SUCCÉ MÖTER
Adam Grahn
Royal Republic lovar fullt ös!
Royal Republic! Bandet som har försett Karlskrona en egen stjärna i rockoch pophimlen är tillbaka. Första singeln ”Fireman & Dancer” från kommande album är redan ute. Bandet slog igenom 2010 med debutalbumet ”We Are The Royal” innehållande hitsinglarna ”Full Steam Spacemachine” och ”Tommy-Gun”. Andra albumet ”Save The Nation” kom två år senare. 2016 släppte bandet sitt tredje album ”Weekend Man”. Senaste albumet ”Club Majesty” släpps i maj och det är i samband med detta som Royal Republic ger sig ut på turné. Det är bandets fjärde album i ordningen och ryktas vara det starkaste hittills. När de kliver upp på scen på Karlskrona Skärgårdsfest den 2 augusti utlovas dansant rock, peace, love, glitter och självklart fullt ös! Att första singeln släpptes på internationella kvinnodagen är inget sångaren Adam Grahn fäst sig vid. Inte heller är bandnamnet Royal Republic menat att vara ett slag för monarkin. Frågan är om de ens gillar vårt kungapar? Kungar och Majestäter, finns det ett tema? – Det är inget jag tänkt på, att ”Firemen & Dancer” släpptes just den 8 mars. Men det sammanfaller väl fint! Vi kan fira båda. Men, Kungen alltså! Varken jag eller bandet är så väldigt insatta i politik eller så men Kungen och Silvia tycker vi om, de är mysiga. När vi startade bandet hade vi tre alternativ till olika namn som vi knåpade på. Ett av dem var just ”Club Majesty”. Vi hade en rolig idé från början att skapa en fiktiv klubb, ett ställe där Royal Republic är husband sedan urminnes tider och där de absolut vildaste och grisigaste festerna ägt rum, fast ändå för bara rika
SID 16
människor, för det är bara det klientelet vi jobbar mot, skojar Adam. Med glimten i ögat, eller? – Med en stor glimt, där är nästan inget annat. Det syns bara en enda stor glimt där ögat ska sitta! Vi ville inte vara ett sådant där fräsigt, klassiskt rockband med tatueringar, långt hår och nitar. Vi ville vara ett rockband för privilegierade människor. ”Club Majesty” kunde lika gärna varit vårt bandnamn. I början blev vi lite påtvingad att försöka vara lite tuffare än vad vi i själva verket är. Skivbolaget tyckte vi var för snälla och välkammade, inga skandaler och skit. Det är ju så man säljer ett rockband, det ska vara lite skandalöst. Vi var för snälla för det men försökte tuffa till oss så gott det gick, minns Adam Grahn. Weekendturnén blev en vändpunkt för oss. Vi kastade alla utom oss själva överbord och idag är det helt vårt skepp. Vi bestämmer allt och gör som vi vill. Det är nog därför nya plattan är lite mer dansant och festligare. Den påminner om hur sjukt roligt vi hade under förra turnén. Vi har aldrig festat så mycket och jag tror feststämningen från den tiden har präglat nya plattan. Flera har regerat över saxofonen! Är det dags att slå ett slag för saxofonens återkomst i svensk pop och rock? – Alltså, ni anar inte! Det har varit ett ställningskrig utan dess like mellan mig och vår manager i Tyskland. ”Fireman & Dancer” var den första demon som jag skickade ner. Nu jäklar är vi något på spåren här, sa jag. Det första han svarade när han ringde tillbaka samma dag var – jättebra låt, men vi kan inte ha saxofon med! Det är ingen som spelar det på radion! Då blev det lite krig, för jag funkar så, det vet han också. Att om man säger att jag ska gå till vänster, går jag till höger. Så jag börjar lägga sax på varenda demo jag gjorde i stället, till en början på
rent jävelskap. Jag började öva för mitt eget höga nöjes skull för drygt ett år sedan. Jag ville lära mig något helt nytt som jag inte känt på innan. Så jag har haft superkul! Vi kommer inte lägga saxofon på varje låt, men den kommer definitivt att dyka upp på fler spår. Det återstår att se hur fasen vi ska lösa detta rent praktiskt. Det får bli en senare fråga. Temat är ju genomgående att det här ska vara gränslöst. Vi vill inte sätta upp några ramar för oss själva och låter ingen annan göra det heller. Det har varit gott om folk genom tiderna, framförallt de senaste fem åren, som har velat peka ut allt ifrån vårt sound, vårt skrivande till vår image. Det är en av de mindre roliga bitarna i det hela när det går bra och pengar är inblandat i leken. Men vi har hållit i väldigt hårt och stått på oss. Redan från start kände vi att vi måste tycka att det här är det roligaste som finns, annars kommer det aldrig att funka. Man känner det när man kollar på videon. Lekfullheten och viljan att tänja på genregränserna når verkligen ut, liksom humorn och värmen. Är skinnpajen utbytt mot paljettkostym för gott? – Leo Åkesson, Art Director på Paraply, har producerat en helt otrolig video. Han har gjort tre stycken åt oss på förra plattan, till exempel ”Baby” som blev ordentligt uppmärksammad och hamnade på Billboardlistan i USA. Leo har en förmåga att sätta bilder till vår musik på ett sätt som ingen annan. Då har vi jobbat med ganska många människor i branschen, folk från Berlin, Los Angeles och London. Så är det hemma i Karlskrona det händer. Där hittar man det här geniet på Hantverkargatan bredvid Aladins Pizzeria, det är helt otroligt! Skinnjackan går aldrig ur modet kan jag säga. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men någonstans mellan att
vi köpte paljettkavajer och jag började spela saxofon hände det något. Jag nämner ofta The Beatles som referens. Jag vill knyta an till en ramfri och artistisk frihet. Det har vi alltid drömt om, att likt Beatles kunna lägga låtar med helt olika stilar som ”Yesterday” och ”Helter Skelter” bredvid varandra och framföra dem därden enda gemensamma nämnaren egentligen bara är musikerna, samma människor som sjunger och spelar de och de fantastiska låtarna. Jag har bölat lika mycket till Uno Svenningsson som till Beatles, Metallica, Rammstein, John Williams, Tom Petty och så vidare. Låt musik vara gränslös och skippa genrerna, bara lyssna liksom. ROYAL REPUBLIC har nominerats till pris för ”Bästa svenska grupp”, och de har framförallt fått rykte om sig att vara ett helt fantastiska som liveband. Turnerandet har minst sagt upptagit en stor del av tiden. – Ganska snabbt efter första plattan öppnade sig Europa. Det växte så stort och under en längre period hade vi inte tid för Sverige. Vårt skivbolag har sin bas i Berlin, vi har spelat mycket Tyskland och i England. Sedan var vi i Australien en vända också, samt två turnéer i USA. Fortfarande syns vi inte lika mycket hemma, det har varit lite tyst. Vi försvinner lite från kartan också när vi går in och gör plattor. Fast nu kommer det dundra på ganska bra när vi släpper nytt och den stora maskinen kommer igång, förhoppningsvis även här hemma. Man kan nästan jämföra det med att styrketräna! Det går jävligt fort i början men så stannar det av och planar ut ett tag, men när man tittar på det i sexmånadersintervaller då ser man jisses vad det tar sig. Eller att uppfostra barn, du märker det inte varje dag men fasen vad det händer grejer på ett tag när man tittar tillbaka.
Fortsättning på sidan 18