Smocka 1/22

1/2022

TEMA: FRED

2 SMOCKA

TALTUR

FRED? Bild: Unsplash

Fred betyder för mig många saker, till exempel att kunna leva tillsammans med andra, känna sig trygg och kunna leva som sig själv. Det som kommer också fram när jag tänker på fred är rätten att bestämma själv och sätta sig ner och tala om olika saker.

Emilia Ylirotu, reporter

Fred betyder samhörighet.

Att kunna vara tillsammans och veta att vi kan bygga upp samhällen och gemenskaper och överkomma konflikter genom samarbete.

Sara Moring, reporter

Fred för mig än en tid utan konflikter, att man kan vara med sina medmänniskor utan rädsla. Att kunna sova lugnt och inte behöva stressa över saker man inte har kontroll över.

Oskar Hämäläinen, reporter

För mig är fred kärlek och harmoni mellan människor. En möjlighet för individer att leva utan rädsla och fördomar, samt kunna framföra sin identitet med personlig frihet.

Jenna Liljelund, reporter

Fred för mig är frihet.

Frihet att få göra egna beslut, ha rätten att uttrycka sina åsikter och tankar och möjligheten att skapa sina egna förutsättningar. Inez Kjellman, reporter

SMOCKA 3

Att ta fred för givet LEDARE

Under de två senaste veckorna när vi har jobbat med den här tidningen har jag reflekterat över temat fred, och vad det innebär för mig. Om du skulle ha frågat mig vad ordet fred innebär för mig för några veckor sedan skulle jag högst antagligen ha svarat någonting i stil med avsaknaden av en väpnad konflikt. Men under veckan har det ändå blivit uppenbart att fred är något mycket större. Det är tack vare fred som vi får uttrycka oss fritt, träffa våra nära och kära och känna oss trygga i våra hem.

För mig har krig varit någonting mina mor- och farföräldrar har pratat om, någonting som bara har hänt långt borta i världen. Det var först några veckor efter att konflikten mellan Ryssland och Ukraina bröt ut som jag insåg hur nära kriget var. Det var en helt vanlig måndagskväll när jag joggade längs med Fabriksgatan och stötte på en skara ukrainska demonstranter som hade samlats utanför Rysslands ambassad. Hela situationen kändes bisarr.

Här kommer jag på min dagliga löprunda, medan de protesterar mot det blodiga kriget i deras hemland.

Konflikten i Ukraina hade tidigare känts avlägsen. Mitt i allt spräcktes min lilla fredsbubbla och jag insåg att fred är en de många grundläggande tryggheterna som jag har tagit för givet hela mitt liv. Att stanna upp och uppskatta de goda sakerna i ens vardag kan kännas svåra när det finns så mycket elände ute i världen. Trots det här hoppas jag att du som läser den här tidningen tar en stund och reflekterar över vad fred betyder för dig och vad det innebär att få leva i fred.

Text: Sara Björklund, tidningsproducent

Sara Björklund. Bild: Henrik Miettinen

Redaktionsruta Ansvarig utgivare och chefredaktör: Alexander Beijar, Laura Törnroos och Charlotte Lindberg Producent: Sara Björklund Reportrar: Sara Moring, Jenna Liljelund, Inez Kjellman, Emilia Ylirotu, Oskar Hämäläinen Layout: Camilla Martin, Elin Westerlund, Evelina Niskanen Pärmbild: Henrik Miettinen

4 SMOCKA

KOLUMN

Självacceptans är en jävel – att hitta frid i sig själv och sin kropp JENNA LILJELUND

Vi befinner oss i en värld där vi ständigt omringas av den ”ideala” kroppen där vi får höra hur vi borde se ut för att bli accepterade i samhället. Därför kan det bli svårt att hitta en väg där man känner sig bekväm med sig själv. Vi möts dagligen med inlägg, reklamer, diettips och artiklar som förklarar hur vi ska se ut för att leva ett bra och hälsosamt liv. Det är ingen undra på att man känner sig obekväm med sitt utseende eller kropp, då vi dagligen får veta att vi inte är tillräckligt bra.

Jag har ofta märkt att människor kan ha svårt att förstå varför man inte är nöjd med sitt utseende. De andra kan tolka ens missnöje som irrelevant eller rent av som ett försök att fiska åt sig komplimanger. Ifall man kommenterar sitt utseende på ett negativt sätt kan man lätt få höra hur man ser snygg ut eller hur den andra inte märker någon skillnad från det vanliga. Här sker lätt ett missförstånd i var problematiken egentligen ligger. Missnöjet kommer inte försvinna när någon inte håller med, utan kan nästan förstärkas då man upplever som att den andra kanske inte är genuin i situationen.

Missnöjet med sättet man ser ut är

en väldigt överväldigande känsla.

För mig tar den över hela kroppen och påverkar allt jag gör dagligen.

Det kan finnas dagar då jag inte ser ett enda fel då jag tittar i spegeln.

Men vissa dagar sker totala motsatsen. En känsla av obekvämhet tar över. Att komma över den här känslan är ingen lätt sak och kan ibland kännas omöjlig.Vi lever alla i våra egna bubblor och tänker att alla ser oss i samma negativa ljus som vi själv gör. Ifall jag upplever missnöje med sättet jag ser ut, går jag runt hela dagen och tror alla reagerar på samma sak. Faktumet är ändå att ingen troligtvis lägger märke till det, utan det är vi själva som skapar scenariot.

Att acceptera sig själv är en av de svåraste sakerna som krävs av en individ. Jag kan åtminstone bekräfta att det är något som varit en svår väg för mig själv. Det mest frustrerande med hela processen är nog att den aldrig på riktigt tar slut. Man hittar alltid något nytt som känns fel eller som man inte är nöjd med.

Det viktigaste ligger ändå i försöket av att hitta frid i sig själv, för då man gör det kan det kännas väldigt befriande.

Får du en “ick” när någon släpar på fötterna när den går eller när någon smaskar med mat i munnen? Tycker du att det är jobbigt att aktivera ditt dejtingliv efter två års isolering och har du fått bacillskräck efter pandemin?

Casimir Donner och Lina Larsson diskuterar hur dejtingkulturen har förändrats under pandemins gång i podden Tillfredsställd.

De analyserar hur sociala medier och

applikationer som till exempel Tinder har förändrat dejtingdjungeln samt hur det ser ut i dag när samhället håller på att öppna upp igen och folk återupplivar sina sociala liv. I podden diskuteras även saker som utseendehets och hur viktig den första dejten egentligen är.

Gå in och lyssna på podden Tillfredsställd ifall du vill höra roliga dejtinghistorier och hur man behåller sin inre frid både som singel och som tagen!

SMOCKA 5

Mer mejl än text När jag fick veta att jag skulle jobba första veckan på tidningen var jag lättad, eftersom jag visste att tidningen gjorde längre innehåll och jobbade mycket nära med producenterna. Jag förväntade mig att få jobba på min grej aktivt och slipa den över flera dagar. Nu sitter jag för tredje dagen och väntar på besked om ifall jag fått en intervju för att alls kunna skriva min artikel innan layoutarna behöver alla slutgiltiga texter.

Att vara journalist, speciellt i print, är att göra allt och ingenting i varv.

Du ringer samtal, skickar ut mejl efter mejl, läser in dig på ditt tema och dina potentiella intervjupersoner – eller så sitter du och rullar tummarna eller söker korta uppdrag på redaktionen. Samtidigt måste allt du gör kunna avbrytas så fort du får ett svar.

Jag har gjort inlägg för sociala medier och hoppat in för att skriva notiser för webben, men så fort det kommer in ett mejl måste jag kunna svara för att ha ett hopp om att få en intervju i tid. Jag har mejlat personer på rekommendation av någon annan jag mejlat på rekommendation av ännu en annan. Under min första vecka som reporter har jag utan tvivel producerat mer text för e-post och anteckningar än för print.

Det värsta som kan ske då man söker intervju är inte ett nej, det är att inte alls få svar. Alla svar jag fått, även om de inte lett till intervju, har lett mig någonstans. Ibland är det en rekommendation och kontaktuppgifter, ibland en möjlighet för senare, men ett nej ger alltid nya riktningar.

Det jag lärt mig mest av den här erfarenheten är att mejla alla som kunde vara av nytta med ens och inte vänta på att få ett nej innan du vänder dig till nästa. Tiden du måste vänta på nästa mejl kan vara precis lika lång, men du får fler svar då de kommer.

SARA MORING

Läs mer på webben

BEHIND THE SCENES

1

Finlandssvenskarna skeptiska mot Nato-medlemskapet – Smockas följare tycker till

2

Våldsamma upplopp i Sverige väcker ingen större oro hos finska polisen

3

Elokapina efter avbrutna demonstrationen i Hangö: ”Det har varit en lyckad demonstration”

4 Finska universitet välkomnar ukrainska flyktingar – ”För tre veckor sedan hade vi fått 800 förfrågningar”

9 SMOCKA

TALTUR

NATO-MEDLEMMAR SOM HÖR TILL EU

NATO-MEDLEMMAR SOM INTE HÖR TILL EU

SMOCKA 7

Vad gör en fredsmäklare? Hur förhåller sig unga män till ett medlemskap i Nato?

SAMHÄLLE

8 SMOCKA

SAMHÄLLE

NATO? Bild: Oskar Hämäläinen

”Jag skulle mycket gärna åka, men man måste överväga alla faktorer.”

- Martin Harmia

”Jag är där om jag måste, men hoppas jag aldrig behöver åka och kriga.”

-Titus Wahlgren

Bild: Oskar Hämäläinen

SMOCKA 9

Natomedlemskap delar åsikter bland unga reservister Finlands eventuella medlemskap i Nato har diskuterats sedan 90-talet och blivit mera aktuellt under början av det här året då Ryssland anföll Ukraina.

Enligt de som stöder medlemskapet skulle det innebära en ökad trygghet om Ryssland skulle anfalla Finland. Enligt en ny gallup från MTV uutiset stöder knappa 70 procent av finska folket medlemskapet till Nato. Natos artikel 5 skapar debatt om dess detaljer vid deltagande i krig som andra medlemsländer skulle hamna i. Enligt artikeln är ett anfall mot ett av Natos medlemsländer i Europa eller Nordamerika är ett anfall mot hela Nato. Finlands medlemskap i Nato väcker tankar hos dom som eventuellt skulle delta vid fronten.

Titus Wahlgren studerar statsvetenskap vid Svenska social- och kommunalhögskolan. Hans militärtid inföll år 2014, när Krimhalvön annekterades av Ryssland. Efter sin tjänstgöring arbetade han för Försvarsmakten i ett år och är nu översergeant i reserven. Wahlgren anser sig vara kritisk mot Nato och en fredsälskare. Vid frågan om att försvara Finland från ett anfall vill han gärna inte åka och kriga.

– Tidigare när jag har diskuterat det här med nån, har jag konstaterat att jag inte vill fara. Jag tror inte att nån vill åka dit och försvara landet. Jag upplever det som en plikt att åka dit och göra det som vi blivit utbildade till. Jag är där om jag måste, men hoppas jag aldrig behöver åka och kriga.

Martin Harmia studerar kretsdesign för femte året på Aalto-universitetet. Harmia ser i det stora hela positivt på militäralliansen och det eventuella medlemskapet. Han är underlöjtnant i reserven. Harmia känner sig förpliktad att försvara Finland från ett utomstående hot ifall landet skulle anfallas.

– Jag skulle mycket gärna åka, men man måste överväga alla faktorer.

Det beslutet har man redan gjort när man ryckte in som beväring och speciellt när man tog sin ed. Det är en självklarhet. Men i den här kontexten är det kanske annorlunda

eftersom det inte är Finland som börjar ett krig, utan vi blir anfallna, säger Harmia.

Artikel 5 i Natos regler säger att medlemmar i Nato är pliktade att hjälpa ett annat medlemsland ifall ett väpnat anfall sker. Medlemsländerna bör hjälpa på sätt de anser vara nödvändiga, men måste i värsta fall delta militärt i konflikten. Harmia skulle vara beredd att militärt hjälpa andra Natos medlemsländer ifall de skulle bli anfallna medan Wahlgren ser det som onödigt krigande.

– Om vi skulle vilja gå med i Nato och veta att vi skulle respektera artikel 5, skulle jag säga att jag skulle delta i striden. Men det har helt ändrat under de senaste tiderna men i fråga om ett annat europeiskt land så är svaret jo, säger Harmia.

Wahlgren säger att artikel 5 inte tagits i bruk sedan World Trade Center attacken den 11 september 2001.

Enligt honom är det är svårt att säga hur det skulle bli för Finlands del ifall det hände något.

– Jag är en fredsälskande man, så nej, jag skulle inte delta i striden ifall artikel 5 skulle träda i kraft, säger Wahlgren.

Båda enas om att det är viktigt att förberedelserna görs utförligt och att Finland inte kan påskynda medlemskapet. Enligt dem skulle medlem-

skapet modernisera Försvarsmakten och Finlands försvarsförmåga i form av höjd budget och stöd från andra medlemsländer.

– Fast jag är Nato-kritisk så tycker jag det är jättebra att vi gör de här nya utredningarna om medlemskapet. Sen när de är dags att göra beslutet så hoppas jag att de som är i beslutanderätt kan göra ett så pass informerat och bra val så att vi får mera ut av medlemskapet än vad vi ger, säger Wahlgren.

– Den senaste tiden visar att Nato är fungerande och enat. Frågan för Finland handlar inte så mycket om att vilja vara med i Nato, utan när det är bra tid för ett medlemskap.

En sak som jag känner att har varit i finska tankar sedan vinterkriget, är att vi skulle verkligen inte vara ensamma. Men medlemskapet i Nato skulle verkligen vara något konkret.

Skulle det säkerställa fred i Finland?

Ja, det är en helt annan sak, säger Harmia.

Text: Oskar Hämäläinen

10 SMOCKA

SAMHÄLLE

Jussi Ojala med Darfur SLA-rebeller i Sudan år 2007. Bild: Pekka Haavisto

Vadå fredsförhandlingar?

Experter förklarar den fredsskapande processen Under mars präglades nyheterna av fredsförhandlingar mellan Ryssland och Ukraina. I april har förhandlingarna konstateras vara omöjliga av båda sidorna. För Ukraina har ryska attacker mot civila gjort fredsförhandlingar svåra att acceptera, medan Ryssland anser att Ukrainas fredsförslag innehållit orättvisa krav. Men vad betyder det att förhandla om fred och hur kan fredsförhandlingar göras under aktiva krigsförhållanden?

TEXT: SARA MORING

Bild: Lina Nystrand

Juhana Aunesluoma är expert på internationella Bild: Mira Raappana

förbund och har arbetat som fredsmäklare i Sudan.

Jussi Ojala är ordförande för Finlands Kristliga Freds-

– Först måste man skilja mellan att få ett slut på fientligheter och att uppnå fred, säger Juhana Aunesluoma, professor i politisk historia vid Helsingfors universitet.

Aunesluoma är expert på Europas moderna historia och historien bakom internationella konflikter. Han betonar att fred är en flerstegsprocess.

– Det kan börja med en vapenvila som är mycket detaljerad och kräver mycket förhandling, eller så kan den vara mycket enkel och endast kräva ett slut på krigandet, säger Aunesluoma.

Men därifrån är det fortfarande flera steg tills man uppnår fred.

En fredsförhandling går ut på att de olika parterna diskuterar sinsemellan och kommer överens om villkor för fred, men det är sällsynt att dessa parter kan kommunicera självmant. Speciellt i väpnade konflikter krävs det ofta medlare, men vad gör en medlare egentligen?

– Fredsmäklare representerar någon organisation eller stat och vissa har bättre förutsättningar för medling. Finland är till exempel en ganska neutral stat utan självintresse i konflikten eller kolonialhistoria, vilket är en förutsättning för en god fredsförhandlare, säger Jussi Ojala, ordförande för Finlands Kristliga Fredsförbund (FKF).

Ojala arbetade aktivt som fredsmäklare i Darfurkonfikten i Sudan under det tidiga 2000-talet tillsammans med nuvarande utrikesminister Pekka Haavisto. Sedan dess har han arbetat för Kyrkans utlandshjälp och nu för FKF. Aunesluoma beskriver tre typer av förhandlare.

I konflikter där parterna vägrar mötas är det någon som för fram ett meddelande från part A till B – då är medlaren kontaktpunkten. I en mer dynamisk situation kan personen underlätta förhandlingarna, men då är medlarens roll att hålla kvar parterna på samma plats och möjliggöra diskussion, inte att komma med idéer.

Den tredje typen är en fredsmäklare som kommer på möjliga lösningar och är en mycket aktivare deltagare i diskussionerna.

konflikter och har skrivit utförligt om kalla kriget.

SMOCKA 11

– Ofta har stora länder och stormakter hållit den här positionen eftersom de kan pressa parterna och få dem att acceptera villkor de annars inte skulle acceptera, säger Aunesluoma.

Efter att kriget i Ukraina började har många länder ställt upp som fredsmäklare – bland andra Israel, Kina och Frankrike.

– Det är en industri. Det är en positiv identitet att vara fredsmäklare och det är en del av en fredsmedlingsdiskurs där allt handlar om att genast börja diskutera och hålla strukturerade dialoger mellan parterna, säger Aunesluoma Det här anser Aunesluoma att är överbetonat, då de flesta konflikter är mycket konkreta situationer som består av arga personer, grupper och stater som har använt sig av våld och vill fortsätta slåss om saken. Fredsmedling som fenomen utmanar uppfattningen att konflikter tar slut då en part kan bestämma resultatet och härska över det. Just nu tror Aunesluoma inte det är möjligt att effektivt förhandla om fred i Ukraina.

– Det kan helt enkelt vara för tidigt för förhandlingar om fred eller vapenvila. Båda sidorna tror fortfarande att de kan åstadkomma något genom våld, säger Aunesluoma.

För det mesta krävs det eldupphör för att kunna förhandla om fred på allvar.

– Det finns fortfarande samma problem: de som förhandlar om fred är män med vapen. För att garantera hållbar fred ska man ha aktörer som kan representera många olika grupper, säger före detta fredsmäklaren Ojala.

Ojala anser att kvinnor, unga och minoriteter behövs som deltagare i fredsprocessen för långvarig fred.

– Ungdomar har mycket kompetens som vi kanske inte har. Just nu är det mycket viktigt att betona att det finns mycket hopp men att det också krävs handling.

Ungdomar ska utnyttja de möjligheter som finns i fredsfrågor, men det måste finnas andra också som samarbetar med ungdomar i de här frågorna, säger Ojala.

12 SMOCKA

SAMHÄLLE

”Maktlösa inför kriget”

Finländska ungdomars psykiska hälsa har blivit sämre I det rådande världsläget med en pandemi och ett krig, är det ingen överraskning att en individ och hens mentala hälsa påverkas av det. Sedan början av kriget i Ukraina har världen fått höra om händelserna i landet dygnet runt.

TEXT: JENNA LILJELUND

Trots kriget och andra kriser är det viktigt att man fortsätter med den egna vardagen, säger Sarah Eklöf-Stenius.

Bild: Jenna Liljelund

Många har läst in sig på ämnet och blivit slukade av informationsflödet. Speciellt hos unga har ångest och oro ökat. Många upplever skuldkänslor då de fortsätter med sin vardag.

– Ifall man är ung och följer med kriget hela tiden på sociala medier, så blir man hela tiden påmind om situationen, fastän man inte skulle vilja, säger psykologen och psykoterapeuten Sarah Eklöf-Stenius.

Sociala medier har lett till att vi kan följa med krig på helt nya sätt. Speciellt på appen Tiktok har det spridits väldigt grafiskt material från både krigshärjade områden och människor som drabbats av attackerna. Eftersom majoriteten av användarna på Tiktok är barn och unga vuxna har det uppstått en oro över hur de grafiska bilderna påverkar speciellt dem.

Eklöf-Stenius som är specialiserad inom barnoch ungdomspsykoterapi har märkt en ökad oro hos människor sen kriget började.

– Speciellt då kriget började var det många som kände sig väldigt upprörda och som talade om det.

Sedan blev det lugnare, varefter ångesten och rädslan lätt kunde blomma upp igen, säger Eklöf-Stenius.

Det kan vara svårt att hitta en väg bort från all information som omringar oss och speciellt ungdomar kan tycka att det är svårt att koppla bort från nyhetsflödet.

SMOCKA 13

Anne Kallio poängterar starkt att det är viktigt att tala om sina känslor med någon. Bild: Jenna Liljelund

Enligt Eklöf-Stenius kan det finnas många orsaker till att det känns svårt att koppla bort. En av de ledande orsakerna är att vi ligger så nära kriget. Många har en rädsla om att Finland skulle kunna hamna i en likadan situation som Ukraina. Finländare har en närmare relation till kriget i Ukraina, än vad de har haft då det skett en liknande kris på andra sidan världen.

– Jag tänker att det är svårare att koppla bort det då det ligger så nära oss och att vi känner mera skuld att vi fortsätter som förr då andra flyr för sitt liv, säger Eklöf-Stenius.

Att uppleva skuldkänslor i det rådande läget är inte alls ovanligt, enligt Eklöf-Stenius. Känslan bygger ofta på att man inte kan göra något för att förbättra situationen. Även om en person skulle göra något för att hjälpa till, känns det ändå ofta som att man inte gör tillräckligt. Många mår dåligt då de ska fortsätta med sitt egna liv och inte kan lägga all sin fokus på vad som händer utanför den egna vardagen. Speciellt de icke-nödvändiga delarna av vardagen som ger oss nöje, orsakar lätt väldigt

starka skuldkänslor.

– Jämför med det lilla coronaviruset som vi är så maktlösa inför. Vi är ju även maktlösa inför kriget, men vi har inte kunnat göra någonting under pandemin för att förhindra det eller för att hjälpa någon. Kriget är ändå mer konkret och där kan vi på ett annat sätt hjälpa.

Enligt Eklöf-Stenius skiljer sig kriget väldigt starkt från pandemin som en kris. Under pandemin var man tvungen att sitta hemma och fick inte göra något. Nu har människor en möjlighet att påverka och föra fram sina åsikter genom att demonstrera, samla in olika varor eller skicka pengar via en organisation. Då möjligheten att påverka finns känns det som att man hela tiden måste göra någonting för att hjälpa. Då kan man uppleva att den egna insatsen inte gör någon skillnad ifall den inte är konstant och ifall man inte gör det på alla möjliga sätt.

– Trots kriget och andra kriser är det viktigt att man fortsätter med den egna vardagen, tar hand om sig själv och gör det som känns värdefullt och meningsfullt för en själv i vardagen, säger Eklöf-Stenius.

FORTSÄTTER PÅ NÄSTA SIDA

14 SMOCKA

SAMHÄLLE

Sociala medier har lett till att vi kan följa med krig på helt nya sätt. Speciellt på appen Tiktok har det spridits väldigt grafiskt material från både krigshärjade områden och människor som drabbats av attackerna.

Bild: Jenna Liljelund

Att må dåligt i den rådande situationen är mänskligt.

Speciellt ångest är en normal reaktion till en oförväntad och snabb händelse. Enligt Anne Kallio, som är specialiserad inom lösningsinriktad terapi, är det viktigt att komma ihåg att ens egen reaktion eller känslor inte är fel. Hon anser även att det är viktigt att inte jämföra sina egna reaktioner med andras, eftersom reaktioner till krissituationer är individuella och varierar mellan människor.

– Händelser som hotar ens egen eller andras välmående orsakar ångest, speciellt våld och hot av våld väcker starka känslor. Man ska inte överbelasta sig själv. Det är viktigt att komma ihåg rutiner, vardagen ger individen en form av säkerhet, säger Kallio.

Att fortsätta sitt liv och göra det som känns naturligt är viktigt enligt Kallio. Redan små saker i vardagen hjälper, som att dricka morgonkaffe och gå ut på en promenad.

Kallio poängterar starkt hur viktigt det är att tala med någon om sina känslor. Det kan vara fråga om en vän, förälder eller en person inom mentalvården. Det viktiga är att inte bli ensam med sina känslor. Ifall man blir ensam med dem leder det lätt till allt mer ångest och stress.

– Jag hoppas alla får den hjälp de behöver i denna tid, säger Kallio.

Små saker i vardagen hjälper, som att dricka morgonkaffe och gå ut på en promenad

SMOCKA 15

”Det obekväma, det hemska och det vi inte vill se”

I FOKUS

16 SMOCKA

I FOKUS

REPORTAGE

När kriget mellan Ukraina och Ryssland bröt ut insåg HSS Medias samhällsreporter Sofia Westerholm genast att hon ville åka och rapportera på plats.

Några veckor senare befann hon sig vid den ukrainska gränsen.

– Då jag först steg ut ur bussen på uppsamlingsplatsen ungefär 5 kilometer från gränsen kände jag en iskall vind som kom emot mig. Jag såg ett halvt förfallet skjul som man nu byggt upp till en uppsamlingsplats. Det kändes som att om jag själv skulle vara i det läget så skulle det kännas så förbaskat hopplöst.

Sofia Westerholm hade flera dagar talat med sin arbetsgivare om att åka till gränsen, men han var tveksam eftersom det var en stor säkerhetsrisk.

– På söndag frågade jag min chef blir du arg om jag skulle åka iväg?

Han gav inget direkt svar då, men på tisdagen vad det diskussioner om att förverkliga resan.

När det blev klart att ett estniskt bemanningsföretag som hade arbetare i Finland skulle skicka en buss till gränsen för att hämta familjemedlemmar till deras anställda, gick de med på att ta med Westerholm på resan. Hon har tidigare varit med om krissituationer i och med att hon rapporterade på plats vid skoldådet i Kuopio. Det här var ändå en helt ny situation för henne eftersom hon tidigare aldrig själv varit utsatt för direkt fara. Inför resan uppstod det blandade känslor hos Westerholm.

Ukrainska flyktingar vid gränsen till Polen.

Sofia Westerholm/HSS Media

”Barnet gallskriker, och ropar något som jag antar betyder pappa på ukrainska”

SMOCKA 17

En resa till den

Ukrainska

gränsen

– Jag var stundvis orolig när familjen frågade om jag faktiskt måste åka och då man hörde och såg rapporter därifrån. Det var de små stunderna, men som helhet så är det en ”once in a lifetime chance”.

Det var klart jag vill göra det.

Den byråkratiska delen av förberedelserna var hon mest osäker på,

men hon fick hjälp av Journalistförbundet med det. Utöver det byråkratiska meddelade även Westerholm sin familj och nära vänner att hon kommer att åka iväg och talade med dem om resan.

När alla förberedelser var klara så började resan slutligen på riktigt.

Westerholm startade från Helsing-

fors med båt och fortsatte vidare med en buss som ursprungligen startade från Södra Karelen. Bussen kördes av två busschaufförer som hade kopplingar till bemanningsföretaget sedan tidigare.

– Vi träffades ombord på båten första gången. Jag trodde inte vi skulle ha så mycket gemensamt, men det visade sig att vara helt fel.

Vi talade över 2 timmar under middagen, de hade massor att berätta.

FORTS.

18 SMOCKA

Följande dag började bussen köra från Tallin mot Pärnu, där bemanningsföretagets huvudkontorbefann sig. Därifrån fortsatte färden till Riga där de plockade upp en tolk, för att sedan köra ända ner till Polens gräns mot Ukraina. Resan var mycket lång, och de enda stoppen bussen gjorde var vid enstaka bensinstationer längst vägen.

– En av busschaufförerna frågade mig hur många hotdogs jag ätit idag och jag svarade bara att jag kan inte ens räkna längre.

Efter att de slutligen nått fram till uppsamlingsplatsen, den plats där bussarna stannar för att hämta upp de som flytt över gränsen, var känslan överväldigande. Westerholm beskriver känslan hon fick som när man kommer in i ett stort stökigt hus och man måste fråga sig själv att var ska man riktigt börja.

– Det här är bara en uppsamlingsplats av många, det är oändligt,

IFOKUS

rasar ihop av förtvivlan.

Men det var inte bara hopplöshet och oro under resan, det fanns även stunder av glädje och hopp inför framtiden. Westerholm fick följa med en ukrainsk familj hela vägen tillbaka till Helsingfors. Trots ingen i familjen kunde tala engelska och de endast kunde förstå varandra genom Google translate, fick de en stark koppling under den tid de spenderade tillsammans.

– När jag går av båten känner jag en liten hand som tar tag i mig.

Den skakar. Är hon ivrig eller rädd?

Säkert bara en blandning av allt.

Vid hamnen möttes de av några från Helsingfors stad som tog dem åt sidan. Mamman blev direkt synligt spänd och trodde det skulle bli problem. De talade en kort stund med Westerholm som förklarade att de skulle vidare till Jakobstad och de välkomnade sedan familjen till Finland. Westerholm berättade det

hur ska det här någonsin lösa sig?

Tårarna rinner nerför hennes kinder när hon stiger ut ur bussen, men hon samlar sig snabbt och konstaterar att hon inte är här för att stå och gråta. Det kan vara svårt att hitta en balans mellan att vara en individ och journalist i en krissituation. Även för Westerholm var det en svår avvägning att göra i vissa situationer under hennes resa. Hon ville få ut det mesta av resan och när hon märkte att folk faktiskt ville tala med henne och dela med sig av sina berättelser, återgick fokuset snabbt till jobbet hon var där för att göra.

En av de svåraste stunderna vid gränsen för henne var när hon stod precis vid gränsen mellan Ukraina och Polen. Hon berättar om en mamma med ett litet barn vid Ukrainas gräns. Barnet gallskriker och ropar något som hon antar att betyder pappa på ukrainska. Mamman tittar på sin partner som står bakom henne och sedan bara framåt. Sofia kan se i hennes blick att kvinnan har beslutat att hon måste bara gå, kan inte se bakåt. Hon går och samtidigt ser Sofia hur mannen

åt den nervösa familjen som stod bredvid henne och både hon och mamman bröt ut i lyckotårar av lättnad.

Nu i efterhand så kan Westerholm konstatera att hon har lärt sig massor från resan, både som journalist och som individ.

– Jag har ett ständigt sug att göra något liknande igen, jag skulle direkt åka om nån skulle fråga om jag vill åka in till Ukraina och stanna där och rapportera.

Hon säger att hon tidigare varit skeptiskt mot den breda rapporteringen av krig, och ansett att det kan bidra till att människor mår sämre. Efter resan har hon insett att det är flera miljoner människors människoöden som man pratar om och anser att det är en självklarhet att deras berättelser ska berättas.

– Det är så viktigt att rapportera också om allt det obekväma, allt det hemska och det vi inte vill se.

Text: Inez Kjellman

Sofia Westerholm

”’He said welcome to Finland’ sa jag, när hon förstod det började hon storgråta”

Bild: Emil Teirfolk

• • •

27 år gammal Hemma från Karis Har studerat journalistik vid Social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet

SMOCKA 19

KULTUR

Bild: Daria Gatska

20 SMOCKA

KULTUR

Daria Gatska – fotografen som hjälper sitt hemland från Helsingfors PERSONPORTRÄTT

Daria Gatska kommer från Ukraina och flyttade till Helsingfors för ett år sedan.

Hon jobbar som frilansfotograf och är specialiserad på att ta porträttbilder och kommersiella bilder. Nu arbetar hon med ett projekt där hon tar porträttbilder och sedan donerar inkomsterna till att hjälpa Ukraina.

– Nyheterna som man läser om situationen är hemska och jag vill hjälpa till. Därför började jag med projektet, säger Gatska.

I några dagar tänkte Gatska på att hur hon kunde hjälpa till. Då kom hon på idén att hon kunde ta porträttbilder och donera vinsten från dem. Hennes projekt pågår aktivt ännu och många har kontaktat henne också bara för att donera. Hon har också varit med i andra projekt för att hjälpa situationen i Ukraina. Till exempel har hon tagit bilder som sedan har tryckts på t-skjortor, och vinsterna donerats till Ukraina.

– Redan från början tänkte jag att jag gärna skulle donera till armén. Jag vill först och främst att soldaterna kommer hem vid liv och att de har tillräckligt med utrustning, säger Gatska.

– Jag är en person som inte skriver mycket. Jag tycker mera om att uttrycka mig via bilder än via texter, säger Gatska.

Gatska tycker om hela processen med att ta bilder – allt från att få idén, till att tänka ut hur den ska genomföras och sedan se den slutliga produkten. Man får också jobba med många olika personer, också sådana som man inte känner från förut.

– Man möter nya människor och bygger samtidigt på sitt eget nätverk, säger Gatska.

Gatska fotograferad i sitt hem. Bild: Emil Teirfolk

”Jag vill först och främst att soldaterna kommer hem vid liv och att de har tillräckligt med utrustning”

SMOCKA 21

VAD FICK DIG ATT BÖRJA FOTOGRAFERA? – Min äldre bror brukade ta bilder som en hobby och jag har många bilder från min barndom. Jag tycker om att kolla igenom dem, de är roliga och trevliga minnen. Jag brukade fråga mina vänner om de har liknande bilder, men de sade att ingen brukade ta bilder inom deras familjer. Jag förstår inte hur man inte kan ta bilder, för de är de mest värdefulla stunderna. Det fick mig att förstå att bilderna är det mest viktiga, säger Gatska.

Först fick Gatska prova på att fotografera med sin brors filmkamera och då förstod hon att hon har en passion för att ta foton. Gatska köpte sin första digitalkamera när hon var 16 år och när hon var 18 år deltog hon i en workshop som fick en stor betydelse för henne. I workshopen skrev man mest poesi, men sedan fick man även som uppgift att hitta bilder Gatska visar sitt instagramkonto där hon har bilder på sina verk.

Bild: Emil Teirfolk som passar ihop med de texter som man hade skrivit.

För att fotografera använder Gatska olika typer av kameror. Bild: Emil Teirfolk

VAD FICK DIG ATT FLYTTA TILL FINLAND? – Jag ville flytta utomlands och i början övervägde jag både Finland och Tyskland. Sedan valde jag Finland, för jämfört med Tyskland kändes naturen och människorna i Finland mera bekanta , säger Gatska.

Dessutom hade Gatska läst flera positiva saker om att studera i Finland.

Med situationen som pågår i Ukraina, flyr många landet och många väljer att komma till Finland. Gatska hoppas att hon kan lära känna dem som kommer till Finland och försöker hjälpa dem på de bästa sätt hon kan. Hon har till exempel tagit bilder på personer till deras CV:n.

– Det är svårt när min familj är i Ukraina och jag är här. Många vet inte hur de kan få sin egna familj bort därifrån. Men min mamma kom hit till Finland och det känns lättande att ha någon om man är nära med här, säger Gatska.

HAR DITT VÄLGÖRENHETSPROJEKT VÄCKT MYCKET INTRESSE? – När jag fick den här idén tänkte jag att den är värd att genomföra, men jag ville inte att någon skulle tolka det som att jag göra reklam för mig själv. Jag satt först ut det som en Instagram-story. Jag blev överraskad när många började dela den . Även såna som inte alls kände mig kontaktade mig . Jag förstod att människorna var glada över att få hjälpa, säger Gatska.

Text: Emilia Ylirotu

22 SMOCKA

KULTUR

Bok- och filmtips FREDagsnöje

Med den tunga situationen som pågår i världen kan det vara svårt att koppla av. Här kommer tre filmer och en bok med temat fred och som är värda din tid!

2 1 4 3 Selma (2014)

Selma är en amerikansk dramafilm som producerades av studion Paramount Pictures och kom ut 2014. Den berättar om marscherna som ordnades av medborgarrörelsen och gick från staden Selma till Montgomery i Alabama år 1965 i USA. Marscherna leddes av Martin Luther King, Hoesa Williams och John Lewis. Filmen berättar om vad som ledde till marscherna, vad som hände och det som följde. Filmerna återspeglar historiska händelser och hur de påverkat vårt samhälle idag.

Mandela: The Living Legend (2003) Mandela: The Living Legend är en tvådelad dokumentärfilm som kom ut 2003. Dokumentären berättar om Nelson Mandelas liv och regisserades av Dominic Allan. Nelson Mandela var en politisk ledare som kämpade mot apartheidlagarna i Sydafrika åren 1952 och 1956, som ledde till att han blev arresterad med andra av protester. Mandela har varit Sydafrikas president från 1994 till 1999. Efter sin tid som president fortsatte han att stödja flera organisationer som kämpade för mänskliga rättigheter och social rättvisa. Filmen ger en inblick i Mandelas liv och Sydafrikas historia.

Princess Mononoke (1997)

A Soldier’s Quarter (2021)

A Soldier’s Quarter är en bok av Colin Baldwin som kom ut 2021 och är och som baserar sig på verkliga händelser. I boken hittar huvudkaraktären Conrad Bently brev som skickats av en tysk pappa under första världskriget. Breven berättar om en pappa som sörjer sin son som stupade i kriget. Conrad börjar undersöka saken och tar kontakt med den soldantes familj och får höra berättelser där den mänskliga sidan av krigets soldater kommer fram.

Princess Mononoke är en animerad film som producerades av Studio Ghiblis år 1997. Filmen är regisserad av Hayao Miyazaki. I filmen får vi följa huvudkaraktären Ashitaka, som blivit utsatt för en förbannelse av en vildsvinsgud. Förbannelsen för honom på en resa där han möter skogsandar och flickan San, som blivit uppfostrad av vargar. Samtidigt pågår det ett krig mellan ett järnbruk och skogens andar. Ashitaka försöker få slut på konflikten och skapa fred.

Text: Emilia Ylirotu

SMOCKA 23

När skrollbubblan brister

Alternativ till domedagsskrollning – helt gratis!

Ta en paus från Instagramflöden fyllda med orealistiska livsmål och nyhetsappar som skickar minutuppdateringar om allt som går fel i världen.

Gå ut ett tag i din närmiljö eller ge dig ut på en liten utflykt med våra äventyrstips!

1 2 3 4

Bonga vårblommor. Nu är det dags för tussilago och krokus igen. Hur många olika vårblommor kan du hitta i ditt kvarter? För att identifiera växterna kan du använda till exempel luontoportti.com!

tt unga skulle vara beroende av deras telefoner? Knappast, inte jag iallafall.

Jag lever i nuet. Självklart har jag sociala medier, men bara de viktigaste.

Instagram, Twitter, Facebook, Snapchat, Whatsapp, Tiktok, Youtube, Jodel, och VSCO. Det är helt grundläggande, utan dessa gränsar man ju på att vara utböling. Hur ska man annars hänga med vad som händer? Eller också gömma sig från det som sker i världen?

I vår samtid finns det två parallella verkligheter.

Den ena är den riktiga världen, den där det pågår krig, en pandemi och en enorm klimatkris. Den andra verkligheten är den som vi själva skapat, dit vi flyr när livet blir aningen för tungt. Det är enkelt att vara där, och vi har själva möjligheten att anpassa det innehåll vi vill se.

Med bara ett knapptryck kan man övergå från nyhetssändningar om död och elände till ett hav av gulliga kattvideor. Det verkar som ett självklart val.

Jag kan märka att jag själv skrollar sociala medier i timtals. Det är aldrig planerat, men på något vis fortsätter mitt finger att svepa nedåt. Tänk om nästa video eller inlägg något jätteintressant? Det blir som min egna lilla bubbla, där jag är helt ensam men samtidigt kopplad till miljontals människor globalt. Mitt undermedvetna söker efter sätt att fly verkligheten. Kanske det ändå är ett beroende? Det konstanta behovet att stimulera hjärnan, på ett sätt som tidigare skulle ha varit praktiskt taget omöjligt. Men nu matas vi oavbrutet med olika typer av innehåll som har som mål att fånga vår uppmärksamhet.

Det är okej att fly från den tunga vardagen nu som då. Det är nästan en nödvändighet för att vi inte skall bli helt och hållet galna. Egentligen borde vi sträva mot en framtid där det inte finns behov att fly. Verkligheten är ju inget man borde behöva fly från.

Text: Inez Kjellman

Ta dig ut på stadsorientering i Kronohagen med Helsingfors stadsmuseums fotoutställning i Kronohagens kvarter. Utställningen är utplacerad på elskåp och kartan hittas på webben eller i stadsmuséets entréhall (Alexandersgatan 16).

Utflykt till Sveaborg? Visste du att en av Finlands största sevärdheter befinner sig i HRT:s A-zon?

Det finns många sevärdheter som man kan se helt gratis och färjorna går med jämna mellanrum från Salutorget.

Helsinki art museum – Visst vet du att under 18-åringar kommer in gratis? Utställnigarna HAM-galleria och HAM-mix är fullständigt avgiftsfria även för äldre. Muséet har också #freeHAM dagar sista fredagen varje månad, då inträde är gratis för alla!

5

Sök egna utfärdsmål med utinaturen.fi, Forststyrelsens webbsida med kartor och tips för friluftsutflykter. Där kan du hitta naturstigar, historiska sevärdheter, tillgängliga utflyktsmål och mycket mer!

Text: Sara Moring

Bild: minkmingle / Unsplash

A

Bild: Robin Worral / Unsplash

I VECKANS TIDNING 2 Redaktionen om fred

3 Ledare

15 I fokus: Vid

5 Bakom kulisserna: Juttu

Ukrainas gräns

22 FREDagsnöje Filmer & Böcker

19

Personporträtt: Ukrainska fotografen Daria Gatska har viljan

12 Krishantering 23 Doomscrolling

om att göra juttu & Webbtips

8 Delade åsikter om NATO

4 Kolumn & Poddar 10 FREDSförhandling