• Gnosticism – En rad rörelser, som ser tillvaron som uppdelad i ande och materia, inspirerade av olika religioner och hellenistisk filosofi. Frälsning och befrielse från materien vinns genom insikt (gnosis) om den sanna kristna läran. Den onda makten representeras av skaparguden, demiurgen, och den goda av den nytestamentliga frälsarguden. Apokryferna, Tomasevangeliet och Judasevangeliet är exempel på gnostiska skrifter. • Marcionism – Ett gnostiskt system som var en allvarlig konkurrent till kristendomen. Erkände inte GT, och i NT endast Lukasevangeliet och några Paulusbrev. Fanns kvar in på 500-talet. • Montanism – Förkunnade bot och sträng askes inför Kristi snara återkomst. Organiserades som egen kyrka vid 200-talets början. • Pelagianism – Lära om människans fria vilja, som förnekade arvsynden och hävdade att syndfrihet kan uppnås eftersom människan är fri att lyda Gud och göra det goda. Fördömdes av konciliet i Efesos 431.
Furstens religion Vi ser att fornkyrkan var långt ifrån enhetlig. Så småningom blev bilden mer samlad. Genom religionsfreden i Augsburg 1555 infördes regeln cujus regio, ejus religio, d.v.s. varje land skulle följa sin furstes religion, en regel som utvidgades genom westfaliska freden 1648. Under det svenska frimureriets första 100 år förekom inget annat än den rena evangeliska läran, varken i samhället eller i SFMO. Nu har bilden åter blivit mera mångfacetterad. SFMO har anpassat sig till samhället. Det är alltså nödvändigt att gå till rötterna för att få en klar bild av frimureriets budskap, åtminstone så långt att vi förstår de symboler och allegorier som används. Vi får inte heller glömma, att våra rötter inte enbart är kristna, utan även innehåller element av renässansens humanism och upplysningens förnuftstro. När vi väl står på en stadig grund där, återstår det som är ännu viktigare, att göra klart för sig hur budskapet skall tolkas här och nu och vad det Frimuraren
får för konsekvenser. Våra plikter som frimurare har fortfarande relevans, men de är barn av sin tid med faddrar som Kant och Wolff. Om det är sant att våra samhälleliga plikter har omformulerats till rättigheter, uppstår frågan hur de kan samordnas med det frimureriska budskapet. Vi har ju även andra roller och förpliktelser än som frimurare. Det låter, åtminstone för mig, sant frimureriskt att överväga vilka plikter som gäller prima facie (som utgångspunkt) och vilka plikter eller rättigheter som tar överhand i den aktuella situationen och som avgör hur vi bör handla.
Plikt blir rättighet? Kan våra plikter som frimurare då omformuleras till rättigheter? Det ligger inte i en ordens natur, att formulera sig med rättigheter för medlemmarna. Men, eftersom SFMO inte är en sekt, känns följande försök till formulering inte främmande: ”Tankefrihet, jämlik-
het inför Ordens allmänna lagar och rätt för var och en att dra egna slutsatser av frimureriet för sitt liv och sin personliga utveckling.” Om de mänskliga rättigheterna låter självklara idag, har de inte alltid varit det. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs 1948 och Europarådets bindande konvention 1950. Sverige fick full religionsfrihet så sent som 1951 och hade en statskyrka 1900-talet ut. Redan på 1700-talet diskuterades grundläggande fri- och rättigheter av upplysningsfilosoferna. De formulerades konkret i den amerikanska oavhängighetsförklaringen 1776 och i den franska nationalförsamlingens rättighetsförklaring 1789. Sverige var sent ute, men har bättrat sig på sistone. Det har SFMO också gjort – utan att förlora sin själ. Rune Carlsson
FRACK-PAKET!
37