Folkhemmets design

Rostfritt stål – i sköna former för god hälsa

Skimrande stål – högt upp på masugnens krona. Bländande blixtar från glänsande gods. Med Avesta Art gör det rostfria stålet sin entré i den gamla hyttan.

Just här, i masugnens glupska gap, störtade malm, träkol och kalk ned för att i 1600-gradig hetta frigöra vitglödande järn. År 1874, när den första masugnen blåstes på, låg Avesta järnverk i frontlinjen för storskalig industrialism. Exakt femtio år senare var den moderniteten för alltid förbisprungen. I en annan del av järnverket togs då ett enastående utvecklingssprång. Metallurgen Bo Kalling lyckades framställa rostfritt stål som var både syrabeständigt och svetsbart. På kort tid erövrade Avesta järnverk en världsledande marknadsposition.

När Avesta Art lägger lock på den ålderdomliga masugnen blir den en konstscen, i gränslandet mellan design, teknik- och kulturhistoria och konstnärlig gestaltning. – Rostfritt stål revolutionerade livet i både hem och offentlighet. Så länge människan har kunnat framställa järn, har hon också kämpat mot rosten. Det rostfria stålet är underhållsfritt och håller i längden. Den som berättar är Thomas Lindblad, samlare, designhistoriker och folkbildare. Med samma fokus på materialet som på form och funktionalitet, visar han en exposé över rostfria brukstings segertåg i hem och värld. – Redan år 1925 börjar svenska företag tillverka vardagsvaror av rostfritt stål. Stockholmsutställningen 1930 blir ett genombrott för diskbänkarna. Rostfria kärl och bestick till matbordet kallas först silverstål, och när kronprinsparet gifter sig 1932 är rostfria kastruller och fat en officiell bröllopsgåva. Företagen engagerar konstnärer och formgivare för att designa bruksföremål, och nya kastruller recenseras i de stora Stockholmstidningarna. Den som vill imponera på vännerna, serverar kaffet direkt ur en rostfri panna. – Sverige är stolt över det rostfria, och de rostfria bruksföremålen blir massvaror som når de många hemmen. Det är ett hygieniskt material som dessutom genom enkel hantering frigör mängder med tid som dessförinnan hade gått till att torka, putsa och på andra sätt vårda rostande stål eller nysilver och silver. Kooperationens provkök, Hemmens forskningsinstitut och Svenska Slöjdföreningen som alla förespråkar enkelhet och funktionalism lovprisar det rostfria stålet.

Den blänkande samlingen av föremål i Avesta Art blir en berättelse om folkhemmets framväxt. Nästan alla besökare kan känna igen något. Enkla bruksting. Praktiska redskap. Kaffepannor. Moderna kastruller. Bestick. Förstås finns här verk från Avesta, ofta stämplade med dalpilar: Baljor, hinkar och köksredskap. Inte i något annat land har rostfritt blivit en så självklar del av vardagen som i Sverige. De stiliga sakerna samspelar med installationens stora ark av rå plåt. Olika ytor ger olika ackompanjemang – bjuder mera blänk eller bildar kärv kontrast. För gestaltningen svarar Tove Alderin.

Aluminium 5104 – på upptäcktsfärd i metall

Vid nästa masugn skapar aluminium magi. Med metallen själv som medium – och musik som förståelsebringande faktor – utforskas aluminiumets inre struktur och minsta beståndsdelar. Aluminiumatomerna formar sig som kuber, sammanlänkade i repetitiva gallerverk, där ytskiktet relaterar till tre inre dimensioner. Tove Alderin översätter materialets fysikaliska egenskaper till en symfoni. Tunna flak av aluminium är utforskade i ett ljudverk, där Thomas Lindblads och Torbjörn Lenskogs storslagna samlingar bildar orkester. Ljudverket är skapat av Tove Alderin tillsammans med musikern Gustav Löwenhielm, och deras undersökningar är dokumenterade i filmer med Tove själv och Lisa Andrén som fotografer.

Här, närmast himlen i den gamla järnhyttan, ger aluminium klang från andra sidan av Dalälven. Om Avesta, söder om älven, 1924 gav genombrott för rostfritt stål, svarade Månsbo, på älvens norra nipa, 1934 med att starta Sveriges första aluminiumverk.

Aluminium är en av planetens vanligaste metaller. Den är mjuk, rostar inte, är stark i legeringar och otroligt lätt. Täthet och styvhet mäter ungefär en tredjedel av stålets. Redan på 1800-talet identifierades aluminium som ett av jordens grundämnen. Kostsamma, men nyttiga, bruksföremål av aluminium blev de första alternativen till kärl av gjutjärn och koppar.

Under andra världskriget hyllas aluminium för sin betydelse i både krigs- och fredstid. ”... det till vikten lätta kan innehålla starka, hållfasta och beständiga kvaliteter”, skrivs det. Tunn folie, kapsyler, burkar, bussar, broar, skyskrapor och flygplan, allt går att göra i aluminium. Men metallen har sina aber – i energiåtgång när den renframställs och för hälsan vid ihärdig användning av kokkärl. Aluminiumframställningen i Månsbo upphörde 1991. Idag finns endast återvinning kvar i Sverige och den sker utan stor energianvändning. – Mänskligheten delar ansvaret att upprätthålla balansen i biosfärens ekosystem och minska exploateringen av råvaror i marken. Här är metallåtervinning en värdefull cirkulär åtgärd, säger Tove Alderin. Vi människor är en del av den planetära helheten.

Aluminium 5104 kommer från återvunnen aluminium och ska sedan, när verket har gjort sitt, energiåtervinnas. Gränges som är globalt ledande inom aluminiumteknik, -tillverkning och -innovation stödjer projektet med aluminiumfolie.

Med Thomas Lindblads och Torbjörns Lenskogs samlingar av aluminiumalster i Aluminium 5104 fortsätter berättelsen om folkhemmet – och dess material och former som skapade helt nya förutsättningar för god hygien, hälsa och smidigt hushållsarbete.

För orten Avesta blir Avesta Art en försoning mellan två material – och två företag – som i årtionden tävlade med varandra. I det svenska folkhemmet gick rostfritt vinnande ur striden. I hem och kök på andra håll i Europa och världen har aluminium ännu en stark roll.

Plasten – det nyaste moderna materialet

En explosion av färger bjuder behaglig kontrast till skimrande rostfritt och milt gråmelerat aluminium. Vid den tredje – och mittersta – masugnen fullbordas exposén i 1900-talets viktiga material. En magnifik installation av färgsprakande plastföremål reser sig. Verket är nytt i Avesta Art 2021 och ackompanjerar materialen som tog plats i utställningen i fjol. – Plastens intåg blev en tredje revolution av hemarbetet, säger Thomas Lindblad, som även här ställer sin samling till förfogande för visning, konstnärligt gestaltad av Tove Alderin. – Hinkar, handfat och baljor av plast är lätta att bära. De är inte tunga som ting av trä, koppar eller plåt. De skramlar inte, de är mjuka och tåliga. – Plaståldern inträder på allvar efter andra världskriget. Före kriget, i plastens barndom, var materialet hårt. Bakelit var en sådan plast, mörk i tonen, med färgförändring när den pressades och risk att ge bismak i kökskärl. Under kriget utvecklades oljebaserade plaster. Kriget i sig drev på behovet av smidiga material för att isolera elkablar, utrusta radarstationer, förnya fallskärmar och mycket annat. – Det stora genombrottet för plast som vardagsmaterial kommer på 1950-talet. I samspel mellan formgivare och tillverkare utvecklas bruksföremål för hemmen: Måttsatser, tillbringare, citronpressar, diskborstar. Plastade kartonger förnyar dramatiskt förmedlingen av mjölk. Genomsiktlig plast gör livsmedlen lockande i de framväxande snabbköpen. – Ja, plasten tar sig upp på matborden, blir tallrikar, glas och bestick. Precis som i Avesta Art tillför plasten nya färger – klara, glada färger som påtagligt förnyar. Stig Lindberg formar 1953 en citronpress som – i rött eller gult – blir ett utropstecken i nästan alla kök som då ofta var blekt färgsatta.

Den nya etenplasten är också billig. Av en enda form kan hundratusentals objekt tillverkas. Aluminium, rostfritt, porslin och glas kan inte konkurrera. Alla gamla material får stryka på foten. – Plasten blir tyg, inte minst som nylon och polyester. ”Wash and wear”, tvätta och bär, blir mottot och därmed kan strykjärnet ställas på hyllan. Plasten blir betydelsefull i sjukvård och i tillverkning av bilar, elektronik och mycket, mycket annat. – Nu är vi medvetna om plastens miljömässiga baksidor. Oljan är ett ändligt fossilt material, och när plaster bränns sprids koldioxid som späder på klimathoten. Återanvändningen av plaster behöver skalas upp. Med ny teknik skapas också nya material, med plastens goda kännetecken, och samtidigt miljöanpassade. Förnybara råvaror kommer från trädens inre beståndsdelar; cellulosa och lignin. Vi får plastens egenskaper, i nya hållbara material från naturen. Allt som görs av olja, kan göras av skog blir lösenord.

Thomas Lindblad är född 1944. Han är kulturhistoriker, folkbildare, författare och sedan tjugofem år samlare av 1900-talets moderna bruksföremål. Föremål ur hans rika samlingar av rostfritt, aluminium och plast har hittills resulterat i trettiofem utställningar. I grunden är han fil.mag. och adjunkt vid Waldorfska gymnasieskolan Kristofferskolan i Bromma.

Tove Alderin är född 1971 och utbildad vid KADK The School of Design and Architecture i Köpenhamn, där hon har en Master of Fine Arts. Hon är konstnärlig ledare för studion TAS.

Aluminiumföremål härrör även ur Torbjörn Lenskogs samlingar av modern bruksdesign som 2005 lade grunden till Formens Hus i Hällefors. Formens Hus lades ned, och samlingarna som då hade förvärvats av museet skingrades.