i sammanhanget synonym med en dygdig människa, alltså en människa som handlar i enlighet med dygderna. Vad är då en dygd? Moralfilosofen James Rachels definierar en dygd som ”ett mänskligt karaktärsdrag som manifesteras i vanemässigt handlande.” Rachels definition sätter fingret på några väsentligheter: En dygd är alltså något som präglar människan som helhet, en karakteristisk egenskap som är utmärkande för henne som individ. Dygden är alltså en stabil tendens att vara på ett visst sätt, exempelvis generös. Dygden är en egenskap som disponerar människan att handla i en viss riktning, som mod eller måttfullhet. Dygden är vidare en egenskap som är önskvärd eftersom den hjälper människan att göra rätt.
moderna dygder: mod, generositet, ärlighet och lojalitet rachels skriver att dygden hjälper människan att hantera livet som helhet. Dygden är en egenskap som hjälper människan att förverkliga ett gott liv, menar han, och föreslår fyra ”moderna” dygder, nämligen mod, generositet, ärlighet och lojalitet Det är viktigt att vara modig eftersom livet är farofyllt, generositet är nödvändigt eftersom en del människor har det sämre än andra, ärlighet behövs för att mänskliga relationer ska fungera och lojalitet är avgörande för vänskap, och, skriver Rachels, alla människor behöver vänner.
God kan man inte vara ensam redan den klassiska aristoteliska dygdetiken betonade vikten av vänskap. God kan man nämligen inte vara ensam, och dygderna utvecklas i ett samspel med andra. Dygder är nämligen inte något medfött utan är förvärvade. Människan erövrar dygder genom att handla dygdigt. Man kan alltså öva sig i godhet! I detta är förebilder av avgörande betydelse, och Frimuraren
Ann Heberlein disputerade 2005 vid Lunds universitet. Hennes avhandling Kränkningar och förlåtelse behandlade begreppen skuld, skam, moraliskt ansvar, kränkningar och förlåtelse. Hon medverkar regelbundet i P1 har varit sommarpratare och synts ett antal gånger i TV.
Människan erövrar dygder genom att handla dygdigt därför spelar ofta berättelser en stor roll i dygdetik. Kristna dygdetiker, som Stanley Hauerwas, betonar bibelns roll, särskilt berättelserna om Jesus, i den kristnes strävan att bli dygdig. av de moralfilosofiska teorier som står till buds betraktar jag dygdetiken som den bästa utgångspunkten i utformandet av en teologisk etik. Den kristna etiken är, precis som dygdetiken, öppen för att den mänskliga tillvaron är komplex. Den där frasen
som konfirmander ofta lär sig ”what would Jesus do?” uttrycker just det. Det finns inga formler eller regler som fungerar i alla situationer. Den kristne måste lita till sitt eget omdöme och tolka situationen med hjälp av det hon vet om hur Jesus, hennes förebild, skulle ha gjort.
Text: Ann Heberlein Bild: Kennet Ruona
7