Soc&Komposten 02/2022

SOC&KOMPOSTEN 2/2022

INNEHÅLL Chefredaktörens hälsning

”Det var ändå inte väldigt lugnt och estetiskt, lukten av sprit och tobaksrök omringade en samtidigt som någon stod med sina genitalier ute och pissade ner från berget.”

Redaktionssekreterarens hälsning Komposten testar LONKERO ”Eurovisionen är fylld av politik, och det älskar vi!”

Spex, spex och mera spex Nato och Finland, en väntad och nödvändig allians Hjälp med frågor om vardag och fest ”Att se Snellman få sin mössa var smått antiklimaktiskt” Fenja Felicias deppiga vappenfiilis Två väldigt olika, men lika helvetiska flygresor Kompostens sommarhoroskop

CHEFREDAKTÖR Alexander Beijar REDAKTIONSSEKRETERARE Laura Törnroos ANSVARIG UTGIVARE Selja Taipale LAYOUT Alexander Beijar Laura Törnroos

REDAKTION Julia Rehn Selja Taipale Karen Lindholm Anna Hedström Jenna Liljelund Alec Edman Sara Björklund Alexander Beijar Laura Törnroos

”Den smakar urinvägsinfektion” ”Även om jag tidigare hade flörtat med tanken, hade jag inte alls tänkt igenom saken på allvar.

Morkkisen var ett faktum. Vad hade jag riktigt gått med på?”

”I tider av krig är det viktigt att välja sina partners, och Nato är den partnern som Finland behöver.”

UTGIVARE Studentorganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet rf VAD ÄR SOC&KOMPOSTEN? Soc&Komposten är StudOrgs medlemstidning, producerad av studenter vid Soc&kom.

Chefredaktörens hälsning

Och så sitter jag här igen, och försöker knåpa ihop en hälsning långt efter att alla andra haft deadline för sina texter till det här numret av Komposten.

Men, någon fördel måste man ju få av att vara chefredaktör tänker jag mig. Om någon då jag skrev min förra hälsning skulle ha frågat mig hur jag tror att världen ser ut då nummer två av årets komposter börjar vara färdig, tror jag inte att jag skulle ha anat att varje dag de senaste veckorna har av nyhetsläsare och -redaktörer klassats som ”historisk”, eller för den delen att jag av ren lättja igen har skaffat skägg.

Nåväl, så kan det gå.

Finland är på väg in i Nato, sommaren är på kommande, Eurovisionen är undanstökad för den här gången, och det har varit såväl vapp som spex och utlandsresor för tidningens redaktion, och allt det kan vi tillsammans erbjuda dig som läsare i det här numret. I övrigt kan ju konstateras att våren med sin pollensäsong har fortsatt, och om jag i min förra hälsning kunde konstatera att pollenrapporten på Vega har börjat läsas upp, så kan jag nu konstatera att jag inte behöver någon pollenrapport för att berätta att björken börjar göra sig påmind, och efter det kommer gräset, kära vänner. Så håll ut, och spraya näsan.

Om jag igen får lämna er med några visdomsord så skulle det väl vara att njuta av sommaren, väl medveten om att vi är många som jobbar så gott som hela sommaren. Men, sträva efter att någon eftermiddag ta kaffepausen ute på gården, balkongen eller ens vid ett öppet fönster, och njut av det sommar-Finland vi ändå har, ibland. Själv tänker jag försöka turista lite i min närkrets, besöka någon ö utanför Helsingfors, och åka till Strömsö! För det blir väl inte mer finlandssvensk sommar än så. Och vem vet, mitt i allt så ses vi på någon uteservering, där vi sitter och fryser i alltför tunna kläder, och smuttar på någon halvljummen överprissatt öl. Men det är just det vi älskar, sommaren i Finland. Ha det gött, så ses vi när vi råkas!

Beijar P.S. Kan vi snälla låta 2022 vara året då vi alla tvingar oss att sluta låtsas att Aperol Spritz är gott. För det är det inte. Tack <3

Redaktionssekreterarens hälsning

Vad har hänt sen sist? Det har varit mycket Smocka och kaffe, lite vappen och sömn och självfallet vappenebolan på det. Jag har dessutom hunnit åka till Spanien ett varv där det dracks fem liters viner och spräcktes tänder så att man sedan fick upplevelsen att försöka hitta en tandläkare i Finland som kan erbjuda en tid det kommande decenniet. Mycket byråkrati, lite nöje. Men nog med det, våren är slut och sommaren är här. Jag ser själv fram emot sommarlovet som ett lågstadiebarn vars enda sommaruppgift är att göra absolut ingenting. Tänk så skönt att enbart behöva jobba och skriva en magisteravhandling utan någon gök som skriker efter reflekterande essäer eller utvärderingsblanketter på sidan om. Mycket byråkrati, lite nöje även där. Hörni, ha en skön sommar så ses vi i höst sen igen! // Laura

Shoutout till kurator Mickos som såg till att jag kommer gråta när mössan plockas fram nästa år.

KOMPOSTEN TESTAR Lonkero

Hej! Det har återigen blivit dags för Komposten testar.

Nu när sommaren närmar sig med stormsteg tänkte vi att det skulle vara passande att testa alla de lonkerosmaker som vi kunde hitta.

Vi har hittat vår nya favoritsommardryck, men också vilken lonkero vi aldrig kommer att köpa igen. Låt oss börja!

Anna Hedström & Karen Lindholm

Gin & lemon Gin och citron var ganska sur och även lite bitter. Den passar bra om man inte gillar söta drycker, men Anna ansåg att den var lite för bitter för henne.

Gin & raspberry Gin och hallon var den klara favoriten för oss båda.

Den smakar hallonsaft, passligt söt men samtidigt fräsch och läskande. Den här kommer bli vår nya favoritsommardryck!

Anna ger den 2/5 och Karen ger den 4/5

Anna ger den 5/5 och Karen ger den 5/5 Gin & ginger Gin och ingefära smakar ganska exakt så som man skulle förvänta sig, väldigt fräsch och ingefärig. Tycker man om ingefära så är det ganska garanterat att man tycker om den här också.

Anna ger den 5/5 och Karen ger den 4/5 Vodka & lime Vodka och lime var sötare än de andra, fast man kanske skulle förvänta sig att den är fräsch när den smakar lime.

Den är också lite bitter men inte lika mycket som den med citronsmak.

Anna ger den 3/5 och Karen ger den 4/5 Gin & red grapefruit Gin och röd grapefrukt var lite parfymig och smakade artificiellt. Den var mindre söt än många andra men inte en höjdare. Vi ansåg att den blev äckligare ju mer man drack.

Anna ger den 2/5 och Karen ger den 3/5

Gin & orange Gin och apelsin är nog en favorit för många – och så även för oss! Den smakar ungefär som Jaffa, så om du tycker om det tycker du säkert om den här också.

Enda problemet är att den blir lite för söt efter en stund.

Anna ger den 4.5/5 och Karen ger den 3/5

Brandy & Pommac Brandy och pommac delade våra åsikter mest.

Lukten höll vi båda med om att var hemsk men den smakade bättre än den luktade. Den var ganska söt och smakade lite som en blandning av toffee och pommac. Tycker man om Pommac kan denna vara värd att testa!

Anna ger den 2.5/5 och Karen ger den 1/5

Gin & grapefruit Den klassiska blåa gin- och grapefrukt-lonkeron delade igen våra åsikter. Alla vet hur den smakar.

Karen anser att den smakar dålig fylla men är drickbar, medan Anna tycker den är en klassiker av en orsak. Finlands stolthet ju!

Gin & cranberry ”Den smakar urinvägsinfektion” sa Anna (tietäjät tietää). Men i övrigt är smaken som förväntat och en av de bättre enligt oss. Vi anser nog att det ändå är godare att dricka än vodka cranberry ifall man är sugen på tranbär.

Anna ger den en 3.5/5 och Karen ger den en 4/5

VINNAREN ÄR … Gin & hallon!

Den perfekta smaken enligt oss; inte för söt, lätt att dricka och fräsch och läskande på samma gång. Även burken är 5/5, den fina pastelliga färgen tilltalar ögat och känns sådär somrig och härlig.

Den ultimata sommardrycken helt enkelt – passar både på grillfesten och en varm dag på stranden.

Anna ger 4/5 och Karen ger den 2/5

”Eurovisionen är fylld av politik, och det älskar vi!”

De av oss som trodde att Eurovisionen 2021 skulle vara häpnadsväckande och historiskt viktig för att föra samman ett Europa som splittrats av coronaviruset visste inte vad vi talade om, då vi ett år senare skulle få se Eurovisionen som tävlingen som enar ett Europa i krig. Eller ja, hur mycket kan man se det som ett enande ifall landet som krigar inte är inbjudet till tävlingen, och landet som utsätts för kriget vinner överlägset?

Först och främst, så vi alla är på samma våglängder: jag älskar Eurovisionen. Jag älskar allt kring Eurovisionen. Inte bara det att det handlar om världens största underhållningsprogram, att det handlar om musik och show eller att det signalerar att våren är här.

Utan också att det är något som enar hundratals miljoner tv-tittare världen över, för att en kväll sitta tillsammans och se på serber som tvättar händerna, moldaver som åker tåg och ukrainare som spelar en flöjt som jag i alla fall inte för mitt liv kan förstå hur den fungerar. Vi återkommer till ukrainarna om en stund.

Eurovisionen, som så mycket annat, styrs så klart av ett regelverk som säger vad man får och vad man inte får göra. Bland reglerna stipuleras bland annat att bidragen får vara högst 3 minuter långa, du får inte rösta på ditt eget land och tävlingen får på inget sätt innehålla politik. Jo, du hörde rätt. Enligt reglerna förekommer ingen som helst politik i tävlingen, och ifall det förekommer politik, så kan och kommer delegationen och bidragen att straffas. Det ser nog den Europeiska radio- och tv-unionen EBU till att händer.

Men, vi vet ju nog alla hur det är. Eurovisionen är fylld av politik, och det älskar vi! Och EBU:s gränser för vad som tolkas som politik och vad som inte gör det, kan nog hemskt ofta också konstateras vara just det, tolkningar.

Ta Ukrainas bidrag i tävlingen 2007 i Helsingfors som exempel.

En kvinna vid namn Verka Serduchka, som till synes verkar ha kört rakt in en discobollsfabrik innan hon klev upp på scenen, fick gladeligen sjunga om att hon ”want to see Russia goodbye”.

Nej men, ursäkta slarvet, ”I want to see, lasha tumbai” menar jag så klart, usch då så klantigt av mig.

Att Ukrainas bidrag, Kalush Orchestra med låten Stefania vann i år var ingen överraskning, och inte heller någon slump. Det bör nämnas att de professionella jurygrupperna, vars uppgift är att ge en proffsig synvinkel på det hela och utvärdera bidragen rent musikaliskt i första hand, endast placerade Ukraina på en fjärde plats. Troligtvis för att de visste att EBU skulle säga till på skarpen ifall de skulle ha gett fulla poäng åt Ukraina varje gång. Det var folket som avgjorde tävlingen, och huruvida Ukraina fick publikröster på grund av kriget, eller för att deras låt sist och slutligen är riktigt bra, det kan vi bara spekulera kring.

Det är självklart att Ukraina skulle vinna i år. Men det är inte bara politiskt viktigt, det är också i grund och botten en bra låt! Inte kanske lika bra som det serbiska handtvättandet (som också sjöng ett ställningstagande om den serbiska hälsovården, politik much?) eller de moldaviska folkrockarna som sjöng om en tågresa jag aldrig skulle vilja stiga av ifall jag steg på den. Men det var en bra låt, som var värd också en opolitisk vinst. Ukrainarna själva sa redan natten efter sin vinst att de ser fram emot att välkomna Europa till ett nytt Ukraina nästa vår, och jag hoppas de kan det. Jag tror inte, men jag hoppas.

“En kvinna vid namn Verka Serduchka, som till synes verkar ha kört rakt in en discobollsfabrik innan hon klev upp på scenen fick gladeligen sjunga om att hon ”want to see Russia goodbye”.”

Så länge leve Eurovisionen!

Och länge leve mer eller mindre undangömda politiska budskap och ställningstaganden i Eurovisionen.

Mer glitter, glamour och fest åt folket!

Alexander Beijar

Spex, spex och ännu mera spex Jag är säker på att de flesta av oss har gjort tveksamma

val som man ångrar nästa dag efter man fått i sig ett glas vin för mycket. (Var det verkligen nödvändigt att hångla med den där tjejen eller att låtsas ha en brittisk accent i kön till baren?). I höstas gjorde jag ett val som jag ifrågasatte hårt följande dag – jag hade ställt upp som spexansvarig på Studorgs höstmöte. Även om jag tidigare hade flörtat med tanken, hade jag inte alls tänkt igenom saken på allvar. Morkkisen var ett faktum. Vad hade jag riktigt gått med på? (Den som kom på idén med vin på föreningsmötena är både en skurk och ett geni) Jag hade redan varit spexansvarig tillsammans med Linnéa Lang år 2020. I början av året skrev vi spexet och bokade lokaler, men när hösten kom stod det klart att vårt spex inte skulle bli av. Årstiderna kom och gick och vårt manus stod orört.

Sist och slutligen var det viljan att få se manuset fram-

föras som fick mig att ställa upp som spexansvarig igen. Den här gången skulle jag fungera som regissör medan min vän Ina Mickos var producent. Efter flera års väntas skulle äntligen vårt kära spex få se rampljuset! Innan premiärföreställningen var jag så nervös att jag trodde att jag skulle spy.

Men när ridån gick upp visste jag att jag kunde lita på att spexgänget skulle göra ett fantastiskt jobb. Det är svårt att beskriva hur fint det kändes att få resultatet av flera månaders övningar och se karaktärerna vi skapat komma till liv på scenen.

Enligt mig handlar inte spex endast om teater. Det handlar

om att få ta del av en gemenskap och att få skapa någonting tillsammans. I dag kan jag med säkerhet säga att ställa upp som spexansvarig igen är ett av de bästa valen jag gjort under min studietid, trots att jag tvivlade till en början. Det gav mig möjligheten att arbeta med det mest underbara gänget av människor.

Jag kan lätt säga att jag sällan har skrattat så hårt som jag gjorde på våra övningar. Tillsammans fick vi skapa magi och sprida spexkärlek, vad mer kan man önska sig?

Jag måste också rikta ett extra stort tack till Ina. Jag ställde upp som spexansvarig ensam, men hon blev min och spexets stora räddare när hon i efterhand tog sig an rollen som producent. Utan henne skulle jag ha yrat runt som en höna och vi skulle inte haft programblad eller ens en scen att stå på.

Tack till alla som deltagit i spexet på ett eller annat sätt!

Spexet blev fantastiskt och nu får vi börja se fram emot ett ännu mer fantastiskt jubileumsspex!

Sara Björklund, Spexansvarig 2022

Spexbilder: Mikael ”Wessu” Westerlund

Nato och Finland, en väntad och nödvändig allians Nu är det äntligen officiellt att Finland söker medlemskap i Nato. En process som tagit 30 år men som förverkligades på knappa tre månader till följd av invasionen av Ukraina. Samtidigt med Nato-medlemskapet tar även tidsepoken med det neutrala Finland sitt sista andetag. Detta innebär att Finland framöver officiellt kommer att anses vara såväl politiskt som militärt en del av västvärlden. Med Nato är Finlands slutliga steg in i det västerländska samfundet verklighet och inte någonting som händer i något skede i framtiden.

Varför Nato må någon fråga sig? Som först och som tidigare nämnt skulle det vara det sista och slutliga steget för Finland in i det västerländska samfundet.

Det näst sista var EU-medlemskapet år 1995. Den största orsaken är förstås den militära. Om Finland blev medlem i Nato skulle vi backas upp av en allians bestående av 30 nationer med bland andra USA, Storbritannien, Frankrike, Kanada, Norge, Danmark och Polen. Med flera av de nämnda länderna har Finland redan tidigare ett starkt samarbete, som skulle förstärkas ytterligare av ett medlemskap i Nato. Vikten av vänner har blivit ytterst tydligt med Rysslands invasion av Ukraina, då Ryssland tydligt bevisat att de fullständigt struntar såväl om internationell lag, nationell suveränitet och rätten för varje land att själv bestämma sin egen väg.

Ett Natomedlemskap skulle garantera att hela alliansen skulle stå till vårt förfogande, antagligen materiellt eller med konkreta soldater vid ett eventuellt anfall. Något vi som utomstående inte alls kan lita på. Ukraina är ett olyckligt exempel på ett sådant fall. Ukraina är varken medlem i Nato eller EU och all hjälp bygger på ren medkänsla och inte på plikt, inte att dessa två inte kunde gå hand i hand. Däremot har Ukraina stått mycket ensam mot Ryssland då inga soldater från varken EU eller Nato länder skickats till Ukraina med fruktan att starta ett tredje världskrig. Detta då landet inte omfattas av Natos artikel fem. Finland som Nato medlem skulle skyddas av just artikel fem, som betyder att ett anfall mot en medlem ses som ett anfall mot alla 30

medlemmar. Tröskeln att anfalla 30 länder är betydligt högre än om det är fråga om ett enskilt land. Särskilt om vissa av dessa länder har kärnvapen till sitt befogande. Inte ens Ryssland vill sist och slutligen starta ett nytt världskrig.

I tider av krig är det viktigt att välja sina partners, och Nato är den partnern som Finland behöver. Vi är inte neutrala då vi redan är med i EU och Ryssland vet detta. Vi skulle inte stå utanför ett eventuellt krig, men utanför Nato skulle vi däremot vara mycket ensamma. Det finns också en risk med att stå utanför Nato, och inte enbart det att Ryssland enklare erövrar Finland, något som är mycket svårt då Finland har en militär av världsklass och halva befolkningen utför militärtjänst. Risken finns att Nato och Ryssland vid ett eventuellt krig börjar en kapplöpning om vem som först hinner till Åland.

Detta då Åland utgör en av de tre strategiskt viktiga punkterna vid Östersjön och är livsviktig för Nato med tanke på bl.a. Baltikums försvar.

Finland vinner allting på att vara med i Nato.

Vi riskerar väldigt lite (minus att vi skulle stå vid fronten om Baltikum blev anfallet). Däremot är tröskeln att anfalla en försvarsallians högre än att anfalla ett enskilt land. Jag vill avsluta med ett citat som otaliga gånger sagt i diverse former av diverse personer efter invasionen av Ukraina ”Blir Finland attackerade så blir Finland attackerade, skillnaden är om vi blir attackerade tillsammans eller ensamma”.

Alec Edman

Hjälp med frågor om vardag och fest I spexet hörde vi detektiv Vince Taylor avråda från att söka hjälp av Codex rättshjälp. Men vad är Codex rättshjälp egentligen och vem är personen bakom?

Precis som nämndes i spexet så erbjuder Juristklubben Codex r.f. gratis juridisk rådgivning till alla svenskspråkiga högskolestuderande. För att få veta mera om verksamheten har Komposten intervjuat Codex rättshjälpsansvariga 2020–2022, Albert Ulenius.

Enligt Ulenius kan orsaken till att vända sig till Codex rättshjälp vara en hur vardaglig juridisk fråga som helst, men någon läxhjälp med KSV-101 kan man enligt Ulenius tyvärr ändå inte få. Exempel på fall då folk kontaktat rättshjälpen är allt från problem med hyresvärden, arbetsavtal eller FPA till fyllemisstag.

– De frågor som vid första anblick kan verka fruktansvärt enfaldiga innehåller ofta en eller annan juridisk nyans som absolut inte mår dåligt av en rättslig analys – och tvärtom kan ett problem som känns väldigt svårt ofta ha en betydlig enklare juridisk lösning än man kunde tänka sig, förklarar Ulenius.

Codex startade rättshjälpsverksam-

heten eftersom Pykälä, alltså Codex finska motsvarighet, redan länge hade haft egen, motsvarande rättshjälp, och Codex såg att det på svenskspråkigt håll kunde finnas behov av en motsvarande tjänst för svenskspråkiga studerande. Idag drivs rättshjälpens verksamhet av ett utskott, som under verksamhetsåret 2021 hade 19 medlemmar. Utskottet klassificerar kontaktbuden utgående från hur komplext fallet är. De vanligaste fallen handlar om avtals- och fastighetsrättsliga frågor.

Albert Ulenius är ansvarig för Codex rättshjälp åren 2020–2022. Bild: privat.

Alla frågor som riktas till Codex rättshjälp behandlas strikt konfidentiellt. Utskottet erbjuder skriftlig rådgivning per mejl.

Förutom att rättshjälpen hjälper svenskspråkiga studerande med privata förfrågningar är deras tjänster likaså tillgängliga för svenskspråkiga studerandeföreningar, i syfte att även indirekt assistera svenskspråkiga studerande i deras vardag och fest.

Selja Taipale och Karen Lindholm

Mera information om rättshjälpen samt kontaktinformation hittas på www.codex.fi/rattshjalp.

Man kan även nå rättshjälpen per mejl via mejladressen rattshjalp@codex.fi.

”Att se Snellman få sin mössa var smått antiklimaktiskt” Klara vappen, bara vatten hela natten eller hur det nu gick igen. Så gick det ju absolut inte när det handlar om min första vapp som studerande. Det kändes nästan lite pirrigt inför den heliga högtiden, då det så länge berättats om hur det kommer vara det bästa man någonsin kommer uppleva.

Jag visste åtminstone inte alls vad jag skulle förvänta mig.

Det enda som var klart var att det skulle innehålla mycket skumppa och halare.

Allt var helt nytt, varje händelse blev ju därför lite ex-

tra spännande. Att se Snellman få sin mössa var smått antiklimaktiskt, då det var en stor svårighet att faktiskt få den på honom och då det blev tid att se Manta få sin hatt, såg man knappt något alls. Dels för att det var fullpackat med människor och dels för att huvudet redan var suddigt vid det läget. Det som man förväntat skulle hända blev alltså inte det roligaste.

Det jag inte hade förväntat mig var att den riktiga festen var på söndagen. Eller så gick det åtminstone för min del. Det kan delvis bero på att jag fått sova lite längre undernatten till söndagen, än före lördagen, eller att jag inte hade världens krabbis då jag vaknade på söndag. Men då jag började mitt första maj-festande, gick det fort som blixten att komma igång.

Då jag satt i Brunssan och drack min Vergi-Redbull ur

ett skumpaglas (som inte blivit tvättat från kvällen innan), kändes det nästan som sommar då solen sken in i ögonen. Det var ändå inte väldigt lugnt och

estetiskt, lukten av sprit och tobaksrök omringade en samtidigt som någon stod med sina genitalier ute och pissade ner från berget. Jag kände att man inte kunde förklara stämningen med något annat ord än ”vappen”.

Efter att först festat i Brunssans technotält och sedan funnit

sig själv vid Ölkkens klibbiga dansgolv, kunde man känna sig lite utmattad. Speciellt då jag hela tiden i baktankarna kom ihåg hur jag nästa morgon skulle befinna mig på redaktionen och sätta igång den sista Smocka veckan. Mycket hann jag inte sova, men kan nog säga att det var värt de. Då måndag morgon kom och jag med skakiga händer lyfte min kaffekopp, kunde jag lätt konstatera att ”wabbu lobbu”.

Jenna Liljelund

Fenja Felicias deppiga vappenfiilis Jag hör dem där utanför. Musikens rytmiska dunkande

(förmodligen en sådan där förfärlig technolåt som ungdomarna verkar gilla nuförtiden). Det poppande ljudet när en skumvinskork flyger upp i skyn. Det uppsluppna sorlet från studerande som inte verkar känna av några sorger i världen. Pirret i luften går nästan att ta på, så stort är det.

Inne i mitt rum är det alldeles tyst. Mörkt är det också, jag

kan nästan inte ens läsa skyltarna som stulits och hängts upp på väggarna. Ändå vet jag precis hur de lyder – ”polikliniken för könssjukdomar” – ja jag säger då det … Välkommen in i mitt dystra huvud förresten. Om du kom hit för att få lite vardagspepp har du nog hittat helt fel.

Varför kommer de inte? Har de inga nycklar längre?

Tycker de bättre om Havis Amanda än om mig? Jag har aldrig förstått varför hon får en mössa och inte jag. Jag kan inte låta bli än att känna mig bortglömd och förrådd. Plötsligt önskar jag att wabu faktiskt skulle lobu.

Nu kanske du undrar: hur kan en skyltdocka känna en sådan teen angst? Ja, det kan man väl undra sig.

Men detta är min verklighet.

Nu hör jag studenternas sorl ebba ut.

Kanske är de påväg till Havis.

Kanske till någon annan fest.

Nåja, det finns ju alltid hopp om nästa år.

”FOMO. Visst är det så ungdomarna kallar det?” kallar det. Vanligtvis brukar det vara den bästa dagen på hela året. Studerandena brukar komma och gå, dela med sig av sin glädje och ta en sup eller fem i mitt sällskap. Ibland händer det att här blir efterfest – en gång hörde jag till och med någon säga att de allra bästa festerna är i Studde. Mitt Studde! Då brukar jag känna mig som en av dem, en i gänget.

I år är det annorlunda. Naturligtvis har det varit tomt här

de två senaste valborgarna också, men då har jag inte känt en sådan här … FOMO. Visst är det så ungdomarna kallar det? Då satt alla hemma och hade en stillsam corona-vapp. Nu firar de normalt igen. Ändå är jag ensam.

Bild på studentmössan: Tiia Monto - Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=79038445

Idag är det valborgsmässoafton. Eller vappen som dom

Två väldigt olika, men lika helvetiska flygresor Jag hade turen att få tillbringa en vecka i Spanien i mitten av april. Men jag hade även oturen att tvingas åka flyg för att komma fram och tillbaka.

Redan från början är jag inte ett stort fan av att flyga. Hela tanken av att vara över 10 000 meter upp i luften är lite obehaglig. Men det som alltid överraskar mig är människorna på flygplanet. Det sägs att det inte är destinationen som räknas, utan resan. Det må va äckligt klyschigt men det är därför jag nu inte tänker dela med mig av de soliga bilderna på sangria och palmer, utan av flygresorna.

Rätt ofta skrivs det om flygresor och hur man ska bete sig ur personalens synvinkel, så att de ska ha det kivogare på jobbet. Men jag tänker att det är dags att se det ur resenärernas synvinkel så att alla kan ha de kiva på flyget. Efter varje klagomål tänker jag även ge poäng, och det här är ett test man vill alltså inte få höga poäng i.

Först måste jag börja med att berätta om ungen.

A child! Hela resan satt jag bredvid ett barn vars mamma helt klart tvingat med på resa trots att hen borde ligga under ett täcke eller sten någonstans.

Istället satt hen utan munskydd och klämde ur sig diverse kroppsvätskor hela resan. Två dagar efter flygresan fick jag ont i halsen. Coincidence? I think not… Men nu är jag inte här för att hata på barn, utan på alla er andra som inte kan bete sig.

Resa sjuk 3/5 Snacksen. Jag är också en fellow snacksare och skulle aldrig sätta mig på ett flygplan utan något att äta.

Men måste man verkligen välja det som luktar mest?

Lite avundsjuk är jag klart. Till exempel mamman till ungen med kroppsvätskorna tidigare nämnt hade gjort en sak rätt, snacks. Den snoriga ungen plockade konstant upp något nytt ur sin ryggsäck. Jag skojar inte när jag säger att bara det jag själv vittnade var croissanter, smörgås, wienerbröd, chokladstång, lakrits, lösgodis, diverse drycker och ostbågar. Själv satt jag med en svettig liten triangelsmörgås, men den luktade i alla fall inte till skillnad från snuskbågarna (jo, de är nog goda men de luktar som djävulen).

Illaluktande snacks 2/5 Sedan, toalettbesöken. Att alla 200 passagerare direkt som säkerhetsbältet får tas bort måste ställa sig upp och gå på wc är varken smart eller hållbart. Allt detta gör att vi som varit vuxna och kissat före, nu får tillbringa de första 30 minuterna av flygresan med en ny röv konstant i ens ansiktshöjd. Tror starkt på att folk envist ska kissa bara för att skylten säger att man får. Pavlos hundar är ni allihopa och trött på era rövar är jag.

Röv i ansiktet 4/5 När det kommer till resan hem… Behöver jag säga något mer än att jag spräckte och svalde majoriteten av min ena tand fem minuter efter att planet lyft.

Detta tack vare en snuskig smörgås med segt salmonellabacon som helt klart inte vart värd tandförlusten, skulle det helst ha varit på grund av en

av de där snuskiga men ack så goda ostbågarna skulle jag nästan varit okej med det. Där satt jag sedan i lite på fyra timmar, utan tand och hungrig flera kilometer upp i luften. Inte en 10 000-metersklubb jag ville gå med i om vi säger som så. Inte blev det bättre när man väl landade bara för att inse att varken jouren, Studenthälsan eller någon annan tandläkare vill hjälpa en före tidigast i juni… Men det är en helt annan historia.

Tappa tänder 7/5 En sak man inte ska göra men som jag absolut utan tvekan alltid gör. Sue me. Jag är den som är den som tar av mig skorna. Ups. Men det viktiga här är att göra det direkt. Inte när fotsvetten först grott i en par timmar, om man inte har en slemunge med ostbågar ombord förstås. Då luktar det ändå svett.

Ta av skorna 0/5 Vidare till nästa problem, bristen på hörlurar. Lite synd tycker jag om er som på riktigt glömt era hörlurar inför flygresan, det suger. Lite hatar jag ändå er beroende på vad ni väljer att göra på er telefon. Och mycket hatar jag er som löst problemet med att ha full volym på telefonen för att se på en handbollsmatch.

Människor 4/5 För att detta inte bara ska bli hatretorik, kan jag avsluta med att berätta om en sak som gjorde mig stolt över resenärerna och villig att acceptera mitt hemland. Vi ska tänka på att resmålet var finnarnas paradis i Spanien, det vill säga Alicante.

Vilket kanske förklarar mycket av problematiken ombord på planet överlag, men det som förvånade mig var att ingen klappade när planet landade. Ni må ha gjort mycket fel men här skötte ni er bra. Förutom när ni sen skulle armbåga er ut ur planet. Snällaaaa, ni slipper nog ut före planet far tillbaka till Finland.

Okej och så var vi tillbaka på hatretoriken, tack och förlåt.

Armbåga sig ut 4/5 Men jag överlevde ändå båda flygresorna, hade det gött i Spanien och har numera alla mina tänder igen.

PS. Vinet köptes, vinet dracks, vinet rekommenderas ej.

Fem liters vin 2/5

Inga hörlurar 1/5 Om man kommit så här långt i texten vill jag bara säga att jag nog var på bra humör under den här resan trots att jag klagat värre än Gunilla 40+. Men jag vill också säga att det finns ett mönster i problematiken ombord på flygplanen, människorna.

Laura Törnroos

SOMMARENS HOROSKOP*

De sista tenterna är skrivna, vårens uppgifter är (förhoppningsvis) inlämnade och vi går mot sommarlov. Men en hurdan sommar kommer det riktigt bli?

Stenbocken 22.12 – 19.1

För din del innebar våren en hel inre strider, dels gällande studierna men också en allmän ambivalens gentemot saker som tidigare givit dig glädje. Under sommarmånaderna upplever du äntligen en ny glöd inombords. Du kommer hitta en ny hobby, men också ta dig lite tid att reflektera och då dina studiekompisar ser dig igen i höst är du som en ny person.

Din högsäsong: 10–15 augusti

Vattumannen 20.1 – 18.2

I sommar kommer du tillbringa största delen av din tid i arbetets tecken, men som tur är du en mästare på att koppla av på en terrass med en kall dryck i handen efter en lång arbetsdag. För vattumannens del är det viktigt att säga ja till alla möjligheter som kommer din väg, i höst kommer du med skratt vilja se tillbaka på äventyren som uppstod spontant.

Din högsäsong: Första veckan i juli

Fiskarna 19.2–20.3

Du som fisk inväntar sommarens med en viss tveksamhet efter fjolårets fiasko.

Dina stora drömmar gick då ej som planerat, och i år har du därför inte vågat drömma alls. Frukta ej, på basis av Neptunus position i zenit kan stjärnorna garantera att detta är din sommar att skina. Inför hösten kommer även en gammal bekant ha fått en mer permanent plats i din vardag…

Din högsäsong: Den sista helgen i augusti utlovar magi

Väduren 21.3–19.4 I sommar kommer du som vädur trivas i närheten av vatten. Sommaren kommer innebära en riktig guldperiod för dig i fråga om vänskap, men oroa dig ej, det kommer även finnas tid för en och annan romans. Bandet med en person kunde eventuellt utvecklas till något mer, frågan är om du är redo att ta steget?

Din högsäsong: Midsommarveckan

Oxen 20.4–20.5

Du har längtat efter sommaren och allt vad den innebär i vad som känns som en evighet. Då den väl kommer förändras allt. Glöm inte att förändring också kan vara en bra sak, det hela beror på hur du som oxe kommer handskas med situationen. Eftersom Venus befinner sig i sitt sjätte hus förutspår stjärnorna en händelserik men tung sommar för dig.

Din högsäsong: Månadsskiftet mellan juli och augusti

Tvillingarna 21.5–21.6

Efter att ha arbetat hårt hela våren bestämmer du dig för att sommaren ska bestå av lite mer rajtan tajtan. Tack och lov har du likasinnade vänner och tillsammans kommer ni i sommar att skapa en hel del roliga minnen, även om minnesluckorna är desto flera. Då du tappar din väg efter en lång natt på dansgolvet kan du spana efter Jupiters guidande sken.

Din högsäsong: Kräftsäsongen

Kräftan 22.6–22.7 I sommar kommer du finna att stilla morgondopp är var du kan rensa dina tankar bäst. Du har trots allt mycket att fundera på, då tankarna om din framtid konstant infinner sig i bakhuvudet. Stjärnorna råder dig att inte stressa, ta en dag i sänder och lösningen kommer så småningom att dyka upp. Kom ihåg att du inte är ensam i dina tvivel.

Din högsäsong: Den första veckan i juni

Lejonet 23.7–22.8 I sommar bestämmer du dig för att göra en större förändring på ett plan i livet, vad resultaten blir återstår bara att se. Din sommar kommer präglas av spontanitet, ibland dock till en nivå var du tappar sikte på dina ansvar. För din del är det kanske värt att tänka en extra gång innan du tar stora beslut, Plutos position i förhållande till Karlavagnen bör ses som ett varningstecken.

Din högsäsong: 5–13 juli

Jungfrun 23.8–22.9

En händelse som jungfrun har inväntat länge kommer äga rum under första hälften av sommaren. Efter detta kommer du sväva som på rosa moln. Var dock försiktig, det finns risk att slutet av sommaren innebär ett platt fall. För att förhindra detta bör du samla en blomma varje dag i augusti.

Din högsäsong: Månadsskiftet mellan juni och juli

Vågen 23.9–22.10

Skorpionen 23.10–21.11

Din sommar kommer vara en tid av sann eufori, äntligen får du koppla av efter en längre tid av ansvarstaganden. Du njuter till det fullaste av vad sommaren har att erbjuda och Venus position på himlen indikerar att du kommer få välja och vraka. Var dock försiktig, då hösten kommer finns det risk att du inte är redo för en mer lugn vardag…

Din högsäsong: 17–22.6

Du har en längre tid har sökt efter meningen med livet och tyvärr tyder stjärnornas position på att du inte heller denna sommar kommer finna den. Låt dock inte detta hindra dig, ta det istället som ett tecken på att du kanske inte alltid behöver ha svar på allt. Du kommer njuta av sommaren desto mer om du bara slappnar av och gläds åt de små sakerna i din vardag.

Din högsäsong: Augusti bjuder upp till dans, om du tackar ja

Skytten 22.11–21.12 Sent omsider har även du fått sommarlov och vilken sommar du har planerad!

Allting kommer inte gå enligt planerna, men det visar sig snart vara mer av en gåva än en förbannelse. För skytten är det viktigt att hålla ett öppet sinne, oförutsägbara relationer kommer att formas och då hösten kommer må din krets se lite annorlunda ut än i våras, om du bara vågar öppna dörren.

Din högsäsong: De två första helgerna i juli * Varken skribenten eller StudOrg tar ansvar över förutsägelsernas korrekthet, men vi önskar er all lycka på era äventyr i sommar!

Julia Rehn