Page 1

STADGAENSIUM 2/16


LEDARE & ORDFÖRANDEKOLUMN Verksamhetsåret 2016 börjar närma sig sitt slut, plötsligt uppkommer en känsla av tomhet. En blanding av vemod och lycka “äntligen är året klappat och klart, men vad ska man ta sig till efter ett stysseår?”. Naturligtvis är det dags att ta en tillbakablick, en throwback, och minnas vad som hänt under året, vilket är temat av detta nummer av Stadgaensium. År 2016 har varit ett minst sagt fartfyllt år,

Stadgas första 20 år tangerades av den väldigt lyckade årsfestveckan med mer deltagare på varje enskilda evenemang än någonsin förr. Därför kändes det som att Stadga behövde en förändring för att göra dom nästa 20 åren minst lika lyckade, även om det inte kan uppnå endast med hjälp av ändringar av styrelseposterna, men det kanske hjälper lite på traven. Det är dags att säga hejdå till styrelseposterna

också i Stadga. Brexit, Donald Trump, Stadga XX, gemensamma ansökan, stadgeändringar… Det har varit mycket att ta i. Det kan ha varit världens vimmel eller vibbisarna från jubileumsåret som fick styrelsen 2016 att göra nästan dramatiska ändringar inom föreningen, jag menar förstås ändringen av namnen på styrelseposterna.

viceordförande, värdinna och klubbis och välkomna exkursions, - evenemangs - och årsfestansvariga. Detta gjordes för att göra uppgiftsfördelningarna tydligare och för göra kommittéarbetet mer effektivt och dels för att klubbisen ska slippa kalla sig för en klubbis utan klubblokal. Vad de nästa 20 åren kommer att innehålla återstår att se. Det som vi just nu kan göra


är att önska styrelsen 17 (som ni kommer att bekanta er med i detta nummer) all lycka med att förverkliga de nya posterna och utveckla vår förening ännu mer. Efter ett flertal sitzer, årsfester, seminarier, styrelsemöten, föreningsmöten och exkursioner, är det dags att lägga ner ordförandeklubban (som jag inte sett efter flytten från ASA till Domvillan..) och rikta blicken mot nya utmaningar. Störst av alla utmaningar kommer nog att vara återvändningnen till bibilioteket… Tack alla ni som gjort året 2016 till den absolut bästa av mitt liv!

Bilden är tagen från Stadga XX sillis, årets bästa söndag. Bild: Amanda Grönroos


styrelsepresentation 2017 Vem valde vi egentligen till styssen 17 a.k.a Sinkkustyssen? Sittande styrelsen intervjuade den nyvalda styrelsen.

Ordförande Namn- Nicole Ekman Vem är du?- Jag är en glad och social tjej, född på julafton nästan 21 år sedan. Jag trivs på bibban, men tackar inte nej till fest. Tycker om att umgås med vänner, både gamla och nya. Varifrån är du?- Eknääs Hur mångte årets studerande är du?- Andra årets studerande Vad är ditt mål med stysseåret? – Att vara en bra representant för Stadga, och att se till att föreningen fortsätter utvecklas i en positiv riktning. Jag hoppas på att få nya samarbetspartners, och ytterligare förstärka vårt samarbete med vänföreningar. Jag hoppas vi kan hålla verksamheten mångsidig, och att alla känner sig välkomna att delta. Ditt motto? – Det finns bara omtent, inte omfest. Bästa Stadga evenemanget under det gågna året?Stadga XX sillis var nog oslagbar!

Nicole ”Nixo” Ekman passar perfekt för posten som ordförande. Hennes skratt och positiva inställning kommer att föra henne och samtidigt Stadga långt. Hennes Ekenäs-ookkaeelaEttan-Santa Fe- bakrund kan också ses som en fördel till stysseåret (e dehär de party?).


Kassör Vad heter du?- Jag heter Ida-Maria Seger Varifrån är du?- Jag är från Borgå Hur mångte årets studerande?- Jag är första årets studerande. Vad är ditt mål till stysseåret?- Mitt mål under stysseåret är att göra mitt bästa. Vad är ditt livsmotto?- Jag har inget livsmotto men tror på att man uppnår det man vill i livet om man arbetar tillräckligt hårt för det. Beskriv dina bakning skilzzz. I väntan på kassörskakan!- Mina bakning kunskaper är ärligt sagt ganska obefintliga. Bakning sker ofta i samarbete med vän eller syster. Jeij, en till kvinnlig kassör i Stadga! Ida-Maria blir awesome kassör för att hon är enligt sina egna ord bestämd och är färdig att ge all sin tid till stysse och Stadga! Där har vi swagda-anda. Bara hon är noggrann med kontonumren så att betalningarna faktiskt kommer fram… ;)

Exkursionsansvariga Namn- Nina Roos Varifrån är du?- Jag är hemma från Helsingfors. Vad är ditt mål för stysseåret?- Att lära känna så många nya människor som möjligt. Livs motto?- Att sätta tid och energi på sånt som gör mig glad. 
 Har du någon hidden talent/konstiga vanor?- En väldigt onödig, men hidden talent är att jag kommer utantill ihåg streckkoder på matvaror, t.ex. pirkkas avokadon, jäst och flera olika märkes ägg.
 Nina är en energisk och äventyrslysten ung kvinna. Hon är van vid att vara på resande fot och kommer därmed säkerligen att bemästra styrelseposten som exkursionsansvarig med heder och ära. Tack vare entusiastiska hjäpredor i resekommittén kommer hon dessutom att få all behövlig hjälp under året, vare sig det gäller ordnandet av besöksmål eller andra mindre officiella arbetsuppgifter. Lycka till Nina och njut av det kommande året!


Sekreterare Namn- Emilia Rosenblad Varifrån är du? – Pargas Hur mångte årets studerande är du? – Jag studerar andra året Vad är ditt mål med stysseåret? – Mitt mål är att fortsätta med det arbete som de tidigare styrelserna har gjort samt att få fler människor medvetna om Stadga och ge Stadga mera synlighet, både bland studerande och gymnasieelever. Jag vill jobba för att flera ska söka in till RN-utbildningen. Dessutom vill jag satsa på att aktivera dem som redan studerar här och få flera att delta i Stadgas evenemang, men jag vill även aktivera folk att ställa upp i kommittéer och på annat sätt jobba för Stadgas bästa. Ditt motto? – Shit could be worse. Ifall du skulle göra reklam för dig själv, vad skulle ditt slagord vara? – Emilia, a leap forward a better future.

Dessa svar gav Stadgas nya yrboll till sekreterare, Emilia Rosenblad. Emilia är känd i Stadga för bland annat att sitta i bibban från morgon till kväll (en hel del med telefonen i hand) och för att aldrig tacka nej till fest. Då Emilia festar går det vilt till – man kan fråga sig ifall vår nya sekreterare kommer att vara en enda dag i sina sinnesfulla bruk under styrelseåret, som är fyllt av mingel? Skämt åsido, sekreterare emeritus Henrietta har fullt förtroende för dig och önskar dig lycka till i ditt uppdrag!

Evenemangsansvarig Namn?- Amanda Prykäri Varifrån är du?- Kimito Hur mångte årets studerande är du?- Första Vad är ditt mål med stysseåret?- Go big or go home Ditt motto?- Man kan alltid omtenta men int omfesta Slagord?- Vet du inte vem ja e?! Stadgas första evenemangsansvariga! Det är Amanda Prykäri, 20 år från Kimitoön, som får äran att fungera i denna post. Amanda lovar oss fartfulla kvällar och fantastiska evenemang. Fest, idrott och aktiviteter, det skall Stadga få. K är Amanda redan bekant med och gulissitzen klarade hon av med livet i behåll. Vi önskar dej lycka till!


Informationsansvarig Namn- Maija Engblom Varifrån är du?- Mariehamn, Åland Hur mångte årets studerande?- Andra året Vad är ditt mål till stysseåret?- Ha riktigt roligt, representera Stadga väl o bevaka Stadgeiternas intressen så gott jag kan. Tror du att du kommer att sova på Codex igen under stysseåret?-Sofforna på Codex var väldigt bekväma o kan rekomenderas åt alla Stadgeiter! Men om jag hamnar o sova där återstår att se.

Lite åländs förstärkning är aldrig fel! Maija är ansvarsfull och glad men har en talang att själv glömma bort sånt som andra kommer ihåg, mycket väl. Med sin kreativitet kommer hon att kicka ass som infoansvarig.

Årsfestansvarig Namn- Dennis Wikström Varifrån är du?- Hangö Hur månte årets studerande är du?- Andra årets studerande. Vad är ditt mål med stysseåret?- Att ha kul och stifta nya bekantskaper samt göra något gott för Stadga. Ditt motto?– To succeed in life, you need two things: ignorance and confidence. Vad är det bästa med Björneborg?- Pori Jazz och Yyteri. Vilken dricka borde det bjudas på på Stadgas sammankomster?- Pina Colada. Vem är din favorit professor?- Har ingen. Kära Dennis, med fem sekunders varsel tog du emot den ansvarsfulla uppgiften som årsfestansvarig. Jag vet att du kommer att klara dig fint i ditt nya uppdrag och jag är säker på att även nästa årsfest kommer att bli (o)förglömlig. Reppa hårt och se till att fledan är i skick så kommer allt att gå bra! ;)


jubileumsåret 2016 Då året 2016 inleddes, bestämde sig styrelsen för att göra hela året till en fest, jubileet till ära. En bra tillställning kräver självklart festglatt folk; man kunde kanske till och med hävda att gäster är ett väsentligt element av definitionen på en fest. Utan vänner att fira med förvandlas en hejdundrans fest plötsligt till det som man kallar ”kalsarikännit” på finska. Undantagsvis var gästlistan inte ett problem denna gång, det kändes klart som brännvin att bjuda in alla Stadgeiter; 177 gäster och 365 dagar - vi borde ju ha kontaktat Guinness rekordbok för att följa med vårt år!

årliga Beer pong-turneringen här på Åbo Akademi. Här är det på sin plats att konstatera att även ifall vi är bra på att dricka är vår starkhet nog inte att sikta – varken i spyämbaret eller ölglaset. Den 9.4 träffades alla Stadgas styrelser från 1999–2016 på Kåren för att skåla in jubileumsåret, äta gott och njuta av stämningen.

Året har även innehållit en prepkurssitz där vi fick träffa en hel del potentiella Stadgeitkandidater, och en gulissitz där vi fick fira med unga talanger - vissa till och med yngre än Stadga. Årets höjdpunkt, årsfestveckan, kan vi heller inte glömma. Hur gick det då? I skrivande Winetastingen gav en ypperlig stund har vi fortfarande alla 177 möjlighet för medlemmarna av medlemmar i behåll, vissa i bättre Mix It Up-klubben att öva upp sina skick och än andra, men bara 31 färdigheter att smaka en dryck dagar kvar av året 2016. Året har i taget, och Kungens tal på ÅST rymt evenemang bara Stadgeiter fick säkerligen alla närvarande att emellan, men ibland har vi även känna sig synnerligen akademiska försökt socialisera oss med annat och sofistikerade. Stadgas folk. Firandet sparkades igång välgjorda, fina festskrift fick sitt under källarens mörka valv med releaseparty med framföranden en sitz med 90-tals tema för att av medverkare till festskriften, och komma ihåg vår födelsedag, det bjöds på tårta och skumpa. påföljd av den klassiska kräftskivan Kvällen utmynnade i en något som med Codex och Justus, samt den till början liknade en proffasitz och


mot slutet spårade ur i mängder av Tequila (tack och förlåt). Själva årsfesten på Åbo Slott, vad annat kan man säga än att alla närvarande –som aldrig varit lika många under någon av våra årsfester – säkerligen kände sig som prinsar och prinsessor under takkronorna i Kungens sal.

på ett Facebook-evenemang för Stadgas chillkväll. Numera är det även lättare att känna igen sina vänner ur den tre kilometer långa, hungriga kön av studenter på Gado, tack vare den vinröda, mysiga Stadga-tröjan.

Då jag släppte lös min poetiska ådra för att knåpa ihop denna I år har vi även fått nya Stadgaartikel smög sig en tanke på mig; prylar till vårt sortiment och dessa det är inte bara detta år som har har blivit en succé. Vid detta lag varit en fest. Det är inte heller känner säkert de flesta till vårt bara alla evenemang som har gjort Finlex and Chill-halarmärke, det hela till en fest. Det är den så och jag kan som en anekdot berätta att idén fick sin början Vice-ordförande, klubbis och sekreterare njuter på sillisen efter årsfesten


klichéaktiga, men sanna Stadgaandan. Stadga-andan, som man hittar glimtar av även i vardagen bara man drar på sig sina rosa glasögon.

är dagar med vänner samlade från diverse årskurser, det är årskurser som inte spelar någon roll och det är skratt, svett och tårar i vardagen. Även om vi alla med gemensamma krafter försökte lyxa Det är gemensamma stunder av till det lite i år, är nog egentligen desperation i biblioteket, det är hela studielivet som Stadgeit en kansliturer med en kopp kaffe, det enda fest. Skål på den saken!

Glada Stadgeiter utanför Domvillan med splitternya Stadga-tröjor på sig


stadgas evenemang & verksamhet Under det gångna året har vi i Stadga fått njuta av fantastiska sitzer, fester och övriga evenemang. Vi har deltagit i sählyturneringen och övat inför den, under våra spelturer i St:Olofsskolan. Men vem är det som står bakom all denna verksamhet? Svaret på frågan hittar vi från en av våra kommittéer. Det är nämligen evenemangskommittén som ser till att stadgeiter inte bara sitter i den kalla bibban och läser hela dygnet runt. Om man jämför kommittén med liknande organ i andra ämnesföreningar, så är vi rätt så unika. Kommittén ansvarar nämligen för både fester och idrott. Vi uppfattar alltså som vår uppgift att se till att stadgeiter hittar en lämplig balans mellan festande och sportande. Vårt främsta mål är ändå att se till att medlemmarna också har annat att tänka på än Hans Saxéns skadeståndrättsböcker eller andra liknande juridiska mästerverk.

Under året har vi ordnat stadgas alla sitzer, så som t.ex. prepkurssitzen och gulissitzen. Andra evenemang har t.ex. varit ESF Challenge och chillkvällar på K. Under detta år har vi också satsat på sammarbete med andra föreningar. Vi hade den traditionella kräftisen med Codex, yrkessitz med Lex och ELSAkräftisen. På ÅA ordnade vi, tillsammans med andra föreningar, beerpongturneringen och brobyggar-sitzen. I turneringen klarade ett av våra lag sig enda till semifinal. Brobyggar-sitzen var något nytt för i år. Sitzen gick ut på att de på alla lokaler ordnades sitz samtidigt. Deltagare i evenemanget hade vi flera hundra och lotten avgjorde vart man slapp och sitza. Meningen med sitzen var att bygga broar mellan de olika föreningarna på ÅA. Med hade vi SF:are, kemister, MK:iter och humanister. Kulturkrockar kunde naturligtvis inte undvikas, men rätt så fredligt Evenemangskommittén grundades gick allt ändå. av junnu-styssen 2016, i början av verksamhetsåret, genom att Som ordförande i kommittén har slå ihop två tidigare kommittéer. fungerat jag, alltså klubbisen


Mikael. Den andra styrelsemedlemmen och viceordförande i kommittén har varit vår kära värdinna Ella. Tillsammans har vi lätt och koordinerat verksamheten. Andra kommittémedlemmar har varit: idrottsansvarig Axel, Aktivitetsansvarig Dennis, Vice värdinna/värd Maija och Piotr samt våra emeritusmedlemmar Carolin och Markus, som alltid kan berätta hur saker varit förr. Tillsammans är det alltså vi som ser till att Stadga hålls i liv. Det senaste evenemanget som ordnades var Stadgas egna beerpong-turnerig. Vinnarna var Swagda Angels (Jonna och Carolin). Hoppas detta lag också kan representera föreningen i den

stora ÅA-beerpongturneringen 2017. Vissa logistiska svårigheter kan detta dock ställa till, eftersom 50 % av laget kommer att befinna sig utomlands. Evenemangskommittén vill tacka alla aktiva stadgeiter, som deltagit i verksamheten och evenemang i år 2016. Det är ni som gör festen! Nästa år kommer kommittén ledas av Stadgas första evenemangsansvariga, Amanda, som tillsammans med årsfestansvariga Dennis och den nya kommittén, kommer att ordna ett super år 2017!


INTERVJU MED JOACHIM ENKVIST Hur har det varit att vara kurator för Stadga de senaste åren? Tror du att du kommer att bli kurator för Stadga på nytt? Vad är din åsikt om den gemensamma ansökan till de juridiska
utbildningarna som börjar 2018? Hur kommer det påverka RN-utbildningen? Vad är din åsikt om det gemensamma inträdesprovet endast kommer bestå av
flervalsfrågor? Vad anser du om nästa års inträdeslitteratur till RN? Tror du det
kommer påverka standarden då böckerna för varje år blir  färre/ kortare
om man jämför med t.ex. 2014 eller 2015 då det var 3st  böcker från
olika områden? 1) Det har varit roligt att vara kurator för Stadga de två senaste
åren. I synnerhet var det trevligt att få uppleva Stadga fylla 20 år
och delta i kalaset som firades med pompa & ståt på Åbo slott. 2) Den gissningen vågar jag inte gå in på. Naturligtvis skulle det
kännas ärofyllt att få förnyat förtroende, men det finns flera
utmärkta kandidater till kuratorsposten. 3) Nu har jag ännu inte sett några slutgiltiga förslag på hur den
framtida antagningen ska se ut. Förhoppningsvis får vi svenskspråkiga
utbildningslinjer i ett gemensamt inträdesförhör bilda en egen grupp,
eftersom det vore en oerhört stor utmaning att ha identisk
urvalsprovslitteratur på finska och svenska. Personligen hoppas jag ÅA
kunde fortsätta ensamma som hittills, eftersom HU vid ett flertal
tillfällen (främst pga att litteraturen ska vara olika för varje år)
haft rikssvensk litteratur. Enligt mig är det ingen optimal lösning
att den juridik som sökanden först läser, behandlar svensk rätt. Det
är mycket mer ändamålsenligt att sökanden läser nationell rätt.


Ett
annat problem som kan uppkomma vid gemensamma inträdesförhör är att vi
på ÅA kan vara tvungna att kastas med i “korrigeringsrumban”, väldigt
ofta. Vid andra universitet är personalen betydligt större, vilket gör
att en och samma person vid dessa lärosäten antagligen väldigt sällan
blir tvungen att delta i urvalsprovet. Jag har också hört rykten att
det finns krafter inom regeringen som förespråkar att alla urvalsprov
ska avskaffas. Det vore enligt mig en oerhört dålig lösning, eftersom
studentbetygen i en sådan situation skulle bli helt avgörande vem som
kommer in (alla har inte nödvändigtvis under gymnasietiden satsat
helhjärtat, och har kanske därför medelmåttiga betyg). 4) Enbart flervalsfrågor är en väldigt dålig lösning när man ska vaska
fram potentiellt skickliga jurister. Det är ytterst viktigt att
sökanden även har färdigheter i problemlösning (å andra sidan har jag
hört påståenden från tidigare test, att sökanden som haft bäst poäng i
flervalsfrågor även hade de bästa poängen i rättsfallen. Jag är dock
inte riktigt beredd att köpa detta, eftersom jag känner till fall där
sökanden i princip kunnat böckerna utantill, men inte kunnat tillämpa
kunskapen på rättsfall) 5) Det stämmer säkert att antalet sidor blivit litet färre de senaste
åren. Detta år ska dock sökanden läsa två nya rättsområden från boken
Bärlund-Nyberg-Petrell; nämligen marknadsrätt och immaterialrätt
(dessa rättsområden har inte tidigare ingått). Huruvida färre sidor
kommer att synas i standarden är omöjligt att förutspå, man kan
förstås anta att nu finns möjlighet att sökanden hinner läsa 1-2 varv
mer genom litteraturen jämfört med tidigare år. Dock tror jag att den
allt hårdare konkurrensen (fler sökanden, samt sökanden som försökt
flera gånger) är den mest bidragande orsaken till att standarden på
svaren höjs.

 /Jocke


Lilla exkursionen till Riga 10-12.10 Klockan halv fem på morgonen måndagen den 10:e oktober samlades ett gäng smått trötta men ivriga stadgeiter på Åbo flygfält. En timme senare avgick flyget och efter endast en timmes flygresa landade vi i Riga. På hostellet blev vi serverade shots trots att klockan inte ens hunnit bli åtta. Mätta och belåtna efter en lettisk frukostbuffé på ett café hade vi tid att bekanta oss med staden i lugn och ro, eftersom första dagen var reserverad för shopping och sightseeing. Vi hann bl.a. njuta av stadens ”mest romantiska och undangömda café”, vandra runt i fina parker, beundra stadens arkitektur samt njuta av fina

hamburgarportioner och gott vin i en trevlig restaurang i en privat matsal. Njutningen blev aningen kortvarig eftersom det visade sig att utrymmet var reserverat för ”Studentu filmu konkurss”, d.v.s. någon slags filmtävling avsedd för studerande. Aningen förbryllade begav vi oss iväg, men vad vore en exku utan underliga incidenter. Dag två besökte vi Lettlands Högsta Domstol där en trevlig dam visade oss runt i Palace of Justice-byggnaden och personalen berättade intressant fakta om domstolen. De hade förberett en muntlig presentation om två internationella rättsfall som vi fick ta del av.


Det ena fallet handlade om utlämning av medborgare från Lettland till Ryssland, d.v.s. från en EU-stat till en ickemedlemsstat. En estnisk man hade blivit anhållen i Lettland och var misstänkt för narkotikabrott i Ryssland. Frågan löd ifall personen i fråga kunde bli utlämnad från Lettland till Ryssland. Fallet hade en stark EU-rättslig koppling och principer som ickediskrimineringsprincipen var högt på agendan. Fallet hade förstås

gått igenom de lägre instanserna i Lettland innan det hamnade hos HD, varifrån det skickades till EU-domstolen för ett utlåtande. EU-domstolen ansåg att Lettland inte hade rätt att överlämna personen i fråga till Ryssland, eftersom utlämning knappast skulle ske från Estland heller. De ansåg alltså att en EUmedborgare ska åtnjuta samma skydd mot utlämning i en annan medlemsstat som i sitt hemland. Fallet avgjordes inte i HD eftersom domstolsprocesserna drog ut på tiden och knarklangaren till följd av detta var tvungen att frisläppas. Han tog sig högst sannolikt tillbaka till Estland varefter han undviker att resa utomlands för att slippa utlämning och verkställande av straffrättsligt ansvar i Ryssland. Efter de utförliga, intressanta och tankeväckande presentationerna fortsatte vi rundturen i den fina domstolsbyggnaden, där även HD:s museum är beläget. I museet fick vi beundra lettiska domardräkter och ta del av domstolens historia, som inte till alla delar varit särskilt rosig. Många domare avrättades eller skickades till Sibirien när Ryssland i tiderna invaderade Lettland.

Lettiska domardräkter


Förr fanns det också burar i rättegångssalarna där de svarande satt under förhören. I museet fanns bevarat en del av en sådan bur (se bilden nedan). På eftermiddagen tog vi bland annat en tur upp i St. Peterskyrkans torn, varifrån man kunde se över hela staden. Vi besökte även saluhallarna och passade på att köpa souvenirer från Alko Outlet som var beläget knappa hundra meter från vårt hostel. Att avsluta kvällen med en drink i Skyline bar med en magnifik utsikt över det nattliga Riga var lyxigt. Den tredje och sista dagen i Riga besökte vi den pampiga Finska Ambassaden, där den administrativa assistenten Asta Puolakka och utrikessekreteraren Anna-Mari Hämäläinen tog emot oss. De gav oss nyttig information om den politiska och ekonomiska situationen i Lettland, en av EU:s fattigaste medlemsstater. Medellönen i Lettland är kring 650 euro i månaden, trots att lönerna procentuellt har vuxit mycket sedan Lettland blev medlem i EU år 2004. Förhållandena till Ryssland väckte också diskussion.

Aino inburad i HD:s museum

Enligt Puolakka upplever det lettiska folket inte Ryssland som ett reellt hot, men är nog ense om att ifall en attack eller invasion sker så kommer den från grannen i öst. Dagens andra besöksmål var Riga Graduate School of Law (RGSL), som är ett privat universitet grundat år 1998 som en överenskommelse mellan regeringen i Sverige och Lettland samt Sorosfonden. I RGSL ligger fokus på internationell rätt, så studenterna


där är egentligen inte särskilt insatta i lettisk lagstiftning. En treårig kandidatutbildning (LL.B) kostar 10 500 €, d.v.s. 3500 € per år. Med tanke på den låga lönenivån i landet är detta tämligen dyrt. De flesta som studerar på RGSL kommer därför från förmögna familjer. Studerandena anser sig få valuta för pengarna eftersom undervisningen sköts av experter inom sina rättsområden och den anses vara av hög kvalitet. Efter universitetsbesöket hann vi även kort besöka Museum of the Occupation of Latvia och utvidga våra kunskaper om Lettlands historia, som starkt präglats av Sovjetunionen.

Vyn från St. Peterskyrkan

Efter tre fantastiska dagar i Riga och tre mycket givande besök är jag säker på att alla resenärer lärt sig en hel del om Lettland. Precis som Puolakka på Finska Ambassaden kunde gissa, så var våra kunskaper om Lettland rätt bristfälliga. Hon hade så rätt när hon antog att de flestas kunskapsnivå var något i stil med ”Latvia vai Liettua, kumpi nyt mahtaa olla kumpi?”. Ställ oss samma fråga på nytt och jag kan garantera att alla har något mer att komma med. Jonna Rask


En karriärinriktad kväll Det var en regnig och grå tisdag mitt i Stadgas årsfestvecka som jag hoppade ombord på Onnibus för att åka en sväng till Helsingfors. Till skillnad från en del stadgiter, som satt på wine tasting i Domvillan, hade jag valt att delta i ett karriär seminarium på en av Esplanadens advokatbyråer. Jag hade några veckor tidigare blivit inbjuden via facebook till ett evenemang rubricerat ”Career Night”, arrangerat av ett nätverk vid namnet Women’s Career Network - Finland, mer familjärt WCN.

Evenemanget lät för många väldigt lockande men på grund av den nalkande årsfestveckan och tentdatum var jag den enda som sist och slutligen anmälde sig och fyllde därmed Åbo-kvoten. Temat för det första seminariet var ”personal branding”, vilket lät som ett intressant ämne redan från första början. Som talare skulle fungera sakkunniga kvinnor från Hannes Snellman, med kunskaper inom temaområdet. Kvällen började med sofistikerat mingel samt tilltugg- och dryck. Till en person som normalt känner sig mest obekväm av påtvingat mingel, kom det som en överraskning att jag faktiskt stortrivdes från första början. Småpratandet var inte alls stelt, utan var och en verkade genuint intresserad av kvällens program och av de övriga deltagarna. Även Hannes Snellmans personal välkomnade oss varmt och deltog i minglet tills vi sedan flyttade oss till seminarieutrymmet.

Till en början sade inte namnet något åt mig, vilket dock kunde förklaras med att detta var WCN:s första evenemang i Finland. Efter ett kort och koncist introduktionsstycke lärde jag mig att WCN är ett i Sverige grundat nätverk för juridikoch handelshögskolestuderande kvinnor. Målet med verksamheten är, att sammanföra studerande med samma intressen i samma livssituation för att de var för sig kunde bygga upp ett personligt nätverk. Och så som namnet tyder WCN:s verksamhet leds från är målgruppen uteslutandevis Stockholm, men nu har även ett kvinnor.


skilt team börjat fungera i Finland. Teamet består av en local manager, Franciska Hildén samt av tre stycken project coordinators; Fanny Wilhelmsson, Valpuri Tarkka och Anna Lokki. Seminariet började med att ”WCN-Finland” presenterade sig och berättade kort om WCN:s bakgrund och verksamhet. Under den korta presentationen över nätverkets mening och mål, såg man flera intresserade blickar och nickningar i publiken. Detta var också vändpunkten för mig då jag mer eller mindre kommit på plats utan några som helst förutfattade meningar. Bortsett från att begreppet ”coolt” hör till mitt vardagliga språkbruk och har därmed

tappat sin egentliga innebörd, var detta faktiskt väldigt coolt! Oftast är ju meningen med föreningar etc. att föra samman likasinnade människor med samma intressen, det är ju inget nytt med det. Men då själva tanken är att hjälpa kvinnliga studerande att bygga upp sitt eget karriärnätverk, uppstår det en viss nyhet och nyansskillnad till det man hört och sett tidigare. Även det faktum att alla som arbetar för WCN, i både Sverige och Finland, är unga kvinnor i mer eller mindre samma livssituation, signalerar en stark ”girl power” sammanhållning. Tillbaka till kvällens tema. Den första som berättade åt oss om ”personal branding” var Hanskis CR Coordinator Heidi Heinänen, som de facto har forskat inom ämnet. Hon gav oss en uttömmande förklaring till vad fenomenet handlar om och hur vi redan som studerande kan på personlig nivå påverka vårt eget ”brand”. Efter detta fortsatte presentationen med mer konkreta exempel då Councel Elina Hautakangas och Associate Silja Kanerva berättade om hur de kommit till den position de nu innehar och hur de har byggt upp sina personliga brand. Även detta var en väldigt


ögonöppnande upplevelse, då dessa kvinnors väg till den position de nått har varit totalt olika. Samma gäller metoderna de använt för att bygga upp sina egna personliga brand.

arbetsintervju och presentation oftast börjar med ”vi hoppas på att detta skall vara mer som en öppen diskussion än en monolog”, var det här en av de första gångerna jag märkte att det faktiskt fungerade i praktiken. Deltagarna ställde Evenemanget slutade med mat aktivt frågor, svarade på frågor och dryck samt min nya bekantsoch interaktionen mellan pratarna kap: bekvämt och naturligt mingel och publiken var väldigt vänskaplig (på både finska och svenska, vilket redan från första början. jag också såg som en väldigt poMen det allra väsentligaste var sitiv sak). I tåget på väg hem mot temat. Jag trodde mig veta en del Kyrkslätt satt jag och summerade av ämnet ”personal branding”, ihop kvällens händelser och kunde men den information jag de facto bara konstatera att ifall jag haft gick hem med var så mycket utnågra förväntningar hade dessa förligare än jag någonsin kunnat överskridits med stor marginal tänka mig. I våra juridiska studier under denna kväll. Själva koncep- lär vi oss att tolka lagar, argumentet är väldigt fräscht och väckte tera, analysera och den vetenskapdefinitivt mitt intresse. Det första liga listan går vidare. Men det vad evenemangets så att säga ”fiilis” vi inte enligt min mening lär oss var också på topp i och med att tillräckligt mycket är hur vi sedan alla deltagare verkade lika nyfikna skall utnyttja våra kunskaper i och intresserade. Då nästan varje samhället och på


arbetsmarknaden eller kanske snarast hur vi ska visa våra kunskaper till omvärlden. Jag tror att vi juridikstuderande har en viss ”drive” att faktiskt arbeta hårt och få goda resultat både i studierna och i arbetet men blir inte automatiskt givna de verktyg som krävs för att sedan marknadsföra våra kunskaper.

Det personliga brandet bygger du upp och modifierar på varje socialt media, varje advokatbyrå exkursion och varje årsfest eller fest överlag. Aktivera dig på Linked-in, bygg upp ditt nätverk, fundera vad som definierar dina styrkor och visa dem på sociala medier, var stolt över den genanta barndomsbilden din mamma postar på dig i facebook, allt detta berättar om dig som person och kan i ett senare skede gynna dig.

Jag diskuterade efter seminariet med min kompis, som studerar på Hanken i Helsingfors, om vad vi nyss hört berättas om. Hon påpekade att en av handelshögskolans Pamela Manninen grundkurser handlar om ”branding” och att de som studerande blir pressade från första början att så småningom börja bygga upp ett brand åt sig. Detta saknar jag stort inom vår utbildning. På något konstigt sätt sitter de flesta av oss varje vårvinter och panikartat skriBled du intresserad? Koll up WCN på: ver sin en CV och arbetsansökan, Nätet: för att sedan skicka in den till en advokatbyrå och tävla om två som- http://www.womenscareernetwork.se marjobbsplatser men 500 andra Facebook: studeranden. Men det som även Women’s Career Network - Finland jag verkar ha svårt att komma ihåg är att det handlar om så mycket mer än en bra CV och ansökan.

Källor: http://www.womenscareernetwork.se/ https://www.facebook.com/events/640544012783363/?ti=ic https://www.facebook.com/pg/womenscareernetwork/photos/?tab=album&album_id=544623465728178


Varför KUopio, Vi har ju åbo? … var frågan på många juridikstuderandes läppar fredagen den 18 november när bussen till Kuopio och SAKKE startade kl. 9.00 från Åbo. Alla ca 50 lexare och jag som den enda stadgeiten visste att resan skulle ta över 6 timmar. Skulle det inte ha varit bättre att bara stanna i Åbo? Svaret var absolut NEJ! Det här veckoslutet hade vi väntat på i två år och en sex timmars bussresa till Kuopio kändes som ingenting när man visste vad som väntade oss framme: ett veckoslut med 250 andra juridikstuderanden och oerhört mycket Oikkarit-anda! I bussen sjöng vi tillsammans, skrev orden till Lex och Stadgas gemensamma SAKKE-låt, spelade drickaspel och hade det roligt. På fredagseftermiddag ankom bussen framför hotellet Puijonsarvi och vi tog oss till våra hotellrum. Snart efter det var det dags att börja med SAPPRO (läs: en barrunda) i grupper som vi hade delats i. Förutom att samla stämplar på kartan hade varje grupp till uppgift att hitta en limpa med inbakad

fisk (läs: Kalakukko) och ta en bild med den, fotografera oss framför stadshuset samt föreställa Puijon torni med gruppen. Efterfesten firades i Club Passion aka Pasari och kvällens ord var Las Palmas – en drink av sprit och jaffa. Orsaken varför Las Palmas blev en hit var förstås priset – 2,20€ st.!!! Oikkarin förälskade sig i Las Palmas i den mån att jaffan tog slut på baren under kvällen…


Efter hotellfrukosten på lördagmorgon var det dags för ett framtidsseminarium. Till seminariet klarade sig kanske hälften av alla deltagare… De som hade lyckats ta sig till detta programnummer belönades dock med vederbörlig kompensation i form av röd- och vitvin samt intressanta föreläsningar om legal design (Johanna Rantanen, Dottir Advokatbyrå) och om identitetsbrott (Mikko Jalkanen, Lukander Ruohola HTO). Efter seminariet var det dags att dra på sig kostymen och den lilla svarta och rikta stegen mot kvällsfesten. Under kvällsfesten sjöngs sånger och varje ämnesförening presenterade sig. Kvällens höjdpunkt var definitivt den legendariska Mr. SAKKE –tävlingen. Tävlingen gick

ut på att varje ämnesförening valde inom sig den ståtligaste manliga kandidat som skulle tävla mot de andra rivalerna. På förekommen anledning hade Stadga inte med sig en enda manlig medlem, vilket ledde till att en tredje årets Lex-hingst offrade sig för båda ämnesföreningarna. ”Yhdes parhaita, LEX ja Stadga.” Tävlingen var hård och publiken fick se bl.a. en limbotävling samt verkligen heta lap dances… Resultatet kan man jämföra med USA:s presidentval – LEXStadga kandidaten blev andra på grund av poängsystemet (domarefars…). Efterfesten firades i Puikkari, en av Kuopios många nattklubbar. Drickapriserna förstörde inte heller den här kvällen och folk började undra - varför Tallinn, vi har ju Kuopio…


Söndag = SILLIS!!! På sillisen bjöds det på hodaren, våfflor och olika förfriskningar. Man fick också sitta i bastun och i en ”palju” men enligt ryktet var vattnet kallt… Inget mera om sillis – no words needed. Hemresan i bussen var en blandning av trötthet, fylla, graduskrivning, sjungande och Tuesday… Got the BUS going up, on a Tuesday…

Allt som allt var SAKKE ett av årets bästa veckoslut med många gulvärda minnen (dock en del tappades bort), en hel del nya vänner och framför allt Oikkarin! Det enda dåliga med SAKKE var att man på söndagkväll fattade, att två år är en ganska lång tid… Nedräkningen till nästa SAKKE har börjat!


stadga tackar

Stadgaensiums redaktion 2/2016 Siiri Salmela Jonna Rask Mikael Nakolinna Camilla Söderholm Henrietta Sandvik Aino Jankari Ella Haavisto Pamela Manninen Sammanställning & layout Anna Aaltonen Ämnesföreningen Stadgas styrelse 2016 vill rikta ett ödmjukt tack till dig! <3


Profile for Stadga

Stadgaensium 2/16  

Stadgaensium 2/16  

Profile for stadga
Advertisement