Fredagsmys i Blackstad

Temat för detta nummer av Andrum är barn, och vad gillar barn? Fredagsmys förstås! Följ med Andrum på Fredagsmys i Blackstad församlingshem!

TEXT: Max Wahlund FOTO: Annelie Lockneman & unsplasch.com ILLUSTRATION: Freepik.com

Wilma och Lowa.

Klockan är nära sex på fredagskvällen och det är mörkt ute och dimmigt på vägarna. Andrums reporter är på väg mot Blackstad församlingshem. Har man aldrig varit där kan det vara lite lurigt att hitta. Men jag parkerar strax intill kyrkan och det gör samtidigt också en annan bil. Ur den kliver en kvinna – det visar sig vara Sophie Zackrisson som har med sig dottern Lowa (5 år) och kompisarna Wilma (5) och Nova (7), allihopa från Ankarsrum, där tjejerna sjunger i kören. – Vet du var församlingshemmet ligger? – Nej, det är första gången jag är här! säger Sophie. – Men där borta lyser det…

Vi går bort mot huset som ser så inbjudande ut. Flickorna springer ikapp. När vi öppnar dörren strömmar ljus och värme mot oss. Det är fullt med folk! Kantorn Annelie Lockneman känner och välkomnar alla. Här är ett 80-tal personer samlade, några fixar det sista med maten, andra slår sig ner vid borden runt om i lokalen, föräldrarna pratar och barnen leker. Levande ljus skapar en varm atmosfär och det behövs i mörkret utanför.

Idag serveras tacos – det kan knappast bli fel. Alla radar upp sig vid serveringsbordet och börjar ta för sig av maten. Vad är egentligen det godaste i tacobuffén? Lowa tänker efter ordentligt och tittar ut över skålarna med köttfärs, gurka, tomat, rödlök… – Chipsen! Förstås.

Vi går och sätter oss vid ett lågt bord och låter maten tysta mun – alla äter koncentrerat. Men snart börjar samtalet och vad är ett mer naturligt samtalsämne än vädret och dimman ute? Flickorna berättar om bilresan hit från Ankarsrum. – Vi fick stanna för två dovhjortar, berättar Wilma. – Ja. Två dovhjortar, och en hare, säger Lowa. Det gäller att man är försiktig när man är ute och kör på småvägarna.

Samtalet tystnar och Andrums reporter kan inte låta bli att busa. – Titta där uppe! En fågel! Förvåningen blir stor och Lowa och Wilma tittar undrande upp i taket, men hittar ingen fågel. Mamma Sophie skrattar. När tjejerna vänder blicken ner igen märker de att reportern sträckt ut handen och håller den ovanför högen med åtråvärda tortillachips som ligger på bordet. – Neeeeeej!!! Du får inte ta dem! Hahaha!! – Titta där borta! En dinosaurie!

Nu funkar inte tricket längre, men leken fortsätter ändå; varje gång reportern sträcker fram handen är Lowa redo och ger den en stenhård smäll så det låter som en riktig pisksnärt. Alla flickorna kiknar av skratt.

– Igen! Mamma Sophie tycker att det börjar bli dags att lugna ner leken en aning. – Såja. Du har lite mat kvar, ät upp den.

Snart har vi kommit fram till nästa programpunkt – körsång. Där är tjejerna med. Ingen av dem är nervös, har de berättat. Annelie Lockneman sätter sig vid pianot och kören ställer upp sig. Det är verkligen hjärtnypande när körerna Ung Ton och Triolerna sjunger låt efter låt:

• Jag går på livets väg • Vad det är bra att jag har dig • Gud är lika nära • Jag vill vara ett av världens ljus • Goliat (Lalehs låt) • Låt kärleken komma in • Han håller hela världen i sin hand

Sedan blir det fika och glass till efterrätt. Wilma tar rejält med chokladsås på sin glass och rör runt runt med skeden så att allt blandas till en härlig smet. – Det blir som brunt, eller grått. Jättegott! Medan vi äter delar vi tips om det bästa buset. Lowas bus är så hemligt så det kan inte sägas högt. Hon får luta sig fram och viska i örat: – Man klistrar fast tejp på vattenkranen! Så när någon sätter på kranen för att ta vatten så sprutar det vatten överallt! Verkligen ett lurigt bus!

Den sista delen av fredagsmyset är lottdragning. Alla som vill får köpa lotter för en billig peng. Lowa, Wilma och Nova får fem trästickor var med nummer på. Sen ropas de vinnande numren upp. En liten pojke vid bordet intill vinner och får gå och hämta ett pris. Han kommer glädjestrålande tillbaka till sina föräldrar med en skinande ljusglob av vit rotting. Flickorna kastar en snabb blick men blir inte avundsjuka, de är fullt upptagna att granska sina egna lotter. Wilma har bra koll på siffrorna. En gång är det nära – siffran 64 vinner, och Wilma har nummer 65 – men det blir ingen vinst för någon runt bordet.

Skönt, tycker mamma Sophie. Om en skulle vinna och inte de andra skulle risken för missnöje vara stor. Nu vann ingen och då är alla nöjda istället. Efter utlottningen sitter vi kvar en stund och sedan är kvällen slut. Två timmar har den pågått och det är ganska lagom för stora och små. Det är dags att gå hem och gå och lägga sig. För som det heter: Det är en dag i morgon också!

Andrum frågade tre personer: Vad är bäst med att vara barn?

Vera Spets, 6 år: – Att man får gå i skolan. Att man slipper göra saker som är tråkiga och tar lång tid som att åka och handla och att städa hela huset. Ellen Hjortbrandt, 7år: – Att man får gå i skolan, ha kompisar och att man inte behöver jobba som vuxna gör. Lova Lord, 11 år: – Att man kan va ute och leka när det regnar och hitta på massa äventyr.