2/2012 Fel
Stad gaen sium innehåll 2 Ledare 3 Ordförandekolumn 4 Juridikstudier i Tanzania 11 Årsfest 2012 bildkollage 16 Styrelsegallup 2013 17 Kolumn
Ansvarig utgivare: Stadga r.f. Chefredaktör: Vera Saarentaus Skribenter: Saara Ilvessalo Paul Karlsson Alisa Muraja/Styssen 2013 Katja Lindroos Foto: Saara Ilvessalo Minna Pellonperä
Vera Saarentaus Ledare
Mea culpa
O
rdet fel väcker inte sällan ångest hos oss människor. Vad innebär det att ta fel eller att begå ett fel, ett misstag? Något har naturligtvis inte gått som man planerade eller tänkte från första början. Man har räknat fel, gjort en felbedömning, eller bedömt att konsekvenserna av felsteget skulle bli annorlunda eller mildare än de egentligen var. Ordet fel har i flera sammanhang också en moralisk klang. Det latinska ordet för fel culpa - betecknar ju också synd i religiösa sammanhang. Mea maxima culpa, som det heter. My bad. Felbegreppet inom köprätten syftar på en hel del sanktioner och konsekvenser som den felande parten i ett obligationsförhållande har att vänta om inte prestationen uppfyller avtalets villkor. Ett välfungerande samhälle förutsät-
ter att avtal ska hållas och fel sanktioneras. Men jag vill påstå att i livets större sammanhang hör diverse felsteg till helt enkelt. Alla gör vi mindre och större fel av olika slag. Insikten av att man gjort fel störtar oss ofta in i en akut inlärningsprocess som får oss att handla annorlunda i framtiden. Det väsentliga är naturligtvis att vi är villiga att granska de begångna felen, se dem i vitögat. I studierna har jag länge skytt den röda pennan. Det är inte roligt att genast efter en tent inse att man besvarat en fråga helt åt fanders, ursäkta min franska. Då är det behagligare att så snabbt som möjligt efter tenttillfället försöka glömma hur man svarat och i stället sätta sig in i nästa stoff medan man väntar på tentresultaten. Men inte är detta ju nyttigt. Varför inte djärvt och raskt kolla om det blev culpa eller inte? 2
Varför inte korrigera sig med samma? En sorts fel ligger också i detta Stadgaensium-nummer, som egentligen skulle komma ut innan årsskiftet men vars verkliga utkomsttidpunkten blev nästan tre veckor senare, två tredjedelar in i januari 2013. Mea culpa! Jag hoppas att ni stadgeiter ändå tar en titt på det fina innehållet, som jag har att tacka skribenterna för - nyhetsvärdet har ingalunda gått förlorat. Efter två chefredaktörsår är detta mitt sista Stadgaensium-nummer. Från och med 2013 fortsätter Paul Karlsson som chefredaktör. Jag vill tacka Stadgas föreningsaktiva åren 2010, 2011 och 2012 för att de gav sitt stöd åt det nya språkrörets uppkomst och utveckling. För visst är det roligt med en medlemstidning!
Paul Karlsson Ordf.
Nytt år, nya utmaningar S
å här mellan jul och nyår är det dags att skriva min sista kolumn som ordförande. Samtidigt kan jag ändå meddela att ni inte blir av med mig trots det. Från och med nästa nummer är det tänkt att jag tar över som chefredaktör. Har faktiskt ingen aning om vad jag gett mig in på men jag har på känn att det kan bli riktigt intressant. Speciellt eftersom tidigare styrelsekolleger ibland mobbat mina kunskaper gällande t.ex. Word så kan det bli intressant att se hur jag ska få till stånd en hel tidning som kräver kunskap i att använda betydligt mer avancerade program. Mina år i styrelsen är oberoende slut och att fungera som chefredaktör är tänkt som ett sätt att varva ner. Chocken skulle kanske ha blivit för stor om jag skulle ha gått från ”allt till ingenting” på en gång.
Ja och så ställde jag visst upp i resekommittén också. Har funderat en del över de gångna styrelseåren på sistone, har det varit värt det eller inte? Har faktiskt inget svar på det ännu. Allt har väl såväl positiva som negativa sidor. Det krävs nog lite mera perspektiv för att det ska klarna. Föreningen står inför en hel del utmaningar under 2013. Domvillan är ännu inte färdigt renoverad, och ännu mindre vet vi om hur det kommer att bli med utrymmen för ett kansli. Och problemen med att hitta lämpliga festlokaler fortsätter säkert också en god stund. En annan utmaning är att inträdeslitteraturen offentliggörs först i slutet av februari, vilket gör anordnandet av en preppkurs extra utmanande. Egentligen känns det plötsligt helt skönt att inte själv behöva fundera på sådant mera. Önskar däremot nya sty3
relsen lycka till i allt, även 2013 kommer att vara ett extra utmanande år. Inte så mycket mer jag vill ha sagt i det här skedet. Idéer och förslag om hur tidningen borde utvecklas tas tacksamt emot. Avslutningsvis vill jag ännu önska alla ett gott nytt år! It all begins where it ends!
Text & bild Saara Ilvessalo 4
Juridikstudier i Tanzania
5
A
tt åka på utbyte har blivit allt mer populärt även bland juridikstuderande. Oftast åker studerande till länder där det är möjligt att studera någonting som man kan utnyttja efteråt i arbetet. USA, England eller Tyskland ger goda möjligheter för juridiska studier som liknar Finlands motsvarande. Men vad juridiskt relevant skulle man kunna lära sig av ett u-land?. Jag kan kanske svara på frågan genom mina egna upplevelser och erfarenheter från Zanzibar där jag levde hälften av förra året (2012). Mitt beslut att tillbringa ett halvt år vid Zanzibar University i Tanzania var ett av de bästa val jag har gjort i mitt liv. Det var något jag aldrig kommer att glömma och något som jag inte ångrat en sekund efteråt. Så många nya upplevelser, vänner, bitar av kunskap - och ett helt nytt sätt att tänka om världen och livet- har jag fått. Mångsidiga Zanzibar Zanzibar är en semi-autonomisk del av Tanzania och en liten ö vid östkusten av Tanzania i östra Afrika. Ön är ungefär lika stor som Åland om man räknar vattenområdena med, och
år 2004 bodde ungefär en miljon människor på Zanzibar. Nu vet ingen exakt hur många människor som lever på ön eftersom befolkningsökningen har varit väldigt snabb. Man pratar swahili på Zanzibar och även om det andra officiella språket är engelska är det inte alltid lätt att prata med lokala om man inte kan swahili – Åtminstone om man inte enbart rör sig på turistområdena. Det är väldigt varmt på Zanzibar. Hela tiden och dygnet runt. Juridikstudier i islamsk rätt Jag studerade alltså våren och sommaren 2012 islamisk lag och common law som den enda utbytesstuderanden, den enda europeiska människan och den enda vita personen i den pittoreska byn Tunguu. I första början verkade saker och ting vara väldigt svåra eftersom egentligen ingenting fungerade som det brukar göra i Finland. Det praktiska livet var svårt och ingen tycktes vara ansvarig när jag försökte göra något: Anmäla mig till universitetet och kurserna eller flytta till en annan lägenhet. Ändå var folk otroligt hjälpsamma och tog mig som en av dem från den första dagen jag anlände. Efter ett 6
tag började jag njuta av den enkla livsstilen i Zanzibar. Fascinerande landskap Mitt utbyte handlade inte enbart om studierna. Det handlade om hela upplevelsen. Jag lärde mig så mycket, inte minst om mig själv. När jag inte satt på föreläsningarna reste jag runt Zanzibar och Tanzanias fastland. Jag åkte på en fantastisk safari och såg Mount Kilimanjaro, lärde mig det helt nya språket swahili och deltog i ett islamiskt bröllop. Jag arbetade också som volontär i organisationen Art in Tanzania och planerade på ett program för förbättrande av barnens rättigheter. Jag undervisade också engelska i en ”sober house” för män som hade haft problem med droger. Det var ett intressant och givande jobb där jag fick en av de bästa erfarenheterna under hela resan, då en av mina vuxenstuderandena äntligen efter flera veckornas undervisning lärde sig säga en mening grammatiskt rätt: ”My English teacher is more wonderful than my art teacher”. På universitetet deltog jag i planeringen av universitetets miljötemadag och hjälpte till studentkåren i dess arbete. På min fritid brukade jag umgås med
7
8
vänner, gå till den lilla huvudstaden Stone Town som var full av upplevelser, eller undervisa idrott till universitetets flickor som aldrig haft sportundervisning i skolan – eller på fritiden heller. Det var också väldigt intressant att uppleva den islamiska kulturen, religionen och vanorna i vardagen. På föreläsningarna lärde jag mig teorin, och mellan föreläsningarna fick jag alltid en stor föreläsning av praktisk islamisk lag. Kulturen, religionen, vanorna och lagen var ett stort virrvarr och det var alltid intressant att diskutera olika
aspekter av blandningen med människor. Olika kulturer, lika drömmar Jag fick otroligt mycket utav min tid i Afrika. Jag blev kär i kontinenten den första dagen jag anlände: i dess folk, dess atmosfär, dess omgivningar och dess avslappnade och enkla stil att njuta av livet. Den bästa delen var människorna. Man skulle kunna tro att människorna är väldigt annorlunda än här så långt borta. Efter ett tag insåg jag dock att under våra olika
9
kulturella skal är vi ändå alla likadana representanter av samma mänsklighet – med samma önskemål, samma rädslor och samma drömmar. Speciellt vid slutet av utbytet gick största delen av min fritid åt med mina nya kompisar och jag förstod att jag får vänner för livet. Varför Tanzania? När jag var på Zanzibar och efter att ha kommit tillbaka till Finland har flera människor frågat mig varför jag ville åka just dit och vad jag fick av mitt vistelse
på den lilla ön utanför Tanzania. Det har jag undrat själv också, både före och efter utbytet. Jag ville åka till Afrika eftersom det alltid, av nån anledning, har varit mitt dröm att leva ett tag där. Afrika har på något sätt representerat ett ställe där mänskligheten och naturen är som renast. Människorna tycks veta vad som är viktigt i livet och vad som på riktigt gör dem lyckliga, vilket i bland är något som människorna i Europa och Finland glömmer. Även om jag lärde
mig massor av islamsk rätt lärde jag mig också ett helt nytt sätt om hur människor tänker på lagen. Jag började tänka på lagen och världen på ett nytt sätt och lärde mest av mig själv. Jag var en äkta del av kollektivet på ön och inte bara en av utbytesstuderandena. Jag känner mig väldigt privilegierad när jag fått chansen att åka på ett utbyte till en så underbar plats, att lära känna alla människor jag fick möta och att uppleva allt jag gjorde i Afrika. Dessa är de saker 10
som kommer att hjälpa mig i min framtid, oavsett det jobb jag kommer att få. Jag känner att jag kunde lätt ha stannat åtminstone en termin till. När jag lämnade Zanzibar för att åka tillbaka till Finland igen kände jag mig som om jag lämnade ett hem för att åka till ett annat hem. Jag hoppas på att jag igen får chansen att träffa så många av mina kompisar i Afrika som möjligt – och jag vet att jag kommer att åka tillbaka nån dag.
Bild: Minna Pellonperä
Ă…rsfest
2012 bildkollage
11
12
13
14
15
Styrelsegallup 2013
F
rågor: 1) Vad förväntar du dig av styrelseposten? 2) Mest intressant i juridiken? 3) Fritidsintressen? 4) Motto? Tauri Suviranta, kassör, började 2011 1) Långa nätter med lite sömn, många dagar med fulla av skoj och händelser! Jag hoppas på att jag får massor av tillfällen att hjälpa till att göra Stadga till en bättre förening på mitt eget lilla sätt. Om ingenting annat, lär man sig att tänka lite efter vad man ger sig in på. 2) Utmaningen och skyldigheten att tänka efter själv, tillämpa det man lärt sig och kanske ibland bli
överraskad när det man tagit som en självklarhet inte alltid är det. 3) Läsande, badminton, datorspel, lite till läsande, matlagning. 4) Varför välja mellan tur och talang när man har båda? Tove Backlund, viceordförande, andra årets studerande 1) Spännande resor, nya erfarenheter och roliga upplevelser med härliga stadgeiter. 2) Jag är mest intresserad av familjerätt. 3) Äta. 4) Efter att mitt ”jag vill int ha ansvar, jag vill bara doka” måste glömmas bort i och med denna styrelsepost måste jag hitta på ett nytt och har ännu inte lyckats! 16
Emmiina Salmela, värdinna, andra årets studerande 1) Framförallt förväntar jag mig ett jätteroligt år som kommer att vara väldigt annorlunda ifrån mitt första år som Stadgeit! Jag tror att som värdinna kommer man att möta både upp- och nedförsbackar men jag hoppas att få nya erfarenheter av dem som jag kommer att ha nytta av i framtiden. 2) Det som jag tycker att är mest intressant i juridiken, är att det är ett så brett ämne som utsträcker sig på flera områden i vårt samhälle. Det finns flera olika grenar av juridiken och det bästa är att man kan koncentrera sig
på det som man själv tycker att är intressant. 3) På fritiden tycker jag om att gå på gym och skriva blogg. 4) Elämä ilman makiaa ei oo hyvä elämä! Alisa Muraja, ordförande, andra årets studerande 1) Fortsätta med att göra Stadga ännu mer underbart och få göra det tillsammans med resten av medlemmarna i styrelsen. 2) Lära sig förstå vilken roll juridiken och lagstiftningen spelar i det vardagliga livet. 3) Frivillig i utbytesorganisationen YFU och allt möjligt smått och gott som familj, vänner och fester. 4) Dress classy, dance cheezy!
Celia Fagerström, sekreterare, andra årets studerande 1) Träffa nya människor, lära sig i praktiken hur det är att jobba i en förenings styrelse. 2) Familje- och kvarlåtenskapsrätt just nu i alla fall. 3) Korgboll, gymmet, vänner, öm samkvämsverksamhet? 4) Du kan om du vill! Ben Fallström, klubbhövding, första årets studerande 1) Jag förväntar mig ett år där jag får ta ansvar och sköta uppdrag på egen hand och ett år av roliga sammanträffanden där jag lär känna nya människor. 2) Man förstår bättre hur vårt 17
system och samhälle fungerar och desto mera man lär sig så desto mera vill man läsa! 3) Idrott i nästan alla former men håller mest på med gym. 4) Take the road less taken. Markus Högström, informationsansvarig, första årets studerande 1) Av styrelseposten förväntar jag mig ett givande år fyllt av arbete, intressanta händelser och bra samarbete. 2) Svårt att säga som förstaårsstuderande, av det jag kommit i kontakt med hittills kanske avtals- eller skadeståndsrätt. 3) Friidrott (och sport i allmänhet), hårdrock. 4) Winners never quit, quitters never win.
Katja Lindroos Kolumn
Rättare eller felpolis?
”
Det här gick ju smidigt, fast du är, du vet, jurist”, sa min banktjänsteman då jag undertecknat lånepappren för min första lägenhet. ”Det här var ju jättenyttigt”, sade många RN-studerande förvånat denna höst efter att vi diskuterat individuella studieplaner. Jag tackade artigt i båda fallen, men undrade samtidigt varför det var så förvånande. Är juridisk utbildning synonymt med onödigt detalj-knyppleri, formalistiskt paragrafivrande och allmän besvärlighet? Har jag deserterat ur den hemliga armén utexaminerade jurister, som sakta förvandlats från idealistiska rättskipare och respektingivande belästa medborgare till outtröttliga, lagvrängande välbetalda paragrafmanglare? Eller är juristens yrkesuppfattning helt enkelt schizofren: jag Objektiva Rättskiparen mot kollegan Arbiträra Tolkaren? Av förekommen anledning har jag denna höst diskuterat med ett antal RN-studeranden i olika skeden av sina studier. Med risk för att låta nostalgisk, så har dessa samtal faktiskt gett mig perspektiv på min egen utveckling från Juridikens Grunder på SF till RN-studerande och därifrån vidare till TY och yrket jurist. Det var som att öppna luckor i julkalendern och titta bakåt i tiden ”precis sådär tänkte jag också då” samtidigt som jag hör mig själv säga tvärtemot. Någonting har alltså hänt med mig, liksom smugit sig på, fastän jag inte kan sätta fingret på det, så verkar det åtminstone peka i riktningen ”juristutbildning”. Jag gör inte skillnad mellan rättsnotarieutbildning och juristutbildning för enligt min åsikt delar vi yrkesuppfattning, som skiljer sig ifrån hur allmänheten uppfattar oss eller juridiken som är vårt levebröd. Juristutbildningen är en yrkesutbildning som ger allmän kompetens att avgöra juridiska frågor. Trots att man kan specialisera sig, så ligger ens verkliga kompetens i att man kan mycket och mångsidig juridik som medför en grundkompetens att navigera Finlands rättsordning och däri placera rättsliga fenomen. Vi lär oss värdera, förutse och preliminärt avgöra hur faktiska omständigheter påverkas av juridiska regler eller brister i dem. Ju mer man läser juridik oberoende av substans, desto träffsäkrare prognoser kan man ställa oberoende av substans. Man måste kolla upp substansen på ett för en främmande rättsområde, men som 18
utbildad jurist vet man hur och var man skall söka och framför allt tolka de regler man finner för att kunna dra en slutsats som håller. Juristen utforskar detaljerna, prickar i:n och streckar t:n och gör en helhetsbedömning av alla rättsligt relevanta fakta. Rättare eller felpolis? RN-studerande snappar i allmänhet upp denna förmåga väldigt snabbt, i regel under första studieåret. Allmänt generaliserande om regler och paragrafer ger inte önskat resultat i tenten. Måhända är orsaken till den effektiva inlärningen just den Pavlovska belöningsmodellen, där man tappert ökar pluggandet tills belöningen kommer varefter man behåller prestationen på belöningsnivån. Tenten blir måttstocken för juristutbilningen; hur, vad, vem blir roten till belöning eller problem. Hur, vad, vem påverkar studietakten, studieframgången, studiestödet, utexamineringen. Hur, vad, vem får/ska vara svårt, men inte orättvist eller oskäligt. Hur, vad, vem bara x gånger till, så BLIR jag färdig. Hur, vad, vem personifieras enkelt till den som bär utbildningsansvaret. Universitetet, institutionen, ämnet, examinatorn – välj och vraka. Långa och många diskussioner kan och skall föras om individuella utbildningar, kurser, kursfordringar, examinationsformer och tentfrågor, men då vi diskuterar yrkesuppfattning missar de poängen. Studeranden bär sitt utbildningsansvar genom att utvärdera enskilda kurser och vid behov framföra konstruktiv kritik, men framförallt genom att samarbeta enligt överenskomna regler. Yrkesvalet påverkar förväntningarna; RNstuderande förväntas söka efter och känna till regler som övriga studeranden handmatas. RN-studeranden precis som juristen förväntas behålla handlingskraften då andra handlingsförlamas i regel- och direktivdjungeln. Den högre kravnivån är en del av utbildningen, som siktar på att utexaminera aktiva, driftiga och flexibla problemlösare. Hur, vad, vem-diskussioner är i värsta fall ett symptom på hur effektivt vi utlokaliserat det mest centrala i yrkesutbildningen. Var är den som fastställer hur, vad, vem då den färdiga juristen måste kunna ta omständigheterna som givna och anpassa sitt arbete och 19
sin strategi efter förhållandena? Yrkesutbildningen borde testa, slipa och spetsa anpassningsförmågan och förmågan att välja rätt strategi med beaktande av förhållandena. Vem som har rätt eller fel, vad som är orättvist eller rättvist eller hur resultatet är skäligt eller oskäligt är en grov förenkling av juridiken, som tar oss tillbaka till lekmanna-jargong. Juristens första uppgift är att kunna ta ett steg tillbaka och reda ut de verkliga omständigheterna, vad som verkligen är stadgat och hur det påverkar rättspositionerna i den specifika situationen. Allmänt generaliserande om regler och paragrafer ger inte önskat resultat i arbetslivet. En attack mot omständigheterna under studiegången blir lätt en attack mot reglerna i yrkeslivet. Vad är då skillnaden mellan rättare och felpolis? Det som sammansvetsar yrkeskåren är tron på juridiken och rättssystemet som bästa problemlösningsverktyg. Juristen påtalar fel för sin klients räkning, men utdelningen av juristens arbete räknas oftast i hur felet rättas för kommande generationer. Vårt rättssystem kompenserar sällan klienten i den mån att det lönar sig att processa. Därför ökar kravet på yrkeskunskap i att förutse problem och planera projekt så att problem inte förekommer eller dess konsekvenser minimieras. Då allmänheten attackerar juridiken som fel, orättvis och oskälig är det av yrkesstolthet som juristen förklarar sannolika orsaker bakom tolkningen. Juristen kan se förbi individerna och parternas egna intressen och ser det för övriga osynliga regelverket, som fäller pusselbitarna på plats. Att kunna läsa juridik är något som sakta förändrar ens verklighetsuppfattning, en belöning som ges efter många års arbete, men som inte kan uppnås utan att man upptas i den rättsliga gemenskapen. Man blir Rättare, inte felpolis, och jobbar livet ut med lagar och regelverk och för att upprätthålla systemet för kommande generationer. Varje juristaspirant ställs i något skede av sina studier framför valet mellan den egna tolkningen och den kollektiva tolkningen; bakom det valet öppnar sig en parallell verklighet där båda legitimt kan samexistera istället för att leva i ständig konflikt. Då står valet mellan en framtid som rättare eller felpolis. 20
Stadgeit! Stadgaensium behöver varje vår och höst nya idéer och bidrag i form av text och bild. Var med om att skapa vårt språkrör - inga förkunskaper krävs. Medlemstidningen är en guldvärd chans att utvecklas som skribent. Kontakt 2013: pakarlss@abo.fi