Niklas Seglevi Everyday Poems

-io SS

S*.

Installationen handlar om fenomenet att färdas. Mycket tidigt i livet lär vi oss var den egna kroppen slutar och världen börjar. Då föds också insikten om att vi kan förflytta oss genom rummet av egen kraft, om så bara tvärs över ett golv, för att uppleva nya saker. Att födas och att dö på en och samma plats på jorden var för ett par hundra år sedan normen i de flesta människors liv. Världen var okänd. Det tog månader att korsa ett världshav, dagar att resa genom ett land. Nu är det få ställen på jordklotet som inte är kartlagda av människan. Vi färdas mellan kontinenterna och tidszonerna på några timmar. Vi kan också förflytta oss med hjälp av digitala verktyg genom världen på ett ögonblick. Information, upplevelser och relationer svävar omkring oss i atmosfären, ständigt tillgängliga. Det har sagts att den moderna utvecklingen med allt snabbare transport- och kommunikationsmedel har medfört en komprimering av rum såväl som av tid. Världen upplevs som mindre och närmre. På samma gång finns fler valmöjligheter och platser att besöka än någonsin förut - att resa långa sträckor för maximerade sinnesupplevelserbetraktas ibland som en rättighet och en självklarhet. Samtidsmänniskan kan om hon vill och har den ekonomiska möjligheten leva ett hypermobilt liv, hon kan arbeta och leva omväxlande i olika världsdelar.

Idén om den perfekta resan, där man flyr från allt det som är tungt i vardagen, är en skenbild. Den är ändå något vi alla drömmer om, matade som vi är med bilder av exotiska stränder, vyer, landskap och leende lyckliga människor med en till synes problemfri existens. Ingenting av det som är påfrestande med att resa syns där. En annan tung del av den nya globala verkligheten är den påtvingade resan och flykten från krigs- och krisdrabbade länder till okända framtider.

Resan vi gör på Malmö C är en synvilla. Vi, passagerarna, får ingå känningar av byten av tider eller kulturer. Det görs heller ingå biljett-, pass- eller andra kontroller under färdens gång. Den digitala hägringen på stationsväggarna är förföriskt skön men konstgjord.

Verket Annorstädes tycks tala om för oss att en järnvägsstation inte bara är en plats för passiv väntan på det som skall ske någon annanstans, i en framtid, i en annan del av världen. Verket påstår att en helt vanlig station kan vara magisk, en verklighet värd att uppleva om vi är närvarande här och nu. Kanske är det så att vi kan uppleva de mest makalösa ting om vi bara står alldeles stilla på plattformen, utan att röra oss ur fläcken?

NIKLAS SEGLEVI Niklas Seglevi är född 1964. Bosatt och verksam i Stockholm www.niklasseglevi.com

EVERYDAY POEMS Materiakolja på MDF, vinyl på vägg Placeringsort: Skövde Placering: Högskolan i Skövde, Gothia Science Park: gestaltning i två entréer och trapphus. Delen för Högskolan i Skövde beställd av Statens konstråd och delen för Gothia Science Park är beställd av Kalkstenen Fastighets AB. Arkitekt:CH Arkitekter genom UlfJohansson Fastighetsägare: Kalkstenen Fastighets AB Projektledare: Marie Holmgren/Statens konstråd

© Niklas Seglevi/BUS 2011. Foto:Tedd Soost