KRÖNIKAN
Jag är hemma igen Det räcker med doften, så är jag där. Jo, vattenfall doftar. Känn efter nästa gång ni närmare er ett flödande vattendrag. Luften är mättad av jordig fräschör som inte liknar något annat. När jag känner den doften så är jag tillbaka. Jag är hemma igen, vid Lyckebyån. Jag tror nog att vi alla har någon form av urbild inom oss. Inte av paradiset, men av hur det ska vara när världen är hel. Min urbild, det är Lyckebyån. Det var där jag växte upp. Om man ställer sig på östra sidan av Lyckebybron och drar en linje längs med Gillevägen, en annan linje längs med Strandvägen och låter dessa mötas där ån kröker, då får man en något skev fyrkant som motsvarar min barndoms revir. Jag minns varje hus, varje grind, varje brygga längs ån och till och med vilka båtar som guppade längs kajen. Jag vet var buskarna är tätast och var man kan trampa torrskodd genom vassruggarna. Jag vet var det växer björnbär och var fasanerna åtminstone på den tiden gömde sitt bo. Varje dag tittade vi efter hur den bar sig åt. Ibland var vattenståndet så högt att båtarna flöt högt ovan kajen. Ibland sjönk vattnet undan så båtarna nästan hängde och dinglade i förtöjningarna. På våren forsade vattenfallet med skrämmande kraft som stänkte ända upp på Lyckebybrons körbana. Sedan stillnade fallet och låg tyst och torrt hela sommaren. Inte för att vattnet var helt fräscht när jag var barn. Då, på 60- och -70 talet, var ån kontaminerad av industrier som kantade ån ända från upprinnelsen i Småland. Äldre grannar berättade om tider när sommarmorgnarna inleddes med dopp från bryggan och fortsatte med fiske. När jag växte upp var det uteslutet att bada i ån. De som metade fick emellanåt upp fisk med fula bölder och sår. Ån kunde dessutom vara farlig. Strömmen virvlade stark och de leriga strandbankarna stupade förrädiskt hala rakt ner i djupet. Ett jämngammalt barn drunknade. VI LEVDE MED ÅN.
vassruggar och långa bryggor lockade till lek om somrarna. Det var svalor och näckrosor och pilträd som speglade sig i vattenytan och näktergalens sång som lovprisade åns alla möjligheter i gryning och skymning. sedan jag flyttade från Blekinge. Sedan länge bor jag i Mälarhöjden, ett gammalt villaområde strax söder om Stockholm. Jag hade aldrig varit där när vi for hit på villavisning. Vi promenerade runt för att få lite känsla för området. En brant sluttande backe ledde ner till Mälaren. Där, längs med promenadstigen växte pilträd som lutade sig ut över vattnet. Småbåtar guppade längs hemmabyggda bryggor, svalor svirrade runt och ekar skuggade sluttningarna. Jag kände igen mig. Dagen därpå köpte vi huset.
NÄTTRABY
DRAGSÖ TROSSÖ
SÄLJÖ MÖCKLÖ
Sanda
ASPÖ
TJURKÖ Kungsholmen
flyttade min far till Skälderviken. Där, utanför Ängelholm, brer kilometerlånga stränder ut sig längs bukten med drivor av snäckor och sand som vetemjöl. Vi har haft många underbara sommardagar där på stranden. Men allra, allra bäst är det i skogen. Blåsiga dagar går vi dit istället. Där, bland lövträden slingrar sig Errarpsån fram i makliga krökar. Skräddare skrinnar fram på vattenytan. Vi har picknick på strandbanken och sjösätter barkbåtar. Vi kastar pinnar i ån och springer med strömmen för att se när pinnarna dansar ner för det lilla vattenfallet. Luften är mättad av jordig fräschör, som inte liknar något annat. Jag är hemma igen.
TORHAMN
YTTERÖN HÄSTHOLMEN
DET ÄR 35 ÅR
NÅGOT ÅR SENARE
YTTRE PARK
STURKÖ
INLÄNGAN
LÅNGÖREN UNGSKÄR
STENSHAMN UTLÄNGAN
Skärgårdsturer för alla smaker
KARLSKRONA CITYTUR
NÄTTRABYÅN
En guidad tur med M/F Flundran för dig som vill uppleva några av Karlskronas mest kända landmärken från sjösidan.
Åk med den ombyggda ångbåten M/F Axel till Nättraby. Färden går under prunkande lövverk uppför den idylliska Nättrabyån.
RUNDTUR I VÄRLDSARVET
ÖSTRA SKÄRGÅRDEN
Ett sommaräventyr bland krutmagasin, varv och befästningar. En skärgårdstur på två timmar med M/F Gåsefjärden.
Perfekt för dig som vill uppleva Karlskronas skärgård under en dag. Vi färdas med M/F Wittus eller M/F Ungskär.
ån var att ständigt har tillgång till skönhet. Vattnet dansade och stänkte, glittrade i solen och drogs upp i ilskna vågor när det var storm. Stora flockar av sothöns och gräsänder trängdes i vakarna om vintern. Vajande MEN ATT LEVA MED
CHARLOTTE PERMELL
BOR: I Stockholm. Uppvuxen i Lyckeby. GÖR: Journalist med inriktning på natur och miljö. Har bland annat varit programledare för SVTs ”Mitt i Naturen”, och är nu chefredaktör för Världsnaturfondens tidning WWF Eko.
Tel 0455-783 30. www.affarsverken.se
SID 3