Svensk Linje, nr 4, 2016

TRIGGER WARNING: I DETTA NUMMER FÖREKOMMER BILDER PÅ GABRIEL WIKSTRÖM!

SVENSK LINJE I FRIHETENS TJÄNST SEDAN 1942 Fria Moderata Studentförbundet

NUMMER 4 | VINTERN 2016 TEMA: FÖRMYNDERI OCH TVÅNG

Funnet

»Vilken fin öl/cigarett/sängkammare/sockerpåse du har där. Vore synd om något skulle hända med den ...«

2

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Innehåll FUNNET 2 LEDAREN 4 För nationen – mot nationalstaten | Johan Ridenfeldt 4

ORDFÖRANDEN HAR ORDET 6 Förbundet för frihet och inte moralism | Hugo Selling 6

BOMBER 8 TÄNKVÄRT 10 Svart Protest | Frida Granath 10

TEMA: FÖRMYNDERI OCH TVÅNG 12 Systembolaget | Alexander Fritz 12 Därför får du inte röka i fred | Blanche Jarn 14

TÄNKVÄRT 16 Staten är ett större hot mot elever än religiösa friskolor | Victoria Seeman 16

TEMA: FÖRMYNDERI OCH TVÅNG 18 Mellan världsförbättrare & världsförbittrare | Mattias Svensson 18

DÖDSRUNA 21 TEMA: FÖRMYNDERI OCH TVÅNG 22 Förakt och moralkompasser | Freya Björnfot 22

MITT I LINJEN 24 Nyttit Nyttit | Thelma Sawyer 24

RESEBERÄTTELSE 28 Reseberättelse: Bryssel | Alexander Fritz 28´

TANT RAND REKOMMENDERAR 30 FARBROR HAYEK HAUSSAR 31 FÖRENINGARNA 33 TÄNKVÄRT 34 Trumps chockvågor | Zebulon Carlander 34 Konservativa värderingar och en liberal samhällssyn | Johan Eriksson 36

TEMA: FÖRMYNDERI OCH TVÅNG 38 Politisk korrekthet som förmynderi | Stefan Tovesson 38

TÄNKVÄRT 40 Sent ska Syndaren vakna | Sten Storgärds 40

TEMA: FÖRMYNDERI OCH TVÅNG 42 Nej till valplikt | Bo E.L. Noblin 42

TÄNKVÄRT 43 Dags att riva muren mot Sverigedemokraterna | Jesper Karlsson 44

LINJERAT 46 Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

3

Ledaren

FÖR NATIONEN – MOT NATIONALSTATEN Av JOHAN RIDENFELDT

Den klassiska liberalismen kritiseras ofta för dess påstått atomistiska (läs: uppenbart felaktiga) människosyn. Efter att ha konstaterat att individer inte lever i ett socialt vakuum, uttalar konservativa eller socialistiska kommunitärer sin skepsis mot vad de uppfattar som liberalismens enögda fokus på distinktionen mellan stat och individ: »Vart har det samhälleliga samspelet tagit vägen? Har inte sociala institutioner, såsom tradition, kulturarv, seder och bruk samt etik och moral, någon betydelse för en sund samhällssyn?« Denna kritik är dock obefogad, ty den utgör endast en giltig och meningsfull kritik av en vantolkning av liberalismen. Förvisso använder sig liberaler av metodologisk individualism – och rätteligen så, ty endast individer tänker, känner och handlar! –, men denna används likaväl vid en analys av staten som vid en analys av samhället: Såväl statsmakten som samhället är i slutändan enbart praktiskt användbara abstraktioner av komplex av enskilda individer och deras handlingar. Det existerar inga organiska, antropomorfa och holistiska Stater och Samhällen vilka själva agerar.

4

Den distinktion som liberalismen i själva verket betonar är istället den mellan stat och samhälle: Samhälleliga är de institutioner vilka uppnår rikedom genom ekonomiska medel, det vill säga genom ursprunglig inmutning och upparbetning av dessförinnan oägda naturresurser; fredlig produktion och investering av kapital; samt frivilligt – och därmed ömsesidigt gynnsamt – utbyte. Exempel på samhälleliga institutioner är således privata hushåll, vinstdrivande företag och ideella organisationer.

Statliga är de institutioner vilka uppnår rikedom genom politiska medel, det vill säga genom olika former av stöld, såsom beskattning, expropriation, konfiskering, plundring och bedrägeri. Exempel på statliga institutioner är således såväl det tusenåriga (och ytterst komplexa) romerska riket som ett momentant (och ytterst simpelt) oplanerat snatteri begånget av en ensam individ.

Notera här särskilt att staten inte kan existera utan samhället – medan samhället givetvis kan existera utan Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Ledaren staten. De politiska medlen förutsätter att rikedom först har skapats genom ekonomiska medel. I annat fall existerar det inte någonting att stjäla. Staten är således till sin natur parasitär.

Samhället är alltså den arena där människor fredligt och frivilligt producerar och utbyter varor och tjänster. Med andra ord, samhället är marknaden. Är det därför korrekt att antaga att dessa samhälleliga relationer endast är av det monetära slaget? Nej, sanningen är den motsatta, ty människor är givetvis inte de economic men som det neoklassiska ekonomiska paradigmet påstår. Människor varken tänker eller värderar i objektiva termer av kronor eller dollar. Som den österrikiska ekonomiska skolan lär oss är våra preferenser istället subjektiva; vi eftertraktar kärlek, vänskap, godhet, trygghet och skönhet likaväl som pengar, bilar, hus och andra världsliga ting. Således är våra fredliga mellanmänskliga relationer av alla de vitt skilda slag: strikt »affärsmässiga«, vänskapliga, grundade i ett gemensamt intresse, fientliga, kärleksfulla, och så vidare.

En av det viktigaste samhälleliga institutionerna är nationen – och då menar jag inte någon av de i och för sig givetvis mycket viktiga studentnationerna i Uppsala eller Lund, utan en nation i betydelsen ›ett sammanhållet folk‹. En sådan nation kan aldrig avgränsas exakt, ty ett folk är till sin natur en komplex och varierande konstellation av människor definierad i termer av en mängd olika, skiftande och arbiträra gemensamma egenskaper: etniska, religiösa, lingvistiska, geografiska, historiska, med flera. Den judiska nationen, till exempel, kan dels sägas utgöras av de av judisk etnicitet, dels sägas utgöras av de av judisk trosbekännelse. Den slovenska nationen, vilken utgör en tämligen homogen och separat etnisk och språklig grupp, kan jämföras med de tre mot varandra tidigare krigande nationerna i Bosnien (bosnienkroater, bosnienserber och bosniaker), vilka alla kan sägas tillhöra samma etniska grupp och dessutom alla talar samma språk, men vilka skiljer sig åt vad gäller alfabet och religion.

En nationalstat är en stat som söker legitimera sin existens genom att hävda sitt ursprung i en viss nationalitet. Detta är dock lögn och dikt. Den typiska nationalstaten började inte alls som en nation, utan som en imperialistisk erövring av ett flertal nationer.

Generellt sett har denna erövring utgått från den blivande huvudstaden i det resulterande landets centrum, där själva ursprungsnationen blev det första offret för nationalstatens styrande elit. Därifrån har nationalstatens härskarklass sedan utvidgat sitt territorium Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

allteftersom, genom krig, diplomati och giftermål. De angränsande nationerna underkuvas en efter en, och eftersom varje existerande stat måste ha, om inte majoritetens sympati, så åtminstone dess resignerade acceptans, söker härskareliten forma en känsla av homogenitet tvärsöver riket. En sådan gemenskapskänsla – en sådan artificiellt framtvingad nationalitet – kan sedan utnyttjas för att åstadkomma subordination under imperiets centrum och styre.

En nationalstat, vid sidan av att likt varje stat vara en grupp rövare och banditer, uppnår med andra ord sin uppfattade legitimitet genom att skapa och nära en nationalistisk ideologi, vilken kommenderar lydnad och tribut. Vad gäller denna ideologi får sanning och rättvisa stå åt sidan, ty i syfte att skapa lydnad under maktapparaten kan tusenåriga anor fabriceras och trilskande nationaliteter arkebuseras. Som exempel på förfalskad historia kan nämnas de av Gustav Vasas söner ur luften tagna regentnumren, de egyptiska faraonernas anspråk på gudomlighet eller det nationalsocialistiska Tysklands »ariska« mytologi. Vad gäller nationalistiskt motiverade förföljelser av frihetssträvande folkslag nämner jag endast Förintelsen, ty en uttömmande lista skulle kunna fylla åtskilliga sidor av denna tidskrift.

I grund och botten är nationstillhörighet en subjektivt upplevd känsla av samhörighet med andra människor, baserad på ett godtyckligt urval av objektiva realiteter.

Det är således omöjligt för en utomstående observatör att definitivt avgöra huruvida någon tillhör, säg, den svenska nationen. Endast individen själv kan meningsfullt avgöra vilken nation (eller vilka nationer) han anser sig tillhöra, och en liberal nationalism måste således syfta till att göra nationalitet till någonting frivilligt, baserat på individens likaväl som de övriga i nationen ingående individernas ömsesidiga samtycke.

Av yttersta vikt för ett fritt samhälle är därför såväl positiv som negativ föreningsfrihet, inklusive rätten att diskriminera och exkludera.

Men den mest grundläggande garanten för individuell suveränitet i ett fritt samhälle är den absoluta rätten till secession, det vill säga till att fritt utträda ur nationalstaten. Varje individ måste tillåtas äga rätten att själv avgöra sin och sin egendoms framtid. Leve de fria nationerna – ned med nationalstaten!

5

Ordföranden har ordet

FÖRBUNDET FÖR FRIHET OCH INTE MORALISM Av HUGO SELLING

Den 20 december valdes slutligen Donald Trump till Förenta Staternas president av elektorskollegiet. Enbart två republikanska elektorer avvek och röstade på John Kasich och Ron Paul. Desto fler, fem, demokratiska elektorer valde att svika Hillary Clinton. Om valresultatet i Förenta Staterna har det skrivits flera såväl indignerade kommentarer som spekulationer i hur president Trumps mandatperiod kommer att se ut.

Trumps vänliga inställning till Putin och protektionistiska uttalanden oroar. Det finns vissa ljusglimtar i utnämnandet av General James Mattis till försvarsminister och förhoppningar om en konstitutionellt trogen ersättare till Antonin Scalia i Högsta domstolen samt möjligheter för avregleringar och balanserad budget givet den republikanskt kontrollerade kongressen. Men alltjämt är det svårt att se valresultatet som en entydig seger för friheten.

Bortser man dock från presidentvalet samt valen till kongressen så skedde en mer signifikant seger

6

för individuell frihet då hela nio delstater gick till folkomröstning över huruvida marijuana ska legaliseras eller inte.

Förenta Staterna inledde under Richard Nixon på 1970-talet kriget mot narkotika och ser nu även ut att bli det land som går i bräschen för att sluta detta destruktiva och kostsamma krig. Samtidigt ligger den svenska debatten långt efter och vår restriktiva narkotikapolitik baseras snarare på en dogmatisk inställning till missbruk än på fakta.

I fyra delstater – Florida, Montana, North Dakota, och Arkansas – tog väljarna ställning till marijuanabruk för medicinskt syfte. Men det är i de fem andra delstaterna – Kalifornien, Nevada, Arizona och Massachusetts och Maine – som den verkliga striden stod. De röstade nämligen om att göra det lagligt för vuxna över 21 års ålder att bruka marijuana för rekreationellt bruk. Det tydligaste var att de folktäta delstaterna Florida respektive Kalifornien röstade ja till förslagen. Nära 60 miljoner

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Ordföranden har ordet amerikanska medborgare kan numer lagligen konsumera cannabis. Även Kanada ser ut att legalisera bruk av marijuana och premiärminister Justin Trudeau kan tänka sig att åldersgränsen borde ligga vid arton år. Varför ska det finnas någon skillnad mellan att köpa en öl och köpa en joint? Motiveringen att sätta åldern till arton är inte enbart rättighetsbaserad utan främst skademinimerande och med fokus på att motverka försäljning över svarta marknaden.

Sverige står i skarp kontrast mot USA i de flesta frågor: tilltron till att medborgarna kan bestämma över sina egna kroppar är en, att rättsstaten upprätthålls en annan. Samtidigt som polisen meddelar att de inte fullgott klarar av att utreda alla mord i Malmö och andra utanförskapsområden såsom Järva läggs fokus och resurser på att lagföra människor för droginnehav. Genom att förbjuda narkotikabruk kommer narkotika att förpassas till den svarta marknaden och priserna hålls alltjämt artificiellt höga. En legalisering skulle inte enbart avlasta polisen utan även frånta kriminella ligor från en av deras främsta finansieringskällor.

Sverige är det land i Europa där lägst andel unga testar droger men samtidigt är vi ett av de länder i Europa med högst andel narkotikarelaterade dödsfall. Svenska lagstiftare måste fråga sig vad de helst vill se färre som testar eller låga dödstal. En ideologisk stringent försvar av rätten över sin egen kropp går via argumenten för skademinimering.

Oftast målas bilden upp av att narkotikadebatt är något som främst hör till 1990-talets nyliberala skeenden. Men argumentationen för en skademinimerande politik och för individens rättigheter sträcker sig längre bak än 1990-talet. Det via public service då uppmärksammade förslaget från studentförbundet (författat av bland andra Anders E. Borg och Carl Fredrik Jaensson) om att avkriminalisera cannabis tvingade bort före detta förbundsordföranden från tjänster inom Bildt-regeringen.

1966 utarbetade Sveriges Konservativa Studentförbund (SKFS), som var Fria Moderata Studentförbundets dåvarande namn, under ledning av den sedermera partiledaren för Moderata Samlingspartiet och den självtitulerade Moderat Classic Ulf Adehlson ett politiskt handlingsprogram. Programmet skulle ligga till grund för valrörelsen 1968 och för framtida opinionsbildning under 1970-talet. Studentförbundets linje har sedan dess legat fast i vad som kan beskrivas som klassiskt liberalt, liberalkonservativ eller till och med libertarianskt. Epiteterna förändras men åsikter som har väl underbyggda argument består.

Här följer utdrag ur programmet som publicerades i Svensk Linje nummer 4 1966, årgång 25: “Narkotikafrågan tenderar att bli ett allt större socialt problem. Även här är det angeläget att angripa frågan från en helt ny utgångspunkt. För att undanröja narkotikahandeln bör redan invanda narkomaner under läkarkontroll beredas tillgång till en viss mängd narkotika som man sedan successivt söker minska. Straffet för själva narkotikamissbruket bör avskaffas.”

Artikeln föregicks av flertalet artiklar som förespråkade en mer liberal narkotikapolitik. Då som nu är studentförbundet ett politiskt och ideologiskt avant garde inom borgerligheten. Vi förespråkar reformer och idéer som inte är politiskt bekväma men riktiga. I detta nummer får vi se flera prov på detta. Jag önskar ett gott slut på 2016 och ser fram emot att leda studentförbundet i nya strider under 2017.

Vi ses på barrikaderna för ett friare samhälle!

I ett studentförbund som värnar den fria debatten kommer argument och åsikter prövas i diskussionen, det blir då tydligt vilka värden som består. Även om det krävs djupare historisk forskning har jag mer än ett halvt sekel tillbaka funnit att studentförbundets ledning på gode grunder argumenterat för skademinimering och individens frihet på detta område.

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

7

Bomber »Skäggbarn«

»Dags att förlora illusionerna om FN« DN ledare som vanligt snabba på bollen

Avgå, Dan Eliasson!

Sitt kvar, Stefan Löfven!

Bea och AKB eniga Inget Knulla i Bangkok

DO´h

Endast diskriminerade grupper får diskriminera

Nytt bud från KD-kansliet »Ingen etnisk grupp skall tillåtas kontrollera mer än fem procent av media.« 1. Blogginlägg hos Rummet X. Debattartikel av Tobias Hübinette 2. Riksdagsmotion från SD

Donald Trump

Karl-Bertil Jonsson var kristdemokrat!

1,5 miljoner insparat

Ung Vänster får inget bidrag av MUCF 2017

300 miljoner insparat MUCF läggs ner 2017

Drar brallorna hela vägen ner till marken när han kissar

En ska bort

Mount Everest Kilimanjaro Elbrus Mount McKinley Vinson Massif Carstensz pyramid Aconcagua Capitol Hill

Mindre skadliga skatter

SUM SUM SUM, SUM SUM SUM, SUM SUM SUM ganska riktigt,

Ny försvarsminister

A mad dog with a sane dog attitude

Mad dog blir försvarsminister

Men vad gör egentligen medium dog?

Central insikt

Ge Ryssland Krim så tar de snart Chicago

Ringare misshandel

Kongruensfel

Höjd skatt på arbete leder till mindre jobb och lägre skatteintäkter. Höjd moms leder till...

Arbetslinje

Men inte för studenter

Green hell

Miljöpartiet i regeringen

Green heaven

12,5% bolagsskatt på Irland

Hellishly green

SD

Tio små negerpojkar

The extended order

Svensk Linje saknar gamla moderaterna

The befriended order Heimdal

The extended disorder

Fyra år till av samarbetsregeringen

The unintended hoarder

Riksbanken är snart obligationsmarknaden

Progressiva skatter

8

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Bomber The overextended warder

Dan Eliassons polisreform kostade visst inte noll kronor

Hört på Neptunus

Hellre hora än digital kommunikatör

Hora eller digital kommunikatör

Skillnaden är ta mej fan in´ särskilt stor

Runsten

Reepalu gör en orimlig tolkning

Modern run(s)ten

de drev manligen fjärran bort guld och österfrån gåvo örnen föda.

De dogo vänsterut I Janteland.

I sten ristat

Hellre en välfärdsförlust i handen än tio vinster i skogen

Ristat i sten

Kristet dilemma

Dra ur eller falla ur

Sven-Erik Bucht lär sig engelska

Hallå, vi efterfrågade faktiskt enkla jobb!

Sven-Erik Bucht lär sig engelska för 250 000

Hallå, vi efterfrågade faktiskt låglönejobb!

Sven-Erik Bucht lär sig engelska

»20 grand, man! And of course I still get to keep the rug.«

En superinvestering N.V. Nuon Energy

En superrekrytering Ywonne Ruwaida

Utsläppsrätt

Låt Ywonne lämna RK

Gangsterskjutningar sker också på Lidingö

Fältstudie i klassklyftor

Signalering

Flög för mycket

Audi: Vår bil är rymlig

Utsläppsrätt

Business och Economy

Får fallskärm

Too big to fail

Marknadsmisslyckande

Uppenbarligen inte SAP

Audikakan Marknadsföringsmisslyckande

Systemviktiga banker i negativ räntemiljö

Audiutsläpp

Fuskar med proven för att få mer av kakan

Ett sockrat bilförslag

Till och med polishatande ciskritiserande radikalfeministiska vegetarianer har ett pris

Too frail to survive

Too failed to thrive

Miljöpartiet

Hjärnan är en empatisk muskel Och uppenbarligen inget mer hos UR

Wikström kände sig lockad

Nationalekonomiska genderstudier

»Uppenbart riktar sig till barn och unga«

Kakan

»Nog bäst vi förbjuder den innan Gahrton börjar efteräta.«

Icke-mättnad hos non-economic woman är i alla fall belagd

Fuskat med fettskatten?

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Alkoglass?

9

Tänkvärt

SVART PROTEST Av FRIDA GRANATH

Frida Granath är ordförande för FMS Göteborg och studerar ryska vid Göteborgs Universitet. Här skriver hon om höstens protester i Warszava.

Jag står i ett hav av människor på ett torg i ett regngrått Warszawa. Det blåser så kraftigt att regnet slår i ansiktet, oavsett om man fäller upp paraplyet eller inte. Runt mig har tusentals andra trotsat vädret och anslutit sig till den svarta massan på torget. Någon försöker hålla tal på en scen, men det är går inte att höra över regnet och ljudet från alla demonstranter. Efter en stund så börjar demonstrationståget i varje fall att röra på sig, och även om jag inte talar polska, är det budskapet tydligt, rätten till abort är en människlig sådan och vi är alla här för att vi vill skydda den.

Det har gått ungefär två månader sedan demonstrationen i Warszawa, som gick under namnet »Czarny Protest« vilket översatt till svenska blir »Svart protest«. Demonstrationen var en reaktion mot förslaget att införa ett totalt abortförbud i hela Polen, och fick stor spridning både i och utanför landet. Den gick ut på att kvinnor under en dag inte gick till jobben, bar svarta kläder och gick i demostationståg runt om i landet. Uppslutningen blev massiv och det hela slutade med att regeringen drog tillbaka lagförslaget. Abort

10

är därför fortfarande lagligt i Polen, om än i väldigt begränsade former.

Regeringen som la fram förslaget om ett totalt abortförbud består av partiet Lag och Rättvisa (PiS). PiS är ett socialkonservativt populistparti, vilket gick till val på en form av »allt åt alla«-politik där bidrag skulle bli fler och högre, utan att man hade en klar plan för finansiering. Partiet har också tydliga kopplingar till katolska kyrkan och förslaget om att förbjuda abort, är bara ett i raden av försök att ta landet i en minder liberal riktning. Andra förslag har bland annat handlat om att minska medias oberoende och ta bort makt från författningsdomstolen, vilket i sin tur skulle leda till att mer makt hamnar hos regeringen Det som händer i Polen är dock inte unikt och vi kan se hur likande partier vinner mark i nästan alla europeiska länder. Det som är symtomatiskt med dem är deras vilja att gå på den enskilda människans självbestämmande, i frågor som egentligen inte påverkar någon annan. Där är abortfrågan återkommande och

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Tänkvärt vi kan se hur rätten till abort har minskat i länder där den tidigare var fri, Polen även där ett bra exempel. För 40 år sedan var det svenska kvinnor som reste till Polen för att genomgå en abort. Nu är situationen omvänd och om ett par år kanske vi ser likande resor fast med en omvänd rutt.

För det är lätt att tro att världen är statisk och hela tiden rör sig framåt, att tro att det vi har nu också kommer att vara vårt i morgon. Det är en farlig inställ-

Det är också i denna vilja att göra allt till politik, som populister kan få så mycket utrymme som vi ser idag.

För är även det mest privata allas angelägenhet, kan allt också bli politik. Den synen öppnar även upp för förslag som tidigare setts som otänkbara, nu kan ses som rimliga. Gränsen flyttas lätt i ett sådant klimat, och rätten till exempel abort som vi alltid tagit för given kan plötsligt hotad. Det börjar talas om nollvisioner då siffrorna är för höga. När de blev för höga och varför

»För det är lätt att tro att världen är statisk och hela tiden rör sig framåt, att tro att det vi har nu också kommer att vara vårt i morgon.« ning, eftersom det alltid kommer finnas krafter som vill röra sig bakåt, eller tror på att paradiset på andra sätt kan skapas på jorden. Problemet med den typen av rörelser, är att de är bredda att sätta systemet framför individen. Därigenom är de också beredda att ofta den enskilda människans frihet för ett »högre syfte«.

Detta syfte kokar oftast ned till siffor på ett papper, där drömmen är jämnvikt på ett snyggt Excel-ark. Frågan de sällan ställer sig, är vad som kommer att hända när slutmålet är uppnått, när vi alla är i nirvana.

Det troligaste är väl att någon liten statsvetare hitta en ny siffra som ser ojämn ut i människors privatliv. Denna siffra kommer få stor uppmärksamhet, förstoras och problematiseras. Den kommer där efter leda till en ny politisk debatt, där konsensus är att vi måste agera. Denna aktion kommer troligtvis bestå i att hysteriska mängder skattepengar på att försöka få siffran att se bättre ut, kanske genom omfördelning. Sedan när målet är nått börjar jakten på att hitta en ny siffra och processen kan fortgå i oändlighet. Målet för utjämningen är dock allt jämt oklart.

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

vi måste ner till noll, kan ingen svara på. Motiveringen landar därför tillslut oftast i att »det känns som att det är för många«.

I denna känslans tid är det också dags att liberaler försätter stå upp för tydliga värderingar och leverera välunderbyggda argument. Känslan kan vara viktigt, men det måste alltid vara förnuftet som styr. Vi måste säga nej till klåfingrighet och markera när saker som inte ska vara politik, helt plötsligt har blivit det.

Fördelen med den typen av liberala argument är att de är väldigt lätta att förmedla, då de är så allmänmänskliga. På plakaten i Warszawa var det inte långa texter eller teorier som stod uppradade, majoriteten av skyltarna var simpla. De två vanligaste motiven var antingen en överkryssad klädgalge eller en vit duva med ordet Wolność skrivet under, vilket betyder frihet på polska. Budskapet gick ändå fram med all önskvärd tydlighet. Det här är mitt liv och min frihet, och ni har ingen rätt att ta dem ifrån mig.

11

Tema: Förmynderi och tvång

SYSTEMBOLAGET Av ALEXANDER FRITZ

Alexander Fritz är organisationssekreterare för Fria Moderata Studentförbundet, student vid Handelshögskolan och har tidigare författat rapporter åt Timbro. Här skriver han om varför Systembolaget bör avskaffas.

Svensk alkoholpolitik har under de senaste 20 åren genomgått stora förändringar. Borta är tiden då kunden var tvungen att berätta för personalen i kassan vad man önskade och inte själv kunde plocka ut varor i butiken. Restauranger är inte längre tvungna att beställa samtliga drycker från Vin och Sprit. Företag får göra reklam för alkoholhaltiga produkter (under reglerade förhållanden förvisso). Antalet restauranger och barer med serveringstillstånd har mångdubblats.

Svenskar stoppas inte heller om de anländer till Skåne med en släpkärra fylld till bredden av alkohol inhandlad i Tyskland.

Många var de som hävdade att detta skulle leda svensken i fördärvet. Att svenskar varje dag skulle stupa framför huset på vägen hem från krogen stod enligt många tyckare skrivet i stjärnorna. Verkligheten skulle dock ge alla nervösa förbudsivrare fel – det visade sig att folk faktiskt kunde hantera alkohol. Trots att tillgängligheten ökade drastiskt har konsumtionen per person legat någorlunda stilla. Under de tio senaste åren har konsumtionen till och med minskat.

12

Men om konsumtionen inte har påverkats så måste väl sannerligen alkoholens skadliga biverkningar ha ökat? Den alkoholrelaterade dödligheten har dock visat sig minska med ungefär 20 procent under de senaste 20 åren. Samtidigt som dödligheten har minskat har nykterhetsrörelsen börjat ta till andra mått på hur alkohol kan skada och de tycks inte sky några medel. 385 000 barn sägs växa upp i hem i en familj där riskbruk förekommer, en siffra som sannerligen låter oroväckande.

Problemet är att riskbruk definieras som att en person vid samma tillfälle dricker 5 enheter alkohol eller två enheter varje dag under en vecka, siffror som få skulle säga skadar barnet. Problemet med detta är att de barn som faktiskt växer upp i problemhem riskerar att hamna mellan stolarna då alla föräldrar som tycker om att ta ett par glas vin till maten jagas med blåslampa.

När folkhälsoargumentet har blivit alltmer ifrågasatt har monopolets försvarare tvingats finna nya argument. Det mest använda är att utbudet skulle bli mindre på en fri marknad. Argumentet kan tyckas märkligt för någon som är marknadsliberalt sinnad.

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Tema: Förmynderi och tvång Ett magert produktutbud är någonting som vi tenderar att förknippa med marknader som kontrolleras just av monopol och inte marknader som består konkurrensutsatta företag. Detta eftersom företag som inte levererar den valfrihet kunden söker kommer att dö ut. Det finns en anledning till att öl med baconsmak finns att köpa i USA och inte i Venezuela. Argumentets absurditet visar sig snabbt då man applicerar det på andra marknader – skulle ett monopol på livsmedelsförsäljning accepteras om det kunde leverera fler sorters pasta?

Inte blir det bättre när detta påstående testas mot verkligheten. Den som beger sig utomlands och besö-

utan är nöjda med att ha ett fåtal ölsorter och några lådviner, ska de då inte få det? På en fri marknad hade en butik haft 10 sorters punsch om kunderna önskade det. Kunderna som inte vill betala högre priser för ett brett sortiment hade kunnat gå till annan butik.

I dag ges de inte den möjligheten. Att utgå från att människor inte är fina nog om de bara skulle vilja ha Guldkällan är ett föraktfullt sätt att se på människor.

Skulle det nu vara så att det fanns en stad med en ensam stackars vinälskare bland ölhävare skulle det enkelt lösa sig med en friare internethandel. Ännu en gång utgör grannlandet Danmark ett bra exempel där du kan beställa tiotusentals viner på nätet och få det levererat följande dag.

»Varje steg mot en total avreglering är att betrakta som en seger.« ker en butik som säljer alkohol inser snabbt att en fri marknad ingalunda leder till ett magrare utbud. Den som besöker grannlandet Danmark kan enkelt hitta viner som inte ens går att få tag på via Systembolaget.

Så ser det ut runt om i Europa. Där människor vill ha ett stort utbud ser marknaden till att leverera det. Ett av de bästa exemplen är butiken med det passande namnet Hedonism i London. Här kan den vinintresserade hitta fler sorters röda viner än vad som finns i Systembolagets samtliga butiker sammanlagt.

Men låt oss leka med tanken att påståenden om folkhälsan och utbudet hade varit sanna. Kan en restriktiv alkoholpolitik försvaras om det faktiskt skulle vara så att människor hindras från att skada sig själva?

Få, om ens någon, skulle antagligen hävda att det är nyttigt för kroppen att dricka större mängder alkohol. Ändå bestämmer sig väldigt många för att göra det. På samma sätt som människor är medvetna om att det är farligt att cykla utan hjälm så är de villiga att ta risken och gör det ändå. Människor kanske inte dumma i huvudet utan faktiskt gör en riskkalkylering och väljer att njutningen är värd risken – varför då hindra dem?

Och om människor inte skulle vilja ha ett stort utbud, Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Trots att alkoholförsäljningen i Sverige har liberaliserats lever den butik som kanske tydligast symboliserar det svenska förmynderiet vidare. Det känns inte heller som att alla vi som kämpar emot alkoholmonopolet närmar oss en slutgiltig seger. Systembolaget har under de senaste åren varit väldigt framgångsrika i sin propaganda med målet att försvara sitt monopol.

De kan ständigt visa på nya undersökningar i vilka svenskarna uttrycker ett starkt stöd för ett fortsatt monopol. Förmyndarna vann ytterligare en seger när folkhälsominister Gabriel Wikström tillsammans med IOGT NTOs förbundsordförande stängde dörren för gårdsförsäljning på Aftonbladets debattsida 2014.

Därför är det viktigt att kampen inom borgerligheten mot förmynderiet fortsätter. Varje steg mot en total avreglering är att betrakta som en seger. En eventuell framtida Alliansregering borde se tillåtandet av gårdsförsäljning som en självklar del av ett inledande reformpaket. Få skulle i dag säga att de saknar apoteksmonopolet och på samma sätt kommer alkoholmonopolet någon gång i framtiden bara betraktas som en symbol för ett socialistiskt Sverige som sedan länge är dött och begravet.

13

Tema: Förmynderi och tvång

DÄRFÖR FÅR DU INTE RÖKA I FRED Av BLANCHE JARN

Blanche Jarn är researcher och projektledare på Timbro och har en bakgrund som ledarskribent och krönikör samt som medlem i Studentföreningen Ateneum.

Du får inte köpa mentolcigaretter. Du får inte handla starköl utanför Systembolagets grå, vårdcentralsinspirerade lokaler. Du får inte handla starköl över huvud taget förrän två år efter att du blivit myndig, utom förstås i den trygga miljön ute på krogen. Där får du dock inte röka. Helst ska du helt enkelt fatta vinken och låta bli att röka, snusa, dricka, spela, äta socker och äta kött.

De är svårbegripliga, alla dessa småförbud. Varför tycker somliga på fullt allvar att smaken på din cigarett är ett legitimt föremål för EU-regleringar? Varför måste ölen vi köper vara ljummen? Varför ska du kunna handla vin en tisdagkväll men inte en söndagkväll? Vad är det som gör det så oemotståndligt att detaljreglera människors vardag?

Svaren på dessa frågor skiftar förstås med opinionsläget, den exakta frågeställningen och hur medietränad den ansvariga politikern är. Men under rynkade pannor, allvarliga ord och bombastiska föreläsningar finns fyra svar som ständigt skiner igenom, fyra politiska övertygelser som i olika kombinationer ständigt

14

återkommer hos maktens kvinnor och män. Fyra förklaringar till varför du inte bara kan bli lämnad ifred.

ETT: EXTREMFALLEN ÄR NORMEN. Beslutsfattare och deras baksäteschaufförer tenderar att lida av ett tunnelseende, som liksom hindrar dem från att se allt utom extremerna. IOGT-NTO:s återkommande kampanj ”vit jul” är ett glasklart exempel.

Föräldrar uppmanas att inte röra en droppe alkohol under julhelgen eftersom ”julen tillhör barnen” – vilket kan verka logiskt för den som inte själv dricker, men genom nykterhetsrörelsen tar del av sorgliga berättelser om fulla, okontrollerade, våldsamma föräldrar och skrämda barn.

För den stora majoriteten barn vars föräldrar är fullt kapabla att ta ett par öl och unna sig en snaps till julskinkan utan att tappa koncepten är föreställningen desto mer absurd. Men det finns ingen story i att en familj firar jul, de vuxna konsumerar en del alkohol

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Tema: Förmynderi och tvång och allt var trevligt. Det fungerar likadant i många olika frågor: en tyst majoritet blir lidande av politik som är tänkt att avstyra extremfallen, eftersom politiker missar faktum att de flesta inte är extremfall.

TVÅ: KAN MAN SÅ BÖR MAN. Ponera att en sockerskatt faktiskt skulle minska sockerkonsumtionen och den allmänna övervikten, i stället för att bara få folk att prioritera bort grönsaker i stället. Är det i så fall rätt att införa en sockerskatt?

föresväva våra politiker. Detta är en utgångspunkt som ofta dyker upp i kombination med nummer fyra.

FYRA: DU ÄR DUM I HUVUDET. Enligt EU:s tobaksdirektiv måste minst två tredjedelar av cigarettpaketen vara nedklottrade med varningstexter. Tanken är tydligen att en röksugen person som stormar in på Pressbyrån i jakt på ett paket cigaretter ska läsa att ”rökning dödar”, få en aha-upplevelse och gå hem upplyst och tomhänt. Vad EU-politikerna och deras påhejare i nationella parlament glömmer, är att varken rökare eller folk i allmänhet är idioter.

»...varken rökare eller folk i allmänhet är idioter.« Många politiker skulle här dra till med ett rungande ja. Frågor kring vad som är etiskt rätt och fel – är det verkligen moraliskt försvarbart att göra matkassen dyrare för chokladälskare än för nyttighetsnarkomaner? – anses inte höra hemma i politiken.

Denna fantastiska avsaknad av politisk impulskontroll är exempelvis orsaken till att folkhälsominister Gabriel Wikström och IOGT-NTO så fort den tidigare hade tillträtt smällde igen dörren i ansiktet på gårdsförsäljning av vin. Kan man avstyra ett visst beteende, oavsett hur man gör det, så bör man.

TRE: ATT LEVA ETT LÅNGT LIV ÄR ALLAS PRIO ETT. ”Life, liberty and the pursuit of happiness” är bland de vackraste formuleringarna som finns. Den amerikanska självständighetsförklarignen tar upp rätten att eftersträva sin egen lycka på det sätt man finner bäst som en av de allra viktigaste okränkbara rättigheterna.

Man har inte bara rätt att försöka uppnå sina mål hur man vill, utan också att välja sina egna mål.

I folkhälsosammanhang tas det dock ständigt för givet att människors högsta mål per automatik är att leva så länge som möjligt. Egentligen är vi nog många som gärna tar risken det innebär att äta kött eller dricka, hellre än att låta bli i hopp om några extra år (åtminstone enligt statistiken) på ålderns höst. Det verkar dock sällan

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

De flesta vet nämligen om att rökning dödar. Alla har hört det i skolan, från första gången då berättelserna om lungsjukdomar var skrämmande till femtioelfte gången då man ville smita ut till rökrutan i ren protest. Den missprydande varningstexten kommer aldrig någonsin att vara första gången någon får reda på att rökning är skadligt. Ändå väljer somliga att röka, eftersom de av olika skäl tycker om det. Människor är inte för dumma för att begripa att alkohol, rökning, socker och så vidare skadar hälsan. Vi är inte faktaresistenta. Vi gör bara andra prioriteringar. Ett långt liv är säkert trevligt, men till vilket pris? Jag själv riskerar gärna några extra år i det lokala ålderdomshemmets ömma vård till förmån för glass med kolasås, champagne, kladdkaka med vispgrädde, saffransbullar, öl och kanske till och med en cigarett någon gång ibland. Min pursuit of happiness kommer helt enkelt inte i en alkohol- och sockerfri version.

Och precis som alla andra med liknande prioriteringar i vardagen och i livet, ändrar jag inte mitt beteende på grund av varningstexter, punktskatter eller Systembolagets öppettider. Visst är det frustrerande att behöva ha ett bordershop-förråd hemma och trist att cigarettpaketen är så fula, men til syvende og sist försvinner sådant bland vardagens alla andra irritationsmoment. Faktum att så många politiker trots det lägger så mycket energi på att försöka styra vårt beteende, väcker frågetecken kring vilka det egentligen är som är faktaresistenta.

15

Tänkvärt

STATEN ÄR ETT STÖRRE HOT MOT ELEVER ÄN RELIGIÖSA FRISKOLOR

Av VICTORIA SEEMAN

Victoria Seemann är ordförande emerita för FMSF och vikarierar för tillfället på Jönköpings-Posten som ledarskribent.

I augusti i år kom ett intressant beslut från Skolinspektionen. Fallet handlade om den muslimska friskolan Al-Azharskolan i Stockholm, som har undervisning för barn från förskoleklass upp till nionde klass. Skolans muslimska profil innefattar bland annat tillgång till ett bönerum, fläskfri mat och könsuppdelad idrottsundervisning.

Det var den könsuppdelade idrottsundervisningen som anmälts till Skolinspektionen. Enligt anmälaren sviker skolan sitt uppdrag att motverka traditionella könsmönster, något som står skrivet i skollagen. Men Skolinspektionen friade skolan. Enligt bedömningen fanns ingenting som pekade på att undervisningen inte var likvärdig för de olika könen.

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) var kritisk till beslutet. ”Har man problem med tryggheten mellan killar och tjejer så måste man jobba med det. Man kan inte ge vika för det och säga att då behöver inte killar och tjejer mötas på lektionerna”, sa han till Aftonbladet (28/8). Tidigare hade även den dåvarande gymnasieministern Aida Hadzialic (S) uttalat sig starkt kritisk till religiösa friskolor.

Andra partier gick längre i kölvattnet av den debatt som uppstod. Den 11 september skrev Liberalernas partiledare Jan Björklund på DN Debatt att det var dags att förbjuda religiösa friskolor. Att vara liberal är som bekant att vara kluven, och efter en intern strid valde partiet medelvägen mellan att förbjuda och tillåta. De befintliga religiösa friskolorna får vara kvar. Men ett förbud mot att starta nya

16

religiösa friskolor ska införas.

I Sverige finns i dag 66 religiösa friskolor varav 54 står på någon form av kristen grund. Skollagen är tydlig med att undervisningen inte ska var konfessionell och att deltagandet i aktiviteter med religiösa inslag ska vara frivilligt.

När det kommer till könsuppdelad undervisning finns ingen uttrycklig reglering i skolförfattningarna om hur gruppindelning av undervisning ska göras. Av 2 kap. 10 § skollagen framgår att rektorn beslutar om sin enhets inre organisation. I förarbeten till skollagen som behandlar ledighet och befrielse från obligatoriska inslag i undervisningen skrivs det att de ska utformas så att elever kan delta oberoende av elevens och elevens vårdnadshavares religiösa eller filosofiska uppfattning. Skolan bör därför tillfälligtvis kunna använda gruppindelning och pedagogiska åtgärder för att undvika att känsliga situationer uppstår för enskilda elever eller grupper av elever. Ett exempel som nämns är simundervisning där pojkar och flickor skiljs åt (prop.

1990/91:18 s. 27).

Detta synsätt kan i sin tur härledas till förarbetena till 1985 års skollag som också nämner enkönade undervisningsgrupper för elever som annars skulle ha avstått på grund av kön, geografisk hemvist eller socioekonomiska förhållanden.

När rektorn och lärare på Al-Azharskolan motiverar könsuppdelningen med att flickor skulle avstå från idrottsundervisningen om den var gemensam har de därmed Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Tänkvärt uppbackning från skollagen sedan många år tillbaka. Lagen är däremot inte skriven i sten. Flera partier har tidigare uttalat att de skulle vilja skärpa lagen så att det inte ska vara möjligt att undantas sim- eller sexualundervisning av religiösa skäl. Detsamma gäller könsuppdelad gymnastik.

Notera att förarbetena talar om tillfälliga uppdelningar av elever, inte permanenta. Det kan därmed argumenteras för att lagstiftarens intention aldrig var att tillåta en permanent könsuppdelning av elever i viss undervisning varför skollagen skulle behöva förtydligas.

Om man bortser från könsuppdelad undervisning finns naturligtvis en mycket allvarligare kritik mot vissa religiösa friskolor. Detta speciellt när det kommer till att upprätthålla kvinnans underordnade ställning inom vissa kulturer och förstärka fördomar om kvinnors sexualitet.

Ett i tid närliggande exempel är Römosseskolan i Göteborg, en annan muslimsk friskola (startad av den tidigare moderate riksdagsledamoten Abdirzak Waberi) som anklagats för att särskilja pojkar och flickor på religiös grund. Det har förekommit rapporter om att flickor inte får delta i idrottsundervisningen om de menstruerar, något som härstammar från den historiska uppfattningen att kvinnans sexualitet behöver kontrolleras och att kvinnan vid menstruation är att anse som oren.

I sammanhanget bör det dock nämnas att det som förekommit på Römosseskolan, till skillnad från könsuppdelade undervisningsgrupper, tydlig strider mot skollagens bestämmelser om att motverka traditionella könsmönster och främja jämställdhet. Frågan handlar således om uppföljning och implementering av befintlig skollag. Möjligtvis kan detta, och likande fall, motivera en ökad kontroll av religiösa friskolor från Skolinspektionens sida. Det måste vara tydligt att en friskola som segregerar eleverna på sådana grunder ska förlora sitt tillstånd att driva skola.

Så till slutfrågan, bör religiösa friskolor få finnas över huvud taget? Sverige har, till skillnad från många andra europeiska länder, en under 1900-talet relativt liten sammanblandning mellan kyrka och skola. I samband med införandet av den så kallade enhetsskolan där de tidigare skolformerna småskola, folkskola, realskola och yrkesskola avskaffades fick staten ett ur ett europeiskt perspektiv ovanligt starkt grepp om hela skolsystemet. Detta grepp användes sedan för att omdana synen på kunskap och undervisning och en ny skolideologi, frammejslad av personer som Alva Myrdal, tvingades fram. Den nya progressiva synen präglades av ett stort mått social ingenjörskonst där skolans uppgift inte längre var att förmedla kunskap till eleverna utan att fostra samarbetsvilliga medborgare i en demokratisk socialistisk stat (för vidare läsning på ämnet

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

rekommenderas ”De svenska skolreformerna 1962-1985 och personerna bakom dem” av Inger Enkvist).

Det svenska statliga greppet om skolan kan jämföras med exempelvis Nederländerna, som tillsammans med länder som Sydkorea har ett mycket högre PISA-resultat än OECD-snittet och en svag koppling mellan socioekonomisk status och skolresultat. I Nederländerna finns sedan 1917 en konstitutionell rättighet att starta en skola på religiös, ideologisk eller specifik pedagogisk grund och antagningen får även baseras på sådana grunder, även om det i praktiken inte är så vanligt.

I dag går cirka 70 procent av de nederländska eleverna i fristående skolor. År 2006 överfördes ansvaret för kommunala skolor till oberoende styrelser för att göra dem mer lika de fristående skolorna och minska sannolikheten för politiska interventioner som gynnar de kommunala skolorna. Alltså finns det i praktiken inga offentligt drivna skolor i Nederländerna i dag. Landets skolsystem har fler utmärkande komponenter, varav de tydligaste är att systemet är mer likt det svenska innan år 1950 och präglas av en vilja att skydda lärarprofessionen från politisk inbladning i skolväsendet.

Den svenska friskolereformen från år 1992 motiveras ofta med att valfrihet, möjligheten för elever att välja och välja bort skolor, har ett stort värde. Det är sant. Men jag skulle vilja argumentera för att den största vinsten av friskolereformen var att den bröt med den tidigare allomfattande statliga (och sedan kommunala) politiska kontrollen av den svenska skolan. Det svenska exemplet med en eroderad kunskapssyn, en lärarkår med låg status och dåliga kunskapsresultat är en direkt konsekvens av att politiker valde att riva ner och bygga upp den svenska skolan efter sina egna övertygelser och ideal.

Visst finns det risker med friskolor, och kanske religiösa friskolor i synnerhet. Men de problem som finns bör mötas med en tydligare kontroll av att alla skolor följer den nuvarande skollagen. I fråga om separerad idrottsundervisning kan det vara motiverat att skärpa lagen för att förtydliga att könsseparationer ska vara tillfälliga och pedagogiskt motiverade.

Den största faran för det svenska skolsystemet är dock inte de 66 religiösa friskolor som finns. Det svenska exemplet visar att införandet av en skola baserad på ideologiska överväganden i kombination med ett statligt helhetsgrepp om skolsystemet är vad som har förstört det. Sverige bör därför, i stället för att leda en jakt på religiösa friskolor, i första hand följa Nederländernas väg och begränsa möjligheten till politiska interventioner i skolan.

17

Tema: Förmynderi och tvång

MELLAN VÄRLDSFÖRBÄTTRARE & VÄRLDSFÖRBITTRARE Av MATTIAS SVENSSON

Mattias Svensson är frilansskribent och tidigare redaktör för Svensk Linje.

Här skriver han om världsförbättrare och världsförbittrare.

Varför blev cigarren egentligen en revolutionssymbol?

Det har sin historia. På 1800-talet var rökning i de flesta länder, och framför allt de flesta städer, förbjuden utomhus. ”Utomhus! Varför då?”, undrar nog vän av ordning. Men betänk att på den tiden var de flesta byggnader i trä och oförsiktighet med tändverktyg och glödande cigarrer kunde få stora konsekvenser. Med ökad medvetenhet om riskerna och ändrad byggnation blev förbudet dock alltmer obsolet, och framför allt cementerade det en skillnad. De rika borgarna kunde ta på sig rökrocken och gå till ett därför avsett rum för att njuta sin cigarr inomhus, medan arbetarna var för trångbodda. Under folkliga resningar vid 1800-talets mitt, framför allt marsoroligheterna 1848, hade rätten att röka offentligt en framskjuten plats i rättighetskatalogerna och kom att etableras som det naturliga därefter.

Kanske är det dags igen. Det börjar åtminstone uttryckas ett missnöje med den rådande tobakspolitiken och hur den utformas. En tydlig illustration kom i november i år när journalisten Faith Goldy

18

i New Delhi i år åkte till New Delhi för att bevaka Världshälsoorganisationen WHO:s sexdagarskonferens Framework Convention on Tobacco Control (FCTC). Detta för den alternativa mediesajten The Rebel.

Få talar om tobakspolitik när den hotade pressfriheten kommer på tal. Det borde de. Reglerandet av tobak som njutningsmedel och rekreation är ett politikområde som i allt högre grad tagits över av en folkhälsobyråkrati som anser sig stå ovan granskning och kritik.

Som Faith Goldy kunde visa i ett gäng filmsnuttar på youtube, så avvisades journalister handgripligen från konferenssalen. De 1500 delegaterna, bland annat från den svenska regeringen, hade enhälligt röstat om att portförbjuda journalister från att följa diskussionerna.

Så arbetar antitobaksaktivisterna även i Sverige.

Deras kamp riktar sig också mot journalister och mot granskning. För att få närvara som journalist vid evenemang hos den statsunderstödda lobbyorganisationen Tobaksfakta, som har stort inflytande på

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Tema: Förmynderi och tvång nuvarande regering, kräver organisationen att journalisten inte får ha någon kontakt med representanter för tobaksindustrin. De får alltså inte göra sitt normala journalistiska jobb att höra flera parter. (Jag kan personligen intyga att ackreditering inte medges om man uppger att man i enlighet med det journalistiska uppdraget har kontakt med berörda parter samt att man skrivit böcker i ämnet med uppfattningar som avviker från Tobaksfaktas förbudsagenda.) Detta bör förstås allmänheten informeras om: Alla journalister som har tillträde till Tobaksfaktas konferenser har skrivit under på att inte vara opartiska.

Resultatet är en i ordets sanna bemärkelse extrem politik. Trots att allt färre röker föreslås ständigt nya förbud och restriktioner, inte bara mot rökning och sådant som är skadligt för andra, utan mot all tobak och allt som kan associeras med rökning. I Norge är lakritspipor förbjudna (även om de säljs bland tobaksvaror med 18-årsgräns i taxfreebutiker) och förslaget att förbjuda tobaksliknande godis har ingått i EU:s senaste tobaksdirektiv (i Sverige valde regeringen 2002 att tolka lakritspipan som ett rökverktyg och inte som en tobaksprodukt, vilket kan ha varit dåvarande folkhälsominister Morgan Johanssons enda liberala avtryck i den politiska historien). Andra återkommande krav från folkhälsohåll är ingrepp i kulturlivet, som att film inte får skildra rökning positivt. En besökare på ett museum över andra världskriget i Storbritannien noterade 2010 att ett porträtt av Winston Churchill

argumentet att det är en tobaksprodukt, trots att skadorna från snusande är negligerbara i jämförelse med dagligrökning.

Sådana förslag är förstås löjeväckande i sin nitiska futtighet, men sett till sina implikationer är de extremt långtgående. Godis förbjuds, helt ofarliga beteenden kriminaliseras och kulturen censureras. Det är politiska ingrepp som i varje annat sammanhang hade vållat betydande debatt, men just på folkhälsoområden är censur-, förbuds- och kriminaliseringsbeteendet tvärtom normaliserat.

Tidigare rökförbud på exempelvis arbetsplatser och på krogar och restauranger har lagt den legala sanktionen och ansvaret för ordningen på ägaren/arbetsgivaren. Med de nya lagförslagen mot rökning på allmän plats som stränder och lekplatser, blir det en polissak att hålla efter enskilda rökare. När någon röker på en strand blir det alltså till att ringa polisen, sannolikt för bötesbrott som sedan kräver indrivning.

Allt detta drivs av en ofta statligt finansierad folkhälsolobby med internationella förgreningar, som alltså sällan kritiseras i massmedierna. Bland annat för att de filtrerar medial granskning, men säkert också för att de anses ha en god agenda och därmed får ändamålet helga medlen.

Journalisten Faith Goldy som uppmärksammade behandlingen av journalister under antitobakskonferensen i Delhi arbetar för The Rebel, en sajt för

»Godis förbjuds, helt ofarliga beteenden kriminaliseras och kulturen censureras.« hade retuscherat så att cigarren i mungipan saknades.

I Sverige föreslår den senaste tobaksutredningen förbud mot bland annat rökning på uteserveringar och för e-cigaretter som inte längre motiveras med ens den teoretiska skadan på andra, utan med ambitionen att ”avnormalisera rökbeteendet”. Med samma logik omfattas snus av samma restriktioner enbart med Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

agendadriven alternativ nyhetsförmedling som följer det globala mönstret för sådana. Här hyllas således den tidigare tjeckiske presidenten Vaclav Klaus för sitt invandringsmotstånd, här ifrågasätts vetenskapen kring global uppvärmning, och Goldy är förstås en ogenerad Donald Trump-supporter. Inget av detta

19

Tema: Förmynderi och tvång hindrar att den kritiska granskningen av FN-organens toppmöten och inte minst dess folkhälsopolitiska agenda adderar något välbehövligt till diskussionen, som saknats i traditionell mediebevakning. I tiraderna mot ”globalism” – som också kritiserar handel och rörlighet, och inte sällan rider på antisemitiska myter genom att demonisera exempelvis George Soros tankesmedjor och opinionsbildning – finns också en kritik mot en extrem och odemokratisk politisk globalisering i tjusiga syften, som att bekämpa tobaksbruk i alla dess former och med alla medel. Det är välkommet.

Världsförbättrare har på senare år drivit en alltmer långtgående politisk agenda för att bli kvitt vissa beteenden de ogillar. Den lågklassiga rökningen är ett exempel. Åtgärder mot fetma ett annat. Allt fler i detta läger drömmer om skatter på fett och socker, trots att de konkreta exempel vi sett mest handlar om att beskatta läsk (som alla vet innehåller socker, och där det finns sockerfria alternativ som inte sällan beskattas de också) och kopplingen till minskad vikt och färre sjukdomar är obefintlig. Det är skatter som bara gör plånboken smalare, mest så för familjer som redan lever knapert. En pop-akademisk teori med stor spridning är så kallade knuffar (nudges), som också gjort politik av alltmer privata beteenden, samtidigt som de ger stor makt åt så kallade policy units av akademiker som utformar politik utifrån sina egna mål om hur människor ska vara och leva. Få frågekomplex illustrerar så tydligt en självutnämnd elit av experter som alla tillhör en bättre bemedlad akademisk medelklass i kamp med ett trilskande folk som envisas med att föredra pommes frites framför linsgrytor och att njuta av en stunds avkoppling med en cig eftersom de ändå inte har ekonomi nog att se fram emot ett aktivt pensionärsliv med resor och spa. Man inte får vara för tjusig för att medge att den alternativmediala agendan här har sina poänger. Den förment opolitiska mitten har här som på många andra områden under 2000-talet blivit alltmer extrem i att expandera staten i omfång och mandat.

Rebellerna mot världsförbättrarnas paternalism är tyvärr mer en paternalistisk skrattspegel än ett antipaternalistiskt alternativ. Inte minst den så kallade alternativhögern lyckas med närmast kirurgisk precision bekämpa just de personliga friheter som faktiskt tillkommit på senare år. Medan de med rätta vänder sig mot världsförbättrarnas expertstyrda och förment vetenskapliga paternalism, har dessa världsförbittrare också återlanserat en gammelmodig moralism som de obetänksamt vill upphöja till lag.

20

Donald Trumps chefsstrateg Steve Bannon skryter exempelvis om att han och alternativhögern är rösten för att avskaffa aborträtten och mot homoaäktenskap.

De är en minst lika hög röst mot rörlighet över gränser till förmån för statliga kontroller och restriktioner. De är även i många fall mot religionsfrihet, med tal om att till och med deportera människor med en viss tro från det land som grundades för att i frihet kunna få utöva sin religion. Attackerna mot George Soros beror bland annat på att hans tankesmedja Open Society stöder kampanjer för personlig frihet, som avkriminalisering av narkotika, och därtill finansierar medial granskning av människorättskränkningar och tortyr under kriget mot terrorismen. Även alternativhögerns bredare världsbild är svårförenlig med en frihetlig agenda. Mycket handlar om kamp och att ställa grupper mot varandra. Kultur politiseras i en kulturkamp mot vänstern, fast med omvända förtecken. Att tolerera kulturella uttryck förknippade med motståndarsidan fördöms med förolämpningar om att vara en hanrej (cuckold, förkortat cuck). Därmed förvandlas en av liberalismens grundläggande dygder till förräderi. Dygden i det liberala samhället är att alla människor, också liberalismens fiender, har oförytterliga och lika rättigheter och representerar ett potentiellt värde i form av handelsutbyte, kunskap, vänskap och allt annat vi i frivilliga transaktioner vinner av andra människor. Delar av alternativhögern må tala om kapitalism, men när det kommer till kritan gillar de inte handel, inte mobilitet och inte personlig frihet. De drömmer om att skapa statiska och likriktade enklaver.

Den som vill värna privatlivets alla friheter måste alltså föra ett tvåfrontskrig mot både världsförbättrare och världförbittrare. Situationen är inte ny, snarare en påminnelse om det eviga frihetsuppdraget. Det är känt att Frederic Bastiat röstade ömsom med vänstern, ömsom med högern, och alltid med minoriteten. Och Hayek vände sig som bekant till socialister i alla partier, för att omvända dem. De som brinner särskilt för en fråga gör det ofta för att de just där vill förbjuda och kontrollera saker. Men när de går för långt finns möjligheter att mobilisera människor som bara önskar leva ifred och är beredda att utsträcka samma frihet till andra. Jag vänder mig till dem. Till antipaternalister i alla partier och i alla politiska läger.

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Dödsruna

† Fidel Castro * 13 augusti 1926 † 25 november 2016

Så dog Fidel Castro till slut, efter tio års sjukdom.

Uppgifterna om dödsfallet publicerades först i statskontrollerad television på Kuba genom Fidel Castros bror och efterträdare. På lördagen berättade Raúl Castro att »överbefälhavaren för den kubanska revolutionen« hade avlidit kvällen innan.

Raúl Castro avslutade talet med sin brors gamla paroll »Hata la victoria siempre« och genom att utlysa en nio dagar lång landssorg fram till begravningen.

Hos de kubaner som har flytt landet och alltså kan kosta på sig fria yttranden var det dock snarare en lyckans stund. I Miami utspelade sig glädjescener.

Människor dansade, bilar tutade och kubanska flaggor vajade i vinden. Efter flera falska bulletiner och förhastade firanden var det äntligen på riktigt för exilkubanerna. »Kuba är fritt«, hördes flera ropa. »Fidel, tyrann, ta med dig din bror!« Även här hemma i Sverige skålade en och annan av oss i en Cuba Libre.

Får man fira någons död? De mortuis nil nisi bene – om de döda, intet annat än gott, brukar det heta.

Valet mellan att tala gott och att tala sanning är dock för denna skribent och tidsskrift enkelt. Fidel Castro var mannen som lät avrätta tusentals meningsmotståndare, deportera tusentals fler till arbetsläger och beröva sina medborgare på egendom och livschanser.

Om du kränker andra människor rättigheter förlorar du till slut dina egna – och världen är en bättre plats utan Fidel Castro.

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Alla verkar dock inte dela den bilden; exdiktatorns bortgång innebar på många sätt att politiker och opinionsbildare runt om i världen bekände färg. Kanadas premiärminister Justin Trudeau sade sig känna djup sorg över Castros bortgång och uttalade även å alla kanadensares vägnar deras deltagande i den sorg som han påstod att det kubanska folket nu kände. De som nyligen utnämnde Trudeau till den fria världens ledare har definitivt fått anledning att tänka om. Säg mig vem du umgås med, och jag skall säga dig vem du är. Även i Sverige gjordes det föga förvånande obehagliga kommentarer. Den gamla kommunisten Lars Ohly sade att han skulle komma att minnas Castro som en stor inspirationskälla, och Hotell- och restaurangfackets Stockholmsordförande Jenny Bengtsson skrev att hon kände en stor sorg efter en »stor man«.

När dessa personer i framtida sammanhang påstår sig värna mänskliga rättigheter – glöm inte detta!

Nej, Fidel Castros bortgång är sannerligen ingenting att sörja. På sätt och vis kan hela situationen sammanfattas med ett citat av författaren och idéhistorikern Johan Norberg: »When I die, I want to die peacefully in my sleep, like Fidel Castro, not screaming in terror, like his victims.« Cuba Libre!

Av: CATARINA KÄRKKÄINEN

21

Tema: Förmynderi och tvång

FÖRAKT OCH MORALKOMPASSER Av FREYA BJÖRNFOT

Freya Björnfot är ordförande för Linköpings FMS och studerar vid Linköpings Universitet. Här skriver hon om varför prostitution bör vara lagligt.

När det talas om »sexuella tjänster« och »prostitution« i Sverige är begreppen ofta associerade med negativism och avsmak. Att någonting så naturligt som frivilligt utbyte av tjänster mot betalning möts med förakt och vämjelse är fascinerande. ”Föraktet för horan” är tyvärr vanligt än i dag, och den ständiga kampen om friheten att få göra vad man vill med sin egen kropp fortsätter.

Moralister använder uttryck som ”det är fel att köpa en annan människa!” och ”stackars människor som blir utnyttjade!”. Dessa mantran är ytliga då de inte ser till principen. Att köpa eller sälja en sexuell tjänst är inte samma sak som att köpa personen eller personens kropp. Detta går exempelvis att applicera på massörsyrket och dess arbetsuppgifter. Köper man en massagebehandling så köper man precis det, en behandling.

Man köper alltså inte personen som utför tjänsten, utan tjänsten personen utför.

Det är en principfråga. Principen och kärnvärdet i att vara fri och att få bestämma över sin egen kropp.

Om vi inte tolererar sexarbete tolererar vi inte heller

22

principen och kärnvärdet i att vara fri att bestämma över sin egen kropp fullt ut.

Så var går gränsen för vad som är okej och inte okej?

Vad är sex och vad är inte sex? Och vem bestämmer vad som är det?

I grunden handlar det om den egna moralen. Vi människor har alla en personlig uppfattning om vad som är okej och inte, och människors personliga uppfattningar överensstämmer sällan helt med varandras.

Tag exemplet med porrfilmsindustrin. Det är i Sverige lagligt och ur ett samhällsperspektiv legitimt att ha sex framför en kamera för pengar, men att utföra samma handling utan kamera är kriminellt och repressivt.

Här är gränsen hårfin kring vad som uppfattas som normalt och vad som är felaktigt och omoraliskt.

Samma problematik kan appliceras på massage. Var går gränsen för vad som är accepterad och vad som är oaccepterad massage?

Svaret är olika för alla. Lösningen dock, kan knappast vara att behöva aktivera en kamera så fort man vill Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Tema: Förmynderi och tvång

»Var går då gränsen här?

Vems moralkompass skall man passa in på?«

köpa eller sälja sexuella tjänster eller någon typ av massage för att det skall ses som legitimt. Gränsen för vad man får och inte får göra med sin egen kropp är helt upp sig en själv att bestämma. Vem sätter den gränsen bäst, om inte man själv?

Det finns i dag allt ifrån massage som är sexuellt upphetsande, olika former av striptease och även personer som enbart säljer sitt umgänge som tjänst, så kallade ”Sugar baby-Sugar daddy”-relationer. Var går då gränsen här? Vems moralkompass skall man passa in på?

Denna fråga går knappast att svara enklare på än med: Friheten att välja själv. Det finns faktiskt människor som av egen fri vilja vill sälja sex. Detta är ingenting att blunda för och ingenting att se ner på. Det är ett yrke, precis som alla andra.

Det är samtidigt viktigt att understryka skillnaderna på begreppen frivillighet och tvång. Att fritt välja att ingå en affärsuppgörelse med någon är inte detsamma som att bli tvingad att säljas för pengar. Många gör misstaget att likställa just sexköp med trafficking, vilket är lika felaktigt som vilseledande. Trafficking innebär påtvingat säljande av sexuella tjänster, prostitution däremot – är frivilligarbete. Istället för att motarbeta frivilligt sexarbete bör man bekämpa alla former av tvång och ofrivillig sexhandel.

minska stigmatiseringen av prostituerade. Förbjuder vi enbart sexköp, i enlighet med den svenska modellen, leder det till att prostitutionen flyttar till otrygga miljöer. Legaliserar vi istället prostitution i sin helhet ger detta större möjligheter för sexarbetare att utnyttja sina rättigheter till bland annat vård och skydd – och ger dem en chans att organisera sig och ställa krav.

Det ger oss också full insyn i marknaden och möjligheten att kunna hantera och minska spridningen av sjukdomar.

Din privatmoral är en sak, lagen är en annan. Det är du som bestämmer över din egen kropp. Ingen annan. Att beskära någon deras rätt att göra vad de vill med sin egen kropp är fel, och att sätta en specifik privatmoral i lag och ta ifrån människor denna rättighet är absurt.

Kontentan är att vi måste förstå och acceptera grundprinciperna att frivilligt sex är just det – frivilligt. Det handlar inte om att vi ska uppmuntra prostitution, utan acceptera det. Våra personliga och moraliska dilemman kring frågan måste få vara olika men samtidigt särskiljas från lagen. Du kan inte välja de friheter du gillar, och samtidigt förnekar andra friheter du personligen ser negativt på. Glöms detta bort, glömmer vi också det viktigaste – friheten och dess kärnvärde.

Det handlar inte bara om liberala principer och att erkänna prostitution som yrke, utan också om att

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

23

Mitt i

NYTTIT NYTTIT

Av THELMA SAWYER Jag öppnar ögonen och känner direkt igen doften – surdegsbröd. Precis nygräddat och den omisskänneliga doften börjar nu sprida ut sig över lägenheten. Som jag en gång älskade att få nybakat bröd varje morgon. Som jag har lärt mig att hata det. Kompulsivt brödbakande varje dag under flera år kan inte vara ett sundhetstecken.

Men det måste ju vara nyttigt? Smaken är ju inte särskilt lockande när vi inte ens har smör på brödet längre.

– »Är du galen? Tänk på kolesterolet!”

Han vill mig bara väl. Så har det alltid varit.

Han vill bara skydda mig från mina skadliga impulser som till och från kryper fram och drar ner mig i ett dekadent leverne med död, lidande och död som följd. Men i bland måste väl en människa få leva lite?

Vad håller jag på med? Har jag på fullt allvar börjat betrakta smörgåsar med smör på mina mackor som ”att leva”? Ägg fick jag förresten ge upp för flera år sedan.

Jag behöver inte ens kolla på väckarklockan för att ta reda på tiden när jag vaknar. Han går upp klockan 05:40 varje morgon och lukten från brödet tvingar mig från den tillflyktsort sömnen trots allt får sägas vara...jag står inte ut längre.

Middagar... dessa förbannade middagar. Hur ofta äter vi egentligen middagar med andra par som lyckats med den otroliga bedriften att vara tråkigare än vad vi är? Gud förbjude att man skulle servera alkohol till maten. Samtalsämnena är desamma varje gång.

– »Hur kan folk röka så mycket? Fattar de inte att de skadar sig själva?! Folk är verkligen dumma i huvudet...« En gång skröt han om att han provat Pokémon Go. Sällskapet blev alldeles till sig och kunde inte förstå att han vågat sig på ett spel på

telefonen. Risken att bli beroende var ingenting att ta med ro. De flesta lugnade dock ner sig när han förklarade att hans kontakter på Folkhälsomyndigheten berättat att promenader var nyttiga.

Klockan 22 bryts taffeln och det är dags att gå hem. Fan. Det är tisdag och veckans ”sexkväll” står på schemat. Han frågar hela tiden hur det känns för mig. Helst vill jag bara att det ska ta slut så snabbt som möjligt. En gång bad jag honom smiska mig och fick då veta att det verkligen inte kunda komma på fråga. Risken för sprickor i huden och infektionen var alldeles för överhängande. Jag fick dessutom en 30 minuter lång föreläsning om varför han inte tänkte sänka sig till att göra någonting så kvinnoförtryckande som att slå en kvinna. Jag försökte försvara mig

i

Linjen hud som exponeras för solens hotfulla strålar innebär en mindre areal som behöver täckas av läkemedelsindustrins stinkande sörja.

– »Ja, jag lovar och svär på min heder som din hustru att hatten är fair trade.« I går var vi ute och gick. En hund av okänd ras (en sån där som ser ut att ha gått in med ansiktet i en vägg) trippade glatt emot mig. Jag skulle precis till att böja mig för att klappa vad som såg ut att vara en sammetslik päls när han sträckte ut foten och nästan sparkade till hunden på nosen.

Hunden kan ju ha loppor och rabies hette det.

Och hur kan man egentligen vara säker på att man inte är allergisk mot hundar? Hundens ägare fick en dusch av saliv som straff för att hon hade varit oansvarig nog att låta en hund gå lös i en park.

Nu orkar jag inte längre. Jag har börjat smådricka för mig själv när han inte ser. Bara ett glas sprit då och då. Det spelar ingen roll om det är vodka, gin eller Jägermeißter. Skit smakar det men tillvaron piffas upp rejält och allt det som tidigare var outhärdlig kan nu vara ganska behagligt. Att titta på ett inslag i Agenda om rekvisitans roll i partiledardebatter ledde till flera skrattattacker efter ett par huttar Gammeldansk. Att gå ut på en promenad var otroligt mysig efter några glas rödvin.

med att det faktiskt var jag som bad om det men fick förklarat för mig att jag var blott ännu ett offer för porrindustrin.

I går skällde han ut en pojke som frågade om han kunde köpa ut cigaretter. Pojken var kanske 16 eller 17 år och såg ut att vara en välskött kille som bara ville göra lite uppror mot sina föräldrar. Ändå fick han höra av min respektive att hans föräldrar inte borde ha skaffat barn.

Snart kommer sommaren. En hemsk tid. Han tvingar mig varje dag att smörja in hela kroppen med solskyddsfaktor 100. Trots att mina kläder sakta bleks till oigenkännlighet och att jag varje dag känner mig som en smord pajform fortsätter det. Dock har de senaste årens hattmode underlättat en hel del. Ju större desto bättre. Mindre

Jag har fortfarande inte berättat någonting.

Tre månaders skötsamt familjeliv med långa promenader, tråkiga middagar med nykterhetsrörelsen och inspirationslöst sex. Min ensamma motståndskamp fortsätter i det tysta. Han kan inte få vinna. Så länge jag inte lever till punkt och pricka efter hans fascistoida regler så har han inte vunnit. Då är jag fortfarande en fri själ.

Så här måste det fortsätta. Tills döden skiljer oss åt.

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

27

Reseberättelse

RESEBERÄTTELSE: BRYSSEL Av ALEXANDER FRITZ

Den 29 november till den 1 december befann ett 20-tal studentförbundare sig i Bryssel. Här är Alexander Fritz reflektioner från resan.

IT’S THE SNUS, STUPID Tidig morgon tisdagen den 29:e november möttes studentförbundare upp på flygplatser i både Sverige och Danmark. Det var dags för årets Brysselresa med Fria Moderata Studentförbundet och deltagarna var trots den lutherskt tidiga uppstigningen spända inför vad som komma skulle. Kanske var det på grund av denna spänning ingen i gänget som flög från Arlanda valde att dricka före avfärd. Jag vet dock ingenting om hur resenärerna som flög från andra flygplatser förhöll sig till den så kallade flygplatsölen.

Från Arlanda flög förutom undertecknad, förbundsordförande Hugo Selling, viceordförande Catarina Kärkkäinen, Hjalmar Dunås, Frida Almlöf och Albin Zettervall (Geijerska studentföreningen), Lucas Molin (Högerteknologerna), Viktor Tyskling, Axel Lilja och Oskar Kolmodin (Handelshögern), Lovisa och Filippa Kronsporre (Högerjuristerna), Carl Arvidsson (FMS Stockholm) och Freya Björnfot (Linköpings FMS). Ensam men stark flög Emma Stadenfeldt (FMS

28

Göteborg) från Landvetter. Från Kastrup flög Philip Norrman, Julia Klingberg, Mikaela Hellman, Josefin Eriksen och Christina Anzén (Studentföreningen Ateneum).

Efter att samtliga deltagare mötts upp på flygplatsen i Zaventem var det dags att bege sig mot Europaparlamentet för veckans första besök. På tågperrongen hann även förbundsordförande Hugo Selling imponera då han på flytande franska försäkrade sig om vilket tåg vi skulle ta.

Väl framme på parlamentet var det dags att lyssna till mannen som stod som värd för resan — Christofer Fjellner. Han talade om Europas utmaningar och hur EU under hans tid som europaparlamentariker alltid har befunnit sig i kris. Den alarmistiska stämning som tycks råda gällande samarbetets framtid sades därför vara överdriven, även om han medgav att Brexit faktiskt var någonting särskilt. När en kort stund återstod dök Christofers kollega Annar Maria Corazza Bildt upp. Christofer var tvungen att gå till ett möte och

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Reseberättelse tackade för sin chans att få “agera förband” åt Anna Maria och lämnade hastigt över. En energisk Anna Maria pratade därefter främst om sitt arbete med Turkiet.

Därefter tog sig gruppen till vad som tycktes vara ett av parlamentets mest avsides belägna mötesrum för nästa besök. Cecilia Kindstrand-Isaksson från Swedish Match berättade om deras arbete för snuset. Hon berörde dels hur man försöker sprida snuset till andra länder och på så sätt rädda livet på människor som i dag röker, dels hur man även tvingas försvara snuset även på den svenska marknaden. Särskilt upprörande var hennes berättelser om hur ovilliga politiker generellt är när det gäller att ta till sig fakta kring det de lagstiftar om.

Fulladdade med förakt mot klåfingriga politiker fick gruppen en guidad tur av parlamentet av Fjellners kontorschef Johan Gustavsson. Allt från beryktade Mickey Mouse bar till den gigantiska häststaty som Silvio Berlusconi skänkt till parlamentet visades upp för en grupp som tycktes häpen av alla de funktioner och dekorationer parlamentet huserar. Nästa punkt på schemat var Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen. Gruppen fick en drillning i hur det europeiska samarbetet är uppbyggt och vilka funktioner de olika institutionerna har.

Sedan var det dags för incheckning på hotellet. Dock gavs här inte mycket tid för vila eftersom det snart var dags för en fördrink hemma hos Christofer Fjellner.

Där bjöds studentförbundarna på — förutom champagne — inspirerande tal av både Gustav Blix som berättade om sitt arbete på Epicenter och Moa Berglöf som berättade om hur man blir en skicklig talskrivare.

Den officiella delen av kvällen avslutades med en middag på Fjellners kvarterskrog la Caneva. Middagen var fylld av sånger och vin som aldrig tycktes ta slut — tur var att restaurangen placerat oss i en källare.

У МЕНЯ ПЛОХО С РУССКИМ Efter en “sovmorgon” var det dags för resans andra dag.

Tunnelbanan tog oss till Kreab för att träffa Karl Isaksson som är managing director på Kreabs Brysselkontor.

Efter tidernas mest ineffektiva säkerhetskontroll (Kreab delar fastighet med Kanadas ambassad), fick vi lära oss hur det är att verka som lobbyist i Bryssel. Gruppen fick höra flera imponerande anekdoter om hur lobbyister faktiskt har påverkat politiken och stoppat flera dåliga förslag genom gediget arbete.

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Efter besöket hos Kreab var det dags för vad någon sålt in som “Belgiens bästa — och därmed världens bästa — pommes frites”. Huruvida så var fallet (de flesta valde faktiskt att lita på rekommendationerna) lär vara ämne för framtida diskussioner, huvudsaken är dock att gruppen senare kom till Svenskt Näringsliv mätta och belåtna. Sophia Bengtsson berättade om hur de verkar för företagandets och marknadens villkor. Efter en snabb paus fick gruppen även lyssna på Jesper Haglund. Jesper har tidigare arbetat för Kristdemokraterna men arbetar i dag för utvecklingsutskottet i Europaparlamentet. Han har även arbetat för EPP i utrikesutskottet och gav en väldigt intressant inblick i EU:s utrikespolitik.

För att fortsätta på det utrikespolitiska spåret begav sig gruppen till ett seminarium om den ryska oppositionen som anordnades av Martens Centre i samarbete med Jarl Hjalmarson-stiftelsen. Seminariet inleddes av Slovakiens tidigare premiärminister Mikuláš Dzurinda och panelen bestod bland annat av Rysslands tidigare premiärminister och numer ledare för det största oppositionspartiet PARNAS Mikhail Kasyanov och viceordförande emeritus Olof Ehrenkrona. Seminariet var väldigt innehållsrikt och gav en förbättrad förståelse för situationen i Ryssland. Dagen avrundades med en klassisk belgisk middag och för somliga avslutades dagen med att dricka absint några hundra meter från hotellet.

WE’LL ALWAYS HAVE BRUSSELS Resans sista dag och dags för hemfärd. Innan gruppen kunde bege sig mot flygplatsen och Sverige var det dags för resans sista besök. På EPP:s huvudkontor fick vi lyssna på Roland Freudenstein som, förutom att ha ett tufft namn, också är policy director på Martens Centre. Besöket lugnade troligtvis många euroskeptiker i gruppen då herr Freudenstein konstaterade att tanken på mer EU inte är vägen fram just nu.

Efter besöket på EPP var det fri lek fram tills dess att folk begav sig till flygplatsen. Studentförbundets Brysselresa 2016 var fullspäckad från början till slut och innebar allt annat än vila. Trots detta höll studentförbundarna en väldigt hög nivå när man ställde frågor under besök och visade sig från sin bästa sida när man orkade med såväl diskussioner under sena nätter såväl som tidigare morgnar — aldrig tilläts den intellektuella lågan slockna.

29

Tant Rand rekommenderar

Tant Rand

Ett par år innan hon dog hade Ayn Rand en kolumn i tidningen Parade. I den skrev hon om att hon älskade Charlies änglar (tre vackra kvinnor som gjorde en Galt och räddade världen med hjälp av riskkapital) samt berättade om när hon hög på amfetamin dansade med Liza Minelli på Studio 54, hur hon höll aborträtten högt och hur hon älskade Godivachoklad. Som en hyllning till Rand följer här några saker som vi tror att hon skulle ha älskat (eller avskytt) om hon levde i dag. Håll till godo!

PEPPARKAKSHUS Ingen självständig människa borde köpa de färdiga paket med delar som snabbt limmas ihop med smält socker. Att förhålla sig till tråkiga och traditionella former för hur ett pepparkakshus ska se ut skulle Howard Roark aldrig gjort. En byggare som är sann mot sig själv borde titta på pepparkaksdegen med samma blick som Roark tittar på ett granitblock.

Ett pepparkakshus borde hylla människan och dess storhet och hus som byggs enligt färdig manual borde sprängas i luften.

SKIDÅKNING Vintern innebär ett perfekt tillfälle för den självständige att gå sin egen väg samtidigt som man formar sin kropp efter John Galts vackra ideal.

Längdskidor ger individen möjligheten att likt Taggart Transcontinental ta sig fram över vidsträckta landskap helt av egen maskin. Men låt för allt i världen bli att åka i spår plogade av andra.

Att låta någon annan bestämma hur du ska åka och

30

vart är allt annat än att gå sin egen väg – ploga ditt eget spår och låt ingen annan stoppa dig!

NOBELPRISET Under 2015 anordnades ett rundabordssamtal med samtliga pristagare. Få blev väl då förvånade när INGEN av pristagarna nämnde altruism som anledningen till varför de var dedikerat livet till sin forskning. Samtliga hade gjort det de gjorde för att de ville det. Det är tack vare dessa pristagares nyfikenhet och egenintresse som forskningens största genombrott har skett.

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Farbror Hayek haussar

Farbror Hayek Nobelpristagaren, dubbeldoktorn och banbrytaren Friedrich August von Hayek är en av vår tids största tänkare och intellektuella giganter. Född i ÖsterrikeUngern beskådade han två världskrig och totalitära ideologiers uppgång och fall. Som Keynes’ antites, överöst med utmärkelser och undervisande på prestigeskolor, var han inte bara central för utvecklingen av det liberala tankegodset utan även för dess överlevnad i en socialistisk tidsanda.

JUL Utan att staten har planerat det, börjar människor ge varandra saker. Under julen behövs minsann inget konfiskatoriska omfördelningssystem för att människor ska visa omtanke mot varandra. Men att behöva köpa julklappar i Sverige är allt annat än rätt. Inköp av presenter görs på Wiens gator, vilka också tillåter välbehövliga pauser med glühwein utanför das Wiener Rathaus. Går det att få tag på glühwein i Sverige eller är jag tvungen att fukta strupen med de där sönderkryddade dryckerna ni svenskar kallar glögg? För att vara garanterad en vit jul (naturligtvis menar jag snö) kommer julen att spenderas i Tyrolen.

SVERIGES RIKSBANKS PRIS I EKONOMISK VETENSKAP TILL ALFRED NOBELS MINNE

utföra exempelvis välfärdstjänster. Kanske borde staten inte ens ges rätten att upphandla över huvud taget? Min favorit bland tidigare pristagare vann för övrigt priset 1974 och jag tänker inte på Gunnar Myrdal.

TRUMPS SEGERTAL Amerika ska bli stort. Genom att samla ihop smarta människor och låta dessa diskutera, planera och genomföra. Detta har prövats förr och sällan slutat väl.

Ni vet väl att Vägen till träldom fortfarande finns att tillgå?

Det heter alltså inte Nobelpriset i ekonomi, förstått?

Nu när vi har fått det avklarat kan vi gå in på det viktiga. Årets pristagare har bland annat forskat i hur myndigheter borde gå till väga för att upprätta optimala kontrakt med privata entreprenörer för att

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

31

Föreningarna

Studentföreningen Ateneum (Lund) Philip Norrman ph.norrman@gmail.com 070-697 11 23

Högerteknologerna (Stockholm) Erik Erlandsson erik.s.erlandsson@gmail.com 070-7358410

Fria Moderata Studentföreningen i Växjö Johan Smedin johan.smedin@gmail.com 072-242 75 55

Högerjuristerna (Stockholm) Lovisa Kronsporre lovisakronsporre@gmail.com 070-590 84 75

Fria Moderata Studentföreningen i Göteborg Frida Granath frida.l.granath@gmail.com 072-210 68 65

Fria Moderata Studentföreningen (Stockholm) Birgitta Lundholm lundholm.birgitta@gmail.com 070-717 10 69

Linköpings Fria Moderata Studentförening Freya Björnfot freyabjoernfot@gmail.com 070-244 24 03

Fria Moderata Studentföreningen i Uppsala – Geijerska Studentföreningen Hjalmar Dunås geijerska@fmsf.se 070-486 92 60

Fria Moderata Studentföreningen Handelshögern (Stockholm) Oscar Andersson oscar.c.a.anderson@gmail.com 070-401 03 30

Fria Moderata Studentföreningen i Umeå Max Carlsson mmaxcarlsson@gmail.com 072-382 51 42

Finns det inte en förening vid ditt lärosäte?

Kontakta Förbundets ordförande Hugo Selling på 072-371 20 59 alternativt hugo.selling@fmsf.se för att få mer information om hur du kan starta en förening.

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

33

Tänkvärt

TRUMPS CHOCKVÅGOR Av ZEBULON CARLANDER

Zebulon Carlander är försvars- och säkerhetspolitisk sekreterare för Fria Moderata Studentförbundet, är Vice President of Communication för Youth Atlantic Treaty Association och studerar statsvetenskap vid Linköpings Universitet. Här reflekterar han om det politiska läget efter att Trump har valts till USA:s president.

Chockvågorna från valet av Donald Trump till USA:s näste president har lagt sig och världen ser nu med osäkerhet mot den 20 januari då överföringen av makten i världens mäktigaste stat sker.

I sjuttio år har USA varit garanten för en världsordning som ofta har kommit att kallas för Pax Americana. Genom en kombination av politiska, ekonomiska och militära instrument och institutioner har man säkrat en generellt stabil värld med öppna ekonomier och fria flöden, vilket har varit positivt för såväl USA som för övriga länder.

Timothy Garton Ash föreslog i en kolumn för The Guardian att Angela Merkel nu är den fria världens ledare, men för en mycket klok och erfaren man är det en mycket naiv föreställning. USA är the indespensible nation av en anledning, och ingen kan ersätta Washington som fanbäraren för demokrati och marknadsekonomi.

Det som gör Donald Trump unik ur en utrikespolitisk synvinkel är att han inte tror på den politik 34

som varit ledstjärnan för USA och dess presidenter i omkring sju decennier. Från Harry Truman till Barack Obama har alla presidenter, om än i varierande utsträckning, accepterat ett antal fundamentala antaganden om USA:s roll i världen och nödvändigheten av starka allianser.

Grunden till dagens amerikanska utrikes- och säkerhetspolitik lades i samband med andra världskriget och dess efterspel. USA avsade sig sin tidigare position som passiv åskådare till världspolitiken, framför allt på grund av det hot som sovjetisk expansionism i Europa utgjorde mot amerikansk säkerhet och frihet.

Den nya världsordningen innefattade ett nätverk av allianser och säkerhetspolitiska partners runtom i världen. Kronjuvelerna var Nato i Europa och det bilaterala försvarsarrangemanget med Japan i östra Asien. Samtidigt inrättade man också en arkitektur av globala institutioner med avsikten att främja ekonomisk tillväxt och politisk stabilitet.

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Tänkvärt Under den gångna valkampanjen har det gått att urskilja tre distinkta tankegångar hos Donald Trump som kan hävdas utgör grunden för hans världssyn: han är djupt skeptisk till allianser och andra internationella åtaganden; han har en merkantilistisk syn på handel; och han har en underlig tillgivenhet för auktoritära ledare - allt detta står i konflikt med traditionella amerikanska doktriner.

Sedan han vann valet har det kommit spretiga signaler om utrikes- och säkerhetspolitiken från Trump Tower på Manhattan. I samtal med världsledare har Trump bekräftat alliansåtaganden som till Nato, men har också uttryckt närhet till personer som Vladimir Putin.

I skrivande stund är inte hela Trumps lag för nationell säkerhet tillsatt, men de tillsättningar som har gjorts än så länge är en blandad mix. Som nationell säkerhetsrådgivare, ett mäktigt uppdrag med närhet till Ovala rummet, har han tillsatt Mike Flynn, en tidigare general som visserligen var bra på att lokalisera terrorister i Irak och Afghanistan men som uppvisat bristande strategisk förståelse under valkampanjen och som uttryckt sig vid flera

tillfällen nedsättande om muslimer.

Den främsta ljuspunkten än så länge är att den tidigare generalen James Mattis är utnämnd till att bli försvarsminister. Även om det kommer att kräva ett särskilt godkännande från kongressen givet att han inte enligt lag spenderat tillräckligt med tid utanför militären pekar det mesta på att han kommer att ta över kontrollen för Pentagon. James Mattis har alltid utmärkt sig som en bra ledare med känsla för historia och strategi; han förstår vikten av Pax Americana för amerikanska intressen och värdet i att ha allierade vänner. Förhoppningsvis kan han vara en modererande röst i situationsrummet och värna USA:s försvarssamarbeten.

Det råder mycket oklarhet vad världen har att vänta efter den 20 januari. Sverige borde ha tre prioriteringar: stärka det egna försvaret, arbeta för att värna den transatlantiska länken, och stärka europeisk försvars- och säkerhetssamarbete. Mer än på länge ställs det krav på statsmannaskap och klokhet från den svenska politiska ledningen för vi är nu i okända vatten. Enjoy the show.

»I samtal med världsledare har Trump bekräftat alliansåtaganden som till Nato, men har också uttryckt närhet till personer som Vladimir Putin.«

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

35

Tänkvärt

KONSERVATIVA VÄRDERINGAR OCH EN LIBERAL SAMHÄLLSSYN

Av JOHAN ERIKSSON

Johan Eriksson är viceordförande för Fria Moderata Studentförbundet. Här resonerar han om konservativa värderingar och en liberal samhällssyn.

Ett planerat samhälle är inte detsamma som ett välorganiserat samhälle. I tv-serien The Crown anser den unga drottning Elizabeth sitt ledarskap alltför passivt. Hon får då lära sig: ”Att göra ingenting är det svåraste som finns och kommer att kräva all din energi”. Detta är förstås helt riktigt – för att ett samhälle ska kultiveras måste staten låta bli detaljstyrning, till förmån för en självreglerande kultur.

På samma sätt som att nya lösningar på marknaden slår politik behöver ett samhälle vara fritt från förmynderi om nya idéer ska frodas. Vi inordnar oss annars efter förväntade åsikter, trots att människan i sig är för komplex för att styras av politik.

Så, vad händer då när varumärken eller representanter gör bort sig? Desperata rop på värdegrunder är symptom på ett överpolitiserat system där civilsamhällets dygder har undergrävts. En välfärdsstat

36

där medborgaren serveras goda åsikter – och undanhålls olämpliga – blir en grogrund för ängslighet. När något då avviker från normen leder det så noggrant planerade plötsligt till oordning och moralpanik uppstår, eftersom att överreaktioner är naturligt hos människor utan egen värdegrund att stå på.

Kanske gäller samma problematik för partier som tappat fotfästet i den ideologi de från början uppstått ur, när partier börjar finnas till för sig själva och inte för sina idéer. I en tid där kommunikativa skenmanövrar allt för ofta misstas för politisk utveckling blottas betydelsen av att ha stark idétradition att falla tillbaka på. Det är viktigt att inte likställa idéer med politik men det förstnämnda är en förutsättning för en det senare ska bli bra.

Förmyndarpolitikens konsekvens i Sverige har

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Tänkvärt

»I ett samhälle med den attityden skulle en välfärdsstat till och med kunna tänkas fungera – i teorin.«

blivit en befolkning där få vill ta ansvar. Vi vill inte ta ansvar eftersom att det inte längre förväntas av oss. Innan välfärdsstaten ansågs det förtjänstfullt att stå på egna ben och att be om hjälp var sista utvägen – och då först hjälp av familj och vänner, inte staten. I ett samhälle med den attityden skulle en välfärdsstat till och med kunna tänkas fungera – i teorin. Dåtidens stolthet tycks ha förbytts mot en underordnad position då kollektivet har kvävt individualismen men lämnat kvar, eller till och med främjat, egoismen.

Moderata Studentförbundets formel Där debatten är viktigare än besluten är så värdefull. Påtvingad sedelära är hämmande men det finns värden med att ingå i frivilliga gemenskaper. Det är nämligen bara i civilsamhället som äkta solidaritet kan uppstå, eftersom att välfärdsstatens koppel om medborgarens hals gör organisk omsorg individer emellan överflödig.

Den större frågan blir varför vi skulle vilja, eller kunna, ta ansvar för det breda sammanhanget om vi inte ens tillåts bestämma över oss själva.

Alternativet vore ett friare samhälle med färre regler, som skulle högre ställa krav på närvaro av individen. I en tid där den som ”tycker bäst” får ryggdunkningar blir det tydligt varför det Fria

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

37

Tema: Förmynderi och tvång

POLITISK KORREKTHET SOM FÖRMYNDERI Av STEFAN TOVESSON

Stefan Tovesson är ordförande för Studentförbundets goda vänner i Föreningen Heimdal i Uppsala. Här gör han upp med dagens skrämmande politiska korrekthet.

Tanken om migration till USA var stor i Sverige under 1800-talet. Smålänningarna lämnade sin hembygd för USA inte endast av ekonomiska skäl utan även på grund av den skamkultur som fanns. I Vilhem Mobergs trilogi Utvandrarna finns passager om präster som genom sin utbildning kunde utfråga socknens invånare om sakkunskaper om bibeln. Det stod i kyrkolagen att »prästerskapet var uppmuntrat att övervaka«, som Moberg skriver. Samtidigt var läskunnigheten hos befolkningen låg, så att de utfrågade i husförhören visste inte hur man försvarade sig mot kunskapsskillnaden. Husförhören var ett sätt för prästerskapet att inpränta trosläran efter Luthers Lilla Katekes. Argumenten för utfrågningen inför resten av hushållet var »vinnande av själens salighet«. För den som inte tror på Gud tycks nog detta vara absurt, och tanken om skam och social kontroll som verktyg för förmynderi har sedermera försvunnit ifrån den offentliga debatten.

För Karl-Oskar i Utvandrarna var detta en riktig företeelse. Numera fokuserar man endast på de

38

ekonomiska orsakerna till migrationen, vilket är enögt, eftersom skamkulturen har återkommit i politiken, och på de flesta områden. I Sverige har detta dragits till sin spets i det offentliga rummet. I år kunde man till exempel se ett drev mot Grand Hotell ivrigt påhejade av politiskt motiverade människor på sociala medier -- och i det privata sammanhanget kan mina vänner vittna om utfrysning, uppsagda bekantskaper och stämpling.

Påminner inte den offentliga debatten mycket om ett husförhör? Är inte huvudargumentet för all politisk korrekthet, oavsett politisk åskådning, att det är villfarelser som förleder andra människor in i fel läror?

När det kommer en reaktion, som i USA med Donald Trump, så leder den uppdämda stämningen till krav på politisk inkorrekthet. Problemet är att det är samma fenomen fast från andra sidan, men aggressivare. Den grupp som tidigare blev stämplade, stämplar. Det är inte oväntat och det finns inget som tyder på att det kommer att bli bättre.

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Tema: Förmynderi och tvång Konsekvensen har blivit att de sakliga och bästa argumenten har lämnat debatten. Det finns röster att vinna genom att ändra sin attityd mot självcensur, eftersom politisk korrekthet är impopulär och en bortglömd frihetsfråga. Politisk korrekthet och alla dess problem kommer, och borde, bli en valfråga för 2018, och då har liberalismen ett övertag om man vågar ta chansen.

Alternativet till den nuvarande offentliga debatten är inte en hårdare ton eller memes. Ett bra alternativ hade varit tolerans, så som det en gång i tiden

faktiskt betydde. I stället för att anklaga meningsmotståndare för att inte tro på saligheten och för att de leder ungdomen i fördärvet kan man hänvisa till förnuftets särställning. Vad som egentligen behövs är att personer med sentimentala argument inte ses som onda utan egentligen bara ses som konstiga och borde ignoreras till förmån för de rationella, välunderbygga, och, i ärlighetens namn, torra argumenten. En tanke om att yttrandefrihet är den fria konkurrensen om idéer.

»Alternativet till den nuvarande offentliga debatten är inte en hårdare ton eller memes.«

Lindmanfonden

Arvid Lindmans 60-årsfond

Dags att söka skribentstipendium Arvid Lindman fondens styrelse har beslutat att utlysa stipendier för unga skribenter.

Varje stipendiat tilldelas maximalt 15.000 kronor för skrivprojekt som är tänkta för publicering.

För nästkommande utlysning är sista ansökningsdag den 17 februari 2017.

Läs mer på arvidlindmansfond.se.

Ansökan sänds till info@arvidlindmansfond.se.

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

39

Tänkvärt

SENT SKA SYNDAREN VAKNA Av STEN STORGÄRDS

Sten Storgärds är viceordförande för Fria Moderata Studentförbundet. Här resonerar han kring moderater, frihetsbegreppet och politisk makt.

Sent ska syndaren vakna och det som absolut inte fick beskrivas som ett problem var plötsligt den enligt väljarna viktigaste politiska frågan överhuvudtaget. Moderaterna kovände och från ett reinfeldtskt öppet hjärta till ett Kinberg Batriskt kallt blått sådant var steget plötsligt kort. Det som det moderata etablissemanget aktivt blundat för i åratal skulle nu lösas desperat med flyktingstopp och en juridisk mur som skulle gjort Donald Trump stolt.

Som argument emot detta nya perspektiv på migrationen har det sagts att människor inte får ses som ett problem. Att människor inte får betraktas som volymer och kostnader. Liberaler från både höger och vänster har kritiserat detta som en dålig ”människosyn”. Men är det inte rationellt med denna människosyn i den svenska välfärdsstaten?

Människor ligger bakom de allra flesta problem.

Kriminalitet beror på människor, vi har en växande grupp yrkeskriminella som tär på samhället. Detta problem är kostsamt för ett samhälle som har som

40

målbild att lösa kriminalitet genom ett gemensamt rättssystem, en västerländsk rättsstat.

Det har sakta men säkert vuxit fram en kriminell klass. Människor som anser sig stå vid sidan av rättssamhället, som tär på övriga laglydiga bidragande människor. Denna klass är ett av våra största framtidsproblem och är skapat av människor och består av människor. Den politiska klassen fungerar likadant. Genom att tära på bidragande människor skor man sig själv och ökar sin makt. I stället för att stå vid sidan om övriga flyter dessa ovanpå. Så varför är det märkvärdigt att beskriva människor som kostnader. Är inte människan hela sitt liv en kostnad?

Att betrakta människan enkom som kostnad är att sätta system före individer. I en välfärdsstat är detta en naturlig följd. Det är rationellt att försvara sitt system.

Den som kontrollerar ett system att sko sig på kommer att försvara detta. Man försvarar makten över att beskatta och ge bidrag och uppehållstillstånd. Man

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Tänkvärt försvarar sin brottslighet och sin makt. I akademiska sammanhang brukar detta kallas public choice.

Men när staten har tagit monopol på att försvara säkerheten för individer är det ingen som kan försvara den när staten misslyckas, och det gör den eftersom att egenintresset hos politikerna här saknas. Hotade politiker har alltid tillgång till beväpnat skydd samtidigt som vanligt folk förvägras att försvara sig själva.

Någon rätt att försvara sin egen personliga säkerhet finns inte i dagens Sverige där angripande brottslingar

I det moderna svenska samhället där människan varken har frihet eller ansvar över sitt eget liv resulterar detta i skenande och mer brutal kriminalitet, en enorm växande välfärdsstat, och enorma kostnader.

Människor blir kostnader då friheten och ansvaret över sitt eget liv decimeras och i stället påtvingas på andra genom välfärdsstatens skatter och tvång.

Välfärdsstaten är den mekanism som delar upp människor i närande och tärande och den smarta rationella människan gör då bäst i att sko sig själv.

»Kriminella kommer aldrig att söka vapenlicens från staten.« skyddas av lagen och vapenägande hos laglydiga medborgare ses som ett större hot än illegala vapen hos kriminella. Kriminella kommer aldrig att söka vapenlicens från staten. En stat där polisen prioriterar att stoppa lagligt vapenägande men inte klarar av att hantera grov väpnad brottslighet har misslyckats att lösa sin uppgift. Resultatet blir den våg av kriminalitet som plöjer över samhället.

Kriminella försvarar sin kriminalitet genom våld mot blåljuspersonal. Därför blir den mer och mer brutal.

Därför växer den och den kriminella klassens makt på bekostnad av rättsstaten. Är det i den situationen irrationellt eller ens fel att beskriva människor som problem, som kostnader? Som Gösta Bohman förklarade det »när vi hävdar begreppet frihet under ansvar, när vi påstår att de enskilda människorna bättre än staten, dess politiker eller företrädare kan förvalta resultatet av sitt eget arbete, när vi tror på tankefrihet, på yttrandefrihet och en fri marknadshushållning, på individuell utbildning och social gemenskap grundad på frivillighet och inte på tvång, då gör vi allt detta därför att vi tror att människorna är förnuftiga nog – eller om de får ansvar, kan bli förnuftiga nog – att själva fatta de nödvändiga besluten. Den västerländska demokratin bygger ytterst på just detta. Om man inte förutsatte att medborgarna var förnuftiga, tänkande människor, då skulle det demokratiska systemet vara en omöjlighet.«.

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Detta leder till omänskligt beteende och därför är det rätt att beskriva människor som problem och kostnader. Det är därför som svaret på de utmaningar vi idag har med migration, kriminalitet, en poliskår i kris är mindre stat och inte mer stat. Som Ronald Reagan uttryckte det: ”In this present crisis, government is not the solution to our problem; government is the problem. From time to time, we have been tempted to believe that society has become too complex to be managed by self-rule, that government by an elite group is superior to government for, by, and of the people. But if no one among us is capable of governing himself, then who among us has the capacity to govern someone else?”

Det är länge sedan den svenska staten regerades av ett sådant elitistiskt etablissemang som nu. Människor som i stället för att våga till val 2015 spelar bort väljarna och som sedan gör allt man kan för att slippa lösa problem och i stället försvarar sin egen makt medan förorter brinner, ryssen rustar och rättsstaten tappar greppet. En regering med det minsta stödet på decennier regerar arrogant vidare, och en feg riksdag som inte vågar utmana denna regering passar i stället på att höja sina egna löner med 1400 kr i november. Detta är folkförakt, människoförakt och att se människor som problem. Störst av alla mänskliga problem är dock politikerna och deras välfärdsstats makt.

41

Tema: Förmynderi och tvång

NEJ TILL VALPLIKT Av BO E.L. NOBLIN

Bo E.L. Noblin har en examen och är i dag sysselsatt. Här skriver han om den demokratiska faran med obligatoriskt valdeltagande.

Demokratins grund är att medborgarna har rätt att välja och avsätta sina företrädare. Makten utgår från folket, men runt om i världen börjar förtroendet för den demokratiska modellen att krackelera. Detta påverkar såväl synen på politiker som synen på demokratin som styrelseskick, men också valdeltagandet. Om folket inte röstar, är demokratin fortfarande legitim?

För ett par år sedan frågade World Values Survey 73 000 personer i 57 länder om deras syn på demokratin och om huruvida den är ett bra styrelseskick. Av de tillfrågade svarade 92 procent ja. Sedan dess har den synen förändrats drastiskt. Allt fler anser dessutom att det vore bättre att ha en stark ledare som inte behöver »ta hänsyn till val och parlament«. Mot bakgrund av detta är resultatet i det senaste amerikanska valet inte speciellt oväntat. Man röstar helt enkelt mot etablissemanget.

Men i de chockvågor som följde efter Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet är det många »experter« som i jakt på en syndabock har lyft

42

fram brister i USA:s demokratiska system. Man hävdar att de processer som har lett fram till resultaten lider av en rad problem. Bland annat har många angripit legitimiteten i det amerikanska presidentvalet, eftersom den vinnande kandidaten inte vann majoriteten av rösterna, utan endast en majoritet av elektorsrösterna.

Dessutom var det 46,6 procent av de röstberättigade amerikanerna som inte ens tog sig till vallokalerna.

Det här »demokratiska« problemet är ett problem för det demokratiska partiet, som i de senaste valen haft ett starkt stöd bland grupper där valdeltagandet är lägre, framför allt svarta och latinamerikaner. Därför är det inte svårt att förstå varför bland andra Barack Obama under 2016 års amerikanska valrörelse har hyllat det australiensiska valsystemet, som har obligatoriskt valdeltagande, så kallad valplikt (eller röstplikt). Det har genererat ett valdeltagande som ligger stadigt runt 93 procent, även i de lokala australiensiska valen.

Obama menade att valplikt hade »ritat om den politiska kartan i USA«, vilket han till viss del kan ha rätt

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Tema: Förmynderi och tvång i. Hade man lyckat få upp valdeltagandet bland svarta och latinamerikaner, hade den amerikanska kongressen och senaten förmodligen sett annorlunda ut.

Bristen på valdeltagande i de här grupperna skapar ett visst underskott på representation, även om den amerikanska modellen till stor del grundar sig på geografisk representation. Men legitimering av systemet är en väsentlig del av demokratin; utan folkets röster är det svårt att hävda folkligt styre.

Runt om i världen finns det 22 länder som har någon form av lagstadgad valplikt. Dock är det endast tio som tillämpar lagstiftningen. Bland dem återfinns bland annat Brasilien, Belgien, Australien och Nordkorea. Ännu färre har faktiska straffpåföljder, men i Belgien kan en utebliven röst leda till en mindre bot och svårigheter att få jobb inom offentlig sektor. Brasilianska soffliggare får indraget pass, och i Australien leder en utebliven röst till böter på ungefär 25 australiensiska dollar. Obetalda böter kan i förlängningen leda till indraget körkort eller fängelse.

Valplikten bygger på principen att valdeltagande är en skyldighet som följer med medborgarskapet.

Genom att ta ställning bidrar medborgarna till att upprätthålla de demokratiska värderingar som ett fritt samhälle vilar på, på samma sätt som juryplikt och skolplikt är en del av ens skyldighet som medborgare. En demokrati utan medborgare som deltar är inget folkstyre och i förlängningen ingen demokrati.

Men är valplikten verkligen rätt väg att gå för att lösa legitimitetsbrister?

Valplikten har blivit ett redskap för många länder som verkligen vill betona sin demokrati och som lägger mindre vikt vid antalet valmöjligheter. De här länderna skapar en högre legitimitet för demokratin i sig, som dock i realiteten inte är speciellt demokratisk.

Ett exempel är Egypten, men detta gäller till viss del också flertalet av de sydamerikanska länder som til�lämpar valplikt. I stället gör det höga valdeltagandet att sittande regim på pappret berättigas gentemot väljarna och omvärlden, och man skapar på så sätt en skendemokrati. Ett annat exempel är Nordkorea, som kan stoltsera med att det är en demokrati med världens högsta valdeltagande – även om det inte övertygar särskilt många.

känner sig marginaliserade och illa representerade i dagens samhälle. Det är lättare att stanna på soffan om man känner att ens röst varken gör skillnad eller leder till en förbättring. Politiken är en förtroendebransch, och ett lägre valdeltagande är en indikation på missnöje. Utan den möjligheten till protest finns det en stor risk att problemen upptäcks för sent.

Men om det är ett högt valdeltagande i sig som är önskvärt, finns det enklare medel än valtvång.

Valforskning visar tydligt att hinder som krav på förregistrering, brist på möjlighet till förtidsröstning eller poströstning och val på veckodagar har stor påverkan på deltagandet. Men det som framför allt gör att medborgare röstar, är hur engagerade de är i valet. Det förklarar till stor del Obamas framgångar 2008 och 2012.

Han lyckades engagera väljargrupper som annars hade känt måttlig entusiasm för valet genom att övertyga om att en annan framtid var möjlig.

Enkla grepp skulle därmed kunna leda till högre valdeltagande utan tvång. Om USA skulle slopa förregistreringen och förlägga valdagen till en helgdag, med fördel en söndag, skulle valdeltagandet med stor sannolikhet öka. Hur politikerna återigen ska kunna engagera sina väljare med budskap som inspirerar till deltagande också i lokala val återstår dock att se.

Men det viktiga är inte att folk röstar, det är att medborgarna är representerade och kan göra sin röst hörd.

Demokratin ska värnas och slås vakt om, speciellt i tider av turbulens. Då behöver institutionen stå stark snarare än de individuella politikerna. I grund och botten spelar det ingen roll om Kalle Anka-partiet går framåt i nästa val. Demokratin ska vara starkare än de politiker som representerar den, oavsett vem som vinner valet.

På samma sätt som demokratin garanterar vår rätt till yttrandefrihet, organisationsfrihet och tryckfrihet, ger den också medborgare rätten att inte använda dessa rättigheter. Att rösta är en demokratisk rättighet, precis som rätten att inte behöva rösta och delta i demokratin. Lika lite som man ska tvingas bära vapen för sitt land, ska man tvingas välja mellan republikaner och demokrater. Rätten att slippa, är också en rättighet värd att försvara.

Om grunden i en demokrati är att folket ska kunna välja och avsätta sina företrädare, är det då knappast rätt att bemöta en befolkning som känner allt mindre förtroende för makten och dess institutioner med tvång. I stället bör politiker lyssna på de väljare som

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

43

Tänkvärt

DAGS ATT RIVA MUREN MOT SVERIGEDEMOKRATERNA Av JESPER KARLSSON

Jesper Karlsson är ordförande emeritus för Fria Moderata Studentföreningen Handelshögern. Han studerar vid juristprogrammet vid Stockholms universitet och har en ekonomie kandidatexamen från Handelshögskolan i Stockholm. Här argumenterar han för den kontroversiella ståndpunkten att Moderaterna bör inleda ett samarbete med Sverigedemokraterna.

Folkstyrelsen är en brutal historia. År 2016 har varit ett år då populismens vindar har fortsatt att i allt högre takt skingra det socialliberala töcken som omfamnat USA och Västeuropa det senaste decenniet. Mången progressiv har sett sin världsbild krossad. Likväl lämnar krisinsikten mycket i övrigt att önska i stora delar av den svenska borgerligheten. Oviljan att förhålla sig till det förändrade politiska landskapet är påtaglig.

Men verkligheten kommer snart att komma ikapp även de mest undflyende. Det gör den alltid.

Det är dags att vara brutalt ärlig: svenska folket har fått nog av västvärldens mest generösa asylinvandringspolitik och de problem den har medfört. På valdagen, »senast 2018«, kommer en växande skara av dem att delta i Sveriges enda folkrörelse, genom att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Direktören i Djursholm kommer att göra gemensam sak med arbetaren från Smålands skogar. För första gången i deras

44

liv kommer de att överge sina respektive livslånga politiska hemvister. Förtroendet är förbrukat – folkstyrelsen är brutal.

Maslows behovstrappa är ett gott hjälpmedel för att förstå vad det är som håller på att hända i Sverige, och varför skiftet går så fort. Trygghet är, efter fysiologiska behov, det mest basala i vår tillvaro. Altruism är jämförelsevis ett ytligt behov. Om det uppstår konflikt mellan dessa trumfar det basala behovet. Det är det vi ser nu, och det är därför vi kan se stödet för flyktingmottagning implodera under så kort tid som ett år.

I takt med att alternativmedia och numera även etablerad massmedia har brutit tabut om flyktingmottagningens och förorternas problem, är det alltfler som upplever sin trygghet hotad. Människor som tidigare har varit fast i såväl geografiska som informationsmässiga bubblor, börjar i allt högre takt konfronteras med en verklighetsbeskrivning som står i bjärt

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Tänkvärt kontrast till tidigare rådande paradigm. Nidbilden av den öppenhjärtiga och från problemen avskärmade Södermalmsbon, är till stor del sann. I till exempel Yttre Västerort i Stockholm (Akalla, Kista, Rinkeby, Tensta m.fl. orter) uppger 12 procent att de inte känner sig trygga alls, medan 45 procent uppger att de inte känner sig trygga på kvällar och nätter (DN/Ipsos, november 2016). Motsvarade siffror för Norrmalm/ Östermalm/Gamla stan, är 3 respektive 21 procent.

Det är svårsmälta siffror, som, jämte så gott som dagliga rapporter om skottlossning och bilbränder, vittnar om ett politiskt haveri av episka proportioner.

Av flera skäl är invandringsfrågan nyckeln till politisk relevans framöver. Asylinvandring är likt de problem den medför kumulativ. När förorterna i dag plågas av bilbränder, handgranatsattacker, skottväxling på öppen gata, ökad islamisering och skrämmande låg andel självförsörjande, är det ett resultat av historisk invandring. Problemen som vi har sett i samband med fjolårets skyhöga antal asylansökningar är givetvis allvarliga, men bleknar i jämförelse med det som väntar.

Flera kommuner står inför närtida ekonomiska katastrofer och utflyttning av produktiv arbetskraft.

I takt med en tilltagande problembild kommer motståndet mot asylinvandring, av naturliga skäl, att tillta.

Asylinvandringsfrågan är således död – nu är det dags att begrava den, illa kvickt. Att som aspirerande regeringsparti inte göra detta är ett politiskt självmord som lägger en motorväg till kraftig tillväxt för ett oprövat Sverigedemokraterna.

För borgerligheten är detta ett smärtsamt faktum då det också innebär att Alliansen efter en längre tids sjukdom är död. Centerpartiet och stora delar av Liberalerna (f.d. Folkpartiet) har cementerat sig i gårdagens täckningslösa utfästelser och framstår som omåttligt nöjda med att attrahera kvinnliga väljare som inte längre känner sig trygga i Moderaternas försök till ny positionering. Gott så, men verkligheten kommer även att komma i kapp dem en dag – folkstyrelsen är brutal.

För Moderaternas del innebär situationen stora möjligheter men också betydande risker. Att slippa Alliansens socialliberala tvångströja möjliggör för att tydligare ta ställning till kraftfulla reformer som Sverige är i stort behov av. Samtidigt förutsätter det en vilja hos partiledningen att göra detta och att man lyckas hantera de socialliberala element som under ett drygt decennium vuxit sig starka.

Förutsättningarna för detta är dock betydligt bättre

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

än för Socialdemokraterna, som har motsvarande och större problem på sin kant.

I klarspråk innebär detta att det är hög tid att riva muren mot Sverigedemokraterna och börja föra politiska samtal om samarbete. Om korten spelas rätt är det inte omöjligt att efter nästa val föreställa sig en moderat enpartiregering med stöd i olika frågor från olika partier. I bästa fall uppnår Moderaterna och Sverigedemokraterna en riksdagsmajoritet som möjliggör stabilitet i invandringsfrågan och tuffa beslut som oundvikligen måste fattas i relation till denna.

I övriga frågor torde det vara så att andra borgerliga partier mer än gärna är villiga till samarbete.

En risk som ofta påtalas med denna typ av hållning är att det öppnar upp för de mindre borgerliga partierna att söka samarbete med Socialdemokraterna i en mittenregering. Det är dock en försvinnande liten risk om man tillåter sig att blicka bortom nästa val, då Socialdemokraterna inte kommer att överleva länge som ett stort parti utan att inta en restriktivare hållning i asylinvandringsfrågan. En potentiell mittenregering (utan Moderaterna) som intar en mjukare hållning skulle dessutom snabbt undermineras i takt med att de stats- och kommunfinansiella problem som står för dörren slår igenom.

Vi ska dock inte vara naiva. Av den varan har vi fått tillräckligt. Ett potentiellt samarbete med Sverigedemokraterna kommer att vara krävande.

Partiet har i dryga tio år arbetat med att distansera sig från sina etnonationalistiska rötter. Det finns dock fortfarande sådana element i partiet, och de är inte helt enkla att urskilja. Dessutom har partiets starka tillväxt gjort att det i delar representeras av personer vars kompetens kan ifrågasättas och som utan vidare ideologisk uppfattning har vardagsrasistiska uppfattningar. Det kommer givetvis fortsatt att vara så under överskådlig framtid och man får bereda sig på att fler skandaler kommer att uppdagas. Likväl går sådana att hantera för en samarbetspartner som håller en självsäker, tydlig och konsekvent linje. Socialdemokraterna lyckades trots allt att samarbeta med kommunister under kalla kriget.

I oroliga tider som dessa är det hög tid för Moderaterna att åter vara ett moderat samlingsparti och gå från ord till handling. Sverige behöver trots allt både en plan och politiker som tar ansvar. Om det inte sker kommer folket att söka trygghet annorstädes.

Folkstyrelsen är på det viset obönhörligt brutal.

45

Linjerat SVENSK LINJE Årgång 74

REDAKTÖR

Johan Ridenfeldt johan.ridenfeldt@fmsf.se

REDAKTIONSSEKRETERARE Adam Vallin

FRIA MODERATA STUDENTFÖRBUNDET Schönfeldts Gränd 2 Box 2294 103 17 Stockholm 08-791 50 05 www.fmsf.se

ORDFÖRANDE Hugo Selling hugo.selling@fmsf.se

REDAKTION

Magnus Jernkrok Emma Söderberg Majanen Catarina Kärkkäinen Daniel Svensson Philip Norrman Anela Murguz

FORMGIVNING Markus Konow

ANSVARIG UTGIVARE Hugo Selling

VICEORDFÖRANDEN André Frisk andre.frisk@fmsf.se

Catarina Kärkkäinen catarina.karkkainen@fmsf.se Johan Eriksson johan.eriksson@fmsf.se Sten Storgärds sten.storgards@fmsf.se

OMSLAG

Foton från förbudstiden i USA.

ORGANISATIONSSEKRETERARE

FUNNET

Fotograf: Kristian Pohl / Regeringskansliet, Creative Commons

Alexander Fritz alexander.fritz@fmsf.se 0733 54 85 27

WWW.SVENSKLINJE.SE

INTERNATIONELL SEKRETERARE

Hör gärna av dig till redaktionen via e-post johan.ridenfeldt@fmsf.se, kommentera på vår Facebooksida facebook.com/svensklinje eller twittra till @svensklinje om du har några synpunkter på det här numret eller framtida. Vi tar emot välskrivna debattartiklar med djuplodande analyser som är runt 6 500, 11 000 eller 15 500 tecken (inklusive blanksteg) långa. Vi ansvarar inte för inskickat material, och du får gärna kontakta oss i förväg.

TEXTER

Författarna svarar själva för sina bidrag. För ledaravdelningen samt för osignerat material svarar redaktionen. Svensk Linjes texter publiceras även digitalt. Skribenter som motsätter sig detta kommer ej att publiceras. Vi förbehåller oss rätten att redigera inkommet material.

Gustaf Reinfeldt gustaf.reinfeldt@fmsf.se

ARBETSMARKNADSPOLITISK SEKRETERARE Filip Åhsberger filip.ahsberger@fmsf.se

FÖRSVARS- OCH SÄKERHETSPOLITISK SEKRETERARE Zebulon Carlander zebulon.carlander@fmsf.se

PRENUMERATIONSÄRENDEN info@fmsf.se

TRYCK ISSN 0346-2161

46

Svensk Linje • nummer 4 • vintern 2016

Det ideolo giska land skapet för populisme ändras. 20 ns, GAL-T 16 blev AN-skalan ka värderin s och de s garnas år. vensfrågan vilk I tre essäe a som bör r ställer vi vara byggs nu samhällsk tenarna i d ontrakt so e t n ya m långsam tar form.

Lena Andersson

-

Deirdre McCloskey

-

Karin Svanborg-Sjövall

Stora frågor i litet format

Timbro förlags essäserie presenterar nya och gamla svar på eviga frågor om människan, samhället och politiken.

Vi ger ut texter som vi tror bidrar till en bättre samhällsdebatt. Nya svenska originaltexter varvas med översättningar.

Essäerna kommer ges ut tre gånger om året, á tre texter.

De säljs enskilt eller tillsammans.

TIMBRO FÖRLAG www.timbroforlag.se

POSTTIDNING B

Returer sändes till: Svensk Linje Box 2294 103 17 Stockholm

Kommunikation som skapar värde Public Affairs

Corporate Communications

Financial Communications

Under drygt fyra decennier har Kreab tagit aktiv del i samhällets och näringslivets utveckling. Som rådgivare inom strategisk kommunikation hjälper vi våra kunder att lösa problem och utnyttja sina möjligheter maximalt.

Med verksamhet i 25 länder kombinerar vi globalt kunnande med lokal expertis. För att fortsätta vår utveckling i Sverige och internationellt söker vi hela tiden nya talanger. Välkommen med din ansökan.

Grundat 1970 | kreab.com