Bröd och gemenskap

Av Piamaria Engvall Redakt R

Precis som alla levande varelser, behöver människan först och främst vatten för att leva. Utan vatten är vi dömda att dö efter ungefär tre dagar medan det sägs att en vuxen person kan klara sig cirka en månad utan mat. I vår privilegierade del av världen behöver de allra flesta av oss inte svälta eller törsta ihjäl. Mat och dryck finns oftast till hands närhelst vi är hungriga, törstiga eller bara sugna på något. Vi behöver inte jaga och fälla ett byte för att säkerställa att middagen finns på bordet men just i dessa tider finns kanske skäl att jaga extrapriser då inflationen slukar en del av vår matbudget. Många kanske suckar över besväret att tänka ut middagar varje dag. Helst en hållbar, ekologisk, vegetarisk middag som ska falla alla i smaken och dessutom anpassas till ett hektiskt schema av aktiviteter.

Det finns alltid olika grader av elände

Det är lätt att glömma bort att vi har det oerhört bekvämt jämfört med många andra på vår jord. Vi behöver inte gå flera kilometer till närmsta brunn för att hämta rent vatten att laga mat med. Vi behöver inte stiga upp i gryningen för att baka bröd, gå till en marknad för att sälja bröden för att sedan kanske ha råd att köpa mat till vår egen familj. Det finns alltid olika grader av elände. Men hur jobbig matlagningen än är, av olika praktiska skäl, så är kanske den viktigaste ingredienser till en lyckad måltid gemenskap; att ha någon att dela måltiden med. Vi får inte glömma alla de som aldrig har någon att sätta sig till bords med. De som kanske inte ens får bestämma själv vad de ska äta, utan får nöja sig med vad som kokats ihop och levererats av kommunen för att värmas upp i mikron. Att äta ensam gör att ensamheten känns ännu större.

Under min studietid intervjuade jag personer som flyttat till Sverige från olika länder och världsdelar. Jag var nyfiken på hur starkt deras matkultur var kopplad till deras identitet och hur detta påverkats av att flytta (i de flesta fall) långt bort från sin egen kultur. Det visade sig att samtliga personer försökt återskapa sina favoriträtter, ofta från barndomen, här i Sverige men alla hade besviket konstaterat att, när det kom till kritan, var det inte själva maträtten som de saknade, utan det sociala sammanhanget den representerade. Den fick dem att minnas speciella tillfällen med sin familj och sina vänner som de saknade. Maträtten i sig hade väldigt liten betydelse. Den blev bara en symbol för gemenskapen och närheten till familjen eller vännerna som de nu saknade.

I detta nummer ska vi utforska det enklaste, mest basala av våra livsmedel: brödet och vad det representerar i samhället, kristendomen och för den enskilde individen.