sig över Bolmån, förbi Skeens pappersbruk och till Skeens gästgiveri, 1,5 mil. Över Sundanäs militärboställe till Wrå gästis, 2 mil. Sen har den gamla vägen en nordligare sträckning än dagens via Bohult Säteri till Signeshult, 1,5 mil, Breared , 2 mil, och slutligen via Skedala gård,1,5 mil, till Halmstad. Alltså summa 7,5 mil med flygsandsfällt, ödsliga hed- och mossmarker samt långa grusiga backar. Viloplan Körkarlen gick ofta bredvid och i motlut fick även övriga karlar hjälpa till att skjuta på. Särskilt omnämns de svåra kilometerlånga backarna vid Breared. Vägen gick då norr om Simlången. Vägen var byggd i etapper om 20 meter brant backe följd av några meter plan mark så hästar och karlar kunde vila. I den branta Brearedsbacken fick även eventuellt medfarande kvinnfolk gå av vagnarna. I dag går riksvägen söder om Simlången och är en enda lång asfalterad backe. Eftersom Arvid recipierade i december respektive februari, vintermånader, så reste han kanske med häst och släde. Troligen reste Arvid tillsammans med sina faddrar de 7-8 milen från Ljungby och Stavens till Halmstad. 5-6 dagars resa Man red/åkte med en hastighet av cirka en mil per timme. Sen måste både häst och folk rasta och få vatten och mat, som blev kall/frusen mitt i vintern. Resan beräknas ha tagit 12 - 16 timmar – och när man kom fram var man både trött och dammig/snöig. Det är möjligt att man övernattade på vägen, särskilt troligt på vin-
En duk med symboler som förefaller härstamma från USA fanns i Arvid Johanssons ägo.
Några av Arvid Johanssons efterlämnade saker: En ask innehållande bland annat manschettknappar, en klockkedja och ett antal andra frimureriska symboler.
tern. Kanske halvvägs i Wrå, varifrån en av Arvids medrecipienter och med gemensam fadder, klockaren och skolläraren Per Löwander kom. Eventuellt stannade man en dag till, eftersom det ofta var loge två dagar efter varandra och man hann då även uträtta något ärende i Halmstad åt sig själv och åt grannar. Hela resan kunde alltså ta 5-6 dagar fram och tillbaka. Per Wiström ger en beskrivning av hur några bröder tog sig från Halmstad till Kristianstad för att få en högre grad: Häst och vagn till Örkelljunga, övernattning på en gästgivaregård. Fortsatt resa nästa dag mot Hässleholm och sen ankomst till Kristianstad. Övernattning. Nästa dag reception i den högre graden. Övernattning och hemresa morgonen efter. Stopp i Örkelljunga alternativt Markaryd och hemkomst till Halmstad nästkommande dag. Således 5 dagar för att få en ny grad. Inte konstigt att man 1875-76 planerade och invigde en andreasloge i Halmstad. Christina Nilsson Som kuriosa kan jag nämna att sångfågeln Christina Nilsson, som ”upptäcktes” på Ljungby sommarmarknad 1857, reste till Halmstad vintern 1857 från Ljungby till Halmstad för utbildning. Christinas välgörare i Ljungby var apotekare S E Berg, troligen Arvids fadder, samt frimuraren och gästgivaren F Mårtensson (som recipie31
rade samma dag som Arvids fadder Wahrman). Christina Nilsson kom något år senare till Bergs släkting vinhandlare Koch i Göteborg för vidare utbildning. Där hade hon sin första offentliga konsert i Pelarsalen i Frimurarhuset i Göteborg den 19 maj 1859. Det finns kanske ytterligare frimuraranknytning? Vandrade 12 mil Det berättas att Christina Nilsson far Jonas Nilsson på sommaren år 1858 vandrade de 12 milen från hemmet i Lövhult, väster om Växjö, till Halmstad för besöka sin dotter. Det tog honom 3 dagar dit och nog del av de ljusa sommarnätterna – och 3 dagar hem. Han var bekymrad för sin 15-åriga dotter, men det gick bra för henne. Ett annat kuriosum är att man före 1860 måste ha ett pass utfärdat av landshövdingen för att resa längre sträckor inrikes. Det behövdes alltså intresse och uthållighet för att komma till logen i mitten av 1800-talet. Arvid ansträngde sig verkligen för att bli frimurare. Det gläder mig att jag, med hjälp av broder Per Wiström, fått fram att min farfars far Arvid verkligen var frimurare och jag har fått förklaring till hans ristade runor, klockkedja och duk med symboliska avbildningar. x Text och bilder: HÅKAN ARVIDSSON