Page 1

K O M P O S T E N 4/2019

Komp osten 4/ 201 9

1


TA CK Moa Ketonen

måndag 16.12. kl 13:32: Vissa lär sig aldrig. Med vissa menar jag mig själv. Under ett år som chefredaktör har jag lärt mig en hel del om både datorer och människor. En sak jag dock inte bemästrat är att skriva mina ledare i tid. Jag har lärt mig att man inte kan veta och kunna allt genast utan att livet är en lärorik resa som ibland är inspirerande och ibland bara stressfylld. Efter varje tidning har jag förbannat mig över allt som inte gick som det skulle. Varje stavfel som vi missat och alla suspekta layoutbeslut. Men i något skede kanske till och med prokrastinerande perfektionister inser att det inte har så stor skillnad. LIVET ÄR EN LÄRORIK RESA.

Jag vill inte tacka skrivaren. Den har bara varit jobbig och stulit tio euro av mig. Utom en gång då den fungerade så som den borde. Det var en fin stund vi hade tillsammans.

Och de fem personer som svarade på vårt feedbackformulär! Och du som läser denna tidning Jag har lärt mig att det finns en skara fina män- just nu! niskor på Soc&kom som gärna ställer upp och skriver om lite vad som helst. Så jag vill tacka T er alla: Selja, Belén, Lucas, Otto, Oscar, Sporty A McSportface, Mima, Alma, Ellen, Kalle, Adam, C Alexandra, Leo, Ösis, Sara, Korvar i KnäveckK et, Roni, Moa, Ariel, Ira, Cami och sist men inte och hej minst min kära redaktionssekreterare Sofia. Och de personer jag troligtvis glömt skriva namnet på.

2

Komp oste n 4 /2 0 1 9


K O M P O S T E N Chefredaktör Moa Ketonen Redaktionssekreterare Sofia Grünwald Layout Moa Ketonen Utgivare Studentorganisation vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet r.f. Utgiven i Helsingfors i december 2019. Soc&komposten är StudOrgs medieprodukt, producerad av studenter på Soc&kom. StudOrg får tidningstöd av Studentkåren vid Helsingfors universitet. Kontakt Sockomposten@gmail.com Sockompostentidning.wordpress. com Facebook.com/sockomposten Instagram.com/sockomposten Tack till alla medverkare!

innehåll 4 Redaktionssekreterarens hälsning 5 The curious incident of the sillis in the trappan 6 Justitia 8 Harry Potter-sits 10 Unicafe vs. Det svenska språket & gallup 11 E-postlis(a)tan 12 Intervju med Platon 14 Reportage 16 Transsibiriska järnvägen 24 Nyårshoroskop 26 Anarkin har tagit över 27 Träff sjönk 28 Teknologin går framåt men Uni står stilla 29 Analys av regeringskrisen 30 Kompostens kontaktannonser Komp osten 4/ 201 9

3


I smyg säger jag också hurra. För det har varit ett både otroligt roligt år som redsek (vilket jag går in på mer senare), men det har också stundvis varit rätt stressigt. Stressen har kanske främst bestått av att jag sett hur stressad Moa har varit och jag inte kunnat underlätta hennes arbete så mycket som jag önskat. Att layouta kan jag nämligen inte alls. Men jag har försökt mitt bästa med att fixa andra smågrejer som hör till när man skapar en tidning, typ korrläst och sånt. Den andra delen av stressen i att vara redsek har bestått av att försöka komma på något vettigt att säga i denna spalt. Hittills har jag misslyckats varenda gång och inte har jag knappast varit så roligt som jag själv trott heller. Men hur som helst så har jag tyckt om att skriva den. Det har varit superkul att få hitta på en massa både spännande och roligt till denna tidning. Det har varit kul att bolla layout ideér gällande bland annat färg och stil med Moa. Och

Jag är kanske inte extremt nöjd med innehållet i mina hälsningar, men jag är jättejättenöjd med Komposten överlag detta år. Moa har verkligen lyckats med att skapa liv i Komposten och förnya den med massor av bra innehåll (enligt mig, är ni av annan åsikt finns det en feedback blankett om Komposten att fylla i). För det vill jag passa på att tacka Moa. Både för otroligt bra arbete med tidningen och för ett så gott samarbete mellan oss. Jag vill också tacka Alma för att KUK (kommunikationsutskottets nya officiella namn) har blomstrat upp under 2019 vilket har gjort Komposten gott. Men Moa, jag och KUK har ju inte gjort jobbet ensamma på något sätt utan jag vill också tacka alla som medverkat och skrivit, ritat bilder, fotat eller på annat sätt bidragit till alla nummer av Komposten under 2019. Och så tack till alla läsare såklart. Tack, ni är guld! Med dessa ord säger jag tack och hej för mig som redaktionssekreterare. Nästa år blir säkert ännu bättre så look out för Komposten 2020!

Sofia Grünwald Redaktionssekreterare

4

Komp oste n 4 /2 0 1 9

NC

I

D E T N O

Eller nå, avgår gör jag ju inte på riktigt, men det är sista numret för detta år vilket betyder att jag från och med nu inte längre är redaktionssekreterare och därmed är det min sista gång att skriva denna spalt full av intetsägande tomma ord som fyller sidorna. Hurra, tänker säkert några av er.

det har varit roligt att skriva denna spalt. Det har varit som att skriva av sig på något sätt. Jag har bara fått skriva vad som helst som jag haft i tankarna, hur oviktigt det än är.

CUR

IOUS I

Jag avgår! Nu får det räcka för min del.

THE

Redaktionssekreterarens hälsning

F T


ära vänner, nu är vi här Så styrelsen kallade till ett extrainsatt

igen. Denna gången med mycket mindre lättsamhet och mycket mera portförbud. Det sket sig. It went to shits. Fricketyfrack. Osv. Men hur gick det riktigt till? Just precis så här. Tbh, StudOrg och HUS var kanske inte riktigt BFFs efter höstens bravader. Efter två nära döden upplevelser så andades vi ut lite och tänkte att vi hade det värsta bakom oss. Men sedan kom mailet. Pling i inboxen. Den första måndagen efter årsfesthelgen, den 28.10 kl. 14.15. The devil works fast but HUS works faster. StudOrg ombads redogöra för händelser i Nya studenthuset den 26.10 och svara på frågor som: Vad hände under sillfrukosten? (YPPERLIG FRÅGA HUS! VET NÅGON? HÖR AV ER!)

För att sammanfatta så handlade

HE

T

StudOrgs styrelse 2019 genom Alma Lüttge, sekreterare och informatör

K

SIL

IN

LIS

TRAP

THE

det hela om att StudOrgare hade vistats i trapphuset under sillisen. Enligt Nya studenhusets ordningsregler så är detta förbjudet och någon hade skvallrat på oss och HUS var arga på grund av detta. Vi efterfrågade detaljer för att kunna reda ut det skedda, men fick som svar att det hänt någon gång mellan 12 och 17. Sillfrukosten hölls kl. 12-17, så det var ju en rolig tillfällighet. Vi hade alltså ingen aning om när människor skulle ha vistats i trappan, eftersom människor rörde sig upp och ner hela tiden för att röka, på grund av det rådande balkongförbudet (se Soc&komposten, nr 3).

möte. Vissa kom för skvallret, andra kom för att hjälpa till med att reda ut det skedda. Mötet kom fram till att det högst antagligen handlat om att en grupp icke-namngivna individer satt i trappan och väntade på sin bästis, som kanske var StudOrgs sittande kurator. Med informationen tillhanda satt sig ordförande Mickos samt undertecknad ner och skrev höstens tredje utredningsrapport, som vi sedan levererade till HUS inom utsatt tid. Det var ingen vits att försöka bortförklara det skedda, utan StudOrg tog fullt ansvar för händelsen och ett portförbud var att vänta.

Våra farhågor besannades och

portförbudet levererades den 6.11. kl. 16.27. Beslutet om portförbud finns att läsa inramat i StudOrgrummet. Vi i styrelsen upplever att vi gjort vårt bästa under hösten och det finns inget ont blod mellan styrelsen och föreningsmedlemmarna. Folk hänger i trapphuset, it happens, tyvärr är vi inte den mest omtyckta föreningen i Nya studenthuset (kanske på grund av den andra utredningen, se Soc&komposten, nr. 3) vilket antagligen ledde till att någon skvallrade och HUS fick veta om det skedda. Dock skyller vi heller inte på någon, utan dessa är endast våra egna spekulationer. Vi har försökt arbeta runt portförbudet nu under hösten och hoppas att alla föreningsmedlemmar upplevt att våra evenemang ändå varit roliga och givande! Vi önskar såklart att vi snabbt hittar tillbaka till vårt andra hem Nypolen och att vi snart sitsar där igen. Då hoppas vi alla håller hårt i sina tölkkin och att ni inte skaffar vänner, för då kanske man måste vänta på dom i trapphuset. Piss on ört.

PA N Komp osten 4/ 201 9

5


den nya ämnesföreningen för rättvetenskapsstuderande Text Kalle Grönroos

Vid vår fagra skola har man kunnat studera rättsvetenskap som huvudämne ända sedan 2017. I två långa år har dock rättsvetarna fått studera utan att det har funnits en förening för deras ämne. I höst har det dock blivit en ändring på saken, då Justitia r.f. grundades av åtta driftiga rättsvetare med Max Willamo i spetsen. Vi träffade den nyblivna ordförande och ställde honom några frågor om föreningen samt dess planer för framtiden. Hur gick processen till när ni grundade föreningen? Vi började på inledande sitsen på hösten, och det tog några veckor tills vi hade samlat tillräckligt med människor för att vi kunde anmäla oss till Patentoch registerstyrelsen (PRS). Vår anmälan har inte ännu godkänts av PRS, så vi är egentligen inte en registrerad förening ännu, men vi väntar på det. Vad har ni för planer för det kommande verksamhetsåret? För det första vill vi att folk ska veta att vi är en ämnesförening. Vi har ganska starkt fokus på att marknadsföra föreningen, främst för gulisar som är intresserade av rättsvetenskap, och även för äldre gamyler som vi har hört att tidigare har försökt starta en liknande ämnesförening men misslyckats då det inte har funnits tillräckligt med folk. Det har redan ordnats en chillkväll på Thirsty Scholar, och det finns planer för till exempel en beerpongturnering och andra evenemang efter att vi sökt, och förhoppningsvis fått, understöd. Vi hoppas även kunna ordna en årsfest den 1.10, som är föreningens födelsedag.

6

Komp oste n 4 /2 0 1 9

Med tanke på att alla föreningar verkar ha svårigheter att hitta aktiva medlemmar, hur tänker ni hitta föreningsaktiva? I och med att vi är en så ny förening, så kanske vi lockar med att man får vara med och bygga upp föreningen från grunden, vi har även en gemenskap som vi hoppas att så många som möjligt vill komma med i den. Hur hoppas ni att framtiden ser ut för rättsvetenskap som ämne vid Soc&kom? Vi hoppas att den växer, vilket vi har sett att den redan gör. I den årskursen jag är i är det över tio som läser rättsvetenskap som huvudämne, medan jag vågar påstå att det i årskursen innan knappast fanns fler än fem. I och med att personer med rättsvetenskap som huvudämne har fördubblats under de senaste åren, har det uppkommit ett behov för denna förening som helt enkelt inte funnits förut. Vi försöker upprätthålla ett intresse för rättsvetenskap. Ifall en gulis går på introkursen till rättsvetenskap vill vi förstås att hen ska ta fortsättningskurser. Till sist: Vad har du för hälsning till alla trogna Soc&komposten-läsare? Kom med i Justitia!

Justitia har en Facebooksida och en Facebookgrupp ”Justitia r.f.”.I gruppen hittas också en medlemsanmälningsblankett som man kan fylla i om man vill bli medlem (vilket är helt gratis). Kontakt får man via e-post: justita.rf@gmail.com eller till ordförande eller vice-ordförande på deras Helsinkiadresser.


styrelsen

Max Willamo Ordförande Hemort: Helsingfors Favoritsnapsvisa: Liten Jumbo Favoritparagraf i lagen: Grundlagen 2 kap 17 §: “Rätt till eget språk och egen kultur”

Nea Karmi Studie- och arbetslivsansvarig Hemort: Borgå Favoritsnapsvisa: Helan går Favoritparagraf i lagen: Grundlagen 2 kap 17 §: “Rätt till eget språk och egen kultur”

Lina Trygg Programansvarig Hemort: Sibbo Favoritsnapsvisa: Sibboborna Favoritparagraf i lagen: Paragraf 3 i byggningsbalkens 12:e kapitel som handlar om vad man bör göra om man hittar någon annans svin i sin skog (“Huru svin måge i ållonskog släppas”)

Teo Kettunen Skattmästare Hemort: Helsingfors Favoritsnapsvisa: Tänään otetaan Favoritparagraf i lagen: 6 § i förvaltningslagen

Alex Piispanen Vice ordförande Hemort: Malax Favoritsnapsvisa: Kåtongfields Favoritparagraf i lagen: Strafflagens 17 kapitel 13 paragraf 2 punkt (Busringning till myndigheter)

Emma Hansen Övrig styrelsemedlem Hemort: Mariehamn Favoritsnapsvisa: När jag är full så är jag glad Favoritparagraf i lagen: 1 § i Självstyrelselagen för Åland

Lina Holm Övrig styrelsemedlem Hemort: Mariehamn Favoritsnapsvisa: Åh, se det regnar då! Favoritparagraf i lagen: Grundlagens 120 paragraf: Ålands ställning

Lotta Andersson Miljöansvarig Hemort: Helsingfors Favorit snapsvisa: Livet är härligt Favorit paragraf i lagen: Grundlagens 9 §:Rörelsefrihet

Komp osten 4/ 201 9

7


CONFUNDO O B L I V I AT E STUPEFY

I SOC&KOMS AULA sam-

las studenter som de så många gånger gjort förut. De glittrande fördrinkarna, den jämna könsfördelningen och de sorgfria minerna avslöjar att de denna gång inte väntar på föreläsning. Harry Potter-sitsen med Teknologförening har äntligen börjat. Att den kära festlokalen Nypolen temporärt gått StudOrg förlorad är en tragisk nyhet som förargat och chockerat. Snellmansgatan 12 fick därför ersätta Nypolen när Soc&kom förvandlades till Hogwarts för en kväll, fredagen den 15 November.

EFTER COCCARENS MINGEL sprang sitsdeltagarna ivrigt

genom tegelväggen vid plattform 9 3/4. I Soc&koms festsal väntade tåget in i dimman. Sorteringshatten placerade festarna i ett av de fyra elevhusen: Gryffindor, Slytherin, Hufflepuff eller Ravenclaw. Efter sångledarnas entré och att Helan sjungits i unison, presenterades sitsens poängsystem. Under kvällen tävlade de fyra elevhusen mot varandra. Regelbrott mot de traditionella sitsreglerna resulterade i poängavdrag och stämningsfullt sitsande belönades med varierande antal poäng. Detta ledde till att vissa av husen i strävan till poäng röt till i försök till stämningsfull sång som endast blev allt mer oklara under sitsens gång.

Text Adam Thor Stefánsson Högnäs Foto Denjah Leinson

8

Komp oste n 4 /2 0 1 9

Sångledarnas åsnebryggor visade att detta verkligen var en sits för Harry Potter-entusiaster. Majoriteten av sitsdeltagarna tog dresscoden ”Så magisk du vill” på stort allvar och klädde med stor hängivenhet ut sig till sin favoritkaraktär ur Harry Potters värld. Andra valde en enklare utstyrsel med kappa och/eller trollstav.


Under sitsens paus hade studenter möjlighet att lägga sitt namn i den flammande bägaren för chansen att delta som representant för sitt elevhus i den magiska trekampen som ägde rum när efterrätten var uppäten och punschen, naturligtvis, blandats i kaffet.

NÄR KVÄLLEN OUNDVIKLIGEN led mot sitt slut och god mat hade ätits, vänskaper över universitetsgränserna vuxit fram och alkoholen använt Obliviate på minnet stod det tävlingsinriktade Ravenclaw klart som det vinnande elevhuset. Innan sitsen kunde avslutas och ”Looking for freedom” ljuda genom samma sal där det några timmar tidigare hållits sociologiföreläsning om kropp och hälsa, meddelade sångledarna att den officiella efterfesten skulle äga rum vid Swengi. Detta eftersom som Nypolen som känt inte var tillgängligt.

Väl framme vid Swengi insåg många häxor och trollkarlar att kön var outhärdligt lång och valde därför att fortsätta festen på annat håll. TF bjöd på efterfest vid Ölkken, andra valde att spendera småtimmarna på Heidis och en del lät det fortsatta festandet vänta till en annan dag.

Komp osten 4/ 201 9

9


Unicafe vs. det svenska språket Alma Lüttge

Veselé Vánoce, Frohe Weinachten or Happy Holidays Moa Aulanko I’m usually not a crazy fan of the traditional holidays for different reasons, but I do find it interesting to know more about differences in traditions. This led to me wanting to know more about different ways of celebrating the holidays especially in separate parts of the world. What better way is there than to ask our exchange students. I asked some of our exchange students about how they celebrate the holidays and if they have any specific traditions and plans for this year.

10

Komp oste n 4 /2 0 1 9

Helena Czech Republic I celebrate the holidays on 24th of December. My family goes to church in the morning and light a candle from Bethlehem. In the Czech Republic we believe that baby Jesus comes with presents after the traditional dinner consisting of carp, potato salad and soup. We have some holiday traditions in my family. Me and my mom usually choose a theme to decorate the house in and this year it will be glass and white. On Christmas eve everyone cuts an apple in half and the inside will tell how the next year will be. My family also places candles in water and the way they move tells the fortunes of the family.


Har du fått nog av Soc&koms e-postlista? Selja Taipale Du är inte den enda. Som vi alla vet har det under hösten setts en klar trend av att vilja bli borttagen från e-postlistan. Samtidigt har det blivit smärtsamt klart att många bland oss har bristfälliga kunskaper om den egentliga funktionen av “Reply all”. För att alla vi som fortsättningsvis vill prenumerera på e-postlistan ska slippa en inkorg full av klagomål har jag frågat hjälp från Christian Lindblom. Lindblom, som många säkert känner till från orienteringsveckans info om digikursen, är expert på nätpedagogik på Helsingfors universitet. Enligt honom är e-postlistor i allmänhet på väg bort och ska ersättas med andra informationskanaler, exempelvis universitetets intranät. Skönt, eller hur? Den som ändå känner ett mer akut behov av att bli borttagen från e-postlistan hänvisar Lindblom till Helpdesk. Under rubriken “Majordomo e-postlistornas grundfunktioner” finns både en snabbinstruktion och detaljerat hjälp för hur man ska göra för att bli borttagen från en e-postlista. Själva proceduren ser ut så här:

Jakob Germany I celebrate the holidays on 24th of December. For me the Christmas tree is an important decoration in the house around the holidays. My family, grandparents and cousins gather to go to the church and eat a big dinner consisting of red cabbage, potato and bread dumplings and maybe a roast together. Then we open presents afterwards that we believe that the Christ child brings. Where I come from there is a tradition to go to a bar at night where you meet a lot of old friends and that is what I’m planning on doing as well.

Man behöver alltså enbart skicka ett tre ord långt mejl till adressen majordomo@helsinki.fi. Till slut hälsar Lindblom att ifall någon av någon anledning inte klarar av att ta sig bort från en e-postlista på Soc&kom kan man ta kontakt och be honom göra det. Han önskar ändå att man först försöker fixa saken på egen hand.

Komp osten 4/ 201 9

11


FRÅN PARKKEMIST TILL SPEXSTJÄRNA

en exclusiv intervju med

Ålder: 76 år Bor: I grotta på RÖFen Studerat: Filosofi, minns inte ifall han fått examen. Familj: Har ingen. Är enstöring. Men bff med Gollum. Skulle beskriva sig själv med tre ord som: Jag. Har. Horn. Livsmotto: “Ta en öl i taget”

12

Komp oste n 4 /2 0 1 9

Text & Foto Sofia Grünwald


Filosofen Platon var nyligen spexaktuell i årets succépjäs Kela på RÖFen. Hans väg i livet har varit lång men han har också tagit sig långt.

S

pexet 2019 var en succé på alla sätt med

många förstklassiga skådespelare och musiktalanger på scen. En stjärna lös dock starkare än de andra, nämligen filosofen Platon. En filur som fastnade på mångas minne då han helt plötsligt dök upp när studenterna var fast som djur på RÖFen. Men vad gör Platon i ett spex? Han är ju som bekant känd filosof från Antiken, men att han tycks ha evigt liv och lever som student på RÖFen var inte väntat. I en exklusiv intervju med Soc&komposten berättar Platon att han hamnade på RÖFen genom att ro dit på en parkbänk. – Jag var på jakt efter livets mening. Sedan jag kom till RÖFen. Nu har jag studerat stenar i femtio år tillsammans med Gollum. Vi har hittills kommit fram till att de är hårda, säger Platon.

Huvudtemat i spexet 2019 var FPA vilket Platon har starka åsikter om. -Fan, ingen pension vill dom ge åt mig. Dom sa något om att parkkemist inte är ett äkta yrke, som att deras stämplande skulle vara bättre, säger han bittert.

På frågan om vi kommer få se Platon igen i StudOrg vill han inte ge något definitivt svar men blinkar med ena ögat och säger: – Jag brukar dyka upp där man minst förväntar sig det. Som sista råd åt Soc&koms studerande säger Platon: – Stå ute när det är blåsigt så hittar ni livets mening. Och ät surskorpa.

Att vara med i StudOrgs spex var inget som Platon

hade planerat men han är ändå nöjd med sin insats och upplever att det var angenämt att vara med fast han blev kallad flummig humanist av de oförskämda djuren. – Jag rekommenderar att vara med i spexet eftersom jag fick en ros efter första föreställning, det är riktigt värt de, säger han. När det kommer till omstarter så är Platon både postitivt och negativt inställd. – Det bästa med spexet var omstarten där jag fick sitta i Beijars famn och det sämsta med spexet var omstarter där jag blev tvungen att gå trapporna flera gånger, det var tungt! säger han. För dem som inte sett spexet 2019 skulle Platon sammanfatta det med orden: – Det vara något om studerande med sina djur och en ö, mycket bråk och sång utanför min grotta. Och sen något om att plocka svamp.

Komp osten 4/ 201 9

13


Text & Foto Belén Weckström

et är ovanligt

tyst på Helsingfors gator torsdagen den 28 november. Halva Svenskfinland befinner sig i Åbo för den årliga besvikelsen som är Glöggrundan, men inte jag. Mina steg ekar mellan stenbyggnaderna i Kronohagen då jag styr kosan mot Thirsty Scholar på Fabiansgatan 37. Baren ser ut som vilken annan bar som helst utifrån; bredvid dörren står en skylt som utlovar uppfriskande drycker och genom fönstren kan man se glada gäster sitta och prata. Förbipasserande kan dock lätt förbigå vad Thirsty Scholar egentligen är: Gubbana rf:s föreningslya. Just den här torsdagen ordnar Gubbana sin lillajulsfest i samarbete med VF?! Media Global Enterprises Incorporateds evenemangsproduktionsavdelning. Med sin vinnande kommunikationsstrategi har föreningen fått hela 25 personer att delta i evenemanget: de flesta utomstående. 14

Komp oste n 4 /2 0 1 9


Firandet skulle ha börjat klockan 16.20

och avrundas vid 6.09-tiden enligt traditionellt memformat, men av någon mystisk anledning har evenemanget flyttats fram till 19.00. Klockan är 19.56 när jag stiger in på Thirsty Scholar. Festen är i full gång, med studerande och avhoppare sittandes runt tre stora bord. På borden ligger de finaste julsnacksen serverade: pepparkakor, blåmögelost och ostbågar – en riktig klassiker, som Gubbana brukar säga.

Talet till Gulisen följs av Gulisens svar och ett tal om Forskare är oense om hur och när man blir gubbe. socialpsykologi och samhörighet. Alla tal får rungande Den populäraste teorin tyder på att en blir gubbe applåder och gubbljud, men när julgubben kommer, efter första studieåret på Soc & kom. Under mina då börjar kalaset. Med en påse i hand stiger julgubben två år som gubbforskare har jag kommit fram till upp och delar ut julklappar åt några av festens tre egenskaper som så gott som alla gubbar har. deltagare. Stämningen är på topp och gästerna låtsas (1) De är väl insatta i Finlands politik, men talar inte lägga märke till att presenterna är köpta på Tiger. bara om det i memformat, (2) de använder ord på hög stilnivå för att ge en bild av att de är smartare Trots att Gubbana är kända för att lämna än vad de egentligen är och (3) de är besatta av att festen i förväg orkar en förvånande stor del av dem producera gubbljud som “ah”, “hmpf ” och “mmm”. sitta kvar på Thirsty Scholar i några timmar. Mot slutet av kvällen, då jag sitter i ett bord omringad av gubbar Just de gubbljuden hörs från alla håll och kanter och lyssnar på en skildring av mosh-pitten på Sabatons under de tal som under kvällen framförs till konsert och borttappade öronproppar, inser jag att det bakgrundsljudet av 80-talets glamrock. Talet till är dags att gå. På deras språk tackar jag Gubbana för Gulisen, som framförs i avsaknad av gulisar, är en “trevligt allmänt samkväm” och tar på mig jackan. hit. Varför gulisarna inte har vågat komma, det är Det är ovanligt tyst på Helsingfors gator torsdagen det ingen av Gubbana som vet. Men jag vet att det den 28 november. Halva Svenskfinland befinner sig i rätta sättet att charma gulisar inte är att bjuda dem Åbo för den årliga besvikelsen som är Glöggrundan, på promenader eller en biff med lök på Zinkeller. men inte jag. Jag har festat med Gubbana. Komp osten 4/ 201 9

15


TRANSSIBIR järnvägen

Text Oscar Suomela Foto Otto Pettersson

16

Komp oste n 4 /2 0 1 9


RISKA Redan under 1860-talet drömde den tsarryska administrationen om en järnväg som skulle koppla ihop imperiets västra provinser med den nygrundade hamnstaden Vladivostok vid Stilla havets kust. 1891 invigde tsar Alexander III:s son tsarevitj Nikolaj bygget av järnvägen, som inom kort, med hjälp av politiska fångar och ryska soldater, sträckte sig över den oändliga sibiriska tundran. I maj hundratrettio år senare packade sju statsvetare sitt pick och pack åkte in till Helsingfors centralstation. Resan från den västligaste av alla ryska provinser till Stilla havets oändliga kust hade börjat. Den tsarryska drömmen skulle äntligen förverkligas. Komp osten 4/ 201 9

17


Sankt Petersburg Efter blott 3,5 timmar anlände vi till Rysslands “fönster till väst” nämligen den ljuvliga staden Sankt Petersburg, som i många bemärkelser är en större och finare version av Helsingfors. I Ssnn globaliserad anda blev vårt första mål mat i Ryssland palak paneer och tikka masala på en överprissatt indisk restaurang. Sankt Petersburg är en utomordentlig stad som alla borde besöka, men det var inte därför vi kom hit. Efter att ha tagit del av Piters utbud i tre dagar måste resan fortsätta österut. Med våra magar fulla av saltgurka, smetana som jag köpte av en babuska utanför metrostationen, Teremoks blinier och Baltika 9 (Rysk 8-procentig öl som smakar ungefär som ren träsprit) fortsatte vi till Europas folkrikaste stad.

Andra klassen bestod av e

Jekaterinburg

Det sovjetiska allryska utställningscentret i hjärtat av Moskva.

Moskva Москва слезам не верит. Moskva tror inte på tårar. Fyra dagar i staden bestod bland annat av intressanta studiebesök, möte med ett gäng likgiltiga studeranden, storslagen sovjetisk arkitektur, flotta michelinrestauranger, och vår “Rysslandsits” som slutade med en söndrig dörr, tre söndriga gulisar och sängkläder marinerade i gårdagens mat - funna i badkaret. Så var det dags att ta farväl av staden. Det var också dags att ta farväl av tre stycken

18

Komp oste n 4 /2 0 1 9

av våra medresenärer, eftersom Statsvetts studieresa tog slut här. Kvar var fyra vagabonder, med blicken mot öst. Den riktiga transsibiriska järnvägen börjar i Moskva, vilket innebär att det är möjligt att stiga på tåget här och åka oavbrutet hela vägen till Vladivostok - en sträcka på 9288 kilometer. Vi ville gärna se annat än tågkupéens fyra väggar och varandra, vilket ledde till att vi blev tvungna att köpa biljetter skilt mellan alla städer vi planerade att besöka. Totalt sex stycken bortsett från St. Petersburg och Moskva.

Efter 27 timmar tåg anlände vi till Jekaterinburg, federationens fjärde största stad. Det var sista staden före Sibiriens slätter, belägen vid Uralbergens fot och gränsen mellan Europa och Asien. Med sina 1,4 miljoner invånare är det ingen liten stad, men den bleknar gentemot de två tidigare städerna. Staden är ungefär som sin starke man, federationens första president Boris Jeltsin - en disig bakfull söndagsmorgon klädd i klinisk, tråkig 90-tals företagsestetik. Kanske lite som Rysslands Jyväskylä, ingen dålig stad, men heller ingenting unikt eller spännande att erbjuda. Stadens centrum karakteriseras av allt för långa avenyer som alla leder till nästan lika långa, vita, trista, skyskrapor där den enda attraktionen bestod av Jeltsin-museet, som såg så tråkigt ut att vi nöjde oss med att ta en titt på herrens limousin, parkerad mitt i det allt för tomma köpcentret.


Krasnojarsk De nästa 33 timmarna tillbringade vi på järnvägen, uppladdade med Bordzjomi (georgiskt mineralvatten med en väldigt speciell smak, mer info fås av Otto), glädjelösa nudelpaket och vodka. Tidigt på morgonen anlände vi till Krasnojarsk. Första dagen träffade vi Grigori, en ung lokal ryss som snabbt visade oss runt i staden, och vi bestämde oss för att vi skulle träffas på nytt imorgon. Nästa dag gjorde vi en dagsvandring i en nationalpark belägen i bergen runt staden och såg verkligt storslagna vyer över de sibiriska vidderna.

en kupé med fyra bäddar, ett litet bord och några uttag.

Vi åkte till gränsen mellan Europa och Asien några kilometer utanför staden. Där hade under sovjettiden planerats en storslagen park och ett enormt monument, men nu bestod det av en relativt anspråkslös miniatyrtolkning av monumentet. Känner man till Finlands historia vet man att de var hit de ambitiösaste nationalisterna ville dra republikens gräns under och före andra världskriget. Planen verkställdes uppenbarligen aldrig, och tur var kanske det. Man kan ju bara fråga sig, räcker det inte med ett Jyväskylä per land? Resten av tiden åt vi god rysk mat, njöt av den ryska atmosfären och besökte platsen där bolsjevikerna avrättade tsar Nikolaj II och hans familj.

På kvällen fixade Grigori och hans kompis Gleb ett bord på en lokal bar eftersom Finland och Ryssland spelade semifinal i hockey. Som de enda finländarna inom en radie på cirka tretusen kilometer, omringade av mastiga ryska ishockeyfans och framför en laddad match kändes situationen onekligen något hotfull. Jag visste inte om jag i fosterländsk anda skulle hoppas på en finsk vinst eller lyssna på självbevarelsedriften som hoppades på en klar rysk seger. Då Anttila petade in segermålet med några minuter kvar av matchen, hade allt som heter självbevarelsedrift sköljts bort av alkoholen och vi ropade, firade och skålade. Även om vi fick några förtretade blickar klarnade situationen då jag smått på kanelen viftade med mitt finska pass och på bruten ryska förklarade att vi var finländare. Några kom rent av och skakade hand, tackade för matchen och gav lyckönskningar för finalen mot Kanada. Vinsten firades självklart med en flaska Finlandia. Grigori och Gleb följde förvirrat med och undrade hur vi barbarer drack vodka utan tilltugg. De var till den grad förbryllade (och lulliga) att de beslöt sig för att åka hem. Kvällen fortsatte i glada tecken, och att vistelsen i Krasnojarsk blivit till en succé var ett faktum.

Jag skulle kanske inte besöka Ryssland enkom för Jekaterinburg, men vi lämnade staden med nya upplevelser och gott humör. Vy över de mäktiga sibiriska vidderna i Krasnojarsk. Foto: Oscar Suomela

Komp osten 4/ 201 9

19


Irkutsk och Bajkalsjön Vid det här laget kändes 18 timmar på tåget som ungefär ingenting. Vi närmade oss sakta men säkert Sibiriens hjärta; staden Irkutsk och den mytomspunna Bajkalsjön. I morgonens tidiga timmar drog vi oss till en av stadens förorter för att besöka Zion car-rentals, beläget i övre etagen av ett förfallet höghus. Den väderbitna ägaren välkomnade oss gästvänligt med kaka och te, men blev snabbt frustrerad då vi inte fann något gemensamt språk och då vi förgäves försökte navigera den ryska biluthyrningsbyråkratin med hjälp av google translate. Efter två timmars förhandlingar, där det bland annat uppenbarade sig att han endast accepterar kontanter, var den sista droppen i vår bägare den gode herrens försäkringspolicy som vår egna försäkringsexpert Katariina kvickt hade analyserat. Den löd ungefär såhär: oberoende av omständigheter, oberoende av vem orsakat skada, skulle vi, levande eller döda, vara skyldiga en och en halv miljon rubel till försäkringsbolaget, som i sista hand skulle utmätas av Moskvas skiljenämnd. “I Ryssland är försäkringarna på detta vis, ni kommer inte att få ett bättre kontrakt” påstod mannen. Ungefär vid detta ögonblick kom en kraftigt byggd man i träningsoverall in i det lilla kontoret och vi ansåg att det skulle vara bäst att tacka hövligt och ursäkta oss för att vi slösat hans tid. Vi tryckte in oss i den gnisslande hissen och drog snabbt bort från förorten. Ingen bättre policy? Vi var fullt och fast bestämda på att hyra en bil och tog reda på att det fanns en internationell kedja vid Irkutsk lilla flygfält. På flygfältet hittade vi en vänlig engelsktalande kundbetjänare som hyrde ut en passlig bil. Priset var aningen högre, men kontraktet var resonligt och vi betalade gärna lite extra för sinnesron. Klockan var redan efter lunch, men vi kom oss äntligen iväg mot Bajkals karga stränder, en halv dag norrut till ön Olkhon. Bilfärden mot Olkhon var lite som en dröm. Med Ottos synthwave blandat med mina poplåtar från tidiga 2000-talet körde vi genom Irkutsk och ut på den sibiriska landsbygden. Naturen påminde först om norra Finlands tallskogar men började

20

Komp oste n 4 /2 0 1 9

allt mera likna månen. Karga, grå-gula böljande höjder, varvade med vidsträckta vidder och mörka berg i horisonten. Snart fick vi syn på den, Sibiriens pärla, planetens äldsta, djupaste och till volymen största sötvattensjö; Bajkalsjön. Sjön ligger i gravsänka mellan Eurasiska kontinentalplattan och Amurplattan och är därför hela 1642 meter djup på djupaste stället. För att sätta i perspektiv hur stor volym sjön har måste det nämnas att Bajkal har större volym än hela Östersjön även om Östersjön är tolv gånger större till ytan. Efter en kort tur med bilfärja kom vi till ön Olkhon. Här fick jag för kanske första gången känslan av att vara på ett fullständigt främmande ställe, nästan rent av i en främmande, förfluten, tid. Öns enda “större” samhälle Khuzhir, med omkring 1200 invånare, påminde visuellt om någon by i norra Alaska eller Grönland som kunde figurera i en dokumentär om extrema boplatser. Och visst kan man säkert dra vissa paralleller mellan platserna, men Olkhon, till skillnad från många andra ryska rurala samhällen, upplever för närvarande ett uppsving för första gången sedan Sovjetunionens fall. Detta beror i stor grad på den ökande turismen från Ryssland, Europa, och i synnerhet Kina. Dagarna på Olkhon var lugna och sköna. Vi gick mest omkring och utforskade samhället och den unika miljön. Vid ett tillfälle när vi hade hyrt cyklar och cyklat in mot skogen i mitten av ön träffade vi ett tre studerande, som på väg hem från sitt utbyte i Hong Kong också valt att besöka ön. Det visade sig att en av dem var från Sverige. Det kändes aningen komiskt att här av alla ställen, i skogen på en ö i Bajkal, i östra Sibirien, flera timmar från närmaste stad träffa den första västerlänningen (efter Moskva) och dessutom en som talar svenska. Vänskapen ledde till ett extempore dopp i den iskalla Bajkalsjön. Vi försökte också bjuda in dem för att bada banja med oss på kvällen, men de nappade inte. Banja är som en rysk bastu, som enligt mig är precis som en bastu, förutom att den är rysk. Nåväl, även om vänskapen blev kort, fungerade det på ett sätt som en liten påminnelse om att jorden, trots allt, är ganska liten.

Ulan-Ude Efter att ha spenderat några dagar på Bajkalsjön och en dag i Irkutsk fortsatte färden mot Ulan-Ude, som är beläget på andra sidan sjön. Staden är, som namnet också skvallrar om, på gammal mongolisk mark. Burjaterna, områdets ursprungsbefolkning, är ett mongolfolk som främst bor i Ulan-Ude och regionen runt staden. Vi anlände till staden under nattens sena småtimmar och längtade efter några värdefulla timmar sömn före gryningen. Till vårt förtret lyckades vi inte kontakta vår Airbnb-värd vilket ledde till att vi blev strandade utanför lägenheten, trötta och med all packning. Vi ojade oss, stönade och funderade på nästa drag. Tydligen ojade vi oss till den grad att vi väckte grannen. Grannen visade sig vara värdens mormor eller mamma/vän/släkting (mycket oklart) och kunde släppa in oss i lägenheten, och vi hade därmed galant löst problemet. Under dagen vi tillbringade i staden besökte vi bland annat ett stort buddistisk tempel beläget på ett berg i stadens utkant. Templet kunde lika gärna ha varit beläget någonstans i Bangkoks myller som här, i östra Sibirien, om det inte vore för den gröna ryska taigan som omringade området. De övriga sevärdheterna i UlanUde bestod av, men var inte begränsade till; världens största Leninhuvud, en fontän med en fisk i mitten och en staty av Anton Chekhov i skalan 1:1.


Blivande proffsbrottare vid Amurflodens strand i Khabarovsk, ryska fjärranöstern.

Bilkonvoj och vy över ön Olkhon på Bajkalsjön.

Komp osten 4/ 201 9

21


Chabarovsk Vi hade nu rest i ungefär tre veckor genom detta fängslande land. Framför oss var resans längsta etapp, 54 timmar 42 minuter i tåg 008H mot Chabarovsk. Staden ligger vid gränsen till Kina och är ligger ungefär lika långt österut som Adelaide i Australien. Vi hade redan spenderat runt 90 timmar på tåget, hur vi fortfarande kom bra överens och tålde varandras närvaro var sannerligen ett under. Staden sträcker sig ett fyrtiotal kilometer längs med Amurflodens bankar. Längs med floden fanns det flera kilometer strandpromenad. Atmosfären påminde snarare om den spanska solkusten än östligaste Ryssland; solen sken, termometern låg runt 30-strecket, glasskioskerna var uppradade i regelbundna intervall och barnen plaskade vid strandkanten. Vi tyckte alla att staden var trevlig, men fokusen låg nog på slutspurten, ankarsträckan till Vladivostok.

Vladivostok Vladivostok, österns härskare, slutet av den Transsibiriska järnvägen. 10224 kilometer och 24 dagar senare var vi verkligen här. Vladivostok var påfallande annorlunda än många av de tidigare städerna. De sibiriska vidderna hade ersatts av en kuperad, grön, dimmig, ostasiatisk miljö. Ända tills 1992 var staden en av Sovjetunionens stängda städer, vilket betydde att utlänningar inte fick besöka staden Det berodde på att staden var huvudbas för sovjetiska Stillahavsflottan. Numera är Vladivostok ett särdeles populärt besöksmål bland ostasiatiska turister, speciellt japaner och koreaner. Med ett kort flyg kan man uppleva en Europeisk stad, i Östasien! I staden finns också ett stort antal högklassiga koreanska och japanska restauranger, till och med ett par som specialiserar sig på nordkoreansk mat. Det är inte i och för sig inte så konstigt, till Nordkoreanska gränsen är det trots allt bara en dryg timme med bil.

22

Komp oste n 4 /2 0 1 9


Ryssland igenom på 26 dagar Jag tror de flesta, speciellt i Finland, har någon djupt rotad föreställning om hurdant Ryssland är. Till stor del på grund av vår problematiska historia, men säkert också delvis på grund av hur Ryssland har gestaltats i västerländsk populärkultur, i egenskap av ärkefienden, Sovjetunionen och röda faran. Jag vill inte bygga upp något narrativ om hurdant Ryssland är eller inte är. 26 dagar i landet ger mig inget mandat att sammanfatta 145 miljoner livsöden. Och i allmänhet tror jag inte heller att man i strävan till förståelse av andra människor, kulturer och länder kan luta sig tillbaka på en enskild persons anekdotiska upplevelser. Med detta i åtanke var resan trots min, förhoppningsvis, öppensinnade inställning ändå något av en ögonöppnare. Människorna var nästan alltid trevliga och nyfikna på oss turister, städerna var i regel rena och moderna, maten var god och resan fortskred utan motgångar. Tidvis kändes det rent av som om resan gick för bra, eftersom det ibland känns att motgångar är det som ger en resa karaktär. Även om jag nog visste det, var det befriande att på plats och ställe inse att stereotyper faktiskt inte är mera än förenklade föreställningar, som inte alltid är baserade på verkliga attribut. Samtidigt kan man inte blunda för verkligheten. Ryssland är en auktoritär stat, med bristfällig yttrandefrihet och knappa medborgerliga rättigheter. Jämställdheten mellan kön är som Anna-Lena Laurén uttryckte det: “inte ens ett ideal”. I Ryssland ska flickor vara söta, kvinnor vara vackra och män vara män. De enorma klyftorna i förmögenhet som uppkom i och med den misslyckade privatiseringen efter Sovjetunionens kollaps ser ut att öka. Inställningen till sexuella minoriteter är fientlig, inställningen till miljöfrågor ifrågasättbar. Jag börjar onekligen fundera på vad landet kunde ha blivit om demokratiseringen efter 1991 fungerat bättre, även om jag inser att det bara är en liten del av den kontext som format landet. Men å andra sidan kan man idag också identifiera ett växande stöd för partier med liknande åsikter i många västerländska demokratier. Kanske är det endast västerländsk arrogans att påstå att vårt system, våra värderingar och vårt sätt att leva är bättre. Eller så inte.

Vladivostok

Komp osten 4/ 201 9

23


korvar i knäväcket spår

så här kommer ditt

se ut!

(StudOrg ansvarar inte för potentiell förnärmelse som eventuellt kan uppstå. Skyll på stjärnornas position i decembernatten.)

24

Komp oste n 4 /2 0 1 9


VÄDUR (21/3-19/4):

LEJON (23/7-22/8):

SKYTTEN (22/11-21/12):

OXE (20/4-20/5):

JUNGFRU (23/8-22/9):

STENBOCKEN (22/12-19/1):

TVILLINGARNA (21/5-21/6):

VÅGEN (23/9-22/10):

VATUMANNEN (20/1-18/2):

KRÄFTA (22/6-22/7):

SKORPION (23/10-21/11):

FISKARNA (19/2-20/3):

Sprakastickor är din favorit. Du har köpt av alla de slag: stora, långa, korta... Size doesn’t matter. Ditt nyårslöfte: Du ska kunna lyricsen till Sås & Kopps “Sprakasticka” utantill innan året är slut. Framlänges och baklänges!

Du är på en enorm fest och klockan närmar sig 00:00. Du söker febrilt efter någon du kunde kyssa vid midnatt, utan framgång. Vid tolvslaget slår paniken (SOS!) och du sträcker dig mot första bästa person. Kyssen är perfekt, öm, passionerad.. ÅÅH!!! Du öppnar ögonen och inser att du nyss kysst din kusin. Bra jobbat. Ditt nyårslöfte: Fake it till you make it.

Du valde att jobba på nyårsafton. Den 31 december lider du av extrem FOMO och ångrar alla dina livsval då du ser på sociala medier hur kiva dina kompisar har. 1.1 ångrar du inget mer då du är fräsch som en nyponros, medan alla andra kramar wc-stolen. Ditt nyårslöfte: Jobba på alla högtider och evenemang, så slipper du krabbis.

Du har insett att raketer är en miljöbov delux. På nyårsdagen känner du ansvar att gå å plocka bort allt rosk från naturen. Du försöker samla dina kaverin för att få dom att hjälpa dig, men eftersom alla mår kakka är det bara Tvillingarna som kommer å hjälper, tills de far på jobb igen. Ditt nyårslöfte: Att delta i Fridays for Future.

Du däckar efter några glas (krhm flaskor) skumvin och vaknar upp på nästa års sida. 2021 alltså? Ditt nyårslöfte: Tipaton 2020.

Året 2020 är ditt år! 20 är ju ditt lyckonummer. Åtminstone enligt dina gamla tenn-hästskor som du bestämmer dig för att stöpa. Nyårslyckan lovar dig även en massa rikedomar, livslång kärlek och försvagad fertilitet orsakad av blyångor. Ditt nyårslöfte: Att fylla Mimas hemliga låda med massa skvaller!

Du bestämmer dig för att bli klar från Soc&kom 2020. I slutet på januari märker du dock att du glömt gå en obligatorisk kurs som endast går under de två första dagarna i januari. Better luck next year. Ditt nyårslöfte: Bli klar 2021.

2019 var The Year of Snacks för dig. Därför är 2020 året då du går i godisstrejk, skaffar gymkort och börjar dricka detox-smoothies. Det börjar bra, men redan 12 januari sitter du med näven i chipspåsen igen. Ditt nyårslöfte: “Imorgon börjar min diet”

Det har varit ett trist år på dejtingfronten för dig. Därför har du bestämt att ladda ner Tinder och motsvarande appar för att sätta fart på jakten på Den Rätta. Du svajpar dig genom nyåret och vips har du inbokat dejter för hela januari. Ditt nyårslöfte: En Superlike om dagen är bra för magen.

När klockan slått 00.00 på nyårsafton ser du din chans att dra världens töntigaste, mest överanvända skämt. Du frågar alla på nyårsfesten vad dom fått för julklappar i år och när de svarar konstaterar du stolt att HA HAAAA INT HA DE VARI JUL IÅR HÖÖHÖÖ. Alla blir irriterade på dig. Skäms. Ditt nyårslöfte: Hitta på bättre skämt tack, eller hitta nya vänner.

Du har lovat dig själv att bli klok och mer allmänbildad år 2020. Du som inte orkar studera och anstränga dig för att känna dig klokare kan försnabba processen genom att gå med i gruppen Huonosti kirjoitetut järjettömät kommentit på Facebook eller kolla alla säsonger av Temptation Island. Plötsligt känner man sig extremt smart. Ditt nyårslöfte: Att komma med i nästa säsong av Big Brother Suomi.

Du bestämmer dig för att ordna en riktigt ordentlig och hederlig hemmafest i ditt barndomshem. Synd bara att inga av dina gäster orkar dra sig till *INSERT VALFRI ORT I PAMPAS HERE* Ditt nyårslöfte: Bara ordna fester i staaaaaaaaan från och med nu...

Komp osten 4/ 201 9

25


D Debatt

Anarkin har tagit över I går tågade mina studiekamrater och jag till matsalongen på Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet rf. strax innan uret slog 11 – det vill säga då lunchcafeterian inleder substansserveringen. Detta eftersom rusningen varit oerhörd denna höst. Men tve, våra miner var både förvånade och dystra då kön för att överföra föda till tallriken redan då var obarmhärtigt lång!? Under en längre tid, så gott som hela undertecknades studietid, har lunchtiden varit en angenäm och stresslös tid för umgänge och intag av näringsämnen för att sedan orka idka tankearbete resten av dagen. Under det senaste året har allt detta spolats bort med floden som kallas trafik, trängsel och anarki. Redan i fjol grundade en ideell grupp studerande en lunchklubb som var bunden till det oändliga – tid. ”Elvatrettio”-klubben levde ett hyfsat liv. Så länge medlemmarna infann sig vid det industriella köket en halv timma innan solen stod mitt på himlen kunde man inmundiga sitt dagliga bröd i lugn och ro, men oron över att missa det gyllene klockslaget, och därmed infinna sig bland de

26

Komp oste n 4 /2 0 1 9

De långa matköerna vid Soc& kom oroar endel lunchare

yngre studerandena i en helvetisk linjär formation väntandes i vad som kändes evigheter på att få ta åt sig traktering, fanns alltid i tankarna. Både medvetet och undermedvetet. En morgon i utrymmet för Studentorganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet rf. berättade en kollega om att denne drömt mardrömmar om att stå i kö överallt denne vände sig. En annan sade sig gå hungrig konstant. Tecknen fanns där, men i våran ovetskap missade vi dem. Den nya realiteten slog till hårt och oväntat då läsåret inleddes i september. Sommarsolens sista strålar sken fortfarande på läroanstalten och de entusiastiska eleverna hade kvar en ytlig bränna efter semesterns eskapader. Till en början verkade allt vara som förr. Introveckan hade gått, gulnäbbarna gick i flockar till föreläsningarna och de äldre veteranstuderandena började

sakta men säkert visa sig tillbaka i samhället. Men redan under de första dagarna cirkulerade ryktena om att Brunnsplatsens unicafé genomgick renovering. Att detta endast var en början och att en handfull med lunchrestauranger genomgår samma behandling under de kommande åren kunde ingen ana. Då massorna anlände kunde ingen längre stoppa dem. Till synes tömdes halva finskspråkiga statsvetenskapliga fakulteten dag efter dag vid lunchtid och vallfärdade till sitt svenskspråkiga syskon. I kombination med de plötsliga och våldsamma eruptionerna av nya studeranden ur festsalen var kaoset verklighet. Och det värsta; att denna fullständiga anarki pågår konstant. Omedelbart då ögat vänder uppstår kö och människohopar. Den tidigare nämnda ”Elvatrettio”-klubben tvingades ändra namn flera gånger, vecka efter vecka, utan framgång. Det verkade som att i takt med att man tidigarelade provianteringen, följde rusningen efter.


"Varför har inte Studentorganisationen reagerat?"

Obehaglig onsdag Kl. 8.37 hörs den första dunsen. Några få morgonpigga studeranden lyfter huvudena från sina böcker. Inget ovanligt syns till. Dryga 40 minuter senare hör vi nästa duns. Förvirrningen ökar, men fortfarande finns det inga andra tecken på onormal aktivitet. Kl. 10.08 hörs ljudet igen, denna gång som två dunsar tätt efter varandra. Frustrationen ökar. Nu börjar det vara dags att gå till botten med detta mysterium, som vid det här laget redan har pågått en god stund. Jag stiger upp från min plats vid datorerna och beger mig till nedre våningen. Då jag kommer ner till klädhängarna ser jag två oroliga studeranden utanför fönstret. De pekar på någonting på marken och ser chockerade ut. Detta kan ju knappast vara ett sammanträffande.

Detta är inte längre en insändare. Detta är en vädjan om hjälp och aktion i ett hopplöst läge. Varför har inte Studentorganisationen reagerat? Det måste finnas medel för att kunna åtgärda situationen? Statsminister Antti Rinne avgick nyligen på grund av det ökande politiska trycket angående matköerna – borde inte Studentorganisationens styrelse sakteligen börja känna lika? Hur långt kan vi låta detta gå? Syndabockar kan efterlysas i tutorerna som inte lyckats med att informera gulnäbbarna om att deras lunchtid alltid är efter klockan 12.00, i HUS styrelse och dess nyvalda ordförande som inte förberett sina cafeterior för katastrofen som väntade eller i Gubbarna som i sin allsmäktighet koncentrerat sig på gymmande och hälsosamma livsvanor. Men en syndabock behövs inte. Det behövs en lösning. Ta till åtgärder, nu.

Oroad medborgare

Redan då jag öppnar ytterdörren inser jag vilken tragedi som har skett. Handen lyfts automatiskt för att täcka den chockerade munnen och inombords vänder magen sig. På marken utanför huvudingången ligger nämligen tre till synes döda kroppar. Vid närmare inspektion kan det konstateras att de tre små liven befinner sig i olika stadier av misär. Kroppen som ligger närmast mig har redan blivit kall. En av kropparna borta vid cyklarna ligger på rygg och rör på sig i form av små spasmer i benen. Min mer eller mindre professionella bedömning är att den verkar vara inne på slutskedet av livet. Sedan upptäcker jag att den stackars tredje individen sitter alldeles stilla. Är det möjligt att dö medan man sitter upprätt? Tanken hinner slå mig innan jag ser att den gör den minsta lilla rörelsen med en av sina extremiteter. Jag övergår till att tro att den är i chock. Kanske det finns hopp för ens en av dessa stackare. Lite längre bort hittas en fjärde kropp, kall och livlös. Det blir klart att onsdagen den 4 december 2019 skulle gå till historien som dagen då ett tragiskt försök till massmord skedde utanför skolbyggnaden. Den överlevande och alla dess likar skulle tänka om två gånger innan de rör sig i närheten av den lömska byggnaden igen. Och om vi lärt oss någonting av denna sorgliga dag, hoppas jag det är att tänka på konsekvenserna för de stackars fåglarna innan Soc&kom beställer fönstertvätt igen.

Till minnet av de tre sidensvansarna Komp osten 4/ 201 9

27


Ellen Forsström

Teknologin går framåt men Uni står stilla

“Inträdesprovet skrivs för hand.” Ursäkta mig? Jag blev väldigt chockad då jag för första gången fick höra om hur den teknologiska utvecklingen syns på Uni, aj just de, den syns inte. Jag hade inte väntat mig att ett av världens främsta universitet verkligen skulle förnedra oss som är födda vid millenniumskiftet på detta sätt. Jag hade lust att stå upp och klargöra mänskliga rättigheterna för de oförskämda personerna som satt oss i denna kränkande situation. Hur kan de förvänta sig att jag kan prestera genom att använda en penna som verktyg i mitt inträdesprov? Efter provsituationen förstod jag att det var något som var väldigt fel. Nästa gång jag fick blinka två gånger för att förstå att jag inte drömmer var då jag fick höra att tentamen skrivs för hand. Det tog inte slut där vid inträdesprovet, någon högre makt ville plåga oss under hela vår studietid genom att ha oss att skriva tentamen för hand! Vad har jag gjort fel för att förtjäna detta tänkte jag då och kastade en blick mot himlen. Men bortsett från religion och sånt, förblev frågan i mitt inre; Hur kan det vara möjligt att ett av världens främsta universitet, i landet som uppfann det teknologiska undret Nokia, kan ligga så efter i den teknologiska utvecklingen?

Nu ska jag förklara problemet för er förundrade gamyler och andra som läser detta som inte förstår vad gud och fosterlandet har att göra med saken. Jag kom till Unis förbryllande värld rakt från gymnasiet. “Allt var bättre förr”, eller allt var bättre i gymnasiet, kan man lätt konstatera då man går bakåt i utvecklingen när man kommer till Uni. I mina gamla och goda tider som gymnasieelev fick vi skriva alla prov på dator och till och med självaste studentexamen skrivs på dator, tänka sig! Inte en chans att vi skulle ha skrivit ett prov med penna och papper, inte ens lärarna skulle ha gått med på det. Jag tänker alltså på allas bästa, även de kära föreläsarna eller andra personer som rättar våra tentsvar. Borde vi inte bara byta till att använda dator? Jag förstår mycket väl att universitetet har en budget och så vidare, men det kan jag inte säga mer om för att jag inte studerar på Hanken, det kanske kan vara svårt att få resurser till ett nytt datorprogram. Men datorprogram verkar det inte heller gå någon nöd på, då allt från Moodle till Weboodi till Sisu till Flamma existerar och ska “hjälpa” oss studerande i våra studier. Student.helsinki är en guide som berättar dig allt du vill veta, det är din bästa vän under studielivet, hur skulle du annars hitta ditt schema? Allt var bättre förr, Wilma och Abitti 4-ever <3.

28

Komp oste n 4 /2 0 1 9


analys av regeringskrisen

Komp osten 4/ 201 9

29


kompostens kontaktannonser Är det något som du riktigt mycket vill ha? En femma i nästa tent, hitta din borttappade studentmössa eller kanske en käraste vid din sida? Skriv in till Komposten och låt dina innersta begär bli uppfyllda! Sökes finansiellt understöd för en ytterligare gubbförening Gubbana Efterlyses öl till kylenheten i sal 250, även kallat StudOrg-rummet, vid Studentorganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet rf.

Min pappa som gick ut för att köpa rööki 20 år sedan Anonym

Jag söker min hatt med starka barndomsminnen som en viss h-delegation utan samtycke brutalt kastade i roskisen f. d. hattägare

Anonym Svar till Korvaholic: Recept på mexikansk ugnskorv (3 port.) 0.47 kg ugnskorv 0.06 kg lök 0.06 kg smetana 0.04 kg jalapeno 0.11 kg chilipaprika-färskost 0.08 kg paprika 0.06 kg ost Sätt korvarna i en form, skär snitt i korvarna och sätt in jalapeno och hackad lök. Blanda smetanan, osten, färskosten och paprikan och häll smeten i formen. Grädda i ugnen i 150 °C ca. 20 min. Servera med potatismos.

Min julklappsönskelista: - att någon betalar mitt studielån åt mig - gratis studielån - pengar - att int behöva stressa över att betala hyra - resefickpengar Pankajöns

FÖRSVUNNEN: mitt livsglädje, troligen någonstans i Soc&kom. Hittelön kan diskuteras. grill_97

Hemlig korvälskare Jag vill ha en hund. Kohupuheenjohtaja

30

Komp oste n 4 /2 0 1 9

MIMAS HEMLIGA LÅDA Tycker du det borde spridas mer kärlek i StudOrg? Vill du dela med dig av dina bästa raggningsrepliker eller favoritskämt? Är du sugen på skvaller eller behöver du ge utlopp för djup tonårsangst? Här är lösningen: MIMAS HEMLIGA LÅDA! Lådan bor på fönsterbrädet i StudOrgrummet och det finns papper och penna bredvid. Skriv ner vad du känner för och så publiceras de bästa lapparna i nästa Soc&komposten! UTISAR: Put messages in the box!

cks fara y t e r a k stats En viss ka ordentligt ns runt ga en est h. Årsf

Stockholm tack denna fanta ar för stiska viste lse! Spexet var grymt, pre c is som ni är < 3


Det var acti on i köket på gamylsitse ns efterfest

nsin n någo o g å n Blir rån färdig f la? sko denna

Tre gubbar är eskimo bros

Nya styrels en

, essitsen g n ä l k ba ch allt fest på Hångel sar, gamyler o li både gu n. STEAMY! l la däreme

Denjahs pecks?! O.M.G

är LIT!

m as he m i M

l

fick lis bara u g n e t t s Hörde a et på gubbarna k a hårda p . lillajul..

Det var många som fick smisk efter gamylsitsen

Nån s spex a att de t feil prem a mär kte d ären! M des und en in er et gen

Ryktet säger att många gulisar är otrevliga :(

ej – rör t a iga m

ättre Spex är b än sex!

Två andraå rsstud sedda på W erande C efter årsfestsillis och spexpremiä r ;)

Komp osten 4/ 201 9

31


GOTT NYTT Ã&#x2026;R h. redaktionen 2019

32

Komp oste n 4 /2 0 1 9

Profile for Soc&komposten

Soc&komposten 04/2019  

Utgiven av StudentOrganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet r.f

Soc&komposten 04/2019  

Utgiven av StudentOrganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet r.f

Advertisement