Sweor genom tiderna

Fanny har varit med i Swea New York från första dagen.

–Jag har alltid varit föreningsmänniska! säger hon glatt.

Fanny var i Laguna Beach, Kalifornien, på sin 40-årsdag. Hon minns med värme hur hon blev firad av Sweorna där trots att de inte visste mer om henne att hon var en New York-Swea.

–Jag glömmer det aldrig – det var helt fantastiskt!

Upplever du att New York förändrats mycket rent visuellt?

–Jag bor på 84:e mellan 2:a och 3:e och har bott här i sådär 30 år. Visst kommer det upp nya hus ibland, men förändras det ena blir man vän med det förändrade.

Jag minns när jag stod och köade för att köpa biljetter till Tutankhamon-utställningen på the Met 1979. När jag kommit fram visade det sig vara något fel på biljettmaskinen. Det var tider det!

36:e gatan och 3:e avenyn. Jag minns att jag åkte upp till Harlem för att köpa halvantika möbler för väldigt lite pengar och jag tänkte aldrig att det var farligt eller något. Jag har aldrig varit rädd av mig. Många är rädda för att leva.

–I och med att jag har en Airbnb och tack vare smårestaurangerna som ligger häromkring blir man god vän med nya butiksägare och nyinflyttade och det känns inte som att kvarteren förändrats fast de gjort det. Jag gillar att bo här i Yorkville och det ar väldigt bekvämt och väldigt bra med tunnelbanan runt hörnet.

–Jag tror att jag haft många änglavakter i mitt liv, eller nej, jag tror inte - jag vet. Min bror brukade nämligen säga: tro gör man i kyrkan och dit går vi inte!

Harlem då och nu

– Jag åkte buss upp till Harlem idag och resan var berikande på många vis. Jag lyssnade till en kvinna som satt bredvid mig och berättade saker om vad man skall tänka på som hyresvärd, ja, nya regler och lagar bland annat vilket var väldigt intressant.

Det var otroligt att se hur St. Nicholas Avenue och allting på 125:e gatan och uppåt förändrats med nya byggnader och namnaffärer, parken i Harlem och mer. Apropå Harlem var vi tre som delade på en våning på

Gör det bara!

Det är en sak att vara rädd för omständigheter, men man får inte gå omkring och vara rädd! Det låter som en klyscha, men gör det bara – jag har alltid hoppat in i situationer och jag kom till England av en slump. Sedan kom jag hit till New York, började undervisa i matlagning i min brownstone.

Jag fick en elev som var bra på bokföring men det visade sig att det blev tvärtom, att det var jag som fick sköta bokföringen och hon det andra istället!

– Angående att vara rädd skall man akta sig för övergångsåldern, varnar Fanny med glimten i ögat.

När jag var mitt uppe idet hela köpte jag en restaurang utan att veta vad jag gjorde. Men det gick bra!

– Jag fyller 83 i augusti. Trots att jag ibland blickar tillbaka på tiden jag bodde i London under 50-talet lever jag inte i dåtiden. Jag lever i nuet. Det har varit och är fortfarande en väldigt rik upplevelse att bara sitta på en buss i New York och lära sig vad man skall göra och inte göra med ens hyra, med mer. Och det enda jag egentligen gjorde var att lyssna.