JORDÄGAREN
Information från Orsa Besparingsskog
Förvaltaren har ordet
Vägar, skogsbruk och framtid i Orsa
Orsa Besparingsskog spelar en central roll för Orsas infrastruktur och utveckling. Ett tydligt exempel är de bidrag vi varje år fördelar till vägnätet, som är avgörande för såväl skogsbruk som boende och turism. Dessa medel går till att underhålla och förbättra våra skogsbilvägar, byvägar och andra transportleder. Denna nytta möjliggörs genom intäkter från ett aktivt skogsbrukande, där vi också tar en mycket stor hänsyn till naturvärden.
Våra vägar delas in i olika kategorier beroende på deras syfte. Skogsbruksvägar byggs och underhålls för att möjliggöra en effektiv avverkning och transport av skogsråvara. Bidragsvägar är vägar där väghållaren kan söka ekonomiskt stöd från stat och kommun för drift och underhåll, medan vägar med viktiga besöksmål, såsom turism, spelar en viktig roll för att förbättra tillgängligheten för besökare i vårt vackra skogslandskap.
Att bygga och underhålla vägar är en konst i sig. Vi använder hårt krossat material, såsom porfyr för att skapa
stabila och hållbara vägar, då naturgrus inte får nybrytas. Skötseln av våra vägar är något vi tar på stort allvar, och det finns en mer detaljerad genomgång av detta på sidan 17 i detta nummer.
Vid sidan av infrastrukturen fortsätter Orsa Besparingsskog att bidra till lokalsamhället på flera andra plan. Vi lyfter fram unga studenter som valt en inriktning inom naturbruk, i detta nummer kan ni läsa om Siri som studerar på hästgymnasiet. Att satsa på framtida generationer är en del av vårt engagemang för ett livskraftigt Orsa.
I sammanhanget vill vi också passa på att rekommendera Janne Bäckmans nya bok Orsa Besparingsskog i dåtid, nutid och framtid. Denna bok ger en grundlig inblick i vår historia och utveckling, och hur vi kan ta oss an framtidens utmaningar.
Slutligen ser vi fram emot höstens stora händelser: Vi bjuder in till förbundsstämma för Sveriges allmänningsskogars förbund med tillhörande exkursion, och vi står också som värd för Föreningen Skogens höstexkursion den 23–24 september. En av de som medverkar är Qarlbo Biodiversity, som har utvecklat metoder för de biodiveritetskrediter som Orsa Besparingsskog var först med att tillämpa i praktiken. Detta blir en utmärkt möjlighet för skogsintresserade att samlas, utbyta erfarenheter och diskutera framtidens skogsbruk. Vi ser fram emot en fortsatt utveckling av våra vägar, vår skog och vårt samhälle tillsammans.
Trevlig läsning!
Per Eriksson, Förvaltare och ansvarig utgivare
12.
30.
Med siktet inställt på
Hólar - Siri Bastman
27.
27
Läs om investeringar på
Tallheds Plantskola
Rubrik bla bla
Innehåll
2. Ledare
3. Innehåll
4. Boksläpp
5. Utdrag ur nya boken
8. Orsa centrum tar klivet in i framtiden
12. Tema Väg
18. Karta besparingen
20. Stugor
Vägar - vem sköter dem egentligen?
8. Krusi-Orsa – Utveckling av centrum
14
Rubrik bla bla
21. 3 Platser att besöka
22. Kungen på besök
24. Höstexkursionen
26. Tallheds Plantskola
28. Omvärldsbevakning med SAF
30. Stipendiat - Siri Bastman
32. Toleransresa till Auschwitz
33. Lösning korsord -24, Aktuellt
Jordägaren utkommer en gång om året. Distribueras till alla delägare i Orsa Besparingsskog och alla hushåll i Orsa kommun. Upplaga: 5000 ex. Ansvarig utgivare: Orsa Besparingsskog, Per Eriksson. Redaktör: Cecilia Forslund. Text: Cecilia Forslund, Janne Bäckman, Karin Lepikko, Nicklas Samils, Rune Dehlén. Layout & produktion: Cecilia Forslund. Foto: Anders Lind, Arthur Persson, Cecilia Forslund, Julius Aspman, Kola Productions, Martin Persson, Pippi Gunnars, Rune Burtu, Tobbe Nilsson, Vecteezy.com. Foto omslag: Cecilia Forslund Tryck: StudioArt Print Dalarna 2025.
Boksläpp med bubbel, musik och berättelser
Köp boken Orsa Besparingsskog i dåtid, nutid och framtid hos oss på Kung Gustavs väg 7 i Orsa. Kan du inte ta dig hit? Maila eller ring så skickar vi mot fraktkostnad.
Boken kostar 400 kronor.
Boken Orsa Besparingsskog i dåtid, nutid och framtid hade sitt boksläpp den 27 mars på Orsa Järnvägshotell.
Totalt kom ett femtiotal gäster till hotellet för att fira med oss!
Kvällen inleddes med bubbel och musik av Stefan Olsson, med rötterna i Emådalen. Efteråt intog konferencieren för kvällen, Ola Granholm, scenen tillsammans med en panel bestående av Janne Bäckman, Per Eriksson och Martin Moraeus. Boken skulle egentligen vara klar tidigare, dock kom en väldigt viktig folkomröstning i vägen för det uttänkta boksläppet –vilket kanske hade blivit en ordentlig så kallad cliffhanger i slutet av boken– men Janne ville vänta så att han kunde få med utgången av hela vindkraftsfrågan i boken. Dessutom visade det sig att det fanns så mycket mer att skriva om än vad som Janne först hade trott.
Vi utforskade dessutom betydelsen av ordet besparingsskog, vad innebär det egentligen? Varför heter det just besparingsskog? Panelen kunde bara gissa, men en möjlig förklaring är att den lagstiftning som styr Besparingsskogen är en skyddslagstiftning som säger att skogens mark inte
ska kunna säljas, belånas eller på annat sätt riskeras. En alternativ förklaring var att man skulle tänka på den gemensamma skogen som en gemensam besparing – alltså en säker buffert som man kan använda för nödvändiga investeringar eller åtgärder i bygden.
På frågan om panelens favoritavsnitt i boken nämndes flera saker, men alla återkom till de många och tidvis dråpliga brevväxlingar som dåvarande förvaltare Olle Larsson hade med bland annat naturvårdsverket och miljöminister Birgitta Dahl, med anledning av de utmaningar som besparingsskogens eget elnätsbolag hade. Historien innehåller både skyddsjaktsansökning på hackspett och långt gångna planer på en hungerstrejk utanför riksdagshuset.
Det var en trevlig kväll, tack till alla inblandade!
Utdrag ur Orsa Besparingsskog i dåtid, nutid och framtid
Älvho, besparingens centralstation och framtidsby?
Jonas Jonssons klingsåg i Älvho 1949. Foto Arthur Persson
Älvho, en gång känt som Oreho, började som en ensam skogskoja och växte ut till Besparingsskogens centrala knutpunkt. Den första bosatta familjen, med Lina Kilstadius i spetsen, erbjöd huggare och rallare boende och blev även byns självskrivna barnmorska. Mekaniseringen inom skogsbruket bidrog till en befolkningsnedgång. Idag är Älvho mest känt som sommarbostadsområde.
Vid sekelskiftet fanns bara en skogskoja vid Oreho som platsen då kallades. Dit kom Lina Kilstadius och hennes man Johannes Olsson (de gifte sig aldrig) som första bosatta familj, närmast från Knoppen. Här skulle snart ett skogshuggarläger byggas upp. Lina och gubben utökade sina inkomster med att inhysa huggare och rallare i den lilla kojan. Linas specialitet var att baka till inhysingarna– och att brygga maltdricka. Drickat blev så starkt att gubbarna blev knäsvaga, berättade Lina för Mora Tidnings Martin Persson i en intervju på 50talet. Järnvägen kostade på en upprustning av kojan så att den åtminstone
fick fönster. Samtidigt såg man till att kasta ut inhysingarna. Lina och familjen fick dock stanna kvar. Familjen hade vuxit. Nu fanns här sex minderåriga barn. Då åker mannen till Kanada och lämnar Lina och barnen kvar.
”När han klev på tåget vart jag kvar med sex minderåriga barn att dra försorg om och det enda jag ägde var en tunna potatis, tio kronor i pengar och en ko.” berättade Lina för Martin Persson. Det var meningen att Lina skulle resa efter, men landsfiskalen var emot det på grund av alla barn. Sedan kom första världskriget emellan. Hon
Janne Bäckman Martin Persson 1952, Anders Lind 1909, Arthur Persson 1949
fortsatte baka, laga mat och brygga. Lina blev också den självskrivna barnmorskan för Älvho med omgivningarna. Hon hade ju fött sex barn själv.
Älvho som platsen nu hette –man ville inte blanda ihop stationen med Ore– växte. Det byggdes baracker för rallarna, stationshus och så småningom både diversehandel, skola och telefon. Den gamla klövjevägen till Kvarnberg ersattes med riktig landsväg Här växte upp ett sågverk och ett fik dit huggarna letade sig ner från skogen på söndagarna.
Snart blev skogsarbetarna i allt högre grad bofasta. Flera valde Älvho. Det hade bra kommunikationer, både väg och järnväg, och låg på behagligt avstånd från arbetet. I början av 50talet noterades 26 bostadshus och fem nybyggen i byn som räknade in strax över hundra bosatta. Loos kommun hade köpt mark av Orsa besparingsskog för att bygga en skola – som bekostades av besparingsskogen! Ett tiotal barn gick i skolan, alla från skogsarbetarfamiljer. 1952 fanns inte en enda ko kvar i byn. Däremot fanns här gott om hästar. Det elektriska ljuset kom i samma veva.
Skolfrågan akut
1964 blev skolfrågan akut på besparingsskogen. Nationellt hade en obligatorisk nioårig skola införts. I Älvho var elevantalet så lågt att om några få elever ytterligare skulle sluta skulle man få övergå från B2 form med två årskullar i varje klass, till B3 vilket innebar en gemensam lärare för alla klasser och intagning vartannat år. Högstadieeleverna från
Älvho och Noppi undervisades i Los dit de åkte med skolbil 810 mil dagligen. Alla skolskjutsar stod också Orsa besparingsskog för. Två elever från Knoppen skjutsades till Älvho. Dessa var man speciellt oroliga för. “Hur deras skolgång skall ordnas när de kommer in i högstadieåldern är en öppen fråga.” konstaterades i besparingsskogens förvaltningsberättelse. De hade att välja på omänskligt långa dagliga resor eller inackordering. Inget av alternativen var roligt.
1965 hotade skolskjutsaren att hoppa av och göra annat. Han hade ju inte intäkter över sommaren. Kommunen och allmänningsstyrelsen sköt då till medel. Nu hade det även uppstått problem i Älvhoskolan. Speciellt föräldrarna i Kvarnberg och Noppikoski var missnöjda. Fyra barn anmäldes till skolgång i Orsa istället. Läget blev akut för Älvhoskolan. Los kommuns skolstyrelse –Älvho ligger till största delen på Gävleborgssidan av besparingsskogen– beslutade att barnen skulle bussas till Orsa eftersom högstadiebarnen nu bussades dit. Föräldrarna i Älvho protesterade förstås och skolinspektören i Los beslutade att skolan skulle få ha kvar sin B2 form i ytterligare ett år. En orsak var att man hunnit anställa en ny lärare på de premisserna. De barn som påbörjat sin skolgång i Älvho skulle få gå kvar där och de som börjat i Orsa fick gå där. Man ändrade också busslinjerna så de skulle passa bättre. Vid första anblicken var det en fördyring. Men så visade det sig att den enda familjen med
Så kallade kolryssar lastas på vid Älvho station efter vinterns kolningsarbete. Med hjälp av de stora slädarna fraktades kolet från milorna fram till järnvägen. Foto Anders Lind 1909.
skolpliktiga barn i Untorp hade flyttat, så det gick jämt upp. Dessutom fick finnmarken en bättre postgång då det blev fler turer ner till Orsa.
Mekaniseringen bidrog till kräftgången
Mekaniseringen i skogen innebar färre jobb i skogen. För en by som Älvho var det katastrof. Byn började avfolkas. Kraftverksbyggena i Noppi och
Vässinkoski bromsade möjligen upp utvecklingen något och man hade viss förhoppning när Orsa besparingsskog ansökte om att bygga ett kraftverk 1994, då vattendomstolen sa ja, men miljödomstolen sa nej. Om vi ser på andra orter som byggts upp kring vattenkraften kan vi konstatera att det brukar röra sig om kortvariga blomstringstider. Precis som järnvägens rallare drar vattenrallarna vidare när man är klar. Idag är de allra flesta husen i Älvho sommarbostäder.
Än ska vi inte räkna ut Älvho. Ett av de större utvecklingsprojekten som ligger på besparingsskogen berör i högsta grad byn. Tillsammans med Inlandsbanan diskuterar man en utbyggnad av timmerterminalen. I närliggande Sildakorvamägg finns brytningsbar högkvalitativ porfyr. I projektet ligger också en högintressant del som när detta skrivs ligger på is på grund av vindkraftsbeslutet. Man ville bygga ett antal vindkraftverk som skulle kunna utgöra den huvudsakliga kraftkällan för en vätgasanläggning i anslutning till timmerterminalen. Visionen är att såväl de lastbilar som transporterar timret till terminalen och alla tågen som går på inlandsbanan ska drivas med vätgas. Det skulle vara ett stort steg mot ett i stort sett fossilfritt skogsbruk.
Och kanske rent av ett återtåg för Älvho!
Lina Kilstadius på ålderns höst. Foto Martin Persson MT, 1952
Orsa centrum tar klivet in i framtiden
– med färg, mötesplatser och lokal identitet
Orsas centrum är inne i en ny fas av utveckling. Genom projektet Spännande centrum för lönsamt företagande och i samarbete med Orsa kommuns satsning Grönare centrum, skapas nu förutsättningar för en mer levande och attraktiv stadskärna. Med en kombination av konst, kultur och stark lokal förankring hoppas projektledare
Anna Paulsen, Företagarna Orsa, att göra centrum till en naturlig mötesplats för såväl Orsabor som besökare.
Ett centrum med identitet och liv
I många år har Orsas centrum mest varit en plats för ärenden – en snabb runda till mataffären, apoteket eller färghandeln. Men varför kan det inte vara mer än så? Den frågan har varit vägledande i arbetet med projektet, där målet är att skapa ett centrum som känns inbjudande, kreativt och genuint ”orsigt”. Med
en tydlig vision om fler mötesplatser och en starkare koppling till ortens unika historia och kultur, har projektet involverat både Orsa kommun, företagarna Orsa, föreningslivet och Visit Orsa för att tillsammans bana väg för framtidens Orsa centrum.
– Vi vill att centrum ska spegla Orsas själ; musiken, vildmarken, fäbodarna och den
Cecilia Forslund
Cecilia Forslund, projektbilder
Anna Paulsen, projektledare anna@skinnblick.se
starka gemenskapen. Det ska vara en plats där människor trivs och vill umgås, oavsett ålder och bakgrund”, säger Ola Granholm, ordförande företagarna Orsa.
Ett av de tydligaste inslagen i förvandlingen är konsten. Redan tidigt i projektet under den första delen med workshops, kom muralmålningar på tal. Delprojektet fick namnet Krusi Orsa (”krusi” betyder utsmyckning på ossmål) och innebär att tre fasader i centrala Orsa fick unika konstverk av internationellt erkända gatukonstnärer. Motiven knyter an till Orsas identitet och innehåller element av djur, natur, musik och människor. Konstnärerna arbetade på plats mellan 22–28 mars 2025, målningarna förväntas bli en av de stora attraktionerna i det nya centrumet.
En av konstnärerna med sin pågående muralmålning.
Färg och form sätter prägel på centrum
Konsten är dock bara en del av den helhet som projektet vill skapa. Genom tydliga visuella detaljer som knyter an till ortens kultur och historia stärks Orsas varumärke. Ett exempel är det traditionella magdbandsmönstret från Orsadräkten, som ska vara som en röd tråd i centrum. Till exempel har en centrumkarta och anslagstavla med magdbandsmönster monterats på Coops fasad. Mönstret är även tryckt för att företagare i centrum ska kunna fästa det i sina skyltfönster. Även välkomstskyltarna i centrum har fått en uppdatering med inslag av ossmål, det lokala språket som är en viktig del av Orsas kulturarv.
Ett gemensamt ansvar för framtiden
Det som gör projektet unikt är den breda samverkan mellan olika aktörer. Företagare, föreningsliv, kommun och invånare har alla varit med i processen genom workshops, möten och en nära dialog. Projektet kompletterar Orsa kommuns satsning på att göra Slipstenstorget till en grönare och mysigare mötesplats. Fokus har legat på att skapa en långsiktig plan där Orsa kommun och näringslivet tillsammans fortsätter utvecklingen av centrum även efter att projektet är avslutat.
Målen för framtiden är tydliga. Centrum ska bli en mer attraktiv plats för både unga och äldre, fler lönsamma verksamheter ska etableras, och fler unga entreprenörer ska lockas att starta företag i Orsa. På lång sikt hoppas man även att ett mer levande centrum ska göra Orsa till en mer attraktiv ort att flytta till.
En ljus framtid för Orsa centrum
För Orsaborna innebär förändringarna att centrum blir mer än bara en plats för nödvändiga inköp. Med nya mötesplatser, konst och en tydligare lokal profil blir det en levande miljö där människor kan trivas och umgås. Samtidigt stärks
förutsättningarna för ett blomstrande näringsliv, där såväl nya som etablerade företag får en bättre chans att växa.
Med initiativ som Krusi Orsa, magdbandsmönstrade detaljer och en långsiktig utvecklingsplan ser Orsa centrum ut att gå en färgstark och spännande framtid till mötes.
Och kanske är det just det som behövs för att sätta Orsa på kartan – inte bara som en plats att besöka, utan som en plats att verkligen leva i och där centrum speglar vår historia.
Anslagstavlan/centrumkartan på Coop Orsas fasad.
”Ossmålet är en unik del av Orsas historia, genom att synliggöra det i centrum stärker vi den lokala identiteten och stoltheten”
- Anna Paulsen,
projektledare
Projektinformation
Lokalt ledd utveckling
”Spännande centrum för lönsamt företagande” är ett projekt som bedrivs med projektstöd inom ramen för lokalt ledd utveckling i Dalälvarnas utvecklingsområde.
Lokalt ledd utveckling bygger på den etablerade Leadermetoden, där utvecklingsinsatser initieras och drivs av de som bor och verkar i området.
Leader
Leader är en metod inom EU:s landsbygdsprogram som syftar till att skapa lokal utveckling genom samverkan mellan offentlig, privat och ideell sektor. Målet är att stärka företagande, innovation och hållbar tillväxt i landsbygdsområden genom att engagera lokala aktörer i utvecklingsprocessen.
Syfte
Syftet med projektet är att bidra till att göra Orsas centrum mer spännande, intressant och engagerande som mötesplats med lokal profil och detaljer från musik, kultur, Grönklitt, fäbodar och vildmark samt att göra en överenskommelse med Orsa kommun om att vi framåt tillsammans ska jobba för att fortsätta utveckla centrum till en trevlig mötesplats för Orsaborna.
Projektets möjliggörare
Projektet finansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och ägs av Orsa Besparingsskog. Företagarna Orsa ansvarar för projektledning och genomförande, med Anna Paulsen som projektledare. Ordförande för Företagarna Orsa är Ola Granholm. Lotta Hernek är designer och har arbetat tätt tillsammans med Anna Paulsen genom hela projekttiden.
Totalt målas tre fasader i Orsa.
Vägarna vi tar för givet
– men vem sköter dem egentligen?
I detta nummer av Jordägaren berättar vi om vägar, man tar dem för givet men vem sköter dem egentligen? Här kommer en sammanställning av vad vi gör både sommaroch vintertid, samt svara på frågan vad jordägar vägar egentligen är.
Vad menas med jordägarvägar?
Jordägarvägar är vägar som Orsa Besparingsskog sköter som ett bidrag till delägare och bygd. Skötseln finansieras delvis av jordägarnämndens bidrag för vägar, delvis med bidrag från kommunen och staten. Orsa Besparingsskog har ingen juridisk skyldighet att utföra skötseln av dessa vägar men vi väljer att göra det i syfte att gynna delägare och bygd.
Två typer av Jordägarvägar
Jordägarvägar kan delas in i två vägtyper – byvägar
och skogsvägar. Byvägar är i stort sett det vägnät som finns i byarna i den södra delen av Orsa kommun. Skogsvägar är en del av det vägnät som finns utanför byarna. Vi sköter inte alla vägar, de som inte sköts av oss är privata åtkomstvägar. De flesta jordägarvägar går över delägarfastigheter och ingen förrättning för att fastställa ett vägområde eller samfällighet finns hos Lantmäteriet. Vägarna har tillkommit då man haft ett gemensamt behov och därför ömsesidigt upplåtit marken för vägändamål.
Cecilia Forslund Cecilia Forslund, Kola Productions, Julius Aspman, Pippi Gunnars
Byvägar
Vi sköter ett antal byvägar i Orsa, detta grundar sig i att Orsa Jordägare från början behövde få åtkomst till åkermark eller skog. Jordägarna tog då på sig ansvaret för väghållningen för att möjliggöra jord och skogsbruk. Mellan 1975–2024 fanns ett avtal mellan Orsa Kommun och Orsa Besparingsskog angående denna väghållning. Från och med 2025 söker vi bidrag från kommunen för vägskötseln, men det finns ett krav att det måste finnas mantalsskrivna på minst tre olika adresser längs vägsträckan för att vi ska kunna få bidrag på dessa.
Vid rustningar och större underhåll har vi också möjlighet att få bidrag från kommunen. Vissa utpekade vägar till besöksmål samt viktiga förbindelsevägar har Orsa kommun även beslutat att ge bidrag för.
Skogsvägar
Skogsvägarna är det vägnät som till stor del saknar fastigheter med permanentboende. Ofta finns fäbodar längs dessa och idag är de främst nyttjade för skötsel av den skog som ägs av olika jordägare samt rekreation för allmänheten. Dessa vägar har olika standarder beroende på det planerade nyttjandet och eventuella statliga bidrag. Skogsvägnätet får nyttjas kostnadsfritt. Skogsvägarna vi sköter har inte vägbommar.
Ekonomi och budget
Under 2024 uppgick kostnaderna för jordägarvägarna till cirka 21 miljoner kronor, medan intäkterna låg på 8 miljoner kronor. Jordägarnämnden har bidragit med 13 miljoner kronor för att täcka underskottet. Trots att budgeten överskreds på grund av omfattande underhållsåtgärder har vi balanserat ekonomin över tid. 2025 har man avsatt 13,5 miljoner kronor i budgeten för Jordägarvägarna från Jordägarnämnden. Vi söker fortsatt bidrag från kommun och stat. Vårt mål är att hålla vägarna säkra och minska driftskostnader genom planerat underhåll och därmed undvika akuta insatser och reparationer.
Vägarna som sköts av Orsa Besparingsskog är fria att använda för allmänheten, till exempel för jakt.
Vägmästarens roll
Vägmästaren är den som håller i alla trådar för att Jordägarvägarna ska vara farbara och hålla en god standard. Vår vägmästare heter Lisbeth ”Pippi” Gunnars. För frågor eller funderingar kring våra vägar finns Pippi att nås på telefonnummer 0250-55 26 34 eller lisbeth.gunnars@orsabesparingsskog.se.
Åtkomstvägar
Utöver Jordägarvägarna finns även åtkomstvägar, vilket är de vägar som byggts för att underlätta åtkomsten till delägarnas skogsfastigheter. Man kan dela in dessa åtkomstvägar i fyra olika kategorier;
• Privata åtkomstvägar.
• Äldre åtkomstvägar med många delägare, ofta oklar skötsel idag.Frivilliga överenskommelser om åtkomstvägar som bildades i början av 2000talet med hjälp av bidrag. Åtkomstvägarna är bildade genom frivilliga överenskommelser för att underlätta åtkomsten till delägarnas skogsfastigheter.
• Vägar som förvaltas av Orsa Åtkomstvägars samfällighetsförening. Åtkomstvägarna underhålls genom Orsa Åtkomstvägar samfällighetsförening. Delägarna i vägarna delar sedan kostnader enligt Lantmäteriets fastställda andelstal. Ofta sitter det vägbom vid åtkomstvägar.
Bidrag till åtkomstvägar
Jordägarnämnden kan bidra med 50% för bildande av gemensamhetsanläggningar för åtkomstvägar, till byggnation och rustning av befintlig väg.
Vägunderhåll på vintern
De vägar vi har statliga eller kommunala bidrag för vinterväghållning hålls snöröjda under vintern. Övrigt vägnät snöröjs utifrån behov som skogsbruket har. I samband med en avverkning beställer markägarens representant, oftast en virkesköpare eller markägaren själv, upptagning (snöröjning) av vägen till den planerade arbetsplatsen och till lämplig vändplats för lastbilar. I de fall vägarna som snöröjts ingår i vårt vägnät står Orsa Jordägare för vinterväghållning fram till två veckor efter avslutad skotning, för att virket ska hinna köras ut. Vägar som inte ingår i vårt vägnät debiteras beställaren all vinterväghållning.
Vägunderhåll på sommaren
På sommaren kan du se två typer av vägar ute i skogen: Det finns de vägar som har ett fint lager grus och det finns de vägar som har grövre grus med större sten.
Vägskador som uppkommer i samband med skogsbruk debiteras den som skadat vägen. På bilden en mindre skada på en grusväg.
De vägar som är större, byvägarna och de vägar som har statligt bidrag har ett slitlagergrus av grannare fraktion, de hyvlas och saltas på försommaren för dammbindning. Salt är en produkt som blivit mycket dyrare de senaste åren, varje ton kostar närmare 5000 kronor i inköp och räcker ungefär en kilometer. Övrigt vägnät har grövre grus (bärlager) för att klara de tunga transporter som skogsbruket innebär, till exempel timmerbilar eller transportfordon.
Vatten - Vägarnas största fiende
Som titeln redan avslöjat – vatten är vägarnas största fiende. Det fick vi ju se förra året när vårfloden spolade av hela Tjärnbäcksvägen i Bjus.
Avvattning av väg och diken är därav oerhört viktigt för att vägen ska ha bärighet och få så få skador som möjligt, vilket gäller både sommar och vinter. Vi byter ofta till större trummor vid trumbyten för att minska risken för igenfrusna trummor och för att de ska stå emot extremflödena i samband med kraftig nederbörd.
Vägskador och ansvar
Vägskador som uppkommer i samband med skogsbruket ska anmälas till oss och debiteras de som orsakat dem. Detta kan röra sig om sönderkörda
Grus I dagsläget är alla grusfraktioner någon form av krossgrus endera från berg- eller moräntäkter, vilket innebär att det blir en del vassa stenar av hårda bergarter, till exempel av porfyr. Vi vill ha hårda bergarter i gruset för att det ska vara bärigt och inte bli lerigt på vägarna.
Den avspolade Tjärnbäcksvägen i Bjus. Skadan rapporterades in och Inom några timmar var den åtgärdad.
diken som uppkommit vid överfart av maskiner, sönderkörd väg/grusning vid avlägg eller att maskinerna kört längs vägarna med band på mellan trakter. Om du åker längs våra vägar och hittar en vägskada, hör av dig så att vi kan åtgärda problemet. Maila ett foto och en kartposition till 0250552607@ orsabesparingsskog.se.
Vägområde - Håll vägarna fria från träd och stängsel För att vi ska kunna utföra ett bra jobb och för att vägarna ska kunna hålla en god standard behöver det vara trädfritt minst fem meter från vägbanan. Genom att hålla detta område fritt underlättar vi för att vägen torkar upp snabbare och att plogning och snödikning blir enklare. Vi är tacksamma om ni själva hugger och håller rent kring detta område. Stängsel för djur som inte används under vintertid inom tre meter från vägbanan bör tas ner för att undvika nedkörning vid snödikning. Staketet syns inte under snön, detta speciellt om vintern är snörik som den var 2023/2024.
Kör försiktigt vid tjällossning
Under tjällossning och perioder med mycket regn blir vägarna extra känsliga.
• Körning orsakar djupa spår som förlänger torktiden.
• Väghyvel kan inte användas förrän vägen är tillräckligt torr, annars orsakar den mer skada än nytta.
Några små fakta om vägarna i Orsa
• Orsa Besparingsskog sköter ungefär 120 mil väg, hälften finns uppe på besparingen och den andra hälften är de vägar som vi sköter ikring Orsa och alla kringliggande byar.
• I kartan till höger syns de vägar som vi sköter utanför vår mark. På nästa uppslag syns många av de vägar som ligger på vår mark.
• Vägarnas ursprungliga syfte var för jord- eller skogsbruk. Idag kan även vägar med turistiska värden skötas.
• Visste du att på vägar med grövre grus kan du minska risken att få punktering genom att sänka hastigheten? Runt 30-40 km/h brukar vara lagom för att minska risken.
• Den största delen av Jordägarnämndens bidrag går åt skötsel och underhåll av vägar. Den totala bidragsbudgeten för 2024 var 18 078 000 kronor.
Vår Hyvelmaskinist på S1:an, Mats Andersson.
Jordägarväg Skogsväg
Jordägarväg Bidragsväg
Vägtyperna bygger på ett äldre kartunderlag. Felaktigheter kan förekomma.
Skifte 1:50000 (Egen Mark)
Skifte 1:50000 (Ägda Reservat)
Meter
Risulampi, Abborrsjön och Abborrtjärn är våra minsta stugor med fyra sängplatser fördelat på två våningssängar. Dessa ligger intill sjöar eller tjärnar och bjuder på fina, mysiga vyer mitt inne i skogen. Grusvägar leder fram till var och en.
Hyr stuga på skogen!
Orsa Besparingsskog har nio stugor för uthyrning, alla belägna i närheten eller precis intill vattendrag. Njut av bastu i de stugor som har det eller ta en fisketur, skogspromenad eller varför inte en cykeltur längs våra grusvägar?
Skanna QR-koden för att komma till stuguthyrningen på vår hemsida:
Vi reserverar oss för eventuella prisförändringar, tryckfel eller andra oförutsedda ändringar.
Tre platser att besöka i sommar
Ta dig till fots upp på berget som brandtornet står på och njut av medhavd matsäck med en milsvid utsikt. Utforska det välbevarade brandtornet som byggdes 1889 och klättra uppför trappan för att se ännu längre.
1.
PILKALAMPINOPPI
Vandra genom Sandsjöåns naturreservat fram till kvarnen och stampen. 30 Augusti 2025 mellan 1014 är det kvarnen och stampens dag, välkomna att höra stampens dånande läte genom skogen.
2.
RÅBERGSKVARN & VADMALSSTAMP
På Finnberget kan du vid midsommar se en härlig blomsterprakt på täkten. En raststuga finns som alltid är öppen för besökare. På Finnberget fanns fast boende från 1820talet och ungefär 100 år framåt.
3. FINNBERGET
Kungligt besök på besparingsskogen
Siljans sågverk firade sitt 100-årsjubileum 1997 med kungligt besök. Firandet inkluderade en galamiddag, skogsbesök på besparingsskogen och en helikoptertur där kungligheterna fick ta del av forskning om älg och björn. Dagen avslutades vid Siljans strand med minnesgåvor.
Rune Dehlén Rune Burtu
Bakgrund
Den 4 juni 1997 firade Siljans sågverk 100årsjubileum. Firandet pågick i tre dagar. Genom Siljans sågverks ägare Patrik Fredell, med kontakter till kungahuset, hade kungen, drottningen, prinsessan Christina samt ett par hovdamer valt att närvara vid jubileet. Då Besparingsskogen var en betydande timmerleverantör till Siljans sågverk hade även vi fått en inbjudan att deltaga i firandet.
Första dagen av firandet ägnades åt sågens personal och utländska gäster. Andra dagen, den 4 juni, genomfördes visning av sågen, samt avhölls galamiddag i partytält på sågens område med underhållning av Lena Willemark och Orsa spelmän. Den tredje dagen ägnades åt
utomhusaktiviteter. Patrik Fredell hade föreslagit kungen ett antal olika aktiviteter. Kungen valde att på förmiddagen besöka Siljansfors skogsmuseum och att på eftermiddagen göra ett besök på Orsa besparingsskog.
HKP-färd till Tallsjön
Från Siljansfors äntrades färden i två helikoptrar upp till besparingsskogen. Vi passerade vasloppsspåret, där kungen redovisade sina minnen, och åkte därefter vidare upp mot Grönklitt. Vi passerade över björnparken, där för dagen även Skansens björnar erhållit en tillfällig boning under tiden som man genomförde ombyggnationer på Skansen.
Kungaparet anländer till Tallsjön.
Redovisning av projektet; Älg och Björn
Vid Tallsjön redovisades projektet älg och björn för kungligheterna. Projektets mål var att belysa interaktionen mellan älg och björn, framför allt vid hög björntäthet. Projektet leddes från Sveriges lantbruksuniversitets fältstation vid Grimsö.
Huvudresultatet från projektet var att ungefär 25% av de nyfödda älgkalvarna tas av björnarna. Vid ett tillfälle hade fältpersonalen till och med sett en björn som hade dragit ut kalven från kon. Den älgko som tidigt förlorar sin kalv, kompenserar detta genom att till kommande år i högre grad föda tvillingkalvar. Det minskar då björnarnas predation på älgkalvar från 25 till netto 16%.
Pejling av björnar och älgar
Efter redovisning av projektet äntrades åter de kungliga helikoptrarna. Denna gång följde Sven Brunberg med från Skandinaviska björnprojektet, tillika verkstadsförman på Orsa besparingsskog. Sven var utrustad med pejlingsutrustning för att kunna spåra märkta björnar. När man sitter i en helikopter har alla hörselkåpor med mikrofon för att man i bullret skall kunna kommunicera med varandra. Nu var dock drottningen så frågvis och talför att Sven inte kunde höra pipen från pejlingsutrustningen. Sven blev därför tvungen att på ett fint sätt be drottningen att vara tyst, så att han kunde höra pejlingsutrustningen. Nu gick pejlingen bättre. På ca fyrtiofem minuter spårade man upp 3 björnar och 5 älgar.
Helikopterfärd mot Mora Återkomna till Tallsjön lämnade Sven helikoptern och undertecknad tog åter plats i helikoptern. Kungen var entusiastisk och berättade om vad de fått se av björnar och älgar. Färden gick nu öster ut. Vi hovrade över ett par av de flerhundraåriga tallarna vid Värmderåsen. Kungen frågade om det fanns någon fäbod i närheten? Det finns det inte, men det är inte så långt till en stor fäbod vid Ärteråsen. Där fick vi se får, getter och kor. Därefter for vi längs Ore älv tills vi kom till Skattungby. Där berättade jag att Ingemar Bergman hade spelat in delar av några filmer, bland annat Jungfrukällan. Vidare mot Orsa kunde
Henry Eriksson hälsar drottningen välkommen till Tallsjön.
vi visa de kungliga att det finns ett embryo till ytterligare ett Dalhalla vid Kalholens kalkbrottet. Därefter gick färden vidare till Patrik Fredells bostad vid Harabacken i närheten av Siljans strand. Där landade vi i en kohage inte långt från bostaden.
Avlämning av kungligheterna vid Harabacken När kungligheterna stigit av helikoptrarna passade jag på att överlämna några gåvor som minne från besöket på Orsa besparingsskog. När kungligheterna gått in i huset för att förbereda sig för middagen, blev säpopolisen och jag ensamma kvar utomhus. Jag frågade då honom hur han trodde att kungen hade uppfattat besöket på besparingsskogen. Han svarade då kort och koncist; ”pappa var nöjd”.
De kungliga får en redovisning av projektet; Älg och Björn.
Höstexkursionens heta ämnen
Biokrediter, plantförädling, politik och artskyddskonflikter.
Det är några av de heta ämnena som kommer att lyftas på Höstexkursionen i september.
Karin Lepikko, denna artikel har tidigare varit publicerad i tidningen SKOGEN. Redigerad av Cecilia Forslund.
Markvärd och därmed medarrangör för årets upplaga av Höstexkursionen är Orsa Besparingsskog och ett av ämnena som berörs är biodiversitetskrediter. Säljare av de första krediterna var just Orsa besparingsskog och under exkursionens första dag kommer deltagarna att få besöka de berörda skogsområdena.
– Vi kommer att vara i fält och tillsammans med Qarlbo Biodiversity prata om vad som krävs för att säkra biokreditvärdighet, hur vi jobbar i praktiken. Vi redogör för tre olika typer av biokrediter, säger Per Eriksson, förvaltare på Orsa besparingsskog. Han fortsätter:
– Quarlbo Biodiversity är ett investmentbolag som är tidigt ute med ett system för kommersiella biodiversitetskrediter.
Föreningen Skogens generalsekreterare Johan Larsson inflikar:
Forslund
– Just detta, att vi får möjlighet att ta del av en ny ung marknad är ett av flera skäl till att vi är så väldigt nöja med våra markvärdar.
På besparingsskogens omfångsrika marker finns det mesta inom skogsbruk, även något som Per Eriksson kallar konfliktområde.
– Vi kommer att visa upp skog där avverkningar stoppas efter att Naturskyddsföreningens lokalavdelning har överklagat, säger han. Syftet är enligt honom att visa hur naturvård och produktion kan kombineras.
– Vi vill visa hur man kan skapa höga naturvärden utan att lägga en död hand över skogsbruket och i slutänden landsbygdsutvecklingen. Frågor glöms bort som till exempel: Vem ska ploga vägarna om skogsbruket stoppas.
Johan Larsson tar fasta på just vikten av en
Cecilia
helhetsbild. Vilka konsekvenserna utanför skogen kan ett avverkningsstopp få?
– Tänk om miljöorganisationer kunde fråga: Hur kan vi hjälpa till med naturvård i skogsbruket och samtidigt gynna landsbygden?
Dag två kommer höstexkursionen att besöka Tallheds plantskola som ägs av Orsa besparingsskog.
– Här produceras ungefär sju till tio miljoner plantor årligen. Vi kommer att berätta om både frö och plantförädling, något som kanske inte riktigt alla har kläm på. Vi tar också upp plantskolans betydelse för bygden, säger Per Eriksson. Plantskolan blir också platsen för exkursionens traditionsenliga paneldebatt med politiker.
– Det är så mycket på gång inom EU och den i den svenska skogspolitiken. EUregler ska implementeras och regeringen ska ta ställning till både skogsutredning och miljömålsberedning. Det blir en högaktuell, informativ politisk diskussion, säger Johan Larsson om just politikerdebatten när han pressas att välja en favorit bland programpunkterna. Han ser exkursionen som ett bra tillfälle för inte minst tjänstemän att ta del av vad som är på gång inom skogsbruket. Den ska också vara en arena för
konstruktiv diskussion mellan olika intressen, ett sätt att minska polarisering, anser han.
Per Eriksson framhåller en hjärtefråga som genomsyrar flera ämnen på exkursionen: landsbygdsutveckling.
– Orsa besparingsskog omsätter över hundra miljoner kronor som till stor del kommer kommunen till gagn. Det ska ställas mot att vissa organisationer vill att all skogsskötsel stoppas för att åstadkomma ett naturtillstånd helt utan mänsklig inverkan. Vi vill visa att det är möjligt att virkesproduktion och höga naturvärden samsas på ett innovativt sätt och att skapa nya affärsmöjligheter.
Fakta Höstexkursionen
23-24 september
Orsa
Anmälan görs på skogen.se/hostexkursionen-2025, eller skanna QR-koden!
Där hittar du också mer information löpande.
Säkra dina plantor för 2027
– boka senast 15 februari 2026!
Tallheds plantskola är ett lokalt alternativ för dig som vill ha förstklassiga plantor till konkurrenskraftiga priser. Vi erbjuder skogsplantor av lämpligt ursprung för ditt behov! Fyll i vårt beställningsformulär via QR-koden eller kontakta oss för rådgivning!
Behöver du fylla på gasol för sommarens äventyr?
Kom till Tallheds Plantskola – snabbt och enkelt! Vi fyller på godkända gasolflaskor enligt gällande säkerhetskrav! Se prislista på hemsidan, eller kontakta oss om du har frågor. Delägare i Orsa Besparingsskog samt boende i Orsa har 15% rabatt.
En uppdatering från
Tallheds plantskola
Tallheds Plantskola genomför stora förbättringar med nya maskiner, moderniserade växthus och effektivare uppvärmning. Samtidigt satsar vi på skogsplantor från förädlade fröer, vilket ger högre tillväxt och bättre motståndskraft mot sjukdomar och klimatförändringar.
Aktuellt från Plantskolan
På Tallheds Plantskola satsar vi stort på modernisering och arbetsmiljö. Just nu genomför vi flera viktiga förbättringar: fönsterbyte och byte till jordvärme i personalbyggnaden, en ny packmaskin och en ny tvätt i sådd och packhallen. Dessutom byter vi till kanalplast i de tre sista växthusen – ett projekt vi nu kan slutföra!
Fröförädling – hur fungerar det?
Alla våra plantor har sitt ursprung i noggrant utvalda fröplantager. Vi är delägare i nio stycken plantager idag. De flesta av våra plantor kommer från tredje generationens frö (TreO).
För att få bäst resultat tar man frön från de bästa träden. När de blivit träd som ger frön, tar man frön från de bästa individerna där. De första omgångarna planterades på 1950 och 1960talen och kallades EttO. Nu har det anlagts plantage för fjärde generationen vilket innebär ännu bättre
anpassade skogsplantor om ungefär 15 år!
Förädlat material ger inte bara högre tillväxt, utan också bättre motståndskraft mot sjukdomar och anpassning till framtidens klimat, i jämförelse med ett beståndsfrö man plockar direkt från skogen. Tredje generationens frö ger ungefär 1020% högre tillväxt än ett beståndsfrö och fjärde generationens frö ger ungefär 3040% mer.
Dubbelbarr och enkelbarr – vad är skillnaden?
Dubbelbarrsplantor genomgår en ”långnatt” där vi kan styra ljusförhållandena för att simulera en extra växtsäsong. På så sätt blir plantan kraftigare och bättre rustad för skogsplantering.
Hans Enmalm 0250-55 26 11
Omvärldsbevakning
med Nicklas Samils, Sveriges Allmänningsskogars förbund
Det har skrivits en del i media på sistone om
Miljömålsberedningens förslag till att få Sverige att leva upp till EU:s krav på biologisk mångfald och koldioxidinlagring i markanvändningssektorn (LULUCF). Själv har jag genom Sveriges Allmänningsskogar Förbund haft förmånen att delta som expert i beredningen. Där gavs möjligheten att lyfta fram besparingsskogarnas förutsättningar och hur de förvaltas, vilket som bekant skiljer sig från många andra större skogsägare genom sin långsiktighet och senare slutavverkning.
Tveksamt första intryck
Under den första tiden kändes det som att vi var på väg mot en repris av många tidigare utredningar och nationella samrådsgrupper. Beredningen tycktes fokuserad på att föreslå nya naturreservat (omkring 1 1,5 miljoner hektar!) och gissa var en stor del av dessa nya reservat föreslogs?
Ja, en stor del av reservaten pekades ut hos förbundets medlemmar, alltså skogsägare som redan utsatts för kontinuerliga exproprieringar. Det kändes lite som att någon hade dammat av en gammal
idé från skrivbordslådan utan att först betrakta verkligheten. Är det verkligen rimligt att använda skattemedel för att köpa och skydda ännu mer skog från skogsägare som redan har ett långsiktigt balanserat brukande? Den existerande förvaltningen hos besparingsskogarna leder redan till mer biologisk mångfald och håller kol bundet längre än många andra skogliga aktörer. Den typen av skogsbruk måste i stället lyftas fram som något positivt i dessa sammanhang.
Nicklas Samils, SAF Skog: Cecilia Forslund Porträtt: Tobbe Nilsson
Äntligen blir vi lyssnade på
Med en lättnadens suck hamnade nämnda förslag slutligen, tack och lov, i malpåse. I stället föreslogs just senarelagd avverkning för att främja såväl biologisk mångfald som kolinlagring under längre tid! Det är mycket positivt att man nu tar till sig något vi försökt förmedla i flera sammanhang: Om man ägnar sig åt besparingsskogarnas skogsförvaltning går det på så vis både att ”äta kakan och ha den kvar”. Däremot bör vi vara medvetna om att en begränsning av mängden tillgänglig råvara riskerar påverka industrin negativt och i slutänden höjs priserna för konsumenten.
Några förslag från beredningen Ett av beredningens förslag är att Sverige, enligt EU:s strategi för biologisk mångfald, ska skydda alla återstående urskogar och all gammal skog (”gammal” enligt definitionen av EU:s förnybartdirektiv, vilken bland annat anger ett generellt tröskelvärde om minst 180 år). Dock anger förslaget att privata fastighetsägare som väljer formellt skydd av urskog och gammal skog som ersättning i möjligaste mån ska kunna välja mellan ersättningsmark, intrångsersättning eller köpeskilling.
Andra förslag som presenterats omfattar ökad skogsgödsling för att binda mer koldioxid, utfasning av torvutvinning och att inkludera ytterligare skyddsformer i det underlag som rapporteras in till EU.
Vad är egentligen verkligt?
EU:s krav är höga: Sverige ska öka sitt årliga nettoupptag av koldioxid med 4 miljoner ton till 2030. Beredningen tror att deras förslag kan ge upp till 7 miljoner ton per år. Men Naturvårdsverket invänder och menar att vi egentligen behöver 19 miljoner ton per år för att kompensera för minskad kolinlagring. Orsaken är skogsbränder, barkborreangrepp, avverkningar och äldre skogar som växer långsammare. Det är som att vi springer ett lopp där mållinjen hela tiden flyttas framåt.
Slutligen kan man konstatera att Miljömålsberedningen paradoxalt nog har betonat hur viktigt det är att satsa på hållbara långlivade
produkter och mer träbyggande. Samtidigt kan de förslag som lämnats slå hårt mot sågverkens tillgång till råmaterial och deras förmåga att leverera just de klimatvänliga produkter som efterfrågas.
Sammanfattningsvis: det behövs samtal och sunt förnuft
Det som började som en oro över att våra medlemmars skogar skulle användas till att bilda reservat och nationalparker har alltså landat i något mer balanserat. Men jag kan inte låta bli att känna att vi fortfarande famlar lite i mörkret. Vi har en plan, men räcker den verkligen för att möta EU:s krav och Naturvårdsverkets dystra siffror? Jag hoppas det. För skogens skull, för klimatets skull och för att jag inte vill sitta i en ny beredning om fem år som tar upp samma fråga.
Kanske är det dags att skogsägare och beslutsfattare möts bland gran och fur och ser skogen för dess samtliga nyttor?
Sveriges Allmänningsskogars förbundsstämma med tillhörande exkursion
I slutet av sommaren kommer Orsa
Besparingsskog att vara värd för förbundets stämma med tillhörande exkursion, som inträffar vartannat år. I tre dagar visar vi upp delar av Orsa för att visa allmännings- och besparingsskogarna runt om i Dalarna och Norrland vilka vi är och vad som är speciellt här hos oss. Vi visar upp vad vi arbetar med och kommer denna gång bland annat att lägga fokus på biodiversitetskrediterna. Vi bjuder in ett hundratal gäster att spendera tid med oss i Orsaskogen.
En månad senare kommer vi dessutom att vara markvärd för Föreningen Skogens höstexkursion, mer om detta på sidan 24-25.
En framtid bland islandshästar –
Siktet Inställt på Hólar
Siri Bastman är 16 år och studerar Naturbruk –Häst i Rättvik. Hon är uppvuxen med islandshästar och har sedan förra terminen sökt stipendium från
Orsa Besparingsskog. Redaktionen träffar henne och islandshästarna Ìsòlfur, Hervar och Balthasar.
Cecilia Forslund Cecilia Forslund, privata foton
Hemma i stallet
Redaktionen träffar Siri i stallet i Stenberg, där det för tillfället huserar femton islandshästar. Gården ägs idag av Siris moster Johanna men under Siris uppväxt var det hennes mormor och morfar som ägde den. Siri och hennes familj flyttade till Orsa när hon var ungefär sex år, men innan dess besökte
hon sin mormor och morfar ofta och då hamnade
Siri oftast inne i stallet. Islandshästar har alltid varit av intresse för henne.
Skola och fritid
Siri har inte alltid varit säker på att hon ville studera häst i gymnasiet men nu känner hon att hon hamnat
helt rätt. Innan hon började skolan där hade hon aldrig ridit annat än islandshästar. Hon bor kvar i Orsa och pendlar varje dag till Rättvik. Siri berättar: – Nu i ettan provar vi på lite olika inriktningar inom hästsporter, till exempel dressyr, hoppning, brukskörning och trav. I tvåan väljer vi inriktning –antingen ridhästar eller travhästar.
På fritiden har Siri inte så mycket tid till annat än hästar, vilket passar henne bra. Hon känner sig nöjd med att tillbringa sin tid i stallet. Hon tycker att det är bäst att se hästarna utvecklas.
– Det gäller både att utvecklas som häst men också gångart/prestationsmässigt. Det är roligt att se hästarna utvecklas till sin fulla potential och att få hjälpa dem dit.
Fyra egna hästar
Siri har fyra egna hästar. En som hennes moster födde upp, han är nitton år idag och har bott här på gården hela tiden. Först tog mostern hand om honom, sedan hennes mormor och sedan sexsju år tillbaka är han Siris ansvar. Den andra hästen tog hon över när han var fem.
– Han har varit lite knepig men nu börjar det bli någonting av honom också, skrattar Siri. Hon fortsätter:
– Sen har vi köpt en för två år sedan ungefär och så har jag en fölunge.
Siktet inställt på Hólar
Efter gymnasiet drömmer Siri om att arbeta professionellt med islandshästar. Vi pratar lite om vad det finns för alternativ; hippolog till exempel. – Det är en ganska djup utbildning inom häst. Sedan finns det till exempel hovslagare och unghästtränare. Man kan också utbilda sig som ridlärare på olika nivåer men det är ju mer mot ”vanliga” hästar, inte islandshästar. Det finns en jättefin skola på Island, Hólar, som erbjuder specialiserade utbildningar inom hästvetenskap, särskilt med fokus på islandshästar. Hon fortsätter:
– Drömmen är att bygga upp en gård och arbeta med islandshästar, träna, utbilda, rida in. Då ingår det i drömmen att plugga på Hólar. Där hålls utbildningen på isländska, så det måste jag i sådana fall lära mig först. De som pluggar på Hólar och som är från Sverige brukar resa dit en sommar först för
att lära sig språket. Man blir ju också ganska insatt i islandshästvärlden när man är som mig. Man lär sig att förstå så småningom.
Vad skiljer islandshästar mot andra?
– Dels har de två extra gångarter – tölt och pass –vilket skiljer dem från andra raser. Dessa är genetiska, därför kan inte ”vanliga hästar” lära sig dem.
– De är också självständiga och har egentligen inget behov av människan, säger Siri. Samtidigt är de arbetsvilliga och har mycket häst i en liten kropp.
På frågan om stipendiet från Orsa Besparingsskog hjälper henne, får jag svaret:
– Stipendiet från Orsa Besparingsskog lägger jag undan och sparar för framtiden – kanske till utbildningen på Island.
Islandshästarna Hervar och Ìsòlfur.
Toleransresa till Auschwitz
– en resa för förståelse och gemenskap
Initiativet
Initiativtagare till Orsaskolans toleransresor är
Therésia JonesKjellin, SOlärare på Orsaskolan. Hon började undervisa i Orsa 2020, samma år som hennes yngsta barn började högstadiet på Morkarlbyhöjdens skola. Där hade liknande resor för elever i årskurs nio genomförts i flera år, vilket fick Therésia att ställa sig frågan: –Varför gör vi inte samma sak på Orsaskolan? I årskurs nio läser eleverna om Förintelsen, och behovet av att skapa större förståelse och tolerans för andra kulturer och länder är ständigt aktuellt.
Idén blir verklig
Therésia började förankra idén hos elever, föräldrar och skolledning. Förslaget fick gehör, och under höstterminen 2023 inleddes insamlingen till den resa som skulle ta eleverna till Krakow, med ett besök i koncentrationslägret AuschwitzBirkenau.
Efter resan fick eleverna skriva om sina upplevelser. Reflektionerna visade tydligt att det varit en starkt berörande och omvälvande upplevelse. Mille, en av eleverna som följde med, skriver:
– Jag tyckte idén lät jätterolig, men i början var jag lite skräckslagen. Det var ändå ett hemskt ställe att besöka. Men alla förstod att det skulle bli ett minne för livet samtidigt så jag tvekade inte en sekund på att följa med. Han fortsätter: – Auschwitz var hemskt. Vi hade en riktigt bra guide och det var väldigt lärorikt. Men det var så hemskt. Man kände döden i luften. Auschwitz delen var lite mer som ett museum medans Birkenau var en spegling av den extrema verkligheten. Kommer aldrig glömma det. Än idag
så kan jag bara känna ”varför?”. Alla hemskheter som man fick se en del av på de två timmarna vi var där, har varit en million andra människors verklighet. Det är overkligt, orättvist. Det var verkligen en lärdom för resten av livet. Therésia lägger till:
– Responsen var odelat positiv. Det har motiverat föräldrarna att i år återigen satsa på att genomföra en liknande resa, förutsatt att tillräckliga medel samlas in.
Årets insamling
Årets nior har under vintern och våren engagerat sig i olika insamlingsaktiviteter för att möjliggöra resan, som förhoppningsvis ska främja både förståelse och sammanhållning. Eleverna har bland annat startat en secondhandbutik i den gamla returbutiken, anordnat ett Alla hjärtans dagdisco och en konsert, bakat och sålt fika på julmarknader, hjälpt till under Vasaloppet, sökt och fått stöd från Orsa Besparingsskog, Sälen Buss, Orsa Församling, politiska partier med flera, samt arrangerat ett lotteri.
Förväntas bli ett minne för livet
En inbjudan har gått ut till samtliga elever och det krävs en omfattande insamling. Totalt är det 28 elever och sex medföljande vuxna (lärare och föräldrar, för att kunna genomföra resan tryggt) som planeras delta. Då de sista överlevarna från Förintelsen nu är på väg att lämna oss, blir det allt viktigare att historien förs vidare och hålls levande.
Intervjuade: Therésia JonesKjellin, lärare, Ola Granholm, förälder till en av årets nior och Mille Häggström, fd. niondeklassare på Orsaskolan.
Aktuellt & kontakt
SOM HAN UTÖVAR
AV SKOLÅRET BYGGS ÖVER MOTORVÄG
IRRA OMKRIG
BOR PÅ BALKAN
GRAN OCH TALL DEN ÄR FYSISK STARK
DEN TAR UPP NÄRINGEN UR JORDEN FLICKNAMN
DEN FÅR INTE MYCKET GJORT
ÄR INTE FLOCKDJUR
Lösning till förra årets korsord. Vinnaren är meddelad, grattis!
Höststämma 27 november 18.00
KALIUM
NACKHÅR PÅ HÄST SE GLAD UT BILTUR KVÄVE
TENNISMATCHDELEN
BARNEN PÅ BILDEN TROR NOG ATT JÄRNA SÄTTS PÅ METKROK
HÖGST UPP PÅ GRAN
SPORTFISKESJÖ
KALLAS CAROLINA KLÜFT YTTRADES BARRVÄXT
BEHÖVER MAN IBLAND MOBILEN
ÄR LJUSSTRÅLAR FÖRE DETTA SÄLJER UT HUSGAS
ANVÄNDS I EN AV TÄVLINGSGRENARNA
LIGGER VADMALSSTAMPEN VID HINDRAR BLODFLÖDE
ANVÄNDER MANNEN PÅ BILDEN
KAN VARA BÅDE VIT OCH BRUN DIAMOND SÅNGERSKA
LJUS TID DOPP DUO KLISTERREMSA MER ELAK LÄGGA TILL
KATTDJUR
ANVÄNDS I EN AV TÄVLINGSGRENARNA
UPPDELAR TRÄDSTAMMAR I SORTIMENT BRINNA FÖR VATTENDRAG
TVENNE ÄR OVANLIG VÄXT
Konstruktör: Ulrika Ressar, Solflätan
Skogsförvaltare
Per Eriksson 0250 - 55 26 01
Ekonomichef
Jenny Lassis 0250 - 55 26 02
Ekonomi & Bidrag
Gunilla Källbäck 0250 - 55 26 04
Financial Controller
Felicia Eriksson Levd 0250 - 55 26 06
Skogsskötselchef
Mats Karlsson 0250 - 55 26 37
Skogsvårdsledare
Anna Thunell 0250 - 55 26 38
Anmälan sker senast den 26 november klockan 16.00 till Jordägarkontoret, 0250-55 26 00 eller via vår hemsida. Kungörelse kommer närmare.
Kom ihåg att skicka in dina bidragsansökningar i tid och med fullständiga uppgifter. Behöver du hjälp? Kontakta oss! 0250-55 26 00 eller bidrag@orsabesparingsskog.se
Följ oss i sociala medier! Skanna QR-koderna eller sök efter Orsa Besparingsskog på Facebook, Instagram eller LinkedIn.
Produktion och virke
Magnus Lewenhaupt 0250 - 55 26 03
Vägmästare
Lisbeth ”Pippi” Gunnars 0250 - 55 26 34
Jakt, fiske & stuguthyrning
Anders Frääs 0250 - 55 26 05
Kommunikation och IT
Cecilia Forslund 0250 - 55 26 17
Delägarservice (boka tid)
Fredrik Eriksson 0250 - 55 26 39
Beredskap väg
Journummer 0250 - 55 26 07
Tallheds Plantskola
Hans Enmalm 0250 - 55 26 11
Ordf. Allmänningsstyrelsen
Martin Moraeus 0250 - 55 26 26
Ordf. Jordägarnämnden
Tomas Hanser 070-26 85 807
Epostadresser: se hemsidan under kontakt eller skanna QRkoden:
Växel: 0250 - 55 26 00
Kung Gustafs Väg 7, Box 55, 794 21 Orsa www.orsabesparingsskog.se
Räkning av årsringar
Utanför Myggsjö
Ny flaggstång på Pilkalampinoppi
Var med i utlottning av böcker och friluftssaker!
Skicka in ditt korsord till: Orsa Besparingsskog att: Cecilia Forslund Box 55 794 21 Orsa
Eller ta en bild och maila till cecilia.forslund@orsabesparingsskog.se.
Se till att bilden är läsbar. Senast 1 september 2025 vill vi ha ditt bidrag.
Vinnaren meddelas via mail eller telefon och genom att skicka in ditt bidrag godkänner du att vi publicerar ditt för- och efternamn i nästa nummer.
ÄLVHO - HISTORISK BYGD MED
MITT I NORDEN
STÖRST I BLEKINGE
MAMMA I BARNBOK DÅ OCH DÅ
FÅR EN DEL VÄGAR
STARKT FRÅN JAPAN
SPELAS FOTBOLL PÅ REKLAM
TAL FÖR HÅLSLAGARE GÖR FINT
KOMMALIK FAS BLIR VALD
VITALT F. VÄGARS HÅLLBARHET
PILKALAMPINOPPIBYGGNAD HELIGT KÄRL
BROMSSYSTEM
Avsändare: Orsa Besparingsskog, Box 55, 794 21 Orsa
ODR Samhällsinformation
LINA K:S FÖRSTA BOSTAD I ÄLVHO JAMAR I SKOGEN TASS SOM VÄXT NAMN PÅ
GER NÖDHJÄLP
BRUKAR SKÄMTARE KLIPPS KVISTAR MED
ÅRSKULL AV FRÖPLANTOR
MED GOTT OM KELTISK PRÄST
BLÅSINSTRUMENT VÄCKARE
FÖLJER PS
BOR MOPPAS GOLV MED
VAR OÖNSKAD FRAMFÖR PLOGEN
SAGODJUR 14/2KILLE
TESLA TOMMA ORD OKLART SVAR SPELKILLE
LÅÅNGA TIDER
HITTAS I SKOGEN IBLAND
STRÅTOPP VITAMIN
DUBBELBARRSPLANTOR BLIR KRAFTIGARE FÖR DE HAR UTSATTS FÖR EN SÅ KALLAD
VILL FRUSEN GÅ FÖR ALL DEL
FALLRIKTNING
BERGSRYGGAR
STERILISERA SILVERSTAD PARTIERS SLOTT
VÄXER I BESPARINGSSKOGEN
GRUNDSMAKEN I HONUNG KALLAS KANSKE MARIA NYSILVER
Konstruktör: Helene Skott
INDISKT PLAGG FÖRTÖJA IFALL
FISKAS I TALLSJÖN
STÅR FÖR DEN OKÄNDA