Hunger.

Av Mikael G Th

F Rsamlingsherde

När jag läser om vårt församlingshus och dess historia ser jag att det under en period var den lokala polisstationen med rum för både bus och bov. Stabila dörrar av järn, tjocka väggar av sten och kanske bestod den tillfälliga menyn av vatten och bröd. När man läser att någon endast har vatten och bröd att leva på får man en känsla av att det mesta runtomkring har skalats av eller tagits bort till ett absolut existensminimum.

Ibland beskrivs människan som en del av något större med en inneboende längtan efter frihet. En del kanske har det klart och tydligt för sig vad det kan tänkas vara, andra inte. Det kommer till uttryck i att man som människa alltid längtar och hungrar efter något mer än det man har och är.

Det kan vara en hunger efter gemenskap, efter att se, höra och uppleva något bortom det vardagliga. Det kan finnas en hunger efter sammanhang, mening och mål i ens eget liv.

Sångaren i Queen, Freddy Mercury, som hade enorma framgångar under sjuttio- och åttiotalet berättade i en intervju: ”Man kan äga allt som går att få i den här världen och ändå vara den ensammaste människan på jorden. Detta är den mest smärtsamma typen av ensamhet.”

Utmaningen med en djupt liggande existentiell hunger är att den är svår att stilla. Hur fångar man den efterlängtade sinnesfriden? Blir man någonsin nöjd? Är det ens möjligt?

Som troende spårar man denna hunger som ett uttryck för sin längtan efter ett förlorat ursprung och i slutänden efter Gud. I slutet av trehundratalet skrev en man som hette Augustinus: ”Du, o Gud, har skapat oss till Dig och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i Dig.”

I evangelierna talas det om bröd. Det delas bröd till vardags som till fest, det sker brödunder där det delade brödet räcker åt många människor och det talas om bröd som en förklaring på vem Kristus är. ”Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet”.

Det är detta bröd som kyrkan har fått ta emot, delar och längtar efter att få ge vidare. Ett bröd som vidgar våra perspektiv uppåt, inåt och utåt. Och som ett uttryck för detta delar Limhamns församling tillsammans med alla de andra församlingarna i Malmö visionen ”Ett enda bröd – en enda mänsklighet”.

I bönen Vår Fader har kyrkan bett i över tvåtusen år att Gud skall ge oss vårt dagliga bröd. Den bönen inbegriper alltifrån mat och dryck, hus och hem, men även alla de relationer som vi behöver som människor, de människorna som vi lever med. Våra medmänniskor.

De senaste 20 åren har intresset för matlagning, kokböcker, matbloggar och tv-kockar ökat lavinartat. Trenderna har avlöst varandra och vi har knappt hunnit vispa till vårt koreanska Dalgonakaffe innan det varit dags att börja matpreppa för veckans matlådor för att sedan raskt syra våra egna grönsaker samt starta en surdeg. Kombucha, poke bowls, superbär/grönsaker, chiafrön, smash burgers…ja, det mesta har fladdrat förbi våra smaklökar och gett oss insyn i både andra matkulturer och nygamla tillagningssätt. För det är ju ofta så med dessa trender att när man börjar syna dem närmare i sömmarna så visar det sig att det handlar om urgamla rätter, ingredienser eller tekniker som använts, i vissa fall, i årtusenden men att de nu i dagens digitaliserade och globaliserade värld har möjlighet att poppa upp på våra skärmar och hamna på löpsedlarna i vår del av världen.

MEN DET FINNS givetvis andra orsaker till att vi vänder blickarna till gamla metoder och tillagningssätt. Det mest uppenbara handlar om att det funkar. Metoder som överlevt i flera tusen år, som till exempel ölbryggning och mjölksyrning, kommer inte att dö ut på ett tag just för att de är smarta och/eller nyttiga. En annan orsak är att vi insett att vi behöver leva hållbarare. Förr, när mindre mängd mat behövde räcka till fler, var man mer benägen att ta tillvara allt och dryga ut det på bästa möjliga sätt. Detta börjar vi långsamt inse och matsvinnet, om än fortfarande alldeles för stort, har glädjande nog minskat under det senaste året i Sverige. Svinnsmart och matsmart är nya begrepp vi lär oss handla, äta och leva efter. Vi vill också leva hälsosammare och därför har vi börjat läsa det finstilta på förpackningarna. Resultatet har inte låtit vänta på sig: många E-nummer, palmolja och onödigt socker har fått stryka på foten och istället har producenterna börjat ge oss fler rena produkter utan tillsatser. För vissa har det blivit en livsstil att äta rent, “clean eating”, andra har dragit ner på kolhydrater, många skydde gluten (åtminstone ett tag) och vissa äter inte alls. Åtminstone vissa tider på dygnet, sk periodisk fasta. Att helt eller delvis gå över till vegetarisk eller vegansk kost är inte alls ovanligt längre. Kort sagt, maten har hamnat i fokus på väldigt många plan de senaste två decennierna.

SAMTIDIGT SOM HÄLSA och miljö dykt upp som allt viktigares ingredienser på vår inköpslista, kommer larmrapporter om att fetma bland barn ökar lavinartat, att typ 2-diabetes breder ut sig som en epidemi i västvärlden och att en stor del av världens cancersjuka har blivit sjuka pga sin livsstil med dålig kost och stillasittande på menyn. Tittar man på utbudet i affärerna så tar en allt större del av butiksytan upp av hel- och halvfabrikat som går snabbt att slänga ihop eller värma men ofta innehåller mycket av det vi borde dra ner på: salt, socker och mättat fett. Olika appar gör att vi inte ens behöver resa oss ur TV soffan för att klicka hem en pizza eller en kebabtallrik. Man kan undra hur dessa två världar går ihop? Är vi bara i den scrollande teorin intresserade av nya, hälsosamma trender, men till vardags för stressade för att handla annat än (halv) färdiglagad mat? Kanske handlar det om ekonomi och