Aikidobladet på svenska

Ledande artikel TACK TILL AIKIDO!

Du håller det sista aikidobladet i din hand, som Outi och jag tillsammans har sammanställt. Fjorton års stavning och nästa trettio års arbete med tidningen är på slutrakan. Det är dags att ge över den för oss så viktiga media åt nya vindar och möjligheter. Bådas våra vägar har fört oss längre bort från aikido och därför är det dags att tacka alla människor och fester, som vi tillsammans med, har byggt den här avisen på från nummer till nummer.

Tack till förbundet för att ni har erbjudit den här möjligheten. Jag trodde inte själv 2003, när jag först steg in i dojon, att jag några år senare skulle göra tidningen, vars gamla numror jag tidigare hade slukat när jag lärde mig om min nya hobby. Det har varit glädjande att bekanta sig med alla ordföranden och förbundets personal.

Tack till alla som skrivit i tidningen. Utan er skulle inte tidningen ha varit en intressant media för grenen. Jag minns speciellt artiklar och åsikter som Petteri och Sisko har gjort och delat med sig av.

Stort tack till mina instruktörer. De första som jag tänker på är Petja och Tanja där jag fick lära mig de första ikkyo och nikyo. Också andra utövare i Lahti Yuko Aikikai, speciellt Kustaa, Kimmo och Toni, förtjänar min stora respekt och tacksamhet. Nog lyckas de lära även en lite mer mogen utövare att göra ukemi och andra tekniker utan egna eller medutövares skavanker. Även andra stora sensei som jag har träffat och intervjuat har ristats in i mitt minne. Jag minns med värme speciellt Kari Tamminen och Petteri Silenius från hemlandet och från utlandet Igarashi, Mouliko, Endo, Christian och Anno Sensei. De är ändå de som spridit aikidon förtjänstfullt och brett, både i Finland och utomlands.

Att göra en tidning kräver många olika kunskapsområden. Eftersom de egna förmågorna är begränsade har Outi kompletterat och bidragit med sina förmågor. Det är mycket svårt att förställa sig leverans av aikidobladet utan hennes insats. Stort tack Outi för en underbar tid med tidningen och gemensamma stunder på tatami. Tidningens utseende, snygg grafik och behandling av fotografier, idéer på utveckling av tidningen och mycket mera har under vår verksamhetstid varit i hennes händer.

Det har varit en svår tid i år för grenen, men även grundaren överlevde ett par världskrig och andra svårigheter. Därför tror jag att utvecklingen av grenen fortsätter och antalet utövare kommer att öka igen.

Förhoppningsvis ses vi på tatami ännu!

Jussi Koukku Chefredaktör

Domo arigato gozaimashita Jussi! GEMENSKAPENS KRAFT

Jubileumsåret började med höga förväntningar; nu för att marknadsföra grenen, skaffa nya deltagare och öka vår mediasynlighet ...! Med planer och en tidtabell var vi redo för framgång när coronaviruset dök upp förra våren för att gradvis släcka lamporna över hela Finland. Den enorma mängden arbete och entusiasmen rann långsamt bort mellan fingrarna och lämnade efter sig tanken att saldot av 50-årsjubileet kan tyckas vara minne av ett år då det inte fanns tid att träna.

Vi vet fortfarande inte när corona är över och hur illa viruset kommer att förstöra vårt samhälle. Vad blir det nya normala från vilket olika bilder nu målas? Finns det tillräckligt med utrymme för aikido i det nya normala?

Ansamlingen av svarta moln över finsk idrott och träning började redan innan corona. Politiska beslut för att minska Veikkaus verksamheten kommer att försvaga finansieringen av idrott och motion även om statligt stöd för närvarande täcker bristen. I framtiden kommer den ekonomiska situationen att tvinga oss att tänka mer och mer på hur man kan tjäna medlemmarna med knappa resurser.

Corona hemsöker också föreningar och medför osäkerheter i framtidsutsikterna. Antagning av nya deltagare trasslar till sig i den nuvarande situationen och de kursavgifter som krävs för operationen kommer inte att erhållas. Samtidigt lyser en del av de gamla utövarna med sin frånvaro, direkt eller indirekt på grund av corona. Kommer de tillbaka?

Kan något bra ha kommit ur corona? På något sätt känns det som en ny typ av enighet lyfter på huvudet. Vi som har kastats in i distansarbete och gett upp den dagliga mänskliga kontakten verkar ha ett behov av att se, möta och röra vid våra vänner inom aikido! Kan detta vara ett nytt tillfälle för aikido? - En möjlighet att tillhöra en grupp och vara naturligt nära varandra - En möjlighet att träna som individ, som en del av ett samhälle - En möjlighet att också växa mentalt och må bra i en framtida ny normalitet.

Ett riktigt trevligt avslut på jubileumsåret!

Auno Mäkinen Ordförande

Jag har redan 14 år av arbete med aikidobladet bakom mig. Tiden går snabbt när man har roligt, men allt har sin tid. Nu är det dags att överlåta aikidobladets arbete som ombrytare till nästa.

Nu när det här är mitt sista aikidoblad, vill jag speciellt tacka Jussi Koukkua för samarbetet. Tillsammans med honom började vi göra tidningen för 14 år sedan. I själva verket är Jussi att tacka för hela min aikidokarriär - jag började 1998 i Helsingfors, men intressent fick inte riktigt fart. Då tänkte jag att grenen inte är för mig, men jag hade fel. År 2005 satt jag på en arbetsintervju i Lahti på Jussis reklambyrå och såg plötsligt en bekant kanji. Diskussionen svängde mot aikido och handlade om det nästan hela intervjun. Jag fick jobbet och en god vän, som slutligen lockade mig tillbaka till aikido, även om jag var motsträvig inledningsvis. Tack alltså till Jussi - att göra aikidobladet tillsammans med dig har varit givande - likaså aikidoträningen!