NÖT TOPP 5 hållbara sätt för proteinförsörjning

TOPP 5 hållbara sätt för proteinförsörjning

Hörnstenen inom idisslarnutrition vilar på relationen mellan mjölkkor och deras vommikrober, skriver Dr Sophie Parker-Norman, Chef för FoU på Volac International, i en artikel i Dairy Global. När mikrobfloran hanteras rätt kan vi förbättra mjölkproduktionen - men det kan vara något av en balansakt, fortsätter hon. Med ett ökat fokus på kvävehantering ur miljösynpunkt, är det viktigt att precisionen för proteinutfodring blir en norm i en hållbar mjölkkofoderstat.

Proteineffektiviteten hos idisslare ligger idag mellan 16-40 %. När man vet vad proteinråvaror kostar är 16% en smärtsamt låg effektivitet. En dålig foderoptimering med avseende på protein blir då en riktigt usel affär, som dessutom resulterar i ökat kväveutsläpp. Detta kommer att påverka oss mer och mer i framtiden. Fler regler rörande kvävehantering i mjölkproduktionen kommer att komma, vilket påverkar mjölkproducenternas resultat. Då räcker det inte längre med en 18%-ig råproteinnivå i genomsnitt. Forskning och praktiska försök har visat att det är möjligt att sänka råproteinnivån till 15% - utan att äventyra produktionen.

Fodervärderingssystem så som INRA och CNCPS gör det möjligt att förutsäga avkastning vid lägre råproteinnivåer och hjälper till att förbättra proteineffektiviteten, menar Sophie Parker-Norman vidare. Utöver foderberäkningssystem finns det ett antal sätt att förbättra proteineffektiviteten. Här har Dr Parker-Norman listat de fem bästa metoderna för att förbättra proteineffektiviteten och skapa en hållbar proteinförsörjning i mjölkproduktionen: 1 ALTERNATIVA VOMSTABILA PROTEINRÅVAROR Vomstabila proteinråvaror, t.ex. soja, har under många år spelat en viktig roll för att maximera mjölkproduktionen. I Europa har sojan hamnat i rampljuset vad gäller hållbarhet. Därför har intresset ökat för det värmebehandlade rapsmjölet som ett alternativ. Värmebehandlat rapsmjöl blir sannolikt en mycket viktig foderkomponent för framtidens hållbara mjölkproduktion i Europa.

2UTNYTTJA VALLPROTEINET I länder som odlar vall finns det ofta en stor utmaning när det gäller proteineffektivitet. Vallen innehåller mycket lättlösligt protein men kräver att man balanserar foderstaten med tillräckliga mängder lättlösliga kolhydrater för att kon ska kunna tillvarata allt protein.

3FODERTILLSKOTT SOM FUNGERAR MED VOMMENS MIKROBIOM

Många nya innovationer när det gäller idisslarnutrition kommer från studier kring vommens mikrobflora. Ett område som berör detta är eteriska oljor. Eteriska oljor är flyktiga föreningar som har antimikrobiella effekter. De kan kombineras på olika sätt för att minska proteolytisk aktivitet i vommen (proteinnedbrytning) och användas som en metod för att balansera vommen på protein och energi, öka andelen bypassprotein och minska kväveförluster.

4VOMSKYDDANDE FETTER OCH KVÄVEUTNYTTJANDE

En nyligen publicerad studie från Universitetet i Wageningen har undersökt energi- och kvävefördelningen hos mjölkkor som utfodrats med antingen en hög eller låg nivå av råprotein. Studien har också tittat på interaktionen mellan glukogena och lipogena substanser som passerar vommen (Nichols et al 2018; Nichols et al.2019). Studien visade att energi från vomskyddade fettsyror förbättrade kväveutnyttjandet vid både höga och låga nivåer av råprotein. Mekanismen bakom detta är fortfarande oklar men indikerar att sammansättningen av övriga foderråvaror kan spela en roll i utnyttjandet av proteinråvaror.

5BIOLOGISKA ENSILERINGSMEDEL: EN STRATEGI FÖR HELA GÅRDEN

Under ensileringsprocessen kan klostridier och enterobakterier orsaka torrsubstansförluster och proteinnedbrytning. Mjölksyrabakterier hjälper till att kontrollera fermenteringsprocessen och kan tillföras i extra höga doser via biologiska ensileringsmedel vilket effektivt minskar ts-förluster och proteinnedbrytning. Möjligheten att producera mer mjölk från eget grovfoder kommer att vara viktigt de kommande åren. Att bättre bevara protein och andra näringsämnen genom att minska ts-förluster gör biologiska ensileringsmedel till ett absolut ”måste” för en hållbar mjölkproduktion.

Behovet av bättre kvävehantering i mjölkproduktionen ökar för varje dag som går. Det medför inte bara fördelar för miljön utan ger också besparingar av foderkostnader. Vi har sett stora förbättringar av gödningsmedel och slamhantering under de senaste tio åren och nu är det dags för nutritionen att ta nästa steg mot en hållbar och mer precis proteinanvändning avslutar Dr. Parker-Norman.

Svenska Foders produkter och produktutveckling möter verkligheten

Erika Nyström, som är Produktchef Nötfoder, bekräftar Dr Parker-Normans fokusområden.

-Svenska Foder har alla dessa frågor högt upp på agendan, säger hon. Flera av punkterna har vi adresserat genom olika produkter som vi utvecklat och säljer till våra mjölkproducenter redan idag.

-För punkt nummer 1 som behandlar det viktiga bypassproteinet så har vi i Sverige ersatt stora delar av sojan under många år med svenskt värmebehandlat rapsmjöl i form av Expro. Men vi behöver också titta på vilken aminosyrasammansättning foderstaten ska ha och tillföra rätt nivåer vid rätt tillfällen i laktationen. Här är Easy-X innan kalvning ett bra exempel. Easy-X är ett kraftfoder med mycket vomstabilt protein och extra vomskyddat metionin. Metionin är viktigt för att upprätthålla en effektiv leverfunktion och få en bra start på laktationen.

-Punkt 3 diskuterar behovet av eteriska oljor för vommens mikrobflora, fortsätter Erika. Vår produkt ProtiSpar hämmar de bakterier i vommen som bryter ned protein. Tack vare detta kommer mer protein från fodret passera vidare till tarmen där de bättre kommer kon till nytta. På så sätt minskar behovet av att tillföra vomstabilt protein.

-Punkt nummer 4 diskuterar förbättrad kväveutnyttjande vid både höga och låga nivåer av protein med hjälp av vissa vomskyddade fettsyror. Vårt foderfett Mega-Max innehåller cirka 2,5 gånger så mycket energi som spannmål för att möta proteinet i foderstaten. Men eftersom fettet inte bryts ner i vommen och därför inte påverkar vomfloran negativt, är risken för acidos och försämrat foderutnyttjande - som annars finns med många energirika fodermedel – lika med noll.

-Och slutligen punkt 5 som pekar rakt mot våra biologiska ensileringsprodukter SiloSolve som rätt använda är oerhört effektiva. SiloSolve sänker pH snabbt, minskar ts-förluster, bevarar proteinkvalitet och ger ett smakligt grovfoder.

Reducera leverbölder med rätt utfodring

Leverbölder hos slaktdjur har flera orsaker, men de uppstår ofta på grund av en intensiv, stärkelserik foderstat. Förekomsten kan dock reduceras genom rätt utfodring. Århus Universitet i Danmark har gjort en mängd studier för att kunna ringa in vad det är som påverkar mängden leverbölder hos slaktdjur.

Källa: SEGES Lantbruksinfo

Den vanligaste orsaken till att leverbölder uppträder hos slaktdjur är en intensiv utfodring med stärkelserikt foder, samtidigt som mängden strukturfoder är begränsat. Vomfloran blir då ”onormal” för en idisslare, jäsningsmönstret förändras och idisslingsaktiviteten sjunker. Detta i sin tur påverkar produktionen av saliv hos djuret vilket gör att pH-värdet i vommen sjunker – ofta till cirka 5-5,5 jämfört med en välfungerande vom där pH-värdet oftast ligger över 6. Syran gör att det uppstår skador på vomväggen och vompapillerna och de skadliga bakterierna i vommen uppförökas. I första skedet bildar dessa bakterier några mycket små bölder i vomväggen, och därefter förs bakterierna med blodet till levern. I levern kapslar de in sig, eftersom de inte trivs syrerika miljöer – en leverböld har uppstått.

STORLEKEN PÅ LEVERBÖLDER VARIERAR

Det kan etableras flera bölder i levern – och de kan utvecklas till olika storlekar. I några fall kan bölderna vara upp till 15 cm i diameter. En annan lever kan istället ha 10-15 små leverbölder. Slakterianmärkningarna ger dock bara svar på om djuret haft leverbölder eller inte. Man har gjort många försök på att hitta ett sätt att mäta leverbölder i levande djur, men fortfarande kan förekomst av leverbölder bestämmas säkrast vid slakten.

Bölder som hittas vid slakten kan ha bildats flera månader tidigare. Några bölder försvinner med tiden och lämnar bara efter sig ett ärr eller bindväv i levern.

Det kan alltså vara svårt att koppla samman ett fynd vid slakten med när leverbölden uppstod.

NÄR UPPSTÅR LEVERBÖLDERNA?

Århus Universitet undersökte en besättning med hög frekvens av leverbölder (> 25% av de levererade djuren). Genom att jämföra 30 kalvpar från 3 månaders ålder har man undersökt hur mängden leverbölder

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

kan skilja sig över tid. I varje par slaktades en kalv vid 3 ½ månaders ålder, medan den andra kalven i paret slaktades vid 10 månader. Det hittades några få leverbölder hos kalvarna vid 3 ½ månaders ålder (cirka 5 % av kalvarna) medan det fanns leverbölder hos 27 % av kalvarna som slaktades vid 10 månaders ålder. Utfodringen bestod av pelleterat kraftfoder och spannmål med halm som enda strukturfoder. Den slutsats man dragit av resultaten var att den intensiva utfodringen med spannmålskross, pelleterat kraftfoder och begränsad mängd strukturfoder är den direkta orsaken till den femfaldiga ökningen av leverbölder hos de äldre kalvarna.

UTFODRINGEN HAR STOR BETYDELSE FÖR UTVECKLINGEN AV LEVERBÖLDER

Mycket tyder på att kornhalm av medelmåttig kvalitet som enda strukturfoder inte räcker för att säkra en sund vommiljö. Kornhalm av god kvalitet, som säkrar ett tillräckligt intag, ca 1 kg/dag under slutgödning, kan däremot vara tillräckligt för att begränsa nivån av leverbölder på

ner mot 5 %. På Danmarks Kvaegforsknings Center (DKC) har det också gjorts utfodringsförsök kring leverbölder. I det första försöket, då man utfodrade med kraftfoderpellets med mycket lågt innehåll av smältbara fiber (ca 100 g/FE*) och en måttlig mängd stärkelse (390 g/FE*) samt kornhalm som enda strukturfoder, fick 20-23 % av slaktkalvarna lever-

bölder. När man istället utfodrade med alternativa kraftfoderpellets, där de smältbara fiberandelen var hög (220 g/FE*) och stärkelsenivån mycket låg (240 g/FE*) gav det bara 5 % leverbölder - även om dessa kalvar fick samma sorts kornhalm som enda strukturfoder.

I ett annat försök fann man att mer traditionella kraftfoderpellets (345 g stärkelse/FE* och 170 g smältbar fiber/FE*) och kornhalm medförde leverbölder på 16 % av kalvarna. I ett tredje praktiskt försök med kraftfoderpellets (350 g stärkelse/FE* och 180 g smältbar fiber/FE*) och kornhalm fann man cirka 18 % leverbölder. Dessa försöksresultat stämmer väl överens med litteraturen – både när det gäller fodrets innehåll av stärkelse och fiber samt mängden leverbölder och stärkte deras hypotes: att om kalven får lite mer och bättre strukturfoder än genomsnittlig halm så reduceras leverböldsfrekvensen.

MAJSHELSÄD KAN REDUCERA LEVERBÖLDER

Det är inte bara hö, ensilage och halm som kan reducera leverböldsfrekvensen. I ett försök där man utfodrat med 20 % majshelsäd blev resultatet att under 4 % av slaktdjuren fick leverbölder, medan kalvar i samma besättning som utfodrades med traditionellt kraftfoder (350 g stärkelse/FE* och 180 g smältbar fiber/FE*) och halm låg på cirka 11 % leverbölder. Kalvarna växte lika mycket med bägge foderstaterna.

REDUCERA LEVERBÖLDER MED BRA GROVFODER I FODERSTATEN

Om utfodring med kraftfoder och spannmål samt kornhalm ger problem med hög frekvens av leverbölder, och om man redan har förändrat stärkelsemängden och fiberinnehållet i fodret, finns möjligheten att erbjuda kalvarna begränsade mängder av hö för att minska leverböldfrekvensen. Om kalvarnas totalfoderstat innehåller smältbar fiber på över 220 g/FE* kommer det bli en lägre frekvens av leverbölder som förhoppningsvis hamnar på omkring 5-6%. Utfodrar du med ett fullfoder med majsprodukter så ska du försöka optimera andelen majs så att andelen smältbar fiber hamnar på cirka 220-225 g/FE* i foderstaten. Då kan man nå ca 5-6% leverbölder. En foderstat kan alltså ha ett högt stärkelseinnehåll (350-390 g stärkelse/FE*) men det är svårt att utfodra under 200 g smältbar fiber och samtidigt nå < 5 % leverbölder.

Kornhalm har många olika kvaliteter och i några fall kan bra kornhalm, som kalvarna gärna äter av (gärna 0,5-0,8 kg per dag), utgöra det enda strukturfodret. Men är halmen av dålig kvalitet, och intaget är lågt, bör man snabbt hitta ett annat strukturfoder till kalvarna – särskilt om man vill hålla nere leverböldsfrekvensen.

Kommer du under 5% leverbölder om året, har du nått långt. Visst kan man komma ner till 1-3% leverbölder i enskilda besättningar, men det är mycket svårt att uppnå som generella resultat. Källa: SEGES Lantbruksinfo

*FE= Foderenheter vilket är det danska energimåttet motsvarande 1 kg korn vilket är ca 13 MJ.

Mycket tyder på att kornhalm av medelmåttig kvalitet som enda strukturfoder inte räcker för att säkra en sund vommiljö. Kornhalm av god kvalitet, som säkrar ett tillräckligt intag, ca 1 kg/dag under slutgödning, kan däremot vara tillräckligt för att begränsa nivån av leverbölder på ner mot 5 %.