PORTRÄTTET » KLAS ÖSTERGREN försöker komma underfund med varför han känner ”en faiblesse för lustiga sidor och inkonsekvens hos människor”. Han tystnar, tänker efter. – Jag kan inte svara på det. Jag har själv undrat var för jag har ägnat en massa tid åt att beskriva mänsklig inkonsekvens, det hade varit mycket enklare att be skriva en alltid lika framgångsrik detektiv. Men det är inte min läggning. Om jag visste varför jag gör det, om jag förstod mina drivkrafter fullt ut, hade jag kanske inte hållit på. FÖR ATT FÖRSÖKA förstå hans drivkrafter, låt oss gå till
baka i tiden. Startpunkten är fabriksön Lilla Essingen i Stockholm där han växte upp som yngst i en fyrhövdad syskonskara. Mamma var hemma och pappa var arbe tare som så småningom blev grossist. – Det var en ganska bullrig miljö, även hemma i fa miljen. Folk tog plats. Jag fick ta i när jag skulle säga något, men fick till svar att det var lika bra att jag höll tyst. Så jag var ganska tyst. I stället skrev 12-åringen så det glödde på familjens Facit Privat skrivmaskin som han snodde från en gar derob och gjorde till sin egen. – Det var viktigt för mig, att skriva på maskin kändes på riktigt, betydelsefullt. Inte en massa barnsliga kråk fötter på en papperslapp. Han skrev och skrev. Berättelser, skämttidningar, ”allt möjligt”. Vid fyllda 19 inträffade något som lämnade outplån liga spår. Pappa gick bort. – Det har präglat min tillvaro. För mig var det väldigt olämpligt, det var en ofärdig relation. Han var en viktig person, men också besvärlig. Under många år försökte jag bevisa att jag dög, att jag kunde prestera, men jag kunde inte berätta det för honom. Jag undrar om inte skrivandet är en drivkraft för att kompensera för ute bliven kommunikation, och inte bara med pappa. För alla stunder då jag var för blyg för att hitta formule ringar i verklighetens stund. Litteraturen är ett sätt att gå tillbaka till situationen, så är det absolut för mig. EN KLEN TRÖST var att pappan fick se bokkontraktet med
förlaget på sjuksängen. Och gladdes åt det! Ett år sena re romandebuterade 20-årige Östergren med ”Attila”. Bara fem år senare upplevde han ett vitt omtalat genombrott med sin generationsroman ”Gentlemen”. Klas Östergren var på allas läppar, geniförklarad. – Det låter jävligt tråkigt men det var min fjärde bok. Hade det varit debuten hade det stigit mig åt huvudet, trott att jag var Strindberg. Men så var det inte. Däremot plågades han länge av att romanen blev grundligt missförstådd. – Jag tyckte att jag skrev en tragedi om trasiga livs öden, om människor som inte acklimatiserar sig. Men många läsare tyckte att boken var mycket underhål lande. Jag blev frustrerad och ledsen på ett sätt jag nu nästan har glömt bort. Det var väldigt irriterande. Så när förläggaren tyckte att jag skulle skriva en fortsätt ning tänkte jag ”aldrig i livet!”. Men när ”Gangsters” kom 25 år senare läste folk om ”Gentlemen” och berättade hur sorglig de uppfattade den. – Där fick jag en revansch. Sånt händer bara en gång i en författares historia. Det dröjer ett ögonblick innan han förkunnar en närmast sensationell föresats: 22 IMPUL S NR 5 20 1 7
”Utan bekräftelsen och uppmärksamheten skulle tillvaron bli mycket tråkig.” – Jag kan tänka mig, om jag håller mig i form, att skriva en tredje del om sisådär tio år, det är inte otänk bart. Då får figurerna behandlas på en livsuppehål lande klinik eller så får jag skildra deras barn. Det finns fortfarande lösa trådar och Morgan är ju fortfarande borta. Han kanske dyker upp som en politiker… Jag skulle vilja läsa den här boken, men vi får se om jag or kar skriva den. Lyckligt nog verkar det vara gott ställt med självdis ciplinen. Uppe med tuppen infinner han sig fylld av entusiasm vid skrivbordet. – Känslan är att det finns några guldtimmar att ta vara på på. Ett sådant arbete är en ynnest. FÖR TRE ÅR sedan vändes tillvaron upp och ned och hade kunnat ta död på hans författarskap. Han valdes in som ledamot i Svenska Akademien på stol nummer 11. – Första året var märkligt, då arbetet i Akademin åt mycket kraft. Men jag såg hur andra ledamöter fick mycket gjort och hittade också själv ett förhållnings sätt. Jag jobbar jämt, men är absolut inte en arbetsnar koman. Det vore orätt att förtiga Östergrens förtjänster som manusförfattare och översättare. – Utan dessa beställningsjobb hade jag inte klarat mig ekonomiskt. Redan på 1980-talet tog jag beslutet att göra den typen av jobb i stället för att vara tvungen att hitta på dumma romaner som jag skulle skämmas för. Detta beslut har jag aldrig ångrat. Att översätta en Ibsen är betydligt mindre neurotiskt än att skriva en roman; man vet redan att det är bra, det gäller bara att inte göra det sämre. Fast att översätta passar inte alla för det betyder en underkastelse, att lyda en annan författares diktat. Det är jag inte ett dugg besvärad av, men är man oerhört bräcklig som person kan man kän na sig hotad av att bli uppäten av en annan person. MEN OAVSETT VAD Klas Östergren skriver blir det på ett
fundamentalt nytt sätt. Under de gångna fyra decen nierna har han skrivit ett 20-tal böcker, 30 timmar tvmanus, ett 50-tal pjäser och bortåt ett par tusen artik lar på sin gamla slitstarka Facit Privat skrivmaskin. Nu har denna epok gått i graven. – Jag tyckte inte att det var kul att känna sig som en stofil, så jag testade att skriva i datorn. ”I en skog av sumak” är datorskriven. Det gick absolut inte fortare, men det är rätt tillfredsställande med rena och pryd liga sidor. Snart ska jag gå ut och gräva ner min gamla skrivmaskin. Det blir ett intressant fynd för framtidens arkeologer. Det är dock inte bara trädgårdsarbete och diverse handgripliga gräv- och byggprojekt som utgör ett väl kommet växelverk till hans intellektuella värv. Lika oundgängligt för tillvaron är matlagning. – Att jobba ett par timmar med något som familjen eller gäster tycker är jättegott är mycket välgörande för mig. Utan bekräftelsen och uppmärksamheten skulle tillvaron bli mycket tråkig.«
>> Exklusivt Namn Klas Östergren Gör Författare, manusförfattare och översättare. Ledamot av Svenska Akademien sedan 2014. Ålder 62 år. Familj Gift med Cilla Östergren. Fyra barn, 32, 24, 19 och 14 år gamla. Bor Utanför Kivik på Österlen. Aktuell Med romanen ”I en skog av sumak”. Skrivartips ”Köp bra skor! Jag menar det alldeles seriöst, med bra skor kan du gå långt och få energi till att skriva.” Favoritmaträtter ”Alldeles för många! Därför måste jag gå mycket.”