Fråga prästen

I detta nummer är det premiär för en frågesida som vi kallar ”Fråga prästen”. Här kan du ställa en fråga om vad som helst. Mejla frågan till sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se Redaktionen väljer ut frågor som sedan besvaras av någon av pastoratets präster.

Fråga 1

– Jag har en vän som jag sällan träffar, han bor i en annan del av landet. Vi hörs ibland via Facebook. Häromveckan skrev han något som jag blev väldigt upprörd över, så jag skrev några arga kommentarer.

Strax därefter fick jag ett meddelande där han berättade att han tycker att jag är elak och hånfull, inte bara just nu utan även tidigare, och att han inte vill ha någon mer kontakt med mig. Sedan tog han bort mig som vän. Jag känner mig ledsen. Hur ska jag göra? /B, 40 år

Prästen svarar:

– Hej B och tack för din fråga. Det är tråkigt att höra att det blivit såhär mellan dig och din vän. Vi vet ju att relationer inte alltid är helt enkelt och i skrift över nätet kan det lätt bli missförstånd. Kanske behöver din vän lite tid för att fundera över det som hänt.

Du känner dig ledsen och jag får känslan av att det här är en vän som du vill ha tillbaka kontakten med. Att vara en vän är ju också att respektera när vännen inte vill ha kontakt. Men kanske det nu har gått lite tid och du kan vänförfråga igen eller skicka ett sms eller ringa för att kunna prata om vad det är som hände. Jag hoppas att ni kan hitta tillbaka till varandra. Var rädd om dig.

Fråga 2

– Mitt liv känns ensamt och svårt. Jag har ett ganska bra arbete, men ingen nära familj och få vänner. Mycket av min lediga tid tillbringas på nätet där det finns gemenskaper av olika slag, men de känns som en ganska futtig ersättning för ”riktig” mänsklig närhet. Jag tänker ofta på att avsluta mitt liv, men det känns fel att göra det. /L, 55 år

Prästen svarar:

– Hej L och tack för att du skriver till oss. Det känns verkligen hårt att du känner dig ensam och längtar efter mänsklig närhet. Så fint att du hittat olika slags gemenskaper på nätet där du får mänsklig kontakt men visst är det något som inte kan föras över via skärmarna. Du låter klok och har kanske redan tänkt i de banorna men kan du få mer gemenskap och mänsklig närhet på jobbet? Har du något fritidsintresse som ger möjligheter till att hitta gemenskapen i en förening till exempel?

Du skriver att du har få vänner. Vi är ju olika som personer vi människor. Vissa av oss behöver ett stort kontaktnät medan andra behöver några få nära. Kanske är det här en tid att fördjupa dina relationer till de vänner du redan har? Tack för att du skriver så öppet om dina tankar på suicid. Många i din situation har tankar både om att det är svårt att leva och att ta sitt liv skulle kunna vara en utväg. När livet är svårt så är det okej att de tankarna dyker upp. Det vill jag att du ska veta.

Oavsett om de här tankarna har kommit nyligen till dig eller om de funnits ett tag så kanske du behöver någon att prata med om allt det du bär på. Om du vill så får du gärna ta kontakt med någon av oss präster eller diakoner för samtal. Det är gratis, vi har tystnadsplikt och pratar om allt i livet. Jag önskar att du hittar den mänskliga närhet som du längtar efter. Var rädd om dig.