I Frimuraren Nummer 3 2012 skrev Håkan Arvidsson om sin farfarsfar Arvid Johansson. Han som kallade sig frimurare och minnesgoda läsare kommer ihåg att han hade ristat in hemliga frimurarrunor i ett trekantigt stenbord och i ett stenaltare på gården Stavens. Efter Frimurarens artikel har dock många frågetecken kunnat rätas ut och broder Håkan berättar här om vad som hände sedan.
Frimuraren Arvids sista viloplats och gravsten fick en hedersplats vid kyrkväggen.
Arvid fotograferad med gradbeteckning i knapphålet.
En enkel odalmans hemligheter – nu är de avslöjade Hade Arvid verkligen varit Frimurare - jag och min kusin Gunnar, X, hade forskat, men inte fått det bekräftat. Jag undrade i den förra artikeln vilka hemligheter en enkel odalman från Småland gömde.
P
er Wiström förre ordförande mästaren i S.t Johanneslogen Oscar i Halmstad kom snabbt till undsättning. Han tog sig tid i arkiven och fann att Arvid visst hade varit Frimurare. Han levde åren 1811 till 1895. Den 16 december 1857, visade arkiven, recipierade Arvid för grad I i logen Oscar i Halmstad och fyra år
senare, den 27 februari 1861, för grad II. Han står antecknad som medlem nummer 287. Faddrarna Hans ena fadder var kronolänsman Frans Viktor Wahrman i Ljungby, 1824 – 1880 som reciperade som ”No 254” år 1854. Den andra faddern hette Berg och var troligen apotekare Sven 28
Edvard Berg i Ljungby, 1808 – 1872, eller alternativt handlare GA Berg i Halmstad, ceremonimästare just år 1857. Samtidigt med Arvid recipierade David Manhorff Ståhle, lantbrukare, Per Löwander, klockare-skollärare, som också hade Berg som fadder och var från Wrå, samt Måns Holmgren, byggmästare.