora problem. Det finns något slags beröringsskräck för osäkerheten kring renoveringskostnader, bygglagstiftning, strandskydd och kulturminnesmärkning. Regelverket har skapats för att skydda, inte för att skrämma bort, men bidrar ändå till att tusentals fina fastigheter i Sverige har hamnat i någon sorts limbo och tillåts förfalla. Vi på Sisyfosgruppen vill hitta lösningar, även om det är svårt! Vi försöker att i stället se problemen som möjligheter. Det som är svårt är roligt! Men är Solbacka ett problem som hellre borde jämnas med marken? Eller är det en outnyttjad pärla? Vi vet att vissa platser har en skönhet och en energi som går ända in i själen och skapar lugn, harmoni och livsglädje. En sådan energi tycker vi att Solbacka – till och med i detta förfallna skick – sprider. Solbacka är en plats som behövs, en plats för såväl gammal som ung, en plats att trivas på både nu och i framtiden. Vacker, hållbar, naturnära, historisk och med många möjligheter. Vi ses på Solbacka! Olle Larsson, ägare Sisyfosgruppen

5


TI D

S O L B AC SA X E L

KA 1901 Solbacka

läroverk grundas, 10 elever. 1586 Hans von

Masenbach, erhåller Jättna i förläning.

1896 Anders Jeurling

köper Jättna.

1896 Lundsberg.

Ca 1200

Sveriges första internatskola, öppnar.

Gryts kyrka byggs.

1916 Stora skolhuset

tas i bruk.

1611 Gustav II

Adolf kröns till kung av Sverige

1351 Sverige får sin

1815 2,4 miljoner bor i

1383 Jättna, där

1842 Folkskolan börjar

första landslag.

Solbacka ligger, nämns i skrift första gången.

1866 Ståndsriksdagen

Sverige.

avskaffas (6 % av alla män har rösträtt).

införas i Sverige.

1857 Västra stambanan

börjar byggas.

6

1900 5,1 miljoner

bor i Sverige.


1984 Lars Norzell

tillträdder som chef och nyskapar mycket av anläggningen.

1963 Skolan får sitt

största elevantal, 396 st, och är den största internatskolan i Sverige. 1926 Folke Goding

2015 Solbacka blir

blir rektor.

1953 Goding

överför ägandet av skolan till en stiftelse.

integrationscenter.

1966 Utlands- och internatskoleutredning.

1991 Solbacka Gnesta

golfklubb grundas. 1973 Skolan upphör.

Södermanlands läns landsting tar över och startar kursgård.

2007 Sörmlands läns

landsting beslutar att sälja Solbacka.

1921 Lika rösträtt

för män och kvinnor i Sverige.

1972 Parallellskole-

2011 Dalian

systemet avskaffas.

Dayou Housing Development Company köper Solbacka.

7

2017 10 miljoner

bor i Sverige.


8


HUR VI HAMNADE HÄR Historien är en startpunkt för oss när vi tar oss an nya projekt – också här på Solbacka. Med platsen som utgångspunkt har vi fått ta del av en spännande berättelse med allt man önska av entreprenörer, framtidsidéer, storhet och fall. På ett djupare plan rymmer historien om Solbacka en berättelse om visioner och tankar kring naturen och vad den gör med människan. Men vi tar det från början.

9


HUR ALLT BÖRJADE

i dag, i kraftigt utbyggt skick och som en konstant i landskapet. Någon gång under århundradena bytte Grytsjön, som gett namn åt kyrkan, namn till Kyrksjön. I dag ingår Gryts kyrka med andra närbelägna kyrkor i Daga församling.

Det var för drygt 4 000 år sedan som trakterna som senare skulle utgöra Solbacka började sticka upp över vattenytan efter att ha varit nedtryckta av inlandsisen. Fynd av stenyxor på markerna runt Kyrksjön vittnar om att människor funnits här redan från den stund då klipporna tittade upp ur vattenytan som skärgårdsöar. I takt med den tilltagande landhöjningen, då landet knöts ihop alltmer, befolkades trakten av människor, och deras jordbruk, boningshus och gravplatser formade kulturlandskapet.

ETT KULTURLANDSKAP FORMAS OCH MINNS Sörmland utvecklades till en av Sveriges rikaste trakter, med sin kombination av geografisk tillgänglighet och bördiga jordar. Kanske har den omvittnade skönheten också bidragit? Redan under medeltiden etablerades här stora gårdar, och biskopar som räknas som några av medeltidens största kulturmecenater residerade här. Under 1300-talet ingick stora delar av landskapet i den stormrike Bo Jonsson Grips domäner. Han var Sveriges genom tiderna största markägare, och det är från hans släkt som Gripsholm har fått sitt namn. Inom det som i dag är Daga församling gick Eriksgatan – den traditionella väg som nykrönta kungar tog för att bekräfta sin status efter att ha blivit valda vid Mora stenar – förbi. Kyrkans makt bröts under dramatiska former av Gustav Vasa på 1500-talet med reformationen som införde

Landet söder om Mälaren, Södermanland eller Sörmland som det ofta kallas, blev en centralbygd för bosättning. Från järnåldern finns minnen bevarade i gårdsnamn i närheten, till exempel Odensberga – Odins berg – som antyder kultplatser i området. Traditionellt har man talat om att det funnits en borg uppe på Vårdkasberget ovanför Solbacka. Med kristendomens intåg i Sverige ändrades landskapets karaktär med såväl nya byggnader som administrativa indelningar av samhällen i socknar, härader och stift, ordnade kring kyrkor. Invid Grytsjöns strand uppfördes kring år 1200 en liten stenkyrka som skulle bli församlingskyrka i Gryts socken. Den står kvar än

10


protestantismen och drog in kyrkors och klosters rikedomar till staten. Kungamakten kom att bli storägare i Sörmland. Klostret i Mariefred revs, och ett av Sörmlands första slott, Gripsholm som tidigare varit Bo Jonsson Grips borg, byggdes om till den nya Vasaättens säkraste fäste. Renässansen, en våg av återuppväckt intresse för antiken, strömmade in i landet med nya idéer om form, filosofi och livsstil. Slottsbygget markerar resan mot bekvämare familjebostäder för eliten. Vid sidan om den nya stora, kungliga egendomen fortsatte Sörmland att vara ett viktigt landskap för högadeln som också hade stora egendomar här, och dessa började då byggas ut efter kungliga förebilder.

SLOTTENS OCH HERRGÅRDARNAS LAND Kronans stora jordegendomar i Södermanland skulle komma väl till pass under 1600-talet när de bit för bit styckades av och delades ut i betalning till dugliga statstjänstemän som byggde upp det svenska stormaktsprojektet. Nya ambitioner och förmögenheter parat med Sörmlands centrala läge gjorde att det just här skapades fler och större sätesbildningar än någon annanstans. En sätesgård var ett slags skattebefriad ägandeform för adeln. Högadeln uppförde nu storslagna anläggningar i sten, medan den spirande lågadeln ofta nöjde sig med hus i trä, rödmålade för att efterhärma det åtråvärda teglet. Man kan säga att stormaktstidens politiska expansion omvandlar Sörmland till ett slottens och herrgårdarnas landskap.

namngivna ägare var Hans von Masenbach som på 1500-talet bland annat var ståthållare på Stockholms slott och i Uppland. Säteriet drogs tillfälligt in till kronan på 1680-talet, då nästan allt vad staten givit bort i betalning i de många krigen drogs tillbaka. Jättna kom att återgå i privata händer, ärvdes och bytte familj flera gånger genom åren.

Jättna säteri med sitt läge på en udde i Kyrksjöns norra strand är representativ för adelns ägande i Sörmland och har också en huvudroll i vår historia. Det omnämns första gången Jätnom 1383, dess första

Trots att Sveriges storpolitiska ambitioner gick om intet i destruktiva krig fortsatte herrgårdslivet att kultiveras och forma det sörmländska landskapet under kommande århundraden med tillägg i tidens

11


stilar. Livet som levdes här i kulturellt förfinad samklang med naturen omhuldades som ett ideal. Läget med den relativa närheten till Stockholm fick många framgångsrika familjer att markera sin status med en egen lantegendom på bekvämt avstånd från den viktiga men stinkande huvudstaden. Den speciella kombinationen enskildhet, skönhet och närhet var avgörande.

bourgeoisien, hade ofta skapat sin framgång på den enorma ekonomiska utveckling som skedde i Sverige på i stort sett alla områden under 1800-talets senare decennier. Det var en grupp herrar som skapat sin framgång utifrån industrialiseringens strömvirvlar. I och med framstormande teknik- och samhällsutveckling föddes också en ängslan inför urbaniseringen och rotlösheten som följde med moderniteten. Som svar på detta växte ett starkt intresse för mer ursprungliga, hälsosamma och kultiverade sätt att leva. Många anrika gods bytte nu händer och skepnad i en längtan efter det ursprungliga och vackra. Det ger oss anledning att bekanta oss med en av dessa entreprenörer, med fötterna i framtiden och en längtan till landet, Anders E. Jeurling.

JÄRNVÄGEN SOM SKAPADE GNESTA – OCH STJÄRNHOV Under 1800-talets senare hälft förändras det svenska samhället i grunden med reformer inom politik, ekonomi och inte minst inom teknik. Ingenstans syntes den nya tiden bättre än i Sveriges största infrastruktursatsning dittills: stambanorna. Nu skulle tågen knyta ihop landet. Efter en sen och trög start hade staten gått in i det nya transportmedlet järnvägen med full kraft, och 1857 påbörjades byggandet av västra stambanan som skulle länka samman Göteborg och Stockholm. Längs det nybrutna spåret lades stationer och nya samhällen ut som ett pärlband, både för att tågen skulle kunna servas och som en medveten strategi för att sätta fart på näringslivet. Ett exempel på ett sådant samhälle är Gnesta som snart utvecklades till ett lokalt centrum med samhällsservice. Inte långt därifrån, på markerna av Stjärnhovs säteri, upplät ägarna mark för en station på behörigt avstånd från den egna herrgården.

TIDNINGSENTREPRENÖREN MED INTRESSE FÖR BILDNING Anders E. Jeurling föddes 1856 i Kristinehamn, Värmland. Han skulle redan under studietiden i Uppsala börja verka som medieman och bedrev sedan omväxlande tryckeri, tidnings- och bokhandelsrörelse åt andra och i egen regi. Han var en man som hämtade inspiration från bland annat England. Han drev nya former av verksamheter som inte sällan utmanade konvention och myndigheter. Bland annat försökte han konkurrera med Postverket genom en egen transportfirma i Stockholm, vilket slutade med att Postverket förbjöd hans verksamhet. Efter ytterligare ett affärsäventyr, nu med brännvinskungen L.O. Smith (Absolut Vodka) grundade han 1889 en egen rörelse med StockholmsTidningen. Affärsidén – en billig

För orter som Gnesta och Stjärnhov innebar tåget nya möjligheter för lokalbefolkning och inflyttande på bygden. I ett omvänt perspektiv öppnade det snabba och bekväma fortskaffningsmedlet delar av Sörmland, som tidigare varit svårtillgängliga, för en ny köpstark krets entreprenörer. Dessa män, den nya 12


tidning för medelklassen där mycket av finansieringen skedde genom försäljning av riktade reklamplatser – gjorde snart tidningen till en av landets största. Den bildade med tiden basen i ett eget tidningsimperium i engelskt snitt med intressen över hela Sverige och Finland.

Stockholms närhet. År 1896, två år efter giftermålet med Louise, köpte han Jättna. Han engagerade sig med intresse för den lokala bygden och verkar av allt att döma intensivt ha omfamnat herrgårdslivet och gett sig i kast med frågor i lokalsamhället. Här fanns nu förutsättningarna med en plats, goda förbindelser och en resursstark, pedagogiskt intresserad entreprenör. Allt som fattades var idén.

I karaktärsskildringar från den tiden framstår bilden av en vital, ibland hetsig man med ett starkt patos i sociala frågor utifrån sin liberala, borgerliga synvinkel. Han kastade sig in i många projekt, bland annat ställde han upp i två riksdagsval till andra kammaren. Han var gift två gånger, i andra äktenskapet med Louise Kuylenstierna som ska få avgörande betydelse för vår historia. I Anders Jeurlings egna texter finns ett vurmande för landsbygden och dess värden samt vikten av barns koppling till naturen under uppväxten. Kanske var det avgörande när han som så många andra män i hans situation sökte sig ut på ”landet” till en vacker egendom som låg avsides men ändå i

SKOLANS TID Kring sekelskiftet 1900 hade Sverige sedan drygt 60 år haft folkskola som utvecklats till en sexårig grundskola som var obligatorisk och avgiftsfri. De barn som hade ekonomiska förutsättningar kunde söka sig till enskilda skolor och högre läroverk. Dessa bedrevs ofta separerat i pojk- och flickskolor. Efter examen kunde man sedan söka sig vidare till universitetsstu-

För sambandet mellan naturen och människan och för den harmoni som vistelsen i skog och mark skänker, hade Anders Jeurling en stark känsla. Han ville på alla sätt lära ungdomen att umgås med naturen, en modern uppfattning som vid sekelskiftet annars inte gavs mycket utrymme i skolundervisningen.

13


dier. Inom detta så kallade parallellskolesystem fanns det en rad olika varianter, men kan kort beskrivas som att barn och ungdomar tidigt sorterades efter sin socioekonomiska bakgrund och fallenhet. Det var inte ovanligt att pedagogiskt intresserade personer var med och drog i gång läroverk i enlighet med nya teorier. Skoldebatten dominerades av folkrörelserna och kulturpersonligheter som Ellen Key. I praktiken var vägarna till fortsatt utbildning få för dem som inte hade råd med de dyra avgifterna för högre studier, och röster höjdes i debatten för en enhetsskola som gav bättre möjligheter till fler. Samtidigt pågick en debatt kring innehållet i skolan, bland annat att utbildningarna inte gav tillräckligt utrymme för praktiska färdigheter och friluftsliv och därmed inte gav de unga rätt verktyg att föra sig i livet. Skoldebatten var ofta en del i den större samhällsdebatten då den på så många sätt berör frågan om vilken typ av medborgare man ska fostra och vilket samhälle man vill ha. De sociala och ekonomiska klyftorna i Sverige var av en karaktär som många i dag skulle ha svårt att sätta sig in i omfattningen av. Enhetsskolan skulle till slut införas i Sverige successivt fram till 1970-talet, grundskolan. Det är genom denna lins vi kan förstå internatläroverkens intåg i Sverige som en del i debatten om hur barn bäst skulle förberedas för sitt tänkta intåg i vuxenlivet.

tävlingsinriktad idrott och en hög grad av självständighet i elevernas uppfostran av varandra (som låter sig beskrivas både som social gemenskap och pennalism). I detta tar platsen för lärandet en central plats, i bästa fall en enkel lantlig miljö med höga skönhetsvärden. Avgifterna som finansierade verksamheten skapade också en avgränsning där barnens inträde i skolan ofta innebar ett stort kontaktnät med inflytelserika familjer. Med det brittiska imperiets framgång var det många runt om i världen som sneglade på skolsystemet som en delförklaring till dess internationella dominans. I Sverige var det många som pekade på public school-systemet, som helhetskoncept eller valda delar. Tillskyndarna menade att utbildningen i allmänhet och fostrandet av tänkta tjänstemän i synnerhet här hade lämpliga förebilder. Årtiondena runt Solbackas grundande skapades en hel flora av läroverk med liknande inriktning runt om i landet.

VERKSAMHETENS BÖRJAN Vad var det då som föranledde att ett läroverk grundades på Anders Jeurlings Jättna? En vän till familjen, läraren Louise Hansson, besökte familjen på Jättna nyåret 1898. Hon var väl bekant med Anders pedagogiska intresse, och när hon fick se de vackra omgivningarna kom hon med idén att han borde starta ett eget läroverk där för sina söner. Idén om ett internatläroverk på landet låg i tiden, och några år tidigare hade Lundsbergs skola grundats nära Jeurlings barndomshem i Värmland.

För att förstå internatskolorna får vi höja blicken från Sverige och mot England. De brittiska internatskolorna, public school-systemet, hade rötter bak till medeltiden med skolor som Eton och Rugby (där sporten med samma namn formaliserades). Skolformen expanderade kraftigt under 1800-talet. Det skedde i tandem med Storbritanniens politiska expansion och den industriella revolutionen. Skolformen hade en tydlig betoning på karaktärsfostran, med kyrka,

En lämplig plats på Jättnas marker sågs ut på de låglänta sluttningarna mellan Kyrksjön och sjön Misteln, vid ett torp som gick under namnet Väster-Jättna. Namnet Solbacka verkar vara nytaget. Det var väl funnet med tanke på optimismen i projektet och 14


det öppna läget. En skolbyggnad nyuppfördes, liksom tillbyggnader på det gamla torpet. Några befintliga hus flyttades. Verksamheten fick formen av ett aktiebolag med företagsnamnet Lantläroverk. Namnet förespeglade kopplingen till naturen.

erna. Det lilla formatet innebar att verksamheten var skör för plötsliga förändringar. Bara fem år in i projektet avled Anders Jeurling efter att en längre tid ha kämpat med sviktande hälsa. Kvar vid rodret stod hustrun Louise som tog över förvaltningen av skola och tillgångar, fast besluten att driva vidare sin makes pedagogiska vision.

NYA SKOLAN

Louise Hansson, som utpekats som idégivaren till skolan, tillsattes som föreståndare, och det annonserades i flera tidningar om den förestående skolöppningen som skedde den 17 augusti 1901. Som skicklig pr-man fick Jeurling mangrann uppslutning till öppningen. I ett passionerat tal drog han upp sina visioner för satsningen om ett blivande gymnasium: idrotten, friluftslivet och konstens centrala plats i fostrandet av ungdomen, friplatser för bygdens barn och mindre bemedlade.

Verksamheten var framgångsrik och elevantalet utökades successivt med fler årskurser, byggnader och lärare. Bland dem fanns Jean Berglund. Han anställdes 1908 som lärare i moderna språk och beskrivs som en engagerad pedagog. Jean och Louise verkar av allt att döma ha fattat tycke för varandra och gifte sig 1910, året efter tillsattes Jean som rektor för skolan. Nu skulle många komponenter av det som utgör Solbacka komma på plats. Utöver fortsatta satsningar på pedagogiken, där man införde latin och konversationsövningar i engelska på schemat i humanistisk anda, så var det nu man tog fram Solbackas märke och grundade den första intresseföreningen för skolan. ”Kamratringen” var inte långlivad men kan ses

Skolans första år tänkte man sig som en prövotid för att hitta formatet. Elevkullarna hölls små och man levde nära tillsammans. Den familjära stämningen framhålls i bevarade minnesanteckningar från elev-

Rektor Jean Berglund startade 1911 Kamratringen som var en för alla elever gemensam intresseförening. Föreningens uppgift var bland annat att ordna en årlig bal för anhöriga och flickbekanta.

15

Den starkt växande elevkåren vid Solbacka vårteminen 1905.


Tidstypiska idrottsmännen.

Den nya skolhuset stod klart för invigning 1918.

som ett embryo till föreningen Solbackapojkarna. Högt upp bland rektor Berglunds mål satt visionen om ett nytt skolhus med de faciliteter och den pondus som han önskade förmedla genom skolans verksamhet. Trots att första världskriget bröt ut och skakade kontinenten så fortskred utvecklingen av planerna för Solbacka. År 1915 var lån, arkitekt och byggmästare klara för att skapa en storslagen byggnad. Det var ett vågat projekt, särskilt då man räknar med att skolan hade ett rätt blygsamt elevantal, drygt 50 elever gick här. Arkitekten Ragnar R. Hjorth, nyss hemkommen från en lång studieresa i Europa engagerades för uppdraget. Byggnaden fick tydlig inspiration från tysk stram jugendarkitektur. Inuti byggnaden gavs korridorer, lektionssalar och rum ett värdigt uttryck. Särskilt aulan med välvt tak och fodrade väggar i mörk ek gav anläggningen en ny storslagenhet som kan anas än i dag, trots landstingets hårda framfart med anpassningar under 1990-talet.

Länge fick den nya byggnade heta Nya Skolan, och den var Solbackas stolthet.

salar. Trots sin elegans hade den kostat mycket mer än man tänkt och mer än vad aktiebolaget Lantläroverk då hade resurser till. Vid krigsslutet var mat- och materialbristen svår, och spanska sjukan ansatte också skolan där de flesta av eleverna insjuknande och en sköterska dog. Efter de tuffa krigsåren hade man stora förhoppningar på framtiden. Men nedslag från skolmyndigheterna och den allmänna ekonomiska nedgången slog hårt. År 1923 tillsattes den tidigare läraren Alfred Enlund som ny rektor och gav sig i kast med att ordna realexamensrätt för skolan som ett led i att öka elevtillströmningen. Ansträngningarna lyckades, men Enlund ville snart söka sig vidare, enligt uppgift nedslagen av de dåliga ekonomiska omständigheterna han hade till att genomdriva sina idéer. Den ekonomiska situationen var också fortsatt mycket svår i spåren av en finanskris, och ansökningstrycket var lågt. Bolagsstyrelsen företog nu ett grundligt arbete med att rekrytera en pedagog utanför skolan med omvittnat god ledningsförmåga. Av 14 sökande föll valet efter granskning på Folke Goding, och en ny epok i skolans historia tog sin början.

När den nya skolbyggnaden kunde tas i bruk 1917 var den hett efterlängtad av elever och lärare, med en rad tekniska bekvämligheter och anpassade lektions16


GODINGS SKOLA

bemöttes med ett vänligt men bestämt nej från rektorn som hade egna planer.

Folke Goding blev den rektor som kanske mer än någon annan skulle forma Solbackas verksamhet. Han var själv bördig från Sörmland, men det var främst erfarenheten från andra internatläroverk som gjorde att valet föll på honom. Det skulle snabbt visa sig att Goding var en person med stora visioner och att han ställde mycket höga krav på engagemang och följsamhet från sina anställda. Målet var inställt på att bredda och utöka skolans elevantal, åtgärda anläggningens eftersatta underhåll och stärka kontakterna med skolöverstyrelsen för det fortsatta arbetet. Initiativen föll i god jord, och på 1930-talet passerade elevantalet 200-strecket. Vid samma tid upplevde Solbacka något av en byggboom: många byggnader tillkom för att möta det ökande elevantalet. Liksom Jeurling satsade Goding på goda kontakter med pressen. Det märks genom sviter av uppskattande reportage i dagstidningar som höjde skolans rykte. Värt att notera i sammanhanget är att några av tidens mest populära ungdomsböcker var Singletonböckerna, författade av Louis de Geer som på ett spännande men inte alltid helt korrekt sätt skildrade internatskoleliv i England. Reportrarna som skrev om internatskolor i olika sammanhang spekulerade gärna huruvida de ökande elevantalen kunde ha koppling till böckernas popularitet.

Även om Goding senare tog tydligt avstånd från liknelsen med engelska internatskolor – han menade att detta var en svensk skola för svenska förhållanden – så kan man se hur Rektor Goding i samband Goding vid sitt tillträde im- med ett styrelsemöte. plementerar några centrala tankar från public school-systemet. Bland annat satsar man stort på idrotts- och friluftsinriktningen. Detta genom deltagande i mästerskap, successivt utbyggda idrottsanläggningar och utbildningar i idrottspedagogik för andra läroverkslärare. Man delegerade efter hand alltmer av ansvar och översyn bland eleverna utanför skolsalen till de äldre årskullarna. 1944 tog elevinflytandet ett steg längre genom att man på Godings initiativ formaliserade självstyret genom ett elevråd. En uttalad tanke var här, liksom i England, att systemet skulle säkra elevens uppfostran, stärka

Som en förlängning av det sociala livet från skoltiden grundades 1936 föreningen Solbackapojkarna för elever, alumner och andra knutna till verksamheten. Vänföreningen kom att få en stor roll i skolans verksamhet och, som vi snart ska se, förvaltandet av dess arv. I början fanns bland annat planer på att förvärva aktiemajoriteten i skolan och uppföra ett hus för medlemmarna i dess närhet, men det var planer som

Rekror Goding överlämnar Solbacka-staven till vinnande laget i traditionella fotbollsmatchen mellan skollaget och "föredetting-laget".

17


karaktären i gruppen och inte bli föremål för lärarnas godtycke. Tanken om delegering av uppfostran till äldre elever är något som gått hand i hand med internatskolans idé. Elevrådet, under ledning av en vald elev, kallad kurator, hade rätt att utdela disciplinstraff under rektors överinseende. Vid sidan av det rättsliga ansvaret ordnade de också med det sociala livet på skolan. Många av eleverna stannade på skolan över helgerna, och det fanns mycket fritid att omvandla i aktiviteter. Elevrådet var en företeelse som bildar del i det mest långvariga arvet av Solbacka, både som romanstoff och kanske ännu mer som en del i utvecklingen av ett ökat elevinflytande inom undervisning. Något som efter hand blivit en föreskriven skyldighet för skolor.

Goding hade redan 1928 köpt aktiemajoriteten i AB Lantläroverk och kort därefter Jättna gård. Med mark och verksamhet samlade i sin hand gick han vidare med en plan för att bevara sitt livsverk för framtiden. Folke och Karin Goding, som inte själva hade några barn, grundade 1953 en stiftelse för skolans drift åt vilken de skrev över aktieinnehav och stora ekonomiska värden. I styrelsen för stiftelsen tillsattes representanter för skolan, tidigare elever och företrädare för skolöverstyrelsen och landstinget. Tanken var att denna form av styrning skulle skydda skolan från kortsiktiga intressen och garantera dess fortlevnad. En liknande stiftelse fungerar än i dag på Lundsberg. I en förutseende passage i stadgarna står det att stiftelsen, i händelse av läroverkets upphörande, skulle övergå i landstingets ägo att drivas vidare med verksamhet i Folke Godings anda. Ett förutseende drag skulle det visa sig.

Utbrottet av andra världskriget påverkade alla aspekter av livet på Solbacka, men inte lika drastiskt som det förra. Elevantalet sjönk tillfälligt, men man kunde rida ut stormen. Solbacka hade med sitt lantliga läge alltid varit delvis självförsörjande. Detta kom särskilt väl till pass nu. 1941 firade skolan 40-årsjubileum med en påkostad minnesskrift där historia och verksamhet redovisades. I dess efterföljd började en egen tidning ges ut i regi av föreningen Solbackapojkarna. Tidningen har sedan dess verkat för att vårda nätverket och berättandet kring Solbacka in i samtiden. Åren efter kriget kännetecknades av en stadig tillväxt i elevantal och verksamhet.

Efter att i stort sett helt ha drivit verksamheten på elevavgifter tilldelades skolan från 1955 statsbidrag som delfinansiering. Detta medgav lägre skolavgifter, och därmed kunde fler söka till skolan. Något år tidigare hade elevantalet passerat 300-strecket. Räknar man in all tillkommande personal och deras familjer förstår man att Solbacka utgjorde en mycket stark närvaro på bygden, inte minst för de barn som beretts plats på skolan. I minnestexter talar många ändå om att Goding på sin tid, trots sin välvilja, ändå helst såg att världarna hölls på ett vänligt men bestämt avstånd från varandra. Fokus på idrott och hälsa hade funnits med från början, och arbetet med en stor samlad idrottsanläggning kulminerade i en invigning av ”Sveriges främsta idrottsplats” 1958. Året efter avslutade Folke Goding sin verksamhet som rektor vid skolan efter 33 år, men satt kvar som ordförande i stiftelsens styrelse.

Solbacka-tidningen från olika decennier. Samtliga nummer finns att läsa på solbackapojkarna.se.

18


Skolsköterskan hette Elisabeth Anderklev och ansvarade för sjukstugan som låg i Klostrets bottenvåning.

Utanför den gamla mässen som senare blev Reserven. Läraren i mitten delar ut efterlängtad post. Lärarna såg också till att varje elev skrev det obligatoriska brevet hem en gång i veckan.

Magister Erik Larsson, kallad "Storsparris", undervisade i engelska och tyska. Här med realskoleelever i en lektionssal i skolhuset.

19

Kriget härjade och läder var en bristvara.

Mässens matsal hade plats för 270 sittande. Vid varje bord satt 20 elever samt 2 lärare som bordsvakter.


Solbackamärket Solbackas symbol, Karlavagnens stjärnbild, öppnar för spekulation om valet av bild. Karlavagnen – karlarnas vagn – är en asterism, det vill säga en ljusstark del av en större stjärnbild. I detta fall Stora björnen. Den grekiska myten bakom stjärnbilden Stora björnen bjuder inga passande förebilder utan är en rätt oanständig historia om Zeus jakt på kvinnor. Karlavagnen har däremot en stark nordisk koppling då man i äldre tid kallade den för Odins vagn och associerade den med den vise härskarguden. I den närbelägna stjärnbilden Lilla björnen ingår också den stjärnkonstellation som traditionellt kallas för kvinnovagnen. I Karlavagnen ingår därtill Polstjärnan som populärt använts som symbol för kungamakten i Sverige sedan stormaktstiden. Karlavagnen ingår också i Sveriges stora riksvapen, som en del i huset Bernadottes sköldemärke. Inramat av stämningsfulla tallkvistar, i stället för till exempel lagerblad, är Solbackamärket en passande analogi för pojkars bildning i den svenska skogen.

På Österbo bodde "femmorna", det vill säga sista klassen i realskolan, och eleverna i första ring. Bilden visar obligatoriska läxläsningen mellan klockan fyra och sex på eftermiddagen.

Skolhusets aula fungerade som en central samlingsplats. Här visades biograffilm på helgerna, men lokalen användes också som konsert- och teatersalong.

20


Utbyte mellan internatskolor både i Sverige och utomlands började nu förekomma. Här visar några elever upp de emblem de fått som minne från Liverpool College.

Trots regn och kyla genomfördes invigningen av den nya idrottsplatsen med entusiasm 1958.

Elevrådet 1946.

Många av de anställda i köket var unga och ogifta och kom från trakten.

Husmödrarna spelade en viktig roll under hela Solbackas historia. De ansvarade för ordningen på hemmen, inklusive lappning och lagning av elevernas kläder.

Kiosken vid Solberga var ett polulärt utflyktsmål.

Norr om Jättna fanns ett område där skjutbanan låg. Skytte var en populär sport som drog publik, icke minst beroende på de många framgångarna i tävlingar mot andra skolor.

21


STORHET OCH FALL

Med enhetsskolans framväxt i Sverige under efterkrigstiden fasades de gamla skolformerna ut fram till början av 1970-talet. Utöver den obligatoriska grundskolan påbörjades införandet av gymnasieskolformen i Sverige för de frivilliga studierna som innebar en sammanslagning av flera tidigare utbildningsformer. Frågan vad man skulle göra med de privatskolor som fanns runt om i landet på grundskole- och gymnasienivå, där de flesta av dem var internat, kvarstod. En utredning genomfördes där man framförde att det visserligen var önskvärt med en jämlik skolform men att det ändå fanns ett existensberättigande för internatskolor. Särskilt utlandssvenskars behov av utbildningsplatser för sina barn, kommuners behov av platser till socialt utsatta barn och barn där hemförhållandena av olika anledningar inte medgav hemmaboende pekades ut som kategorier av elever som motiverade visst bevarande av internatplatser. Utredningen landade i ett förslag med en lista över skolor som borde ges status som riksinternat med ett särskilt utökat anslag som tillät skolorna att avsevärt sänka elevavgifterna. Detta innebar i praktiken ett kraftigt ökat anslag till en mindre krets av skolor.

Solbackas utveckling till att med tiden bli en av landets största internatskolor fortsatte under ny ledning med Tor Lundberg som rektor. Nya hus och samhällsfunktioner tillkom. Bland annat bildades en egen hemvärnsgrupp och brandkår, bemannade av elever och lärare. När Folke Goding 1966 gick bort satte det definitivt punkt för det som av många ses som Solbackas storhetstid. Från mitten av 1960-talet fram till Solbacka Läroverks sista år skulle framtiden avgöras i den bredare skolpolitiska debatten och samhällsklimatet bortanför skolan. Idén om enhetsskolan hade anförts redan vid samma tid som Solbacka grundades. Under 1940-talet hade utformningen av grundskola och gymnasium liknande det vi har i dag förhandlats fram och börjat implementeras vid landets folkskolor och läroverk. Enhetsskolans mål var bland annat att göra upp med parallellskolesystemet som inneburit att eleverna, delvis efter betalningsförmåga, redan från tidig ålder fick sina fortsatta karriärmöjligheter avgjorda. Samtidens debattklimat började också svänga från sin tidigare välvilja till att kritiskt tala om internaten, med sina avgifter och slutna miljöer som snobbskolor.

Med hänsyn till kommunikationer och verksamhet föreslogs skolorna i Sigtuna, Gränna och Lundsberg i Värmland som lämpliga. Det fördes en stor diskussion om inte Solbacka som vid tiden för utredningen var den största internatskolan i Sverige och hade goda betygsunderlag i avgångsklasserna också skulle kunna komma i fråga som riksinternat. Trots omfattande ansträngningar, påverkanskampanjer och motionerande i riksdagen ändrades inte utredningens rekommendation, även om man sköt det definitiva beslutet något på framtiden.

Viljan till större konformitet och kontroll i skolsystemet var man inte ensam om i Sverige. Även i Storbritannien, internatskolornas förlovade hemland, höjdes med tiden alltmer kritiska röster. Public school-systemet som omfattade hundratals skolor blev successivt av med sina statsbidrag, med en våg av nedläggningar och omstruktureringar som följd under 1970- och 80-talen. Detsamma gäller flera andra länder med kopplingar till det anglosaxiska skolväsendet.

22


Efter att ha genomlidit "muntan" tågar de nybakade studenterna med första kuratorn och skolfanan i täten upp mot rektorsvillan. Där utbringas ett leve för och ett tack till rektor Goding.

Det har diskuterats hur utredningens utfall påverkades av de skriverier som figurerade kring skolan vid samma tid, som föranledde inspektion av Skolöverstyrelsen med en del reformer av elevstyret till följd. Det som av många setts som karaktärsdanande under överinseende av äldre elever började problematiseras och bemötas på andra sätt, bland annat med större

insyn från äldre och vuxna på skolan. Nu under 1960-talets senare del skedde en rad reformer och förändringar: 1966 öppnade man för första gången intaget till skolan för flickor som internatelever, idrottsanläggningen och föreningslivet växte parallellt och tidens sociala frågor speglades i skolan, med politiska föreningar och diskotek.

23


Interiör från mässen under den period då skolan hade största elevantalet. Bordsvakterna eller elevrådet kunde beordra en olydig elev att ställa sig med näsan mot väggen i till exempel två minuter, andra till varning.

"Gamfest" var ett väl inarbetat begrepp som stod för de små och intima middagar som ofta ordnades på hemmen, och då i allmänhet efter släckningen.

Läxläsning i dagrummet på Västerbo. Att bära böckerna lösa var absolut förbjudet. Portfölj var ett måste.

24

Hösten 1967 kom de första internatflickorna till Solbacka. Flickornas ankomst blev också ett uttryck för skolans modernisering.


det kan man ju tycka vad man vill om som vuxen men för en tonåring så fungerade det som balsam för själen.

Hallå där, Jan Guillou, hur känns det att du genom din bok Ondskan redan för längesen satte Solbacka på kartan? – I romanen heter skolan Stjärnsberg, men det har väl sipprat igenom att den handlar om Solbacka, och det passar mig utmärkt. Det var trevligt att skolan fick bli ökänd.

Har du några positiva minnen från den tiden? – Nej! Eller jo, visst kamratskap och idrotten naturligtvis. De två sporter jag var bäst i, handboll och simning, funkade inte på Solbacka, så jag fick hålla till godo med fotboll och friidrott. Där sysslade jag med allt utom möjligen höjdhopp och stavhopp.

Hur mycket av din tid på Solbacka ligger kvar inom dig? – Inte särskilt mycket, det är alltså ett halvt århundrade sedan jag gick där. Jag var väldigt opptat, som det heter på norska, av de erfarenheterna fram tills jag var nästan 30 år fyllda, men när jag skrev boken som kom ut 1971 så blev det också någon sorts rensning av systemet, så efter det behövde jag aldrig mer tänka på saken. Om någon frågar om saker från den tiden så tänker jag efter och svarar, men de minnena är i sig inte annorlunda än andra minnen.

Men det finns ingen simbassäng på Solbacka? – Nej, det har aldrig funnits. Jag kom dit som simmare vid 14–15 års ålder, när jag kom därifrån efter två år så simmade jag fortare trots att jag bara hade tränat lite på somrarna. Men det var för att den tidens simtekniska föreställningsvärld skiljer sig så väldigt från dagens. Man simmade mer på styrka än på teknik, och bara genom att växa under de åren, jag la väl på mig 10–15 kilo, så simmade jag alltså fortare när jag kom därifrån. Att det finns en simhall i romanen är av två skäl. Det ena är att det är en idrott som jag behärskade kunskapsmässigt på den tidens nivå och som jag kan beskriva initierat. Det andra är att för romanens skull så måste man ha ett ljus som kontrasterar mot allt mörker, annars blir läsningen outhärdlig. Så därför är idrottsmomenten med i berättelsen, inte för att de är viktiga utan för att de får själva samhällsreportaget i boken att fungera bättre.

Hur tycker du att tiden på Solbacka har format dig? – Ja, jag är förvånad över att jag inte blev en elakare person (skratt). Det vanligaste sättet att överleva var ju att anpassa sig till systemet, att fjäska uppåt och sparka nedåt. Det var meningen att vi skulle uppfostras att bli någon sorts nationens ledarskap, och därför skulle vi vara hårdare och tuffare än alla andra, bättre i idrott, kunna ta en smäll, kunna utdela en smäll, allt enligt den brittiska förebilden, där internatskolorna var till för att uppfostra dem som skulle leda imperiet, och då ansåg man att det behövdes en särskild hårdhet för att kunna göra det.

Vad tänker du om att Solbacka har fått ny ägare? – Det är underbar natur, ett fint ställe och det ligger inte omöjligt till geografiskt, så visst är det bra att ett sådant stycke vacker natur kan komma till positiv användning.

Varför blev du inte en elakare person då? – Jag fick utlopp för min elakhet redan på Solbacka. Jag hämnades ganska grundligt och jag hämnades fysiskt, och

Kan du tänka dig att åka dit om du får en inbjudan? – Jadå. Jag hittar.

25


SLUTET

SAGAN OM EN KURSGÅRD

Trots ihärdiga ansträngningar från många lyckades man inte vända riksdagens beslut om riksinternaten eller bli inkluderade i urvalet. Utan grundfinansieringen pressades skolan allt hårdare ekonomiskt till den punkt då man till slut fattade beslut om nedläggning av skolverksamheten. Enligt Godings förutseende stadgar övergick stiftelsens tillgångar och fastigheten till Södermanlands läns landsting att driva vidare i stiftarens anda. Solbacka läroverk skulle nu bli Solbacka konferens. Övergången kulminerade med en högtidlig ceremoni den 16 juni 1973 med tal, sång och överlämnande av gåvor. Solbackas tid som skola, traktens överlägset största arbetsgivare och födkrok hade efter mer än 70 års verksamhet lagts ner. Men minnet och nätverket levde i högsta grad vidare.

Vad gör man med en anläggning som Solbacka, organiskt framväxt kring visionen och syftet att vara en skola med en tydlig sport- och idrottsprofil? Med stiftelsens stadgar var målsättningen att omvandla Solbacka till ett centrum för utbildning, friskvård och idrott. Vid landstingets tillträde sattes ett omfattande om- och nybyggnadsprogram i verket. Det mest påtagliga var uppförandet av en ny, stor idrottshall, bekostad av stiftelsens medel, och en sammanlänkande tillbyggnad till gamla mässen. Efter stora investeringar initialt skulle en lång period av förfall infinna sig hos de yttre sportanläggningarna, där gräsplan, joggingspår och skjutbana var dyra i underhåll. Landstinget fyllde till viss del anläggningen med kursverksamhet för den egna organisationen. Det svenska näringslivet hade under 1980-talet en utbredd konferenskultur, och det var inte ovanligt att större myndigheter och intresseorganisationer höll sig med egna anläggningar. Arvet från skoltiden var länge inte fullt så självklart, men hölls vid liv av engagerade föreningsmedlemmar. Däremot fanns inte den självklara kopplingen till platsen kvar när den gått över i landstingets regi.

ÅTER TILL HISTORIEN Inriktningen på verksamheten omformulerades 1984 i ett försök till bättre lönsamhet. Man utökade programverksamheten på kursgården med att öppna för utomstående att hålla konferens-, idrotts- och ungdomsverksamhet. Kursomläggningen innebar en omfattande om- och nybyggnation där man också försökte bevara särprägeln i miljön. Den breddade inriktningen innebar också att man successivt knöt an

Solbackadagen den 16 juni 1973 ägde Solbacka läroverks sjuttioandra och sista årsavslutning rum. Rektor Godings änka Karin Goding delar ut guldklocka för lång och hängiven tjäsnt till Sir Harry Berger. Han hade verkat på skolan sedan 1930.

26


till det breda nätverket av tidigare Solbackaelever, av vilka många var resursstarka och kände starkt för platsen. Inför Solbackapojkarnas 50-årsjubileum 1986 gavs en mycket omfattande dokumentation av skolans historia ut i den tidigare eleven Lennart Jarnhammars försorg. Några år senare kom en ny kraft in som vd för konferensanläggningen, Lars Nordzell (senare von Stockenström), som kom in med stora visioner. Som framgångsrik restauratör hade han sedan 1984 varit ensam ägare till det närbelägna Grytsberg som han rustat upp.

Solbackas skolhistoria är väl dokumenterad med mycket läsning för den intresserade. 1986 utkom det eleganta verket Solbacka läroverk: 1901-1973- en historisk bildkavalkad från en internatskola i sörmland. Redaktör var Lennart Jarnhammar och huvudtexten skrevs av den ’Sir’ Harry Berger, som var långvarig lärare på skolan.

Vid sidan om att stärka anläggningens hälsoprofil och exklusivitet var förvaltandet av Solbackas tidigare historia en central del. I samarbete med tidigare elever etablerade man 1989 ett skolmuseum i det gamla skolhuset. Nu drogs också planerna för en golfbana upp, i de tidiga planerna talade man om norra Europas mest magnifika golfprojekt. Det som skulle realiseras några år senare på ängsmarkerna mellan Solbacka och Grytsberg blev en av Sörmlands vackraste golfbanor. Efter ett antal intensiva år där landsting och entreprenör inte alltid drog jämnt gav sig Lars Nordzell vidare för att utveckla den egna gården Grytsberg till ett besöksmål, en verksamhet som numera utvecklas vidare av familjen Brandberg. Ett kvarvarande arv från hans tid i Solbackas ledning är att han rensade bort den tidigare kursgården och tog tillbaka internatskolans historia.

och konferensanläggningen hade en framgångsrik symbios genom att kunna erbjuda golfpaket med mat och övernattning. År 2001 firade både vänföreningen Solbackapojkarna och konferensen 100-årsjubileet av Solbacka. Men framtiden låg ändå inte för konferensanläggningen. Alltsedan Solbacka övergått till landstingets ägande hade man försökt driva den för att lösa egna och omvärldens behov av en mötesplats. Under resans gång hade man omprövat verksamhetens inriktning och syfte. Trots goda intentioner och satsningar hade man inte lyckats få bärkraftighet i verksamheten, utan varit i behov av tillskott från ägaren. Ägt av landstinget hade en eventuell avyttring av Solbacka varit uppe för diskussion flera gånger. I mars 2007 föll rösterna för en försäljning av anläggningen. Stiftelsen Solbacka bevarades och finns ännu kvar och förvaltar medlen efter Folke Godings donation. Numera i form av årliga stipendier till framstående idrottsutövare samt för utbildning.

1990-talet skulle bli en svår tid för Sveriges konferensanläggningar. Finanskrisen och ändrad syn på administration med new public management ledde till att konferensbokningarna överlag minskade. Satsningen på golfen skulle visa sig lyckosam då det gav ett alternativt kundunderlag. Klubben hade sitt hus och övningsområde invid idrottshallen. Golfklubben

27


EFTER LANDSTINGET

ÅTER NY ÄGARE

Efter drygt ett år på marknaden slöts ett köpeavtal med Solberga Invest för konferensverksamheten och fastigheten. Bakom företaget stod entreprenören och det tidigare tennisproffset Anders Johansson. Den uttalade målsättningen var att fortsätta konferensverksamheten med en förstärkt sport- och golfprofil, där ett enskilt ägande skulle ha bättre möjligheter att mobilisera resurser och marknadsföra platsen. Samma höst inleddes en av de största finansiella kriserna i modern tid och planerna gick om intet. I stället för den utveckling man planerat gick man ut med beskedet att konferensanläggningen skulle läggas ner helt från 2009. Tidigare anställda gick in för att rädda verksamheten, och en del av konferensen återöppnade till sommaren. Tillsammans med golfklubben och Gretzers gård diskuterade man hur man skulle kunna skapa varaktiga samarbeten.

Planer och diskussioner resulterade inte i den vändning man hoppats på, trots namnändring till Solbacka ! Golf & Country Club. I LU A stället tecknades ett köpeLS TIL avtal med det kinesiska fastighetsbolaget Dalian Dayou Housing Development Company. Verksamma som en av Kinas största byggare inom nischen ekologisk och energisnål byggteknik hade företaget sedan ett par år etablerat en närvaro genom ett dotterbolag i Sverige. Vid förvärvet gav man ut en presskommuniké med visionen att Solbacka skulle bli en ”pilot- och referensanläggning för hur man driver en hotell- och konferensanläggning klimatneutralt”. Ett lifestyleboende för 50-plussare nämndes också. Förvärvet kan ses som en del i en större trend av företagsoch markförvärv i hela Europa under 2000-talet. Vid rodret hade man knutit an tung hotellkompetens, och nu skulle det hända saker! Samtidigt flaggade man för att flera av de gamla husen möjligen skulle få stryka på foten i etablerandet av den tänkta anläggningen. Den planerade öppningen sommaren 2011 flyttades fram igen. Och igen. Kringboende och Solbackapojkarnas nätverk började fatta misstankar om att saker skulle ta en annan vändning. Planer lades fram för en energieffektivisering men resulterade i att anläggningen stod tomställd utan att arbetena sattes i gång. Närboende började uppmärksamma det uteblivna underhållet som tog ut sin rätt i allt högre grad. Om orsakerna kan man spekulera, men initierade källor talade om att betydande kulturskillnader och ömsesidig oförståelse la hinder på vägen och bland annat innebar indraget utskänkningstillstånd. FÖRENINGEN

SOLBACKAPO JKARNAS TIDNIN GRUNDAD G 1942

År 2007

1.125 exempl ar; 1 numme r per år Postgiro: 13 09 19 – 4 Redaktör: Stig Engzell Tidningens adress: c/o Textbol Avsändare: Gudrunaget, Linnégatan 61 216 14 LIMHAMN Carlstén, St. Annegatan 9, 611 33 Nyköpi

ng

Runtom på solbacka finns minnen om den långa tiden som konferensanläggning. Särskilt den stora entrén som kopplar an till den gamla mässen, står som ett monument över tiden. Bänkarna utanför är ett återbruk från det gamla ´kaxis’-rökrutan som var det verkliga navet under skoltiden. Så vis band man ihop den sociala funktionen mellan då och nu. Ett hemligt meddelande till gamla Solbackaelever.

28


Med osäkerheten kring Solbackas framtid flyttade golfklubben sitt säte från Solbacka till Grytsbergs säteri. Också föreningen Solbackapojkarna började fira sina minnesdagar på annan ort, och flera tog enskilda initiativ till att flytta föreningens samlingar från Solbacka. Arbetet med att utveckla Solbacka fortsatte med planer på lågenergibyggnader, rehabiliteringscenter, seniorboende och utbildningscenter men stannade på grund av finansieringen på förhandlingsbordet utan att komma vidare. Under tiden öppnades 2015 möjligheten för ägarna att genom ombud hyra ut anläggningen till Migrationsverket som flyktingförläggning. Sverige befann sig nu i upptakten till vad som skulle bli en av de största topparna i flyktingmottagande vi haft, och myndigheterna sökte med ljus och lykta för att lösa sitt platsbehov. Trots uteblivet underhåll och sparsamma kommunikationer ansågs Solbacka uppfylla behoven, och anläggningen som en gång byggts som ett andra hem för många människor fick en ny funktion.

Samma år lades Solbacka ut till försäljning igen, för tredje gången på tio år. Med det hårda slitaget och uteblivet underhåll skulle det visa sig svårt att hitta en ny förvaltare av Solbacka. Under tiden var underhållet, som tidigare varit undermåligt, nästan helt obefintligt. Snart började ovälkomna besök och koppartjuvar också sätta sina spår. Särskilt beklämmande är den omfattande förstörelsen av skolmuseet i den gamla skolbyggnaden. På bygden bildades initiativ för att rädda anläggningen och man talade om att Solbacka nu befann sig i fritt fall, ansatt av vandalism och fukt. I maj 2021 tillträdde Solbackas nya ägare, redo att förvalta den historia som finns och att, tillsammans med dem som vill, skriva nya kapitel in i framtiden. •

SOLBACKA INTEGRATIONSCENTER I augusti 2015 öppnade officiellt Solbacka i sin nya funktion som asylboende. Förberedelserna hos ägarna var otillräckliga, och det var genom ett mycket stort engagemang från civilsamhället som man kunde erbjuda plats. Under hösten ökade Stjärnhovs befolkning med nästan 25 procent, och en intensiv period i bygdens historia inleddes. Lite förvånande för många skulle tiden som flyktingförläggning innebära en större interaktion mellan Solbacka och bygden än någonsin tidigare när behoven kallade och Stjärnhov mobiliserade. I enlighet med lagen om offentlig upphandling avvecklades Solbacka integrationscenter från och med 2017 trots starka protester på bygden.

29


30


31


32


33


34


35


Finns ej kvar

9

SOLBACKA 5

12

2 13

1

7

4

14

6

15

8

10

3 11

36


Våren 2021.

1. Näckrosen 2. Västerbo 3. Norrebo 4. Skolan 5. Allén

6. Österbo 7. Sporthallen 8. Klostret 9. Sjöstugan 10. Olympen

11. Lillebo 12. Ekebo 13. Klubbhuset 14. Förrådet 15. Maskinhall

37


38


PERSPEKTIV PÅ PLATSEN Att bekanta sig med en plats innebär att sätta sig in i vad den har betytt för andra. Här delar vi med oss av tre perspektiv som betytt särskilt mycket för oss när vi ska förstå platsen. Många människor har en relation till Solbacka som elev, granne eller besökare. Alla med sina egna erfarenheter om vad platsen innebär för dem. Gemensamt är en önskan om att dess värden ska tas tillvara, bevaras och utvecklas.

39


Tiden på skolan

backa var en idealisk plats för den som tycker om idrott och friluftsliv. Men det visste inte Lennart då han och hans far satte sig i bilen söndagen före terminsstarten. I stället mindes han reportaget i Bildjournalen och rubriken De är fångar för framtidens skull. – På ett helt bilduppslag stod två killar bakom en stor järngrind med idrottsplatsen bakom sig, Det såg ut som om de var instängda. Jag hade många fjärilar i magen när pappa körde mig till Solbacka.

Antagligen finns det lika många minnen från Solbacka läroverk som det funnits elever. Alla har sin bild av den undervisning och det kamratskap som fanns där, liksom tillgången till idrotts- och friluftsliv. Lennart Jarnhammar delar med glädje med sig av sina minnen. Föga anade Lennart Jarnhammar att de tre år som låg framför honom skulle bli några av de finaste i hans liv och att de skulle forma honom till den han är i dag. Det var sensommaren 1966, mitt i den stora Beatleshysterin. Lennart hade just landat på Arlanda efter en språkresa till England när Lennart Jarnhammar, hans far redan i bilen på väg därifrån kurator 1967–68. berättade att sonen skulle börja gymnasiet på internatskola i Sörmland. Fadern var sedan två år tillbaka skild och hade fått en ny tjänst i Brasilien. En god vän hade tipsat om Solbacka. – På den tiden gjorde man som man blev tillsagd så jag protesterade inte så mycket, men till saken hör också att det av många av innerstadens killar ansågs vara jättehäftigt att gå på Solbacka. Vi stockholmare kallade skolan för ”Backen”, och jag hade läst ett reportage i Bildjournalen om skolan. Där fanns coola elever som hade anammat hela 60-talseran med musik och mode, minns Lennart. Det finns en glädje i hans röst som stannar hela samtalet, och han pratar med värme om sina minnen trots att det från början var lite pirrigt att anlända till Solbacka.

Men det visade sig snabbt att det inte var frågan om en inhägnad. I stället fanns det annat som både Lennart och hans pappa förvånades över, som den enkla standarden på det elevrum som han skulle dela med en skolkamrat. – Det blev en mindre chock, både för pappa och för mig. Vi kom inte från någon lyxtillvaro, men jämfört med det här … Det var ett otroligt påvert rum med linoleumgolv, två enkelsängar och en sliten byrå som jag och min rumskompis skulle dela. Här fanns också ett gemensamt arbetsbord med två trästolar och ett gemensamt handfat med en varmvattenkran och en kallvattenkran. Och allt var så slitet. För Lennarts pappa blev det jobbigt. Han hade aldrig varit helt bekväm med att lämna bort sin son till ett internat, och när han nu såg sig omkring var han osäker på om han gjorde rätt. Men beslutet var redan fattat. – Han önskade mig lycka till och sedan for han. Och han kom inte tillbaka förrän vid studentexamen tre år senare. Lennart, liksom de flesta av hans nya skolkamrater, började omedelbart att fundera på när han kunde åka hem. Han minns den där första kvällen, när de nya eleverna samlades i dagrummet. De slog sig ner på de enkla stolarna som stod uppradade, och en pater – den lärare som också bodde och hade ansvaret på elevhemmet samt skulle se till att eleverna skötte sig – berättade om de ordningsregler som gällde för alla. – Ja, sen fick vi ställa frågor, och alla hade väl samma fråga: När får vi åka hem? Han svarade att det fick vi göra tidigast om fem veckor. Han kunde lika gärna sagt fem år. Suck.

Han fick elevnummer 202. En gedigen lista på allt han skulle ha med sig hade skickats hem, tillsammans med instruktioner om att alla kläder måste märkas med den unge mannens elevnummer – vita små tygetiketter med röda siffror. Utöver kläder skulle han också ha med sig skridskor och annan idrottsutrustning. Det skulle snart visa sig att Sol40


Inte heller senare fick vi åka hem hur som helst, utan bara under bestämda lov och två valfria helger. Alltid med rektors godkännande. Vi skulle bo och leva på skolan, och vi vande oss vid det, men just då, den där första kvällen, var vi i en mindre chock. Jag hade min flickvän i Stockholm, och det gjorde det ännu mer plågsamt att behöva vänta fem långa veckor.

tills han nyligen gick bort pratade vi i telefon varje dag. Det var en fantastisk vänskap. Jag saknar honom varje dag. Den sociala delen var en viktig del av internatskolorna, liksom kamratfostran. På Solbacka fanns ett elevråd, som valdes av eleverna. Elevrådet ansvarade för ordningen på skolan utanför lektionstid. Att välja elevråd var en process som tog ett par veckor i början av varje hösttermin. Namnen på de valbara eleverna för varje årskull skrevs upp på en stor griffeltavla i skolans stora aula. De valbara måste ha gått på skolan under minst ett år. Sedan diskuterade alla i tur och ordning varje person, om han var lämplig eller ej. När 10–15 namn valts ut var det dags för eleverna att rösta i demokratisk ordning. Rektor och lärare la sig aldrig i denna procedur. Realskolan hade två representanter, och i gymnasiet fanns två representanter för varje årskull. Därutöver valdes två kuratorer som ansvariga för elevrådet. – Det var en otrolig prestige att bli invald i elevrådet, men jag hade ingen tanke på att jag skulle kunna vara med. Jag var faktiskt ganska tystlåten under mitt för-

Hemfärd eller ej, kontakten med familjen skulle hållas. Varje vecka skulle alla elever skriva brev hem. Breven lämnades in till respektive pater som bockade av att de lämnat in sina brev, frankerade dem och postade dem. Lennart gick på Solbacka under åren 1966–1969. Under den tiden var skolan också som störst. Här bodde och studerade drygt 360 internatelever och ett 30-tal externelever. Solbacka erbjöd både 5-årig realskola och 3–4-årigt gymnasium med inriktning samhälle eller naturvetenskap. 1967, när Lennart gick i andra ring, började också de första flickorna på Solbacka. Det första året var de 15, och bodde på ett eget elevhem, året efter blev de något fler. Sistaårseleverna hade eget rum, med motiveringen att de nu skulle koncentrera sig på sina studier. Fram till dess delade de rum två och två. Lennart pratar mycket om vänskap och den gemenskap som uppstår när man tillbringar inte bara skoltimmarna utan också all fritid tillsammans. Hans årskull fick en stark sammanhållning, och många tidigare skolkamrater håller fortfarande kontakt. – När jag kom till Solbacka var det som att jag fick en helt ny familj. Jag hade haft det mycket jobbigt hemma, och äntligen slapp jag tänka på mina föräldrars skilsmässa, utan här fick jag som en ny start. Han gör en kort paus, funderar och säger sedan: – Det är lustigt … Första tiden kunde vi inte åka hem på fem veckor. Sista terminen hade vi inte lust att åka hem överhuvudtaget. Min kompis Kaj Sjunnesson och jag var alltid, alltid tillsammans under hela tredje året och resten av vårt liv. Fram

Elevrådet 1967–68.

41


sta läsår på skolan, men när jag började i andra ring … Jag glömmer aldrig när jag fick frågan om jag kunde acceptera rollen som kurator under följande läsår. Det blev så stort för mig att jag ensam gick ut i skogen och satte mig på en sten och grät en kort stund. Känslorna bara kom. Jag tror att det är grunden till min kärlek till Solbacka, att jag fick det ansvarsfulla uppdraget att sköta elevrådet, att det blev mitt arbete under ett helt läsår.

Speciellt minns han hur han hade ansvaret för att pojkarna skulle se propra ut. En regel var att man skulle vara välklippt, och det var kuratorerna som beslutade vilka som behövde klippas. – Alla ville se ut som The Beatles på den tiden. Någon gång i månaden gick jag runt på lunchen och bestämde vem som behövdes klippas. Under ett par kvällar kom frisören från Gnesta och klippte de killar som fanns på listan. Jag kan inte minnas att någon protesterade högljutt. Det var en del av skolans vardag.

Varje måltid var det de bägge kuratorernas och övriga elevrådsrepresentanters ansvar dels att hålla ordning i mässen, dels att läsa upp en mängd meddelande som kommit in från rektor, lärare, elever och andra på skolan. – Lunchen och middagen fungerade som vår kommunikationskanal, då alla var samlade, det var nästan som ett dåtidens internet, säger Lennart och skrattar. – Men jag insåg också att jag behövde sätta mig i respekt direkt. Om någon bråkade eller om någon slängde mat i stället för att äta upp kunde jag skicka ut honom. Varje gång det hände tystnade hela mässen. Tänk 375 killar som tvärtystnar. Men det var en roll vi kuratorer hade, det var viktigt att vi styrde för att det skulle vara lugn och ro under måltiderna. Det förstod också de flesta.

Själv hade han en liknande frisyr som beatlarna, och Lennart bedyrar att det aldrig handlade om att alla på skolan skulle snaggas. Mycket var tillåtet, både när det gällde frisyr och mode. Den blå skolkavajen med emblem skulle visserligen bäras, tillsammans med grå byxor, svarta strumpor och svarta skor, varje söndagsmiddag och när de var på utflykt som representanter för skolan, till exempel gemensamma idrotts- och teaterbesök. – Man skulle väl egentligen bära den officiella skolklädseln även när man åkte hem med tåg till och från skolan, men det kan jag väl inte säga att så många brydde sig om. Inte jag i alla fall. Men på de större loven kollades vår klädsel. Övrig tid fick vi klä oss som vi ville, och det var framför allt det amerikanska collegemodet som dominerade. Slitna Levi’s-jeans, loafers och Bognerjacka. Jag har fortfarande kvar min jacka, den är fantastiskt varm och skön. År 1965 kostade den 375 kronor på NK. Det var mycket pengar på sin tid. Lennart återkommer flera gånger till den fantastiska naturen runt Solbacka. Här fanns alla förutsättningar både för den som ville idrotta och den som bara ville vara ute och njuta av den sörmländska naturen. Här fanns tillgång till egen slalombacke, hockeyrink, stor idrotts- och fotbollsplan. Men också en mängd fritidsaktiviteter, allt från skytte, gymnastik och basket

Frukost i mässen 1966 med Fredrik von Matern, Rutger Lindahl, Einar Dahlin och Christer Persson.

42


till sång, matlagning och schack. Skolan hade även en stor betydelse för hela Gryts socknen. Solbacka gav inte enbart arbetstillfällen för lärare och husmödrar, utan också för vaktmästare, städerskor och en stor köks- och serveringspersonal. På skolan fanns också en sjukstuga med en heltidsanställd sjuksköterska, liksom en väl fungerande brandkår med egen brandbil. Ett tjugotal elever tränades som brandmän. Brandkåren var en trygghet inte enbart för skolan, utan också för hela bygden. Lennart liknar Solbacka vid ett eget litet samhälle, och kanske var det just det som gjorde att han trivdes så bra. – Rollen som kurator gav mig självförtroende och självkänsla, och det var en fin tid. Men de senaste åren har det varit plågsamt att se hur Solbacka stått övergivet och vandaliserat. Ofta har jag undrat hur det har var möjligt att låta den här

stora anläggningen ligga för fäfot. Men nu känner jag att det kanske ändå finns lite framtidshopp. Lennart radar upp idel härliga minnen från sin tid på Solbacka. Men faktum är att det kunde ha blivit en mycket kortare tid för honom på skolan. Efter bara ett år utomlands flyttade nämligen Lennarts far hem igen, och då ville han att sonen skulle återvända till Stockholm. – Men då, för första gången tror jag, stod jag på mig och krävde att jag skulle fortsätta resten av gymnasietiden. Och så blev det. Långt senare frågade pappa lite bekymrat om det hade varit fel av honom att sätta mig på Solbacka, men jag svarade honom att han inte skulle oroa sig mer över det. För åren på Solbacka blev nog de bästa i mitt liv.

Martin Gerentz nedanför slalombacken på Mistelns is 1968.

Mottagare av årliga priset Idrottssköldarna: Hans Åke Wängö och Hans Parneus.

Sista ring, klass 3b, med magister Martin Österdahl i trappan vid Forum 1969.

43

I kiosken med kuratorerna Gustaf Nobel och Tomas Stenberg, 1969–70.


Idrottens betydelse

Särskilt i fotboll och basket hade skolan riktigt bra lag. Skollaget bestod av de bästa, oavsett årskurs. Många av oss fortsatte att idrotta även när de slutat skolan, och många blev väldigt duktiga. Varje år delade läroverket ut pris till bästa kamrat och idrottsman och jag fick priset två gånger.

Idrotten var en viktig del av Solbackas miljö. Här fick eleverna möjlighet att prova många olika sporter. Per-Magnus Ihse, som gick på skolan 1958–68 – han är den elev som har gått där flest år – berättar om idrottslivet på skolan.

Per-Magnus Ihse framför elevhemmet Hammarskog.

Mycket kretsade kring idrotten, och de som inte tyckte att det var kul med sport hade kanske inte lika roligt på fritiden. De var väl ute i skogen och tjuvrökte i stället. Men vi hade också andra aktiviteter, som biovisning och spex, och spexet har jag fortsatt med. För några år sedan satte jag upp en revy.

”Förutsättningarna för att idrotta på Solbacka var superba, helt underbara. Jag kom dit redan som tolvåring och hade inte spelat så mycket fotboll tidigare, men min gymnastiklärare peppade mig och redan när jag var fjorton kom jag med i stora skollaget. Senare började jag spela i Malmköpings IF som spelade i division 3.

Men framför allt idrotten på Solbacka har gett mig otroligt mycket. Den har bidragit till att jag träffat så många vänner, och det la skolan grunden till. En sund själ i en sund kropp, var skolans motto, och det tycker jag är väldigt bra.”

Jag var också med i skollaget i basket, och vi var rätt bra. Vi spelade i en seniorserie mot bland andra Eskilstuna och Katrineholm. Jag var faktiskt på väg in i juniorlandslaget i basket, men det blev inget eftersom jag strax före var med i Solbackamästerskapen där jag skulle hoppa stillastående höjd, och då föll jag och bröt armen. Många av oss tränade friidrott. Jag hoppade 3,80 meter i stavhopp, men jag minns inte om det var med bambustav eller med den stålstav som blev modern ungefär då. Jag sprang också 400 meter och 1 500 meter och tävlade i distriktsmästerskapen. Det roliga med att Solbacka satsade på idrotten var att vi fick komma ut och resa. Men inte bara genom tävlingar, utan på sportlovet var vi med lärarna uppe i Fjällnäs. Vi gick på långtur och åkte slalom. Det fanns en slalombacke på Solbacka, så vi hade kunnat öva innan. Faktiskt var det då jag blev kär för första gången, vi träffade ju andra skolor när vi var där, och den här flickan och jag höll kontakten länge även om det inte direkt blev något.

Per-Magnus Ihse tar emot pokalen av dåvarande kronprins Carl Gustaf efter segern i privatläroverkens cup efter vinst mot Sigtuna Humanistiska skolan. Foto: Sven-Erik Sjöberg/TT

44


Idrott och integration Idrotten på Solbacka och i Stjärnhov har också tillfört andra värden till socknen. Under den tid som fastigheten tjänade som flyktingförläggning blev de boende ett fint tillskott till idrottsklubben Stjärnhovs IK. Vad händer med en plats när dess

500 invånare på väldigt kort tid ökar till 700 personer? När de 200 nya dessutom behöver lära känna ett nytt land och bosätta sig på en plats som ur integrationssynpunkt inte är den mest ideala, med avsaknad av goda kommunikationer och kontakt med Kerstin Andersson. tätorten? När de inte bara behöver lära sig ett nytt språk utan också att hitta ut i den svenska naturen och skapa sig en ny tillvaro? Det som hände i Gryts socken när Solbacka år 2015 blev flyktingförläggning och 200 asylsökande flyttade in där är så nära ett skolboksexempel som man kan komma. – Jag tror att en viktig del av framgången var att alla var så positiva och nyfikna och hjälpte till med vad de kunde. Kyrkan och flera föreningar och privatpersoner var inblandade, och inom idrottsföreningen sa vi direkt att vi skulle bjuda in de nyanlända till våra aktiviteter, säger Kerstin Andersson.

Skidor lånades och köptes så att de nyanlända kunde prova att åka för första gången.

ofta när något är nytt. Kunde de fortsätta att springa i spåret runt Solbacka? Vad skulle hända med bygden? Skulle den bli segregerad? Oron visade sig vara obefogad. Idrottsföreningen ordnade gemensamma springtillfällen i motionsspåret och fick snart kontakt med en av de asylsökande som blev deras kontaktperson. Snart åkte de upp till Solbacka och ropade att ”nu är det träning”. – Vi sa att om inte vi kan komma ut i världen så får världen komma till oss, och det var så kul att träna gemensamt. Tidigare hade vi ungefär tio tränings- och gympapass i veckan men nu fick vi utöka dem, och för första gången någonsin hade vi fler män än kvinnor på passen. Vi ordnade också gemensamma vandringar på Sörmlandsleden och särskilda cykeldagar, berättar Kerstin.

Kerstin är född och uppvuxen i Stjärnhov, lämnade tillfälligt orten för studier till lärare, men sedan hon därefter återvände har hon blivit kvar. Här är hon också ordförande för Stjärnhovs Idrottsklubb som har runt 450 medlemmar och som varje sommar lär 160 barn att simma. – Det är klart att det var svårt att sia om hur det skulle bli. Vi visste inte alls vad vi kunde vänta oss, för vi hade ingen erfarenhet av nyanlända, men de nya grannarna var alla så otroligt hjälpsamma och trevliga, konstaterar Kerstin.

Många av de nyanlända hade aldrig tidigare sett snö, än mindre åkt längdskidor, men det hindrade inte idrottsföreningen. De lånade vi ihop termokläder från snart när varje hushåll i Stjärnhov, och de ordnade fram längdskidor till dem som ville prova att åka i spår och backar runt Solbacka. – Det gav mersmak, så vi hyrde en buss och åkte till Romme för att åka utför. Det var så uppskattat, och än i dag pratar några av dem som bodde på Solbacka om våra skidresor.

Men visst fanns det en viss oro och undran i början, som så 45


Kerstins beskrivning av hur bygden gick samman för att välkomna flyktingar är visserligen ett bra exempel på hur bra integration kan och borde gå till. Men leendet i hennes röst när hon berättar påminner också om den andra sidan, att det inte handlar om att den ena parten bara stöttar och ger, utan lika mycket om att de också får något fint tillbaka, något som man kanske inte alltid kan sätta ord på. Kerstin menar att det var ett viktigt utbyte för alla. – Det blev så roligt och tacksamt att göra saker tillsammans, och det gav massor till oss. För idrottsklubben blev det verkligen ett lyft.

är tillräckligt många i en årskull blir det svårt. Stjärnhovs IK har sitt sätt att hantera det. – Vi satsar på att ha en bred verksamhet, och vi har väldigt kort startsträcka från idé till förverkligande. Om någon är sugen på att spela pingis brukar det gå rätt fort att hitta fler som vill göra det, vi springer och vi cyklar tillsammans. Men det gäller inte bara idrottsföreningen, här går alla samman. Vi har ett byalag, en hembygdsförening och en kyrka som alla är aktiva och dit människor är välkomna, och de tog också ett stort ansvar i flyktingmottagandet tillsammans med flera privata initiativ.

Vid sidan av det herrfotbollslag som redan fanns kunde de nu också starta ett lag som bestod av boende på Solbacka och som spelade inomhus under vintern. Flera av dem började sedan i föreningens herrlag. – Solbacka formade dessutom ett eget herrlag när vi hade vår årliga cup, och de återvänder än i dag med ett lag till Stjärnhovsdagen, berättar Kerstin.

Asylboendet är sedan flera år nedlagt, men flera av de flyktingar som kom hit och hade Solbacka som sitt första hem i Sverige har blivit kvar på orten. Ett fint bemötandet, liksom den vackra miljön och gemenskapen har antagligen spelat in. – Stjärnhov är min vardag, och då är det lätt att bli hemmablind. Men ibland tittar jag mig omkring och tänker att det är en så fin plats. Det märks särskilt när nya människor flyttar hit och pratar om allt det vackra, att det är mycket som vi tar för självklart. Vi har många fina sjöar och vi har fantastiska stigar i skogen att både springa och cykla på, säger Kerstin.

Ett gissel på en liten ort är annars att det kan vara svårt att samla tillräckligt många personer för att få ihop ett helt lag, framför allt gäller det verksamhet för barn och ungdomar där seriespel utgår från ungdomarnas ålder, och om man inte

Hennes egna minnen från Solbacka är framför allt idrottsrelaterade – bortsett från bubbelpoolen och solariet som en gång i tiden inhystes i källaren och dit hon smög sig med kompisarna. Men helst tänker hon tillbaka på den där första gången som hennes fotbollslag fick möjlighet att spela på Solbackas plan, känslan när just hon gjorde mål på matchens första frispark. Hon minns när idrottshallen byggdes, hur damlaget nu fick möjlighet att träna inomhus på vintern och hur ett läger på hemmaplan kunde förvandlas till något festligt tack vare Solbackas miljö. Hon pratar om det fina hopptornet som är av trä och att hon hoppas att elljusspåret snart kan rustas upp. – Jag hoppas att det kommer att finnas plats på Solbacka även för oss som bor i Stjärnhov, att vi kan ha ett samspel. Vi

Solbackas eget lag på en av de första matcherna.

46


Foto: Solbacka Integrationscentrums bildbank.

tipsar gärna om aktiviteter och lånar ut kanoter. Och tänk om det kommer nya Solbackabor som är intresserade av att vara aktiva i vår förening. De kanske tycker om att åka långfärdsskridskor, eller kan mycket om odling och växter som de vill lära oss andra. Det finns massor av möjligheter här.

47


Lugnet nära staden

moment, från att vara hovmästare och att kratta grusgångar till att köra brudpar från kyrkan och välja vin till gästerna … och han kände nog alla här i socknen, berättar Erik.

Sjöar, beteshagar och skogar. Vidsträckta, öppna fält och bördig jord. Gryts socken är som en tavla det inte går att se sig mätt på. Ett andningshål tillräckligt långt från storstaden för att stressen ska sjunka. Samtidigt tillräckligt nära stadsbruset för att drömmen inte ska stanna vid en utopi.

Redan då var upplevelsen i samklang med platsen viktig, och det är något som Eriks familj har fortsatt att sträva efter, att de två faktorerna tillsammans ska bidra till att skapa en upplevelse som man minns för resten av livet och att en varsamt hållen miljö också ska bidra till att göra tillvaron lite bättre. – Kanske är det en plats du besöker och något du gör för första och enda gången i livet. Då krävs det att maten, miljön och umgänget ger dig något extra. Men också att det väcker känslor och känns meningsfullt för dig att vara just där. Det kan vara ett bröllop, men det finns också många andra sociala stunder som stämmer in på det, säger Erik.

Det är sannolikt ingen slump att så många godsherrar för länge sedan valde att slå sig ner i Sörmland, rekreation och friluftsliv fick de på köpet. I dag har människor åter börjat söka sig alltmer utanför storstaden, kanske för att hitta tillbaka till det enkla livet men samtidigt ha en hög livskvalitet. Erik Brandberg. – Det är någonting här som gör att jag trivs väldigt bra, ett fantastiskt landskap med sjöar och grönska.

Visst går det att få fantastiska upplevelser hemma i sitt eget kvarter. Storstadsbor har ofta nöjen runt knuten, och i många tätorter är det inte heller långt till större grönområden. Men kanske finns det också ett viktigt värde i att ha en viss restid för att nå fram till platsen, en timme eller två kan vara vad som behövs för att lämna stress och vardag bakom sig, en nedvarvning som kanske slår till på riktigt först när det gröna landskapet och sjöarna tar vid. Sörmland erbjuder en plats för de viktiga stunderna i livet. Här blir man inte bara närvarande, utan också härvarande, när man rent geografiskt är avskild från annat som kan pocka på uppmärksamhet, samtidigt som man har stor närhet till dem man vill tillbringa tid med. – Visst finns det ett värde i avståndet, men det är också så nära till Stockholm att det går att åka hit över dagen, för ett möte, en golfrunda eller en stund i naturen. Oavsett syfte med besöket tänker jag att det ska kännas så viktigt att åka hit att man verkligen vill lägga tid och energi på det.

Det konstaterar Erik Brandberg. Hans familj driver genom sina bolag de två större anläggningar som är Solbackas närmsta grannar: Mötesplatsen Grytsbergs säteri samt Högtorps gård. Högtorp rymmer såväl åkermark som bostäder och ett träningscenter för travhästar. Nio av närliggande golfbanans arton hål är placerade på ägorna, resterande nio på Solbackas mark. Här har familjen verkat sedan 20 år, då Eriks far tog över Högtorps gård. För några år sedan förvärvades också Grytsbergs säteri som på 1700-talet var ett skattebefriat privilegium för adeln, rättigheter som år 1810 togs bort i hela Sverige. I stället kom säteriet att i hundra år drivas som lantbruksfastighet, ända tills den förra ägaren en dag insåg hur trevligt det skulle vara att erbjuda bröllop i den gamla ladugården. Och så har det fortsatt. – Lars var en man som alla här i trakten kände till, och han la grunden till dagens verksamhet på Grytsberg, genom att upplåta den gamla ladugården för bröllop och Grytsbergs övriga hus för övernattning. Han var involverad i alla

Men i hjärtat av Sörmland finns inte bara moderna möten med anor från godsägartiden. Landskapet bär också spår från tiden långt innan säterier, gårdar och Solbacka tog plats i det, och att förvalta fastigheter här förpliktigar också. 48


Foto: Grytsbergs säteri

– En kilometer från Grytsberg ligger en gammal ruin från en fornborg som har åtskilliga år på nacken. Det är väl mest ett stenröse, men det ger ändå en känsla av att det för länge sedan fanns människor som trivdes här, och Gryts kyrka med anor från 1100-talet ligger på den allra vackraste platsen, som verkligen valdes ut som en viktig samlingsplats. Det är faktiskt något visst med att få förvalta det arv som finns här. Vår uppgift är att ge platsen och byggnaderna fortsatt liv, men vi behöver också förvalta det vi har med historien i åtanke, säger Erik.

En snabb kik på grannen Solbacka bekräftar den tesen. En byggnad som bär på en brokig historia har den senaste tiden stått kvar på sin plats, men utan att någon riktigt vetat hur den skulle användas. Men det blir det ändring på nu. – Det känns utmärkt att Solbackas arv nu kan förvaltas i fin samklang med Grytsberg och Högtorp. Solbacka har en hundra år gammal historia, men en mer modern arkitektur än till exempel Grytsberg så jag tror att vi kommer att komplettera varandra. Solbacka är en plats med stora sociala värden och som många har fått ta del av. Dessutom innebär det större miljömässiga värden, när nya ägaren kan ta ett helhetsgrepp om till exempel vatten och avlopp, säger Erik.

Men, förklarar han, här finns också en annan viktig sida att ha med sig. Även en äldre byggnad måste ha en funktion både för att ge besökare den där extra upplevelsen och för att det rent ekonomiskt ska vara rimligt att underhålla byggnaden. – Det finns en dröm om den oinredda ladan, som en historisk länk, en orörd byggnad som ska väcka tankar om hur det var förr. Men man får inte glömma att fastigheten inte bara behöver vara miljömässigt hållbar, utan också både ekonomiskt och socialt hållbar, för att den ska stå kvar och användas. För oss innebär det att renovera i tidlös stil, med främst klassiska material som trä, tegel och plåt, men samtidigt uppfylla krav på ventilation, tillgänglighet, brandskydd, energieffektivitet och miljö. Vi producerar till exempel årligen nästan 100 000 kilowattimmar med solceller på Grytsbergs tak.

Vad händer då med en plats om den växer och utvecklas fort, om Solbacka nu skulle locka ännu fler att besöka bygden? Erik tror inte att det är något problem. – Skolan var ju en verksamhet som var ganska exploaterad och rymde många människor här samtidigt. Nu blir det en något annan målgrupp, men det finns gott om plats i hela socknen. Och i Sörmland finns ju allt det som människor vill ha. Från skärgård till insjö, från vilt till betande kor, från närliggande storstad till lantbruksgårdar. Och här finns en rik flora, både täta granskogar och ekbackar.

49


50


SISYFOS VERKTYG OCH PROCESSER Ett projekt är som en förälskelse och en resa, det vill säga mycket mer än bara arbete. Det är också en resa fylld av motgångar och medgångar. Ett projekt innebär många olika dimensioner och har många mjuka värden att ta hänsyn till. Hur vi tar oss an ett projekt är inte resultatet av någon teoretisk process, utan mycket bygger på våra lärdomar från när vi tidigare har gjort något bra – men lika mycket från när vi misslyckats. Modellen har sitt ursprung i Wenngarnprojektet, men i dag kallar vi den för Sisyfosmodellen.

51


Livserbjudandet – basen för vår vision

När vi planerar ett samhälle innebär det att vi sätter oss in i hur det är att besöka, bo eller verka på platsen. Samma tankar har vi också inför utvecklingen av Solbacka. Bysamhället som idé och vad det innebär ur ett systemperspektiv är fascinerande. Vi i Sisyfos har drivit flera projekt, till exempel det tidigare nämnda Wenngarn, där vårt syfte bland annat har varit att skapa hållbarhet. Vår erfarenhet säger oss att det innebär att göra människor beroende av varandra, för att på så vis skapa en arena för synergier. I dag tror många sig kunna köpa trygghet utan att vara med och skapa den. Andra tänker på värde i form av pengar som sedlar och mynt i stället för det värde de kan skapa. Det vill vi ändra på.

och skötas om. Och för det måste den behövas. Alla sisyfos projekt sker med utgångspunkt i bysamhället. Den innebär att vi ser nyckeln till ett hållbart solbacka i vår förmåga att knyta an Solbacka som en möjlighet för alla att bygga nya gemenskaper kring. Det är vår förmåga att koppla samman människor och deras behov som gör oss till en trovärdig samhällsbyggare – genom att erbjuda människor att delta i ett sammanhang i stället för att bara köpa en produkt. Vårt livserbjudande riktar sig till den som vill vara med och skapa sina egna förutsättningar och samtidigt få vara en del av en gemenskap. Vi lägger grunden till förutsättningarna genom att bevara, berätta och även skapa historia. Vår förhoppning är att Solbacka ska vara en plats som skapar mening. En plats som skapar social, ekonomisk och kulturell hållbarhet. En plats som kommer att finnas kvar, kanske i hundratals år, om vi lyckas. Genom att addera fler värden rullar vi – Sisyfos tillsammans med dig – stenen vidare uppför berget.

Solbacka har de senaste årtionena allt mer varit en plats som förknippats med strandade ambitioner och förfall. Här ryms också inspirerande berättelser om hur en plats kopplats till behov och fyllt olika roller i samhället, en del framgångsrika och alla välmenande. För att en plats skall överleva måste den vårdas

52


53


Vi delar upp våra projekt i tre faser

ligt. Utan vårt mindset riskerar vi att hamna i enkla lösningar som redan finns eller som någon annan är bättre än vi på att genomföra.

Fas 1: Vi fokuserar på att skapa en lösning. Antingen

löser vi människors problem genom att göra något som redan är tillgängligt ännu enklare, snabbare, närmare eller helt enkelt bättre. Vi kan även skapa en upplevelse som människor vill delta i. Helst vill vi göra båda sakerna.

I den grekiska mytologin rullade Sisyfos sin sten uppför berget. Vi fortsätter hans jobb, men i vårt fall är det projekt vi rullar upp. Vi skapar dem i åtta steg. 1. X-faktorn

Fas 2: Vår lösning möter de människor för vilka pro-

jektet ska göra skillnad. Vi har lärt oss att om vi inte löser människors livsutmaningar är det vi gör inte viktigt för dem. Om vi heller inte förmår att omsätta våra projekt i meningsfulla upplevelser får vi svårt att engagera människor.

En del saker är svåra att förklara eller sätta en akademisk prägel på. Till exempel varför vissa saker tilltalar oss och andra inte eller hur det kommer sig att vissa personer har ”det”, alltså det där som inte riktigt går att analysera och som inte går att bryta ner i ettor och nollor. Vi kallar det för X- faktorn, och det är något vi i Sisyfos gillar.

Fas 3: Vi ser till att vårt projekt blir livskraftigt och

hållbart. Det innebär nästan alltid att Sisyfos måste släppa taget och låta andra ta vid.

I ett affärssammanhang är det okända förstås en risk som många ryggar för, men för oss är det som skapar känslor vi inte riktigt kan analysera ett tecken på en intressant möjlighet. Vi drivs av nyfikenhet, lust och stolthet så vår jakt på det där svårfångade är ganska självklar.

Av de tre faserna är vi allra bäst i början. Den inledande fasen är för oss och många andra utvecklare själva höjdpunkten. Drömmarna lever, möjligheterna är oändliga och utmaningarna kan underskattas. Vi formulerar visioner, mål, strategier och handlingsplaner. Vi bygger en organisation och skapar förutsättningar. Att i denna första fas involvera människors energi är både smart och lustfyllt. Kom ihåg att människor vill bidra och vara med!

Du vet att det kan finnas något extra i ett projekt när du reagerar med ett ”åh” eller ett ”ah”. När du hittat något som du inte kan släppa tanken på eller när du upptäcker att det är en del av en historia som du gärna berättar om och om igen – och när människor du pratar med också reagerar känslomässigt. Dragon Gate har en stor X-faktor.

I den här delen av boken beskriver vi våra processtankar och hur vi försöker använda oss av dem när vi utvecklar våra projekt. Vi har delat in våra resonemang i olika områden, men egentligen är de gränslösa och i verkligheten överlappar de varandra. Vi kliver in i processen med vårt Sisyfos mindset. Vi letar efter det enkla, och vi är optimistiska genom hela processen eftersom vi måste orka göra det svåra till något ro-

På Sisyfos säger vi ibland att ”galet är bra”. Vi gillar mod. Vi vet också att det går att göra bra affärer där andra inte orkar eller vågar. Vi letar alltså inte efter projekt med X-faktor bara för sakens eller spänningens skull, utan för oss är det en strategi. 54


Stenen vi rullar uppför berget Vår metodik, process och verktyg

1. X-FAKTORN? Känner du dig nyfiken, lustfylld och ambitiös? Om inte, lägg ner.

8. PROJEKTFAS 1, 2, 3 Identifiera målet och vad som krävs för att ta dig dit.

7. X-FAKTORN KVAR? Känner du dig fortfarande nyfiken, lustfylld och ambitiös? Om inte, vart tog det vägen? 6. SISYFOS? Bevarar, berättar och skapar vi historia? Är det i enlighet med vår konstitution?

8 7 6

2. HJÄRTAT? Vilken är den enskilt viktigaste komponenten i projektet?

1

Små och stora idéer som utvecklar samhället till det bättre

5

4

2 3

3. MÅLGRUPPEN? Kartlägg noga alla intressenter och förstå deras drivkrafter och perspektiv. Var inte för snäv i din syn på målgrupp.

4. OMVÄRLDEN? Förstå vilka behov vi kan tillfredsställa och hur vi kan göra människor delaktiga i projektet.

5. MÖJLIGHETEN? Konceptualisera en idé. Fila på berättelsen och lägg grunden för att kunna bygga varumärke.

55


2. Identifiera projektets hjärta

strävar efter att 60 procent ska användas till bostäder och 40 procent till verksamheter. En sådan balans möjliggör också synergier i mötet mellan de människor som finns på platsen. Ett samhälle har svårt att bli socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbart om man inte hittar rätt balans.

Vårt hjärta fungerar som ett tryggt och stadigt fyrtorn som inte ger efter när det blåser upp. För när det händer är det för oss viktigt att veta vad det är vi har och vad som är centralt i det projekt vi driver. En stor utmaning är att skapa en helhet av alla delar. Det gäller inte minst i ett samhällsbyggnadsprojekt. Vi vill erbjuda ett brett och öppet samhälle där alla är välkomna. Målgruppen ”alla” är svår att nå, och vi försöker därför att skapa en bredd av miljöer, service, verksamheter och aktiviteter som lockar olika grupper. Spretigt och svårkontrollerat? Ja. Men också utmanande och spännande. Vi ser hjärtat som den gemensamma resurs kring vilken vi kan samlas. På Wenngarn, vårt hittills största projekt, är slottet och parken hjärtat i samhället och även den gemensamma resursen. Slottet är en mötesplats och en symbol för historien och framtiden. En historisk ”byastuga” som bildar ett centrum i bysamhället. I projektet Margarethahemmet är hjärtat trädgården, på Kaggeholm är det vattenmiljön.

3. Nätverk och målgrupper Det finns en oerhörd kraft i att inte vara för snäv i sin syn på vem som egentligen är målgrupp för ett projekt. Det gör att olika perspektiv och drivkrafter kan samsas sida vid sida. När vi första gången analyserade vår omgivning inför Wenngarnprojektet resulterade det i över 400 unika förslag och idéer. Detta utifrån frågan ”Vad kan man göra i ett slott?”. Vi bjöd in nätverk, kommun, grannar, politiker, barn och föreningar för att delta i diskussionen kring utvecklingen av vårt projekt. Den energi som skapades där var ovärderlig genom projektets alla faser. Utmaningen är inte brist på kreativitet, förslag och idéer, utan att skapa trovärdighet för processen där alla som vill kan vara med och påverka. Hur omgivningen engagerade sig i utvecklingen av Wenngarn är ett exempel på hur ett samhälle växer fram. För oss har det utvecklats till en modell som hjälper oss att ta tillvara omgivningens kunskap och idéer, den som vi i dag kallar Sisyfosmodellen.

Gemensamma resurser är grunden i vår filosofi. Det värde som skapades när vi 2014 öppnade Wenngarns slott för 200 000 besökare är stort. Värdet av att ha ett slott och en park för gäster, fika, möten eller för rekreation delas av alla som besöker, bor eller arbetar där och blir större ju fler som nyttjar det. Värdet möjliggör ett högre pris på lokaler och produkter som kan användas till att finansiera förvaltning och utveckling av de gemensamma resurserna.

Med erfarenheterna från Wenngarn har vi därför byggt ett nätverkshjul där vi delar in vår omgivning utifrån perspektiv och intresse. När nya idéer, förslag eller produkter dyker upp kan vi använda hjulet till att få in synpunkter och förstå de olika perspektiv som finns. Boende, barn, personal, företagare, grannar, djur och politiker – alla har de olika infallsvink-

Vi försöker att alltid hitta en balans mellan dem som bor eller kommer att bo på platsen, dem som besöker platsen och dem som nyttjar den som arbetsplats. Vi 56


4. Omvärlds- och behovsanalys

lar. Modellen har även visar sig vara oslagbar för att engagera omgivningen i projektet. På så sätt skapar vi på ett tidigt stadium ambassadörer som är ovärderliga. Delaktighet bygger en egen marknad och borde alltså följaktligen vara helt grundläggande i all planläggning.

Vi är inga uppfinnare. Vi omtolkar saker som redan finns. Vi sammanför dem med varandra och finner något nytt. Vi är som dagens DJ:s som samplar historien och remixar. Precis som dem försöker vi skapa nya hittar och få människor omkring oss att jubla. Därför hyllar vi dem som varit före oss. De som faktiskt har uppfunnit olika saker som vi nu kan dra nytta av. Vi gillar att andra delar med sig och vi vill göra likadant. De tankar och processer vi delar med oss av i det här kapitlet är ett bidrag till alla som vill försöka forma framtiden med hjälp av historien.

I många planeringsprocesser ser vi hur perspektiven förändras. För en familj som vill bygga ett hus börjar det ofta med ett drömperspektiv. Sedan förvandlar arkitekt och bygglovshandläggare det till ett gestaltningsperspektiv. Perspektiven omtolkas sedan av projektörer och tekniska handläggare och begravs ofta i en ekonomisk verklighet av en byggentreprenör och ett regelverk. Många projekt skalas långsamt av när drömmarna möter verkligheten. Vår modell bygger på att vi redan på idéstadiet försöker ha med företrädare för verkligheten och vara realistiska utan att sluta drömma. Det är en stor utmaning och ställer stora krav på process och projektledare att våga sammanföra de olika perspektiven, men ger ett mycket mer spännande slutresultat. Genom att ta in så många perspektiv som möjligt börjar vi ofta i kaos och slutar i struktur, i stället för tvärtom.

Vi strävar efter att bygga morgondagen. Därför måste vi ha koll på vad som händer omkring oss. Hur människors tankar och liv omformas, hur deras drömmar ser ut och hur till exempel ny teknik skapar nya möjligheter. En vanlig fråga är varför vi lägger tid på att förstå gårdagens behov. Men vi är övertygade om att vi behöver förstå varför samhället ser ut som det gör i dag, annars kan vi inte ändra på det – och det samhälle vi i dag lever i är ju anpassat för de behov som vi upplevde i går. Dagens behov kanske upplevs som självklara, men när vi vänder på perspektivet och funderar på vilka behov som är upplevda, vilka som är reella och vems behov vi egentligen pratar om blir det ofta väldigt spännande diskussioner. Diskussionerna leder ofta in på frågan om hur vi kan förändra vårt levnadssätt mot ett mer hållbart samhälle. Vi ser en snabb utveckling som skapar nya behov och nya utmaningar i samhället. Framtiden är spännande att prata om, och eftersom ingen vet svaret så är det fritt för spekulation – och alla har rätt.

57


5. Definiera din möjlighet Din vision bygger ditt koncept, och ditt koncept bygger ditt varumärke. Oavsett vad vi väljer att kalla saker så bygger allting på att det finns en intressant historia kring ditt projekt. Det du ska göra måste vara intressant på riktigt. Om din partner och dina vänner gäspar när du berättar om ditt projekt är det inte troligt att särskilt många andra kommer att bry sig heller. Du måste kunna förklara dina planer, och det måste redan här finnas en tydlig idé om hur din affärsmodell ska se ut. Ett enkelt sätt att skapa en historia kring ditt projekt är att sätta in det i ett samtida sammanhang som engagerar människor. På Sisyfos sätter vi ofta in våra projekt i delningsekonomin och dess fördelar. Vi semestrar i varandras hem, vi använder bilpooler och gemensamhetsanläggningar. Det är spännande när resursutnyttjandet ställs mot konsumtion och tillväxt. Behöver vi tre bilar, tre båtar och lika många boenden? Varför samlar vi på saker vi inte behöver? Att dela resurser och öka resursutnyttjandet och därmed skapa värden är också en viktig hållbarhetsfråga. Vi letar efter inspiration och lösningar för att skapa gemensamma resurser som utformas så att de blir tillgängliga för alla.

De förändringar som sker, på många plan, i världen i dag innebär också förändringar i vårt sätt att umgås och leva. Det tar vi hänsyn till när vi involverar oss i olika projekt. Här är några av de saker som för oss är helt grundläggande när vi engagerar oss: 1. När samhället utvecklas förändras behoven kring information, tjänster, service och kommunikation. Är vårt samhälle anpassat för dagens behov och hur ser morgondagens krav ut för att bo, leva och arbeta? Hur bygger vi ett samhälle som klarar av att hantera inte bara dagens utan också morgondagens behov? Det är en utmaning att bygga infrastruktur, fastigheter och verksamheter som klarar av att erbjuda lösningar som efterfrågas när samhället utvecklas. 2. Det finns förbisedda grupper med fantastisk potential: arbetslösa, invandrare, ungdomar, pensionärer och funktionsnedsatta. Kan vi forma våra samhällen och arenor så att alla får plats och kan bidra till en positiv samhällsutveckling? En dröm är att många olika människor kan hitta sin plats, sin glädje och sin trygghet i våra projekt och bli viktiga delar i ett levande samhälle. Men hur hanterar vi ett samhälle där många inte längre behövs och hur hanterar vi rätten att få bidra? Våra processer kring delaktighet syftar till att alla behövs, att alla kan bidra och att vi därigenom blir relevanta för fler människor. Med hjälp av nätverkshjulet och de olika perspektiven analyserar vi gårdagens, dagens och morgondagens behov genom att fråga och bjuda in till diskussioner utifrån de olika perspektiven.

58


mellan aktiviteter, verksamheter och människor, mellan gammalt och nytt, mellan arbete och fritid, mellan barn och gamla. Krockarna kan upplevas som jobbiga och skapa oro men ger oss nya tankar och idéer. De ger energi och utvecklar oss, speciellt de möten vi inte förstår. Vi känner ibland en märklig energi på Wenngarns slott, en kraft som inspirerar och motiverar. Samtidigt som vi kan vara både cyniska och skeptiska blir vi märkbart påverkade på ett positivt sätt. Spökjägarna har konstaterat att det finns ett antal spöken där, och även om vi är tveksamma så kan vi åtminstone konstatera att mötet med historien och alla människoöden på Wenngarn ger distans, energi och inspiration. Således ett bra Sisyfosprojekt.

6. Checkfrågan: Vad har Sisyfos med det här att göra? När vi nu tagit vårt projekt ända hit så måste vi ställa frågan: Har vi på Sisyfos med saken att göra? Vi kan ha identifierat något jättebra, funnit en lösning och konceptualiserat idén för att ändå inse att det inte är vi som ska genomföra projektet. Det kan helt enkelt vara så att det ligger för långt från sådant som vi är bra på. Men det kan även ha att göra med risknivåer, storlek på projektet och andra saker som sammantaget gör att vi på Sisyfos inte är lämpade. Att lägga ner eller avyttra ett projekt är svårt, men de lärdomar som gjorts i projektet kan visa sig vara mycket värdefulla i ett helt annat sammanhang. Något som ofta visat sig karakterisera ett Sisyfosprojekt är när krockar mellan kulturer, åldersgrupper, funktioner och kategorier sker. Det finns självfallet dåliga krockar, som när bilar möts i hög hastighet. Vi tänker på positiva krockar, de många spännande frågorna som möts och ifrågasätter våra fördomar och konventioner och som skapar nya spännande möten, bestående intryck, friktion och energi. De öppnar sinnet, bryter fördomar och utvecklar samhället. I Sverige är det tradition att resa ut i världen och krocka lite försiktigt. Vi reser för att möta en ny matkultur, nya dofter, människor och företeelser som inte tillhör vardagen här hemma. De äventyren ger inspiration och bestående intryck. Men kanske finns utmaningarna närmare än vi tror. Att vidga vyer, hitta nya synvinklar och komma ur vår bekvämlighetszon är viktigt, och då inte bara i semestertider. Ett av målen i vår vision är att ge ett bestående positivt intryck och VÅGA. Vi vill bejaka krockarna 59


7. Förlora inte kraften på vägen

• Berätta genom att nedteckna historierna i tal och skrift. Historieberättandet är en viktig del av vår kultur och ett band till det förflutna som vi riskerar att tappa om vi inte tecknar ner våra förfäders och vår egen historia, tankar och funderingar. • Skapa historia glömmer vi ibland bort när vi pratar om vikten av att bevara och berätta. Vi har ett ansvar att föra vårt samhälle, våra byggnader och vår kultur framåt och våga skapa vår historia.

En avgörande faktor för att lyckas med ett komplicerat projekt är att det måste finnas energi och kraft för att ta sig igenom det. Det händer att den inledande fasen är så krävande och uttömmande att när man står redo att sätta i gång så finns inte lusten och nyfikenheten kvar. Om man tappat det där ursprungliga pirret på vägen – det vi kallar X-faktorn – så är det stor risk att hela projektet kommer att misslyckas. Skälen till att något går förlorat i en process kan vara flera, men vår erfarenhet är att om processen gjort att det ursprungliga pirret har tvingats till för stora kompromisser så kan lusten rinna ur.

Historia är viktigt, och ibland allvarligt, men mest av allt kul och spännande. Det historiska perspektivet ger ytterligare dimension till våra liv och hjälper oss att inte tappa vare sig huvud eller fotfäste.

Så hur ska man tänka om man står där redo att sätta i gång, men lusten plötsligt inte finns där? Hos Sisyfos tänker vi så här: Vi har arbetat med förädling sedan 2003. I våra projekt ryms ibland tusenårig historia, och vi inser att vår stund här är ett kort ögonblick. När vi tänker på alla dem som levt sina liv på våra fastigheter och bidragit till att föra historien framåt känner vi oss nästan som en liten båt mitt ute på havet. Genom att sätta in oss själva och våra projekt i ett större sammanhang kan vi hitta tillbaka till energin.

Vi har valt att använda vår historia som symbol för hållbarhet. Vi pratar ofta om återvinning och glömmer att våra förfäder var mästare på det. När samhället förändrades och slott, gårdar och torp byggdes om så återanvändes och flyttades varenda planka och tegelsten till nästa bygge. Varje pryl sparades och vårdades genom generationer. Kan vi bygga system som säkerställer att vi inte river, plockar bort eller slänger det som kan återanvändas? Det är ett av många sätt att skapa ett miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle. Samtidigt bevarar vi kulturmiljöer och föremål samt förstärker den historiska kopplingen till vårt kulturarv.

Vi kan lära oss mycket av historien och vi har fått lära oss mycket om historia under våra projekt. Vår syn på historia och vikten av att förstå den för att kunna vara med och skapa framtiden har förändrats. Vi beskriver det som att vi behöver bevara, berätta och skapa historia.

Genom att ta en tur tillbaka till kärnan och påminna oss om vad vi egentligen håller på med så återskapar vi energi och fokus.

• Bevara genom att vi inte tar bort andras historia när vi lägger till vår. Att vi inte river och ersätter, utan lägger till och utökar.

60


8. Projektfas

Sisyfos projektplan är mycket enkel, eftersom vi tror att det i det enkla även bor möjligheten att faktiskt lyckas. Vi har sett komplicerade projektplaner på 30 sidor som ingen förstår, läser eller förhåller sig till. Vi arbetar i stället med en projektplan som ryms på en sida. Den innehåller följande frågor och därtill kortfattade svar:

Om du har passerat de inledande sju stegen så återstår nu bara det riktigt svåra, att förverkliga projektet. Vi har alla sett hur tråkigt det kan bli när dröm möter verklighet. Den stora utmaningen är att både kunna vara fokuserad på projektets framdrift, samtidigt som vi kommer ihåg varför vi gör det. En avgörande faktor för att det ska bli bra är förstås att det team som du har skapat förmår att hålla flera tankar i luften samtidigt.

– Vad är projektets syfte och mål? – Vilka nyckelleverabler krävs? – Vilka huvudaktiviteter ska genomföras? – Vilken tidsram jobbar vi efter?

Vår erfarenhet är att processen fram till ett projekt är enklare att strukturera och förutse än själva projektet. Verkligheten är alltid mer komplicerad än vad vi tror och alla projekt utsätts för svårigheter som måste övervinnas. På Sisyfos har vi tre saker som hjälper oss:

– Vad i Sisyfos mindset berikar projektet? – Hur sker kommunikation och lärande inom projektet? – Vilken bemanning och resursåtgång krävs?

Ja, så här gör vi på Sisyfos. Om du här har sett en bra sak i vår process som du kan använda dig av så är vi bara glada. Det är så världen rör sig framåt.

• Vår konstitution som styr verksamhetens inriktning. • Vårt Sisyfos mindset som hjälper oss att se det stora i det lilla och att orka när vi egentligen är trötta. • Vår projektplan.

Rätt personer på rätt plats. Sisyfosgruppens projekt innebär arbetsintensiva processer där närhet mellan ledning och verkställare är en central del av processen.

61


62 62


REFERENSER Länge fokuserade vi på Sisyfos på att driva och utveckla olika vindsprojekt. Ofta innebar det logistiska krumbukter, svåra avvägningar och att lösa oväntade situationer. Sedan upptäckte vi hur roligt det är att arbeta med byggnader och platser som berättar en historia. Vi gillar delningsekonomi, och därför vill vi inte skapa museala miljöer utan i stället utveckla byggnader som används och gör människor glada. Det gör vi genom att bevara det som redan finns, utveckla det vidare och berätta den unika historia som varje plats bjuder på. Den historia som vi har fått förtroendet att förvalta tillhör oss alla, och alla kan vara med och utveckla den. Vi hoppas att fler vill dela vår glädje i de projekt som vi driver, komma med idéer och hjälpa oss att göra det svåra till något väldigt roligt. Här presenterar vi några av de platser och byggnader som vi är extra glada över att ha fått vara med och utveckla.

63


WENNGARN BAKGRUND Wenngarns slott, med anor från medeltiden, och platsen det ligger på är ett av Sveriges mest kulturhistoriskt intressanta områden. Med sin placering strax utanför Sigtuna har området spelat både huvud- och biroller i olika händelser som format Sverige. Under flera år drev Lewi Pethrus stiftelse en alkoholistanstalt här, men under 1990-talet förföll Wenngarn sedan platsen fallit i händerna på en tysk affärsman med en dröm om att skapa en kurort, något som aldrig realiserades. I stället blev Wenngarn ett tillhåll för samhällets mörkare krafter med kriminalitet, droger och prostitution.

Alkoholistanstalten invigd, 1916.

UTMANING Ingen ville ha med Wenngarn att göra. Ingen ville bo där, och barn och ungdomar uppmanades av oroliga föräldrar att hålla sig borta från den plats som uppfattades som otrygg.

Midsommarfirande med personal och intagna, 1920-tal.

INSIKT Om vi ska bygga ett nytt samhälle som kan ge liv åt området så behöver vi ha ett holistiskt samhällsperspektiv på platsen. Vi behöver inte bara bygga nytt utan också presentera ett livserbjudande genom att utveckla en hållbar plats som människor vill besöka, bo eller verka på.

LÖSNING Vi öppnade slottet och gjorde det till Wenngarns hjärta. Vi tog tillvara alla berättelser – goda som onda – och har genom dem byggt ett nytt Wenngarn. I dag lever här över 600 personer och det finns många olika verksamheter och servicefunktioner på platsen. Nu finns ett bysamhälle med en egen gemenskap etablerad på platsen, och arbetet med att utveckla det delar vi med alla invånare.

Anstaltsbussen med chaufför, 1950-tal. Anstaltens betongfabrik, i dag företagscenter, förskola och gym, 1970-tal. Wenngarns historia är fascinerande. Med anor från 1000-talet är det ett av Sveriges äldsta slott. På 1900-talet utvecklades det gamla godset till ett samhälle under den tid som man drev alkoholistanstalt här, men från mitten av 90-talet gick det gradvis ner sig i ett tillstånd av misär.

64


Slottet med sitt märkliga kapell är öppet för besökare och går även att hyra. Slottsområdet har blivit ett litet samhälle med bostäder för cirka 700 personer. Här finns också vedugnspizzeria, kafé, orangeri, musteri, bageri, företagscenter, eventlokal, gym och förskola. Allt med slottet som hjärta.

65


BOTELL VOLTA BAKGRUND På en attraktiv plats strax utanför centrala Stockholm ligger den gamla dammsugarfabriken Volta. Verksamheten var som allra mest intensiv under 1910-talet då över 100 människor arbetade i fabriken. I dag är det inte längre många som städar med en Volta, och sedan fabriken stängdes har huset i stället härbärgerat småföretag och under åren blivit alltmer slitet.

UTMANING Hur kunde vi ge den här fastigheten, som är industrihistoriskt intressant, ett nytt liv? Trots ett skriande behov av nya lägenheter i Stockholm medgav detaljplanen inte nya bostäder på platsen. Vi behövde därför fundera på hur fastigheten kunde skänka värde till många människor utan att omvandlas till bostäder.

Nya Elektriska Volta grundades mitt under brinnande världskrig med siktet inställt på att efter krigsslutet stå redo att förenkla livet för privathushållen. Navet var Ulvsunda där produktionen snabbt tog fart med en stor fabrik och internationell reklamavdelning. Bild från ett säljevent under 1920-talet.

INSIKT Vi lever i ett ålderdomligt regelverk som berättar för oss vad som räknas eller inte räknas som en bostad. För den som saknar tak över huvudet är det ointressant om boytan är korrekt enligt byggnormen. Mekaniska avdelningen och monteringsavdelningen i Ulvsundafabriken. 1910-tal.

LÖSNING Vi skapar ett botell. En blandning av bostad och hotell där vi utforskar hur en kombination av de två boendeformerna kan skapa något nytt och bra. En plats där man med hjälp av delningsekonomi kan maximera nyttan med ett boende genom att hyra ut det när man inte själv behöver sitt botellrum och därmed låta staden bli en möjlighet för fler.

Genom företagets stora internationella reklamavdelning producerade Volta pamfletter, reklammaterial och kataloger, vilka översattes till spanska, engelska, tyska och ryska.

66


I Sisyfos projekt omvandlade vi en del av den gamla fabriken till funktionsanpassade boenden. Husets speciella karaktär krävde att rummen fick sin unika planlösning – från compact living på 9 kvadratmeter till stora våningar på 120 kvadratmeter. Ett koncept mellan bostad och hotell – botell. Samtliga interiörer tog avstamp i Voltas grafiska profil från det expansiva 1920-talet och toppades med specialdesignade konstverk av Mattias Stenberg, Kosta Boda.

67


VILLA BJÖRKUDDEN BAKGRUND Villa Björkudden är en pampig rest av världsutställningen i Stockholm 1897. Huset stod ursprungligen vid Djurgårdsbron och fungerade som expeditionsbyggnad innan det bräda för bräda monterades ner och fraktades till sin nuvarande plats på Tynningö i Stockholms skärgård. Genom åren har huset gått från att vara sommarnöje för societeten till att användas som flyktigboende under andra världskriget innan det så småningom började förfalla.

UTMANING Hur gör man en av skärgårdens vackraste platser tillgänglig för många, i stället för att förvandla den till ett privatägt sommarpalats med stängsel?

INSIKT Vi på Sisyfos tycker att det är en magisk plats för möten och nätverkande, för att hämta inspiration och för att arrangera roliga fester. Antagligen finns det fler som tycker likadant.

LÖSNING Vi renoverade varsamt och sparsmakat upp Villa Björkudden, men med idén att huset fortfarande skulle förfoga över sin ursprungliga charm. Enkel skärgårdsstandard varvas med toppmoderniteter, nya konstinstallationer och tennisbana. Läget är oförändrat, liksom sommarbarnens klotter från 50-talet. En magisk plats som har sålts till en ny ägare. I flera samarbeten med Orrefors och Kosta Boda har platsens historia speglats i en serie konstverk som har skapats av några av deras främsta konstnärer.

En rik historia. Villa Björkudden uppfördes först på Djurgården i samband med Stockholmsutställningen 1897 och flyttades därefter ut till Tynningö. Huset har sedan dess varit bland annat sommarnöje, flyktingförläggning, skola och kollektiv.

68


Mellan historia och framtid. Från 2015 har Sisyfos förvaltat villan, innan den år 2020 fick en ny ägare. Interiören har återställts och kompletterats. Bland annat med en kristallbar av Lena Bergström, Orrefors, som inspirerats av platsens historia.

69


HUS UTAN SLADD BAKGRUND Vi står inför stora utmaningar kring miljö, hållbarhet och energianvändning. Oavsett vad vi bygger så måste vi bygga för framtiden eftersom våra fastigheter kommer att leva under lång tid.

UTMANING Beroende på vem man frågar så får man olika svar. Vissa säger att något fungerar för framtiden och andra säger tvärtom. Olika tekniker utvecklas oberoende av varandra, men det är svårt att veta vad som händer när man kombinerar olika redan existerande lösningar.

INSIKT Det är lättare att prata om hållbarhet än att faktiskt göra något. Men går det att bygga ett hus utan sladdar och rör som går in och ut i byggnaden? Ett hus som alltså sköter sig själv?

LÖSNING Vi byggde Hus utan sladd. Sedan 2015 står det på Wenngarn, och i det bor människor som lever ett fullgott och bekvämt liv med betydligt mindre miljöpåverkan än vi andra. Teknologi i vardagsidyllen. Hus utan sladd är uppfört på en befintlig husgrund på Wenngarn och smälter trots sina många tekniska finesser väl in i byn. Huset bebos i dag permanent.

För att göra huset självförsörjande fanns det fyra stora frågor att lösa: värme, el, vatten och avlopp. • Projektet innehåller bland annat följande delar: • Pelletseldad stirlingmotor som ger el och värme på vintern. • Passivhusstandard med högisolerade tak och väggar samt fyrglasfönster. • Energilagring med litiumbatterier och genom laddning av elbil. • Internt elnät baserat på likström för att minska omvandlingsförluster. • Rymddusch som återcirkulerar vattnet och spar massor av energi och vatten. • Avloppssystem inspirerat av naturens egna processer. Läs mer på husutansladd.se

70


Teknologi i vardagsidyllen. Hus utan sladd är uppfört på en befintlig husgrund på Wenngarn och smälter trots sina många tekniska finesser väl in i byn. Huset bebos i dag permanent.

71


WALLOXEN BAKGRUND Byggt 1914 som ett hem för samhällets mest utsatta, epileptiska barn, och finansierat av privatpersoner i en tid då samhället inte hade plats för avvikande diagnoser. Sedan avvecklingen på 1960-talet har byggnaden varit vårdhem, psykiatriklinik och cancerklinik. På senare år har en vårdcentral huserat här, och här finns också den största skolan i Sverige som drivs enligt Reggio Emilia-modellen.

UTMANING Vi lever i dag funktionsseparerade liv, där vi bor, jobbar, utbildas, umgås och åldras på olika platser utan att riktigt möta människor som befinner sig i en annan fas av livet.

Margarethahemmet invigdes 1915 som ett ideellt initiativ för vård av barn med epilepsi. Hundratals barn hade sin uppväxt här under åren fram tills verksamheten upphörde 1969. Därefter har de slottslika byggnaderna hyst företag, annan omvårdnad och en kooperativ skola.

INSIKT Platsen Margarethahemmet är redan ett forum för ett gott utbyte mellan behov och tjänster med befintlig skola, vårdcentral och boende. Genom att ta vara på dessa förhållanden kan vi skapa hållbara strukturer som bryter vår annars uppdelade tillvaro.

LÖSNING Vi utvecklar och bygger vidare på den befintliga skolan, och kompletterar med service, offentliga ytor och olika boendealternativ. På så sätt kan vi skapa nya värden genom bättre resursutnyttjande, men framför allt skapa en plats där människor som behöver varandra kan mötas. Under 2019-2021 har bebyggelsen renoverats och kompletterats med hänsyn till kulturhistoriska värden och en hållbar byggprocess, med allt från hundbad till servicefunktioner. Det är vad vi kallar ett modernt bysamälle.

Lektionssal, 1959.

72


Förändring ur ett brukarperspektiv. I arbetet med att komplettera Margarethahemmets bebyggelse har eleverna på skolan tagit aktiv del. Via workshoppar mellan arkitekter, byggherre och elever drogs planerna för skolans miljö upp. Här ska äldre och yngre samt boende och besökare kunna trivas.

73


KAGGEHOLM BAKGRUND Ett slott beläget på en ö i Mälaren som har varit ett centrum i över 1 500 år. De senaste 75 åren har slottet varit centrum för Filadelfiakyrkans egen folkhögskola, vilken har haft en stark närvaro på ön, och runt de gamla byggnaderna har ett eget samhälle vuxit fram. Efter en lång tid här återvände skolan till sina gamla lokaler i Rörstrand, och Sisyfos bygger vidare på en lång historia.

UTMANING Hur ska Kaggeholm hitta en framtid och kunna stå på egna ben utan den kyrka och skola som i 75 år har befolkat platsen? Hur ska platsen bli värd att besöka, bo eller verka på?

INSIKT Med sitt läge invid Mälaren är vattnet Kaggeholms största tillgång. Det har gjort Helgö attraktivt ända sedan de första adelsmännen en gång bosatte sig här och är i modern tid fortfarande något som har lockat hit dagens bofasta.

LÖSNING Projektet Kaggeholm är för Sisyfos ännu i en tidig fas, och det är en resa vi ser mycket fram emot att göra tillsammans med dem som vill bidra med idéer. Vi har inlett förändringsresan med att bland annat skapa ett kafé för våra besökare. Vi tror på att i Lewi Pethrus anda bygga vidare på en idé om det goda samhället.

En plats för lärande. Sedan 1940-talet har Kaggeholm varit hem för pingströrelsens egen folkhögskola. I och med att verksamheten flyttar tar Sisyfosgruppen vid för att förvalta och utveckla platsen och det arv herrgården och skolan har bidragit med i området.

74


En pärla vid Mälaren. Kaggeholm ligger på en historisk plats där Helgö var ett centrum för handel redan under 500-talet. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes under 1700-talets första hälft. Den praktfulla slottsparken med sin nationalromantiska prägel är resultatet av ett samarbete mellan den sista privata ägaren, bankiren Martin Aronowitsch, och arkitekten Isak Gustav Claeson, arkitekten bakom Nordiska museet.

75


DRAGON GATE BAKGRUND Bredvid E4:an mellan Uppsala och Gävle ligger Dragon Gate. En gång i tiden var det antagligen ett av Sveriges mest utskrattade byggprojekt. Ett Kina i miniatyr som aldrig öppnade på riktigt. Ändå har det engagerat många människor och inte lämnat någon oberörd. Historien om Dragon Gate börjar inte med en kinesisk affärsman, utan med svenska kommunpampar som på 1980-talet anlade ett hotell här. Människor fnös åt projektet och kallade det skandalbygge. Något i den norduppländska skogen gick snett redan då, men nu försöker vi hitta en ny väg framåt och ta tillvara de fascinerande delarna av Dragon Gates historia. Vem sa att det ska vara lätt? Vi säger att det är kul!

Vy över det nybyggda Hotell Älvkarlen vid E4:an 1989. Foto: Avena/Upplandsmuseet.

UTMANING Hur kan man gjuta framtidstro i ett projekt och framför allt en plats som konsekvent har gjort människor besvikna och blivit så utskrattad?

INSIKT En plats som bär på så starka berättelser och så mycket engagemang kan inte bara vara ett problem. Den måste vara en möjlighet. Dragon Gate är en nutidsgåta som på olika sätt berör och skapar funderingar. Utifrån det finns det något att bygga på.

LÖSNING Lösningen för Dragon Gate ligger kanske inte i att behålla hela den kinesiska kultur som i dag finns på platsen. I stället har vi bjudit in entreprenörer och kreativa krafter att testa platsen och ge förslag på vad den kan utvecklas till. Det har hittills lett till festivaler, ett populärt kafé samt ett träningscenter för kampsport och wellness. Ja, vi tror att vi faktiskt har börjat hitta lösningen på Dragon Gates gåta. Och både vi och våra besökare har skrattat gott åt vår butik med alla de saker som den tidigare kinesiska ägaren lämnade kvar.

Under byggnadstiden kantades Dragon Gate av kritik, och Arbetsmiljöverket utfärdade flera anmärkningar på byggarbetsplatsen. Trots bristerna rapporterades inga allvarliga tillbud. I efterhand förklaras problematiken med "kulturkrockar". Foto: Gefle Dagblad.

76


Dragon Gates inredning och utsmyckningar är inspirerade av den kinesiska kulturen. Vid sidan av den pagodformade huvudbyggnaden finns här både en staty av Buddha och en hel terrakottaarmé. Hur platsen kommer att utvecklas är ännu inte klart, men här finns alla förutsättningar för ett spännande möte mellan Sverige och Kina.

77


VILLA STRANDVIK, GUSTAVSBERG BAKGRUND I Gustavsbergs hamn ligger den vackra villan Strandvik. Länge var den hem för porslinsfabrikens bolagsdirektör och användes senare som representationslokal. När Gustavsbergsbolaget splittrades och en stor del av marken såldes till olika intressenter under 1990-talet kom villans underhåll alltmer på efterkälken. Under 2000-talet användes den först som socialinstitution och stod sedan helt tom under en längre period. Den nya ägaren JMville hitta en ny användning för villan utan att radera dess historia. Det var så vi kom att samarbeta.

Gammal handmålare.

UTMANING Hur skapar man en funktionell lösning för byggnaden samtidigt som man behåller de starka arkitektoniska och miljöskapande värden som villan står för? Byggnaden är för stor för en enskild brukare, och detaljplanen medgav inte någon annan verksamhet än bostäder.

Berså – av Stig Lindberg.

INSIKT Det finns ett starkt intresse för andra boendeformer än de vanliga tomtägar- eller bostadsrätterna. Men trots att nya boendeformer som ägarlägenheter i några år har varit möjliga i Sverige har de inte utforskats i någon större omfattning. Villa Strandvik är byggd för att vara en representationsbyggnad i gränssnittet mellan offentligt och privat, vilket lämpar sig väl för en sådan boendeform.

Wilhelm Kåge och hans elev Stig Lindberg.

LÖSNING I stället för att stycka byggnaden i många små enheter behöll vi tanken på villan som en representationsbyggnad. Varje plan av villan fick bli sin egen bostad med generösa sociala ytor där vi har tagit särskild hänsyn till den tidigare planlösningen och dess inredningsdetaljer. Ägandet sker genom så kallade ägandelägenheter, som ger den boende större inflytande över hur man använder sin egen bostad, med en gemensam underhållsfond. Resultatet blev en byggnad som både utseendemässigt och i sin funktion går i linje med historien.

Torkning på transportband av sanitetsgods som passerar den varma luften ovanför de elektriska tunnelugnarna, 1951.

78


79 Foto: Gustav Kaiser


EF T EROR D

Vad händer med Solbacka nu? Sedan vi på Sisyfos först fick upp ögonen för Solbacka har det gått några år. De förra ägarnas högt ställda visioner hade kommit av sig. Nu hade intressenter dragits samman för att se på platsens möjligheter och rädda den från ett tilltagande förfall. För oss, liksom många andra, var anläggningen inbjudande och skicket inspirerande. Här finns det jobb att göra!

gemensamt kan lyssna på varandra och prata om vilka behov som finns på platsen. Vad vill vi alla att den ska utvecklas till? Det är när vi lyssnar och tar tillvara andras idéer som de bästa lösningarna kommer. De första månaderna som ägare av Solbacka har visat att det finns ett enormt engagemang för platsen, på bygden, bland tidigare elever och hos en intresserad allmänhet. Därför börjar vi med det viktigaste: att testa idéerna ihop med er – berätta vad vi vill ha så funderar vi tillsammans på hur det kan göras. Vi pratar ofta om bysamhället som organisationsmodell, och i bygden runt Stjärnhov och Gnesta kan vi se många goda exempel på hur det kan bli. Låter det lätt? Det är det inte. Men vi brukar säga att det blir tråkigt när något är för enkelt och mycket roligare när det är svårt, helt enkelt för att vi då måste utmana och utveckla oss själva och för att vi då också får kontakt med andra människor.

För snart 30 år sedan började vi renovera vindar på äldre byggnader, och vi älskar fortfarande att göra det oanvända användbart och att hitta en funktion för byggnader och platser så att fler kan använda dem. Länge. Att renovera och återbruka förändrar inte världen, men det har gett oss på Sisyfos möjlighet att ta oss an många roliga utmaningar, med tiden hela bysamhällen. Några av dem kan ni bekanta er med längre fram i boken. Solbackas kombination av utmaningar och historiska värden tilltalade oss. Visioner har inte saknats för platsen, och många av dem har varit bra. Vår idé med att köpa en liten bit av en av Sveriges vackraste platser är att försöka göra den angelägen även för andra och att förvalta befintliga värden. Men vi kommer ingenstans på egen hand, utan vi behöver hjälp av andra som har idéer och tankar om platsen. Vi har visserligen hållit på med våra olika projekt ett tag, men ju fler projekt vi deltar i, desto tydligare blir vetskapen om hur bra resultatet kommer att bli om vi gör det här tillsammans. Därför börjar ett Sisyfosarbete alltid med bjuda in alla som är intresserade så att vi

Vad kan Solbacka vara? Vi har en del idéer, men svaret har inte vi ensamma, lika lite som landsting, entreprenörer eller aktörer inom kinesisk byggindustri egentligen visste vilken potential som fanns. Men med grunden i dels platsens historik och kunskapen från människor som verkat här, dels i vår Sisyfosmodell fortsätter vi att utveckla Solbacka tillsammans med alla som vill vara med. Vi hoppas att vi alla kan göra Solbacka till en plats som gör en liten del av världen både roligare och mer spännande.

80


Utveckling genom delaktighet. En central del i Sisyfos projekt utgår ifrån delaktighetsdagen där vi bjuder in allmänhet och samhällsföreträdare för att dela och utveckla idéer och perspektiv. Det tar projekten vidare genom samtal och kopplar resurser till existerande behov. Bilder från delaktighetsdagar på Wenngarn – som du kan läsa mer om på sig 64.

81


SISYFOS – VI BYGGER PÅ HISTORIEN MED NYA IDÉER Sisyfos har trotsat den mäktige Zeus. Som straff för sin hybris döms han att för all evighet rulla en tung sten uppför ett högt berg. Han tvingas använda all sin kraft, och när han äntligen når toppen rullar stenen ner igen. Berget är alldeles för brant och Sisyfos måste börja om från början. Sisyfosarbete är ett begrepp som handlar om ett arbete utan slut, ett evigt ”straff”. Men Sisyfos lyckas lura gudarna och hålla fast vid sitt ord om att han aldrig ska låta sig straffas av gudarna. Det gör han genom att inse att straffet bara är ett förhållningssätt, för om han ändå ska rulla sten hela livet gäller det att i stället hitta glädjen i uppgiften och att utmana sig själv. Vi vet inte varifrån vi kommer eller vart vi är på väg, men vi vet att vi kan göra det bästa av alla situationer och att vi äger vår egen lycka och framtid. Vår inställning och vårt förhållningssätt är nyckeln. Svårt är roligt och enkelt är tråkigt.

själva höjdpunkten. Det är då drömmarna, möjligheterna och utmaningarna formas. Vi får formulera våra visioner, mål och strategier och vi får göra en handlingsplan, bygga en organisation och skapa förutsättningarna. Det är spännande när vision, mål och värdegrund ska omvandlas till verksamheter, tjänster och miljöer. Vi vet vart vi vill men vi vet inte var vi kommer att hamna. De tomma fastigheterna möter människor som skapar kultur och ger fastigheten liv, en organisk identitet som inte går att styra. Som byggbolag skapar vi arenor för människor och möten. Vi skapar förutsättningar och mötesplatser. Det är det roligaste vi vet. Alla historier vi får ta del av är fantastiska. De knyter ihop dåtid med både nutid och en framtid som vi vet väldigt lite om. Men här och nu är vi med och förändrar världen. Den vetskapen gör oss motiverade att varje dag satsa på det som vi tror på och att använda de plattformar vi har så mycket vi kan. Vi ångrar sällan det vi har gjort men vi ångrar ofta det som vi inte gjorde. Om vi hittar passionen och glädjen och vågar misslyckas så kommer vi alltid att lyckas.

Ett byggprojekt och att förädla en byggnad som innehåller en historia är som en förälskelse och en resa. Det är så mycket mer än bara arbete. Det är en resa fylld av motgång och medgång. För att vi inte ska förlora oss helt i projektet är det viktigt att vi skapar en struktur med en början och ett slut. Planeringsfasen är för oss och för många andra

82


Ett särskilt tack, till alla grannar, intressenter och Solbackapojkar som gjort vårt arbete hittills möjligt. Vi ser fram emot ett fortsatt gott samarbete!

83


Våren 2021 köpte Sisyfosgruppen Solbacka, i hjärtat av Sörmland, och påbörjade upprustningen av det förfallna området. En gång var det här platsen för en av landets mest omtalade internatskolor, men vi har här också fått bekanta oss med en berättelse om visioner för såväl plats som för människa. Vi har letat efter platsens själ och hjärta och funderat på hur vi här kan bevara, berätta och skapa historia. Med den här boken vill vi hälsa dig välkommen till Solbacka och till samtalet om vad platsen kan vara i framtiden.

84


Millions discover their favorite reads on issuu every month.

Give your content the digital home it deserves. Get it to any device in seconds.