Soc&komposten oktober 2014

Page 1

Soc&Komposten Nummer 1, oktober 2014

Fjorton sociologers äventyr i Ljubljana s. 8

Utgiven av StudOrg vid Soc&Kom

Cotte om måttet “Debatter på Facebook. Det finns inget som berättigar deras existens.”

s. 6

Olika världar

Vår finlandssvenska värld s. 10

Dracula Untold: Ingen traditionell vampyrfilm s. 12

En gulis lever

Atilla Yoldas från Inte rasist, men granskar SD s. 4

“Aldrig förr har jag rensat lika mycket slamprodukter...” s. 14

13


Chefredaktörens bekännelser

(Ögon)blickfångaren Obligatoriska föreläsningar. Otaliga projekt och deadlines till olika kurser. Styrelsemöten, uppgifter och Soc&komposten. Frilansjobb. Varför syns detta stressiga flöde inte på mina sociala medieprofiler? På något magiskt sätt har jag i denna invecklade ekvation lyckats klämma in sömn, mat, fixande inför pojkvännens inflyttning samt ett (väldigt begränsat) socialt liv som mestadels bestått av flummiga Fb-diskussioner och trötta Whatsapp-meddelanden. Mina ljustglimtar har varit tokiga Snapchats med en nära vän och finurliga konst- vetenskaps- och underhållningsartiklar, videor och bilder som jag hittat via olika sociala medier. Och sedan såklart min passion: Instagram. Varenda estetiskt tilltalande portion mat har jag med min Iphone 4s förevigat och laddat upp på tjänsten efter att ha valt ett fint filter och knäppt in några meningar, emojin och strategiskt valda hashtags. Oftast har jag använt #dairyfree, #vegan, #healthy, #yummy, #homemade och #tgif. Så enligt hashtagsen verkar ju min vardag rätt så hälsosam och lyxig. Men utanför Instagram-idyllen är verkligheten en annan... smutsiga strumpor utanför bykkorgen, den vardagliga odiskade grötkastrullen, olästa tidningar huller om buller på soffbordet. Kalendern fullkrafsad med viktiga datum, föreläsningstider, deadlines och evenemang. Desperata försök att klämma in motion, träffar med kompisar och en filmkväll här och där. Trots allt springande hit och dit sköter jag ju det mesta just på tidigare nämnda sätt: på nätet. Smarttelefonen har under två års tid blivit nästan en naturlig del av min kropp, den sitter så bra i handen. Medan man kollar klockan och spårans tidtabell kan man snabbt kika in på de lätt tillgängliga sociala medietjänsterna och apparna... och bara helt en stund sväva i en drömvärld där det endast finns läckra efterrätter, solsken och färggrann frukt och dignande glasburkar fulla med frusna smoothies. Då jag tvingas rycka min blick ifrån den lilla skärmen för att snegla när spåran ska komma försvinner allt det trevliga och allt som finns kvar är den snart frusna marken, den vinande vinden och de kalla fingertopparna. Fyra minuter. Jag kan tillbringa ännu några minuter till i pixlarnas ljuva värld. Lilian Tikkanen

2 Soc&komposten


I

n

n

e

4

SD under lupp

6

Cotte om måttet

7

Hello Ello.

8

Resereportage: Ljubljana

h

å

l

l

10 En gulis lever 11 Satir: Hundar och katter 12 Recension: Nya Dracula suger 13 Horrorkaffet i skick 14 Finlandssvensk atmosfär 15 StudOrgs höst

Redaktionen Ansvarig utgivare Chefredaktör, layout Redaktionssekreterare

Robin Tiivola Lilian Tikkanen Axel Nurmi

Medverkare

Constantin Saramo Axel Nurmio Benjamin Sidorov Sara Östman Martin Kjellman Saga Rosenström

Fram- och bakpärmbilder, innehållsförteckningsbild: Lilian Tikkanen

Soc& komposten Få din röst hörd och din synvinkel spridd! Soc&komposten är StudOrgs egna obundna icke-kommersiella studerandedrivna tidning.

Utgiven den 29.10.2014 av Studentorganisationen vid Svenska Social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

Soc&komposten 3


Kritisk granskning av SD

SD under lupp Den kritiska granskningen av Sverigedemokraterna har ökat i takt med partiets framgång. Atilla Yoldas rannsakar SD inom organisationen Inte rasist, men. Tjugoettåriga Atilla Yoldas från Norrköping är en av redaktörerna i den svenska ideella organisationen Inte rasist, men (IRM). Redaktörerna granskar det politiska partiet Sverigedemokraterna (SD) på frivillig basis. Yoldas anser att det är viktigt att visa SD:s politik för vad den är. – Jag brukar säga att Sverigedemokraterna onekligen är ett parti som inte bara utsöndrar rasism, utan också präglas av kvinnoförakt och ett förakt mot hbtq-personer, säger Yoldas. Han riktar skarp kritik mot den här politiken. SD:s syn på svenskhet är något han ifrågasätter extra starkt. Själv är han av turkiskt ursprung. – Jag, som ser mig själv som svensk, reagerar på att jag på grund av mitt ursprung inte ses som svensk i deras ögon. Yoldas studerar media vid Linköpings universitet och planerar att bli journalist. Redaktörskapet på IRM kom som en logisk följd av hans journalistiska ambitioner. Han försöker skriva så mycket som möjligt, bland annat i den egna bloggen. Det var också via bloggen han fick chansen att börja arbeta för IRM. – Jag skrev ett blogginlägg som länkades på sidan. Efter det tog Henrik [Johansson], som alltså är grundaren, kontakt.

4 Soc&komposten

Stort intresse Organisationens Facebooksida har fått över 133 000 gilla-markeringar. Sveriges största parti Socialdemokraternas Facebooksida har 119 000 markeringar. Samlingspartiet i Finland ligger en bit efter med knappt 10 000. – Människor ser att det finns ett behov. När jag började jobba för organisationen i april hade vi ungefär 50 000 som gillade sidan, men efter EU-valet i våras och riksdagsvalet nu senast har det ökat fort, säger Yoldas. I praktiken handlar mycket av organisationens arbete om att gräva djupare i partiet och personerna bakom det, och IRM försöker aktivt utvidga sin verksamhet. Ett av de senaste dragen var att starta en podcast och i mån av möjlighet kommer man försöka fortsätta växa.


Kritisk granskning av SD – Planer finns hela tiden, det handlar mest om resurser. Vi är ju en ideell organisation och ingen av oss tjänar pengar på det här. En stor del av arbetet görs av publiken. Yoldas berättar att läsarna hela tiden kommer med tips. Därefter tar redaktörerna över och gräver vidare. – Vi har en chatt på Facebook och där brukar vi komma överens om vem som skriver om vad. För finländare kan arbetet med att granska ett parti i Sverige vid första anblicken verka avlägset, men Yoldas anser att grundfrågan är så pass allmän att den kan tillämpas var som helst. – Jag hoppas helt enkelt att antirasismen tas på allvar och att folk ska se värdet i ett mångkulturellt samhälle.

“Det måste ju handla om människor också.” Atilla Yoldas Yoldas beskriver antirasismen som något så viktigt att man måste se ett större perspektiv än bara pengar. Han tycker inte att invandring kan reduceras till att enbart vara en penningfråga. – Det låter kanske idealistiskt men allting kan inte handla om ekonomi, det måste ju handla om människor också. Text: Martin Kjellman Bild: Privat Illustration: Sara Östman

Atilla Yoldas (mitten) är engagerad i att motverka rasism och främja ett mångkulturellt samhälle. Som en av de fem redaktörerna i organisationen Inte rasist, men jobbar han för att kritiskt granska det politiska partiet Sverigedemokraterna. Soc&komposten 5


Kolumn: Facebookdebatter

Cotte om måttet Jag sitter hemma och grubblar över om jag ids skriva om temat som stört mig i flera år nu. I bakgrunden hör jag den alltid så uppmuntrande Godflesh nya skiva och jag brinner smått av ilska. Justin Broadrick har rätt: min röst skall höras. Nu kör vi. Text: Constantin Saramo Debatter på Facebook. Det finns inget som berättigar deras existens. Jag har större förståelse för debatten om kreationism versus evolutionslära i skolor, för där strider två olika intressen om hurudana värderingar vi vill ge våra barn. Jag vet var jag står i den diskussionen, men fb-diskussioner borde förbjudas med lag. Zuckerberg borde instifta nya regler för vårt virala vardagsrum, där finska basturegler gäller: diskutera ej religion, politik eller sociokulturellt relevanta frågor!

Cottes råd till facebookdiskussioner: 1. Håll dig vid temat! 2. Läs genom före du kommenterar! Läser du endast rubriken och kanske de första två meningarna så kommer du sannolikt att missa hela poängen och göra bort dig.

Varifrån kommer min absurda tanke, frågar du. Nå, jag tänker på dig, kära läsare. Din hälsa och ditt mentala välmående. 3. Se till att du inte gör dig skyldig för Ser man ett inlägg som inspirerat över 10 kommentarer (50 någonting du anklagar någon annan är inte heller ovanligt) så garanteras en intellektuell migrän. för! Argument på sociala media tenderar ta en viss riktning, som varken uppfyller kravet för god argumentation eller meningsfullt utbytande av tankar. Det handlar inte om vuxna människor som försöker föra en diskussion. Allt oftare handlar det om narcissister som vill päte och bevisa sin överlägsenhet över alla andra.

4. Måttlighet! Vid det skedet man använder officiell statistik för att bevisa sin poäng måste man vara försiktig att man inte överdriver.

”Päte” = verb. 1. Att tvångsmässigt behöva bevisa sin åsikt som den absoluta sanningen. 2. Att vara Besserwisser. 3. Att säga något provokativt med avsikt att få synlighet. Cottes lexikon (2014) Center för Cottes tankar, publikationer.

5. Var färdig för att inte alla håller med dig. Vill du ändra på djupt rotade problem i en samhällskulturs tänkande så rör du stora stenar.

Jag har samlat några råd jag ger till alla som vill diskutera känsliga ämnen öppet på sociala medier utan att i misstag ge ett dåligt intryck av sig själv.

6. Kom ihåg trollen! Mänskor brukar provocera på internet.

DISCLAIMER: Jag vet att det redan statistiskt sett är det omöjligt att 100 % av sociala mediernas användare är narcissister, antagligen är 1 % av dem det. Inte heller tycker jag att intressanta teman inte borde röras i vårt virtuella vardagsrum. Beakta den valda stilen jag valt för min text. Har du något att kommentera tar jag gärna emot respons per e-mail, chat, textare eller face-to-face. Mitt enda krav är att du faktiskt läst min text och gett den sjunka in innan du reagerar. Kärlek och frid!

7. Kom ihåg sarkasm! Vissa använder sarkasm och humor för att framföra sitt budskap.

6 Soc&komposten

Läs hela listan på Soc&kompostens webbsida, studorg.org/komposten!


Ello - nya facebook?

Hello Ello. Detta ser mystiskt ut. Den svarta cirkeln med ett leende lockar. Simpel men snygg grafik. Men något fattas. Det är reklamen! “Simple, beautiful & ad-free” är Ellos slogan. De tycks verkligen leva upp till sina löften. Även om jag inte är medlem än, kan jag läsa deras policy och om skaparna samt bläddra bland offentliga användarprofiler. Deras brand kan verkligen fungera. Men vad är poängen då, om skaparnas syfte inte är att samla in pengar genom att sälja reklamutrymme? Man kan än så länge bli medlem bara genom att bli inbjuden av någon som redan är med eller genom att skicka en förfrågan på Ellos hemsida. Jag bestämmer mig att vara modig och knäppar in min e-mail adress i rutan. Då jag skickat iväg förfrågan dyker följande text upp på skärmen:

“Your social network is owned by advertisers. Every post you share, every friend you make and every link you follow is tracked, recorded and converted into data. Advertisers buy your data so they can show you more ads. You are the product that’s bought and sold.

Jag stannar upp och reflekterar över texten. “Du är inte en produkt.” Nej, det vet jag väl. Trots att jag redan varit medveten om vad jag just läst, väcker det frågor hos mig: Har jag verkligen gått med på att frivilligt sälja mig, information om mitt liv, min mediekonsumtion, mina bilder jag laddar upp på sociala medier, utan vidare? Vad får jag i gentjänst, om inte reklam baserad på mina klick och vad jag gillat eller sökt efter på webben? Det är ju rena rama utnyttjandet och spionaget! Och ändå delar vi med oss allt detta frivilligt. Kan det i denna verklighet vara sant att det finns människor som vill erbjuda ett bättre och tryggare sätt att vara uppkopplad i den sociala medievärlden? Har inte varenda människa med en produktidé dollartecknen i ögonen? Facebook fyller tio i år. Sajten grundades ju ursprungligen bara för bruk inom studentkretsarna vid Harvarduniversitetet. Har Facebook ändrat så radikalt från början att man mera kan påstå att det är frågan om samma sajt? Har det kanske blivit dags för oss samhällsmedvetna some-användare att gå vidare?

Det finns vissa problem i att sådär bara byta bort sin primära kommunikationskanal. Hela mitt liv (i varje fall socialt medieliv sedan 2009) finns i varje fall dokumenterat We believe there is a better way. We believe in audacity. på Facebook. På grund av uppdateringar av privathetsinWe believe in beauty, simplicity and transparency. We ställningar dök gamla diskussioner, som då varit privata, believe that the people who make things and the people upp på Facebook för ett tag sedan. Detta skrämde många användare. Men sådana här fall glöms snabbt bort. Putsa who use them should be in partnership. upp lite, på med nya uppdateringar och bilder bara. Det We believe a social network can be a tool for empower- finns ju så mycket där redan att ingen orkar fästa märke vid några små sprickor. Mitt eget beteende får mig att ment. Not a tool to deceive, coerce and manipulate — undra: Varför tolererar vi mediekonsumenter sådant här but a place to connect, create and celebrate life. beteende av sajterna?

You are not a product.”

I agree

I disagree

Text: Lilian Tikkanen Bild: Skärmdump ello.co

Soc&komposten 7


Resereportage: Ljubljana

Fjorton sociologers äventyr och varför man skall resa med sin ämnesförening Det som är jobbigast med att resa är att komma hem och märka att allt är som förut – det finns fortfarande odiskade koppar i StudOrg-rummet och folk slänger fortfarande sina servetter i den vanliga roskisen, trots att det tydligt står att de går att kompostera. Det kanske inte alltid har varit en jättelång, exotisk eller annars revolutionerande resa, men man hinner ändå uppleva så otroligt mycket och hur man än vänder på det förändras man. Hemma är allt i alla fall helt som det varit och ingen förstår vad du har gått igenom. Det är därför man skall resa med sin ämnesförening. I skrivande stund är det nästan en vecka sedan jag kom hem från habitusresan och alla våra insideskämt lever ännu, bilderna som togs delas och kommenteras. Tillsammans kan vi hålla fast vid vår upplevelse och inte bara själva processa den ordentligt, utan också stärka de sociala band vi har till varandra. Den 17 oktober åkte fjorton sociologer iväg till Ljubljana (– exakt; vart?) för att traditionsenligt uppleva lite ex-kommunism. Ljubljana är huvudstaden i Slovenien, alltså beläget tillräckligt långt söderut för att vi skulle få njuta av sol och 20°C. Habituiterna kändes igen på gatorna för vi gick klädda i t-skjorta och korta kjolar medan lokalbefolkningen hade huppare. Ljubljana visade sig vara en just passlig stad för oss, inte för stor och inte för liten; vi hann se allt vi ville på fyra dagar men fick aldrig tråkigt. För mig var höjdpunkterna utsikten från slottet, studenternas eget kulturområde Metelkova Mesto (har må tro hesaslangins ”mesta”: ställe, kommit från slovenskan?) och utflykten till det bildsköna Bled – så vackert att jag fortfarande är yr och nästan illamående.

“Ljubljana visade sig vara en just passlig stad för oss, inte för stor och inte för liten; vi hann se allt vi ville på fyra dagar men fick aldrig tråkigt.”

Den trevliga hostellreceptionisten frågade mig vad vi studerar och när hon fick svaret sociologi nickade hon igenkännande. Sociologi är en ganska stor grej i Slovenien menade hon, inte det allra mest populära ämnet men ganska vanligt i alla fall. Jag blev så glad av hennes ord! Mina egna släktingar tror ju att jag blir socionom eller något... Men när jag lät våra slovenska kolleger höra om min glädje grinade de och skakade på huvudet, ”Who has fooled you this way?”. Så nu vet jag inte vad jag skall tro. Jag hade verkligen hoppats att det fanns ett litet land någonstans där sociologi är coolt. 8 Soc&komposten


Resereportage: Ljubljana “Utflykten till det bildsköna Bled – så vackert att jag fortfarande är yr och nästan illamående.”

Det finns många fördelar med att resa med sin ämnesförening. Det är lite som de där pensionärsföreningarna man ibland ser på guidade turer; man känner alla från förut så det finns alltid någon att tala med, samtidigt som man inte känner någon så väl att det inte skulle finnas något nytt att lära sig om honom eller henne. Och det bedyrar jag, man lär känna människor ganska väl när man sitter nerklämd i trappan på en buss fylld säkert tre gånger över alla lagliga gränser med passagerare. Då, ser ni, kommer de viktiga samtalsämnena upp – sådär som hur stora tjejgäng dansar på club, vilka leksaker som är vitala för en lyckad barndom och vad som rimmar på Cotte. Naturligtvis var inte allt en dans på rosor hela tiden. Någon var lite försvunnen emellanåt, skivbutikerna envisades med att vara stängda just när vi gick förbi, gruppen drabbades av krapula på söndag morgon och vi tvingades betala böter till hostellet på grund av oljud under natten. Men sådant får man ju bara räkna med, eller hur? Och för att väga upp det hela kostade ett glas vin på restaurang cirka två euro, en (berusad) krögare bjöd hela sällskapet på påfyllning och det verkade vara marknad varje dag. Blir man inte glad av sådant så vet jag inte. Jag tänker som avslutning gå in i rollen som tutor (läs er Goffman, kids!) och rekommendera alla gulisar och andra som inte ännu åkt på resa med sin ämnesförening att genast ta chansen när den kommer. Vad kan vara bättre än att upptäcka nya kulturer tillsammans med dem av dina vänner som är mest intelligenta? Tack för resan Habitus! Och ni andra, när ni far ut i världen i maj eller så (jup, bara sociologerna som prompt skall vara annorlunda och reser på hösten – och jag är absolut mer än nöjd med det) skall ni ha så skoj och ta vara på er själva och varandra! Text: Saga Rosenström Kärlek och social sammanhållning!

Bilder: Privata

Soc&komposten 9


Kåseri

En gulis lever Jag har aldrig utsatts för en lika hård uppgift som denna höst. Efter en lång, lugn och fridfull sommar med en liten arbetsbörda slog hösten mig med storm. Aldrig förr har jag rensat lika mycket slamprodukter ur min värd som under denna tid han varit gulis. Jag tror jag snart ska säga upp kontraktet och göra gulisen bokstavligen gul. Egentligen är det kanske inte lika dramatiskt som det låter. Snart inser väl min värd att det är dags att anstränga andra organ än mig. Förhoppningsvis lagrar han en massa nyttig kunskap i hjärnkontoret. Min värd vill tacka tutorerna och StudOrg för den fina hösten. Men kanske han skulle ha kunnat låta mig vila en stund också? Trots allt måste jag ju fungera ännu i många långa år. Dessutom borde min värd väl förstå att inte ligga och skräpa i ett visst rum och marinera mig var och varannan dag. Det skulle underlätta min uppgift en hel del. ”Men då det ska vara så kiva där... ” säger min värd. Suck, kanske jag ännu kommer att uppleva dagen då han förstår mitt bästa och låter mig ta en välförtjänad paus. Nåväl, gulishösten börjar lida mot sitt slut så snart kommer jag väl att bli så gott som arbetslös. Det känns lite tomt då man blivit van med att vara så verksam. Men enligt gulisens evenemangskalender lär mitt jobb inte ta helt slut, när jag nu ändå är inmarinerad i systemet. En studielever lever vidare. Axel Nurmios lever

10 Soc&komposten


Satir

Sara Östman

Hundar och katter HBL skrev (17.10) en mycket kränkande artikel där statsminister Alexander Stubb och finansminister Antti Rinne presenterades som hund och katt, alltså som motpoler eller fiender. Detta är under inga omständigheter acceptabelt beteende, då det inte någonsin bevisats att systematiska konflikter uppkommit mellan hundar och katter. Att dessutom tala om dessa två män som katt och hund ger bilden av att katter och hundar är olika värda, eller om inte olika värda så åtminstone olika. Vidare brukar man stereotypiskt nog karaktärisera hundar som våldsamma kreatur som gärna går på katter, emedan de samtidigt är ”människans bästa vänner”. Katter å andra sidan brukar karaktäriseras som lugna och kärleksfulla djur, men som ändå är själviska och individualistiska. Det är helt klart att samhället måste ingripa. Våldsam hatretorik av denna sort är inget som hör hemma i Svenskfinland, där vi gärna inte ser skillnader, eller åtminstone inte påpekar dem, mellan hundar och katter. För oss finns endast ”husdjur”, eller ”söta husdjur”. Facebook-gruppen Animalistisk mediegranskning i Finland har väckt talan om ärendet till justitieombudsmannen i hopp om att en gång för alla förbjuda den anti-animaliska och rent utsagt hatfulla diskursen som HBL använder sig av.

Princeps Soc&komposten 11


Recension: Dracula Untold

Nya Dracula suger Dracula Untold försöker ge en ny spin på Dracula-berättelsen, men resultatet blir platt och tråkigt. Vem vet inte vem Dracula är? Han är världens mest kända horrorfigur. Det exakta antalet filmer han finns med i är oklart, men det är långt över 100. Hur kan man ens försöka ge något nytt åt en sådan karaktär? Det här är en fråga man har ställt sig på Universal Studios. Deras försök till ett svar resulterade i filmen Dracula Untold. Svaret är tydligen inte att göra en semi-superhjältefilm. Who would’ve thought it? I Dracula Untold är greve Dracula världens trevligaste härskare. Han älskar alla sina undersåtar, och under hans styre har Transsylvanien frodats. Dracula har ändå en mörk bakgrund. Som barn tvingades han slåss i den turkiske sultanens armé. När den nye sultanen kräver tusen pojkar till sin armé, bestämmer sig Dracula för att sälja sin själ åt en gammal vampyr, så att han kan besegra sultanen på egen hand. Att vara vampyr är tydligen skitcoolt. Man får superstyrka och -snabbhet, skärpta sinnen, förmågan att förvandlas till en fladdermusflock och att kontrollera fladdermöss. Alla sår läks också väldigt snabbt a lá Wolverine. Dracula framställs helt enkelt som en superhjälte. En ganska lame superhjälte dessutom. Jag är ganska säker på att en sjuåring kunde komma på hans krafter. Däremot blir silver och solljus lisfarliga för Dracula. Han får också en allt mer oemotståndlig lust att dricka blod, vilket han måste undvika i tre dagar för att förvandlingen inte ska bli permanent. Det här kunde ha varit ett intressant spänningselement, men när det är frågan om Dracula kan väl de flesta gissa hur det kommer att sluta. 12 Soc&komposten

Dracula Untold ain’t your mama’s Dracula. Bild: Flickr/Tom: Dracula, October 1962. Dracula som karaktär är väldigt svår att tro på. Han presenteras som en mörk karaktär med en grym bakgrund som barnsoldat, men i hans beteende som vuxen finns inga spår av den här blodtörstigheten. Luke Evans gör så gott han kan med det han får, men det han får suger. Och då är det inte frågan om blod. Det värsta med att Dracula är så tråkig som karaktär är att de andra karaktärerna också är platta och ointressanta (Charles Dance som originalvampyren kanske kan tänkas vara ett undantag). Det är väldigt svårt att bry sig när det händer något åt dem, vilket gör att alla scener utan Dracula känns särskilt irrelevanta. Hela filmen har en mystisk superhjälte-anda som skär sig ganska illa med den Game of Thrones-aktiga scenerin (Charles Dance – Tywin Lannister – hjälper inte precis här). Filmen verkar tyvärr bygga upp till en Avengers-aktig konfrontation mellan olika horrorfigurer. Vi får bara hoppas att det inte kommer att bli så. Text: Axel Nurmi


Hushållstips

Hushållstips för studerande: Att avkalka kaffebryggare Kaffe. Vardagens hjälte och helgens njutning. Vare sig kaffe är ditt trovalda bränsle för att hålla hjärnmotorn igång eller ifall du gillar att njuta en god kopp mörkrost till din söndagsbrunch, följer härnäst ett användbart och lättförbrukligt tips för bättre kaffe!

Ingen mer motorolja, tack!

Det finns säkert fler metoder att putsa en vanlig kaffekokare, men dessa tips är lånade från webbsidan rengöra.se. Där skriver de att det kan vara en god idé att avkalka kaffebryggaren då och då. Hur ofta detta behöver göras är en smaksak och beror på faktorer som vattnets hårdhet, kaffebryggandets tidsåtgång och smaken på kaffet. Skulle du vara missnöjd med smaken eller bryggtiden så testa att avkalka!

Två metoder för att avkalka en kaffekokare Metod 1 1. Häll i 2 dl ättikssprit och 8 dl vatten i kaffebryggaren. 2. Låt hälften rinna igenom kokaren, stäng sedan av kaffebryggaren och låt verka i 10-15 minuter. 3. Slå på kaffebryggaren igen och låt resten av lösningen rinna igenom. 4. Efter att avkalkningen gjorts, skölj genom att låta ca. 4 fulla kannor vatten rinna igenom bryggaren för att få bort all ättiksprit.

Metod 2 1. Blanda 2-3 tsk citronsyra/ askorbinsyra med en kanna vatten. 2. Kör igenom 1-3 gånger och skölj igenom med rent vatten ca. 3 gånger. Tips! För att hålla kaffekokaren fräsch lönar det sig att rengöra kannan regelbundet och att fylla på vatten med en skiljd karaff eller kanna. Text och bild: Lilian Tikkanen Tipsen är från webbsidan: rengöra.se/avkalka-kaffebryggare/ Soc&komposten 13


finlandssvensk jag är finlandssvenskt korrekt jag läser på ett universitet om de som har det svårt inte pengar får och inte matar sina barn jag känner mig bra och speciell men in på universitetet kommer de fattiga ej vi får ha någon gräns med vår humanitära hjälp föreläsningssalarna måste dofta gott imorgon med så jag kan vara finlandssvenskt korrekt ja, verkligen vara finlandssvenskt korrekt Jag är finlandssvenskt korrekt jag är tolerant och öppensinnad alla har plats i min stora segelbåt men jag bor inte i itä-h där kan man verkligen inte vara det finns äckliga spurgun, knarkare... allt är en fara så jag bor på ett bättre ställe där jag kan vara öppensinnad, komplett gnälla om den ökade brottsstatistiken att de fattiga inte borde samlas ihop på en plätt för jag är finlandssvenskt korrekt ja, sannerligen finlandssvenskt korrekt jag är finlandssvenskt korrekt om jag inte läser om människor så läser jag om pengar hur jag bäst maximerar vinster det är dyrt att ha flera villor jag tycker fattiga människor får skylla sig själva de orsakar sina egna problem, de är bara bra på att gnälla sen när jag är klar lämnar jag tillbaks min pappas mastercard viftar med pappren pengarna på banken varför är folk så dumma så de inte går på hanken? det gör i alla fall jag för jag är finlandssvenskt korrekt ja, jag är finlandssvenskt korrekt jag är finlandssvensk inkorrekt denna provokativa text kommer inte in på Soc&komposten så lätt kanske någon känner sig träffad en annan skrattar lugnt någon är jätte provocerad är det faktiskt nödvändigt? att skriva så här dumt? det är ju ytterst inkorrekt i vår finlandssvenska värld att få lite självdistans i vår perfekta atmosfär 14 Soc&komposten

Text: Benjamin Sidorov Foto: Lilian Tikkanen


StudOrg

En tillbakablick på StudOrgs fartfyllda höst Gulisintagning!

Katso kuvat! Mer bilder hittar du på StudOrgs Flickrkonto StudOrg Paparazzi! Länken hittar du via Soc&kompostens Facebook eller på hemsidan.

å! Borg i j o ism å Gul p r a Lek

Bilder: StudOrg

Selfie-time på inledande sitsen!

Lyran och Akademen uppträder på Gulissitsen. Macarena på inledande sitsen

Gulissits!

Macarena på inledande sitsen Soc&komposten 15