Porträttet: Iris Gullis

Iris Gullis!

I varje nummer av Andrum finns ett porträtt. Denna gång är temat barn, och då vill vi göra ett porträtt av ett barn förstås! Men att intervjua en femåring är inte samma sak som att intervjua en vuxen, det är inte säkert att man tycker att det är särskilt roligt att svara på frågor i den åldern. Hur som helst – Andrums team med reporter och fotograf sätter sig i bilen och rullar in i den småländska skogen, för vi har blivit tipsade om Iris Gullis…

TEXT: Max Wahlund FOTO: Nathalie Chavez

FAKTA OM IRIS Favoritfärg: Orange. Eller vit. (Tidigare rosa). Favoritmat: Spaghetti med köttfärssås. Favoritfrukt: Hallon.

Iris är fem år. Hon bor med sin mamma, sin pappa och sin elvaåriga storebror Ludvig på en gård i Hjorteds församling. Vi kommer in på gårdsplanen, och det första vi ser är Moses som står och väntar på oss. Man skulle kunna tro att det är en hund, men det är en get! Moses är 16 år gammal. Från början hade han två getvänner och till och med en ko som kamrat, men de finns inte längre. När vi kliver ur bilen kommer Moses fram till oss på en gång. Vi blir lite förskräckta, han vill kanske stångas? Men nej, han vill bara ha mat. När familjen flyttade hit blev getterna riktigt bortskämda och matades med morötter uppe vid huset. Sedan dess tänker Moses på mat när han ser människor. Mamma Maria välkomnar oss in i stugan. Pappa Magnus är i Stockholm och jobbar. Ludvig är lite krasslig och Iris – hon är förstås lite blyg och stannar på sitt rum. Vi slår oss ner med kaffe och te, kakor och bullar. Och så småningom kommer Iris ner till oss, för nu ska vi spela spel! Det är en av Iris favoritaktiviteter. Vi börjar med Ubongo, ett spel där det gäller att placera ut olika geometriska former på en bricka så att de bildar olika mönster. Den som blir klar först får flest poäng. Iris och Ludvig vinner och får färgglada ”ädelstenar” ur en påse, men även vi vuxna får ta tröstpris ur påsen, så att alla ska bli glada. Just det här med att alla ska vara glada är viktigt för Iris. Det märks när vi tar fram nästa spel, Ponder. Där har varje spelare tre små grodor som ska flytta sig fram över en näckrosdamm och hoppa upp på stranden på andra sidan. Rörelserna bestäms av kort man drar ur en hög. På ett av korten finns en boxhandske och får man det kan man knocka en annan spelares groda så att den åker tillbaka till sin egen strand och får börja om från början. Det gillar inte Iris. – Jag HATAR boxning!! ropar hon. Möjligen kan Iris tänka sig att knocka mammas groda, men absolut inte Andrum-teamets, trots att vi bokstavligen tigger om stryk. Då låter hon hellre sina grodor ta omvägar förbi. Men trots den milda attityden vinner Iris även detta spel.

Medan Iris kelar med den ena av familjens katter sitter vi och pratar med mamma Maria. Hon berättar om Iris och vad som är viktigt för henne. – Familjen är verkligen viktig. Det har funnits svåra tider för oss och då har Iris verkligen känt hur viktigt det är att vi håller ihop, säger Maria och visar teckningar Iris gjort där alla i familjen är tillsammans. Iris älskar också att sjunga, och hon tycker om gemenskapen i församlingshemmet i Hjorted – bara att få springa omkring fritt där med de andra barnen medan mamma hjälper till med Måndagsmat (som Andrum skrev om i förra numret). Maria berättar också hur Iris fick namnet Gullis, som är hennes andranamn. Det var storebror Ludvig som längtat så himla länge efter ett syskon, så han fick vara med och bestämma namn. Det blev Gullis. 26 kvinnor i Sverige heter så, snittåldern är 57 år. Visst är det ett underbart namn!

Sen går vi ut och går i den försvinnande vintersolen. När vi går ut genom ytterdörren passar den andra katten på att smita in med en mus i munnen. Iris ropar till, men det är för sent att stoppa katten Eddie. Vi vandrar på den frusna marken, solen ligger lågt genom skogen och det är intensivt vackert. Iris springer i förväg. Efter en stund har det blivit dags att säga hejdå. Men Iris böjer sig fram och viskar något i mammas öra. – Jag vill inte att dom ska gå! Lite blyg i början, men en bra vän som tycker om att leka. Sån är Iris!