Frimuraren nummer 1 2010

tidskrift fรถr svenska frimurare orden | no 1 | 2010

För Dig som vill vara delägare i bra Globala Företag

Välj Rätt Kapitalförvaltare

Utfall 2009:

+45,4%

Index

Performance

Ovanstående är utvecklingen 2009 för vår globala modellportfölj INVESTERUM BASIC Våra viktigaste kriterier i investeringsfilosofin, vilken är inspirerad av Benjamin Graham och Warren Buffet, bygger på att investera i bra företag med mycket goda tillväxtmöjligheter och som uppfyller följande: • Företag vars aktier är relativt lågt värderade • Starkt varumärke • Stark marknadsposition och stort distributionsnät • Enkel affärsidé som vi själva tror på till 100% • Betydande konkurrensfördelar • Höga och regelbundna vinster • Låg skuldsättning • Kompetent ledning med hög etik Du hittar mer information på vår hemsida www.investerum.se Kontakta oss för ett förutsättningslöst och kostnadsfritt möte. Det blir starten för ett långvarit och givande samarbete.

hos Finansinspektionen registrerat värdepappersbolag www.investerum.se 08-522 98 450

Ledare

Människans väg 2010 blir ett jubileumsår för svensk frimurarhistoria som omfattar 275 år! Vi räknar då från den första receptionen som ägde rum i Stockholm på Riddarholmen år 1735.

Tillkomsten av Svenska Frimurare Orden som organisation betraktad skedde 45 år senare, år 1780.

Alltsedan frambrottet av frimureriet i Sverige för 275 år sedan har verksamheten pågått oavbrutet och vi är idag ett av Sveriges och Finlands äldsta ordenssällskap med en ansenlig och vördnadsvärd yttre och inre historia. Firandet har börjat och 2010 blir ett märkesår och en manifestation av vår Orden, dess bakgrund, historia och betydelse nu och då för dess medlemmar och dess

viktiga kulturhistoriska och mänskliga roll under denna långa tidrymd.

Och även om Ordens historia innefattar många aspekter, från Konungslig glans genom sekler, värdefulla insatser i barmhärtighetens tjänst för forskning och framsteg och stöd till enskilda, caritas, kulturhistoriska avtryck över hela vårt land – allt historiskt bländande och särartat – så är det först och främst kärnan, frimureriets faktiska innehåll, dess inre väsen och andliga betydelse för de många tusentals bröder, såväl bortgångna, nu levande som kommande generationer som står i fokus för oss som frimurare och bröder under detta jubileumsår.

Kärleken till Gud och människan!

Även om vi nu kommer att möta manifestationer och präglas av jubileumsglädje på alla nivåer så är det som nu har hänt på Haiti av mänskligt lidande i näst intill ordlösa former, något som vill påminna oss om att vår främsta mänskliga plikt består i att hjälpa och skynda till den nödställdes undsättning. Ja som – särskilt under ett jubileumsår som detta – måste påminna oss om varför vi är frimurare.

Linköping i januari

Anders Fahlman

Äntligen!

Det hördes nästan ett Gert Fylkingskt äntligen när FDM i CFE, Dan Eklund begärde ordet och förkunnade att boken om Hertig Carl och det svenska frimureriet nu var klar och kunde avhämtas.

I fyra år har redaktionen inom arbetsgruppen arbetat med Sten Svensson som sammanhållande och kanske också pådrivande tillsammans med Hans Berg och Dan Eklund som haft ett ansvar för den slutliga utformningen.

Nu finns den alltså tillgänglig och blev på så sätt ett startskott för frimureriets 275 års jubileum. På Karl-dagen, alldeles innan Den Nordiska Första S:t Johannislogen öppnade sin högtidsloge hade Ordens OSK, Karl-Erik Ericsson uppvaktat HM Konungen på namnsdagen med ett av de två specialinbundna banden i läder som utformats speciellt för Konungen och för Ordens Stormästare som av personliga skäl inte kunde närvara vid högtidligheten.

Frimuraren

En mycket nöjd FDM i Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff kunde överlämna det i läder specialinbundna bandet till SMP Göran Laurelii för vidare befordran till Stormästaren.

Tidigare hade företrädare för massmedia på en presslunch fått möta många av verkets upphovsmän och ett antal recensionsexemplar har skickats ut för granskning.

Att boken blivit en succé redan innan utgivningsdagen visar antalet förbeställda exemplar som inneburit att äventyret redan är i hamn.

3

WWW.FRIMURARBUTIKEN.SE Glasögonfodral med kardborrlåsning och bälteshälla.

250:-

inkl moms & frakt

Glasögonfodral i skinn.

150:-

inkl moms & frakt

Plånbok i skinn med plats för 18 kort.

420:-

Portfölj i exklusivt skinn med vadderat fack for PC.

inkl moms & frakt

2820:inkl moms & frakt

Bok: ”UNDER FYRA SEKEL” av Pether Bäversjö. Mycket fin och rikt illustrerad bok om frimureriets historia i Göteborg.

345:-

inkl moms & frakt

Rymlig regalieväska i exklusivt skinn (32 x 20 cm).

550:-

inkl moms & frakt

Båtvimpel i polyester.

Ge dig tillkänna för bröderna i skärgården!

410:inkl moms & frakt

+780:-

Paketpris inkl moms & frakt

Plånbok och regalieväska.

klas eriksson , mikael lindfors , klas-göran lundberg , peter trygg

Engagemang och omtanke Vi på Fonus Öst är stolta över våra 60 år i branschen. I decennier har vi erbjudit våra kunder en värdig och personlig begravning. Och vi har lyckats – idag är vi den ledande begravningsbyrån, verksamma i hela Östergötland.

Vi är också stolta över att få vara en del av ett aktivt Frimurarsamhälle i Östergötland, där vi ingår i S:t Johannes logen S:t Jacob i Linköping.

Drottninggatan 50 • Linköping • 013 - 12 47 04 www.fonusost.se

4

Frimuraren

8

18

30

Innehåll: Året var 1735 sid 6 Boken om Carl XIII sid 7 Dubbel glädje i NF sid 8 Jubileumspremär i GPL sid 10 Vandring genom Jordens åker sid 12 Frimureriskt arbete i Monaco sid 15 Tempelriddarnas Betlehem sid 18 The Rosslyn Hoax sid 22 Hertigens handgångne man sid 25 Doktorn och apotekarens enka sid 30 Medlemsvård i praktiken sid 32 OM nr 29 i Sà3S sid 33 Nybildad klubb i Lycksele sid 34 Taberas i Linköping sid 35 Jultomten kom sid 36 Bra bild säger mer än.... sid 37 Från Ordens ledning och kansli

sid 39 Nya ämbetsmannakordonger sid 41 Sommartips

sid 42 I västra kanten sid 43

Året var 1735 med Carl XII:s död vid Fredrikstens fästning i november 1718 tog det kungliga enväldet slut i Sverige och en ny epok, kallad Frihetstiden, började.

Den politiska makten kom fram till Gustaf III:s statskupp 1772 att ligga hos riksdagen, som för första gången i Sveriges historia blev ett verkligt maktcentrum. Någon demokrati i vår mening var det dock aldrig fråga om.

Den gamla ståndsriksdagen fanns fortfarande kvar men Sverige blev det första landet i Europa som praktiserade parlamentarism. Två partier, hattar och mössor kom att strida om vem som skulle bilda landets regering, Rådet, som var ansvarigt inför riksdagen. Flera kända franska upplysningsfilosofer beundrade det svenska statsskicket. Bland annat menade Rousseau att det svenska statsskicket var ”ett exempel på det perfekta”. Frihetstiden var också en glansperiod för svensk kultur och vetenskap. Namn som Bellman, Celsius, Linné, Polhem, Scheele och Sergel förknippas med 1700-talet. År 1720 hade Sverige med Finland knappt 1,8 miljoner invånare. Sverige var ett fattigt och glesbefolkat land i Europas utkant. 75 % av invånarna arbetade inom jordbruket.

Städerna var små och ohälsosamma.

Dödligheten var betydligt högre där än på landsbygden. Stockholm, som var den enda större staden i det egentliga Sverige med sina cirka 45 000 invånare hade förfärliga bostadsmiljöer. Man räknar med att 5 % av Stockholms invånare dog varje år. Det var en stor inflyttning från landsbygden som förhindrade en befolkningsminskning i huvudstaden.

Barnadödligheten i landet var stor. Omkring 20 % av de nyfödda dog innan sin ettårsdag och bara tre av fem barn uppnådde 15 års ålder.

Medellivslängden var låg, omkring 6

45 år. Antalet åldringar var få. Endast var tjugonde svensk var över 65 års ålder. Sju av tio svenskar dog i lungrelaterade sjukdomar. Farsoter som mässling, kikhosta, dysenteri och tyfus drabbade regelbundet befolkningen. År 1736 drog den första smittkoppsepidemin över Sverige.

Den utbredda alkoholismen tog också många människoliv. År 1750 fanns det i Stockholm 768 krogar.

viktigt inomhusarbete kunde utföras.

Stugornas små fönster innebar att det mesta arbetet bedrevs i ett halvdunkel.

Alla var beroende av varandra och den sociala kontrollen var mycket stark i byn. Rytmen var långsam och tiden fanns inte i människornas medvetande.

Jordbruket bedrevs på ungefär samma sätt som det gjort under de föregående århundradena. Alla

Ekonomisk, social och religiös frihet fanns inte i det samhälle som såg frimureriet födas som en ungdomsrevolt och liera sig med kungamakten bara ett halvt sekel innan den franska revolutionen. Leif Carmhagen, adjunkt i historia, har tecknat bakgrunden.

Det innebar att det fanns en krog på var 80:e invånare. Brännvinet ansågs inte farligt, tvärtom ansågs det som nyttigt. Bland annat skrev Linné att brännvinet var bondens och fiskarens bästa medicin och apotek. Återhämtningen efter Carl XII:s krig gick oväntat snabbt. Skördarna var relativt goda under 1720-talet och dessa följdes av en snabb folkökning.

Vid sekelskiftet 1800 hade jordbruksbefolkningen ökat med 75 %.

Landsbygdens människor bodde i tättbebyggda byar. Byns alla gårdar hade namn som exempelvis Norrgården, Mellangården, Sörgården och Nybygget. Traktens stugor såg ungefär likadana ut. De var antingen en enkelstuga eller parstuga. Det var lågt till tak och trångbott. I storstugan försiggick livet från vaggan till graven.

Man föddes, levde och dog i samma rum. Något privatliv gavs det inget utrymme för. Flera generationer delade på en stuga. Hushållet bestod inte bara av föräldrar, barn och moroch farföräldrar utan också av andra släktingar samt tjänstefolk.

Den vanliga inredningen bestod av väggfasta möbler som lämnade större delen av rummet fritt, så att

deltog, efter sin förmåga, i arbetet som behövde utföras på gården.

Det var uttrycket ”Tomt är tegs moder” som gällde. Storleken på gårdens tomt avgjorde hur stor del gården skulle ha på byns marker inom åker och äng. Ju större tomt desto större åkerlappar. För rättvisans skull hade varje gård del i byns alla jordar, såväl i bättre som i sämre jordar. Följden blev att varje gård kunde ha 30-40 långa, smala tegar.

Rättvisan tillgodosågs men följden blev också att jordbruksutvecklingen och innovationer hindrades med knapphet av föda som följd och där svälten nästan alltid stod för dörren.

Tjänstefolket lydde under tjänstehjonsstadgan. Den första lagen kom 1686. I stadgan reglerades förhållandet mellan bonden och hans tjänstefolk. Alla var skyldiga att ta anställning. Den som inte gjorde detta betecknades som försvarslös och räknades då som lösdrivare.

Tjänstehjonsstadgans olika paragrafer förändrades under århundradena men den kom att gälla ända fram till år 1926.

Frimuraren

Recension

I varje frimurares hand Jag hörde någon förståsigpåare som häromdagen sa att ”skall du bara läsa en bok detta decenniet så är det…” men jag har glömt vilken bok det var. Nå i alla fall jag har läst en Bok med stort B, ”Hertig Carl och det Svenska frimureriet”, och känner för att felcitera en aning: ”skall du bara läsa en bok om det Svenska frimureriets historia och uppkomst så räcker det med denna.” nu är det ju så att när man läser den så blir man så nyfiken på en massa annat så att man omedelbart börjar leta och längta efter mer information om olika ämnen, få saker utmärker en bra samlingsskrift som det. Författarna är ett team av mångkunniga ledamöter av forskningslogen CFE som här delar med sig av sitt stora kunnande. Det gör de dessutom med all den glädje som finns i att verkligen få utbreda sig och djuploda ordentligt i ett ämne. De har inte ryggat för att riktigt djuploda ämnet och göra en ordentlig utredning. Här har man valt att belysa alla aspekter på en tid och en person, så att man som läsare kan få en hel bild, inte bara av personen utan hans samtid, hans omgivning, hans verk och mycket annat.

överlapp som jag finner behagligt eftersom det samtidigt ger olika belysning av samma stoff. Stilen är inte homogen, utan man ser med glädje de olika författarnas personliga sätt att behandla och beskriva de olika ämnena i boken. Man får en bild av en tid fylld av förändringar socialt, tekniskt, kommunikatoriskt och politiskt. Samtidigt ett Europa och Sverige genomströmmat av tankar om mysticism, ockultism och skådespeleri. hertigen skriver själv att han finner det frimureri han ser omkring sig tomt och endast en fasad och går därför in för att förändra och fördjupa. Han vill till och med missionera och föra över det till kontinenten och England. Dessa artiklar ger en insikt, med djuplodning och många utvikningar, i de storpolitiska tankar som rådde vid det svenska hovet och kanske speciellt i Hertig Carls sinne vid den tiden. Man får en bild av nytänkande i en föränderlig tid som visar på ett öppet sinne och ett sätt att anpassa verksamheten till den rådande verkligheten. Njut till exempel av avsnittet om Hedvig Elisabeth Charlotta, hertigens unga hustru, som pekar på en annan sida av Carl och livet omkring honom. Det fullbordar ett porträtt av en man, en tid, ett sätt att leva på mer än ett sätt.

Ett strålande tidsdokument kring en person och en tid.

Ska du bara läsa en bok om Svenska frimureriets historia och uppkomst så räcker det med denna!

För en lekman och icke historiker är genomgången av tidens strömningar både religiöst, politiskt, militärt och ockult mycket belysande. Avsnitten kan läsas var för sig, de är enheter i sig själva och ger var för sig en fullständig bild av de ämnen som behandlas. Detta leder till en aning Frimuraren

I boken får man en bild av hertigen och sedermera konungen Carl XIII som en kunnig forskare, målare, arkitekt, mystiker som samtidigt visar sig vara intresserad av trädgårdsanläggning och politik. Storamiralen och strategen som fann sig involverad i ett spel som ledde till en förändring av

Sverige, politiken, livet och egentligen världen. Mitt i alltihop detta fann han frimureriet som något oerhört viktigt.

Man får en bild av hans samtid, hans vänner, hans fiender och av alla de problem som omgav honom. Här får man en förståelse för de tankar, den tid och de människor som fanns omkring Hertig Carl då han skapade det som blev den svenska riten. Något som de från de utgångspunkter de hade i det europeiska frimureriet byggde upp under en relativt kort tid och som efter det uppenbarligen förblivit relativt oförändrat. Jag gläder mig åt att finna samlat alla de där detaljerna som man ibland letar förgäves efter.

Det är verkligen ett välfyllt verk, med alla de fakta som man behöver för att förstå hur den svenska riten kommit till och varför den utvecklades till det speciella system som vi idag har möjligheten och förmånen att få arbeta inom. Efter att ha läst igenom boken har man nästan en känsla av att man lärt känna hertigen och hans samtida, en känsla av att förstå den tid och den omgivning som skapade dessa människor. Samtidigt är det ett tids- och kulturdokument som avspeglar så tydligt hur Sverige var och fungerade på slutet av 1700-talet och de första åren in på 1800 -talet.

Med stor beundran inser man vilken forskarmöda som ligger bakom den kunskapsmassa som lätt och ledigt meddelas i denna fullödiga och utförliga bok.

Referent Rolf Prag

7

SMP, Göran Laurelii och OM Peter Westrup träder in i den fullsatta bankettsalen.

Karlavagnen är mycket nära den står alldeles om hörnet.

Jag undrar vem som ställt den där.

Kanske någon som är hemma här och som tänker stanna tills dagen gryr.

Bo Setterlind

Dubbel glädje för Orden och Nordiska Första

OM Peter Westrup visar upp ämbetsmännens gåva till NF, och NF:s gåva till festdeltagarna.

8

med en verklig klang och jubelföreställning invigdes jubileumsåret på Karl-dagen den 28 januari då Den Nordiska Första S:t Johannislogen (NF) firade sin högtidsdag. Nästan hela Ordensledningen med SMP, Göran Laurelii, SMS Anders Strömberg OSK Karl-Erik Ericsson i spetsen deltog. Ett 30-tal R&K, ett stort antal OHT och PBF och en absolut fullsatt Johannessal bildade den yttre ramen till den vackra och väl genomförda ritualen som, traditionellt i NF, innehöll mängder med musikaliska inslag.

Redan nu måste två grupper av deltagare lyftas fram, vilket också OM Peter Westrup gjorde när han hälsade Frimuraren

välkommen. En grupp på mer än 30 bröder från Ystads Brödraförening hade trotsat vinterväglaget och i buss åkt den långa resan till Stockholm för att få vara med. Ett lunchstopp i Jönköping med besök i Frimurarsamfälligheten där och väl framme i Stamhuset, en guidad tur med OM Peter Westrup och Ordensassistenten Lars Torbjörnsson i täten blev ytterligare minnen av den långa resan.

En annan grupp som hälsades och som gav både god stämning och högtid var manskören från S:t Johanneslogen Ledstjärnan i Mariehamn på Åland som både framträdde vid högtidssammankomsten och under festsupén.

Att jubileumsåret invigs i NF känns naturligt med tanke på att NF bildades av de Stockholmsloger som hade sitt ursprung i Axel Wrede Sparres loge från 1735.

Det var år 1799 som l´Union och S:t Jean Auxiliaire gick samman till en loge under namnet Den Nordiska Första S:t Johannislogen. Verksamheten bedrevs under ett antal år i Rosenhaneska Palatset som var Ordens första Stamhus.

Men allt detta är idag historia, dock även en fast grund att stå på när det gäller en fortsatt verksamhet i ett föränderligt samhälle.

Så inte var det historiens vingslag som tryckte på deltagarnas axlar, snarare lyftes man med i den positiva

strömning som allt pekade mot denna festdag. förutom den sedvanliga högtidsrítualen innehåll årets program några extra glädjepunkter. Sekreteraren Patric Meyer kunde förkunna att ämbetsmännen i Nordiska Första gjort ett sammanskott och köpt in en vacker silverbägare utformad av en stockholmsmästare och tillverkad året 1772. Denna kommer att ersätta den dyrgrip som Ordens museum låst in bakom glas att bara vara ögonfägnad, alldeles utanför Johannessalen.

Som en tanke fick också alla deltagare ett vackert glas med NF:s sköld i gravyr tillsammans med två pelare som dekorerats med logens viktiga årtal. Carl XIII:s namnteckning ger glaset ett extra värde. Vid brödrasupén erbjöds dessutom alla att köpa ytterligare ett glas i en praktisk förpackning som rymmer två glas och med informationer om pelarnas årtal.

En annat lite ovanligt men varje år förekommande inslag är när OSK, Karl-Erik Ericsson tillkännager vilka som Stormästaren utnämnt till Riddare och Kommendörer med Röda Korset och vilka som fått Ordens Hederstecken, denna gång sex mycket förtjänta bröder.

Men när FDM från Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff, Dan Eklund, begärde ordet och officiellt överläm-

nade exemplar nr 2 av den av många efterlängtade boken Hertig Carl och det Svenska Frimureriet till Stormästarens Prokurator Göran Laurelii blev denna högtidsdag unik. Boken med numret 1, hade tidigare under dagen överlämnats till HM Konung Carl XVI Gustaf som namnsdagsgåva, och blev i detta nu offentlig. Av bokens 450 sidor är c:a 60 en uppräkning av hänvisningar och grundmaterial vilket brukar vara det mått man väger en avhandlings värde med. Det råder ingen tvekan om att denna bok är mer än en tegelsten - den är en guldtacka för den kunskapstörstige.

En annan gnistrande juvel blev avslutningen av OM:s högtidstal med dikten Karlavagnen av frimurarepoeten Bo Setterlind, citerad ovan, som kanske tolkat vad de flesta kände denna härligt långa högtidsdag.

Tack vare det med musik välfyllda och varierade programmet verkade högtidslogen nästan för kort när OM tillkännagav vilken tid han förväntade sig att vi skulle ha tagit plats i den med över 200 kuvert dukade matsalen.

Låt mig bara tillägga att menyn med tre rätter och tillbehör när den presenterades gav en hunger men att den avnjuten väl tillfredsställt både hungerkänslor och läckergommens önskemål.

Tänk vad fort tiden går när man har trevligt i bröders gemenskap var det säkert många som kände när OM efter traditionella tal och hyllningar bröt taffeln. Men både fest och underhållning fortsatte med kaffe och avec och för de flesta hann Karl-dagen övergå i en ny tid innan man lämnade Stamhuset.

Dubbel Glädje Text & Bild: Kjell Mazetti

En mässingsseptetts sprittande toner mötte bröder som skulle få vara med om NF:s högtidsdag och invigningen av Frimureriets 275-åriga jubileumsår.

Frimuraren

9

PM i Tredje fördelningen, Carl Rosenblad, tänder ett av ljusen i den sjuarmade ljusstaken.

Broder Erik Jansson fick oss att lyssna och häpna andäktigt över hans otroliga virtousitet.

Högmässan i Göteborgs Domkyrka, som officiellt blev startskottet på Ordens 275-årsjubileum i 3. Fördelningen, blev en verklig succé. Över 500 bröder med anhöriga fyllde det stora kyrkorummet och stämningen var mycket hög. Sällan har det varit sådan trängsel och sådant sorl - under Domkyrkans valv.

Göran Hiolmstrand, Musikföreståndare i GPL, frammanar nostalgiska jazzinspirerande toner ur sin cello under Ack Värmeland du sköna, ackompanjerad av Stefan Nilsson på piano.

Inte mindre än sju av Ordens präster deltog i jubileumsmässan, som samlade över 500 deltagare.

Med ryggen mot kameran Hans-Olof Hansson tillsammans med Tord Ireblad.

Braksuccé för jubileumspremiären!

Ibland får man vara med om unika ögonblick, tillfällen som höjer sig över mängden och stannar kvar i minnet. Mässan i domkyrkan var ett sådant ögonblick. Talmannen i Göta Provinsialloge, Gunnar Bäckström, lade inga fingrar emellan för att skapa det perfekta arrangemanget.

Provinsialmästare Carl Rosenblad utsåg på senvåren 2009 en grupp på sju bröder, som tillsammans med de olika logerna i GPL arbetat fram ett digert program där varje loge bidrar med en egen aktivitet under jubileumsåret. En programfolder trycktes upp och distribuerades till alla bröder i fördelningen.

Startskottet för jubiléet blev således en jubileumsmässa i Gustavi domkyrka lördagen den 16 januari.

10

Kyrkan fylldes av frimurarbröder med gäster från hela 3. fördelningen.

Under psalmen ”i öster stiger solen opp” tändes så altarljusen i öster av Bengt Mollstedt. ADM Leif Wadell tände kristusljuset under det att text från 1 mos 1 och joh 8:12 lästes. ljusen i den sjuarmade ljusstaken tändes av sju bröder som fick represtentera de olika delarna av 3. fördelningen, öster, väster, norr, söder, johannesoch andreasloger samt kapitelgraderna.

Under ljuständningen lästes ur Johannesevangeliets första kapitel, den så kallade Johannesprologen.

Talmannen i GPL, Gunnar Bäckström, som så förtjänstfullt mejslat fram mässan, framhöll

Succérapport Text & Bild: John Fahlnaes Bild: Rickard Hedmark, Bengt Mollstedt

nåden och att vi människor verkligen är värdiga eftersom den store Mästaren själv bjuder in oss alla.

Under mässan talade kanslern i GPL, tillika fd domprosten och hovpredikanten, Hans-Olof Hansson, om ”ljuset i världen”.

Nattvardens bröd och vin delades ut av sju präster och en lekman inom fördelningen. Att så många präster från Orden officierade under denna magiska eftermiddag gjorde ett monumentalt intryck.

Kollekten, som inbringade 12 000 kronor, gick till den nödvändiga grundförstärkningen av Frimurarhuset i Göteborg. av absolut yppersta klass var de musikaliska framträdanden som Frimuraren

Gunnar Bäckström, T i GPL delar ut Nattvarden tillsammans med informationsansvarige John Fahlnaes.

Med stor känsla och fantastisk teknik gav broder Peter Larsson preludium ur svit BWV av JS Bach. Man slås av häpnad över många fantastiskt begåvade bröder som ryms inom vår Orden.

Fredrik Jakobsson, piano och Stefan Gudmunsson, på saxofon framförde Bernsteins ”Somewhere”.

extra dagen till ära. Det var så att man häpnade inför vilken musikalisk nivå våra bröder presterar när de spänner sina muskler.

Alla psalmer som sjöngs hade naturligtvis skrivits av frimurare: J O Wallin (34: 1,4,6), J A Hellström (798:1,2,3) och av ordenspoeten Bo Setterlind (236: 1,3,5).

god balans mellan allvar och värdighet, lättsamhet och innerlighet.

flankerade hela arrangemanget. Först ut var musikföreståndaren i GPL, Göran Holmstrand, som tillsammans med pianisten Staffan Nilsson framförde ”Ack Värmeland du sköna” i ett jazzarrangemang. Bröderna Fredrik Jakobsson och Stefan Gudmundsson framförde Bernsteins ”Somewhere” på piano och ”kall saxofon” (sic!), som Gudmundsson påpekade, trots det utmärkta framförandet.

Broder Erik Jansson fick alla att häpna med sin långt drivna dragspelsekvilibrism. Att det går att få sådan musik ur ett dragspel var det nog få som visste. Broder Peter Larsson tog oss sedan på en fantastisk resa in i Bachs värld med sin gitarr, som han hanterade till fulländning.

Domkyrkans kantor Michael Sager lyckades med sitt briljanta spel få den stora orgeln att sträcka på sig lite Frimuraren

mässan blev en kraftfull manifestation för frimureriet och den mest lyckade start av vårt 275-årsjubileum man kan tänka sig. Bara några ögonblick efter mässans slut, ställde många bröder frågan: ”varför inte varje år?”.

Om detta blir ett återkommande arrangemang så finns bara en sak att säga till alla bröder - missa det inte!

Jubileumsmässan upplevdes av många som en härlig inledning på jubileumsåret – en gudstjänst med

göta provinsialloge har många arrangemang med anledning av jubiléet. Under året äger tre jubileumsföredrag rum i samband med att den traditionella ärtsoppan serveras på torsdagarna.

En Robert Burns-afton och en historisk loge anordnas. Det blir också pilgrimsvandring och ett seminarium om tidigt frimureri. Till hösten blir det samtal och faktiskt ett konvent för frimurarbröder i 3. fördelningen.

Som om inte detta vore nog anordnar Göteborgs stadsmuseum en utställning om frimureriet i Göteborg. Jubilumsåret kommer att avslutas med en adventsgudstjänst.

Nog är detta ett värdigt sätt att fira en 275-årsjubilar?

11

Vandring genom Jordens åker utgångspunkten för mitt anförande blir att ingen generation före oss har haft tillgång till en längre historia och större kunskaper än den vi har, men också att klokhet har slagit en bro över alla tidsepoker och att den torde vara fullt jämförbar med nutida visdomsläror. Men frågan är om den moderna människan har blivit ädlare än sina urfäder och är utveckling lika med förbättring?

Människans vandring genom jordens åker torde ha börjat efter universums uppkomst för ca 15 miljarder år sedan. När livet så småningom uppstod ingick planeten Jorden och människan ett förbund, som ledde till en ofattbar utvecklingsprocess på gott och ont.

Bertil Ragne, R&K, fPM VPL, talade under rubriken ”En vandring genom Jordens åker” på Domkirkeodden i Hamar vid avslutningen på pilgrimsvandringen från Karlstad till Hamar, den 6 juni 2009.

Här följer ett utdrag ur föredraget.

under denna tidsrymd har Frimurarna i Norden brukat jordens åker i dryga 270 år och förmedlat till människans förbättring sin tidlösa ideologi. Det är en kort tidsrymd sett i ett större perspektiv, knappt en sekund av evig­he­ten, men den är imponerande lång om man ser till överlevnadsför­ må­gan hos ideella sammanslutningar.

Frimureriet har bestått och utvecklats till en viktig del av samhället.

Det be­kräftar också individens behov av att söka efter livets djupa frå­ gor i ge­menskap med andra.

I världshistorien finns oräk­neliga exempel på genier, som med sina insatser bevisat att det mänskliga förståndet är det största av allt som har skapats.

12

Om vi hade möjlighet att gå tillbaka till vår tideräknings början, skulle vi då och senare mött tidsperioder, som präglades av mångas okunskap och som styrdes av ett fåtal utvaldas kunskap.

I dagens informations- och kunskapssamhälle har individens utbild­ ning höjts till imponerande nivåer i överensstämmelse med FN:s dekla­ ration om alla människors lika värde.

Det bestyrker att den moderna människan är resultatet av mångtusen­ åriga utvecklingsprocesser, där förståndet har varit hennes ledsagare.

Men fortfarande finns dystra undantag från FN:s deklaration i stora delar av världen. det paradoxala med dagens upplysta och välutbildade männi­skor är att även de har fått betala ett högt pris. Många orkar inte med det höga tempot. Det har blivit status att säga; jag har inte tid. Man jagar metoder för att hantera stress och läser böcker om hur tid ska användas kon­struktivt och en del går i kognitiv terapi för att avhjälpa utbränd­het, när det mesta egentligen går ut på att ta det lugnt och und­vika att inte dras in i känslomässiga luftsprång.

Vi behöver ibland stanna upp och låta själen hinna ikapp kroppen. I frimureriet, när det är som bäst, blir allt till ett närvarande i nuet. Det blir även de nyväckta traditionerna med pilgrimsvandringar. Där är vägen inte bara en vandring genom ett vackert landskap utan även en påminnelse om tusenåriga traditioner, där människor vandrat och sökt sitt ursprung. att vandra genom frimureriets gradsystem är som en pil­grims­vand­ ring, där man i gemenskap med andra kan växa till en bättre medmän­niska.

Liknande tankar har framkommit i senare tids forskning. Man talar om människans ständiga strä­van efter att

Pilgrimen Bertil Ragne. Bilden tagen under vandringen mellan Karlstad och Trondheim år 2006 .

Bild: Kjell Mazetti

göra tillvaron be­griplig. Dalai Lama formulerade en viktig princip när han hävdade: Om vetenskapen kan bevisa att viktiga trossatser är osanna så bör trossat­serna ändras i enlighet med de nya fakta som framkommit.

Sedan tidernas början har människan med varlig hand sått och skör­ dat jordens åkrar. Det gamla bondesamhället var skonsamt mot vår jord medan industrialismens inträde på 1800-talet blev människans verktyg att förbättra lev­nadsbetingelserna, men tyvärr till priset av övervåld på jordens åker.

De vetenskapliga landvinningarna har stört balansen i ekosystemet och är på väg att bli en ödesfråga för mänsklighetens överlevnad om inte motåt­gärder vid­tas.

Frimuraren

poeten och frimurarebrodern Bo Setterlind har bl.a. bönfallit de goda krafterna, med sitt skaldestycke, när han säger: ”Gör haven och floderna rena, håll världsalltet fritt från krig, låt bergen och öknarna lysa som smycken på vägen till Dig.” Det är ord som bör gå till varje människas hjärta och hjärna.

I den amerikanske f vicepresidenten och Nobels fredspristagare Al Gores bok ”Uppdrag Jorden” blir en liknande syn på miljösituatio­nen tydlig.

Den globala miljöförstöringen bottnar enligt Gore i en andlig och kulturell kris. Han säger: ”I en mening har hela civilisationen gjort en resa, bort från sina grundvalar i naturen till en planlagd, kontrollerad och konstgjord värld, som vi själva har utformat.

Nå­gonstans på vägen har vi förlorat känslan av att stå i förbindelse med resten av naturen”. på likartat sätt har den finske samhällsfilosofen Georg Henrik von Wright uttalat sig (1986), när han säger: ”Det herravälde över naturen som utövats av den vetenskapliga och teknologiska människan har medfört sådana konsekvenser att man nu kan börja tala om att naturens bestraffning drabbar oss allt påtagligare. Det tomrum och brist på normer, som ersatt religionen och som den vetenskap­liga och tekniska rationaliteten är oförmögen att fylla, blir alltmer påtaglig. Var och en blir sin egen lyckas smed”.

Al Gore och von Wright pekar med all tydlighet på vår livssituation, där kroppen oftast får allt medan själen blir satt på un­dantag. Kropp och själ hör ihop i lika hög grad som naturens förbehåll att stå i harmoni med sina grundvalar.

Man kan fråga sig vad det är som driver människan. Kan det vara ofullkomligheten? Ja, för skulle allt vara fullkomligt behövdes inga vetenskapliga landvinningar eller uppfinningar.

Lösningen torde vara att dämpa sina drivkrafter genom att tänka efter före. ”Att tänka fritt är stort - Att tänka Frimuraren

rätt är större” står att läsa ovanför ingången till universitetsaulan i Uppsala.

Vad menade den svenske 1700–tals filosofen Tomas Thorild med dessa ord? Att tänka fritt tillhör de mänskliga rättigheterna. Men vad menade han med att tänka rätt är större.

Det kan vara svårt att leva i dagens samhälle för här gäller nya spelregler som tillåter alla att tänka fritt och agera på sitt sätt. Vi rör oss över gräns­lösa fält och spelar med nya brickor och vi är en del av globaliseringen. Det som var bra igår, är ute idag och den vanli­ gaste frågan i mobiltelefonen är: Var är du? istället för Hur mår Du? Och många fokuserar sina krafter på att bygga upp tillgångar, position och karriär. Det gäller att ha fullständig kontroll över sitt liv och att i varje stund uppnå optimal lycka. Det blir inte tid över till de djupa frå­gorna.

Men den som ständigt, oavsett ålder, är mottaglig för nya intryck är en levande människa som förstått att livet är en möjlighet i gemenskap, ett mysterium att uppleva eller som frimurarbrodern Goethe uttryckte det: ”Ju mer jag tänker på saken, desto tydligare syns det mig att livet helt enkelt är till för att levas.”

Vi har under senare decennier klagat över att samhället har blivit av­ kristnat samtidigt som de religiösa frågorna har förträngts. Förr var kyrkan den viktigaste mötesplatsen och nu är det Internet som gäller.

På 70 och 80-talet talades det mycket om etik och senare har ord som värdegemenskap och värdegrund brukats. Under 90 och 2000-talet började kristna och humanistiska ideal sättas före materialistiska intressen. Men så inträffade den globala finanskrisen med upptäckten att många skaffat sig oskäliga bonu­sar och ersättningar.

Penningbegär eller girighet, som vi säger i Sverige, har skakat om världen. En av de sju dödssynderna har trätt fram i all sin tydlighet och blivit en ny oberäknelig hotbild för mänskligheten.

Men nu hörs rop på värdegrunder

som bygger på etik och moral och många efterlyser ideal och föredömen, men det finns också gott om idoler, som kan inge falska förhoppningar hos sina beundrare.

Men det finns hopp och mycket att glädjas åt i vår värld. Tänk bara på alla människor som genom sitt sätt att leva har visat vägen för många människor.

Jag tänker på den lilla spröda kvinnan i urblekt sari och slitna sandaler, Moder Theresa från Indien, de fat­tigas, de sjukas och de döendes tjänarinna.

Hon hade tillgång till det oövervinneliga vapnet mot all världens ondska: det goda hjär­tat. Hon har säkert betytt mycket för människors tro på det godas seger över det onda. Hon fick Nobels fredspris. i dagens hög­hastighetsvärld behövs verktyg, som får oss att sakta av på farten och lära oss leva i nuet och endast ta med det som har ett värde och kan gagna livet i framtiden.

Den avgörande frågan är ändå att ha insikt om att vi är en del av en levande helhet, där människan ensam har en särställning över allt annat på vår jord. Hon har makt, som hon missbrukat, men också makt att läka såren som hon har åstadkommit.

Tänk om vi först skulle försöka att se med barnets omutligt ärliga ögon på humlan, daggmasken och på alla medmänniskor i livets fantastiska rike.

Det skulle kunna leda oss till insikt om att utnyttja vår makt till att återskapa en frisk ren värld där vi kan fortfara att andas ren luft, dricka livgivande vatten, få lyssna till surret och insupa honungsdoften och se grässtråna vaja för vinden.

Och tänk om vi sedan kunde återvända till gemenskapen med andra och smälta in i det myllrande livet på jorden. Det vore en nåd om vi alla tog ansvar och återställde livsbetingelserna till en värld som den var ämnad till.

Ett adekvat mål för människans livssituation är därför, att hitta en balans i tillvarons yttre och inre tillväxt.

 13

vi frimurare har tillgång till en oöverträfflig skola i självkännedom där vi kan lära att leva ett rätt liv med evigheten för ögonen. Vi kan där söka vad sanning är eller som någon sagt; Det sköna är skapat av det sanna. Där det sanna kan tolkas i betydelsen att den som är förblindad av penningbegär och ägodelar riskerar att gå miste om naturens förunder­liga skönhet, när vi alla andra njuter av som­ma­rens färger, ängens blommor och fåg­larnas glädje­ sånger. När sedan den nor­diska skym-

ningen går mot sommarnatt inträder en förunderlig stämning som förtrollar själen. I den miljön är vi nordbor förunnade att förverkliga våra liv och upptäcka vårt urhem - jorden.

När vi därefter fortsätter vandringen genom jordens åker skall vi alla ömt och kärleksfullt vårda den till kommande generationers glädje, ledsagade av Pauli ord i brevet till Galaterna: ”det människan sår skall hon också skörda” och så överlämnar jag till er själva att besvara frågorna:

är den moderna människan ädlare än sina urfäder och är utveckling lika med förbättring?

Jag slutar med några välkända frimurarord: Gud, når du oss vil til regnskap kreve, blive da din dom vårt hell.

- Frid Enighet och Glädje beledsage eder - på den fortsatta vandringen genom jordens åker.

Text: Bertil Ragne

Biskopens valspråk Valspråket för den nya biskopen i Stockholm är ett citat från Jakobsbrevet 2:1: Gör inte skillnad på människor. Jakob uppmanar oss att inte bara ha ögon för rikemannen, att inte säga till honom: ”Här är en bra plats för dig” och samtidigt säga till den fattige: ”Ställ dig där borta!” Inställningen stämmer väl med vad vi vet om Kristus – han var också kritisk mot de rika.

Biskopen har förstås valt sitt valspråk utifrån sina personliga erfarenheter. Någon annan, med andra erfarenheter, kanske vill uttrycka ungefär samma sak på annat sätt. T.ex. så här: Låt varje människa visa vad hon går för. Vi bör akta oss för förutfattade meningar. Vi bör inte bara lyssna på den som är rik eller har hög status. Även den fattige eller tillbakadragne förtjänar uppmärksamhet.

När vi möter någon helt obekant, gör vi alltid, mer eller mindre omedvetet, en bedömning – Man eller kvinna? – Vän eller fiende? – Överlägsen eller underlägsen? Resultatet av den bedömningen avgör hur vi sedan uppträder. Förhoppningsvis gör vi bedömningen utifrån en öppen och fördomsfri inställning och en positiv människosyn, men skillnad blir det.

Jakobsbrevet påstås ibland vara skrivet av Jesu broder. Det kan ha formulerats någon gång runt år 40, i så 14

fall som en av de äldsta texterna i Nya testamentet, men det fick troligen sin slutliga form omkring år 60. Författaren behärskade grekiska väl, vilket talar mot att det var Jakob, men brevet kan ha tillskrivits honom eftersom han hade stort inflytande. Han nämns i Galaterbrevet 2:9 tillsammans med Kefas (Petrus) och Johannes som en av de tre pelarna i församlingen i Jerusalem.

Slutet på första kapitlet manar till fler dygder än att respektera den fattige.

Den som menar sig vara from men inte kan tygla sin tunga utan lurar sig själv, hans fromhet är ingenting värd.

Men att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri.

Att ”tygla sin tunga” låter som en uppmaning till tystlåtenhet, men är här främst en påminnelse om vikten av försiktighet hos dem som vill undervisa andra. ”Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?” (Matt 7:3). Den som är ”obesmittad av världen” kan antas leva ett andligt liv och iaktta måttlighet med det världsliga. Den som söker upp ”faderlösa och änkor” har bestått provet i barmhärtighet.

Betydelsen av, och välsignelsen i,

barmhärtighet betonas ytterligare i 2:13.

Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen.

De verser som sedan följer, t.ex.

2:14: ”Vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar?” och det som sägs redan i 1:22: ”Bli ordets görare, inte bara dess hörare”, har ibland påståtts stå i motsättning till Paulus och Martin Luthers uppfattning om ”Rättfärdiggörelse genom tron” (sola fide), men skillnaderna hänför sig troligen huvudsakligen till att de lägger olika betydelse i begreppen ”tro” och ”gärningar”.

Brevet kan sammanfattas av orden: Du skall älska din nästa som dig själv (3 Mos 19:18, Matt 22:39) – förutsatt att vår känsla visar sig i handling. Vem vår nästa är lär oss Jesus i berättelsen om den barmhärtige samariern (Luk 10:25 ff).

Text: Rune Carlsson

Frimuraren

Reportage

Frimureriskt arbete i exotisk miljö När Anders Aspegren bosatte sig på Rivieran saknades egentligen bara ett rätvinkligt frimureriskt arbete i hans vision om ett paradis. I dag, drygt 21 år senare, håller hans dröm på att förverkligas i Sällskapet Provincia. provence, rivieran, Cannes, Nicé när detta skrivs i mitten av december med ett iskallt regn trummande mot fönstret är det med en längtan efter sol, värme och ett glas gott vin med tillbehör. Kanske är det just detta som fått ungefär 3000 svenskar att bli mer eller mindre fast bosatta i sydöstra Frankrike. Man stöter på namn som Karl-Gerhard, Staffan Heimersson, Tore Vretman, för att inte tala om alla duktiga idrottsmän och dito kvinnor som valt Monaco som hemort för att kunna träna året runt, och kanske också för att kunna bygga upp en ekonomisk grund för livet efter idrottsanläggningarna. Ock visst är det en både annorlunda och spännande upplevelse att möta en så helt annan kultur som vår egen karga vintertid erbjuder.

Som på de flesta andra platser på jorden där svenskar bosätter sig så är man nästan mer nationalistisk än vi som bor kvar i mörkret. Man söker sig till varandra, skapar organisationer och föreningar. SKUT, Svenska Kyrkan i Utlandet i detta fallet i Nicé är ofta mer välbesökt och känner ett större stöd än hemförsamlingen fått och gör.

Så Anders Aspegrens längtan efter ett frimureriskt sammanhang känns inte så ovanligt eller märkligt.

Frimuraren

Brödramåltid i det fria. Medan bröderna väntar på den porcherade fisken med Sauce Hollandaise, går ordföranden i Provincia Anders Aspegren runt och hälsar alla välkomna.

det känns heller inte särskilt konstigt att man efter det första mötet hos honom den 6 oktober 2007 då nio mästare och ett par inbjudna gäster från hemlandet bestämde sig för att konstituera Sällskapet Provincia som nu växer nästan lavinartat när det gäller intresset. Redan efter två år passerade antalet anslutna medlemmar 60 och förmodligen kommer 100-talet medlemmar att kunna kallas till årsmöte i februari jubileumsåret 2010.

Engagemanget finns, Intresset likaså. Man värnar om fruar, fästmör och barn som finns med i trakten. Ett av sällskapets årliga evenemang är en utflykt med respektive till intressanta platser, gärna med frimurerisk krydda.

I september 2009 åkte inte mindre än 26 deltagare till Roquebrune i Departementet Var för att utröna Tem-

pelriddarnas etablering på Rivieran.

Nästa år planeras en liknande utflykt till Seborga i Italien, den plats varifrån de första nio riddarna i Jesu Kristi heliga och fattiga Orden for till Outreme (Österlandet) och Jerusalem.

Men man satsar också på högklassiska föredragshållare. Ordens Uppsyningsmästare Göran Nordblom har varit här liksom Andreas Önnefors, från Forskningscentrum om Frimureri vid Univewrsitetet i Sheffield. Guy Catani OM i S:t Andreas Logen Phoenix i Helsingfors som utförligt och lärorikt berättade om det 33-gradiga frimuraresystemets uppbyggnad, viktigt med tanke på övrig frimurerisk verksamhet i dessa trakter. Även undertecknad har haft förmånen att fått ha Provincias medlemmars öra vilket jag gläds åt.  15

murare som arbetar enligt den svenska riten är välkomna till Provincias träffar och därmed har upptagningsområdet mångfaldigats.

Men det är med försiktiga och måttliga steg bröderna i Provincia går framåt. Man vet att svårigheterna

är många och det gäller att se upp så man inte tvingas in i oönskade situationer samtidigt som man mycket medvetet söker efter stöd och hjälp från de frimurarenheter man tillhör och från Svenska Frimurare Ordens ledning i det avlägsna Stockholm.

Begravning och Juridik Efter 21 år på Rivieran kan Anders Aspegren samla frimurare till rätvinkligt arbete.

Hur ser då framtiden ut för sällskapet Provincia. Ja det torde stå utanför diskussion att man fyller en uppgift inte bara för frimurare utan också utgör en rekryteringsmöjlighet. De man möter som ännu inte fått se ljuset erbjuds att vid tillfälle recepiera på lämplig plats i Sverige.

Broder Jan Hokkanen

Jag hjälper dig med allt inom begravning, gravsten, familjejuridik och försäkring.

Välkommen till Sibyllegatan 41 på Östermalm!

Sällskapet Provincia

Tel. 08–709 85 81, privat tel. 073–687 07 19

Text & Bild: Kjell Mazetti

För Kurt Boström, OM i Facklan och vO i Provincia är valet lätt om någon vill träda in i frimureriet och därmed också bli medlem i Provincia. Dessutom kan man genom föredrag och samtal utvecklas som frimurare även om möjligheter till logebesök i den egna graden inte sker så ofta på grund av avståndet till hemorten och att loger i Sverige sällan arbetar på sommartid - den tid då Rivierasvenskarna besöker hembygden.

Dessutom spränger man gränserna mellan de nordiska länderna. Alla fri-

Jour dygnet runt

Hembesök www.fonus.se • 020-87 00 87

V‰ lkomna till din

Personliga Begravningsbyr D‰ r vi mˆ ter dina ˆ nskem l utifr n dina behov och v‰ rderingar.

H‰ lsningar Broder Jan Bolejko

Med en klubba av akacieträ från ett träd i Kurt Boströms trädgård i Menton, men tillverkad i Skåne leder ordföranden arbetet i Provincia.

16

Fersens v. 4 Malmˆ Telefon: 040-30 18 09 Frimuraren

Nu har vi verkat i mer än 250 år, det ger god erfarenhet inför framtiden Frimurarebröder inrättade det första barnhuset år 1753 i Stockholm. Verksamheten växte och utvecklades och fram till 1940 hade över 12 000 barn fått omvårdnad och utbildning. Samhällets växande resurser möjliggjorde att barnhusverksamheten kunde avvecklas och den 20 december 1940 grundades stiftelsen.

I dag omfattar verksamheten en aktiv kapitalförvaltning i värdepapper och fastigheter som tillsammans med donationer och bidrag möjliggör stiftelsens betydelsefulla stöd till forskning kring barn- och ungdomssjukdomar samt till organisationer som arbetar för behövande barn och ungdomar.

Stiftelsen kunde under år 2009 dela ut 13 miljoner kronor, varav till pediatrisk forskning 6,25 miljoner kronor. Stiftelsen är därmed en av de allra största enskilda bidragsgivarna till pediatrisk forskning i Stockholm.

Bidragen till olika organisationer uppgick till ca 6 mkr. Större bidrag har lämnats till Ersta Flickhem/Ersta Vändpunkten, ECPAT Sverige, Barnens Rätt i Samhället (BRIS), Föräldraföreningen mot Narkotika samt Mötesplats/ENTER inom Stockholms Stadsmission med flera organisationer. Den uppskattade clownverksamheten 2009 års forskarstipendiater i Riddarsalen tillsammans med H.M. Drottningen, vid Astrid Lindgrens Barnsjuk- stiftelsens ordförande Sten Svensson och Ordens Stormästare Anders Fahlman hus i Huddinge och Solna stöds också av stiftelsen sedan många år.

Stiftelsen driver i samarbete med Stockholms skolförvaltning Kedjeboskolan söder om Fagersta och har ett långsiktigt engagemang i Hamregårdens pojk- och flickby utanför Orsa i Dalarna.

Stiftelsens filosofi är att bidragen ska utgöra ett långsiktigt stöd och därmed skapa en trygghet för mottagarna i deras forskning och verksamhet. Kontakta oss gärna för information om hur dina medel kan bidra till stiftelsens verksamhet. Stöd genom en gåva till bankgiro 5778-0272.

STIFTELSEN FRIMURARE BARNHUSET I STOCKHOLM Box 170, 101 23 Stockholm tel: 08-463 37 03 e-post: sfbs@frimurarorden.se

Seborga Tempelriddarnas Betlehem

Den omtalade gränshandeln i Ventimiglia är ett minne blott och i Bordighera lämnar vi Medelhavets blå böljor bakom oss och kör den krokiga vägen upp i bergen. Den slingrar sig uppåt med så snäva kurvor att vi ibland måste stanna och backa en bit för att kunna svänga runt. Högre och högre upp och plötsligt en vaktkur i blått och vitt med en flagga ombunden med ett svart band. Vi passerar gränsen till Seborga - i dag ett litet skatteparadis, för 700 år sedan den plats varifrån de första Tempelriddarna utgick på färden mot det heliga landet.

Reportage NÄR ITALIEN ENADES 1861 var det ingen som tänkte på det lilla furstendömet Seborga uppe i bergen på gränsen till Frankrike. Alltså är man en oberoende stat i staten, precis som San Remo, Monaco och andra furstendömen i trakten. Men mindre - mycket mycket mindre. Så det var egentligen ingen som brydde sig förrän någon 100 år senare väckte idén att man skulle välja sin prins.

Det blev blomsterodlaren Giorgio Carbone som blev den förste Il Principio, men som snart fick smeknamnet Sua Tremendita, Ers Förskräcklighet på grund av hans grova språk. Giorgio I avled den 20 november 2009, 73 år gammal. Vem som skall efterträda honom är inte klart. Men sorgbanden runt flaggorna i Seborga fick sin förklaring.

UNDER ÅR 1099 återerövrades Jerusalem av de kristna och juldagen 1100 kröntes Kung Balduin I i Födelsekyrkan i Betlehem. Han vägrade låta sig krönas med guldkrona eftersom Kristus kröntes med törne och hans efterträdare Balduin II följde 17 år senare i hans fotspår. Strömmen av pilgrimer till det heliga landet ökade dramatiskt när det Frankiska riket utropats med den heliga staden som huvudstad.

Samtidigt ökade våldet mot de vandrande skarorna från kusten upp till Jerusalem. Något måste göras.

I Furstendömet Seborga hade S:t Michaels kyrka sedan 955 inrymt, munkarna i The Sovereign Order of Castrum Sepulcri. En Orden med

Två heliga och fattiga riddare på en enda häst. Det traditionella sigillet för den ursprungliga Tempelherreorden.

Frimuraren

Vår tids S:t Michaels kyrka är betydligt yngre än klosterkyrkan från 900-talet, men rymmer likväl en konstskatt som gör den väl värd ett besök.

samma inriktning som Johannes Orden i Jerusalem. Namnet kan relateras till Gravkyrkan i Jerusalem som på latin heter Sepulcre, en böjning av sepulcralis som i lexicon sägs vara ett poetiskt begrepp som betyder vördnadsbjudande gravplats. år 1118 ordinerade prinsen/abboten Edward nio riddare till uppdraget att som en slags expeditionskår fara till det heliga landet och undersöka hur man skulle kunna skydda alla pilgrimer på den sista farliga sträckan mellan hamnstaden Akko och Jerusalem. Det fanns två vägar för de nio

mästarna att välja mellan. Endera for man med fartyg över Medelhavets farliga vågor, eller också färdades man den strapatsfyllda vägen genom Italien och ner på Balkan som då tillhörde det kristna Ungern-Herzegovina ner till Konstantinopel och vidare över Mindre Asiens kustland till Tarsus i Libanon och söderut till Palestina. vilken väg man tog finns inte dokumenterat, men man återvände till Seborga 1127 ( efter nio år) och där väntade S:t Bernhard av Clairvaux, Cistercienserordens skapare, på att få inviga Hugues de Payens till att bli  19

den nya Ordens förste Grand Master. Året efter godkände Conciliet i Troja den Orden som senare skulle kallas Jesu Kristi fattiga och heliga riddare och som under två sekel skulle verka i det heliga landet med sitt högkvarter i Klippmoskén samt med sina stall och förråd i Salomos stallar, grottorna under tempelplatsen.

Tempelriddarna verkade sedan i det heliga landet och deltog i det berömda slaget vid Hattin 1187 när Saladin krossade den kristna hären och sedan erövrade Jerusalem och jagade tempelriddarna ut ur landet via den befästa hamnen i Akko där man lyckades uthärda belägring och krig i över 100 år innan staden den 18 maj 1291 föll i muslimernas händer och de överlevande tempelriddarna flydde till Cypern.

En fantastisk restaurang i en sagolik gårdsmiljö.

Ristorante Closteria del Conigle är inbjudande.

Över allt i Seborga finns anknytningar till legenden om Tempelriddarnas ursprung.

20

Kan det vara Hugues de Payen som manar på sina tempelriddare: - Allé allé - mot det Heliga landet.

Furstendömet Seborga fortsatte att vara ett cisterciensiskt munkfäste till 1729 då Kungen av Sardinien Vittorio Amadeo II köpte platsen, men har alltså sedan dess behållit sin självständighet till våra dagar. i dag fascineras besökaren av de trånga och vackra gränderna som mer lockar till promenad eller möjligen ridtur än till biltrafik. I souveniraffären Il Cavaliere säljer man riddarrustningar, värjor och sköldar med Seborgas eget vapen och den som vill kan köpa ett turistpass som stämplas med furstendömets vapen och valspråket ”Sub Umbra Sedi” -”Sitt i skuggan”. S:t Michaels kykan är öppen och på torget utanför är belagt med ett johanniterkors. Kanske var det där som de nio riddarna knäböjde när de blev sända på sitt välsignade uppdrag i det heliga landet.

Eller var det på den stora planen utanför restaurangen Il Principo där man på nationaldagen den 20 augusti bjuder in till gästabud och dukar långbord i det fria med massor av lokala läckerheter.

Den dagen är vaktkuren i backen som vi passerade på hitvägen bemannad av en vakt som bara släpper in medborgare (och turister med pass) genom att höja och sänka sitt riddarsvärd.

Seborga Text & Bild: Kjell Mazetti

Ingen biltrafik här inte, knappast ens två hästar i bredd. Men kanske två riddare på samma häst.

Frimuraren

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse Stiftelsen arbetar med inriktning på de äldres behov. Verksamheten går tillbaka till 1911 då planerna på ett ”Frimurarnas ålderdomshem” började förverkligas. Man fann en lämplig tomt i Lidingö. Konungen var en betydelsefull tillskyndare och bidragsgivare, vilket är den historiska bakgrunden till stiftelsens namn.

Frimurarebröder från hela Orden lämnade bidrag och från 1912 fram till 1950 fortsatte arbetet med nya insamlingar och nya byggnader. Kostnadsutvecklingen under 1960- och 1970-talen blev dock en belastning i det att samhället ställde allt större krav på äldreboendets standard, vilket 1980 framtvingade en försäljning. Först då, 1980, bildades själva stiftelsen. Ändamålsbestämmelserna fastställdes till de i dag gällande, nämligen ”att utöva hjälpverksamhet bland behövande med företräde för ålderstigna eller att främja vetenskaplig forskning främst till förmån för åldringsvården”.

Stiftelsen delar, i samarbete med de lokala frimurarsamhällena, årligen ut bidrag till geriatrisk forskning i Stockholm, Göteborg, Malmö/Lund, Linköping, Umeå och Helsingfors. Totalt ges 8,5 mkr i forskningsstöd, vartill kommer 1,2 mkr som går till olika organisationer inriktade på de äldre.

Anslagen till geriatrisk forskning avser bl a Parkinsons sjukdom, demens och Alzheimers, stroke och omvårdnad. Stöd lämnas också till organisationer som arbetar för äldre behövande, exempelvis Frivillig Väntjänst, Frälsningsarmén, Parkinsonföreningen, Stenfasta inom Stockholms Stadsmission och Silviahemmet.

Genom frivilliga bidrag och en aktiv kapitalförvaltning av värdepapper och fastighet kan stiftelsen ge långsiktigt och betydelsefullt stöd till forskning och vården av våra äldre.

Kontakta oss gärna för information om hur dina medel kan bidra till stiftelsens verksamhet.

Stöd genom en gåva till bankgiro 700 - 0557.

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse Box 170 10123 Stockholm tel 08-463 37 03 e-post frims@frimurarorden.se

Litteratur

The Rosslyn Hoax? ännu en bok om Rosslyn? Marknaden kan utan tvivel kännas en aning mättad, men denna bok avviker en hel del från gängse spekulationer om Rosslyn. Robert Cooper har en gedigen frimurerisk bakgrund som föreståndare (Curator) för Grand Lodge of Scotlands museum och bibliotek i Edinburgh och arbetande ledamot i forskningslogen Quatuor Coronati No 2076 i London. Cooper har (till skillnad från många avslöjare av de Stora Hemligheterna) gjort sig mödan att faktiskt ta del av de dokument han kommenterar och de viktigaste finns även upptagna i elva appendix i slutet av boken.

The Rosslyn Hoax Recensent: Ulf Grimsborn

Således kan läsaren på egen hand ta del av bl. a. Schawstatuterna från 1598 och 1599, stenmurarnas charter till William St. Clair från 1601 och 1628, patentet för logen Kirkwall Kilvinning av 1740 och Chevalier Ramsays oration 1737.

Boken har fyra teman. Cooper tecknar den historiska bakgrunden till det skotska frimureriet, varvid han särskilt framhåller att det på väsentliga punkter skiljer sig från det engelska frimureriet. Här är det främst skillnaden mellan ’stonemasons’ och ’freemasons’ som är av betydelse. Det förra var enligt Cooper ett yrkesgille och det senare utgjorde och utgör alltjämt det mer traditionella (spekulativa) frimureriet.

Cooper menar att engelska frimurare inte varit uppmärksamma på skillnaden till följd varav en del äldre dokument fått en missvisande tolkning.

Kirkwallrullen, som kan ses på: (http://www.lodgecraigellachie.co.uk/ Masonica/Kirkwall/Kirkwall.htm) upptar en del av boken och är intressant läsning för den som vill veta mer om bl.a. the Antients and the Moderns, men den får förbigås i detta framställning.

22

Ett annat tema är Tempelherreordens eventuella närvaro i Skottland.

Cooper efterlyser belägg för detta och framhåller särskilt deras frånvaro i fastighets- och skattelängder. Hans slutsats blir att tempelherretraditionen i Skottland inte är äldre än från slutet av 1700-talet.

Huvudtemat i boken är Rosslyn Chapel (egentligen the Collegiate Church of St. Matthew). Byggnationen påbörjades runt 1446 men avslutades aldrig helt. Cooper går på ett klart och pedagogiskt sätt och med många illustrationer igenom kyrkan sten för sten och hans slutsats blir att den är precis det som den ger sig ut för att vara, dvs. en kyrka bland många andra från perioden uppförd i syftet att avlöna präster att läsa förböner för de döda i allmänhet och medlemmar av familjen St. Clair i synnerhet, och ingenting annat. Inga majskolvar, ingen aloe och inga frimureriska legender. Vad han däremot anser sig ha funnit, efter att ha tagit del av illustrationer av kapel-

let från 1700- och 1800-talet, är att vissa detaljer i kapellet har ändrats (manipulerats) för att passa in i den samtida mytbildningen kring Rosslyn.

Coopers bok är av stort värde för den som intresserar sig för det äldre frimureriet och då särskilt strömningarna under senare delen av 1700-talet. Den som vill få vatten på sin Da Vinci-kvarn får emellertid leta på annat håll.

Framställningens styrka ligger i att allt redovisas öppet för läsaren. Ingenting göms undan och handlingarna kan studeras i lugn och ro. Svagheterna är inte många.

När det gäller dateringen av Kirkwall-rullen känns Cooper emellertid inte helt övertygande. En annan mindre svaghet är att Cooper inte är så väl insatt i det kontinentala frimureriet och då särskilt det franska 1700-talsfrimureriet, vilket måhända leder till att han missar en del intressanta samband.

För den som vill läsa mer går det bra att besöka den skotska storlogens hemsida, (www.grandlodgescotland. com) och klicka sig vidare i vänsterspalten. faktaruta

Kirkwallrullen granskas av bokens författare.

Robert L.D. Cooper, The Rosslyn Hoax? Viewing Rosslyn Chapel from a New Perspective. Lewis Masonic 2007. 366 sidor.

ISBN 978-0-85318-281-8 Frimuraren

Exklusiva frimurareartiklar från FM Regalia Beställ i vår webshop: www.fmregalia.se

195:-

95:Penna 69:Kulspetspenna med rött frimurarekors.

Manschettknappar 195:Med rött frimurarekors eller med passare och vinkelhake.

Band-/slipshållare 95:-

Beställ varor för minst 400:- så dår Du denna pennan med rött frimurarekors. (Värde 69:-)

Med rött frimurekors eller passare-vinkelhake

189:395:-

Bröstknappar 215:till frackskjorta diameter 9 mm

Stora Regalieväskan 395:i äkta skinn med frimurarekors.

Rött sidenfoder. Lock 5 cm med två kardborreband.

Längd: 32 cm, Höjd: 30 cm

Pinnål

Fästen: stift och fjäderbricka

Acaciagren

50:-

10 mm diameter

Rött frimurarekors

50:-

10 mm diameter

Passare/vinkelhake

50:-

7 mm diameter

Lilla Regalieväskan 245:Regalieväska i äkta skinn med rött frimurarekors Rött sidenfoder.

Tre tryckknappar.

Längd:24 cm, Höjd:16 cm, lock 2,5 cm

Lilla frimurarekorset

60:-

7 mm diameter

Nyhet!

Frimurarsvärd fr 3 595:-

198:-

Frimuraren Gustaf III av Göran Anderberg

Bosweel frackskjorta 735:Storlek 39–45

Bosweel pikéfluga 139:.

225:-

Serverings- och grillförkläde Svensktillverkat i kraftig bomull.

Svart med rött frimurarekors.

Längd: 84 cm Bredd: 71 cm

Vita skinnhandskar 289:Frimurareslips 225:-

Herrhandskar i äkta lammnappa.

Storlek 8, 8½, 9, 9½, 10

100% siden, svart med rött frimurarekors eller med passare/vinkelhake.

En storlek, passar normalt alla.

Vita vantar 95:-

www.fmregalia.se

Beställ i vår webshop: www.fmregalia eller faxa 040-170754, e-post eller brev.

FM Regalia, Lundbergsgatan 8 SE-217 51 Malmö e-post: order@fmregalia.se Vi har även utrustning för loger såsom förkläden, mm. Kontakta oss!

Försäljningsvillkor: Faktura medföljer varorna.

Betalning måste ske inom 10 dagar från fakturadatum. 40:- för porto/förpackning tillkommer per försändelse.

nnesskrifter

Allmän frimurerisk bakgrund

Det svenska frimureriet under 275 år

sén

A. 1735–1752: ”Franska perioden”

Frimureriet i sin moderna utformning uppkommer i England där 1717 en första storloge bildas i London på grundval av fyra äldre lokala loger. Att frimureriet då redan länge existerat inom såväl England som Skottland är välkänt. Ett uppblossande intresse ger rörelsen snabb spridning på såväl de brittiska öarna som utanför desamma. I början av 1720-talet sprids den till andra länder, särskilt Frankrike, där den snart kommer att anta mer växlande former än i ursprungsländerna. Den får sin fasta bas genom James Anderson’s Constitutions 1723, ny utgåva 1738.

I Sverige tycks frimureriet före 1730-talet ha varit tämligen okänt för en bredare publik. Det är främst personer som genom sitt yrke eller genom “bildningsoch meriteringsresor” till främmande länder kommit i kontakt med denna rörelse. Detta synes företrädesvis vara förhållandet i Frankrike. Av politiska och kulturella skäl är det främst dit som bland annat högreståndsfamiljer sänder sina söner. Många militärer söker meriter genom att tjänstgöra i franska armén eller flottan, som gärna tar emot utlänningar. Under 1700-talet finns där ett “svenskt” regemente som erhåller namnet “Royal Suédois” och vars befälskår till största delen består av svenskar. Även personer av andra professioner söker sig gärna till Frankrike. Tillströmningen till England är mindre. Det är exempelvis svårt för en utlänning att vinna en officersbefordran inom engelska militären. Svenskar, som vistas i Frankrike har lättare att få kontakt med personer ur sin egen samhällsklass som intresserar sig för frimureri, än vad förhållandet kan vara i England.

Trots detta är det inte omöjligt att de första svenska medborgare som kom i kontakt med frimureriet kan ha gjort det på brittiska öarna.2 Antagande har framförts att frimurare även sökt kontakt med grupperna kring Karl XII i samband med att denne hade planer på att ingripa i de engelska tronstriderna på stuartarnas sida. Några bärande belägg för detta torde vara svåra att finna.

1735 Frimurarverksamheten inleds i Sverige genom greve Axel Wrede Sparres privatloge.

1736 En storloge bildas i Skottland.

Det svenska frimureriet under 275 år

7

Bashistorik 7

10-01-25 13.58.33

a. 1735-1752, ”franska perioden”

1738 Frimureriet förbjuds av påven och formellt även i Frankrike sedan vissa “avslöjandeskrifter” spritts. En äldre uppgift att också kung Fredrik I i Sverige den 21 oktober 1738 vid dödsstraff skall ha förbjudit frimurarsammankomster, men redan samma år återkallat beslutet, verkar mindre sannolik. Några som helst belägg för detta har inte kunnat spåras.

När hände vad?

1 Bakgrund Perioden 1735–52 infaller under den epok som i svenska historien brukar benämnas Frihetstiden med makthavande riksdag och råd men svag kungamakt.

1732 Sällskapsorden Awazu och Wallasis bildas; vissa personer som senare blir frimurare ingår.

1738–40 års riksdag. Det franskorienterade hattpartiet kommer till makten.

1739 Svenska vetenskapsakademien instiftas.

1740 Fredrik den store (frimurare sedan 1738) bestiger Preussens tron i maj och kejsarinnan Maria Theresia Österrikes i oktober. Innan året ännu är slut utbryter det s.k. österrikiska tronföljdskriget mellan Preussen (som senare får Frankrike, Spanien och Bayern som allierade) och Österrike (med Ryssland som allierad).

Det pågår till 1748.

1740 Carl Michael Bellman föds (han avlider 1795).

1741 Carl Linnæus (senare von Linné) blir professor i Uppsala.

1741–1743 Sverige är i krig med Ryssland, den s k ”lilla ofreden” eller Hattarnas krig. Kriget går dåligt för Sverige. Vid freden, som sluts i Åbo, avträder Sverige en del av sydöstra Finland och förbinder sig att välja ryska kejsarinnan Elisabets släkting hertig Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp till svensk tronföljare.

1743 ”Stora daldansen”. De med kriget missnöjda dalkarlarna tågar mot Stockholm där de blir besegrade.

1743 En rysk hjälpkår förläggs i Sverige för att skydda landet mot ett befarat danskt angrepp. Den ryska kåren står under befäl av general James Keith, släkting till det engelska frimureriets stormästare och av denne utsedd till provinsstormästare för Ryssland.

minne

1747 Jernkontoret, vid sidan av Bergskollegium den äldsta svenska näringsorganisationen, startar sin verksamhet. Fästningen Sveaborg böjar byggas.

8

Bashistorik 8

10-01-25 13.58.33

Nu kan du förbeställa ditt eget exemplar av

Det svenska frimureriet under 275 år Jubileet 2010 har som ett av sina huvudsyften att öka medlemmarnas intresse för vår historia.

I den andan har Lars Otto Berg och Ulf Åsén sammanställt Det svenska frimureriet under 275 år – en bok på c:a 152 sidor som kan sägas vara en bashistorik som redovisar När hände vad? i punktform.

Enskilda bröder kan nu köpa boken för 165 kronor. Anmäl ditt intresse till enhetens kansli som gör en samlad beställning hos UtbN. Detta görs på vanligt sätt på blankett för beställning av skrifter (finns på Ordens server ”Sleven” under mappen UD enligt AI 3:2008) till nämndens adress ud.utbn@frimurarorden.se.

Boken, som beräknas publiceras i slutet av mars 2010, kompletteras av en medföljande CD som innehåller en bibliografi över samtliga av SFMO:s loger och brödraföreningar utgivna minnes- och jubileumsskrifter.

Vid leverans fakturerar utbildningsnämnden enheterna som i sin tur fakturerar bröderna eller tar in förhandsbetalning vid beställning. Vi är tacksamma för din beställning före den 1 mars för att kunna ta beslut om upplagan.

Litteratur

Gustaf Adolf Reuterholm: Hertig Carls handgångne man Gustaf Adolf Reuterholm (1756-1813) är det svenska sjuttonhundratalets kanske mest kontroversielle politiker och frimurarbroder. Om man vill yttra något elakt om honom kan man säga samma sak som Katarina II av Ryssland sade om Gustaf III: ”han är nöjd bara han får betrakta sig själv i spegeln”. Ett utpräglat drag i Reuterholms karaktär var hans starka tro på försynen och ödet och sin egen bestämmelse till något stort. Hans känsla av utvaldhet framträder tydligt i dagboken för året 1784, kallad ”Samling af Maçonnique händelser. Till egen ro och hielpreda för minnet upptecknade uppå Svidja i Finland”, som detaljerat antecknar hans magiska iakttagelser och tecken från andevärlden. Reuterholms Dagbok som man tidigare trott vara försvunnen är nu återfunnen i SFMO:s saml. (nr 121.45) tillsammans med ca 145 andra ”försvunna” dokument”. Han hade som framgår av denna dagbok en orubblig tro på sin och hertig Carls predestination till något stort.

Gustaf Adolf Reuterholm Research: Kjell Lekeby

vem var han egentligen denna av både samtiden och eftervärlden så förhånade och bespottade friherre, hovman och frimurare, som på uppdrag av Hertig Carl, styrde och ställde efter Gustaf III:s död 1792 till Gustaf IV Adolfs myndighet 1796. I ungdomen ansedd som en idealist med allvarliga och välmenta uppsåt, utnämndes han senare till en svensk Robespierre.

Högmodet var ett framträdande drag i hans personlighet: även hertigen själv varnar honom: ”Ja – Reuterholm skall ej vara het – han skall akta sig för högfärd” (von Schinkel II, sid. 221). Den sansade G. J. Adlerbeths karakteristik ger en god bild av hur samtiden uppfattade honom: ”Baron Reuterholm var hvarken utan dygder eller talanger.

Vida skild från baron Armfelts immoraliska lättsinnighet, kände han band både af samvete och religion. Men en omåttlig passion att regera, förenad med ett öfveriladt och misstänksamt sinnelag, gjorde honom ofta oförmögen att följa sina grundsatser” (Adlerbeth, Historiska Anteckningar, II, sid.

162). Hertig Carls gemål, den kloka och omdömesgilla, Hedvig Elisabeth Charlotta har vanligtvis bara gott att säga om honom: ”Hertigen företager Frimuraren

 25

Beställ praktverket ”Hertig Carl och det svenska frimureriet” Boken om hertig Carl och det svenska frimureriet är ett storslaget bokprojekt och en del av 275-årsfirandet år 2010 av frimureriets införande i Sverige. Nu har du möjlighet att beställa denna bok som presenterades på Carl-dagen den 28 januari 2010.

I boken skildras det svenska frimureriets uppkomst och utveckling under 1700talet med särskilt hänsyn till Hertig Carls insatser.

Boken är resultatet av ett projekt inom forskningslogen Carl Friedrich Eckleff, vilket koncentrerats på personen Hertig Carl med avsikt att presentera en mer nyanserad och objektiv bild av denne och hans gärning än den gängse. Frimurarnätverket kring Hertig Carl speglas genom att några av de däri ingående personerna, deras samarbete med hertigen och betydelse för verksamheten och ritualutvecklingen presenteras.

Boken har tryckt överdrag samt är försedd med skyddsomslag och priset är 400 kronor. Boken har 446 sidor med ett 90-tal illustrationer, huvudsakligen i färg.

Boken kan beställas genom insättande av 465 kronor (inklusive porto) på forskningslogens Carl Friedrich Eckleff plusgirokonto 77 14 89 – 2. Ange namn och postadress på inbetalningskortet!

sig aldrig någonting utan att rådfråga Reuterholm och hade alla furstar sådan förtrogna, kunde de däröfver vara stolta”. Hertigen själv trodde starkt på hedersmannen Reuterholm. Denna beundran för trosbrodern skulle dock efter regenttiden 1792-96 få ett brått slut.

Reuterholm framställs i nutidslitteraturen som nästan alltigenom osympatisk, maktlysten, fåfäng och obegripligt vidskeplig. I samband med utställningen av Reuterholm-porträtten på Gripsholms slott 1991 skriver man i utställningskatalogen, En hovmans fåfänga, att dessa porträtt har sitt upphov i ett självhävdelsebegär långt utöver det vanliga. ”Redan i ungdomsåren var han känd som en dålig karaktär, opålitlig, ärelysten och sanslöst egocentrisk.” professor erik lönnroth däremot, som bemödat sig att förstå Reuterholms liv och verk, och inte bara upprepar de gamla flosklerna om hans dåliga karaktär, har en annan mer positiv uppfattning om honom.

Lönnroth säger i sin ”Minnesteckning i Svenska Akademien”: ”Reuterholm har blivit nedsvärtad i 1800-talets historieskrivning, beskylld för att ha styrt landet som storvesir åt hertig Carl. Det är helt oriktigt, han hade aldrig en sådan maktställning.” Hertigen, som av Gustaf III utsågs till regent under Gustaf IV Adolfs omyndighet, ”hade ett gott förstånd men saknade självständighet”, enligt Lönnroth, och behövde stöd.

Detta stöd blev Reuterholm som lojalt och effektivt tjänade sin herre. Även Kari Tarkiainen framhåller i Svenska biografiskt lexikon en del ”sympatiska” drag i Reuterholms karaktär: hans kult av vänskapen och hans psykologiska skarpsinne i en tid då förställningen gjordes till en konst.

Hans klarsyn i fråga om Rysslandspolitiken besannades också slutligen i och med Carl XIV Johans förändrade syn på grannen i öster. Den medalj som slogs över Reuterholm av Svenska Akademien har följande devis: G. A. Frimuraren

Reuterholm adhuc non merito iudicatus (G. A. Reuterholm hitintills ej bedömd efter sin merit).

Reuterholms personlighet var komplex, därom råder inget tvivel. Hans exlibris har som tänkespråk immutabilis, oföränderlig, sannolikt syftande på hans uppfattning om sig själv som alltid ståndaktig i med- och motgång.

Han var dock något av en dubbelnatur med en sentimental och en cynisk sida. Det motsägelsefulla i hans väsen kan troligen härledas, i alla fall i någon mening, från hans dubbla sociala ursprung: på fädernet utan anor, hans far Esbjörn var sonson till en torpare under Ekeby gård i Västergötland. Det nya adelsnamnet ”Reuter”[holm] sägs härleda sig från stamfaderns hemtrakt Lilla Rytters socken, vilket förtyskades till Reuter.

Reuterholm var sannolikt högst medveten om att han inte uppfyllde kraven på ”fin” adel (Reuterholmsläkten adlades alltså bara för två generationer sedan 1708). 16 anor skulle man ha, åtta på fädernet och åtta på mödernet; på kvinnosidan kvalificerade han sig dock mer än väl genom sin mor Maria Gyllenstierna, som enligt traditionen var släkt med Karl Knutsson Bonde, som i sin tur sades härstamma från Karl den Store. Det flöt alltså kungligt blod i moderns ådror, och följaktligen även i Reuterholms.

Detta smickrade hans fåfänga: ”släktskapen med denna ätt blef hos honom anledning till en löjlig högfärd”, enligt Lars von Engeström, (Minnen och anteckningar, sid. 211). Han talar jämt om den älskade modern, om blodbandets gemenskap och mystik: ”[…] jag kände här tydeligen huru starck blodets röst är, och huru ett uti detsamma grundat värckeligt kärleksband icke en gång af dödens hand upplöses” […] (Maçonnique händelser, § 2). Hans identifikation med modern var så stark att han sägs ha blivit kallad ”baronessan” på familjegodset Svidja (J. C. Barfod, Dagens märkvärdigheter, I, sid. 185).

Reuterholm tog som devis i sitt frimurarvapen ”de sanguine puro”, av

det rena (adels)blodet, något som den gamla adeln antagligen skrattade åt, eftersom hans härstamning på svärdssidan var föga illuster. Modern hade med andra ord ”gift ner sig” avsevärt.

i detta dubbla arv från torpare och adelsfröken ligger troligen ett frö till det motsägelsefulla i Reuterholms karaktär: å ena sidan anstolt och högdragen, å den andra sprungen ur ”stubbotan rot” med sympatier för det enkla folket, ja till och med för Franska revolutionen, som han var åsyna vittne till på sin utrikes resa 1789.

Gustaf III misstänkte honom också med rätta för att vara jakobin och republikan. Enligt Reuterholm själv berodde Gustaf III:s ovilja mot honom på att han vägrat spionera på hertig Carl. Hur som helst hade Reuterholm omsorg om det meniga folket: Lönnroth påpekar i sitt minnestal att Reuterholm hade ”förståelse för revolutionens ledande idéer och ett socialt samvete och förehöll inspektoren Gös på familjegodset Svidja att vara skonsam mot dem av gårdens underhavande, som inte förmått fullgöra sina dagsverksskyldigheter.  27

Hans eftermäle i hemlandet som egoistisk maktmänniska var orättvist och visar hur ensam han i verkligheten var.” Detta skvallrar i alla fall om en medkänsla hos Reuterholm i en tid då bönder och torpare som låg under adelsgodsen plågades av sina herrar. reuterholm hade, det måste väl sägas, sidor som dåtiden, och ännu mer nutiden, betraktar som mindre trevliga. Det kan inte betvivlas att han var avundsjuk, högmodig och även intrigant: han manövrerade till exempel på ett försåtligt sätt ut ”profeten” Hindrich Gustaf Ulfvenklou (17551819), löjtnant vid arméns flotta, som ansågs ha fått för stort inflytande över hertig Carl genom sina ”magiska” konster vid hovet vintern 17831784 (von Schinkel, vol. III, sid. 317ff).

Efter Regenttiden, under vilken tid Reuterholm tycks ha gjort sig till ovän med de flesta av sina gamla vänner, övergavs han slutligen till och med av sina närmaste, både av hertigen och sin ”söte bror” skalden Johan Gabriel Oxenstierna (1750-1818.

kommit tillbaka till makten 1796 blev Reuterholm spottkopp åt motståndarna och gick i landsflykt även om ingen tvingade honom därtill. ”Härvid påminner man sig huru han natten för sin avresa från Stockholm 1796 lät mystikern och Jacob Böhmeanhängaren [Anders] Collin slå upp Bibeln för sig och fick det trösterika språket [genom s. k. Bibel-divination]: Min själ är undsluppen såsom en fågel en fågelfängares snara.” (Barfod, Dagens märkvärdigheter, Sthlm 1963, del I, sid. 172).

Reuterholm hade vid Gustaf Adolfs makttillträde 1796 försökt få kungen att slå in på en mera liberal politisk linje, men förgäves. Kungen hade inga stora vyer: hans intresse kretsade kring uniformsreglementen och liknande. Reuterholms förtjusning vid ”tidningen” om Gustaf IV Adolfs avsättning i mars 1809 är uppenbar: ”Så träffade då omsider försynens straff den fräcka tyrannen”. Härigenom ”var nu således det märkliga fullkomligt inträffadt, som jag [Reuterholm] vid min sista långa explikation men honom i

”... att alla varelsers öden ifrån första början äro dem af en högre hand beredda, så som de oundvikligen skola blifva” Hedvig Elisabeth skriver med facit i hand i sitt brev för april 1797: Min aning, att hertigen fått ögonen öppna för Reuterholm besannades av det jag nu under tysthetslöfte fick höra […]: ”Jag vet minsann alltför väl” fortfor hertigen, ”att jag aldrig bort följa hans råd. Men jag kunde inte hjälpa det.

Han hade förvridit synen på mig, och han var ju en vän, som jag litade på som på mig själv” (Hedvig E. Charlottas Dagbok, Brev för april 1797, del VI, sid. 18f).

Det är uppenbart att hertigen här är efterklok. Själv förstod Reuterholm inte varför han kom i onåd, han kände sig bara missförstådd och illa behandlad. Och segraren får ju som bekant sista ordet i historieskrivningen, i alla fall på kort sikt: När gustavianerna 28

dess kabinett på Drottningholm den 21 oktober 1796 kl. 5 e.m. så högtidligt honom förkunnade (O. P. SturzenBecker, Reuterholm efter hans egna memoirer, sid. 226). reuterholm, alias tempelcreutz, försökte efter Gustaf IV Adolfs avsättning 1809 närma sig Carl XIII igen men fick inte tillträde till hovet och avvisades bryskt. Lars von Engeström meddelade honom följande i ett brev den 31 augusti 1810: ”För någon tid sedan mottog konungen [Carl XIII] ifrån eders excellens ett bref, hvarutinnan den underdåniga vördnad var åsidosatt, hvilken hvar undersåte är sin öfverhet skyldig, och den eders excellens mindre än någon annan bort glömma, då han verkeli-

gen varit öfverhopad med kungens [Carl XIII] nåd, och endast derigenom blifvit hvad han varit. Å detta bref kom intet svar, hvilket väl bort öfvertyga om hans maj:ts missnöje och onåd; men då sådant oaktadt eders excellens kunde hafva i sinne att infinna sig vid hofvet, har mig blifvit uppdraget förklara eders excellens konungens uttryckliga befallning, att icke visa sig för hans maj:t” (tryckt i von Schinkel, Minnen, del V, sid. 380).

Reuterholm dog av slag, sägs det, när han fått besked om att de svenska trupperna 1813 närmade sig Sleswig, där han levde oförstådd och i kunglig onåd men under beskydd av sin gamle ordensvän och mystiker prins Carl av Hessen.

faktaruta

Primärkällor: Reuterholms saml. i Svenska Frimurarordens arkiv, nr 121.

Ett antal av dessa är samlade i: Gustaviansk mystik. alkemister, kabbalister, magiker, andeskådare, och skattgrävare i kretsen av Reuterholm, Hertig Carl och hertiginnan Charlotta.

ISBN 878-91-85000-57-9 Boken kan beställas genom insättning av 140:på plusgiro: 771774-7, Kjell Lekeby eller genom kontakt med: kjell.lekeby@mac.com eller på 08-642 55 08).

J. Ch. Barfot, Dagens märkvärdigheter, utg. Av W. Odelberg (Sthlm 1963).

Lars von Engeström, Minnen och anteckningar, ed. Elof Tegnér (Sthlm 1876).

Hedvig Elisabeth Charlottas Dagbok, ed. C. C. Bonde (Sthlm 1902-1942).

G. A. Reuterholm, Maçonnique händelser, Svenska Frimurarordens arkiv, 121.45.

Litteratur: En hovmans fåfänga Gustaf Adolf Reuterholm, ed. Solfrid Söderlind (Gripsholm slott 1991).

Erik Lönnroth, ”G. A. Reuterholm”, Minnesteckning, tryckt i Svenska akademiens handlingar från år 1986. von Schinkel, B. & Bergman, C. W., Minnen ur Sveriges nyare historia (Sthlm 1852-53).

O.-P. Sturzen-Becker, Reuterholm efter hans egna memoirer (Sthlm 1862).

Svenskt biografiskt lexikon, artikeln om Reuterholm.

Frimuraren

Nyheter från FM Regalia

198:-

Serverings- och grillförkläde Svensktillverkat i kraftig bomull.

Svart med rött frimurarekors.

Längd: 84 cm Bredd: 71 cm

Frimuraren Gustaf III

Frack inkl väst 1.999:Kompletta paket 2.399:-

189:-

Frack inkl väst, skjorta, bröstknappar och rosett.

av Göran Anderberg

Besök www.fracklagret.se Alla frackar är i ullkvalitet.

1-2 dagars leveranstid.

Vi lagerhåller ALLA storlekar.

Egen tillverkning.

Vi levererar till hela Sverige.

Beställ varor för minst 400:- och Du får en penna med rött frimurarekors.

(Värde 69:-)

Beställ från vår webbutik eller se huvudannonsen.

www.fmregalia.se

Laandling AB, Väverigatan 2 291 54 Kristianstad 0708-94 02 00 Fredrick 044-590 90 90 Johan

ALBARIÑO DOM BARDO Perfekta vinet till fisk & skaldjursrätter

Fastighetsmäklare i samverkan Druva: 100% Albariño Alkoholhalt: 12,5% Årgång: 2008 Pris: 139,00 kr Artikelnummer: 473024-01

Broder Bo Lingserius 08 - 23 70 00 08 - 556 069 28 070 - 723 10 40 Auktoriserad mäklare

Du beställer vinet hos närmsta Systembolag eller via vår hemsida www.samplex.se (vinbutiken) Skicka ett e-mail till info@samplex.se så får Du information om trevliga viner & champagner.

SAMPLEX För bröder i såväl söder som norr!

Frimuraren

Alkohol kan skada din hälsa.

29

Litteratur

Doktorn och apotekarens enka

Sommaren 1876 kommer ett flyttlass från Västmanland till Jönköping, då en stad med drygt 14 000 invånare. Det är apotekare Alfred Carlsson med maka Ingeborg och tre små barn som kommer till Jönköping för att tillträda det nyetablerade Apoteket Kronan. Apoteket som öppnades vid årsskiftet 1876-77, var beläget på Västra Storgatan 8, i hörnet Barnarpsgatan och Västra Storgatan. Alfred satsade stort, inte minst ekonomiskt på apoteket och denna satsning bar god frukt och verksamheten utvecklades väl. Hans hustru Ingeborg skötte den så småningom stora familjen, hon födde nämligen 14 barn under loppet av 17 år, dock dog flera av barnen i späd ålder. apotekare Carlsson var en mycket duglig karl med ett vinnande sätt och han fick många uppdrag i staden och också många vänner.

En av hans vänner var Dr Frans Edvard Velander. Dr Velander som var född i Kråksmåla socken i Kalmar län 1849, utbildade sig i Uppsala och Stockholm och kom som färdig läkare till Jönköping 1880 och öppnade egen praktik. Han ville inte söka någon befattning i statens eller kommunens tjänst då den administration detta skulle innebära skulle ta alltför mycket tid från det som var hans stora patos – hans sjuka patienter.

Hans andra hustru Jenny skriver i den levnadsbeskrivning som finns i logen att ”Med hel och full uppriktig hängivenhet ägnade han sig åt dem, deras personliga intressen, deras vård. För dem offrade han sina krafter, av dem disponerades hans tid dag och natt”. doktor velander specialiserade sig på ögonsjukdomar men han ivrade även mycket för förebyggande hälsovård och han använde sig av hypnotisk suggestion som behandling. Under världsutställningen i Paris 1889 deltog han i den första internationella hypnotiska kongressen och redovisade där sina erfarenheter av hypnosterapi. Dr Velander var också brunnsläkare och intendent vid Lannaskede Brunn som vid den tiden bedrev en mycket omfattande brunnsverksamhet. Han upptäckte i sin verksamhet 30

Apotekarn fick många barn med sin vackra hustru Ingeborg, som alldeles för tidigt blev änka.

Frimuraren

där, att tallbarr hade en mycket god lindrande inverkan på fr.a. besvär från luftvägarna. Istället för att ta in tallris i sjukrummen, som han gjorde på Lannaskede Brunn, ville han ha ett renat extrakt och han övertalade sin gode vän apotekare Alfred Carlsson att framställa tallbarrsolja. Detta lyckades och en blygsam tillverkning startade på Apoteket Kronan.

Dr Frans Evald Velander var frimurare. Han recipierade i Den Mellersta Pelaren den 5 mars 1884 och fick sin VIII:e grad 1893. Han var logens talman 1893-1894.

Om hans frimureriska bana skriver hans hustru: ”Logens sammanträden bevistade Dr Velander alltid med stort intresse. Han satte nog särskilt värde på att religiösa frågor behandlades under toleransens egid. Vidare värderade han dess hjälpverksamhet och dess universalitet i sina syften. Han kände sig förvisso som en naiv men mycket sympatiskt stämd lärjunge i den hemlighetsfulla organisationen”.

Apotekarens Enka Text: Björn Börsbo

den 7 juni 1889 avlider apotekare Alfred Carlsson, 50 år gammal. Fyra dagar senare dör den sistfödde sonen och i september samma år dör den 4-åriga dottern Alfhild. Änkan Ingeborg Carlsson står nu ensam med 10 barn och ett apotek som, det visar sig, är på ruinens brant och som senare försätts i konkurs. Hur skulle hon nu klara att försörja sig och sina barn?

Hon fick, enligt egen utsago, goda råd från många håll, men det gjorde henne bara mer och mer förvirrad.

Då kom det en dag ett telegram från lasarettsläkaren Dr Bokström som löd ”Beklagar djupt, släpp ej tallbarrsoljan”. Det kom som en blixt från klar himmel. Tallbarrsoljan, den hade hon inte tänkt på. Hon tog med sig telegrammet till sin gode vän Dr Frans Edvard Velander, då arbetande på Lannaskede Brunn. Han blev entusiastisk och övertygade henne snabbt att det var det hon skulle satsa på. Han trodFrimuraren

Dr Frans Edvard Velander i sin krafts dagar.

de både på oljan och på Ingeborgs förmåga. Han följde genast med henne in till Jönköping och redan samma dag hade han ordnat finansieringen av en tilltänkt fabrik. Den skulle förläggas till Dunkehallar. Ingenjör Müntzing på Munksjö Pappersbruk gjorde ritningarna och åtog sig att leda arbetet med bygget. Brukspatron K.O. Ljungqvist,

ägare till Munksjö, ställde gratis byggnadsmaterial till förfogande.

Fabriken byggdes alltså i Dunkehalla, strax nedanför Prostkvarnsfallet där idag N Barrgatan mynnar ut. Gatan som förmodligen fått sitt namn av att där färdades bönderna med sina foror med tallbarr till fabriken. Ingenjör Müntzing var behjälplig med de tekniska lösningarna för att industriellt kunna utvinna oljan. Dr Velander och andra kollegor hjälpte till med att få expertutlåtanden om oljans förträfflighet. Ingeborg skötte tillverkning, paketering och distribution helt på egen hand samtidigt som hon hade sin stora barnaskara att ta hand om. Oljan, ”Apotekerare Alfred Carlsson Enkas Tallbarrsolja” blev en stor succé både nationellt och internationellt. Ingeborg lämnade 1909 över verksamheten till sonen Sven som sedan drev företaget vidare. hur gick det då för frimurarebrodern Dr Velander; Hans livsgärning blev tyvärr kort. Han insjuknade i en njursjukdom och avled på Sofiahemmet i Stockholm den 11 maj 1894, fem dagar efter att hans yngste son fötts på samma sjukhus. Han blev alltså bara 45 år gammal. I hans dödsruna i Jönköpings Posten kan vi läsa ”I månget hem i vår stad, vår provins, ja i vårt land, dit underrättelsen om denne duktige läkares död nått, skall därför utan tvivel väckas känslor av vemod och saknad, och mången tacksamhetens tår kommer helt visst att gjutas vid den, mänskligt att döma, för tidigt öppnade griften” Frans Edvard Velander ligger begraven på Dunkehalla kyrkogård under en hög bautasten där man kan läsa: ”Frimurarebröder reste vården”

faktaruta

Engström, Stina. Apotekare Carlssons enka: en levnadsskildring.

Apotekaresocieteten Stockholm 1994.

ISBN 91-86274-58-9

31

Loger & Brödraföreningar

Medlemsvård i praktiken Med alla ledamöter i Barmhärtighetsdirektoriet bakom sig installerade sig Mårten Sandberg som den 11:e Ordförande Mästaren i S:t Johannes Logen Ultima Thule. Men egentligen stod han sig alldeles utmärkt på egna ben. det var som sig bör fullsatt i den vackra Johannessalen i Frimurarhuset i Luleå lördagen den 9 januari när fDM i logen tog ansvaret för att leda S:t Johannes Logen Ultima Thule de kommande fem åren. Att Mårten inte var helt oomstridd som blivande OM framgick klart i installationstalet, där han räckte ut handen för samarbete med alla frimurare i hela Övre Norrlands Provinsialloge. På det hela taget var ceremonin fantastisk med sin blandning av noggrant ämbetsmannaarbete och av både kör och instrumentalister väl framförda musikstycken. Värmen uthärdades med glädje och alla såg fram emot den efterföljande brödramåltiden vars fem välsmakande rätter åtföljdes av goda viner.

Medlemsvård i Praktiken Text och Bild: Kjell Mazetti

Men det som gör denna installation ovanlig är att Mårten Sandberg, som för två år sedan utsågs till ledamot i Barmhärtighetsdirektoriet och som trots denna korta tid både uppmärksammats för sin insats i Sveriges Radios andakter och som förläsare på det traditionella Barmhärtighetsseminariet i Stamhuset i Stockholm, bjöd hela direktoriet till högtiden.

Och alla kom! ordföranden i bd, OA, Lars Lindquist hade tillsammans med FDPM i ÖNPL Hans G. Oscarson uppdraget som dagens faddrar och förutom den 32

Här har Mårten Sandberg hela Barmhärtighetsdirektoriet bakom ryggen. Fr v Thomas Wändahl, Kaj Gustafsson, Bo Lindquist, OA Lars Lindquist, Göran Karlsson, Dick Mannestig och Tor Skoglund.

traditionella ritualen hyllade och uppvaktade OA tillsammans med direktoriets ledamöter sin kollega med både tal och gåva.

Också i sitt installationstal lyfte den nye OM upp både den inre och den yttre barmhärtigheten, arbetsglädje, ämbetsmannaskicklighet, stöd och resurser till caritas. Men inte bara i form av kontantstöd utan också som en arbetsinsats av logens medlemmar. Som exempel nämnde Mårten Sandberg ett samarbete med Svenska Kyrkans diakoner genom att i det egna köket i frimurarhuset tillaga soppa som sedan kommer att serveras genom den diakonala verksamheten på Örnnäset. ett frikostigt stöd till behövande ur logens kassa, på samma sätt som tidigare kändes självklart, gärna med inriktning mot barn och ungdomskultur. Men en nyhet är planeringen på ett ”after work”, en lättare förtäring till självkostnadspris för både bröder och deras anhöriga. En annan är det utlovade stipendiet till frimurarenheter i fördelningen för anskaffande av hjälpmedel i köksarbete och för underlättande av brödramåltider.

Sen ser det ut som om Frimuraren får en lokal konkurrent i den hustidning som man tillsammans med S:t Andreaslogen Jakob Ulfsson hoppas kunna ge ut med fyra nummer per år.

Det kommer att bli spännande att följa UT:s arbete de kommande åren.

Men med den glädje och stämning som skapades inte minst av musikerna Ulf B Jonsson, dragspel, Christer Engberg, mandola och Lars Sjöberg, gitarr som under logen spelade Kyrkmarsch av Arné Moden och vid måltiden i en sprittande irländsk folksång, i ryggen kommer arbetet att gå strålande.

En kort av koncentration innan inmarsch i Johannessalen och installationen. Mårten Sandberg med sina faddrar Lars Lindquist och Hans G. Oscarson.

Frimuraren

Loger & Brödraföreningar

Klubban byter hand för 29:e gången Under högtidliga former har den högt upplyste brodern Carl-Erik Fallenius installerat sig som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Salomon à Trois Serrures. Han övertar ordförandeklubban från Bo Maniette, som avslutar sin sex år långa och mycket lyckosamma ämbetsperiod med flaggan i topp. s:t Johanneslogen Salomon à Trois Sérrures i Göteborg är med sina 256 år en av landets äldsta frimurarloger och det är ett stort arv den nye Ordförande Mästaren åtagit sig att förvalta under de kommande sex åren. Bland de tusentals göteborgare som varit aktiva i denna loge märks William Chalmers, Niclas Sahlgren och Pehr Dubb.

Att genom bröders val bli utsedd till Ordförande Mästare är en stor sak i en frimurares liv. OM har stor betydelse för hur en loge fungerar. Han är den sammanhållande faktorn och det är han som bestämmer kursen för logen. Carl-Erik blir nu den 29:e brodern som övertar ordförandeklubban.

Vad tänker då en nyinstallerad Ordförande Mästare på, så här i början av en lång ämbetsperiod? Vad är det för loge han tar över och vart vill han ta den under sin tid vid rodret?

– Det är ju alltid så att när man är ny på ett ämbete så har man många idéer om hur man vill att någonting skall utvecklas. Men för min del är det viktigt att det inte stannar vid idéerna, utan att man är noga med att omsätta idéerna till praktik. Logens utveckling är självklart OM:s ansvar. Det är i logen jag kan föra idéerna från tanke till handling. Men det finns också ett kollektivt ansvar att utveckla logens alla kvaliteter. Det är viktigt att så många bröder som möjligt – helst alla – aktiveras och motiveras på olika sätt. Det Frimuraren

kan handla om att få en konkret uppgift – som ett ämbete – men också om att göra varje broder medveten om vikten av att ta hand om nya bröder på bästa sätt.

Logen, det är alla bröder. Jag vill uppmuntra bröderna att bjuda in den nye brodern ”kom och sätt dig här hos oss, träng in en stol till här vid vårt bord”. carl-erik har varit ämbetsman i nitton år, varav de senaste sex som Deputerad Mästare. De åren innebär erfarenhet, som blir till stöd och hjälp inför de år som väntar. I Göteborg är Carl-Erik känd och uppskattad som en utpräglad lagspelare, en broder som vet att en framgångsrik loge är resultatet av ett genuint lagarbete på alla nivåer.

– Mina ämbetsmän är plikttrogna och duktiga. Jag ser det som min främsta uppgift att förvalta den mycket höga nivå som logen håller idag.

Salomon à Trois Serrures har ju också fördelen att vi ger så många loger per termin. Det betyder att vi får många tillfällen att öva på vår ”föreställning”.

Men att hålla en hög nivå innebär för min del som OM också en medvetenhet om att man ibland måste ta ett och annat jobbigt samtal och att man kanske inte alltid kan göra sig vän med alla. Själv delegerar jag gärna och arbetar ständigt med att försöka hitta folk som är duktiga.

Carl-Erik Fallenius t.v. tar över huvudnyckeln till S:t Johannes Logen Salomon à Trois Sérrures.

En tanke som Carl-Erik leker med är att skapa en ”ämbetsmannapool”.

Här skulle man kunna samla alla som är intresserade av att någon gång verka som ämbetsmän, både de som har tid just nu och de som av olika skäl inte kan medverka just nu. På så vis skulle man på ett tidigt stadium kunna skicka en signal till intresserade bröder att det faktiskt finns en chans att få bli ämbetsman – om inte nu så i framtiden.

Ny i Ämbetet Text & Bild: John Fahlnaes

– en annan viktig uppgift är att bli allt bättre på att föra vidare kunskapen om den konungsliga konsten.

Vi skall bli ännu bättre på att förklara vår ritual. Varför gör vi så här? Varför säger vi så där? Vad betyder allt detta, egentligen?

Många är de spännande utmaningar som en ny OM står inför. Som senior IT-konsult i den allmänna världen är Carl-Erik en man som står med båda benen i nutiden, vilket bådar gott för logens utveckling eftersom den som vill bygga en god framtid måste ta avstamp i nuet. Även en loge med över 250 år på nacken har byggt sin ärorika historia genom ett stort antal glansfulla nu. Det är i ett av dessa nu som Carl-Erik tar spjärn för att tillsammans med sin loge möta framtiden. Vi önskar honom och Salomon à Trois Serrures ett stort lycka till.

33

Reportage

Frimurarklubb i Lycksele

Förväntansfulla bröder samlades i konferenssalen Tjädern för att efter nästan 100 år får vara med om invigning av en ny frimurerisk sammanslutning i Västerbotten.

Tankar och önskemål om att bilda en klubb i Lycksele har funnits under en längre tid. Arbetet startade på allvar år 2002 då fOM i Brödrakedjan (BK) Sture Landfors tillsammans med lokala bröder inbjöd till information om frimureriet i Lycksele. Under hösten 2008 intensifierades samtalen om att bilda den nya klubben och den 10 mars 2009 inkom så en ansökan, undertecknad av Harald Hardell, till S:t Johanneslogen Brödrakedjan. Efter att OM/BK Åke Landfors tillstyrkt ansökan meddelade PM/ÖNPL i skrivelse sitt beslut den 25 mars 2009.

Vi var ett trettiotal bröder som samlades utanför Frimurarhuset i Umeå söndagen den 27 september.

Bussen skulle avgå mot Lycksele kl 12.00. Björkarna signalerade med sin gulnande färg höst och även brödernas klädsel avslöjade att vi väntade kallare och mörkare tider. Men det var en förväntansfull skara som anträdde resan för att i gemenskap tända ett frimureriskt ljus i Lycksele.

I foajén till Hotell Lappland hälsades med handslag, ryggdunk och glada miner. Här anslöt även ett antal bröder från Skellefteå. Sedan samlades vi i konferenssalen Tjädern där klubbens ordförande Nils Larsson hälsade alla välkomna.

34

Den 10 mars 1915 genomförde Brödraföreningen Arthur Edmund sin första sammankomst.

Någon frimurerisk enhet har sedan dess inte invigts i Västerbotten. Visst är det litet av en historisk händelse att det nu efter nästan 100 år bildats en klubb i Lycksele som därmed tillsammans med Umeå och Skellefteå kommer att bilda hörnen i en till det närmaste liksidig triangel.

OM/BK Åke Landfors var den förDen efterföljande måltiden intogs ste att gratulera och överlämnade en under uppsluppna former och när replik av Brödrakedjans ordförande- sedan återfärden anträddes och höstklubba tillverkad i det för frimurare mörkret smögs sig på kände nog alla inte okända träslaget akacia. att vi varit med om något minnesvärt PM Christer Fessé höll ett kort tal och att vi lämnat över ett ljus som där han önskade klubben all framgång måste vårdas och hållas brinnande. innan han fattade ordförandeklubban och med ett bekräftande slag förklarade klubben invigd.

Ny Frimurarklubb OM/BK överlämnade en penningText & Bild: Patrik Andersson gåva, resultatet av insamlingar vid brödramåltider, från Frimurarlogerna i Umeå. fPM Lars Nordmark överlämnade i egenskap av ordförande i Föreningen Övre Norrlands Frimurarevänner en större penninggåva att användas för främjande av klubbens utveckling.

Så tillkännagav klubbens ordförande med sitt klubbslag det första mötet i Lycksele Frimurarklubb öppnat.

Efter att ha tackat för PM i ÖNPL Christer Fessé gratulerar O i Lycksele frimurarklubb. överlämnade gåvor och för det stöd tillresta bröder visat fortsatte förhandlingarna i friare diskussionsform.

Frimuraren

Reportage

Taberas i Linköping Det blev ett riktigt taberas när ÖPL öppnade sina portar för intresserade den 23 januari. Med hjälp av ett 60-tal bröder hade PM Lars Bergholtz förberett att ta hand om ett par hundra nyfikna. Men besökare bara rasade in. När de fyra timmarnas besök räknades samman hade man haft nästan 500 intresserade av alla åldrar.

Man bjöd på ett fullmatat program med bildspel och föredrag av Ordens Överarkitekt Lars von Knorring högst upp i Johannessalen. En trappa ner i Atrium fanns de fyra roll up-sen med jubileumsmaterial tillsammans med information om caritas.

På andra våningen kunde besökaren gå till Frimurarmatsalen och få kaffe med dopp. Aurororna hade bakat till drygt 200 gäster, men det räckte alltså inte på långt när.

Nere i trapphuset fanns Johan Adell som både hälsade välkommen och berättade om de vackra sköldarna som bekläder väggarna i trappan.

Självklart var biblioteket också öppet och överallt i huset fanns bröderna på plats att visa, informera och hjälpa till.

Detta lovar gott inför vår jubileumssatsing, säger PM Lars Bergholz belåtet när han tillsammans med sina medarbetare intar en pytt med stekt ägg som en försenad lunch.

Detta är er farfarsfarfars far, Gustaf Lagerfelt, berättar Maria Lagerfelt för barnen Charlotte till höger, och Malin till vänster. Kusinen Agnes i mitten får sträcka sig för att se. Ännu längre tillbaka finns anfadern Israel Lagerfelt som var Johanneslogen St Jacobs förste Ordförande Mästare för mer än 250 år sedan.

Taberasrapportör Text och Bild: Kjell Mazetti

faktaruta

Det stora taberaset ägde rum i småländska Lönneberga när Emil bjöd traktens fattiga till bords. Efter måltiden fanns inte en smula kvar.

Frimuraren

35

Caritas

Jultomten kom Tomten kommer till alla som är snälla, både barn och vuxna. I S:t Johanneslogen Facklan i Landskrona har man sedan några år tillbaka en tradition att besöka de bröder som av någon anledning haft svårt att komma till logen under året.

Tre glada jultomtar, Ulrik Witte, Kurt Boström och Torbjörn Brorson lät sig väl undfägnas med kaffebordets läckerheter av Sven Bertil Persson, snäll hela året.

på lilljulafton åkte Facklans egna jultomtar, OM Kurt Boström, tillsammans med Torbjörn Brorsson och Ulrik Witte från Caritasverksamheten, hem till ett tiotal bröder och några änkor.

Jultomtens resa började kl. 9 på morgonen och avslutades inte förrän efter kl. 18. Förutom glädje och mycket brödrakärlek, överlämnades en blomsterkvast och värmande dryck till bröderna.

Under dagen dracks det kaffe, åts kakor och andra bakverk och det var kanske inte tomtens bästa dag för bantning, men själen fick desto mer.

Man har sällan skådat en sådan glädje, och för de bröder som bor själv var nog besöket extra viktigt.

Jultomtens resa var något som kom från hjärtat och gick rakt in i den andre broderns hjärta. Även några änkor till avlidna frimurarebröder besöktes och de var också mycket överraskade och glada över besöket av de tre frimurarebröderna från Facklan. det är viktigt att vi uppmärksammar och inte glömmer bort de bröder som har svårt att komma till loge. Många 36

av dessa bröder har varit frimurare i kanske mer än 20 år och egentligen är det självklart att vi alla friska bröder bryr oss om våra medbröder. Det är något som ska ske kontinuerligt under året, inte bara vid jul. Logernas Caritasverksamhet och brödravård är något oerhört viktigt. Det är en styrka inom frimureriet att vi bryr oss om varandra.

I Facklan tycker vi nog att vi lever

upp det till det som Caritas står för, nämligen en kärlek till nästan, där man själv inte har någon vinning, mer än att man gjort gott. Om andra människor mår bra, så mår man ofta själv också bra.

Tänk på det nästa gång Du besöker en loge, tänk på de bröder som vill komma, men av någon anledning har svårt att ta sig till logelokalen. De är en viktig del i vår brödrakedja.

Tomtereporter Torbjörn Brorsson

Erik Kindberg, frimurare i 70 år, är en av de snälla bröderna som tomten besöker på lilljulafton.

Frimuraren

Bra bild säger mer än.....

Hur många gånger har man inte fått höra det och hur många gånger har man inte stått med en bild som inte alls sett ut som man tänkt sig att det skulle se ut? För min del så har det inträffat flera gånger och jag blir lika besviken varje gång. Folk brukar fråga mig om vilken den bästa kameran är, och det enkla svaret jag ger är: Den man har med sig!

Kort och gott...

Fototips Patrik Andersson, Redaktionskommittén

många tar foton med mobilkamera idag just för att den finns till hands, men dessvärre är mobilkameran inte riktigt optimal om man ska ta bilder som ska förmedlas vidare i en tidning, som Frimuraren till exempel. Nej, då blir det för grynigt och bilden får inte den skärpa och kontrast som krävs för att det ska bli ett bra resultat i tryck.

Oftast blir bilderna även för små för att det ska bli riktigt bra om man behöver förstora upp dessa. Så ni bröder som har tänkt ta en bild som ni vill ha in i Frimuraren, undvik i allra högsta grad att fota med en mobilkamera.

Det blir oftast inte alls bra.

Men nu är det ju så att man kan ha bra saker, men ändå inte riktigt få till det man tänkt sig, av olika anledningar. Min tanke här är att förmedla några tips och tricks för att ni, bröder, ska kunna fånga fler, bättre och intressantare bilder.

För att bilder ska bli bra krävs det ... mycket förenklat... att du har bra ljus (eller en ljusstark optik), en rapp kamera (eller lära dig förutse när du ska trycka av) och att du får med det du vill få med.

Det finns en del enkla kom ihåg när man ska ta ett kort, och det är inte Frimuraren

svårt att ta till sig men som många gånger räddar en situation från att gå dig förbi.

Om vi tar den vanligaste kameran som de flesta bär på sig, så är det kompaktkameror (eller ultrakompakta), som tack vare den tekniska utvecklingen fungerar mycket bra för att ta bra bilder även i dåliga förhållanden.

Så vi utgår från dessa varianter... när du vet att du ska fota något, så gör klar kameran i förväg så att du inte måste vänta på att den blir redo.

Ska du sen fota ett par gånger under, säg en middag, så behöver du inte slå av kameran hela tiden.

Batteriet räcker ett bra tag (om det är okej och fulladdat) så du kommer inte att märka av att du har kameran på en kortare stund. Då går det snabbt att ta en bild och du behöver inte irritera dig på att du missade tillfället. Observera att många kameror idag, har autoavstängning för att spara ström. då du ska fota något som händer en bit bort, så gå gärna närmare (om du kan).

En av anledningarna är det är bätt-

re att du kommer nära motivet, än att utnyttja den ofta ljussvaga zoomen i dessa kameror, då mycket av ljuset försvinner från bilder Vad som händer är att kameran kompenserar det mindre ljusinsläppet som zoomen ger, med att ändra antingen slutartid eller bländaröppning, som gör kameran lite känsligare för skakningsoskärpa.

Folk förstår om du går fram för att försöka ta en bra bild. När du tagit bilden så flytta på dig igen, annars kanske de du ställde dig framför blir lite irriterade. dunkla rum är svårt. Då bör man ha en blixt och då är inte kompaktkamerornas alltid dom bästa. Ska du fota i mörka/dunkla rum så se till att du står en bit längre bak och zoomar in. Kommer du för nära fräter du ut motivet, dvs det du försöker fota blir för vitt om din kamera inte klarar av att du manuellt ändrar på bländaren (vissa modeller).

Orsaken till det är, att inbyggda blixtar på kompaktkameror ger s.k. direkt belysning och du får lätt en sorts överexponering om du har otur. Det här är väldigt vanligt när huvudmoti37

vet är nära kameran och bakgrunden är längre bort. Då försöker kameran att kompensera ljusmängden även för bakgrunden och skickar iväg för mycket ljus.

Vad det beror på är att blixten inte klarar av att ställa in en tillräckligt låg belysningsnivå. Ljuset blir för starkt, helt enkelt, och man kan inte vrida ner det som med dyra blixtar (fungerar som en dimmer ungefär genom att du skickar ut mindre ljus).

Då är det bättre att du står en bit bak och låter ljuset slå över en större sträcka, så att kameran kan komponera blixtljus med motiv på bästa sätt.

Till skillnad vid fotografering utan blixt så hjälper blixten till att frysa motivet vilket gör att skakningsoskärpa inte blir lika påfallande så det gör inget om du zoomar in och står en bit bort.

Försök inte fota någon som sitter mitt i ett långt bord från kanten. Då slår blixten i personerna som sitter närmast och förstör bilden för dig.

Nu är tekniken så pass långt gången i de nyare kamerorna att de flesta klarar av att hantera mörkare miljöer, så det du kan göra är att testa att öka ISO-värdet lite för att se vad kameran klarar av. Högre ISO-värde innebär att sensorn blir mer ljuskänslig och tar in mer ljus. Det här finns dock i stort sett hos de dyrare kompakterna.

Utan blixt vid motljus, så blir ditt motiv oftast väldigt mörkt.

Var också vaksam på om du fotar personer vid ett bord eller andra händelser att det inte är saker i vägen. Är det en blomkvast som döljer ansiktet på en person så får man flytta på den, om det ska vara ett tänkt ”gruppfoto”.

Det är lätt hänt att missa sånt och ack så förtretligt. röda ögon är aldrig roligt och de flesta kamerorna har idag, tack och lov, röda ögon-reduktion för att hantera detta.

Men vad man ska ha i åtanke är att de förblixtar/eller lampljus som används för ”röda ögon”- reduktion förflyttar tidpunkten för själva fotoögonblicket lite, så det gäller att kontrollera så att bilden blev bra. Annars finns det många bra, och gratis, bildredigeringsprogram att ta till för att justera ”röda ögon” i efterhand... om man orkar.

Det finns en hel del annat som man behöver tänka på för att få verkligt bra bilder, men då kan det bli väl pretentiöst, och det roliga försvinner.

Mitt huvudsakliga råd är att du fotar mycket och verkligen lär dig din kamera... och en annan viktig, men oftast förbisedd, informationskälla: Instruktionsboken För många gånger så finns det väldigt bra tips och förslag på hur du kan få ut det mesta av din kamera i instruktionsboken.

Läs den, den bits inte!

Med förhoppning om att ni som läst detta fått lite matnyttigt med er, för framtida alster som är tänkt att förgylla framtiden, antingen i form av minnen men även för eventuella artiklar in i Frimuraren.

FRACK-PAKET!

Instruktionsboken Läs den! Den bits inte!!

Kontrollera vad det är du fotar mot och hur bakgrunden ter sig mot ditt huvudmotiv. Är det störande linjer eller objekt som finns bakom det du vill fota så kan du be att personen/erna du tänkt föreviga, flyttar på sig lite.

Undvik att fota mot fönster och annat som gör att du får ett kraftigt motljus. Det förstör bilden allt som oftast, om du inte använder upplättningsblixt. Enkelt sagt, tvinga blixten att slå, fast kameran tycker att det är ljust nog. Vissa kameror gör detta automatiskt.

38

Frimuraren

Från Ordens ledning och Kansli

Inrikes ärenden Logedirektorium

Förordnande Teologie doktorn Kjell Hognesius, R&K, som Vice ordförande från och med den 1 januari 2010 till och med den 22 mars 2013.

Adjunkten Olof Nimhed, X ÖPL, som ledamot från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2015.

Vice överåklagaren Gunnar Adell, X SPL, som sekreterare från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2015.

Planeringsdirektorium

Förordnande Bankdirektören Göran Österlund, X Svea, som sekreterare från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2015.

Utbildningsdirektorium

Förordnanden Filosofie magistern Gösta Sandell, X Svea, som föreståndare för Ordens museum från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2015.

Docenten Stellan Ström, X Svea, som Förste arkivarie vid Ordens arkiv och bibliotek från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2015.

Direktören Claës Göran Rasmusson, X Svea, som Förste arkivarie vid Ordens arkiv och bibliotek från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2015.

Förlängt för bankkamreren Åke von Quanten, X Svea, som ledamot och sekreterare i Ordens Museifond från och med den 1 januari till och med den 31 december 2010.

Entledigande Docenten Stellan Ström, X Svea, som Andre arkivarie vid Ordens arkiv och bibliotek från och med den 31 december 2009.

Frimuraren

Stora Lands Logen

Förordnanden Civilekonom Magnus Åkerman, R&K, som Storväktare från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2015.

Förlängt för teologie doktorn Kjell Hognesius, R&K, som Storintroduktör från och med den 23 mars 2010 till och med den 22 mars 2013.

Bankdirektören Michael Boström, X Svea, som Stormästarens Uppvaktande Broder (SUB X) från och med den 1 januari till och med den 20 mars 2010.

Entledigande Domprosten emeritus Harry Nyberg, R&K, som vikarie för Ordens Högste Prelat från och med den 24 mars 2010.

Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff

Förordnanden Teologie licentiaten Tord Ireblad, X GPL, som arbetande ledamot från och med den 28 november 2009.

Filosofie doktorn Jan Perselli, VIII ÖPL, som arbetande ledamot från och med den 28 november.

Entledigande Filosofie doktorn Harri Jalonen, X ÖPL, som arbetande ledamot från och med den 28 november 2009.

SVEA ProvinsialLoge

Förordnanden Docenten Thomas Ekstrand, X Svea, som Ordförande i Kaptielbrödraföreningen Vidar i Uppsala från och med den 27 februari 2010 till och med den 26 februari 2016.

Fotografen Björn Hasselberg, X Svea, som Ordförande i Brödraföreningen Nordliga Kronan i Bollnäs från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2015.

Entledigande Verkställande direktören Per-Gunnar Däumichen, X Svea, som Ordförande

Mästare i S:t Johanneslogen S:t Erik i Stockholm från och med den 31 mars 2010.

Skånska ProvinsialLogen

Förordnanden Marknadschefen Anders Samuelsson, X SPL, som Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen Corfitz från och med den 8 mars 2010 till och med den 7 mars 2016.

Verkställande direktören Martin Hagbyhn, X SPL, som Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen Frans Suell i Malmö från och med den 12 februari 2010 till och med den 11 februari 2016.

Universitetslektorn Björn Ejdemo, X ÖNPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Malmö Grip från och med den 16 december 2009 till och med den 15 december 2015.

Lantmästaren Alexander Wendt, X SPL, som Ordförande i Karlshamns Frimurare Brödra Förening från och med den 1 februari 2010 till och med den 31 januari 2016.

Förlängt för köpmannen Bengt Gustavsson, IX SPL, som Ordförande i Brödraföreningen Linnaeus i Älmhult från och med den 1 april 2010 till och med den 31 mars 2011.

Entlediganden Advokaten Lars Delmar, X SPL, som Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen Corfitz i Malmö från och med den 8 mars 2010.

Verkställande direktören Martin Hagbyhn, X SPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Malmö Grip från och med den 16 december 2009.

Den 12 februari 2010 invigs en ny S:t Andreasloge, Frans Suell, i Malmö.

Göta ProvinsialLoge

Förordnanden Köpmannen Leif Wadell, X GPL, förlängt som Förste Deputerad Provinsialmästare från och med den 39

Från Ordens ledning och kansli 1 januari till och med den 16 april 2010.

Civilingenjören Björn Wallin som tillförordnad Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Räta Vinkeln från och med den 5 november 2009 längst till och med den 31 december 2010.

Entlediganden Företagskonsulten Bertil Jonsson, X GPL, som Ordförande i Brödraföreningen Lidköpings Frimurarebröder från och med den 22 mars 2010.

Företagsekonomen Åke Westerlund, X GPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Räta Vinkeln i Vänersborg från och med den 4 november 2009.

Värmländska ProvinsialLogen

Förordnande Byggnadsingenjören Lars Rosell, X VPL, som Ordförande i Brödraföreningen S:t Tomas i Filipstad från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2015.

StorCapitlet i Finland

Förordnanden Förlängt för direktören Guy Catani, X SCF, som Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen Phoenix i Helsingfors från och med den 1 januari 2010 tills vidare.

Förlängt för räddningschefen Rafael Söderberg, X SCF, som Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen Henrik Tavast i Jakobstad från och med den 1 oktober 2009 till och med den 31 december 2011.

Mellersta Norrlands ProvinsialLoge

Entledigande Domkyrkokaplanen Arne Wiig, IX MNPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Moria i Härnösand från och med den 1 juli 2010.

40

Övre Norrlands ProvinsialLoge

Förordnande Redovisningskonsulten Mårten Sandberg, IX ÖNPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Ultima Thule i Luleå från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2014.

Utnämning av representant för Svenska Frimurare Orden Ordens Stormästare har som representant för Svenska Frimurare Orden utnämnt: hos Den Norske Frimurerorden, Ragnar Tollefsen R&K, som föreslagits som innehavare av detta ämbete.

Utlandsbesök inför besök av grupper (fyra eller fler brr) i utländsk loge i skall alltid föranmälan till berörd storloge/ motsv. göras genom Kansliets Utrikesavdelning. Sådan föranmälan skall ske i god tid (två-tre månader).

Storlogerna i Skottland och Irland kräver föranmälan även vid en enstaka broders besök.

Enligt frimureriskt protokoll får inga direktkontakter med utländska

Storlogers kanslier tas av enskilda bröder när de befinner sig i Sverige. Vid handläggning av logebesök ombesörjs detta alltid av Utrikeschefen.

Frimurarpass söks hos sekreteraren vid den loge man tillhör. I övrigt hänvisas till skriften ”Utländskt Frimureri”, tredje upplagan och OSK-cirkulär 3/09 ang Utländska relationer.

Gunnar Lantz AChU

PÅ EN OCH SAMMA DVD! Informationsdirektoriets AV-kommitté har utarbetat en ny samlingsDVD som till jubileumsåret 2010 distribueras till samtliga loger och brödraföreningar. Varje arbetsenhet erhåller den nya samlingsDVD:n i två exemplar direkt från Orden och utan särskild kostnad. Tanken är att DVDn skall finnas tillgänglig i biblioteket och hos S eller OM-O. Informationsmaterialet – DVD (version 2010-1) ersätter helt tidigare DVDversioner.

Innehåll: • Svenska Frimurare Orden – en presentation svenska • Frimureriet i samhället.

Information om barmhärtighetsverksamheten • Svenska Frimurare Orden – en presentation engelsk version För t ex studiebesök, utställningar, informationsaftnar, föreningsinformation.

Mångsidig användning. För presentationer av Svenska Frimurare Orden för utländska besökare och att ta med vid resor utomlands.

Informationsdirektoriet Frimuraren

Från Ordens ledning och Kansli

Nya ämbetsmannakordonger ordens arkiv och bibliotek (AB) räknar sitt ursprung från 1785 när friherre Gustaf Adolf Reuterholm började sitt uppdrag som Stora Landslogens (SLL) arkivarie och bibliotekarie.

Idén med ämbetskordonger inom SLL kommer på 1770-talet och en påkostad stormästarkordong finns avbildade i materialet till frimurarkonventet 1780 (sjunde boken plansch 14).

De äldsta bevarade avbildningarna av SLL:s officantskordonger förekommer i praktupplagan av första boken dvs.

Ordens Allmänna Lagar (OAL), i hertigens stora ritualrevidering av år 1800.

Bruket av motsvarade kordonger i provinsiallogerna följde i stort principerna för SLL. År 1861 fastställde stormästaren Carl XV att arkivarierna vid AB skulle utskilja sig från SLL:s ordinarie ämbetsmän genom att de skulle bära ett unikt ämbetstecken – en gyllene bok, istället för de sedvanliga klubban eller vinkelhakar. De gyllene böckerna kom att vara i bruk till 1912 då utgivningen av en ny upplaga av OAL gavs ut. Häri dikterades att AB:s ämbetsmän skulle bära samma emblem som övriga ämbetsmän inom SLL. Samtidigt slogs även fast att också arkivarierna i provinsiallogerna skulle bära ämbetskordonger. Arkivarierna i arbetslogerna fick emellertid vänta ända tills 1953 innan de fick ett ämbetstecken – dagens gyllene bok. 1953-års ämbetstecken var naturligtvis är en förenkling av 1861-års ämbetsbok.

Efter delning av gamla SLL i ett magistralkapitel (dagens SLL) och prefekturalkapitlet Svea provinsialloge 1993 aktualiserades den gamla frågan om AB:s särskilda ämbetstecken. Genom ordensheraldikern kom frågan att beredas i Logedirektoriet. I den nya prydnadsförordningen år 2000 fastslogs att arkivarierna vid AB, i enlighet Carl XV:s ursprungliga intention, istället för Frimuraren

klubban eller vinkelhakar i sina ämbetskordonger fortsättningsvis skulle föra den gyllene arkivarieboken. Beslutet innebar även att tecknet skulle vara detsamma som fastslagits för arkivarie i arbetsloge 1953. Arkivarierna i provinsiallogerna berördes inte av denna förändring, utan fortsätter att bära de sedvanliga officianttecknen, dvs. klubban eller vinkelhaken.

I och med införandet av de korrekta ämbetskordongerna under oktobermånad uppfylls nu prydnadsförordningens lydelse och AB återgår till Carl XV:s ordning.

Ett exemplar av den ursprungliga kordongtypen med gyllene boken från 1861, finns utställd i Ordens Museum permanenta utställning.

Text, foto och Bildmontage Viktor Nordström

Ämbetskordonger m/1800 från vänster, Storofficianter – ett guld/purpur tåg med stridsyxa buren över vänster axel förbehållet R&K. Intressant nog kom sedan yxan att monteras med huvudet nedåt. Detta för att yxan kunde brukas som klubba när storofficianten i fråga valde att leda en loge. Överofficiant – ett silver/purpur tåg med svart klubba buren över vänster axel förbehållet bröder av X-graden, Ordinarie officiant – ett guld/purpur tåg med gyllene vinkelhake buren runt halsen förbehållet bröder av IX-graden samt för Underofficiant – ett silver/purpur tåg med silverfärgad vinkelhake buren runt halsen förbehållet bröder av VIII-graden. Det skall påpekas att några kordonger med tre tofsar aldrig har tagits i bruk utan enbart kordonger med två tofsar har förekommit. (Bildmontage ur första boken år 1800 förvarad i Ordens Arkiv) 41

Snart är sommaren här.... .... den första onsdagen i juli samlas Havskrona SFM igen kl 19.00, till sitt årligen återkommande möte i Grilltaket bakom Restaurang L´Escale på Kyrkbacken i Nagu, mitt i den ”finska skären”.

På detta genom tiderna tredje Havskrona-mötet, alltså den 7 juli 2010, håller professor emeritus Nils G. Holm, (X) och ABB i forskningslogen Carl Friedrich Eckleff, föredrag med

temat: ”Synpunkter på frimureriets historia före 1717.”

Brödramåltiden består av det välkända ”snapsvänliga” fiskbordet med äkta färsk Nagu nypotatis och priset är i år jämnt 20 € + måltidsdrycker enligt smak!

Mera information fås av Freddi Wilén +358 400 450 127 eller av Jösse

Eklund +358 400 652 115, som tar emot förhandsanmälningarna senast måndagen den 5 juli, antingen per telefon eller ännu hellre per e-post till: cg.eklund@gmail.com

Sommarträff på Österlen Sommarträffen äger rum fredagen den 2 juli 2010 på Kronovalls slott med samling klockan 11.00. Kronovall ligger cirka 10 kilometer norr om Tomelilla.

Programmet innehåller allmän information om Kronovalls vinslott,

slottshistorik, besök i slottets salonger, gemensam lunch varefter damerna samlas och går på en guidad tur i Champagnekällaren med efterföljande tipspromenad i parken.

Herrarna samlas för information om nyheter inom vår orden.

Anmälan senast den 22 juni 2010 sker till Lars Durehed, lars.durehed@ hemmabutikerna.com, telefon 041713202, 0701-122689 fax 0417-511111 eller Gerhard Frick, gerhard.frick@ ystad.nu telefon 0411-10473.

Svenska Frimurare Ordens Högtidsdag Lördagen den 20 mars 2010 kl. 15.00 (platserna intagna 14.45)

Samtliga bröder av lägst grad VIII äger rätt att delta. Mer detaljer kring Ordens Högtidsdag kommer att presenteras längre fram.

SCM Lars Berggren

42

Frimuraren

I västra kanten

Matrikel Extreme makeover 2010 2010 års matrikel utkommer bara med ämbetsmannadel.

Matrikeln beräknas utkomma under september månad 2010.

Pris vid avhämtning 120 kr. Vid hemsändning inklusive porto 150 kr.

Beställning för avhämtning skall göras på lista hos loge eller brödraförening.

Beställning för hemsändning sker genom insättning av 150 kr på Svenska Frimurare Ordens postgiro nr 34 40 – 5. Glöm inte att ange namn och adress på talongen.

V v texta.

ORDENS KANSLI

Nr 1 Årgång 82 ISBN 1651 - 35766 Chefredaktör Kjell Mazetti. 070 - 726 19 31 Almstagatan 12, 602 16 Norrköping frimuraren@frimurarorden.se Ansvarig utgivare Lars von Knorring R&K 036 - 35 15 30 lars.von.knorring@telia.com Frimuraren

redan i förra numret av Frimuraren pekade jag på det förändringsarbete som Redaktionskommittén bedriver.

I det nummer Du nu läser har nya stilar använts och vi har försökt att lätta upp sidorna med färgramar och ett bra bildmaterial. Men ännu är inte föryngringen klar. Till kommande nummer skall spalterna få lite större mellanrum och ett ännu mer medvetet bildarbete ge resultat.

Men kanske ännu viktigare är valet av material i tidningens olika delar.

Redaktionskommittén hoppas på ett utåtriktat material i den främre delen, kultur som litteratur, musik, arkitektur etc i mitten och material från loger och brödraföreningar längre bak, tillsammans med informationen från Ordens ledning och kansli.

Där kommer också insändare och debattinlägg att få sin plats.

I detta nummer får du också lite tips av Patrik Andersson om att ta bilder till tidningar. Dessvärre får jag ofta alltför låga upplösningar på de bilder som e-postas till mig.

Sådana bilder blir bara stora som frimärken när Trydells tryckeri ställer sina kvalitetskrav, och där finns det inga genvägar. Ställ in kameran på högsta upplösningen, eller ta in en professionell fotograf till de stora händelserna i din enhet. Texten kan man alltid rädda genom att intervjua dem som varit med, men bilderna kan bara tas när det händer.

Man brukar säga att ögonblicket kommer som en snigel och försvinner som en blixt och därför gäller det att ta mer än ett knäpp och verkligen hänga på motivet redan innan det händer. Med dagens digitala kameror kostar några knäpp extra ingenting och värdet av en bra bild kan inte mätas - så valet är ditt.

Redaktionskommitté: Kjell Mazetti, ÖPL, Ordförande John Fahlnaes, GPL Pierre Dunbar, SVEA Björn Federley, SCF Lars Pettersson, SPL Bo Pettersson, VPL Lars Sjödin, MNPL Björn A Strömberg, SVEA Patrik Andersson ÖNPL

Annonsmaterial skickas till: Pierre Dunbar Ripvägen 2 Strömma 139 41 Värmdö pierre@dunbar.se

Annonser: Pierre Dunbar 08 - 571 41 411 pierre@dunbar.se Björn A Strömberg 08 - 661 24 08 bjorn.stromberg@gmail.com

välkommen med ditt bidrag!

Broderligen

Kjell Mazetti Chefredaktör

Prenumeration Helår 250:- Utland 300:Lösnummer 70:PG SFMO 34 40 -5 Tryck Trydells Tryckeri Box 68 312 21 Laholm Upplaga 16 500 ex, 4 ggr/år Hemsida www.frimurarorden.se För adressändring - kontakta din loge.

43

Posttidning

B

Returadress Frimuraren Blasieholmsgatan 6 111 48 STOCKHOLM

Fondannons_185x250_t.indd 1

01/02/2010 16:43:40