In Memoriam Sweor vi mist

Hur kan vi tacka alla som gått före oss?

Eva Engman minns tre engagerade Sweor

Foto: privata

Britt Hansson

Min närmaste vän i denna trio - vi kände varandra länge men blev vänner ganska sent, om på ett annat sätt än hennes NJ-grupp ”svenska maffian”, som betydde massor för henne.

Jag bugar för den glädje och outtröttliga energi hon hade för, och i, sitt yrke som frisör. Hon jobbade långa dagar på salongen, för att sedan komma till Manhattan och klippa många av oss Sweor, först på Svenska Kyrkan, senare hembesök.

Våra stunder i Harlem kommer jag minnas för evigt, inte minst för den bakvända världen - frisören kom med en flaska vin!

SWEA NY har fortfarande inte funnit någon att fylla hennes uppgift som gjorde livet så vackertTeatergruppen. Hon var snabb, och högg de ibland få biljetterna, till fantastiska priser och vi fick vara lika snabba och kontakta henne. Vi såg många fina föreställningar och det är uppskattade Facebookminnen som dyker upp med Cathrine i centrum med sitt härliga leende.

Vi behövde heller aldrig gå på bio. Hon berättade målande, med varje detalj på plats, om de filmer hon sett. Viken observationsförmåga och minne hon hade.

Hon njöt njuta av varje stund och kom ofta till Birdland där vi njöt av Louis Armstrongbandet. Det känns alltid i hjärtat när jag lyssnar på den sista sången hon hörde där, när Jim sjöng; ”The song is ended, but the melody lingers on.”

De orden känns som de får stå för alla de Sweor som gått före oss – deras melodi lever kvar.