SofiaÄnghede Det mörka rummet - En studie i ljus i tredelar

Publikationer

Erik Stenberg om Grid 6 (Five Chairs) av RachelWhiteread

Vi står bland objekt i staden fästa i marken. De är av varierande storlek och ursprung. Några har tagit århundraden att bygga, några har nyligen ställts på plats, vissa är redan på väg mot förfall, vissa står emot strömmen av tid genom sin blotta storlek och andra står pall genom sin konceptuella precision samt minutiösa detaljering.

Geografiskt löper Sverige i nord-sydlig riktning. Från nederlaget vid Poltava på 1700-talet till massutvandringen till Amerika i slutet av 1800-talet, kan man dock beskriva de viktigaste historiska händelser som öst- västliga. Stockholm i sin tur förbinder landskapen i nordsydlig riktning över den östvästliga passagen av Mälarens vatten. På den plats vi står kopplade Blekholmen samman Norrmalm och Kungsholmen med broar under 1700- och 1800-talet. Men det som en gång var en ö, ett separat stycke mark, infångades och införlivades i Norrmalm under 1900-talet. Inte mycket återstår idag av Kungsholmsvikens inlopp mot Riddarorden eller Barnhusviken i norr mot Karlberg. Denna plats är i dag ett mellanrum snarare än en länk mellan Norrmalm och Kungsholmen. Mellanrummet befinner sig ovan korsningen av Klarastrandsleden och Bryggaregatans förlängning, och under uppsyn av Kungsholmsklippan medAsplund och Linds Stadsarkiv från början av 1940-talet på ena sidan och rörelsen i Erskines Cityterminalen från slutet av 1980-talet och många järnvägsspår på den andra.

Lyckligtvis har dessa stora objekt i staden, som nya Kungsbrohusen utgör, dragits eller snarare hållits isär innan de kolliderar. Den skapade pausen ger oss ett tillfälle att rensa våra tankar och en möjlighet att begripa den öst-västliga länken, både fysiskt och historiskt. På många sätt är det en typisk och anonym passage i staden med betongplattor på marken med utspridda bänkar, pollare, soptunnor, papperskorgar och lyktstolpar. Å andra sidan har detta rum drivits längre, mycket längre, och förvandlas till en plats genom installationen av RachelWhiteread’s Grid 6 (Five Chairs).

Under lång tid kommer mellanrummet vara ett tomrum på natten, en öde plats i staden. Omgivet av bara några få lyktor, kanske ljudet av ett tåg som drar in eller någon som läser i ett fönster där borta, kommer platsen vara nästan helt utan aktivitet. Dock kommer de fem uppradade undren framför oss hålla emot tomheten. Dessa fem enstaka platser kommer verka ha stoppat glasbyggnaden i dess framfart och ha skapat en tidlös plats. De påminner om den ensamme mannen som stoppade raden av stridvagnar på Himmelska fridens torg. Men om man blickar framåt ett decennium kommer stolarna istället transformeras från ensamma demonstranter till åskådare som blickar mot bostäderna och arbetsplatserna som kommer att bilda en ny topografi över spåren i öst.

Rachel Whiteread’s Grid 6 (Five Chairs) presenterar utrymmena under fem stolar som infärgade betonggjutningar. Hennes produktion av konst de senaste tjugo åren har på ett djuplodande sätt fokuserat på att göra tomrum synliga. Dessa små objekt i staden fästa i marken presenterar en arkeologisk utmaning jag gärna tar mig an. I en stad som gör sitt bästa för att undvika sprickor och spår i sin utveckling är Grid 6 (Five Chairs) full av små rumsliga skiftningar och förskjutningar. Jag ser fram emot att se dessa sprickor och spår samla minnen och fyllas med mening över tid. Och när jag lärt känna stolarna som inte är här genom att mäta deras tomhet, kan jag fortsätta bygga min förståelse av stadens historia genom att föreställa mig stolarnas brukare. Jag vill se de som en gång suttit ovanpå dessa tomma utrymmen.

Och slutligen, vad säger egentligen dessa små stolar från långväga land om vår längtan att beskriva något så stort som en stad? Arkitekten Adam Caruso formulerar ett möjligt svar på denna fundering i The Emotional City (2001): ”Rather than attempting to conceptualise the whole ofurbanism, a critical architecture can emerge by ignoring the big and the general and work with the minute and the highly specific.”

SOFIA ANGHEDE Sofia Änghede är född 1972. Bosatt och verksam i Göteborg

DET MÖRKA RUMMET - EN STUDIE I LJUS I TRE DELAR Material: silikonmonteratfotografi bakom glas Placeringsort:Sundbyberg Placering: Svenska Kraftnät;fotografisk installation i tredelar på hisschakt i entré Arkitekt: Strategisk arkitektur genomJonas Falk Inredningsarkitekt: Reflex arkitekter genom Charlotta Holmgren Fastighetsägare:Sundbyberg Magasinet AB Projektledare: Monika Larsen Dennis/Statens konstråd