Unik gradgivning i S:t Sigfrid.
Frimurarseminarium i Helsingfors Frimurarseminarier i olika grader samlar alltid många deltagare på andra sidan Östersjön. När Stor Capitlet i Finland höll ett seminarium i grad IX lockade det ett sextiotal bröder från alla delar av fördelningen. I slutet av mars var det dags för nästa seminarium i Helsingfors som hade rubriken ”Med Andreas-frimureriet i tiden”. Det seminariet samlade närmare 90 entusiastiska bröder, bland dem också 4 bröder från den finska riten. Med tanke på att Andreas-frimureriet för många ”blir i kläm” mellan Johannesfrimureriet och Kapitlet var seminariet synnerligen välkommet. Andreas-frimureriet kräver att man har god tid på sig att sätta sig in i gradernas budskap, som är inbäddat i tankar och ritualer som går tillbaka till 1700-talets tänkesätt och som både kulturellt och naturvetenskapligt återspeglar den tidens kunskaper och anda. Seminariet inleddes och avslutades med allmänna föredrag om bla 1700-talets idévärld, Det skotska frimureriet, S:t Andreaslogen: förmedlaren och om Andreas-frimureriet i tiden. Vid brödramåltiden redogjorde Ordens förutvarande högste prelat Jarl Jergmar för ”Den gemensamma måltidens symbol”. Det föredraget återges på sidan 16. I programmet ingick också en morgonandakt som utgjordes av tidebönen Laudes, ursprungligen en medeltida gudstjänstform som speciellt Ordensväsendet omhuldade.
Sven Lindberg, Leo Runesson, Chester Melin, Tor-Leif Runesson, Roland Axelsson samtliga Skövde
Det är inte alldeles ovanligt att far och son och ibland även en tredje generation är frimurare och då brukar de som oftast inneha olika grader. I S:t Johanneslogen S:t Sigfrid i Skövde inträffade en onsdag i vintras det unika att far och son recipierade i S:t Johanneslärlingegraden samma kväll. Det var Tor-Leif Runesson och dennes son Leo Runesson som då upptogs som medlemmar i Frimurareorden. Den märliga situation som med detta uppstod var att ”fadern blev broder till sin son och att sonen blev broder till sin far.” Tor-Leif och Leo åtföljdes av sina faddrar Chester Melin, Roland Axelsson och Sven Lindberg. Sven Lindberg tjänstgjorde för övrigt som ceremonimästare vid gradgivningen. Text: CHESTER MELIN Foto: ROLAND AXELSSON
Björn Federley
Mariorna tog mark i Finland Det tog nästan 100 år efter instiftandet i Oslo 1916, men nu har den frimureriet närstående Maria-orden kommit även till vårt finska grannland. På Åland har systrarna funnits sedan 1989, men sedan i höstas finns en Maria Loge även på fastlandet.
Frimuraren för 70 år sedan
Den finlandssvenska logen, som har sitt säte i Ekenäs i Raseborg, 10 mil väster om Helsingfors, är den första på det finländska fastlandet och nr 2 i Finland. Maria-orden har i dag över 7 500 medlemmar i 65 loger. Logen i Raseborg består av ca 30 systrar, som är bosatta runt om i svenskfinland, på ett vidsträckt område från Helsingfors till Korsholm. Sedan instiftelsen har två nya systrar upptagits i logen och ytterligare en ansökan har behandlats. Det idoga arbetet med att värva medlemmar är en speciellt stor utmaning i en trakt där Odd Fellow har starka traditioner och många kvinnor tillhör ortens Rebecka-loge, vilket utesluter möjligheten till medlemskap i Maria-orden. Logen i Raseborg har starka band till den lokala frimurarlogen och de tillmötesgående frimurarbröderna, som valt att upplåta sin logelokal i Villa Leijonhufvud för Maria-logens verksamhet. Stödet både värmer och gläder. Gemensamt för de båda ordenssällskapen är de kristna grundvärdena, som gör att samarbetet upplevs naturligt. Med dessa grundvärden i bagaget går logearbetet sakta vidare mot förkovran på alla plan; nya medlemmar och ny självinsikt, med det övergripande målet att tjäna sin nästa med glädje.
År 1938 såg de första exemplaren av vår Ordens tidning dagens ljus. I början var det mest ett ”meddelandeblad” som till stor del informerade om högtidsdagar och avlidna bröder. Men några år senare, mitt under brinnande världskrig, hade man funnit sin form med en hel del informativa artiklar och reportage. I dagens ”Frimuraren” ska vi börja återge små textavsnitt och ”guldkorn” från innehållet för 70 år sedan. Här är ett första smakprov från en längre artikel 1942 om utländskt frimureri: …I Amerika funnos frimurare bevisligen redan år 1715. I ett brev, skrivet detta år, omnämner tullförvaltaren i Philadelphia John Moore, att han tillbringat några högtidskvällar med sina murarebröder. År 1733 utnämndes Henry Price i Boston till ProvinsialMästare i New York, New Yersey och Pennsylvania. Price tillkommer även äran att hava varit ”fader till det reguljära mureriet i Amerika”. I detta sammanhang kan framhållas, att Benjamin Franklin år 1734 valdes till Stor-Mästare för Pennsylvania Storloge, och samma år utgav han en upplaga av den engelska konstitutionsboken.
Yvonne Lindström 58