Soc&komposten 02/2016

02

2016

soc komposten

02 2016

soc komposten

02 · SOC&KOMPOSTEN 02/2016

CHEFREDAKTÖR Elis Karell elis.karell@helsinki.fi REDAKTIONSSEKRETERARE Sarah Lönnqvist sarah.lonnqvist@helsinki.fi LAYOUT Elis Karell PÄRMBILD Stefanie Lindroos

E

N IN

L

L HÅ

03 LEDARE 04 KOLUMN: MODERSKAPSLAGEN

Lilian Tikkanen 06 VAPPEN & FÖRSTA MAJ MED STUDORG 10 ÖLTEST

Fredrik Palmén

12 RECENSION:

MATHIAS ROSENLUND - SVALLGRÄNDEN 5

Elis Karell 15 KOLUMN: ÖSTRA HELSINGFORS

Sarah Lönnqvist

MEDVERKANDE Lilian Tikkanen Fredrik Palmén m.fl.

Soc&komposten är StudOrgs medieprodukt, producerad av studenter på Soc&kom.

UTGIVARE Studentorganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet r.f.

sockomposten@gmail.com sockompostentidning. wordpress.com facebook.com/sockomposten instagram.com/sockomposten

LEDARE · SOC&KOMPOSTEN 02/2016 · 03

MAKTEN OCH SANNINGEN

Elis Karell chefredaktör

Vad har Nordkorea och Finland gemensamt?

Nordkoreanska Arbetarpartiet öppnade nyligen sin första partikongress sedan 1980 och ett stort antal västerländska journalister bjöds in, bland dem Yles asienkorrespondent Mika Mäkeläinen som den enda nordiska journalisten.

Men då kongressen började fick Mäkeläinen och de övriga journalisterna i stället gå på sightseeing ledd av tjänstemän på utrikesministeriet.

Var finns behovet av att låta någon högfärdig journalist dra sina egna förvrängda slutsatser när man mycket enklare bara kan meddela hur det egentligen ligger till? Utropa det vad folket vill höra, den absoluta sanningen.

Vi måste spara. Universiteten är ineffektiva och forskningen fokuserar på fel saker. Docenter och professorer är inkompetenta och lata. Jämlikheten är redan uppnådd.

Låter det bekant?

Påståendena härstammar från partiledarna Stubb och Sipilä, vars partiers väljarstöd INTE har sjunkit något avsevärt i Yles senaste partimätning (4.5).

För oss finländare är det lätt att se nordkoreanernas allmänt utbredda, blinda tro på ledningen som något absurt.

Men också vi gör samma misstag - vi tar värderingar för sanningar. Våra sanningar är kanske lite bättre, men inte felfria, och vi köper dem ofta alltför okritiskt. Vi har bättre möjligheter att säga ifrån oss, vägra acceptera dessa “sanningar”, så varför gör vi inte det? Några tusen demonstranter i Helsingfors då och då är en droppe i havet jämfört med de miljoner som sitter hemma och inte bryr sig.

Själv ifrågasätter jag regelbundet mina värderingar och åsikter, något som jag varmt rekommenderar åt alla. Under noggrannare granskning visar det sig ofta att “objektiv fakta” inte alls är objektiv, utan döljer värderingar bakom sig.

Ta till exempel de tidigare nämnda påståendena.

Det finns kanske ändå inte så mycket gemensamt mellan Finland och Nordkorea. Rädsla för förändring är trots allt ett universellt, allmänmänskligt fenomen, och de som har makten utnyttjar det. Värt att komma ihåg ändå: de som sitter på den politiska makten sitter inte nödvändigtvis på sanningen. Om nu någon kan sägas göra det torde det vara universiteten och forskningen som kommer närmast.

04 · SOC&KOMPOSTEN 01/2016 ·KOLUMN

DEMOKRATI FRÅN HEMSOFFAN

TEXT & ILLUSTRATION Lilian Tikkanen

Regnbågsfolket har i decennier kämpat för lika rättigheter inför lagen och i samhället och faktiskt lyckats få förändring till stånd. I Finland har ändå transpersoner fortfarande steriliseringstvång för att kunna påbörja hormonbehandlingar för könskorrigering och slutligen korrigering av juridiskt kön. Men på andra håll av hbtq-spektret har det skett framsteg.

I och med medborgarinitiativ har folket haft möjligheten att lyfta upp förslag på lagförändringar, och hittills är den jämlika eller könsneutrala äktenskapslagen det enda initiativet som gått vidare till riksdagens behandling och trätt i kraft. Ett initiativ för en moderskapslag lades fram i slutet av november 2015 av ett flertal organisationer och aktiva inom regnbågsfolkets rättigheter.

Moderskapslagen handlar om att förstärka den juridiska ställningen och tryggheten hos barn som föds till kvinnopar, med förutsättningen att graviditeten har fått sin början vid fertilitetskliniken och att det inte går att fastställa en far.

Paren skulle få erkänna föräldraskap under ett rådgivningsbesök på samma sätt som mannen i ett heteropar kan erkänna faderskap. Då riskerar man inte att barnet blir utan juridisk förälder

om något händer den biologiska modern, eller att denne blir ensamförsörjare om förhållandet går i kras före födseln eller före adoptionsprocessen slutförts.

I själva verket var det justitieministeriet som arbetade fram moderskapslagen under förra regeringsperioden. I samband med det bör nämnas att regnbågsfolkets krav att uppmärksamma samkönade par då faderskapslagen behandlades fick regeringen att ta itu med lagberedningen.

Men då lagen var färdig gick den aldrig vidare till riksdagen. Kristdemokraterna stoppade den, och därefter tog inte heller nuvarande regeringen itu med lagen. Som alltså låg färdig på hyllan.

I början av maj saknade initiativet fortfarande över hälften av underskrifterna som behövs för en vidarebehandling (50 000 stycken). Kampanjen för initiativet hade främst förts på nätet, speciellt på sociala medier. Då folk märkte att det börjar bli bråttom att få tillräckligt med underskrifter tog de på lördagen inför morsdagen itu med att dela uppdateringar för moderskapslagen på Facebook. Redan under morsdagen fick initiativet hela 10 000 nya underskrifter och på torsdagen den 12 maj spräcktes gränsen

KOLUMN · SOC&KOMPOSTEN 02/2016 · 05

INFORMATION FINNS PÅ: seta.fi sateenkaariperheet.fi äitiyslaki.fi kansalaisaloite.fi

på 50 000 röster. Tack vare några lyckade inlägg och evenemang på Facebook grävde tusentals människor fram sina nätbankskoder, klickade sig fram på medborgarinitiativet och skrev under. En sann framgångsberättelse i den moderna demokratins tider.

Nu återstår det bara att riksdagen godkänner lagförändringen. Kristdemokraterna tillät inte regeringen ge den förberedda lagen vidare till regeringen under förra regeringsperioden, men nu kommer behandlingen att bli mer demokratisk.

Vi tar ännu en titt på hur demokrati förverkligades i case moderskapslagen: Regeringen ignorerar regnbågsfamiljerna som ryter till och får regeringen att förbereda moderskapslagen.

Ett litet parti (KD) stoppar lagen. Ett år senare vaskar folket fram lagen i form av ett medborgarinitiativ och tillsammans med sociala mediers (och de traditionella mediernas) kraft, och folkets tålamod med nätbankskoder, lyckas man få lagförslaget till den punkt där den kunde ha varit två år sedan.

De som gillar grafer kan gå in på www.kansalaisaloite.fi, Äitiyslaki, och se den imponerande kurvan.

06 · SOC&KOMPOSTEN 02/2016 · VAPPEN & FÖRSTA MAJ

VAPPEN OCH FÖRSTA MAJ MED STUDORG En bild säger mera än tusen ord...

BILD Stefanie Lindroos Anna Björkqvist

VAPPEN & FÖRSTA MAJ · SOC&KOMPOSTEN 02/2016 · 07

08 · SOC&KOMPOSTEN 02/2016 · VAPPEN & FÖRSTA MAJ

VAPPEN & FÖRSTA MAJ · SOC&KOMPOSTEN 02/2016 · 09

Mera bider finns på StudOrgs flickr-sida: flickr.com/photos/128083990@N04/

10 · SOC&KOMPOSTEN 02/2016 · ÖLTEST

BILLIGA INHEMSKA ÖL I TEST

TEXT Fredrik Palmén BILD Elis Karell

Finns det verkligen någon skillnad mellan billiga finlänska lageröl? För testet valdes sju olika öl som kan finnas i de flesta matbutiker för kring en euro per 0,33 liters burk. Smakningen utfördes i form av ett bindtest, och för att garantera autentiska omständigheter var ölen rumstempererad.

ÖLTEST · SOC&KOMPOSTEN 02/2016 · 11

LAPIN KULTA

KOFF

OLVI

- Sötma i doften - Obehagligt syrlig smak - Första intrycket är inbjudande men eftersmaken förstör upplevelsen

- Mild doft - Smaken generös men eftersmaken skadar helhetsintrycket en aning - Passar bra med midsommarens grillmat

- Onaturlig doft - Smaken mild, bra bastuöl - Passar till dålig snabbmat

★☆☆☆☆

★★★☆☆

KARJALA - Doften inget att skryta med - Svag smak - Klassisk basöl, passar till bastun

★★★☆☆

KARHU - Relativt fyllig smak som håller i sig länge - En aning för lite bubblor, vilket i sin tur gör att ölet passar till en stor röd biff - Mörk och inbjudande färg

★★★★☆

★★☆☆☆ PIRKKA

- Doften påminner om magsyra - Syrligheten man finner i doften finns också i smaken - Detta ska drickas med vit fisk

★★☆☆☆

KOTIMAINEN OLUT (LIDL) - Svag, neutral doft - Angenäm syrlighet i smaken - Basöl att alltid ha i kylskåpet

★★★☆☆

SLUTSATSER: Efter testet kan man konstatera att de flesta misstankarna bekräftades. Karhu är definitivt det bästa av de billiga ölen man får i Finland. Skillnaderna är små, men de märks tydligt om man analyserar det man dricker. Kom alltså ihåg att dricka med eftertanke!

12 · SOC&KOMPOSTEN 02/2016 · RECENSION

STARK OCH SMÄRTSAM FENIX Elis Karell

Livet är svårt som ung far, litteraturstuderande med arbetarklassbakgrund och bror till en svårt sjuk alkoholist. Men genom sprickorna lyser ändå ljuset igenom. Bildningen och skrivandet ger mening åt Mathias Rosenlunds liv, även om alla problem inte går att lämna bakom sig.

I sin andra roman Svallgränden 5 berättar Mathias Rosenlund sin livshistoria igen. Handlingen är förankrad i det året Rosenlund bodde på titelns adress, i Vanda, men rör sig smidigt mellan hans uppväxt i en fattig arbetarfamilj i Vasa och dagens läge som författare och far.

Rosenlund beskriver sitt ständiga behov av att vara duktig och ansvarstagande sedan tidig ålder, något som vållar stora problem särskilt i form av ett starkt mindervärdeskomplex då han börjar studera litteratur på Helsingfors universitet. Men strävan efter bildning är desto starkare.

I en livssituation präglad av fattigdom, ett nyfött barn och en psykiskt sjuk fru hemma blir en nästan manisk fixering vid bildningen en slags räddning, eller åtminstone ett mål som ger hopp även om resan ser ut att hålla på för evigt.

Bildningshungern och känslan av underlägsenhet får Rosenlund att kämpa ännu hårdare för att bli tagen på allvar i litterära sammanhang. I början av studierna kallar han universitetet en plats där man inte bildar sig, utan bara vistas om man redan är bildad. Det blir tydligt att hans låga bildningsnivå jämfört med de andra studenterna endast är inbillad och mindervärdeskomplexets rötter ligger djupare. Rosenlund söker sig själv i litteraturen, som han konsumerar i stora mängder utöver den obligatoriska kurslitteraturen.

RECENSION · SOC&KOMPOSTEN 02/2016 · 13

Mathias Rosenlund: Svallgränden 5.

Schildts & Söderström, 2015

Stilen är nykter och rösten ytterst allvarlig då han beskriver sin bildningsresa. Formen är rapportliknande och rik på ställvis väldigt insiktsfull självreflektion. Även de till synes mera banala aspekterna är skrivna med tung penna och känns inte överflödiga. Skildringen av omgivningen och livssituationen är ändå starkt introspektiv och först när det kommer till bokens andra del kommer Rosenlund ut ur sitt skal.

Stämningen skiftar från lugnt neurotisk till starkt ångestfylld då relationen till Rosenlunds svårt alkoholiserade och psykiskt sjuka lillebror beskrivs. Ett gammalt foto där långa ärr på Christians handleder syns ändrar på allting. Varför hade ingen uppmärksammat hans problem tidigare? Rosenlund frågar indirekt om familjen, och han själv, i medvetenhet om sin oförmåga att hjälpa bara har negligerat hela problemet.

Skildringen av Christians sjukdom är rörande och brutalt ärlig. Rosenlunds perfekta, översnälla idealjag krossas till sist av verkligheten.

Mindervärdeskänslorna och perfektionismen får träda åt sidan då Rosenlund erkänner att han njuter av att supa tillsammans med sin lillebror.

Precis som debutromanen Kopparbergsvägen 20 är Svallgränden 5 en politisk bok. Skildringen av att klass går i arv och fattigdom också

finns i vår priviligierade språkgrupp har lett till anklagelser för lathet och egen dumhet. Skaffa inte barn som ung, studera inte litteratur, klaga inte om det är ditt eget val att vara fattig. I sin möjligen för snälla stil anklagar Rosenlund ingen eller inget för den fattigdom och orättvisa som finns i samhället, men gör det klart att bildningen är oerhört mycket mera värdefull för honom än pengar. Den ger honom möjligheten att vara en bättre människa, och den är också hans enda möjlighet.

Handlingen sträcker sig tidsmässigt över hela Rosenlunds liv men boken är ingen komplett rapport över det. Relationen till frun och barnet beskrivs knappt, utan istället ligger fokus framför allt på smärtan som finns överallt kring honom. Han återkommer flera gånger till fenixmetaforen som beskriver hur han ständigt brinner av smärtan och föds på nytt. Viktigast av allt är att skriva om smärtan som formar honom och präglar människorna han älskar. Litteraturen ger mening och optimism till Rosenlunds liv, en optimism som inte skulle framstå som någon självklarhet om det inte vore för de sista meningarna. Stämningen är starkt melankolisk då Rosenlund avslutar boken med att hoppas att smärtan en dag ska lätta och “ge plats för det ljus som finns, som måste finnas”.

MEDVERKA I SOC&KOMPOSTEN!

DU FÅR ETT HALARMÄRKE! mejla din idé till: soc&komposten@gmail.com eller ryck chefredaktören i ärmen!

KOLUMN · SOC&KOMPOSTEN 02/2016 · 15

ÖSTER ÖPPNAR ÖGONEN Sarah Lönnqvist

Att jag bor och har växt upp i östra Helsingfors väcker ofta negativitet bland folk. Hånfulla kommentarer, förolämpningar i form av skämt, ofta även häpnad över att jag faktiskt kommer därifrån. Ändå är Botby, där jag kommer ifrån, ett av de bättre och säkrare områdena i denna föraktade del av vår huvudstad.

De flesta stadsdelar och bostadsområden har i folkmun någon form av ett rykte. Att östra Helsingfors har ett rätt dåligt sådant är allmänt känt.

Och på grund av fördomar är folk ofta rädda för att åka hit - redan tanken över att stiga på metron får många att rysa. Men vad beror dessa fördomar på egentligen? Är östra Helsingfors verkligen så farligt som många tror?

Fördomarna över att det i öster kryllar av skumt folk har visserligen inte uppstått ur tomma intet.

Visst, på vissa ställen stöter man ofta på fyllon och knarkare som famlar runt mitt på ljusa dagen, eller kanske ser någon suspekt förhandling ske vid ett gatuhörn. Faktum är ändå att det här händer överallt – även där man minst skulle ana det. Till exempel i parken invid sjukhuset i den välbärgade stadsdelen Eira ser man ofta missbrukare som kollapsat i buskarna, och till parkens stambesökare hör ett gäng gamla suputer. I Kampen blev jag däremot en gång anfallen av en uppjagad knarkare, som hotade att slå ihjäl mig om jag inte gav droger åt honom. Kanske det är centrum man i stället borde akta sig för?

Östra Helsingfors är också känt för den relativt stora mängden invandrare som är bosatta här.

För många är det här ett problem och en av de största orsakerna till att området föraktas. Själv ser jag däremot den kulturella mångfalden som någonting värdefullt. Att se att en så stor mängd olika nationaliteter, religioner och kulturer faktiskt kan fungera och leva i samklang med varandra ger lite extra hopp om mänskligheten i dagens rasistiska och oaccepterande värld. Dessutom har forskningar visat att finländare utan invandrarbakgrund som bor i öster är mindre rasistiska än övriga: 95 % förhåller sig neutralt till invandrare och upplever inga problem i att bo bland människor av annan etnicitet. Och varför skulle de göra det? Alla är vi människor, oberoende av hudfärg och bakgrund.

Att ha växt upp i östra Helsingfors är någonting jag ser som en rikedom och är stolt över. Det har gjort mig gatusmart och gett mig självsäkerheten som behövs för att kunna hantera oväntade, även hotfulla situationer. Att dagligen stöta på människor av alla slag och ursprung har dessutom vidgat mina vyer och gett mig en accepterande inställning till världen runtomkring.

Nu uppmanar jag även er att vidga era vyer, stiga på metron och våga ge huvudstadens östra del en chans. Det är faktiskt inte så farligt som ni tror.

Och framförallt: innan ni dömer, se till att ni vet vad ni talar om och inte litar blint på rykten.