skulpturen skildrade våld och att konstnären var
tre uppleva offentlig gemenskap. Guldkorn, som om
att komma in på kulturinstitutionerna än på andra
av lyssnande som riktar sig inåt. Samtidigt hittar de
emot krig. Detta gjorde mig inte klokare, men varje
vi ger dem tid kan leda till ett mer tillfredsställande
platser på arbetsmarknaden. Lösningen är långt
en utåtriktad form via sin konstpraktik och ett sätt
gång jag stod och funderade på vad jag skulle önska
liv när vi rör oss mellan arbete och hemliv.
ifrån en quick fix. Vi måste bygga nytt från grund
att lyssna på djupet, genom vilket de försöker förstå
mig innan jag slängde i min femtioöring, försökte jag
De flesta verk som vi möter på gator, torg och
en, uppvärdera de estetiska ämnena i grundskolan
de sociokulturella sammanhangen, historierna och
få ihop skulpturernas uttryck med mammas förklar
i offentliga byggnader tillhör oss alla, då de är fin
och ta alla barns rätt till kulturutövning på allvar.
politiken som präglar vår samtid. Från stilla kontem
ing. Via skulpturerna försökte jag förstå begrepp som
ansierade med offentliga medel, beställda av och
Sedan handlar det om att sprida kunskapen om vad
plationer om färg och form, till tankeväckande kritik
våld och krig – realiteter som lyckligtvis inte fanns
ingående i statens, regionernas eller kommunernas
en konstnär gör, och inte minst att förbättra arbets
mot våra politiska, ekonomiska och sociala system,
i min priviligierade värld.
offentliga konstsamlingar. Konsten placeras ut i vår
villkoren för konstnärer så att fler vågar utbilda sig.
pressas vi som samhälle att engagera oss – eftertänk samt i reflektion kring vår sårbarhet och vad detta
Uppförsbacken är lång och brant, men att börja
Oavsett vilken agens vi tillskriver konsten vet vi
gemensamma miljö och ska spegla samtida frågor
att konsten i det offentliga rummet kan bryta in och
och liv. Men allas liv, kroppar, bostadsområden,
skapa utrymme för multipla historier i det lilla kan
utmana vår dagliga rytm och rutin. I det ögonblick vi
smärta, glädje och sorg skildras inte i samtidskonsten.
vara enkelt. Under Borås konstbiennal 2021 sked
stannar upp och tar in konstverket vi möter, på gatan
Relevanta frågor att ställa till en offentlig samling
de en liten men tydlig förskjutning av perspektiv
skribent:
eller i en offentlig byggnad, förändras vår blick och
är därför vilka berättelser och uttryck som får plats.
och blick i samarbetet med det Göteborgsbaserade
Stockholmsbaserad curator. Konstnärlig ledare för
vårt beteende. Vi tittar en gång, två gånger – låter
Vilkas kroppar och liv skildras? Vilka normer och
skrivarkollektivet Qalam (Sandy Harry Ceesay, Sanna
Konsthall c och Konstfrämjandet Stockholm. Har
formen, färgen, uttrycket bilda berättelser som slår
föreställningar reproduceras i samlingen? Varifrån
Ghotbi, Nilofar Haghighi, Ismaila Jallow, Masoud
curerat den nordiska konstbiennalen Momentum 9
rot i oss. Att bli berörd, att låta fantasin aktiveras, att
kommer konstnärerna? Vilken erfarenhet/bakgrund
Vatankhah och Maxine Victor). Kollektivet Qalams
samt Borås Konstbiennal och arbetat på bland annat
upptäcka nya perspektiv, begrepp och synvinklar, är
har de? Landsbygd/stad, centrum/periferi, medel
polyfona röster utgår från tanken att skrivande och
Tensta konsthall, Autograph abp (London), Tate
inbakat i konstupplevelsen. Konsten utgör ett verk
klass/arbetarklass?
språk är viktiga i processen för att avkolonisera sin
Modern och Bonniers konsthall.
tyg för kunskap, vi kan möta nya världar och sätt att
Vi vet att vissa berättelser och befolkningsgrupper
betyder för oss, nu och i framtiden.
nena och samhället. Genom nyskrivna texter gick
se på livet – en frizon där samhällets nyttoideal ger
är osynliggjorda och underrepresenterade i det
poeterna och författarna i dialog med ett urval av de
vika, och i stället skapas ett spelrum för fantasi, kri
offentliga samtalet i stort, och så även i samtids
skulpturer som i dag finns i Borås offentliga miljö.
tik, experimentlusta och lek.
konsten. Vi behöver strategier och praktiker för att
I mötet lyfts nya aspekter och infallsvinklar fram i
Många av oss är dock låsta i känslan av att man
verka för ett avsegregerat konstfält, som tillåter en
dialogen mellan text och skulptur. Genom att skanna
måste kunna något om konst för att förstå den. Räd
pluralism av liv, röster, berättelser och konstnärliga
en qr-kod vid skulpturen bjöds förbipasserande in
slan att göra fel eller att det finns ett rätt svar eller
uttryck att ta plats inom konsten – och i förlängnin
till att ta del av Qalams textvärld.
en rätt upplevelse är en vanlig missuppfattning.
gen det offentliga rummet. Långsiktigt handlar det
Den känslan avtar dock ju mer konst man ser och
om vem som blir eller räknas som konstnär i Sverige.
endast bygga nya vägar för konsten och skapa bättre
ju fler samtal om konst man vågar ha. Att springa
Det är ingen hemlighet att vit, svenskfödd medel-
inkluderande offentliga konstsamlingar, om vi börjar
på ett konstverk på väg från mataffären eller dagis,
och överklass dominerar konstutbildningarna, med
identifiera vad det är som utgör vår delade längtan.
under ett besök på sjukhuset eller arbetsförmed
resultatet att yrkesgruppen konstnärer inte speglar
Vad vill vi bygga tillsammans? Hur kan vi lära oss
lingen, demokratiserar tillgången till konstnärliga
hur samhället ser ut i stort. Samtida strukturella
att lyssna till varandra på djupet? Denna praktik
uttryck genom att sänka trösklarna för hur vi möter
orättvisor grundade på historiska maktförhållanden
sträcker sig bortom den traditionella förståelsen av
konsten. Det är just i de gemensamma rummen i våra
och vithetsprivilegier formar konstfältet, och indirekt
lyssnande, till ett relationellt och aktivt lyssnande,
städer, likt parker och torg, eller i offentliga byggnad
den konst som hamnar i våra gemensamma sam
som kräver att både kroppen och sinnet är närva
er, som konsten skapar platser som tillåter oss att bät
lingar. Personer med utländsk bakgrund har svårare
rande. Konstnärer iscensätter en avancerad form
U LR I KA F L I N K
. Vår delade längtan
144
Ulrika Flink
Det kan låta banalt, men i grund och botten kan vi
UL RIK A FL IN K
. Vår delade längtan
145
