Piratförlaget 2010

ETT GRATISMAGASIN FRÅN PIRATFÖRLAGET

MAGASIN 2010

Terapitimmar samlade i naken bekännelse

Emma Hamberg ”Jag skulle gärna vilja se Baddaren på bio”

Mark Levengood l å samlar ”V jjag ään går ”Vart jag på mig historier”

JO NESBØ HARRY HOLE ÄR TILLBAKA

g a a H a n i t r a M Familje-Tetris i Bromma

Katerina Janouch

Om jakten på vad som är viktigt i livet

CHRISTOFFER & MORGAN – ÅRETS DEBUTANTER www.piratforlaget.se PIRATFÖRLAGET MAGASIN 2010

9

789164 282330

ÅRETS UTGIVNING 2010 LIZA MARKLUND & JAMES PATTERSON: POSTCARD KILLERS UTK 27 JANUARI

MARTINA HAAG: FÅNGE I HUNDPALATSET UTK 26 MAJ

INBUNDEN 978-91-642-0293-2 LJUDBOK 978-91-642-2189-6

MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0295-6 LJUDBOK 978-91-642-2196-4

SID 6

SID 28

ANNE HOLT: FRUKTA INTE UTK 17 MARS

EMMA HAMBERG: BADDAREN UTK 30 JUNI

INBUNDEN 978-91-642-0313-7 LJUDBOK 978-91-642- 2193-3

INBUNDEN 978-91-642-0289-5

SID 8

SID 36

CHRISTOFFER CARLSSON: FALLET VINCENT FRANKE UTK 24 MARS

JAMES PATTERSON: BIKINI UTK 7 JULI

MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0314-4

MJUKBAND 978-91-642-0326-7

SID 11

SID 34

UNNI LINDELL & FREDRIK SKAVLAN: MYSTISKA MILLA OCH VINTERCIRKUSEN UTK 24 MARS

JAMES PATTERSON: DUBBELSPEL UTK 7 JULI

INBUNDEN M KLOTRYGG 978-91-642-0317-5

MJUKBAND 978-91-642-0318-2

SID 16

SID 34

ANNA GRUE: JUDASKYSSEN UTK 14 APRIL

KRISTINA OHLSSON: TUSENSKÖNOR UTK 18 AUGUSTI

INBUNDEN 978-91-642-0292-5

INBUNDEN M KLOTRYGG 978-91-642-0316-8 LJUDBOK 978-91-642-2203-9

SID 20

JO NESBØ: PANSARHJÄRTA UTK 19 MAJ INBUNDEN 978-91-642-0324-3 LJUDBOK 978-91-642- 2197-1

SID 24

SID 40 MARK LEVENGOOD: OCH JAG LÄSTE ATT DET VAR OMÖJLIGT ATT LEVA LYCKLIG FÖRUTAN DIG UTK 25 AUGUSTI INBUNDEN 978-91-642-0327-4 LJUDBOK 978-91-642-2201-5

SID 48

HELENE TURSTEN: DEN SOM VAKAR I MÖRKRET UTK 25 AUGUSTI

CAROLINE AF UGGLAS & UKON: HJÄLP, VEM ÄR JAG? UTK 22 SEPTEMBER

INBUNDEN 978-91-642-0325-0 LJUDBOK 978-91-642- 2204-6

INBUNDEN 978-91-642-0309-0

SID 44

SID 70

MALIN PERSSON GIOLITO: BARA ETT BARN UTK 1 SEPTEMBER

KATERINA JANOUCH: NYA BARNLIV UTK 6 OKTOBER

INBUNDEN 978-91-642-0279-6

MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0321-2

SID 52

SID 61

KATERINA JANOUCH: HITTEBARNET UTK 8 SEPTEMBER

JO NESBØ: DOKTOR PROKTOR OCH VÄRLDENS UNDERGÅNG … KANSKE UTK 13 OKTOBER

MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0315-1

INBUNDEN 978-91-642-0291-8 LJUDBOK 978-91-642- 0333-5

SID 58

SID 74 LJUDBÖCKER: MORGAN LARSSON: RADHUSDISCO UTK 8 SEPTEMBER INBUNDEN 978-91-642-0332-8

SID 62

JO NESBØ: FLADDERMUSMANNEN UTK 17 MARS LJUDBOK 978-91-642-2192-6

JO NESBØ: KACKERLACKORNA UTK 17 MARS MONIKA AHLBERG: MONIKAS JUL UTK 15 SEPTEMBER MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0331-1

SID 19

PETRA ÖSTERGREN: BERÄTTELSEN OM ESMARA UTK 15 SEPTEMBER INBUNDEN 978-91-642-0291-8

SID 66

LJUDBOK 978-91-642-2191-9

JO NESBØ: DOKTOR PROKTORS TIDSBADKAR UTK 2 JUNI LJUDBOK 978-91-642-2200-8

FÖR MER INFORMATION OM FÖRFATTARNA OCH VÅR UTGIVNING, KONTAKTA: JENNY PALMBLAD TEL: 08-412 13 58 JENNY@PIRATFORLAGET.SE

ANN-MARIE SKARP, FÖRLAGSCHEF OCH VD PÅ PIRATFÖRLAGET:

”Läs i alla dess former” Tiderna förändras och beteenden och moden likaså. Men en sak är säker: bokläsning och längtan efter att få sätta sig ner och njuta av en god bok består.

Idag talar vi mer och mer om den tekniska utvecklingen och vad den kommer att innebära för läsandet och för boken. Själv hävdar jag att det inte är något att fundera så mycket över – det är ändå innehållet som räknas. Det vill säga: en författare har hittat en berättelse som han eller hon vill förmedla till oss. Det är det som räknas.

Vi vill ju att så många som möjligt ska få uppleva glädjen av att öppna en ny bok och sjunka in i den – oavsett om den förmedlar humor och glädje eller spänning och dramatik.

För oss är det allra roligaste att se böckerna möta sina läsare.

Därför kommer vi att fortsätta att utge våra böcker i alla befintliga samt kommande format. Så läs i alla dess former: inbunden bok, bok med mjuka pärmar, pocketbok, elektronisk bok på nya plattformar eller lyssna på en ljudbok.

Jag säger bara – trevlig läsning!

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/3

UNNI LINDELL OCH SKAVLAN

HELENE TURSTEN

”Mystiska Milla på nya äventyr”

”Irene Huss har blivit både äldre och klokare”

44

16 MALIN PERSSON GIOLITO

KRISTINA OHLSSON

Om barns utsatthet

”En barndomsdröm som gått i uppfyllelse”

40

NYA BARNLIV

I omarbetad och uppdaterad utgåva

52 PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/4

61

Innehåll: 2 KONTAKTA PIRATFÖRLAGET 3 LEDARE 6 LIZA MARKLUND & JAMES PATTERSON 8 ANNE HOLT 11 CHRISTOFFER CARLSSON 14 FÖRFATTARE SOCIALISERAR – PÅ NÄTET 16 UNNI LINDELL & FREDRIK SKAVLAN 19 RAKT PÅ SAK 20 ANNA GRUE 23 LÄNGE LEVE BOKHANDELN 24 JO NESBØ 27 RAKT PÅ SAK 28 MARTINA HAAG 32 BOKCIRKELNS VÄRLD 34 JAMES PATTERSON 36 EMMA HAMBERG 40 KRISTINA OHLSSON 44 HELENE TURSTEN 48 MARK LEVENGOOD 52 MALIN PERSSON GIOLITO 56 DET VÅRAS FÖR LÄSPLATTAN 58 KATERINA JANOUCH 62 MORGAN LARSSON 66 PETRA ÖSTERGREN 70 CAROLINE AF UGGLAS & UKON 74 JO NESBØ 75 RAKT PÅ SAK Ann-Marie Skarp

Blodig vykortsthriller

Hatbrott i fokus

Osäkerhet och opålitlighet är nyckeln

Mystiska Milla spökar igen

Främlingsfientlighet, följebrev och vardagsmat

Dansk deckarsuccé nu på svenska Två bokhandlare som ser ljust på framtiden

Harry Hole brottas med sitt förflutna Film, hybris och spionhistorier

”Jag är ett självgående ekosystem”

MORGAN LARSSON

”Väcker ungdom och åttiotal till liv”

62

Snabbguide för dig som är nyfi ken

Två nya romaner på svenska

”Man är aldrig ensam om att vara ensam” Bok nummer två om Fredrika Bergman

Oförklarliga saker händer mitt i villaidyllen Krönikor om allt och lite till ”Det är ruskigt slitsamt att skriva en roman” 3 e-boksläsare testas

PETRA ÖSTERGREN

”Tornedalen är unik”

66

En stark historia om föräldraskap

Radioprofi len om att växa upp i Trollhättan ”Minnet efter mamma får fi nnas med ännu en gång” Hjälp, vem är jag?

Tredje boken om galne doktor Proktor Dykning och prisregn

PIRATFÖRLAGET MAGASIN 2010 PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ xx

Svenskamerikanskt teamwork blev blodig vykortsthriller Postcard Killers möttes av ett massmedialt uppbåd när den kom ut i vintras.

Inte så konstigt kanske, när två av de största stjärnorna på kriminallitteraturhimlen gör gemensam sak. Vi har pratat med Liza Marklund och James Patterson om thrillersamarbetet.

I HUVUDSTÄDER ÖVER HELA EUROPA mördas unga par på sina hotellrum. Mördarna drogar sina offer och skär halsen av dem.

Sedan skickar de vykort till den lokala tidningen för att berätta om de avskyvärda brotten.

Ett av vykorten går till kvällstidningsjournalisten Dessie Larsson.

Mördarna har kommit till Stockholm. I deras spår följer Jacob Kanon, utredare från New York som jagar mördarna med en ursinnig frenesi påeldad av personliga motiv. De har mördat hans dotter. Ska Dessie och Jacob lyckas se till att Sverige blir den sista anhalten på deras mordturné genom Europa?

Så börjar Liza Marklunds och James Pattersons thriller Postcard Killers. De har skrivit boken tillsammans, men på varsitt håll. Efter en grundidé av Patterson, och ett möte i hans hem i Florida, satte sig Liza Marklund och skrev ett första utkast hemma i radhuset på spanska solkusten.

– Jag hade inte tänkt skriva någon bok, jag ville plugga spanska.

Jag behövde få lite korsdrag i hjärnan och tänka i nya banor, säger Liza Marklund.

Men när James Patterson hörde av sig, en av världens absolut mest kända och bäst säljande författare, så tvekade hon inte länge. Inom en sekund hade hon tackat ja till erbjudandet om att, på prov, skriva en thriller tillsammans med honom.

– Att få diskutera dramaturgi, handling och karaktärer med en sådan författare… Jag lärde mig en hel del nya grepp och fick tänka nya tankar. Jag blev faktiskt förvånad över hur ödmjuk han var, och att det gick så otroligt bra att skriva tillsammans med honom.

Eftersom de skrev på olika språk, Liza på svenska och James på engelska, använde de sig av en översättare. James Patterson har skrivit böcker tillsammans med andra författare tidigare, men aldrig med en som inte har engelska som modersmål. Det var dock inget större hinder, berättar Patterson: – Jag kände faktiskt aldrig att översättningsprocessen kom i vår väg. Liza var fantastisk att samarbeta med, full av bra idéer och en väldigt duktig författare.

Jämfört med Lizas böcker om Annika Bengtzon känns Postcard Killers rappare. Bokens tempo kan inte beskrivas på annat sätt än rasande snabbt: korta kapitel som genomgående avslutas med cliffhangers gör det nästintill omöjligt att inte fortsätta läsa. En skillnad

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/6

mot Lizas Annika Bengtzon-böcker är att allt som inte tillhör grundstoryn, som miljö- och karaktärsbeskrivningar, är mer nedtonat.

Hur var det att skriva på det sättet?

– Jag visste ju att James inte brukar ägna sig åt miljö- och karaktärsbeskrivningar. Men jag hävdade att det går att ha med utan att tappa tempo, så jag skrev in en del i första utkastet. Han blev helt förskräckt när han läste de bitarna, djupt skeptisk, men jag sa ”kom igen, vi testar”. Och han köpte allting, till och med Dessie Larssons konstiga norrländska hillbillybakgrund, och pitemålet som finns med i boken. Den färdiga boken ligger mitt emellan James och min stil, han beskriver den som ”a seamless mixture between European sophistication and American emotional thriller”, och det är väl bara att hålla med om det, säger Liza Marklund och skrattar.

Patterson själv har svårt att hitta generella skillnader mellan europeiska och amerikanska författare: –Det är inga skillnader som jag hänger upp mig på. Den enda stilen jag bryr mig om är den som håller läsaren fastlimmad vid boksidan – och lyckligtvis tillhör både jag och Liza den typ av författare som skriver på det sättet.

Hjältinnan i den nya boken, Dessie Larsson, är på papperet inte helt olik Annika Bengtzon. En ung kvinnlig journalist som jobbar på kvällstidning i Stockholm. Men när man gräver djupare i karaktärerna finns fler skillnader än likheter, menar Liza.

– Dessie har inget som helst journalistiskt driv. Hon är egentligen forskare, kriminolog, som råkat hamna på en redaktion nästan av en slump. Hon skriver mest faktarutor och är bara intresserad av småtjuvar. Annika Bengtzon däremot drivs av någon form av vanvettig glöd, ett rättvisepatos som inte är riktigt friskt. Dessie Larsson är vegetarian, tar hand om sig och har det gott ställt. Annika är mer destruktiv. Och Dessie hamnar i ”sin” mordhistoria av en slump, hon är en högst motvillig hjältinna. Annika springer med huvudet först rakt in i alla eldar.

Postcard Killers utkom i Sverige i slutet av januari. Både James och Liza tillbringade då en intensiv vecka i Stockholm för att prata om boken med journalister från hela Europa. De höll hov på Grand Hôtel, där också ett av paren i boken möter sitt öde… För James

Patterson var det faktiskt första stockholmsbesöket någonsin. Han gjorde en del research på Stockholm och Sverige innan de började skriva, men lutade sig i mångt och mycket mot Liza för stockholmsskildringarna: – Eftersom att jag hade en svensk medförfattare behövde jag inte oroa mig så mycket för de bitarna, säger han.

I och med samarbetet kommer Liza Marklund att lanseras på bred front i USA – tillsammans med en litterär superstjärna.

Postcard Killers utkommer där till sommaren. Hon utesluter inte att det blir fler samarbeten med Patterson, de har redan pratat om en uppföljare till Postcard Killers, men inget är klart ännu.

James Patterson berättade tidigt att han fått propåer från Hollywoodbolag om att filmatisera boken. Både Paul Greengrass, som bland annat gjort Bourne Supremacy, och Gavin O’Connor, känd genom hockeyfilmen Miracle, ska vara intresserade av att ta den till filmduken.

I Lizas nästa bok kommer Annika Bengtzon att få agera huvudrollsinnehavare igen. Dessie Larsson får snällt vänta i byrålådan: – Jag har börjat skriva och det känns jäkligt kul att ta med mig allt jag lärt mig när vi skrev Postcard Killers och använda i mitt eget skrivande. Jag känner mig mindre styrd av mina egna ramar nu, de har liksom luckrats upp. Det vete sjutton hur nästa Annika Bengtzon-bok kommer att bli, säger hon.

JAMES PATTERSON

LIZA MARKLUND

Ålder: 63 år.

Bor: Florida.

Familj: Fru Sue och ett barn.

Ålder: 47 år.

Bor: Stockholm och Marbella.

Familj: Maken Mikael Aspeborg och tre barn.

POSTCARD KILLERS Medierna kallar dem The Postcard Killers. De är unga, vackra och välutbildade – och de mördar unga människor över hela Europa. Eftersom de postar vykort till en journalist i varje stad där de dödat är rubriken given: The Postcard Killers har mördat igen. Dessie Larsson, journalist på tidningen Aftonposten, inser att de nu har kommit till Stockholm eftersom hon precis hittat deras kort i sitt postfack.

Utgivningsdag 27 januari 2010 / Inbunden med skyddsomslag / 364 sidor / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0293-2 / Utges även som ljudbok / Uppläsare Reine Brynolfsson / ISBN 978-91-642-2189-6

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/7

ANNE HOLT Ålder: 51 år.

Bor: Oslo.

Yrke: Författare.

Bakgrund: Jurist, journalist och justitieminister.

Familj: Tine Kjaer, dottern Iohanne.

Lyssnar på: Radio.

Läser helst: Böcker.

Gör på ledig tid: Helst så lite som möjligt.

Skrivteknik: Effektiv. Äter helst: Mat. Dricker helst: Rödvin.

4 saker få vet om mig: 1. Jag är väldigt bra på att snickra.

2. Jag är bra på all form av handarbete.

Jag både broderar och stickar och allt sånt.

3. Jag är nästan lika bra med ström som en elektriker.

4. Jag är bra på att laga mat.

PIRATFÖRLAGET PIRATFÖRLAGETMAGASIN MAGASIN/

/xx 8

ANNE HOLT SÄTTER

HATBROTT I FOKUS För två år sedan, på en strandbar i Frankrike, berättade Anne Holt om en bokidé för en väninna. Väninnan blev eld och lågor, och trots att Anne Holt hade andra skrivplaner blev hon övertalad att satsa på just denna. Nu finns den senaste romanen Frukta inte i de svenska bokaffärerna.

ANNE HOLTS FÖRSTA BOK KOM UT 1993. Hennes senaste roman Frukta inte är den femtonde i raden. Den handlar om kriminologen Inger Johanne Vik, hennes äkta make kommissarie Yngvar Stubø och om hatbrottens påverkan på samhället.

– Boken ska vara en spänningsroman. Samtidigt tar den upp ett ganska allvarligt tema i vår tid, förhållandet mellan det hat som är skyddat av yttrandefriheten och det hat som är straffbart. Jag försöker att säga något om det moderna skandinaviska samhällets behandling av sina minoriteter, säger Anne Holt.

Anne Holt har skrivit cirka en bok per år sedan hon inledde sin författarkarriär. Hon säger själv att hennes problem inte är att hon har för få idéer utan att sålla bland alla uppslag hon har i huvudet.

– Jag har ständigt fyra till fem idéer i huvudet, men långt ifrån alla blir till böcker.

Anne Holt börjar ofta skriva på olika idéer men aldrig mer än 50 sidor.

– När jag tror på en idé och kommer till cirka 50 sidor så låter jag tre vänner läsa det jag skrivit. Jag har ett stort förtroende för mina vänners åsikter och vill de läsa mer jobbar jag vidare.

Anne Holt säger att hon har en ganska öppen attityd till sina idéer och att hon därmed aldrig har hamnat i den situationen att hon har skrivit en hel bok som hon sedan märker inte håller för utgivning.

– Det är något som hör ihop med att vara författare, alla projekt blir inte realiserade. Det måste man bara finna sig i. Du måste kunna lägga ifrån dig något du påbörjat för att starta på något helt nytt.

Frukta inte väckte vännen Kari Michelsens intresse under en semester, på en strandbar i Frankrike, i maj 2008.

– Jag höll just då på att skriva på en annan bok när Kari Michelsen övertalade mig att skriva den här romanen i stället. Jag satt och berättade för henne om idén, och när vi hade pratat i en timme sa hon bara ”den boken måste du skriva”. Det är jag väldigt glad för i dag, säger Anne Holt.

Huvudpersonerna Inger Johanne Vik och Yngvar Stubø, har tidigare dykt upp i Det som tillhör mig (2002), Det som aldrig sker (2004) och Presidentens val (2007). Trots det är Frukta inte inte någon fortsättning på de tidigare böckerna.

– Nej, jag behandlar alltid nya ämnen och försöker i varje bok ta nya steg och sträcka mig lite längre. Inger och Yngvar är med för att historien passade dem. Jag bestämmer alltid storyn först, och sedan tittar jag på vem som ska vara med i den.

Inger Johanne Vik och Yngvar Stubø kommer att komma tillbaka.

Anne Holt säger att hon fortfarande har saker att ge de här karaktärerna, men när de kommer att dyka upp igen vet hon inte.

– Jag beskriver en funktionell familj i möte med dysfunktionella kriminella. Däri uppstår en litterär spänning. Det är ett litterärt knep jag använder mig av.

Anne Holt sitter och skriver på ett kontor. Kontoret är enligt henne själv inte speciellt flott utan mer funktionellt. Möblerna kommer från Ikea, och det är stort nog för henne och hennes två hundar.

Hur städat det är varierar.

– Det finns ett visst system även om det är stökigt. Det är inte ett personligt inrett kontor. Det är inte något behov som jag har.

Huvudsaken är att det är rymligt och praktiskt.

Hon sitter även hemma en del och jobbar. Både på kontoret och hemma skapas hennes berättelser scen för scen.

– Jag skriver väldigt filmiskt. Redan innan jag börjar skriva har jag klart för mig hur historien ska se ut scen för scen. Rent fysiskt syns det på stora papper som hänger runtom i rummet.

Anne Holt har i nuläget två uppsättningar av karaktärer som hon kan använda sig av, men i nästa bok dyker det upp helt nya. Planen är att den ska släppas i Norge till hösten och i Sverige till sommaren 2011. Även denna gång blir det en thriller. Mer vill hon inte avslöja i nuläget.

Anne Holt räknas till Skandinaviens bäst säljande författare. Själv vill hon inte prata allt för mycket om sitt kändisskap.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/9

– Att vara framgångsrik är inte något man identifierar sig med. Det betyder inte så mycket. Jag finner stor glädje i att ha många läsare, och det är väldigt bra att kunna livnära sig på att skriva. Det är inte alla som kan det, och jag ser det som en gåva. Men utöver det så går man inte runt och tänker på sina framgångar. Det är inte en del av mitt liv.

Hon tillägger: – Jag har jobbat hårt och haft tur. Livet handlar mycket om tillfälligheter. Det är tillfälligheter kombinerat med tur och hårt arbete som har fört mig dit där jag är i dag.

Vad driver dig som författare?

– Att jag har så många läsare runtom i världen. Att skriva handlar inte om inspiration, kall eller nödvändighet. Det handlar om disciplin och att orka.

”Det är tillfälligheter kombinerat med tur och hårt arbete som har fört mig dit där jag är i dag” Du har vunnit en hel del priser. Hur ser du på det?

– Ja, sådana priser i ett litet land som Norge kommer väl egentligen till dem som står på tur. Priser är totalt ointressanta. Vad spelar de för roll egentligen? Priser och recensioner är detsamma. Det är några få läsare som ser dem och belönar dig eller straffar dig för dem. Det som betyder något är att ha många läsare.

Anne Holt skriver cirka en bok per år, målet är att dra ner på tempot så småningom, och hennes önskemål är att i framtiden skriva ungefär en bok vartannat år. Är det fortfarande roligt att skriva?

– Det finns inget jobb i hela världen som är kul hela tiden, men ser jag till det stora hela så är det fortfarande roligt att vara författare.

Sånt är livet, man måste hela tiden bedöma om det man gör är roligt och bra för en. Det gäller både jobb, familjeliv, kärleksliv och vänskap.

Och jobb måste man ju ha.

FRUKTA INTE Kriminologen Inger Johanne Vik är den första som ser sambandet mellan mordet på en tonårspojke i Oslo och mordet på den kvinnliga biskopen i Bergen. Hennes make kriminalkommissarie Yngvar Stubø blir ansvarig brottsutredare. När hon plötsligt upptäcker kopplingar mellan fallen och ett internationellt livsfarligt nätverk tar en desperat jakt på gärningsmannen sin början.

Utgivningsdag 17 mars 2010 / Inbunden med skyddsomslag / 482 sidor / Översättare Maj Sjöwall & Margareta Järnebrand / Omslag Arne Öström / ISBN 978-91-642-0313-7 / Utges även som ljudbok / Uppläsare Torsten Wahlund / ISBN 978-91-642-2193-3

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 10 xx

CHRISTOFFER CARLSSON Ålder: 23 år.

Bor: Solna utanför Stockholm.

Yrke/studerar: Doktorand i kriminologi vid Stockholms universitet.

Familj: Mor, far, lillebror och flickvännen Mela.

Läser helst: Svårt ... amerikanska författare har generellt gett mig de största läsupplevelserna.

Gör på ledig tid: Ledig tid? Vad är det?

Skrivteknik: Skriver alltid första utkastet för hand i kollegieblock. De är lättare att bära än dator och mer praktiska.

Noir för 10-talet I Christoffer Carlssons romandebut Fallet Vincent Franke konfronteras läsaren inte bara med Stockholms undre värld, utan också med sina egna mörka sidor och frågan om vad som avgör våra handlingar.

LÄSAREN LÄMNAS ENSAM FRÅN FÖRSTA STUND. Det finns ingen karaktär som du kan lita på. Ingen är utpräglat god eller ond. Det handlar i stället om en serie händelser, handlingar och konsekvenser där mycket lämnas öppet för egen tolkning.

– Osäkerhet och opålitlighet är nyckeln. I den här boken finns ingen kriminalkommissarie som är på läsarens sida. Jag ville ta bort allt sådant, livet funkar inte så, säger Christoffer Carlsson.

Resultatet blev en mörk berättelse med filosofiska undertoner och ett litet mått av svart humor.

Huvudpersonen Vincent är en trasig morfinist som ramlar runt i en vardag av drogförsäljning, polisförhör och knarkarkvartar. Hans enda fasta punkt i tillvaron är lägenheten i Stockholmsförorten Björkhagen. Där dumpas en ung kvinna som kallar sig Maria Magdalena. Hon är bunden och livrädd.

Vincent ska vakta kvinnan i en vecka. Vad som sedan ska hända

är oklart. Uppdraget kommer från den undre värld som Vincent rör sig i, och priset kan bli högt om han gör bort sig. Förälskelsen är lika omöjlig som oundviklig.

Att läsa Fallet Vincent Franke är som att få ett slag i magen. Du känner dig lätt omskakad och illamående efteråt.

Du beskriver ett Stockholm som de flesta aldrig får eller vill se. Vad hände i dig när du skrev boken?

– Mycket. Det var en fantastisk och omtumlande tid, men jag tvingades också ställa mig själv alla de frågor jag ställer i boken. Det var stundtals väldigt jobbigt. Men alla har mörka sidor och något som skaver i oss och det är viktigt att reflektera över det, säger Christoffer Carlsson.

Liksom sin huvudperson är den 23-årige debutanten välbekant med den kriminella världen, men på ett helt annat sätt. Han studerar

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 11 xx

Christoffer Carlsson väljer Stockholmsplatser Vackrast: Få kvarter är vackrare än de kring Mariatorget om hösten.

Fulast: Det enorma Kista-komplexet. Ett sånt oskick till arkitektur.

Dagtid: Café Vetebullen på Hornsgatan är svårslaget i sin charmiga fulhet.

Nattetid: Att se hela Stockholm skimra från Monteliusvägen på Mariaberget är magiskt.

Mest Stockholm: Den höga pulsen kring de stora gatorna i Vasastan och city.

Minst Stockholm: Jag är en obotlig förortsromantiker och älskar Stockholmsförorten, men Kista centrum klarar jag inte av.

Om jag vill vara ifred: Då tar jag en promenad längs kullerstensgatorna kring Katarina kyrka. De är så små och tysta att de nästan verkar bortglömda.

Bästa skrivplatsen: Det finns typ tusen. Men om jag ska svara en så blir det Café Vetebullens innergård på våren, med en kopp kaffe, block och penna.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 12

”I den här boken nns ingen kriminalkommissarie som är på läsarens sida ” sedan 2005 till kriminolog vid Stockholms universitet och har just påbörjat arbetet med en doktorsavhandling där han ska följa upp vad som hänt en grupp brottsbelastade barn och tonåringar sedan 50-talet.

Du tecknar en väldigt trovärdig bild av en djupt beroende morfinist.

Hur gjorde du?

– Jag hade en massa fallstudier och vetenskapliga artiklar som jag läst i min utbildning, det hjälpte mig. Men jag pratade också med människor som vet hur det fungerar och som kunde beskriva vad som händer i kroppen när man använder morfin.

En välutvecklad empatisk förmåga var också en förutsättning.

– Man måste ju inte ha upplevt allt själv, men man måste kunna föreställa sig hur det är och hur en annan person känner för att kunna skapa en trovärdig karaktär.

Fallet Vincent Franke är späckad med populärkulturella referenser.

Den uppmärksamme kan skymta grepp från filmer som Blade Runner och 70-talsklassikern Jakten mot nollpunkten, men också Alan Moores superhjälteserie Watchmen. Lägg till Jean-Paul Sartres ofullbordade romansvit Frihetens vägar så börjar du närma dig kombinationen av tankar i Christoffer Carlssons huvud som kokats ner till det färdiga resultatet. Genren är otvetydigt noir.

– Jag har tagit lite av allt jag älskar. För trots de tunga frågorna som ställs i min bok så ville jag inte att den skulle vara tung att läsa.

Jag ville att den lika gärna skulle kunna läsas som en bra, snabb och intensiv historia. Den balansen var viktig.

Delar kan också ses som politiska kommentarer, bland annat till den ständigt pågående narkotikapolitiska debatten kring nolltolerans och lagligt sprututbyte.

– Det här är mitt bidrag. Jag vill inte se narkomaner demoniseras,

de är människor som oss andra och måste behandlas så, säger han med eftertryck.

Piratförlaget fick upp ögonen för manuset under Bok-SM som pågick under våren 2009 på sajten Kapitel 1, där vem som helst kan lägga ut sitt alster på nätet och få kommentarer och feedback av likasinnade.

– En kompis ringde och sa att han läst om ett slags Idol för författare. Jag tvekade länge, men till slut la jag upp tre kapitel av boken. Jag blev överraskad över alla bra kommentarer jag fick.

Vid det laget hade Christoffer Carlsson skrivit för skrivbordslådan sedan nio, tio års ålder och hade en ordentlig pappershög bestående av nedklottrad poesi, noveller och delar av romaner.

– Fallet Vincent Franke är den första bok jag färdigställt på över tre år. Jag har försökt förfina mitt språk genom att läsa och lära av alla de författare jag älskar, men har inte hittat rätt historia, du vet den där man bara inte kan släppa. Vincent var helt rätt. Jag skrev den på tre månader.

Hela boken skrevs för hand. På kaféer, i tunnelbanevagnar och på bussar. Christoffer Carlsson isolerade sig socialt, men var i ständigt behov av brus för att komma vidare i skrivprocessen.

– Man ser framför sig hur författare sitter i ett kalt rum och skriver i ljuset av sin datorskärm. Jag behöver människor, ljud och lukter.

Kunna lyfta blicken från blocket och få intryck, säger han och slår ut med armarna i det stimmiga kaféet på Odengatan i Stockholm.

Fallet Vincent Franke kom ut i våras, och Christoffer Carlsson har övergett sin vilsna och drogmissbrukande karaktär och gått vidare.

Nästa bok, en tänkt trilogi, om två bröder är snart halvfärdig. En mer komplicerad och tyngre historia, enligt författaren själv.

– Vincent var bara början. Det är förhoppningsvis den sämsta bok jag någonsin kommer skriva.

FALLET VINCENT FRANKE En roman som tvingar läsaren att ta ställning till frågor om vilka vi är och vilka vi kanske hade kunnat bli. Men det är också en berättelse om två omaka, utstötta människor och en flykt undan allt som hotar deras relation.

Utgivningsdag 24 mars 2010 / Mjukband med flikar / 254 sidor / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0314-4

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 13

Författarna socialiserar – på nätet Allt fler författare använder sig av sociala medier.

Vissa ser det som ett komplement till traditionell marknadsföring, vissa uppskattar mer själva kommunikationen med läsarna. Vi har träffat fyra författare som berättar varför de tycker att sociala medier är så viktiga.

TWITTER

BLOGG

FACEBOOK

YOUTUBE

CHRISTOFFER CARLSSON

MALIN PERSSON GIOLITO

LINDA SKUGGE

DANNY WATTIN

Aktuell med boken: Fallet Vincent Franke Socialt medium: Twitter Läs mer på: twitter.com/ccarlssons

Aktuell med boken: Bara ett barn Socialt medium: Blogg Läs mer på: www.piratforlaget.se/ forfattare/malin-persson-giolito-/blogg

Aktuell med boken: Lindas bästa/värsta Socialt medium: Facebook Sök på ”Linda Skugge” på facebook.com

Aktuell med boken: Ursäkta, men din själ dog nyss Socialt medium: Youtube Se mer på: www.korta.nu/gentech

”Den största fördelen med Twitter är kontakten med läsaren. Det är ett medvetet sätt från min sida, att göra mig tillgänglig. Om någon har en fråga eller en åsikt vill jag att han eller hon ska kunna uttrycka den direkt till mig.

Dessutom är det otroligt roligt.

För mig känns det viktigt att försöka hitta en balans, att både twittra mer ’personligt’, om iakttagelser eller händelser i vardagen, och twittra på ett sätt som gör att läsaren känner igen mig som författare. Däremot är jag aldrig privat.

Jag har svårt att tänka mig att twittrandet har någon större betydelse förförsäljningssiffror, där är traditionella vägar betydligt mer effektiva. Även om en dialog på Twitter definitivt inte kan ersätta ett fysiskt möte tror jag att det är ett viktigt komplement i kommunikationen mellan författaren och läsaren. Men om jag skulle tvingas välja mellan ett fysiskt möte eller en dialog på Twitter skulle jag tveklöst välja verkligheten.”

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 14

”Det började med att jag ville göra PR för min första roman Dubbla slag, men sedan tyckte jag att det var så roligt att blogga att jag bara fortsatte. Ärligt talat, jag tror inte jag hade någon direkt strategi med den, men bloggen skapar uppmärksamhet runt mig och det jag gör, och förhoppningsvis blir läsarna intresserade av boken också. Jag bor utomlands och har svårt att ta mig till Sverige för att träffa läsare. Det går förstås inte att ersätta det personliga mötet helt, men bloggen kan i varje fall delvis kompensera för det faktum att det är svårt att träffa mig. Jag är ganska aktiv och svarar på inlägg och för diskussioner med läsarna.

Det är väldigt givande med alla kommentar. Jag kanske inte har den största läsekretsen, men den är trogen och jag gillar verkligen att hålla kontakten på det här sättet.”

”Jag har använt Facebook så länge att jag faktiskt inte kommer ihåg exakt hur länge. Jag behöver Facebook i alla delar av mitt jobb. Jag jobbar ju även med PR och kommunikation och alla inom branschen finns på Facebook, och då måste jag också finnas där. Vad det gäller läsarna tycker jag det är oerhört viktigt att vara tillgänglig, och jag har alltid varit det. Jag tycker det är fånigt att man inte ska kunna kontakta vilken kändis som helst, utan att först behöva komma fram till en agent eller så. Jag blir rent provocerad av artister som jobbar så. Jag är aldrig hemlig, och jag tror att läsarna uppskattar att se att jag är som folk är mest. Förstår du? Det blir trevligare då. Jag kan inte säga om Facebook påverkar de rent kommersiella aspekterna, men jag tror säkert att det kan addera ett mervärde. Det går förstås aldrig att ersätta ett personligt möte, men det är ett bra komplement.”

”Jag tror på detta med att göra filmer för att skapa intresse för en bok. När jag jobbade med boken Ursäkta, men din själ dog nyss och upptäckte kommersen kring barnindustrin i USA kände jag att jag ville göra något själv på temat. Det som intresserade mig mest var att många amerikanska fertilitetskliniker gjorde reklam för sina surrogatmammor och val av barns arvsanlag på samma sätt som andra gjorde reklam för bilar eller datorer eller vilken annan vara som helst. Jag berättade om idén för en kompis som är regissör, och som mer eller mindre på eget bevåg tog fram en reklamfilm för den klinik som finns med i min bok. Vi har fått väldigt mycket kommentarer om filmen, några tycker att den är kul, andra upplever den som skrämmande och lite väl nära verkligheten.

Youtube är ju bra för oss författare som inte har råd med tvreklam. Och dessutom är det väldigt kul att göra filmer. Jag tror att detta kommer mer och mer.”

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 15

å s k c o k c fi ”Pippi r å a r g vänta nå i l b t t a å p ” d m ö r e b världs Unni Lindell och Fredrik Skavlan är tillbaka med tredje boken om spöket Milla.

Här berättar de om utmaningarna kring barnboksskrivande och Hollywoodplanerna.

HON HAR SKRIVIT 62 BÖCKER och är en av Nordens mest framgångsrika kriminalförfattare. Han är norsk journalist och tecknare, och superhyllad för sin pratshow Skavlan.

Tillsammans är de föräldrar till Mystiska Milla, eller Nifse Nella som hon heter i norskt original. En äventyrslysten och kaxig liten tjej som bor i en syfabrik tillsammans med andra spöken. I vår kom den tredje boken i serien, Mystiska Milla och Vintercirkusen.

Mystiska Millas små läsare får följa med över hela världen.

I tidigare böcker har hon rest till Paris och London, och nu hamnar Milla i Sankt Petersburg. Där träffar hon ett gäng nya vänner i det stora, vackra Vinterpalatset. Milla har i uppdrag att befria de andra syfabriksspökena, men måste också varna pojken Pinnéus mamma, som jobbar på Vintercirkusen. Cirkusdirektören och Hektor Mysac smider nämligen ruskiga planer på att röva bort henne …

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 16

UNNI LINDELL Ålder: 53 år.

Familj: Maken Per Christian Garnæs, två vuxna söner och en katt.

Bor: I ett hus vid havet på Høvik, strax utanför Oslo.

FREDRIK SKAVLAN Ålder: 43 år.

Familj: Sambon Maria Bonnevie, tre barn, en hund.

Bor: Pendlar mellan Stockholm och Oslo.

Ni är ju vuxna – hur kan ni ha sådan fantasi?

– Min fantasi blir bara värre och värre, säger Unni och skrattar. Men på ett sätt känner jag mig mer barnslig när jag skriver mina kriminalromaner. För att komma på en sådan historia måste man verkligen utmana hjärnan.

– Vi ser kanske vuxna ut, men det känns inte som om jag är det när jag säger till barnen att de får fixa middag själva för att pappa ska rita spöken hela kvällen. Man måste vara lite barnslig för att kunna hålla på med det här, tillägger Fredrik.

Millaböckerna är ju ganska läskiga, kan det någonsin bli för ruskigt för barn?

– Ja det kan det nog, men jag och Fredrik har bestämt oss för att inte vara så politiskt korrekta, vi hittar på en historia och tänker inte så mycket på hur den kommer att tas emot. Men det här tål barn, tänk vad mycket mer läskiga saker man kan se på tv, säger Unni.

När en ny Millabok kommer till världen är det Unni som skriver huvudhistorien, men innan hon börjar skriva på den träffas hon och Fredrik för att planera vart Milla ska resa och om några nya figurer ska in. Även teckningarna planeras tillsammans, men de är Fredriks ansvar.

– Tidigare har jag jobbat med böcker som är skrivna av döda författare, som Peter Pan till exempel. Det har sina fördelar, säger Fredrik. Till exempel så lägger de sig inte i så mycket. Unni, däremot, säger hela tiden att det är jag som bestämmer hur teckningarna ser ut, men hon menar det inte. Unni är väldigt ärlig, och det ska hon vara. Och rätt som det är så skickar hon tillbaka mig till ritbordet för att börja om igen.

När de första Millaböckerna kom ut på svenska förra året togs de emot väldigt bra. Nu är böckerna sålda till tolv nya länder. Och nästa år ska Mystiska Milla sättas upp på Nationaltheatret i Oslo.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 17

Och nu är Hollywood nästa?

– Vi siktar på att Milla ska bli Disneyfilm, men serien ska få tid på sig att etablera sig i alla länder först. Pippi fick nog också vänta i några år på att bli världsberömd, säger Unni.

– Unni har storhetsvansinne, säger Fredrik och skrattar. Själv skulle jag aldrig våga erkänna sådana ambitioner, ens för mig själv. Men så trodde jag ju aldrig ens att Mystiska Milla skulle bli en succé utanför Skandinavien, och där hade jag ju fel.

Vilka äventyr väntar Mystiska Milla härnäst?

– I nästa bok får Milla åka till Spanien med Torres Damast och träffar nya spöken, bland annat Pablo (Picasso). Hon måste rädda en tjur från en tjurfäktningsarena, och kanske hittar hon sin mamma …

SVENSKA BARNBÖCKER VI GILLAR! – Mio min Mio (Fredrik) – Allt av Elsa Beskow (Fredrik) – Jag är en liten gris, Ulf Nilsson (Unni) – Allt med Pippi Långstrump (Unni)

MYSTISKA MILLA OCH VINTERCIRKUSEN När Sofia Skrämmavettis spökskola börjar är Mystiska Milla inte där.

Det visar sig att alla syfabriksspökena är borta. De har packats för syfabriksdirektörens bröllopsfest i Sankt Petersburg. Där ska de bli dukar på borden! Och Milla själv har blivit matta i en hundbur. Sofia Skrämmavetti och Tuffa Thilia ger sig iväg för att rädda dem.

Utgivningsdag 24 mars 2010 / Inbunden med klotrygg / 228 sidor / Illustrationer Fredrik Skavlan / Översättare Barbro Lagergren / Omslag Blæst Design / Terese Moe Leiner / Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0317-5

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 18 xx

Rakt på sak Främlingsfientlighet, följebrev

Hallå där, Sara Lövestam ... ... som vann Bok-SM förra året, en tävling anordnad av skrivarsajten Kapitel 1 och Piratförlaget. Priset innebar att du fick ge ut din första bok Udda under hösten 2009. Vad hade hänt med dina författarplaner om så inte blivit fallet?

– Då hade jag fortsatt i tio, tjugo år till. Så länge som hade krävts helt enkelt. Jag hade ju försökt länge innan jag vann tävlingen också. Ett förlag refuserade Udda väldigt snabbt, och jag fick veta sen att jag hade ett riktigt dåligt följebrev. Skönt att jag inte behöver skriva sådana i dag.

Hur har publiceringen av Udda förändrat ditt liv?

– Jag har väldigt mycket mer att göra. Jag åker runt och pratar om min bok, min resa fram till publicering och det normbrytande temat. I april kunde jag ta helt ledigt för att sätta mig ner och skriva på nästa bok, utan att det kändes helt pretto. Det är på riktigt nu.

Vad kommer härnäst?

– Nästa roman utspelar sig i en förort till Östersund och handlar om ett barn och människorna kring det. Sedan har jag andra spännande projekt på gång också, men det är lite tidigt att tala om dem.

Följ Saras blogg på http://sara.kipara.se/.

och vardagsmat

Vilken samhällsdebatt engagerar dig just nu, Danny Wattin?

– Jag funderar fortfarande en del runt den ständigt aktuella debatten kring Lars Vilks och hans rondellhundar, och undrar varför diskussionen kommit att handla om tryckfrihet. Det är en fin princip, visst, men rätt så selektiv. För det är faktiskt rätt få av våra ädla försvarare av det fria ordet som säger sig vara beredda att kämpa för sverigedemokraters och nynazisters rätt att sprida sina budskap i medierna. Men när en erkänd svensk konstnär på ett billigt sätt förolämpar utövare av andra religioner, så ska minsann varannan svensk tidningsutgivare vara beredd att dö för att försvara hans rätt att uttrycka sig. Det är trist, för det trappar upp konflikten ytterligare och skapar onödiga hinder i relationen mellan muslimer och övriga svenskar.

Danny Wattins Ursäkta, men din själ dog nyss utkom 2009.

Bokens vassa satir kring genteknik och handeln med mänskliga arvsanslag bidrog till diskussioner i debattsofforna runtom i landet.

Monikas bästa vardagstips!

• Gör en stor sats köttfärssås och frys in när du ändå håller på.

• Skippa halvfabrikat i möjligaste mån. Det går snabbare att vända fisk i mjöl och steka i smör än att värma fiskpinnar.

• Använd resterna. Gör till exempel potatisbullar av överblivet potatismos.

• Variera vardagsmaten genom att använda ”nya” ingredienser. En stor pastasort, blå morötter, gula tomater och polkabetor piggar upp det mesta.

För att inte tala om svart ris.

• Tillåt dig en riktigt snabb rätt i veckan. Det kan bli riktigt gott med pasta, färdigköpt pesto och några ugnsbakade körsbärstomater. Eller varför inte en färdig tomatsoppa där du lägger till frikadeller.

Monika Ahlberg är tillbaka i vardagen efter att förra året ha firat jul lite väl länge. Ett julfirande som mynnade ut i att hennes femtonde kokbok blev en storsäljare i julhandeln. År 2010 har hon hunnit med att komponera härliga recept som fyller matkassarna på mathem.se, hållit föredrag land och rike runt, medverkat i radio och tv och givetvis sysslat med sin ständiga följeslagare, bloggen. Följ Monikas liv på blogg.alltommat.se/monikasmat. I september utkommer en nyutgåva av Monikas jul, i nytt format och med nytt omslag.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 19

DANSK DECKARSUCCÉ NU PÅ SVENSKA:

Hellre smart humor än våld

Längtan efter att skriva var så stark att orden bara forsade ur henne när hon väl började. Resultatet är fem böcker på fem år. I Judaskyssen möter de svenska läsarna för första gången Dan Sommerdahl, huvudpersonen i Anna Grues kriminalserie. Dan är reklammakaren som säger upp sig efter en depression och råkar bli privatdetektiv.

HAN ÄR SMART, CYNISK OCH ROLIG. En typisk reklamkille som är för ung för att kallas gammal och för gammal för att kallas ung. Ganska tuff, men långt ifrån en hjälte. Egentligen en rätt vanlig man med stundtals bristande karaktär, som gör många misstag i vardagen men är tillräckligt skarp och observant för att klara att lösa kriminalfall.

– Han påminner mycket om mig själv och om flera killar i reklamvärlden som jag känner. De vet mycket mer om oss än vi förstår och är vana att observera folk och de små detaljerna. Därför tänkte jag att det var logiskt att en reklamkille skulle kunna bli en bra detektiv, säger Anna Grue.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 20

Dan Sommerdahl har just fått fart på affärerna i sin nystartade konsultfirma. Han har börjat njuta av sin flexibla hemmakontorstillvaro när han en dag får ett vädjande mejl från dottern. Hennes favoritlärare på konstskolan har blivit solochvårad och behöver diskret hjälp. Lärarinnan Ursula, en medelålders kvinna som trodde att hon hittat sitt livs kärlek i den unge och snygge Jakob, är förkrossad men vägrar anmäla honom till polisen – trots att han försvunnit med miljontals kronor.

ANNA GRUE Ålder: 52 år.

Bor: Köpenhamn.

Yrkesbakgrund: Utbildad grafisk designer, redigerande journalist och chefredaktör för danska magasin.

Familj: Gift med konstnären och professorn Jesper Christiansen, tre vuxna barn och två barnbarn.

Läser helst: John Irving och Roddy Doyle samt kriminalromaner av Ruth Rendell, PD James och många fler.

Lyssnar på: Olika typer av dansmusik, allt från James Brown till Prince. Älskar också Alanis Morissette och Tom Waits.

Tips till andra som funderar på att byta karriär: Tänk dig för, var självkritisk, lyssna till professionella råd och våga ta språnget om du absolut inte kan motstå det.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 21

Varför väntade du så länge?

– Jag gifte mig med en konstnär och blev den i hemmet som drog in pengar under många år. Det var inte riktigt läge för mig att starta en egen kreativ karriär. Och så fick vi barn och jag fick andra roliga jobb.

Men när hon väl började fanns ingen återvändo. Anna Grue beskriver det själv som att slå hål på en tunna med öl. Det sprutade ut ord i en nästan okontrollerbar takt.

– Jag gick upp och började skriva klockan fyra varje morgon tills jag gick till jobbet klockan sju. Det botade min depression.

Arbetet resulterade i Något för noen som gav henne den danska kriminalakademins pris. År 2007 kom första delen i serien om Dan Sommerdahl, Dypt at falde. Ytterligare två har publicerats – och en fjärde är på väg.

DANSK DECKARSUCCÉ NU PÅ SVENSKA:

”Jag har alltid vetat att jag skulle bli författare” Den karismatiske Jakob visar sig ha lurat en hel rad kvinnor, och Dan dras in i en härva som blir mörkare ju närmare kärnan han kommer.

Judaskyssen är den andra fristående delen i serien om Dan Sommerdahl och hans bästa vän, kriminalkommissarien Flemming Torp.

– Jag är så uppfylld av Dan just nu och har många historier kvar i huvudet. Om hans vänskap med Flemming, hans tid som ung ... Jag tänker inte på så mycket annat faktiskt, säger Anna Grue och skrattar högt.

Skrattet är hela tiden nära. Hjärtligt och högljutt. Men Anna Grues stora framgångar som författare i hemlandet Danmark är sprungna ur motsatsen: en djup depression.

Hon hade många år i tidningsbranschen bakom sig och stod på toppen av sin karriär. Anna Grue var chefredaktören och tidningsutvecklaren med 60 timmars arbetsvecka, mycket ansvar och mycket personal.

– Men jag var ingen glad chef. Så jag skickades till en chefscoach för att bli en glad chef igen. Jag sa till coachen att när jag blir 60 år, då ska jag börja skriva på allvar och då ska jag göra en massa annat som jag länge tänkt på.

– Hans svar sved: ”Du drömmer ju om att bli gammal. Du måste börja förverkliga dina drömmar nu.”

– Jag har alltid vetat att jag skulle bli författare så jag hade flera påbörjade idéer i skrivbordslådan och började samma kväll.

Då var Anna Grue 47 år.

Varför kriminalromaner?

– Jag läser många andra genrer också, men älskar kriminalhistorier.

Jag började läsa deckare redan på 70-talet och föredrar de engelska, så som Peter Robinson eller Colin Dexters böcker om kommissarie Morse.

De är mer intellektuella, handlar mer om psykologi och människor.

Det är också det som författarinnan själv tycker skiljer hennes kriminalromaner från de flesta skandinaviska motsvarigheterna.

– Där tar samhället och politik större plats. Judaskyssen är mycket mer psykologisk, personerna skildras mer djupgående och det finns ett slags analytisk humor i dem. Mina böcker innehåller inte heller särskilt mycket våld. Även om Judaskyssen nog är den blodigaste hittills.

Och så var det då det här med djuren. Anna Grue är en djurälskare av stora mått. Hon är stolt ägare till de engelska cockerspanielhundarna Pippi och Mulle och är en av hjärnorna bakom ett danskt livsstilsmagasin om hundar. Djur letar sig gärna in i böckerna, lite här och var, och får ofta ta mer plats än vad redaktören anser rimligt.

– Mina böcker är väldigt ”färdiga” när jag lämnar in dem, jag behöver sällan skriva om. Förutom på en punkt: djuren. Där får jag alltid anmärkningar och måste korta, säger Anna Grue.

Och skrattar högt igen.

JUDASKYSSEN Vem är egentligen Jakob Heurlin? Kvinnor över hela landet vittnar om samma sak, en ung man som har lyckats lura av dem enorma summor. Hur finner han sina offer och vad är det som driver honom?

Dan Sommerdahl förstår att den till synes banala historien har många mörka sidor och det är inte helt ofarligt att jobba sig in mot dess kärna…

Utgivningsdag 14 april 2010 / Inbunden med skyddsomslag / 389 sidor / Översättare Margareta Järnebrand / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0292-5

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 22

Länge leve bokhandeln

Malin Lödén och Madeleine Klackenberg förestår två olika typer av boklådor. Men det de har gemensamt är en orubblig tro på framtiden – trots ökad konkurrens från internethandeln. ”Vi kan erbjuda så mycket mer än enbart böcker”, säger Madeleine Klackenberg.

MALIN LÖDÉN ÄR BUTIKSCHEF för Akademibokhandeln i Karlstad, en butik som är störst i regionen och en av de större i kedjan. Madeleine Klackenberg å sin sida äger Klackenbergs Böcker och Papper som finns representerad på mindre orter som Järfälla och Vällingby.

Båda är trötta på allt prat om bokhandelns död, ingen av dem upplever faktiskt internethandeln som ett hot: – Jag tycker att vi kan lära oss av den, men samtidigt utveckla det som den fysiska bokhandeln är bra på, som kunskap och service, säger Malin Lödén.

Hon får medhåll av Madeleine Klackenberg.

– Det vi kan erbjuda i form av mervärde och kringtjänster, det kan aldrig internethandeln göra.

Hur gör man då för att stå sig i konkurrensen? Malin Lödén har satsat hårt på att göra sin butik till mer än en ”bokhandel”. Hon vill att den ska uppfattas som mötesplats, kulturellt och kommersiellt, där människor såväl köper som upplever böcker.

– Vi erbjuder olika slags evenemang, det kan vara allt från mycket kända författare till lokala förmågor. Våra författaraftnar i samarbete med exempelvis Piratförlaget är mycket uppskattade.

Bokhandeln som kulturbärare är en viktig aspekt, en annan är sortimentet som sådant. Grundläggande är att det finns ett brett utbud av böcker, men det räcker inte, menar Malin Lödén.

– Jag tror det är avgörande att vi kan få kunderna att välja bokhandel framför annan detaljhandel. Man stirrar sig lätt blind på att konkurrera med bokhandel, fysisk eller på nätet, men vi kan lika gärna attrahera shoppingsugna kunder från inredningsbutiker, skivaffärer eller leksakshandeln. Vi har ett guldläge som presentaffär om vi väljer rätt tilläggssortiment.

Madeleine Klackenberg har delvis gått en annan väg. Hon fokuserar på att göra sin bokhandel till ”det lokala alternativet”, som hon uttrycker det.

– Jag tror mycket på att samarbeta med andra lokala aktörer, som ABF, kyrkan eller Rotary. Vi finns med på deras evenemang och servar med böcker och idéer.

Lokal förankring är en väg, men den ska också kompletteras med tillgänglighet och service, menar hon. Väl tilltagna öppettider är ett exempel, hjälpsam personal ett annat.

– Har vi en kund som beställt en bok är vi inte främmande för att överlämna den personligen i hemmet, om kunden inte kan komma hit själv.

Dessutom tycker hon att bokhandeln fyller ett socialt behov.

– Vi har till exempel en dam som kommer in varje julafton och köper en ny telefonbok. Även om hon hade haft dator skulle hon inte ha köpt den på nätet. Det är viktigt för henne att få ett fysiskt möte, att få känna sig värdefull och uppskattad som kund. Dialogen får du inte på nätet.

I likhet med Malin Lödén tycker hon också att det övriga sortimentet är viktigt – och att det kommer att bli än viktigare.

– Här kan man i lugn och ro nosa sig fram till sina pärlor, oavsett om det handlar om en bok eller en dokumentförstörare eller en snygg bricka. Snart får vi till exempel in en kollektion fina kultbilar från 1950-talet. Även Madeleine Klackenberg tycker att nätet ska ses som en möjlighet snarare än ett hot.

– Näthandeln sprider till exempel information om böckerna på ett väldigt bra sätt, och jag är helt övertygad om att det gynnar oss.

FEM PLUS FÖR BOKHANDELN + + + +

Professionell personal ger service, tips och råd.

Du kan utnyttja personalens kunskap om författare och böcker.

Den sociala biten kan internethandeln aldrig konkurrera med.

Erbjuder ofta ett brett sortiment med andra produkter, allt från papper och pennor till prydnadssaker och leksaker. + Arrangerar ofta evenemang som författarbesök där kunderna får träffa och prata med sina favoritförfattare.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 23

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 24

JO NESBØ:

”Pansarhjärta är min mest dramatiska bok hittills ” DEN HÅRDHUDADE HARRY HOLE har gett upp. Priset för att spåra och gripa seriemördaren ”Snömannen” i förra boken blev för högt. Personer som Harry älskade kom till skada, och nu vill han inte längre ha med polisyrket att göra. Harry Hole har flytt till Hongkong där han framgångsrikt dövar minnena med sprit, droger och högt spel på hästar.

Det finns bara en sak som kan få Harry att återvända till Oslo: en döende far.

Inledningen i den åttonde delen i serien om Harry Hole, Pansarhjärta, är dyster. Polishjälten är illa däran. Återfall i alkoholism, känslomässig flykt, spelskulder ... Hur oroliga ska Harry Holes läsare vara?

– Harry är ju en hårt prövad man. Och han prövas hårt även i den här boken. Men här är Harry ännu mer sårbar än tidigare. Han bryts ner, bit för bit. Och förhållandet till fadern blottläggs, säger den norske författaren Jo Nesbø.

Just relationen mellan far och son får stort utrymme. De stillsamma och trevande samtalen mellan Harry Hole och hans far, som inväntar döden i ett kalt sjukhusrum, går som en röd tråd genom handlingen.

– Samtalen är det jag tycker bäst om i den nya boken. Det är två män som på ett sätt är lika, ingen av dem har någon träning i att prata om känslor. Fadern pratar om döden på ett väldigt direkt och osentimentalt sätt och det för dem närmare varandra, berättar Jo Nesbø.

Men självklart får Harry också ett nytt svårt fall att lösa. Han har en stor spelskuld till en kinesisk maffiaorganisation men Oslopolisen lovar att ta hand om den på villkor att deras enda expert på seriemord gör en sista insats. Ofrivilligt börjar Harry undersöka två bestialiska kvinnomord. Offren, har dött till följd av djupa sticksår i munnen.

Kvinnorna har drunknat i sitt eget blod.

Spåren leder till vitt skilda platser i världen: Kongo, norska fjällen, Leipzig ... Platser där naturkrafter styr, och i skuggan av vulkaner och snöskred växer mordhärvan.

Bokens titel, Pansarhjärta, är ett tillstånd man hamnar i om man begravs under snömassor och lungorna blir så hårt sammanpressade att man inte längre kan andas. Döden dröjer bara några minuter.

Mer mörker. Mer dramatik. Oresonliga naturkrafter och ett känsloladdat förhållande mellan en döende far och hans son. Norske succéförfattaren Jo Nesbø är tillbaka med en ny kriminalroman om Harry Hole. I Pansarhjärta tvingas den stryktålige kriminalkommissarien brottas med sitt förflutna och ställs inför livsavgörande val.

Hur kom du i kontakt med fenomenet ”pansarhjärta”?

– Det kom väldigt sent. Jag ringde en expert på snöskred för att kvalitetssäkra alla detaljer så att det skulle bli rätt. Min sista fråga var om han kunde berätta något som jag inte visste. Då kom det.

Bara ordet ”pansarhjärta”... Det innehåller så mycket. Och så finns ju en undertext eftersom Harry Hole har ett pansarhjärta.

Boken hade då en helt annan titel och färdigtryckt omslag. Men det stoppade inte Jo Nesbø.

– Jag ringde redaktören och frågade om vi kunde byta. Han trodde jag var galen, men jag sa att jag menar det verkligen. Det här var på en söndag. Men vi började ringa runt till återförsäljare och marknadsansvariga, säger Jo Nesbø och skrattar.

Det är ett svart Oslo som tecknas av den norske deckarkungen.

För att hitta rätt stämning har han rört sig och gjort observationer i den norska huvudstaden nattetid.

– Det är fascinerande att det är en liten och stor stad på samma gång. Oslo har en nattsida som de flesta inte känner till. Oslo, Köpenhamn och Stockholm är på något sätt lyckliga socialdemokratiska städer.

Då blir kontrasten desto större när du ser baksidan. Samtidigt vrider jag till det lite i boken, det blir ett slags Gotham City.

Jo Nesbø beskriver Pansarhjärta som sin mörkaste och mest dramatiska bok hittills. En slags episk dramatik där han försökt utveckla den socialrealistiska kriminalromanen genom att tillåta sig mer än vad som är brukligt i den skandinaviska traditionen.

– Karaktärerna uppfattas nog som mer sanna, men jag tänjer på gränserna i omgivningarna, säger han.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 25

Du har sagt i tidigare intervjuer att du snarare omfamnar klichéerna än tar avstånd från dem. Vad menar du med det?

– Jag har omfamnat de yttre klichéerna, som att Harry är alkoholiserad, bor ensam och har problem med auktoriteter. Det är ett hopkok av amerikanska hårdkokta detektiver. Utifrån det har jag försökt skapa en trovärdig karaktär. Jag gillar att ta färdiga genrekonventioner och skapa något annat av det.

De tidigare böckerna i serien om Harry Hole har sålt i enorma upplagor världen över. Jo Nesbøs böcker är översatta till över 30 språk. I Norge har Pansarhjärta överösts med lovord och gått rakt in på topplistornas förstaplatser. En recensent skrev att den kanske inte bara är Norges bästa kriminalroman, utan världens bästa.

– Man kan inte läsa sådana recensioner, det är omöjligt att ta till sig. Om det däremot är en recension som inte är helt positiv händer det att jag klipper ut den och läser om den några gånger. Sådana kan jag lära mig något av.

Den svåraste utmaningen i varje bok är enligt Jo Nesbø att hitta motiv som läsarna ska kunna förstå och som är tillräckligt starka för att en person ska välja att mörda.

Ett starkt barndomsminne från skolan är klasskamraten som satt på fönsterblecket och ryckte benen av flugor med pincett.

– Det mest skrämmande var att han hade pincetten med sig hemifrån.

Då blir det ju överlagd tortyr. Jag undrade vad som pågick i hans huvud. Det är sådant man söker efter, tankarna i den lilla handlingen som att hämta pincetten och lägga den i pennfodralet. Det är det ögonblicket som fascinerar mig.

Efter att ha ägnat 13 år åt att forska i och skriva om ondska i mänsklig form kände Jo Nesbø ett behov av avbrott. Det var ett viktigt skäl till att han började skriva barnböcker för några år sedan.

– Det är som regel två år mellan varje Harrybok och då skriver jag barnböckerna. Jag skriver ju om skumma karaktärer där också, men det handlar mer om vänskap och lojalitet. Det är definitivt en skön paus.

Någon ny genre är Jo Nesbø inte sugen på. Däremot har han just avslutat en kortfilm som han regisserat. Det har gett blodad tand.

– Jag skulle nog vilja regissera igen, men det är mycket frustration och omständigheter du inte styr över som påverkar resultatet. När du skriver kontrollerar du alla variabler, men du har heller ingen annan att skylla på om resultatet inte blir bra.

”Jag har omfamnat de yttre klichéerna, som att Harry är alkoholiserad, bor ensam och har problem med auktoriteter ”

PANSARHJÄRTA Två kvinnor hittas mördade i Oslo, bägge har drunknat i sitt eget blod. Mysteriet som polisen står inför är att sticksåren i ansiktet på de döda har tillfogats från insidan av munnen. Kaja Solness vid Oslopolisen skickas till Hongkong för att leta upp Harry Hole som är Norges enda specialist på seriemord. Högst motvilligt och tvärtemot ledningens uttryckliga order drar han igång en egen utredning.

Utgivningsdag 19 maj 2010 / Inbunden med skyddsomslag / 647 sidor / Översättare Per Olaisen / Omslag Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0324-3 / Utges även som ljudbok / Uppläsare Jacob Nordenson / ISBN 978-91-642-2197-1

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 26

Fågelbovägen 32 blir film

Rakt på sak Film, hybris och spionhistorier

Det är tre år sedan Sara Kadefors gav ut Fågelbovägen 32. Nu lägger hon sista handen vid filmmanuset, och regissera ska hon också göra själv. Tanken är att filmatiseringen ska ske i höst. Är det svårt att skriva filmmanus efter en egen bok?

– Ja, det tar tid att få fram en bra version. Jag har jobbat med det här manuset under två års tid, och man får göra en hel del svåra val. Det är faktiskt svårare att skriva ett manus som adapterar en roman, än att skriva en originalfilm.

Du har aldrig funderat på att låta någon annan skriva manus?

– Nej, jag behåller kontrollen på det här sättet. Jag måste kunna stå för manuset. Men i slutskedet har jag kopplat in en duktig dramaturg. Hon har varit mitt bollplank och hjälpt mig att hitta det som verkligen är viktigt i boken.

Kommer läsarna att känna igen sig i filmen?

– Jadå. Filmen får ett annat slut, vissa karaktärer har fått byta kön och lite så. Men man vill inte att manuset hamnar för långt från boken heller, för då kan många bli besvikna.

”Allt finns klart i mitt huvud” Den har sålt i över 100 000 exemplar och är den roligaste bok Lasse Berghagen har läst. Jonas Jonassons debutroman Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann damp ner med buller och bång förra året, stal bokhandlarnas hjärtan och seglade snabbt upp på topplistan. Nu skriver han på nästa verk.

”Historien växte från en struntsak till en story om svek och lögn” I sommar utkommer pocketutgåvan av Jan Guillous yrkesmemoarer Ordets makt och vanmakt med ett långt nyskrivet kapitel om hur han under sina fem första år som journalist försökte ”avslöja” KGB:s spioneri i Sverige. I originalutgåvan av boken fanns ett kortare stycke om den historien. Men efter en idog kampanj från Expressen där man anklagade Jan Guillou för att i själva verket ha varit sovjetisk spion så finns det mer att säga.

Vad var det som hände?

– Expressen fick fram ett för mig helt okänt Säpodokument som visade att min bäste vän och journalistkollega vid den här tiden hade författat en angiveriskrift till Säpo där han utpekade mig som spion. Det var faktiskt chockartad läsning.

Har framgångarna med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann stigit dig åt huvudet?

– Hmm, kanske det. I takt med att Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann under våren blev översatt till snart sagt alla språk som räknas övervägde jag att bli både dryg och svårtillgänglig, men så kom jag på att det skulle vara alldeles för tråkigt. Vem ska man då prata med och på vilket språk?

Men det var inte sant?

– Naturligtvis inte. Arne och jag skulle ”infiltrera” KGB via en kontakt som jag hade. Det var visserligen dömt att misslyckas, men det begrep inte vi då. Jag var 22 år med två månaders journalistisk erfarenhet när vi inledde projektet, Arne var 24.

Varför han blev rädd och angav mig för att på något sätt rädda sitt eget skinn kommer jag aldrig att förstå.

Kan du avslöja något om nästa bok?

– Allt finns klart i mitt huvud och ska bara skrivas ner. Låter nog enklare än det är. Ungefär som: ”Jag vet precis hur jag ska bygga min månraket, återstår bara att göra det. ”Vad månraketen ska handla om? Udda existenser, förstås, och i bakgrunden vådan av fundamentalism i alla dess former. Den kombinationen kan ju bli rätt rolig om jag bara får till bokstäverna och orden i rätt ordning. Och det räknar jag med.

Varför skrev du bara tio rader i originalutgåvan?

– Därför att det där var en av många spionhistorier från 60- och 70-talen som jag utelämnade eller bara nämnde i förbigående. Men Expressens dokument och deras drev mot mig förändrade allt. Därmed ändrades historien och växte från att vara en struntsak till en story om svek och lögn plus journalistiskt bedrägeri. Nu blev det en story att berätta om.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 27

Familje-Tetris i söndertuggat hus i Bromma Kliv rakt in i ett kreativt kaos med barnaktiviteter, köttätartävlingar, missfärgat hår – och ett hus i Bromma som håller på att förvandlas till ett zoo.

I Martina Haags nya bok Fånge i Hundpalatset står livet aldrig stilla.

FAKTUM ÄR ATT MARTINA HAAGS LIV snarare går i 180 kilometer i timmen, konstant.

Hon bokar intervjuer med mobilen tryckt mot örat samtidigt som hon köper smörbullar hos bagaren. Planerar förlagsmöten och barnhämtning samtidigt som veckans frukost och middag blippar förbi på bandet framför kassörskan i mataffären. Är det inte matlagning hemma så är det matlagning i tv.

Det är precis här, mitt i vardagsröran, som krönikorna tar form.

– Jag kan inte planera i förväg att jag ska skriva om ett ämne som till exempel arbetslöshet. Ofta kommer jag på en krönika när jag berättar eller gnäller om något och någon börjar skratta. Då kan jag känna – aha – det här är något! Jag kör mycket grävdärdustår-principen i mina texter.

Den som läst Martina Haags tidigare krönikesamlingar Hemma hos Martina och Martina-koden kommer att känna igen sig.

– Den första handlade mycket om bebischocken och den andra om att få till en karriär. Fånge i Hundpalatset är mer om hur man får ihop hela familjelivet.

Familjelivet består av maken Erik, barnen Jackson, 13, Lucia, 11, Dino, 6, och Diana, 2.

Och så djuren så klart. De måste presenteras ordentligt eftersom Martina Haag ägnar delar av boken åt att återge den pågående invasionen i villan. Där bor just nu slagskämpen Törnrosa, en orädd katt som gärna fajtas med jakthundarna Hjortfot och Pimme. De har i sin

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 28 24

tur precis lärt sig att ställa sig ovanpå varandra för att nå upp till köksbänken där frukostfrallorna ligger.

– Det är inga vanliga hundar, de är framavlade för att bli så ”jaktiga” som det bara går, alltså helt galna. Det är som att ha tagit in några grävlingar i huset. Egentligen ska man ha dem i stora burar utomhus, det har vanliga människor. Vi var tvungna att ta Hjortfot till veterinären för ett problem med tassen och fick frågan vad vi har honom på för underlag. Vad då underlag? undrade Erik. Han står på parkett.

Men det är inte slut där. Långt därifrån.

– Nu är det tjat om en hamster. Och en guldfisk. Erik lade armen om mig och pratade om en get häromdan. En get! Förstår du! Vi hade faktiskt en igelkottsunge ett tag också. Den fick kattmat och blev helt orädd.

Till de ännu mer oinbjudna husdjuren hör myrstigen som överlever alla försök till utrotning, inklusive ättiksbad. Och så är det något som lever och frodas nere i källaren ...

– Det får man veta mer om när man läser boken. Grejen är att de kommer från alla håll och kanter. Det känns mer som att vi bor hemma hos några djur än tvärtom. Åter till familjepusslet. Eller nej, förresten. Familje-Tetris är ett mycket mer passande ord, enligt Martina Haag.

– Pussel låter ju som något man gör i lugn och ro till en kopp örtte. I Tetris är det jättejättebråttom och det trillar ner mer och mer och skyndar du dig inte och lägger allt rätt så sprängs till slut hela rutan.

Så känns det.

MARTINA HAAG Ålder: 46 år.

Familj: Maken Erik Haag, barnen Jackson, 13, Lucia, 11, Dino, 6, Diana, 2, katten Törnrosa samt hundarna Hjortfot och Pimme.

Bor: Söndertuggat hus i Bromma.

Gör: Författare, krönikör och skådespelerska.

Några karaktärer i tv-serier som Martina vill spela: Joan i Mad Men, Bree i Desperate Housewives, Ari i Entourage.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 29 25

Men det blir också mycket tillbakablickar.

– Jag brukar ofta bli lite mer svart i mina tonårstexter. Man måste blanda hallonbåtar och lakritsbåtar, annars blir det inget djup alls. Men det blir också roligare om det är lite sorgligt.

Att skriva om tonårsperioden är ett sätt att läka sig själv som vuxen, tror Martina Haag.

– Allt jag håller på med är ett slags offentlig terapi. Jag har pensionsförsäkring, företag och är fyrabarnsmamma med karriär, men under ytan är jag fortfarande tonårsbruden, jag har så jättenära till henne.

Det är därför det är så roligt att skriva om tonårstiden.

Ur krönikan »RUM 134« – Om du vore en affär, vet du vilken affär du skulle vara då? Du skulle vara Miomöbler.

– Va? Fan vad taskigt.

– Vaddå taskigt, säger Erik. Jag tycker det passar bra. Det nns lite av varje. Man hittar alltid nåt

Många känner igen sig i dina texter. Får du mycket reaktioner?

– Ja, folk mejlar och kommer fram och säger att det är som om jag varit hemma hos dem och tjyvlyssnat och att de skrattat högt på bussen när de läst någon av mina böcker.

Martina skrattar för övrigt själv när hon läser saker hon skrivit.

– Jag är väldigt pinsam med det, ha ha ha.

Varje krönika är ett litet stycke liv, skrivet med stor precision och exakthet.

Du lägger ner väldigt mycket tid på varje text?

– Jag skriver först blixtsnabbt, det säger bara ritsch! Sen grejar jag med texten i månader. Stryker, lägger till, tar bort. Det är idiotiskt, jag kommer ner i en timpenning på 50 öre. Men jag har förlikat mig med att det är min metod. Det får ta tid.

Klockan 9 släpps de kreativa dammluckorna på. Klockan 11 stängs de igen. Det är så Martina Haag fungerar. Resten av dagen går åt till att flytta kommatecken, byta namn och andra mer administrativa uppgifter som också ingår i livet som krönikör och författare.

Vad är svårast att skriva om?

– En idé som inte är riktigt bra. Det är som att försöka bli kär i någon som det är slut med. Om det är en bra idé, då är det som att dansa till en bra låt.

Vad hade du blivit om du inte hamnat där du är nu?

– Jag vet inte. Jag trodde ju inte att jag skulle bli författare heller, jag har inte gått nån skrivskola och lärt mig hur man gör. Men jag är väldigt glad att jag är författare, det är lite som att leka. Fast man får betalt för det.

Hon tystnar en stund och säger sedan.

– Samtidigt är det logiskt att det blivit som det blivit. Om jag inte hade harvat med min skådiskarriär som aldrig fick det där sköna genombrottet, om jag inte vuxit upp på Lidingö med panka föräldrar eller varit singeltjej skitlänge innan jag träffade Erik – då hade jag ju inte haft något att skriva om eller fått bokkontrakt. Jag är som ett självgående ekosystem, som hela tiden fylls på.

man gillar.

– Men hur sexigt känns det att vara en Miomöbleraffär? Jag vill inte vara nån jävla möbelbutik.

– Vad vill du vara då?

” som a någ

– Jag vet inte, men jag skulle bra mycket hellre vara nåt snitsigt, typ en dyr underklädesbutik eller nån n matavdelning inne på Saluhallen. Att vara Miomöbler känns så jäkla bastrosa. Tack för det.

Jag är en bastrosa. Toppen.

– Men hur kan du bli sur för en sån grej?

– Jamen jag sitter och tittar lite i en tidning i godan ro och så kommer min äkta man och börjar förolämpa mig. Hur kul är det på en skala?

– Men Martina, vad du är barnslig.

– Barnslig! Vilken affär skulle du själv vara om man får lov att fråga?

– Ja … kanske Naturkompaniet.

– Men det är ju en cool affär! Du ser! Jag ska vara värsta Svenssonaffären och du ska vara fräna sköna liraren. Hur kan du vara gift med mig? Jag skulle hugga av mig halsen om jag satt fast med Bastrosemöbelaffären. Det är som att säga att någon är som en kartong ägg!

– Men ägg kan man ju göra mycket med, man kan steka omelett och göra socker – Slingra dig inte! Jag tänker inte prata med dig förrän du har sagt att jag är en annan affär.

FÅNGE I HUNDPALATSET ger dig svar på livets stora gåtor, som till exempel hur man mår om man mölar i sig ett kilo kött och en liten, liten bit majskolv, och vad man ska göra om man känner att man måste smygoperera sin man inne i huvudet. Om hur det var att vara mamma på neandertaltiden och hur man känner sig när man strippar framför självaste prins Daniel. Men vem är det egentligen som bestämmer över alla i Hundpalatset?

Utgivningsdag 26 maj 2010 / Mjukband med flikar / 196 sidor / Omslag Lotta Kühlhorn / Omslagsfoto Karolina Henke / ISBN 978-91-642-0295-6 / Utges även som ljudbok / Uppläsare Martina Haag / ISBN 978-91-642-2196-4

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 30

Det känns mer tt vi bor hemma hos ra djur än tvärtom ”

I HAAGS KÖK I våras vann Martina Stjärnkockarna, ett matlagningstävlingsprogram på TV3.

Recept på Martinas Jägargryta: 4 Portioner 300 g grytbitar av älg, hjort, rådjur eller nöt 3 dl rödvin eller vatten 1 köttbuljongtärning 1 ml svartpeppar 6 enbär, krossade 1 tsk timjan 1 msk äkta soja 2 gula lökar 2 morötter 1 bit rotselleri 1/2 l kantareller eller blandsvamp alt.

1 dl Torkade kantareller 1/2 dl grädde 2 msk ädelost 1/2 msk potatismjöl Koka upp vin eller vatten. Lägg i köttet och låt koka upp. Tillsätt buljongtärning, kryddor och soja. Koka på svag värme i ca 40 minuter.

Skär löken i klyftor, morötterna i skivor och sellerin i tärningar. Fräs den färska svampen i lite margarin. Lägg grönsaker och den frästa eller torkade svampen i grytan. Koka ytterligare ca 20 minuter. Tillsätt grädde och ädelost. Rör ut potatismjölet i lite vatten.

Tillsätt mjölet, koka upp och smaka av. Servera med kokt potatis, sallad, syltlök och gelé.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 31

SNABBGUIDE TILL BOKCIRKELNS VÄRLD

Intresset för bokcirklar är större än någonsin. Internet har gjort det möjligt för folk i vitt skilda delar av världen att diskutera böcker, men även den klassiska bokcirkeln frodas som aldrig förr.

Dålig koll? Var lugn, här guidar vi dig genom bokcirkeldjungeln.

HISTORIK Det började i kaffehus i England på 1600-talet. Omkring hundra år senare öppnade litterära salonger, ”Salons de lecture”, i Frankrike och ”Lesegesellschaften” i Tyskland. En grupp människor, ett rum och en bok. Så föddes det levande boksamtalet – bokcirkeln. Det svenska genombrottet kom när studieförbunden växte fram i början av 1900-talet.

Folkbiblioteken tog vid och bokcirklarna levde vidare, inte minst i den kollektiva 70-talsandan.

BOKCIRKLAR PÅ INTERNET Efter en liten popularitetsdipp gjorde bokcirkeln storstilad comeback – på nätet. Plötsligt uppenbarade sig en helt ny arena för kollektiva samtal. På internet samlas vitt skilda bokälskare för att diskutera böcker i chattrum, dela med sig av boktips och läsa författarbloggar. Men många föredrar fortfarande den klassiska bokcirkeln. Den lever och frodas i allra högsta grad.

FYRA RÖSTER OM BOKCIRKLAR KRISTINA OHLSSON, författare till kriminalromanen Askungar och uppföljaren Tusenskönor: Om man tycker att det är roligt att läsa och diskutera böcker så har jag svårt att se ett bättre forum att göra det i än en bokcirkel!

NINA FRID, bibliotekarie på Forum Nacka och hjärnan bakom sajten bokcirklar.se:

Bokcirklar på nätet gör det lättare att fokusera på läsupplevelsen, eftersom man inte känner varandra på samma sätt. Dessutom är medlemmarna från olika städer, i olika åldrar, gör olika saker och läser inte på samma sätt. Det är spännande.

SARA KADEFORS, författare till bland annat Borta bäst och Fågelbovägen 32: Lagom till våren 2012 ska jag lägga ner mina vapen, färga håret brunrött och ta det slutgiltiga och mycket harmoniska klivet in i en bokcirkel.

LARS LUNDIN, bibliotekarie som leder klassisk bokcirkel på biblioteket i Skarpnäck:

Det är utomordentligt roligt, och för egen del ser jag diskussionerna som kompetensutveckling.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 32

BOKCIRKELN I SIFFROR 2 miljoner personer har gått med i tv-drottningen Oprah Winfreys bokklubb med tillhörande bokcirkel som återkommer en gång i månaden i hennes pratshow.

2 500 personer har anslutit sig till boksajten bokcirklar.se, en av Sveriges största mötesplatser för bokläsare på nätet.

640 minuter, grovt räknat, ägnar en genomsnittssvensk åt att läsa en normallång bok. Snittet ligger på 250 ord per minut, enligt Mats Eneroth, expert på lästeknik, minnestekniker och ”speedreading”.

UDDA BOKCIRKLAR WOW, Wind up women, en litterär salong bestående av fem kvinnor och en man, har bytt ut vardagsrummet mot restaurang Järnet i Gamla stan i Stockholm. De träffas ungefär var sjätte vecka och det står samma sak på menyn vid varje bokcirkelstillfälle: leverpastejsmörgåsar och zinfandelvin. Krogen var bästa alternativet eftersom de flesta medlemmarna har småbarn och gärna slipper matlagning, extra disk och städning hemma. Efter sammankomsterna lever salongen vidare i en blogg där det tipsas om bland annat lämplig bussläsning.

Ett gäng litteraturtörstande småbarnsföräldrar i skånska Kävlinge drog i höstas i gång en barnvagnspromenadcirkel. De läser böcker, gärna på temat föräldraskap, och tar med sig barnvagnarna ut när det är dags för cirkelträff.

På sajten Enbokcirkelföralla har man testat bokcirkel på Twitter.

Sara Kadefors Borta bäst och Markus Zusaks Boktjuven är två av böckerna som diskuterats i de så kallade Twittercirklarna.

6 TIPS INFÖR BOKCIRKELPREMIÄREN 1. Förbered dig genom att läsa en bok om bokcirklar.

2. Blanda gruppen så mycket som möjligt.

3. Bestäm lästakt för att undvika stress.

4. Utse en samtalsledare.

5. Välj böcker som ingen i gruppen läst tidigare.

6. Tänk gärna i tema.

5 BRA BOKCIRKELSAJTER BOKHORA.SE Fem litteraturälskande kvinnor driver sajten, som bland annat har bokbyten och bokkollo. Det går också att efterlysa bokcirkeldeltagare.

BOKCIRKLAR.SE Chatt, tips, gästbloggare, betyg, läsdagböcker ... Här finns det mesta som har med bokcirklar att göra.

TARA.SE/BOKCIRKEL Tidningen Tara har egen bokcirkel med lästips, bokforum, författarintervjuer med mera.

BOKCIRKELONLINE.COM Kallar sig virtuell bokcirkel för bookaholics och/eller bibliofiler.

För bokälskare av alla slag.

DAGENSBOK.COM Minst en recension per dag av aktuell bok. Här finns också levande diskussioner i form av forum, litteraturnyheter, krönikor och andra relaterade teman.

Arkivet innehåller recensioner av över 3 500 böcker.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 33 xx

TVÅ NYA ROMANER AV JAMES PATTERSON PÅ SVENSKA

”Som läsare ska man känna att man klöser ögonen ur sig om man inte får veta hur det går ” Vissa människor är händiga. De blir snickare.

Andra har bra bollkontroll. De blir kanske fotbollsproffs. Det James Patterson gör bäst är att berätta historier. Därför blev han en av världens mest produktiva författare.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 34 12

JAMES PATTERSON OM THE QUICKIE/DUBBELSPEL:

JAMES PATTERSON OM SWIMSUIT/BIKINI:

”The Quickie är en realistisk bok som nog ligger närmare hur ni skandinaver skriver än de flesta av mina andra böcker. Karaktärerna är mörkare och den har fler gråzoner. ‘Quickie’ är slang för tillfälligt sex på amerikanska, och i bokens början ser en kvinna, Lauren Stilwell, sin man vara otrogen. För att hämnas har hon också en tillfällig förbindelse, men vad hon trodde skulle bli en ‘snabbis’ får monumentala konsekvenser på grund av något hemskt hon ser. Hela hennes liv rämnar, och som läsare vill vi så gärna se henne klara sig ur knipan, men vi kan inte förstå hur det skulle gå till. Och sedan blir det bara värre, ha ha!”

”Swimsuit handlar om vad som händer när saker som är totalt förbjudna plötsligt blir möjliga. Handlingen kretsar kring en professionell mördare som åker världen runt, för att mörda människor. Ett av hans offer är en baddräktsmodell från Los Angeles som mördas på Hawaii. Hjälten, Ben Hawkins, är en före detta polis som blivit reporter på LA Times. Han skickas till Hawaii för att rapportera om mordet på modellen. Den lokala polisen är helt inkompetent och Hawkins börjar själv gräva i mordet. Swimsuit är en riktigt bra bok att läsa på stranden. Den är mindre realistisk än The Quickie, men har en väldigt bra historia i grunden.”

– OM EN MÄNNISKA HITTAR NÅGOT hon tycker om att göra är hon lyckligt lottad. Om någon dessutom vill betala henne för att göra det hon älskar är hon extremt lyckosam. Jag vaknar upp varje morgon och tänker att, ja, jag gillar att berätta historier. Så det är det jag gör.

James Patterson är ingen skrytsam man. Vore han det skulle han inte ha något problem att fylla ut hela intervjun med självhävdelse.

Han säljer fler böcker än någon annan nu levande författare. Han har haft flest böcker på förstaplatsen på New York Times topplista.

Han har skrivit över 60 böcker i många olika genrer.

– Jag lärde mig berätta historier när jag växte upp på landet. Det fanns ingen att leka med, så jag gick runt i skogen och berättade historier för mig själv, säger han.

Men det dröjde innan han började skriva på allvar. När han gick på college utanför Cambridge i delstaten Massachusetts, jobbade han extra på ett mentalsjukhus för att bekosta studierna. Där hamnade bland andra författaren Sylvia Plath och poeten Robert Lowell. Där hittade Patterson historier som han ville berätta. Han fick kämpa för att få sin första roman The Thomas Berryman Number utgiven, men när den väl kom ut sålde den bra och han vann en prestigeladdad Edgar Award som bästa debutant 1977. Vid det här laget hade reklamkarriären tagit fart och Patterson fortsatte som reklambyråchef till mitten av nittiotalet. Först då blev han författare på heltid.

– När jag var ung var jag intresserad av meningar. Nu är det historierna som intresserar mig. Många av de författare jag själv tycker om är främst stilister, som Gabriel García Márquez och James Joyce, men för mig kommer alltid historien i första rummet.

Överraskande vändningar är också väldigt bra, saker som läsaren inte såg komma. Kan du åstadkomma de sakerna har du en bra story.

Vad utgör en bra story?

– När det gäller deckare och thrillers måste du få läsaren att bli intresserad av karaktärerna, helst från första sidan. Och det måste finnas frågor som läsaren vill få besvarade. Läsaren ska känna att han kommer att klösa ögonen ur sig om han inte får veta hur det går.

Känner du alltid igen en bra historia eller tvivlar du fortfarande på att dina idéer håller?

– Jag tvivlar inte längre, inte när jag väl tänkt igenom en idé och kommit i gång. Jag har en decimetertjock mapp med idéer hemma.

När jag ska börja med en ny bok går jag igenom mappen, plockar ut några som jag gillar och sätter mig i några timmar och stirrar på varje papper. Då brukar jag förstå vilken historia jag vill berätta och därefter börjar jag skissa fram några kapitel och fundera på karaktärerna. Sedan är jag i gång.

Efter thrillern Postcard Killers, som Patterson och Liza Marklund skrev tillsammans, utkommer nu hans böcker Bikini och Dubbelspel.

Han finns utgiven på svenska sedan tidigare, men bara med några enstaka böcker. Pattersons böcker brukar sägas vara svåröversatta eftersom språkrytmen är så rak och speciell. ”To the point” säger Patterson själv. Många översättare har prövat – och misslyckats. Nu bad han sin nyfunna författarpartner Liza Marklund att översätta några sidor för att den svenska översättaren skulle ha något att utgå ifrån.

Båda är kriminalhistorier. Precis som Postcard Killers. Men Patterson går egentligen inte i gång på själva morden: – Jag är inte intresserad av morden i sig. Jag är däremot fascinerad av människor som hamnar i extrema omständigheter, och jag gillar problemlösningar. De flesta nyhetsartiklar om mord slutar jag läsa efter rubriken. Karaktärer som Thomas Quick intresserar mig däremot väldigt mycket. Här har vi en man som tagit på sig trettio mord som han antagligen inte begått. Vem var det då som egentligen mördade de där människorna? Vad sysslade poliserna med som försåg honom med detaljer om morden? Vad höll hans försvarsadvokater på med?

Det är sådant som behövs för att en historia om ett mord ska bli spännande. Något som inte riktigt stämmer.

DUBBELSPEL Lauren Stilwell är vacker, begåvad och mitt i karriären. Tillsammans med sin man Paul lever hon det perfekta New York-livet. Men lika lång tid som det har tagit att bygga upp denna tillvaro, lika snabbt kan den ödeläggas.

För den hemlighet Lauren bär på kan hon inte avslöja för någon. Men hon är inte den enda som har något att dölja…

Utgivningsdag 7 juli 2010 / Mjukband / 343 sidor / Översättning Björn Linné / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0318-2

BIKINI Telefonen ringer mitt i natten hemma hos paret McDaniels. En okänd röst säger att det gäller deras dotter Kim. Hon har rest till Hawaii för att stå modell vid en stor baddräktsfotografering för ett välkänt magasin. Den okände mannen har ett otäckt budskap – Kim är försvunnen. Och det var han som tog henne…

Utgivningsdag 7 juli 2010 / Mjukband / 365 sidor / Översättning Björn Linné / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0326-7

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 35 13

EMMA HAMBERG Ålder: 39.

Bor: Hus i Norrviken utanför Stockholm.

Född: I Vänersborg.

Familj: Gift med August (Agi), 39 år, dottern Saga, 7 år, och tvillingarna Ditte och Nåmi, 11 år.

Läser helst: Kerstin Thorvall.

Skriver helst: Var som helst och när som helst, men har nyligen installerat en dörr till sitt arbetsrum vilket innebär att pennor och saxar med större sannolikhet blir kvar där medan barnens mockasiner stannar utanför.

Skrivteknik: Låter förläggaren läsa tidigt.

Inte känslig för kritik. Vill veta om det suger.

Tidigare utgivning: Generation Smurf (med Johanna Swanberg), Kärlek & 6: från pirr till petting, Linas kvällsbok, Mossvikenfruar – chansen, Linas kvällsbok 2: två killar och ett hjärta, Brunstkalendern, Slump, Husmorsorna: the ultimate köksalmanacka.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 36

EMMA HAMBERG:

”Alla människor har något gott i sig ” Emma Hamberg har skrivit böcker om otrohet, petting och kalv i dillsås. Nu utkommer hon med romanen Baddaren.

– Man kan säga att den handlar om ensamhet. Men också om att man aldrig är ensam om att vara ensam.

MAJA HAR BOSATT SIG PÅ ÖN HJORTHOLMEN I VÄNERN tillsammans med sin 30 år äldre man Pelle. Båda är skulptörer.

Han är det stora geniet, efterfrågad, rik. Hon är misslyckad, kreativt barskrapad. Hon är uttråkad. Han är impotent.

Hon får den galna idén att starta en simskola för vuxna.

Hon lockas av det handfasta i uppgiften och tror att eleverna ska ge henne inspiration och kanske befria henne. Möjligen gör hon det också för att reta sin make.

Under två heta sommarveckor flätas Majas och Pelles liv samman med tre personer som försöker undvika att drunkna: – Jens som till vardags odlar perenner och bor i ett hus bredvid sina föräldrar. Han är passionerat förälskad i blommor, men har svårare för relationer till människor.

– Karin, som är frilansande kulturjournalist och alltid klädd i svart. Stilig. Ensam. Skeptisk till allt utanför tullarna, särskilt till Hjortholmen. Hon skickas dit för att skriva ett reportage.

– Alex, som bara är 19 år. Han ska segla i Grekland med kompisar och han bara MÅSTE lära sig simma till dess eftersom ingen vet att han inte kan.

– Ingenting blir egentligen som Maja eller någon av de andra har tänkt sig, konstaterar Emma Hamberg.

Kan man säga att boken handlar om ensamhet?

– Verkligen. De här fem människorna är egentligen ganska ensamma. Men alla mina böcker handlar i grunden om samma sak. Om att man ska hitta den magiska knappen till sitt eget liv och våga trycka på den. När man väl har gjort det så öppnar sig dörrarna till ett läskigt och krävande liv.

Vad händer?

– Det kan man aldrig veta, och det är just det som är så spännande. Man kan ha en klar bild av hur allt ska bli, och så kommer det in en ny spelare från andra planhalvan och vänder upp och ned på alltihop.

Varför är vi så rädda för att släppa greppet?

– Det är läskigt när man inte kan styra själv. Det är som att sitta i passagerarsätet i en bil med en dåre bakom ratten.

Vad är kärnan i ditt författarskap?

– Det jag vill visa är nog att jag är övertygad om att alla människor har något gott i sig. Att alla vill väl, fast det ibland går väldigt fel på vägen. Inte för att vi är elaka, utan för att vi kanske är rädda eller blyga.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 37

DÄRFÖR VILL EMMA ALDRIG BLI CHEFREDAKTÖR IGEN 1. Jag får panik av att man måste vara på en plats mellan klocka åtta och fem. Om man är klar klockan tre så måste man väl få gå hem?

Nej, det får man inte när man jobbar på kontor.

2. Jag vill leka och ha kul. Jag vill inte sitta på arslet och skicka ut andra på roliga uppdrag.

Jag vill åka ut själv.

3. Jag är inte tillräckligt kommersiellt slipad.

Ekonomisk översikt och såna saker, det är inte min påse. Jag var nog ingen bra chef, men ganska rolig.

De fem romankaraktärernas livssituationer förändras under de här två veckorna. Är det ett önsketänkande?

– Tyvärr är det nog så. Det skulle kanske ta två år i stället för två veckor. Men ibland kan ett möte med en människa förändra ens liv.

Ingenting blir som man hade tänkt sig. Det kan bli bättre än så. Alla de här människorna är definitivt lite mer nära sig själva när de lämnar ön.

Om Emma Hamberg vore typen som spred visitkort kring sig skulle kortet bli rörigt och trångt. Hon är tecknare och illustratör och ritade serien Singel i stan i Vecko-Revyn i många år innan hon blev chefredaktör och skapade rubriker genom att kasta ut Fröken Sverigetävlingen ur tidningen.

– Jag tyckte bara att den där tävlingen kunde vi inte ha kvar. Det kändes fullkomligt naturligt och inte alls modigt. Jag hade ingen aning om att det skulle bli sådan uppståndelse. I dag har ingen koll på tävlingen längre och det är väl bra, men jämfört med alla äckliga tävlingar som har tillkommit sedan dess så är ju nästan Fröken Sverige trevlig, suckar hon.

Emma Hamberg är också författare till flera ungdomsböcker om

relationer och sex och har varit programledare för ungdomsprogrammet Ketchup i P3.

– Jag hade själv stökiga tonår med felaktiga prioriteringar när det gäller sex, konstaterar hon.

Emma Hamberg skriver dessutom bak- och kokböcker tillsammans med kompisen Anette Rosvall (där hon bjussar på recept till paradrätter som kokt kalv i dillsås) och håller regelbundet föredrag för fjortisar och företagsledare. Med olika innehåll, bör tilläggas.

– Med ungdomarna pratar jag om sex och kärlek. Med 30-plussarna pratar jag om de tio budorden. Jag har gjort om dem så att de passar in bättre i vår tid.

Ett budord lyder: Du skall icke jämföra dig med någon annan än dig själv.

– Jag brukar ta Paolo Roberto som exempel. Jag läste ett reportage om honom i tidningen Family Living. Det var bilder från hans hem som var så läckert och han såg så lycklig ut med sin fru och sina barn. Allt var perfekt. Så sprang jag på honom på stan och sa till honom att ”Gud, vad ni har fint hemma”. Då förklarade han att tidningen hade skjutsat dit en hel buss med grejer. De bar in olivträd och ekbord och stajlade om allt. Man ska inte jämföra sig med någon annan för man vet inte ett skit om hur de har det i verkligheten. Ta reda på vad som gör dig själv lycklig i stället.

Emma Hamberg är numera också författare till vuxenromaner.

– Jag tyckte att det var skitläskigt först och smög in i detta via ungdomsböcker och fackböcker. Nu har jag blivit duktigare på hantverket och har tillräckligt bra självförtroende i mitt skrivande, säger hon.

Bäst tycker hon om researchen inför skrivandet.

– Trädgårdsmästaren som jag intervjuade i många timmar inför Baddaren är en magisk människa. Han är passionerad odlare och samlare av perenner och åker till Nepal för att hämta nya sorter. Han byggde upp hela den här ön i boken i fantasin och plötsligt, när jag sitter där med honom eller med konstnärsparet, så börjar karaktärerna i boken att leva ett eget liv.

Emma Hambergs ungdomsroman Linas kvällsbok har redan blivit film, och nyligen skrev hon tillsammans med Mia Skäringer klart filmmanuset till Mossvikenfruar.

– Baddaren är också väldigt filmisk. Jag har skrivit den nästan som om den vore en film och skulle väldigt gärna vilja se den på bio, säger manusförfattaren Emma Hamberg.

Och lägger därmed ytterligare en titel till det där icke-existerande visitkortet.

BADDAREN I slottet på den lilla ön Hjortholmen bor äkta paret Pelle och Maja Hannix. Han – en framgångsrik skulptör.

Hon – Pelles före detta elev som aldrig lyckats slå igenom som konstnär. Maja är missnöjd med detta liv och bestämmer sig för att starta en simskola för vuxna. Men det kommer bara tre elever, med hemligheter som de vill dölja till varje pris. De två varma sommarveckorna förändrar livet totalt för dem allihop.

Utgivningsdag 30 juni 2010 / Inbunden med skyddsomslag / 372 sidor / Omslag Nina Leino / ISBN 978-91-642-0289-5

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 38

”Baddaren är väldigt filmisk.

Jag skulle väldigt gärna vilja se den på bio ” PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 39

KRISTINA OHLSSON Ålder: 31 år.

Bor: I Vasastan, Stockholm.

Yrke: Analytiker på Rikspolisstyrelsen.

Familj: Singel. Föräldrar, syskon och syskonbarn.

Lyssnar på: Just nu mycket Amy McDonald.

Annars det mesta, men aldrig hårdrock.

Läser helst: Kriminalromaner och memoarer.

HUR GÅ FÖR

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 40 xx

LÅNGT SKULLE DU DIN

SYSTER?

Deckarhjältar måste inte vara hårdhudade män med djupa veck i pannan eller trötta kvinnliga poliser som pusslar ihop jobb med småbarnsstress.

Kristina Ohlsson skapade motsatsen – och gjorde succé. Nu kommer andra delen i serien om Fredrika Bergman.

– Jag har idéer för minst tre böcker till om henne, säger författarinnan.

I KRIMINALROMANEN ASKUNGAR fick vi möta en helt ny sorts kvinnlig hjälte: Fredrika Bergman, en akademiker anställd inom polisen. Ung, smart, en smula torr och fylld av integritet.

Läsarna tog henne omedelbart till sina hjärtan. Askungar såldes till tolv länder, bland annat Storbritannien och Taiwan, och är nu aktuell som pocket hemma i Sverige.

– En agent kontaktade mig och sedan började det regna in kontrakt, det har varit helt vilt.

Kristina Ohlsson skrattar förtjust och berättar om arbetet med uppföljaren, Tusenskönor.

Boken börjar mitt i en svensk idyll på en sommaräng. En tonårsflicka plockar en midsommarbukett när hon plötsligt övermannas och våldtas. Våldtäkten får ödesdigra konsekvenser för en rad personer och ska många år senare leda fram till nya tragedier och mord i en härva av illegal människomuggling och en gränslös lojalitet mellan två systrar.

Kristina Ohlsson tog tjänstledigt från sitt jobb som säkerhetsanalytiker på Säpo förra våren för att skriva Tusenskönor.

– När jag skulle sätta i gång och skriva tyckte jag inte att min idé höll och började fundera på om första boken var en ”one hit wonder”.

Men när vi började gå igenom boken kände jag att den här också var riktigt bra – och då blev jag lugn, säger Kristina Ohlsson.

Handlingen rör sig i ett snabbt tempo mellan Stockholm, Bagdad

och Bangkok. Sida för sida knyter Kristina Ohlsson samman våldtäkten på flickan och ett gammalt par som påträffats döda i en lägenhet med ett nätverk som smugglar in flyktingar i landet.

Bakom frågan om illegala flyktingar finns ett personligt engagemang.

Kristina Ohlsson har en bakgrund inom Amnesty och talar länge och gärna om hur människor som flyr undan krigshärdar skinnas på pengar och utnyttjas i organiserad brottslighet.

– Jag har sett och följt den frågan i flera år och tycker att den förtjänar mer uppmärksamhet. Jag skulle önska att det planterar en tanke hos folk och att det blir något man debatterar efteråt. Men det som är drivkraften i boken är en privat uppgörelse mellan två systrar. Även Kristina Ohlssons bakgrund som anställd på UD har kommit till användning, men det nuvarande jobbet på Säpo har hon ingen nytta av i böckerna om Fredrika Bergman.

– Nej, inte ett dugg. De frågorna jag sysslar med där kan jag inte skriva om alls. Vi ser ju inte ut som en vanlig polisiär myndighet.

Jag får gå runt och titta och höra mig för hur vanliga poliser jobbar och pratar.

Kristina Ohlsson skriver sina böcker koncentrerat och snabbt.

Hon sätter sig vid datorn på morgonen och låter orden flöda. Eftermiddagarna går åt till att skriva ut, läsa om, gå tillbaka och fundera.

Samtidigt som Tusenskönor är på väg ut i handeln sitter Kristina Ohlsson och skriver på en tredje del.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 41

”Jag har sett och följt flyktingfrågan i flera år och tycker att den förtjänar mer uppmärksamhet” – Det går hela helger utan att jag träffar någon. Ibland kan jag undra vad jag håller på med. Jag skulle ju kunna vara på en fest någonstans! Men jag har verkligen inte tid att vara bakis, säger hon och brister ut i skratt.

Och är Kristina Ohlsson någon annanstans längtar hon ändå hem till datorn. Att skriva är en barndomsdröm som gått i uppfyllelse.

– Man kan göra lite annat också, det är en attitydfråga. Men en bok per år kommer det nog inte vara i fortsättningen.

Din huvudperson, Fredrika Bergman, har passerat trettio år och löser sin längtan efter barn genom att bli gravid med sin tjugofem år äldre – och gifta – älskare. Det är inte helt okontroversiellt.

– Det där är en fråga som är lite privat. Jag är själv i trettioårsåldern och har funderingar kring familjebildning. Jag kommer inte skaffa barn om det inte är inom ramen för tvåsamhet, men jag har träffat tjejer som har sparat pengar under lång tid för att åka till Köpenhamn och inseminera sig. Jag började läsa artiklar om det och insåg att det finns jättemånga singlar som kan tänka sig att adoptera eller göra en insemination.

Det var dock inget alternativ för Kristina Ohlssons karaktär.

– Jag kände att det får hon då rakt inte göra, för då hamnar hon alldeles för långt från mig. Att skaffa barn med en älskare tyckte jag var mindre komplicerat än att skaffa barn utan en pappa alls. Jag är

ganska konservativ måste jag erkänna, och jag låter Fredrika ha vissa bestämda konservativa drag.

Ni har många likheter. Hur mycket är egentligen Fredrika Bergman baserad på dig själv?

– Kanske femtio procent. Hon har vissa intressen som jag inte har, till exempel konst och kulturhistoria. Men jag vill att hon i sina avgörande beslut ska ligga nära mina referensramar. Jag tycker att hon är himla cool. Det här var så nära mig hon kunde hamna. Men jag har tyvärr ingen äldre älskare, ha ha ha! Jag är väldigt glad att jag är tjej i dag när det är okej att bli mamma vid fyrtio års ålder, eller till och med fyrtiofem. Är det jobbigt att alltid få den frågan, om Fredrika Bergman och du är samma person?

– Nej, det är bara roligt. Jag hade ju en sådan tanke och jag tänker inte låtsas som om den aldrig fanns. Hade jag gjort henne till en klassisk snutkvinna, som tyvärr många gånger i svensk litteratur är en ensamstående mamma med slitet hår och alkoholproblem, så hade jag inte känt något för henne.

Medan tredje boken håller på att ta form pockar ytterligare ett par uppslag på uppmärksamhet i huvudet på Kristina Ohlsson. Så den som har skaffat sig ett Fredrika Bergman-beroende kan vara lugn ett par år framöver.

TUSENSKÖNOR Fredrika Bergman och hennes kollegor i tar sig an ett dubbelmord vid Odenplan, ett äldre prästpar har hittats skjutna i sin lägenhet. Mannen verkar ha tagit livet av sin hustru och därefter sig själv. Inlåst i en lägenhet väntar flyktingen Ali på besked. Det enda hans välgörare kräver är en enkel byteshandel. I Bangkok, Thailand, håller en ung svensk kvinna på att bli avskuren från omvärlden. Någon monterar ner hennes liv, bit för bit.

Utgivningsdag 18 augusti 2010 / Inbunden med klotrygg / 400 sidor / Omslag Nina Leino / ISBN 978-91-642-0316-8 / Utges även som ljudbok / ISBN 978-91-642-2203-9

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 42

KRISTINA TYCKER TILL ÅSA LARSSON ELLER HENNING MANKELL: Åsa Larsson.

SKIDSEMESTER ELLER STRANDSEMESTER: Oj, svårt. Helst strand...

UTEKVÄLL ELLER HEMMAMYS: Oftast hemmamys.

BIO ELLER GOD BOK: God bok.

KÖTT ELLER FISK: Kött. ÖL ELLER VIN: Vin. STORSTAD ELLER LANDSBYGD: Storstad!

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 43

HELENE TURSTEN Bor: Göteborg och Sunne.

Familj: Man och utflugen dotter.

Yrkesbakgrund: Leg. sjuksköterska och leg. tandläkare.

Avkoppling: Pyssla med huset och sommarstugan, promenader i naturen, läsa, lyssna på musik, se film och teater, umgås med vänner och resa.

Senast lästa bok: Jack the Ripper – The Facts, av Paul Begg.

Drömmer om: Att få behålla hälsan och kreativiteten.

Lyssnar på: Det mesta.

Skrämmer mig: Människors girighet och ondska.

Får mig att skratta: Umgänge med barn och djur.

Då känner jag mig stark: När jag är frisk.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 44

IRENE HUSS ÄR TILLBAKA

”Man ska inte vilja sova med lampan släckt ” Ibland blir det film av en bok. Men det kan också vara precis tvärtom.

Fråga Helene Tursten. Hon skrev sin nya spänningsroman utifrån ett filmsynopsis.

Den som vakar i mörkret är hennes tionde bok om kriminalinspektören Irene Huss.

I HÖST STARTAR INSPELNINGEN av sex nya filmer om Göteborgs vassaste mordutredare, Irene Huss.

Helene Tursten, hjärnan bakom polishjältinnan, har haft minst sagt fullt upp med att hinna skriva scener, träffa filmproducenter och skådespelare. Mitt i den hektiska arbetsprocessen insåg hon att ett av dessa synopsis var embryot till hennes nästa bok.

Resultatet blev Den som vakar i mörkret.

– Det är nog ganska ovanligt. Att skriva en film och sedan göra en

bok av filmen. Men det har varit väldigt fruktbart för mig att få jobba så och det har gett mig nya infallsvinklar i berättandet. Jag är nog mer stringent och mindre utsvävande nu. Jag tror att det har gjort mig till en bättre författare, säger Helene Tursten.

Hon kallar den en klassisk spänningsroman. Faror lurar i mörkret, oförklarliga saker händer mitt i vardagsidyllen och ondskan kryper närmare och närmare inpå. Den här gången är det Irene Huss själv och hennes familj som drabbas.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 45

I – Händelseutvecklingen berör henne personligen, på ett sätt den inte gjort i tidigare böcker. Det är creepy och obehagligt. Man ska inte vilja sova med lampan släckt efter att ha läst Den som vakar i mörkret. Men jag ville också skriva om ett aktuellt ämne.

Personförföljelse på nätet är något som Helene Tursten länge velat lyfta fram. I nya boken kastas läsarna rakt ut i bloggosfären där vem som helst kan skriva vad som helst, oftast helt utan kontroll.

– Jag har retat mig så på den kulturen. Det gäller att vara så elak och oförskämd som möjligt. Jag iakttog fenomenet och märkte att problemet med rena ärekränkningar bara ökade.

Går det riktigt illa kan det utvecklas till cyberstalkning, något som Helene Tursten har egna erfarenheter av.

– Är du det allra minsta officiell så har du råkat ut för det. De brukar börja som beundrare och blir sedan något helt annat. Och i ett samhälle där precis allt ligger ute på nätet är det hur enkelt som helst att leta fram människor om man skulle vilja det. Eniro.se, Hitta.se ... det går inte att vara privat längre. Som offer är du helt handfallen och utlämnad.

Irene Huss har blivit både äldre och klokare i Den som vakar i mörkret. Tvillingdöttrarna är utflugna och hunden är död. Hon och maken Krister sitter ensamma kvar i ett alldeles för stort radhus.

Helene Tursten lyfte medvetet fram åldrandet och livsförändringarna.

– Det är en ny fas i livet och något som många kan relatera till.

Antingen skiljer man sig eller så ser man nya möjligheter. I första boken som kom för tolv år sedan var döttrarna 13 år. Jag tycker att det är intressant hur deras liv förändras, Irene kan inte stå och stampa och vara 37 år genom hela serien.

Det är också ett sätt att skildra samhällsevolutionen. Inte minst den tekniska utvecklingen.

– I början hade ju inte ens Irene en egen mobiltelefon och alla var ovana vid datorer. Man ska känna att tiden rullar framåt. Och jag har ingen lust att skriva 89 stycken Irene Huss-romaner, på det här sättet blir det ett naturligt slut. Hon går ju i pension, om inte annat, säger Helene Tursten och brister ut i skratt.

Sedan första boken Den krossade tanghästen har författarinnan gjort en fantastisk framgångsresa. De nio böckerna om den skarpa kriminalinspektören har getts ut i tretton länder, sex av dem har också filmatiserats. Totalt har böckerna sålts i tre miljoner exemplar, varav två miljoner i Tyskland där Irene Huss är omåttligt populär.

– Det är verkligen mitt stora land. Det är mycket tack vare tyskarna som det blir sex nya filmer nu. Det känns helt otroligt, det är ju bara tolv år sedan första boken kom. Det här hade jag aldrig kunnat drömma om. Även Hollywood har visat intresse ...?

– Tatuerad torso fick en stjärna av bokmagasinet Publishers weekly, och det är väldigt speciellt att få i USA. Två filmbolag kontaktade mig

och min agent för att förhöra sig om filmrättigheterna, men jag hade redan sålt dem till Illusionfilm i Göteborg.

Helene Tursten, som är bosatt i Sunne, utsågs också till årets Värmlandsförfattare och var en av finalisterna till det franska litteraturpriset SNCF du Polar. Är utmärkelser och priser en viktig bekräftelse för dig?

– Absolut! Det har aldrig tidigare varit en skandinavisk författare i finalen till det franska priset – som är värt 300 000 kronor! Jag har även vunnit småpriser i Tyskland. Det är jättekul att få uppmärksamhet för det jobb man lägger ner. Att bli sedd och bekräftad utomlands känns väldigt bra för mig som kanske inte hörs och syns så mycket i Sverige.

Jag bor ju inte i Stockholm och skriver inte om Stockholm.

I Tyskland och USA däremot tas hon emot som en celebritet när hon åker på boksigneringsturnéer.

– Jag lever rockstjärneliv och åker runt i olika städer. Ofta vaknar jag upp och vet inte riktigt var jag är eller vart jag ska. Jag bara lotsas runt av olika personer. Det är fantastiskt att få glida omkring i stora vida världen och sedan åka hem till Sverige igen och få lugn och ro.

Det var en medveten strategi från din sida att inte höras och synas överallt när första boken kom. Varför?

– Jag kom ju inte alls från den skrivande världen där man ofta hörs och syns i tidningar och på tv. Jag var ju tandläkaren från Sunne som råkat skriva en bok. All uppmärksamhet blev en chock för mig och jag visste inte hur jag skulle hantera det. Men jag är glad i dag att jag satte de gränserna. Jag har haft fördelen att få mogna in i sättet att arbeta och hur jag ska förhålla mig till offentligheten.

Att tandläkarborren byttes ut mot en hemmatillvaro framför en dator är Helene Tursten väldigt glad över i dag. Men karriärbytet började i en sorg. Hon blev akut sjuk i reumatism. Kroppen och framför allt händerna slutade lyda, vilket gjorde tandläkarjobbet till en omöjlighet.

Hur påverkar sjukdomen dig i dag?

– Jag kan inte sitta mer än några timmar om dagen och skriva. Det blir ett pass på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Sitter jag längre får jag problem med händer, nacke och rygg. Men jag skriver varje dag, disciplin är a och o, det blir inga böcker annars.

Helene Tursten börjar plötsligt skratta och berättar om en fråga hon ofta fått under intervjuer.

– Ett tag frågade många om jag satt hemma vid skrivbordet med ett glas vin bredvid mig. Men det går inte att dricka en halv flaska rött och tro att man ska bli inspirerad. Ska man skriva kriminalromaner som kräver mycket logik måste man vara helt klar i knoppen. Jag brukar smutta på en kopp te. Det räcker bra för mig.

DEN SOM VAKAR I MÖRKRET Dold av mörkret iakttar han kvinnorna. Han har en överenskommelse med dem, och så länge de är trogna beskyddar han dem. Men när de syndar straffar han dem med döden. En kvinna hittas död på en kyrkogård, strypt och paketerad i plast. Irene Huss och hennes kollegor har varken ledtrådar eller motiv och när ett liknande mord begås strax därefter börjar jakten på mördaren att bli desperat.

Utgivningsdag 25 augusti 2010 / Inbunden med skyddsomslag / 330 sidor / Omslag Ola Carlson / ISBN 978-91-642-0325-0 / Utges även som ljudbok / ISBN 978-91-642-2204-6

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 46

HELENE TURSTEN OM ...

SIN DYSLEXI – Det har egentligen inte stört mig så mycket, men mina manus är fyllda av alla möjliga fel.

Men jag har blivit mycket bättre.

ATT MAKEN FÅR LÄSA HENNES MANUS FÖRST AV ALLA – Han var polis för länge sedan. Nu är hans kunskaper lite rostiga men han kan alltid känna vad som är rimligt.

Vi har varit gifta i 30 år, så vi firar pärlbröllop nu.

”Jag har haft fördelen att få mogna in i sättet att arbeta ”

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 47

MARK LEVENGOOD OM ATT SE DET ANDRA INTE SER

”Vart jag än går samlar jag på mig historier ” Vad har en arg nunna i Calcutta gemensamt med en taxichaufför i Göteborg som slickar på kreditkort? Båda har någon gång passerat i Mark Levengoods liv.

Nu kommer hans femte bok, en ny samling krönikor om allt och lite till.

Men författare vägrar Mark Levengood att kalla sig.

– JAG TYCKER MYCKET BÄTTRE OM ORDET SKRIFTSTÄLLARE, någon som arbetar med skriven text, säger han.

Hans böcker, som bygger på personliga betraktelser, situationer och händelser, har gått rakt in i hjärtat på sina läsare och gjort Mark Levengood till en av våra mest populära författare. Eller skriftställare, om man så vill.

I Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig får vi komma ännu närmare mannen, vännen, sonen, brodern och pojken Mark Levengood. Det blir mycket vardag. Mycket familjeminnen. Och en skarp blick på det som är typiskt svenskt, betraktat av en person med ena foten i Sverige och den andra i uppväxtlandet Finland.

– En rikssvensk inställning för mig är att man framhåller vem man skulle vilja vara i stället för vem man är. Den differensen tycker jag är väldigt spännande, och det är också ett av ledmotiven i boken.

Mark Levengood beskriver det själv som att han står lite utanför, trots att han bott i Sverige i 25 år.

– Jag kommer från en väldigt närbesläktad kultur, men ändå en annan kultur. Att vara åskådare ger mig en unik position och fördel.

Jag tror att alla människor borde byta land en gång i sitt liv.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 48

Är det din bakgrund som gett dig förmågan att se sådant som inte alla andra ser?

– Jag tror det. Men det är också en övningssak. Alla kommer från en miljö där det finns mycket att berätta, det gäller bara att se det.

Vart jag än går samlar jag på mig historier. Ett ögonblick kan frysas för mig och bli evigt.

Kan du vara mitt i en situation och tänka att det är något som du kommer att skriva om?

– Ibland. Krönikan om nunnan i Calcutta är ett exempel. Den bara rann från verkligheten och rakt in på papperet. Men när det gäller familjehistorier kan jag plötsligt inse att något är väldigt, väldigt roligt först 40 år senare.

Kompisarna Pia och Scott, mamma, gammelfaster Fay och skolkamraten Olli som fick hångla på skoldansen. Alla får de vackert finna sig i att figurera i nya boken. Reaktionerna är blandade, men aldrig negativa.

– Innan den förra boken skulle ges ut skickade jag manuset till min mamma. Hon sa: ”Det var ju alldeles förskräckligt, men skicka nu tio exemplar.” De flesta tycker nog att det är ganska roligt att få ingå i ett galleri.

MARK LEVENGOOD Ålder: 45 år.

Bor: Södermalm, Stockholm.

Yrke: TV- och radiopersonlighet, författare, föreläsare.

Familj: Maken Jonas Gardell och barnen Amos, 7, och Olga, 3 år.

Tidigare böcker: Gamla tanter lägger inte ägg (2002, Unni Lindell medförfattare), Gud som haver barnen kär har du någon ull (2003, Unni Lindell medförfattare), Sucka mitt hjärta men brist dock ej, (2006), Hjärtat får inga rynkor (2008).

”Jag tror att alla människor borde byta land en gång i sitt liv ”

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/49

”Alla kommer från en miljö där det nns mycket att berätta, det gäller bara att se det ” PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 50

Mark Levengoods två barn är enda undantaget. De hålls utanför böcker, intervjuer, tv-program, föreläsningar, scenshower och allt det andra som ingår i hans offentliga tillvaro.

– De måste få leva i en värld där de är absoluta centrumet och där de inte ska bedömas på något sätt. Det är en lätt gräns att dra.

Vilken är den svåra gränsen att dra?

– Mellan det personliga och det privata. Jag försöker att alltid vara personlig, bottna i en egen erfarenhet och tankevärld. Men om man fortfarande lider eller har ont av något då är det privat, och det är det största tabut för mig. Jag avskyr när folk blir privata i medierna, jag tycker inte ens om när folk börjar gråta i sommarprogram.

Liksom i de två tidigare krönikesamlingarna står Ilon Wikland för illustrationerna.

– Hon är väldigt associativ att jobba med, jag tycker otroligt mycket om det. Jag är rentav mallig över samarbetet, säger Mark Levengood och skrattar.

Några av krönikorna är hämtade från bland annat P1:s God morgon världen!, andra är helt nyskrivna.

Det händer att texterna kategoriseras som kåserier, något som Mark Levengood tycker illa om. Krönikor rymmer mer och har en större spännvidd, anser han. Allvarliga tankar kring död, föräldraskap och självkänsla måste också få plats.

– Det är ett fantasilöst drag i den svenska nationen att man alltid måste välja väg. Antingen är man seriös och då tycker man om Tomas Tranströmer. Eller så är man ett lättsinnigt litet stycke och tycker att det är kul med Körslaget. Alla jag känner har kapacitet och behov av både Körslaget och Tranströmer. Är dina böcker ett sätt att lära känna dig?

– Ja, de är djupt personliga. Jag utgår aldrig från någon roll. En roll blir väldigt jobbig i längden, och jag är inte heller någon bra skådespelare.

Mark Levengood kallar sig humanist. Han lägger till medmänsklig och empatisk. Men när snäll kommer på tal protesterar han högljutt.

– Jag kan vara väldigt taskig och vass i mina texter. Folk har ett behov av att det ska finnas snälla människor, så därför läser de gärna in ett sådant drag. Jag är inte elak, men jag är inte snällare än genomsnittet.

Men roligare än genomsnittet vågar vi ändå påstå att han är. I bloggar och bokforum skriver läsare om hur de skrattat så mycket att tonårsbarnen tyckt att de varit pinsamma. Någon uppfattades som berusad på tunnelbanan.

– Jag har aldrig trott att jag har ett budskap i mina böcker som världen inte kan klara sig utan. Det är bra nog att få folk att skratta och gå och lägga sig på lite bättre humör, det är en viktig uppgift.

Många skriver också brev och tackar honom personligen. Ett av dem tog dock en mycket oväntad vändning. Brevskriverskan berättade hur svärmor suttit vid köksbordet på julafton och läst ur en av Marks

MARK LEVENGOOD OM ...

Facebook: Det är bara mina riktiga kompisar som är mina Facebookvänner och de vet hur mycket jag uppskattar diskretion.

Där kan jag brassa på hårt som fan.

Twitter: Jag försökte twittra, men när jag äntligen loggade in visade det sig att Mark Levengood redan var upptaget som namn.

Att blogga: Jag har aldrig tyckt det varit värt att delge världen vad man gör var femtonde minut.

Sin favorittext i nya boken: En fjäderlätt krönika som handlar om curlingungar och att man inte får vinna över andras barn i spel. Den är ganska hård i sitt tonläge. Jag tänker mycket på mitt eget föräldraskap.

Som nyckelbarn från 70-talet vill man visa att man ger sina barn tid. Jag är obönhörligt fast i curlande.

böcker. Den gången hade skrattet slutat med att svärmodern gick ur tiden.

Det är faktiskt inte enda gången som en läsare avslutat sitt liv mitt i ett gapskratt och med en bok signerad Mark Levengood i handen.

– En kvinna som stod i kö för boksignering på bokmässan i Göteborg började plötsligt gråta när hon kom fram till mig. Hon berättade att hennes svårt sjuka pappa hade gått bort i en hjärtattack medan han läst min bok och skrattat. Jag visste först inte vad jag skulle säga, så jag sa förlåt och funderade på om jag kunde vara skyldig till mord.

Men hon sa att han inte hade haft långt kvar och att familjen var väldigt tacksam över att han fick dö glad.

Det är lätt att tänka att det är något som bara kan hända i Mark Levengoods liv. Han nickar, ler lite grann och säger tyst, nästan för sig själv, att han får vara med om så mycket.

Trots att han fortfarande främst är förknippad med tv och radio så har skrivandet alltid funnits med i form av pjäser, noveller, krönikor och dikter. I framtiden kommer det att få ta ännu mer plats.

– Skrivandet är väldigt lustfyllt för mig och jag är en lustfylld människa. Nackdelen med tv-underhållning är att den är bunden till sin tid. Jag vill att mina barn ska kunna följa min tankevärld genom böckerna. Då kommer de ge mig en ny sorts tillfredsställelse.

OCH JAG LÄSTE ATT DET VAR OMÖJLIGT ATT LEVA LYCKLIG FÖRUTAN DIG Här resonerar Mark kring ensamhet och samhörighet, hur vi som människor kan hitta fram till varandra bakom möbler eller andra hinder. Vi träffar vänner från förr, Marks mamma, gamla fröken i skolan men även taxichauffören som slickar på kontokorten, argsinta nunnor i Calcutta, och släktens enda vita får, kusin Stefan. Alla ingår de i Marks värld.

Utgivningsdag 25 augusti 2010 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 150 sidor / Illustrationer Ilon Wikland / Omslagsform Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0327-4 / Utges även som ljudbok / Uppläsare Mark Levengood / ISBN 978-91-642-2201-5

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 51

MALIN PERSSON GIOLITO Ålder: 40 år.

Bor: Just nu i Florens, men från och med i höst tillbaka i Bryssel.

Familj: Franske maken Christophe och tre döttrar.

Uppvuxen: I Djursholm.

Bakgrund: Tog juristexamen vid Uppsala universitet 1994, efter att också ha läst bland annat litteraturhistoria, konstvetenskap, språk, statskunskap och kriminologi vid Stockholms universitet och Université Catholique de l’Ouest i Angers. Jobbade på EG-domstolen 1995–1996, tog en master i europarätt i Brygge 1997.

Därefter anställd i tio år på advokatbyrån Mannheimer Swartling och stationerad i Bryssel och Stockholm. Lämnade byrån efter sin tredje mammaledighet. Är sedan november 2007 jurist och handläggare på Europeiska kommissionen i Bryssel.

Skrivande: Debutromanen Dubbla slag kom 2008.

Uppföljaren Bara ett barn utkommer i september.

Hennes blogg utsågs våren 2009 till Sveriges bästa författarblogg av tidningen ViLäsers läsare.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 52 xx

”Det

är ruskigt slitsamt att skriva en roman” Efter framgångarna med debutromanen Dubbla slag trodde Malin Persson Giolito att det skulle bli lättare att skriva. Hon tog ett sabbatsår från jobbet för att i lugn och ro kunna arbeta med uppföljaren. Tvingade familjen att flytta till Florens. Bekantade sig med den nya romanens huvudperson, som stod redo att dansa efter Malins penna.

Ingenting blev som hon hade tänkt.

MALIN PERSSON GIOLITO BANNAR SIG SJÄLV. – Hur kunde jag vara så dum? Inbillade jag mig verkligen att det som skapar bra litteratur är harmoni, vackert väder och mycket fritid? Jag gick på den här romantiska myten som många människor har om författarlivet, att det skulle vara fritt och harmoniskt. Jag hann knappt packa upp resväskan i Italien innan jag begrep hur fel det var.

Vad hände?

– Jag satt vid mitt skrivbord och lyssnade på en gnisslande traktor med osmord motor som körde fram och tillbaka på den toskanska kullen utanför mitt fönster. Min man och jag har aldrig grälat så mycket.

Två heltidsarbetande människor som plötsligt skulle umgås bara med varandra och barnen, uppfylla drömmar, hitta tillbaka till förälskelsen, gärna allt på en gång och så fort som möjligt för att inte krocka med matlagningskurs och språklektioner. Det är ingen slump att många som är gifta ett helt liv skiljer sig när de blir pensionärer. Det höll på att sluta i katastrof.

Och skrivandet?

– Alla sa att det skulle bli lättare den här gången nu när jag redan hade skrivit en roman. Men förutsättningarna var helt andra. Förra boken skrev jag utan att berätta för någon, det fanns ingen press. Nu

vet alla att jag har tagit ledigt för att skriva. En period trodde jag verkligen inte att det skulle bli något. Jag som alltid har sagt att skrivkramp är något som en kulturskribent på Dagens Nyheter har hittat på, det är klart att det var svårt att erkänna att jag hade drabbats av det själv. Jag kände mig som Jack Nicholson när han sitter på det där öde hotellet i The Shining och skriver samma mening om och om igen. För skrev det gjorde jag, problemet var bara att det blev så dåligt.

När vände det?

– Strax före jul. Då fick jag det där pirret i magen, det som säger att kanske blir det här något ändå. Dessutom släppte jag idén om att jag skulle hinna leva den toskanska drömmen. Mitt liv är som allra bäst när jag mår lite dåligt, är lite för stressad, känner att livet går lite för snabbt. När adrenalinet rusar och jag ligger vaken och skriver för att jag bara inte kan låta bli. Det är faktiskt ruskigt slitsamt att skriva en roman. Och svårt. Precis som alla riktiga författare säger. Det är plågsamt att hela tiden känna att det inte blir så bra som man vill att det ska bli. Samtidigt är det just det motståndet, när du väl slänger dig ut och inte vet om du kommer att klara det, som gör det så roligt att skriva. Och leva.

En annan försvårande faktor var att Malin Persson Giolito inte

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ xx /53

”Det är klart att det märks att jag är någon sorts kapitalistisk salongskommunist”

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 54 44

MALIN PERSSON GIOLITO BLOGGAR VARJE DAG PÅ PIRATFORLAGET.SE. HÄR PEKAR HON UT 3 SAKER SOM HON TYCKER GÖR EN RIKTIGT BRA BLOGG:

kom överens med sin huvudperson. Om Hanna i Dubbla slag var den advokat som Malin själv hade blivit, så är Sophia i nya romanen Bara ett barn den advokat som Malin önskar att hon hade blivit.

– Problemet var att jag gjorde henne till den person jag skulle vilja vara. Felfri och snäll, artig och eftertänksam. Men jag insåg till slut att jag inte kan skriva en karaktär för att andra ska tycka om henne. Jag måste gilla att skriva om henne. Så nu är hon mer lik mig själv. Lite gnällig, jävligt obekväm, säger vad hon tycker och gillar att bli lämnad i fred, som jag. Hon är på många vis mycket mer lik mig än vad Hanna i Dubbla slag var. Trots att vi lever helt olika liv.

Förutom att Sophia, precis som Hanna, är advokat finns inte många likheter mellan romanerna.

Skrivtekniskt så berättades debutromanen ur ett enda perspektiv och med en rak kronologi. Nu drivs handlingen framåt av flera berättarperspektiv och innehåller flera olika nivåer. Det gjorde skrivandet till en mycket större utmaning.

Dessutom är Hanna affärsjurist och inte humanjurist som Sophia i Bara ett barn.

Sophia är den enda på advokatbyrån som inte har barn, men hon ansvarar ändå för barnfrågor. Hon får i uppdrag att företräda en sjuårig pojke, Alex. Han har tvångsomhändertagits och placerats i ett jourhem.

Det är hans lärare som upptäcker att han har blivit misshandlad. Tre revben är brutna. På armarna har han brännmärken från cigaretter.

Alex säger inte så mycket. Han slåss mest. Hans mamma verkar förtvivlad och vill inte att någon ska ta hennes pojke ifrån henne. Hon lämnar sin man och börjar gå på behandling för sitt missbruk för att få tillbaka sin son. Allt verkar vara på väg att ordna upp sig. Men det blir värre. Mycket, mycket värre.

– Det var oerhört viktigt att det inte blev en spekulativ roman som frossade i hur illa man kan behandla barn. Jag ville skapa min spänning med någorlunda små medel. Vardagliga. Det är annars ganska lätt att skapa spänning kring barns utsatthet eftersom alla föräldrars stora rädsla är att det ska hända deras barn något. Men jag tror att det egentligen räcker med små gester. Jag försöker värja mig mot det övertydliga.

Den här pojken är ganska stark.

Om ilska var en av drivkrafterna för att skriva Dubbla slag; vad har drivit dig nu?

– Att berätta en gripande historia. Men mina åsikter lyser igenom i mitt sätt att berätta. Jag har starka känslor för min berättelse. Jag vill verkligen berätta den. Få folk att tänka, även om jag inte nödvändigtvis försöker svara på några frågor. Det är klart att det märks att jag är någon sorts kapitalistisk salongskommunist. Humanist. Med en oerhört stark tro på rättssäkerheten.

1. Att den är välskriven. Då kan den handla om nästan vad som helst. Det slarvas för mycket.

Jag är väl fånig, men jag kan bli galen på folk som inte ens orkar sätta punkt och stor bokstav.

2. Den ska vara lättsam. Det är nästan själva poängen med en blogg. Jag följer exempelvis Lotta Grays blogg, Vimmelmamman. Hon har cancer och blir inte posör när hon erkänner att hon är livrädd för att dö, bara trovärdig. Men hennes storhet är att hon ändå lyckas göra sin blogg lättsam. Hennes version av vardagen är brännhet. Vill man läsa om cancer och tankar om döden på ett djupare och mer filosofiskt analyserande vis så väljer man nog inte en blogg.

3. Den ska vara snygg. Det tror jag är en styrka med min blogg. Väldigt få bloggar ser bra ut.

Vad vill du säga med boken?

– Två saker tycker jag är viktiga att få fram. Jag skulle ha kunnat plocka enkla poäng genom att göra alla människor som kommer i kontakt med Alex till korkade och inkompetenta. Men det är inte trovärdigt. Gemensamt för oss alla, oavsett politisk, religiös eller kulturell övertygelse, är att vi vill barnen väl. Det innebär inte nödvändigtvis att barnen får det bra, men det är väldigt få personer som går omkring på gatorna och tänker att jag ska minsann plåga ett barn. Här omges pojken av personer som sköter sina jobb, men ändå leder det till frustrerande situationer. Dessutom är det så att det kan bli väldigt fel även om man tror att man gör rätt. Ja, man kanske till och med gör rätt, det blir ändå katastrof i det mindre perspektivet.

– Det andra jag vill säga handlar om rättssäkerhet. De allra flesta av oss är nog överens om att det är bättre att OJ Simpson går fri för mordet på sin exfru än att en enda person döms för ett brott som han inte har begått. I ett rättssäkert samhälle måste man acceptera att skyldiga ibland går fria för att inte riskera att oskyldiga döms. Men när det gäller barn blir det lite svårare. Vi har väldigt svårt att acceptera att ett enda barn far illa. Så svårt att det faktiskt, åtminstone i teorin och åtminstone enligt vissa kritiker, är svårare att dömas till böter för ett lindrigare brott än att bli fråntagen vårdnaden om sina barn.

Vad är det egentligen för roman du har skrivit? Det är ju definitivt ingen pusseldeckare?

– Jag har funderat mycket över vilken genre det är. Jag kallade min förra bok för John Grisham goes diskbänksrealism. Det stämmer nog ganska bra på den här också. Det finns inte några bomber och biljakter, inga seriemördare med multipla personligheter. Förhoppningsvis funkar den ändå. Jag sa till min kollega Martina Haag att man kan kalla boken för en rättspolitisk spänningsroman, en roman om ett juridiskt dilemma. Hon tyckte inte att det lät så spännande.

Bara ett barn är en roman om de vuxna som styr och de utsatta barn som de bestämmer över. Kanske räcker det så. Jag tycker det.

BARA ETT BARN Advokat Sophia Weber har väntat många år på att företräda massmördare, bankdirektörer eller våldtäktsmän – den kallblodiga brottsling som hon tycker att hon förtjänar. Hennes nya klient Alex Andersson är endast sju år. Han kan vare sig åtalas eller straffas. Ändå är det han som ska göra Sophia Weber känd.

Utgivningsdag 1 september 2010 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 400 sidor / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0330-4

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 55

Det våras för läsplattan Liten. Lätt. Och innehåller flera tusen böcker. Fördelarna med läsplattor och e-böcker är många, och nu kommer de på bred front även i Sverige. Men hur är det egentligen med läskänslan? Vi lät tre helt vanliga läsare testa varsin läsplatta.

När Apple släppte sin Ipad i USA såldes 50 000 stycken på två timmar.

Den amerikanska succén är ett faktum och när även flertalet svenska förlag väljer att släppa läsplattor är intresset stort. Ett betydande steg för e-boken i Sverige togs när de två stora internetbokhandlarna Bokus och Adlibris, under samma dag i februari i år, släppte sina egna läsplattor. Bokus kom med Cybook och Iriver, och Adlibris med Letto.

Nu väntas försäljningen av e-böcker sätta fart på riktigt.

Både Adlibris och Bokus läsplattor stöder formatet E-PUB, vilket innebär att de är öppna för alla e-böcker som kommer ut i Sverige.

Samtidigt lanserar Elib, Nordens ledande distributör av digitala böcker, vattenmärkta e-böcker som en av de första aktörerna i världen. Detta gör det möjligt att läsa e-böcker på läsplattor, mobiltelefoner och datorer samtidigt som upphovsrätten skyddas.

Piratförlaget hade redan år 2000 en pådrivande roll på den svenska e-boksmarknaden. Förlaget lät då digitalisera ett femtiotal titlar. Vid

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 56

tidpunkten fanns det dock inga andra sätt att läsa e-böckerna än på datorskärmar.

– Det vi sett hittills på e-boksmarknaden är bara en försmak.

Inom det närmaste året kommer läsplattornas teknik att utvecklas väldigt mycket. När de dessutom får 3G-uppkoppling kommer läsarna att upptäcka hur smidigt och lättillgängligt man kan få tag i nya och gamla böcker, säger Mattias Boström, e-boksansvarig på Piratförlaget.

Fördelarna med e-böcker är givetvis att det ryms flera tusen böcker i en och samma läsplatta. Och det är inte som att läsa på en datorskärm – läsplattan använder tekniken elektroniskt bläck, som faktiskt är lika läsvänligt som text på papper. Det finns tre sätt att fylla sin läsplatta med e-böcker. Köpa, låna eller ladda ner gratisböcker från nätet. Eftersom läsplattan bara kräver energi för att bläddra kan den användas länge innan den behöver laddas, mellan 7 000 och 10 000 sidor klarar de flesta modeller.

VI TE

”Praktiskt och lättläst, men inte helt ergonomiskt ”

3 L

LÄSP

STAR

ATTO R

ANDRA LÄSPLATTOR PÅ MARKNADEN: Apple Ipad Neolux Nuut Cybook Gen3 Gold Edition Iriver Story Sony Pocket Reader Sony Touch Reader Kindle från Amazon

ADLIBRIS LETTO

COOL-ER

CYBOOK OPUS

Storlek: 184 x 120 x 10 mm.

Skärmstorlek: 6 tum.

Vikt: 220 gram.

Batteritid: 8 000 sidor.

Minne: 512 MB. Cirkapris: 1 495 kr.

Storlek: 159 x 108 x 10 mm.

Skärmstorlek: 5 tum.

Vikt: 220 gram.

Batteritid: 8 000 sidor.

Minne: 512 MB. Cirkapris: 2 600 kr.

Storlek: 108 x 151 x 10 mm.

Skärmstorlek: 5 tum.

Vikt: 150 gram.

Batteritid: 8 000 sidor.

Minne: 1GB. Cirkapris: 2 490 kr.

Testare: Ola Anundi

Testare: Hanna E Lindberg

Testare: Per Boström

Alltigenom är Letto behaglig och enkel att använda. Textstorleken justeras lätt till bra storlek. Läsplattan ser dessutom trevlig och inbjudande ut, och kan fås i ett flertal färger.

Det var inga svårigheter för mig att komma i gång med den efter att jag laddat det inbyggda batteriet. Den bifogade svenska snabbguiden hjälpte mig på traven.

Men sidbläddringen tar lite väl lång tid, man får vänta en stund innan nästa sida laddats upp. Man kan ju snabba på läsningen genom att bläddra i förväg, innan man läst de sista raderna, men det kräver viss övning.

Skärmen blänkte en del, men sedan jag justerat in sänglampa och bok i rätt vinkel gick det bra. I vårsolen på altanen var den ett gott sällskap och det var inga problem att läsa i det starka ljuset. Jag testade även att ladda in några nya böcker, och det var inte alls svårt.

Som alternativ till vanliga böcker är Letto lite för långsam. Men under en lång semester är det ju perfekt!

I teorin gillar jag idén med en läsplatta. Tänk så smidigt, att kunna gå runt med hundra böcker men inte behöva kånka på mer än 220 gram. Den här plattan, vars utformning är som en tunnare pocketboks, är perfekt för långresan. Inte minst om du flyger med något lågbudgetbolag som gjort övervikt till affärsidé.

Texten på läsplattans skärm påminner faktiskt väldigt väl mycket om texten i en vanlig bok. Jag gillar att man kan ändra storleken. Det är lätt att bläddra, men knappen bjuder på aningen mer motstånd än vad mitt tålamod klarar av. Tio sidor går bra, men uppåt hundra skulle ge mig träningsvärk i tummen.

Jag saknar ändå bokkänslan, och framför allt möjligheten att kludda anteckningar i marginalerna. Jag är den typen av läsare som tycker om att stryka under, gå tillbaka och läsa om fina passager. Är man inget datorsnille kräver förstagångsnavigeringen en del av läsaren. För mig blev det en timme med manual istället för Hjalmar Söderberg. Ändå – har man tagit sig igenom det tekniska väntar en stor fördel: Plattan är platsen för böcker som är slut på förlagen.

Läsplattan från Bokus är väldigt lätt och skön att hålla i handen. Det är hyfsat enkelt att komma i gång, men menysystemet är verkligen ingen höjdare – här har man inte kopplat in någon interaktionsdesigner direkt …

Men när jag navigerat mig igenom det traggliga och långsamma menysystemet, in i en bok, fungerar läsningen bra. Texten är lika lättläst som i en bok och inget ljus reflekteras i skärmen. Jag saknar dock bakgrundsljus, det hade varit jätteskönt att kunna läsa utan lampa. Bra att man kan zooma texten och vända på läsplattan för att få bredare rader, men det ser jag snarare som en självklarhet än ett plus. Det går snabbt att bläddra, efter en timme har jag fortfarande inte ont i tummen.

Undvik dock att läsa något i pdf-format, då klipper läsaren bort text längst ner på sidan och beter sig allmänt konstigt.

Jag saknar också en laddare. Man måste ladda genom att koppla in en usb-kabel i datorn, vilket innebär att datorn måste med på resan …

+ Lätt att komma i gång. + Ligger bra i handen. + Förhållandevis billig.

– Långsam bläddring – Läsaren hänger sig då och då.

+ Resenärens bästa vän. Plats för 100 böcker och väger som en pocket. + Textstorleken kan anpassas.

– Bokkänslan går förlorad. Går inte att anteckna.

– Priset är saftigt.

+ Liten och lätt. + Lättläst text.

– Svårförståeligt och långsamt menysystem.

– Ingen laddare.

– För dyr.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 57

KATERINA JANOUCH:

”Det är intressant att gräva i vad som händer i oss när känslorna och huvudet vill olika saker” Den unga kvinnan ser på sitt nyfödda barn en sista gång innan hon springer därifrån.

Någon minut senare öppnar barnmorskan Cecilia Lund dörren och hittar det lilla byltet på parkeringen utanför BB. Hittebarnet är en stark historia om föräldraskap och jakten på det som är viktigt i livet.

CECILIA KAN INTE FATTA DET. Hur kan någon bara lämna sitt barn på en parkering? Långsamt börjar en historia nysta upp sig om tuffa besvikelser och solkiga barndomsminnen.

– Det var viktigt för mig att lyfta fram traumat bakom händelsen.

Att skapa en bakgrundsbild till varför kvinnan lämnar bort sin bebis, säger Katerina Janouch, författare till den tredje boken i serien om Cecilia Lund.

Nyhetsrapporteringar om upphittade spädbarn, sådant som hänt i verkliga livet, formade idén till boken. Förra året hittade till exempel en pojke i Danmark en övergiven bebis i en buske.

– Det finns något fascinerande över det. Det är oerhört tabubelagt och förbjudet. När Cecilia och hennes kolleger hittar barnet vid förlossningskliniken blir det dessutom en väldigt stark kontrast till den värme och kärlek som finns där. De kan inte riktigt ta in det, att någon självmant har valt att lämna ifrån sig sitt eget barn, säger Katerina Janouch.

I boken får Cecilia Lund också veta att hon är gravid och väntar sitt femte barn. Känslorna är splittrade. Glädjen blandas med osäkerhet.

Ska hon tillbaka in i småbarnslivet med vaknätter? Och hur bra är det egentligen mellan henne och John? Fyra barn, otrohet och vardagen har kommit emellan. Och ibland tänker hon på den andre mannen, fast hon inte vill. Hon kan bara inte hejda det.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 58

– Det är intressant att gräva i vad som händer i oss när känslorna och huvudet vill olika saker. Tankar som man inte kan stoppa.

Hittebarnet skildrar många av vardagslivets svårigheter. Tvivel kring äktenskapet är en. Föräldraskapets och omgivningens förväntningar och krav är en annan.

Cecilia Lund är typen som skrubbar handfatet, samtidigt som hon borstar tänderna. Hon har en känsla av att hon alltid kan göra mer.

Hon är en duktig flicka som vill få ett högt betyg som mamma och hustru och barnmorska och dotter. Och hon vill ha ett skinande hus.

– Det har gått så långt i dagens samhälle att det perfekta hemmet blir ett bevis för hur lyckad man är. Det ska glänsa, skina och vara dammfritt.

Vi omges av livsstilsmagasin med lyckliga människor i och det är inte helt enkelt att värja sig, säger Katerina.

Vad vill du att läsarna ska bära med sig efter att ha läst Hittebarnet?

– Framför allt är det här underhållning. Läsarna får släppa sin egen vardag ett tag och kliva in i en annan värld och en annan familj, som ställs inför olika val. Kanske kan boken också väcka tankar om vad som är viktigt i livet och hur man själv vill leva sitt liv.

KATERINA JANOUCH Ålder: 46.

Bor: I villa i Bromma.

Familj: Maken Robert och fem barn mellan 8 och 21 år.

Läser: Älskar biografier.

Läser inte: Blodiga deckare.

Förebild: Alltid mamma, men annars är barnmorskorna Cayenne Ekjordh och Nicole Silverstolpe kloka, coola och kompetenta förebilder.

Motto: Allt ordnar sig.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 59

KATERINA TIPSAR: SMÅBARNSFÖRÄLDRAR – SÅ HÅLLER NI KÄRLEKEN VID LIV 1. Somna aldrig osams.

2. Prata ut om sådant som ni har på hjärtat.

3. Gör saker på tu man hand ibland, utan barnen.

4. Kom ihåg vilka ni var när ni blev kära och håll den bilden levande.

”Kanske kan boken väcka tankar om vad som är viktigt i livet” HITTEBARNET Graviditeten är lika oväntad som förvirrande för barnmorskan Cecilia Lund. Är äktenskapet tillräckligt stabilt för att klara av ännu ett barn? Och vad ska resten av familjen och släkten säga? En sen kväll hittar Cecilia ett övergivet barn på marken utanför sjukhuset. Vem har lämnat barnet – och varför? Vilka mörka hemligheter och krafter är så starka att modern är redo att ge upp sitt nyfödda barn?

Utgivningsdag 8 september 2010 / Mjukband med flikar / 450 sidor / Omslag Nina Leino / ISBN 978-91-642-0315-1

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 60

Hur skulle du själv beskriva boken?

– En underhållande och spännande historia, fylld av kärlek, svek, spänning och en hel del vardagsrealism.

Hur många böcker blir det om Cecilia Lund?

– Jag har en grundidé att skriva tio böcker i serien. Det är tacksamt att skriva om Cecilias värld på förlossningskliniken, eftersom det är så lätt att skildra spännande öden i den miljön. Det blir bra storyer helt enkelt. Och jag är själv nyfiken på vad som ska hända längre fram.

Katerina har gjort praktik på Danderyds sjukhus och BB Stockholm inför skrivandet av varje bok.

– Det är en ynnest att få vara där. Det händer mycket på människors egna lilla bebisfabrik.

Nu har hon en trogen skara fans som är barnmorskor. De hör av sig och berättar om sin vardag på förlossningsklinikerna, något som också fungerar som inspiration för skrivandet.

Du har skrivit ett 30-tal böcker nu, hur har du utvecklats som författare under den tiden?

– Jag har hittat mitt tilltal och vet att jag kan. Jag har en större trygghet i min författarröst nu.

Hur lägger du upp skrivandet?

– Jag börjar med att skriva synopsis, en grov skiss för dramaturgin

i varje kapitel. Sedan skriver jag prologen som sätter an tonen i boken.

Jag vrider och vänder gärna på texter och skruvar till saker och ting.

Jag nöjer mig inte med det självklara, det första som jag kommer på.

Sedan sätter jag i gång med att skriva om hur de olika karaktärerna mår, vilka relationer de har och vad som händer i deras liv.

Hur lång tid tog det att skriva Hittebarnet?

– Det tog sammanlagt ett år, men jag har haft den i huvudet en längre tid.

Vad är det bästa med författarskapet?

– Det är en ren njutning när man får till det där flytet och storyn bara kör i väg och lever sitt eget liv. Det är jättespännande även för mig att se hur karaktärerna agerar och hur historien tar form.

Du skriver böcker, föreläser, bloggar, tycker till i tv-soffor. Hur hinner du med allt?

– Jag gör listor som jag bockar av och så koncentrerar jag mig på en sak i taget. Sedan är jag väldigt effektiv, rensar i almanackan och ser till att ha obruten tid till att skriva på mina romaner.

Hur länge kommer du att fortsätta skriva?

– Tills jag dör. Precis som min mormor gjorde, hon var också författare.

Nya Barnliv – nu i omarbetad och uppdaterad utgåva I höst kommer Katerina Janouch ut med ytterligare en bok. Det är faktaboken Nya Barnliv, en uppdaterad version av kritikerrosade Barnliv, som även innehåller helt färska texter. Boken täcker ett brett spektrum från början av graviditeten ända tills barnen har vuxit upp och ska flytta hemifrån.

– Det är en stor handbok för den moderna barnfamiljen, fylld av konkreta råd om allt från blöjor och amning till tonårsrevolter, berättar Katerina.

NYA BARNLIV Boken är tänkt som en praktisk och samtidigt underhållande handbok på den spännande föräldraresan.

Den ger dig inte bara goda råd utan också uppmuntran i jobbiga stunder. Här kan du läsa om allt från de första åren med blöjbyten och barnsjukdomar till skolstart och tonårsrevolt – och den avlägsna dag då ditt barn ska flytta hemifrån.

Utgivningsdag 6 oktober 2010 / Mjukband med flikar / Ca 740 sidor / Omslag Annika Lyth / ISBN 978-91-642-0321-2

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 61

”lappglans, pas och solariemA När radioprofilen Morgan Larsson gör författardebut blir det med en generationsroman som väcker ungdom och åttiotal till liv. Pastellfärger och läppglans, kyssar och solariedyrkan blandas med längtan, desperation och humor. Radhusdisco är en varm och rolig bok om Morris färd mot vuxenvärlden i åttiotalets Trollhättan.

JOURNALISTEN OCH PROGRAMLEDAREN MORGAN LARSSON är känd som en av två programledare i programmet Christer i P3. Bästa vännen och kollegan Christer Lundberg utgör den andra halvan av programledarduon. I radio berättar Morgan ofta om minnen från sin uppväxt i Trollhättan, men han har sparat de allra bästa historierna till sin första roman.

– Även om Radhusdisco handlar om min uppväxt i en småstad så är det inte alls någon uppgörelse med staden. Den vill varken ta revansch eller ge tillbaka, utan i stället lyfta fram vilket äventyr uppväxten i den miljön verkligen kan vara, säger Morgan Larsson.

Trots att boken bygger på minnen är huvudpersonen Morris inte Morgan själv, hävdar den nyblivna författaren, bara för att i nästa stund säga ”jag” i stället för ”Morris” när han drar en historia ur boken.

– Oj, ja ibland är det svårt att skilja på oss. Morris är inte jag, men det finns å andra sidan ingen i hela världen som är så mycket Morris som jag.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 62

Läsaren följer Morris från lågstadiets fundersamma sjuåring till högstadiets upplevelsetörstande tonåring. Runt honom finns allt det som vardag och helg på åttiotalet kunde bestå av. Högstadiedisco med Miss Wet T-shirt-tävlingar, solariemästerskap (vem kan bli brunast på en vecka?) och klasskompisar som klipper av fliken under tungan för att kunna sträcka ut den lika långt som Gene Simmons i Kiss.

Nittio procent av händelserna i boken är helt sanna, hur otroliga de än kan verka många gånger, men karaktärerna är uppdiktade så att ingen ska känna sig utpekad, säger Morgan.

Morris är varken mobbingoffer, tuffing eller mes, utan en kille som tillsammans med sina vänner letar sig fram i den så snabbt föränderliga värld som ungdomstiden är. Han är vilsen, rädd och modig på samma gång.

– Jag skulle inte säga att Morris har dålig självkänsla, inte alls, men han har en ungdomlig självkänsla. Den är instabil eftersom han inte lärt känna sig själv så bra, vilket gör att han (precis som hans jämnåriga)

tellfarger sterskap ” MORGAN LARSSON Ålder: 40 år.

Bor: Majorna, Göteborg.

Yrke: Programledare för Christer i P3 och konferencier.

Intressen: Musik (spelar gitarr), film, skriva, läsa, träna (fotboll).

Läser helst: Herman Hesse, Haruki Murakami och faktaböcker om allt möjligt.

Skrivteknik: Jag utgår ifrån en känsla och ger mig inte förrän jag hittat den enklaste skildringen dit.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 63

Det skulle aldrig Att man värvas till

hända idag:

en solarietävling av gymnastikfröken på runast på två veck or” är det som gälle Jag minns att jag r. fick en massa blå sor på bröstet och tvungen att smörja var in mig med kylbalsa m för att kunna so på nätterna. Ändå va kom jag bara tvåa i täv lingen. Förstapris var en solsemeste r till Florida. Vinna ren såg ut som ett fotonegativ efter he mkomsten. högstadiet, där ”b

Att ens kvinnliga

med klassen.

högstadielärare är

topless på badresa

n

Att man har axelvad dar i lager på lager; först axelvaddar på T-shirten, sen på ka vajen, och till sist på ytterjackan. Fast man ska aldrig sä ga aldrig, axelvad darna är på väg till Beware! baka.

Morris och kompisen Linus snackar tjejer och rockmusik, på lågstadiet.

Väggarna pryddes av Kissplanscher och speciellt en var nioårige Linus favorit. Överst på den stod ”Love Gun”, vilket var namnet på en skiva med bandet. Enligt Linus handlade titeln om kvinnan i förgrunden. ”Det är henne alla i Kiss är kära i”, sa han. ”Det är hon som är Gun.” När jag såg närmare på planschen förstod jag dem.

Hon var allra snyggast av de snygga kvinnorna på bilden. ”Vem i Kiss tror du kommer att få Gun?” frågade han.

Jag skakade på huvudet. ”Jag vet inte”, sa jag. ”Jag tror Paul Stanley”, sa Linus och pekade på mannen med svart stjärna över ögat.

Om Gun gått i vår klass var det ingen tvekan om vem som skulle ha fått henne, tänkte jag. Precis som han nu senast fått självaste Susanne i 3b skulle det naturligtvis ha varit Linus själv.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 64

lyssnar på råd som ibland leder helt rätt, och ibland helt åt skogen, förklarar Morgan. Morris har precis som jag en konstig förmåga att hamna i lag med personer som det händer mycket kring, vilket gör Morris tillvaro extremt händelserik trots att han själv inte är extrem eller speciellt aktiv som person.

Scenen är sjuttio- och åttiotalets Trollhättan, men det skulle kunna vara vilken svensk stad som helst. Med höghus, radhuslängor, en stor industri, skolgårdar och pojk- och flickrum. Morgan menar att jobbet på radion gjort honom till en bättre berättare.

– Jag tror inte att jag hade kunnat skriva boken utan radiojobbet. I sändning tvingas jag skapa omedelbara bilder åt lyssnaren i det jag säger, annars blir det ingen respons. Och jag arbetade på samma sätt när jag skrev boken, allt för att få ett så direkt språk som möjligt. Jag vill nå till hjärtat, känslan. Skriver man för komplicerat når man bara hjärnan.

Morgan har lyckats fånga en stämning som känns äkta och ärlig utan att för den skull bli naiv eller banal. Berättelsen rör vid det som vilar i minnet sedan barnsben. Lukterna, uttrycken och känslorna.

Detaljbeskrivningarna är imponerande träffsäkra.

Morgans Nostalgilista de i vita tubsockor Byxbenen nedstoppa rsk Segla or n, och påsydda lappar Insydda kilar i jeanse n t-shirt till kavaj Axelvaddar på allt frå tell) svart, men gärna i pas Smal skinnslips (ofta Benvärmare oft pgl Läp ans med fruktd ka?) blir brunast på en vec Solarietävlingar (vem frilla Permanentad hockey l spe ngKo y Donke ode s-m les Top d Blå Puch Dakota-mope r Young eve For och n Tryckare, som Heave

Vem ska läsa Radhusdisco?

– Boken är till för alla som en gång varit eller är unga. Det spelar ingen roll om det hände på 80-talet eller inte, men var man ung då så har man troligen lite extra roligt när man läser eftersom ens egen ungdoms tidsmiljö spelas upp.

Hur kändes det att få boken antagen?

– Fantastiskt och ogripbart. När jag lagt på luren, efter att Sofia från Piratförlaget ringt, blev jag så himla glad att jag kort därefter var tvungen att googla upp Sofia för att kolla att hon verkligen fanns. Och det gjorde hon, tack och lov. Och när jag hör mig själv berätta om bokutgivningen för andra tycker jag fortfarande det låter som att jag hittar på. Det känns overkligt bra, alltså.

Har du alltid drömt om att bli författare?

– Nej, det har jag inte. Inte för att jag inte tycker om att skriva, utan mer för att jag är uppväxt i en miljö där författare var något ”andra” människor blev. Min farfar, till exempel, var bonde och läste inte en enda bok i hela sitt liv. Det var han dessutom mycket stolt över. Samtidigt hjälpte han mig när det kom till berättande. Han kunde ofta slänga till mig en knippe Allers när jag var liten och be mig slå upp de roliga historierna. Sedan lade han sig på rygg i soffan med kepsen neddragen över ögonen och sa: ”Morgan, läs nu något riktigt roligt för mig.”

Jag kunde läsa 20–30 historierr de varje gång, och möjligen skrattade han till på två av dem.

Men de där två gångerna jag fick farfar att flina var värt alltihop, och jag kämpade som en dåre förr att förmedla historierna så bra jag bara kunde. På det sättet lärde jag mig olika sätt att betona och berätta på. Hade jag vetat då att en författare egentligen bara är en berättare, hade jag kanske redan då börjat drömma om att bli det.

Har du några nya bokplaner?

– Ja, det har jag, även om jag än så länge är lite tagen på sängen av den här utgivningen. Det har gått väldigt fort allting, så framtidsplanerna är inte speciellt konkreta, även om de finns. Till exempel vore det såklart roligt att göra en sorts fortsättning på Radhusdisco.

RADHUSDISCO En varm och rolig barndomsskildring där vi får följa Morris genom hela skoltiden, från slutet av sjuttiotalet och in i åttiotalet. En period när filmisar med Zeb Macahan och varma mackor framför Nöjesmaskinen var självklarheter.

Utgivningsdag 8 september 2010 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 300 sidor / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0332-8

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 65

”Minnet efter mamma får finnas med ännu en gång” Petra Östergren var med om det ofattbara.

Känslorna efter mordet på hennes mamma kläddes i ord och blev grunden till en romantrilogi. I höst kommer första delen av Berättelsen om Esmara.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 66

”Tornedalen är unik i sin historia, kultur och miljö”

EN LITEN FLICKA SITTER ENSAM I ETT HUS, traumatiserad och stum efter en ofattbar tragedi. Hennes mamma har precis slagits ihjäl och spåren efter mordet syns överallt.

Flickan sitter där hela natten, beskyddad av sin hund, innan hon blir hittad av grannen som larmar polis och ringer efter släktingar.

Det är inledningen till Berättelsen om Esmara. Men delvis också slutscenen i Petra Östergrens självutlämnande bok Att komma till ro med det allra värsta. Där berättar hon i korta bilder om uppväxten med sin alkoholiserade mor, stunderna av ren mamma/dotter-lycka, barnets och tonåringens förvirring av de ständiga sveken och det som kom att bli det värsta tänkbara slutet – mordet. Mamman misshandlades till döds av sin före detta pojkvän.

Det har gått 14 år mellan böckerna. Petra säger själv att hon ville utgå från det hon kan något om i sin nya roman. Hon kan sorg. Hon vet hur det är att mista någon man älskar. Och hur man tar sig tillbaka till ett liv som innehåller glädje igen.

Petra Östergren var 22 år när det hände. Inte en liten flicka, som bokens Esmara. Men den brokiga bakgrunden, ensamheten, sökandet efter trygghet i skuggan av äventyr och utmaningar, det delar hon med sin huvudkaraktär.

– Jag förstår att folk kan tro att Esmara är jag. Hon kommer från en liknande erfarenhet men har en annan personlighet. Hon är snarare sådan jag skulle vilja vara.

Esmara växer upp till en rakryggad ung kvinna, med stark integritet och en intensiv längtan bort från glesbygden i Kuivakangas, en by nära Övertorneå. Hon hamnar i Stockholm där hon pluggar på Handels-

högskolan samtidigt som hon börjar göra affärer på en expansiv fastighetsmarknad.

Inspirationen till huvudpersonen hittade Petra Östergren under 1990-talet då hon var inblandad i omskrivna feministbråk. Hon hade kontroversiella åsikter om kvinnor och sexualitet och drev ett eget företag med en självförsvarsmodell som affärsidé. Hon blev ett tacksamt villebråd för skvaller.

– Jag fick höra en massa vildsinta historier, men ganska snart kände jag att berättelserna egentligen inte handlade om mig, det verkade finnas ett behov av att prata om en sådan typ av kvinna. Så då tänkte jag att det vore spännande att skapa en sådan skönlitterär figur.

Idén till trilogin kom egentligen redan då. Petra skrev ner de första och sista sidorna. Sedan kom feministiska bokprojekt, flera år av offentligt debatterande och en doktorandutbildning emellan.

Historien utspelar sig till stor del i Tornedalen, där hon tillbringat sin barndoms somrar hos morföräldrarna. Mormors fars historia, som finns nedtecknad i memoarer, blev underlaget till Esmaras bakgrund.

Petra Östergren hoppar vågat mellan verklighet och fiktion. Esmaras efternamn och platserna hon kommer ifrån är autentiska medan bråken om egendomar och mark är påhittade. En karaktär, en bifigur, är hämtad direkt från verkligheten, resten är lekfullt påhittade men baserade på vänner och familjemedlemmar.

– Jag tror att de börjar bli lite oroliga däruppe, gammelmostrarna pratar mycket om det, säger Petra och skrattar till.

– Men jag tänker själv mycket på det, hur folk ska ta mina tvärvändningar mellan verklighet och fantasi. Annars har alla reagerat väldigt

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 67

PETRA ÖSTERGREN Ålder: 45 år.

Familj: Ja, en härlig brokig sådan!

Bor: Lägenhet i centrala Stockholm, gård i Tornedalen.

Tidigare utgivna böcker: Slå tillbaka! Handbok i självförsvar, F-ordet. Mot en ny feminism, Porr, horor och feminister, Att komma till ro med det allra värsta. Övrigt: Påbörjade hösten 2008 doktorandutbildning i socialantropologi vid Lunds universitet.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 68

”Jag vill ge läsarna en upplevelse” positivt och tycker att det är roligt. Det känns lite som om vi genomför ett kreativt projekt tillsammans.

Esmara rör sig dessutom i samma miljöer som Petra Östergren rört sig i. I den första delen får läsarna följa med in i den alternativa vänsterrörelsen, militanta feminismen och till gayvärlden – men också till miljöer som författarinnan själv bara varit i utkanten av, som fastighetsvärlden, näringslivet och överklassen.

– Hon går igenom sitt 80-, 90- och 2000-tal i trilogin. För att kunna skriva om det var jag själv tvungen att ha gått igenom det. Nu har jag det. Det har fått mig att mogna och bejaka livet på ett nytt sätt. Jag vill ge läsarna en upplevelse genom en riktig berättelse, låta dem få komma in i en annan värld.

Samtidigt finns en grundfråga som löper som en röd tråd genom hela boken: Hur överlever en ung kvinna ett trauma?

– Hur hanterar man det känslomässigt? Vad får det för effekter i livet, i kärleken och i möten med andra människor?

Men det är också en bok om kärlek och kärlekens helande kraft.

Om trevande försök, tillit som långsamt byggs upp. Om en egensinnig karaktär som försöker hitta sin väg, nå toppen och ett oberoende.

Har du bearbetat din mammas död igen under arbetet med den här boken?

– Ja, jag har faktiskt det. Vissa saker som är smärtsamma i boken skrev jag på ren känsla. När man har varit med om det som jag varit med om så finns det med en varje dag. Det behöver inte vara plågsamt hela tiden, men det finns där. Och paradoxalt nog ger det en insikt om och tacksamhet över att få existera, glädjas, leka, älska och bara njuta av livet.

Kanske har arbetet med boken framför allt gjort att jag fått en djupare förståelse för mig själv och hur hennes död har påverkat mig.

– Samtidigt är det skönt att minnet efter mamma får finnas med ännu en gång, i ny form.

De senaste tre åren har Petra Östergren tillbringat tre–fyra månader om året i sin 17 kvadratmeter stora skrivarstuga i Tornedalen. Där kom Berättelsen om Esmara till.

Boken är fylld av vackra naturbeskrivningar, hämtade direkt från utsikten utanför skrivstugans fönster.

– Det finns en annan poetisk klang när jag skriver om Tornedalen. Att få se ut över ängarna och det bördiga jordbrukslandskapet, gå skogspromenader, se renarna beta och älgar stryka förbi i skymningen ...

Det finns inte mycket som gör mig lyckligare. Tornedalen är unikt i sin historia, kultur och miljö.

Inom fyra år planerar Petra Östergren att ha del två och tre klara.

Därefter hoppas hon kunna fortsätta med andra skönlitterära bokprojekt.

– Jag har flera idéer och ett påbörjat manus. Tidigare har jag alltid varit driven av att försöka förändra världen med mitt skrivande, jag har varit mer politisk och intellektuell. Det här arbetet är lustfyllt, det känns som en lyx. Jag skulle gärna göra det på heltid resten av mitt liv.

BERÄTTELSEN OM ESMARA Hon lämnar Tornedalen för Stockholm. Hon ska börja på Handelshögskolan och dessutom ta hand om släktens hyreshus på Dalagatan. Med iver och självförtroende tar sig den egensinniga Esmara an huvudstaden. Romanen tar oss med till såväl Tornedalen och en släkts starka traditioner som åttiotalets Stockholm med fastighetsboom, livligt uteliv och alternativa miljöer.

Utgivningsdag 15 september 2010 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 400 sidor / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0291-8

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 69

ULF KARL OLOV NILSSON, UKON Ålder: 45 år.

Bor: Göteborg.

Familj: Fru och två barn.

Uppvuxen: I Robertsfors, Västerbotten.

Bakgrund: Är poet, leg psykolog, leg psykoterapeut.

Har egen mottagning i Göteborg och arbetar som psykolog på Sahlgrenska sjukhusets cancerklinik samt på Carlanderska sjukhusets fertilitetsmottagning.

Nominerades till Augustpriset för diktsamlingen Synopsis.

Intressen: Arbetet, löpning med musik i hörlurarna, ska springa sitt andra Stockholm Maraton i juni.

Gillar att dricka öl och laga mat. Gärna samtidigt.

CAROLINE AF UGGLAS Ålder: 38 år.

Bor: På landet utanför Kungsängen nordväst om Stockholm.

Familj: Maken Heinz Liljedahl (musiker, producent), barnen Eddie-Lee, 9, Otis, 3, och Heinz dotter Olivia, 14. Hästen Chess, hunden Rita (en dobbermann).

Uppvuxen: I Stockholm.

Bakgrund: Studerade vid Calle Flygares teaterskola och har arbetat som taltränare och sånglärare. Har vunnit frågesporttävlingen På Spåret, deltagit två gånger i Melodifestivalen och kom tvåa med Snälla, snälla 2009. Är en av upphovsmakarna till tv-formatet Körslaget, har gett ut fem skivor, bland annat en med tolkningar av Janis Joplin (Joplin på svenska).

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 70

Artisten och allkonstnären Caroline af Ugglas hade bestämt sig för att skriva en bok innan hon dör. Hon visste bara inte hur. Hon letade efter en skruv, något som stack ut och någon som kunde leda henne. Hon hittade UKON, som är både poet och psykolog.

Under mängder av terapitimmar utspridda över ett och ett halvt år borrade de sig ner i Carolines liv. Resultatet blev den nakna bekännelsen Hjälp, vem är jag?

CAROLINE AF UGGLAS ÄR DEN framgångsrika sångerskan och körledaren som delat folket i två. Antingen tycker man om henne eller också gör man det inte, likgiltighet tycks inte följa i hennes spår.

Ulf Karl Olov Nilsson är den Augustprisnominerade poeten – kallad UKON – som också är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och bland annat arbetar på Sahlgrenska sjukhusets cancerklinik.

Deras vägar korsades när de båda skulle uppträda på ett bibliotek på Åland. När UKON hade klivit ner från scenen sprang Caroline af Ugglas fram, presenterade sig och frågade om de skulle skriva en bok ihop.

Bara så.

– Det var ödet och en slump. Jag har gått till många psykologer och terapeuter i mitt liv, och när jag fick idén om att skriva en bok tillsammans med någon så sökte jag efter en som kunde föda min hjärna. Inte bara en som svarar ”jaha” när jag berättar om mitt liv. Så står den här mannen på scenen och läser sin poesi. Alla skrattar, han har ett fantastiskt rörelsespråk och jag läser i programmet att han också är psykolog. This is my man, tänkte jag och rusade fram till honom.

UKON var skeptisk till en början. Först och främst till om Caroline af Ugglas över huvud taget menade allvar.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 71

I bokens inledningskapitel, under den första timslånga sessionen, säger han: ”Jag blir lite förbryllad av ditt förslag att träffas och prata på det här sättet. Man skulle kunna se det som att du egentligen eftersträvar en riktig psykoanalys eller psykoterapi, men inte riktigt vågar.”

Vad som följer är tretton sessioner, samtal, där Caroline af Ugglas blottar sin själ, sin historia, sin ångest, sina depressioner, sitt tidigare missbruk av psykofarmaka, sina nio dygn i häkte.

I en passage berättar hon om en av gångerna då hennes mamma och pappa hämtar henne hos polisen. På väg hem hoppar hon ur bilen i en rondell och rymmer. Pappa springer efter och får tag i henne. Hon skriker högt: ”Han våldtar mig, han våldtar mig!” Polisen kommer igen.

Det är en modig bok.

– Tack.

Varför ville du skriva den?

– Innan jag dör ville jag skriva en bok om mitt liv, men jag kunde inte komma på hur den skulle göras. Vid frukostbordet en dag kom jag och Heinz, min man, på att det här var den rätta formen. Jag hade aldrig kunnat göra det när jag mådde som sämst. Då är man för självupptagen och för enkelspårig. Kreativt skapande kommer alltid efter svackor, när man kan se saker utifrån olika vinklar och få ut något gott av skiten.

Vad var jobbigast under den här processen?

– I början var jag orolig för hur det skulle vara att börja peta i de gamla såren, att de skulle börja blöda igen. Jag kommer alltid att vara mycket upp och ner, alltid ha dagar när jag är på uruselt humör. Jag har lärt mig under den här processen att jag är neurotiker. Neuroserna finns där hela tiden, men jag skiter i dem.

Man kan också säga att du propagerar för någon form av självhjälp.

Du menar att man faktiskt har kraften att ta sig ur sina depressioner, att man till slut måste dunka näven i bordet och säga att nu får det vara nog.

– Det är precis så det är. Man kan hela tiden välja om man vill ge efter och bli folkskygg och stanna inne eller om man ska trotsa sin oro och köra rakt på.

Tror du inte att många blir provocerade av den tanken?

– Jag vill inte säga att det är så enkelt för alla. Men jag vill ändå predika att det kan vara så enkelt för det hjälpte mig, och då hoppas jag att det kan hjälpa andra. Låter man sig själv fastna i de här neurotiska nonsenssituationerna som jag själv hamnade i tidigare så måste man någonstans fråga sig själv: Vad har jag för val? Det kan gå att ta sig ur det.

Du tycks ständigt omge dig med yttre stimuli och göra minst två saker samtidigt. Jag tänker på en sak som förre ärkebiskopen K.G. Hammar sa: ”Gode Gud, hjälp mig att göra mindre så att mer sker.”

– Men det är så mycket som sker ändå i min hjärna. Den är aldrig

tyst. Dialoger stör från höger och vänster, så för mig handlar det mer eller mindre om att hålla saker och ting på plats.

Du säger i en av sessionerna att du i hela ditt liv har varit rädd för att bli sinnessjuk.

– Ja. Men jag tror faktiskt att jag inte är så ovanlig eller ensam om alla de här nojorna. Allt handlar om vad vi gör med nojorna, hur vi lär oss att leva med dem. Jag vill visa att vi alla egentligen är lika under solen. Det viktiga är att man gör sitt bästa och att man menar väl.

UKON slogs av hur omedelbar Caroline af Ugglas är.

– Det var hennes raka och direkta språk som gjorde mig intresserad.

Hon besitter en otrolig kraft i sin önskan att säga sanningen, att säga som det är. Jag tror inte heller att hon lät sig censureras av att det låg en bandspelare på bordet. Därför är det en ärlig bok, en bok som inte luras.

Han konstaterar att han aldrig tidigare på en och samma gång har befunnit sig i båda sina yrken – poetens och psykologens – på ett så uppenbart sätt.

– Hennes syfte och mål har varit att hjälpa andra genom att vara öppen med sig själv och sina svårigheter. Jag tror inte att det finns någon liknande bok. Men jag tänker mig att boken delvis spelar i samma liga som Metallicas geniala gruppterapifilm, Some kind of monster. Men på individens nivå. Kanske.

Innan de träffades hade UKON ingen riktig koll på Caroline af Ugglas.

Efter några sessioner lärde han känna henne på djupet. Den andra, ytliga bilden, fick han se lite senare.

– Caroline hade fixat biljetter till Melodifestivalen i Scandinavium när hon skulle sjunga Snälla, snälla. Det var då jag för första gången förstod vad jag hade gett mig in på. Jag tänkte: oj då, det är ju henne jag ska göra en bok med. Det här kan bli stort! Det blev också uppenbart att det hon hade berättat för mig, att hon var som starkast när det gällde, i hettan, verkligen var sant.

har bra svar på allting. Jag skulle tycka om

HJÄLP, VEM ÄR JAG? Vi får följa med i Caroline och UKON:s lika insiktsfulla som tidvis dråpliga samtal. I denna unikt iscensatta självbiografi får vi vartefter se en livshistoria växa fram. En djupt personlig berättelse och bekännelse från en person mitt i ett liv fullt av körsång, hästar, knasiga upptåg, lidande och lidelse.

Utgivningsdag 22 september 2010 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 300 sidor / Omslag Eric Thunfors / Omslagsfoto Peter Knutson / ISBN 978-91-642-0309-0

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 72

UKONS TRE LITTERÄRA FÖREBILDER 1. Charles Reznikoff, objektivistpoet som bearbetat amerikanska rättsfall, sublimt och skrämmande. Jag översatte och gav ut en diktvolym av honom i höstas.

Hittills noll recensioner.

2. Sigmund Freud, för stilen, variationen, räcker ett helt liv.

Favoritpassage: kapitel sju i Drömtydning.

3. Ingeborg Bachmann, min bästa läsupplevelse 2009 var Bachmanns Malina.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 73

Nya äventyr för

r o t k o r P r Dok to

Det började med ett pruttpulver. Och fortsatte med ett badkar som kan resa i både tid och rum. I höst kommer Jo Nesbøs tredje bok om den smågalne uppfinnaren doktor Proktor.

BOKEN DOKTOR PROKTOR OCH VÄRLDENS UNDERGÅNG handlar om en kör som sjunger gospel. Ganska uselt faktiskt. Körens dirigent har inga goda avsikter, han är rentav ond.

Mer än så kan inte författaren Jo Nesbø berätta om den tredje delen om doktor Proktor, när vi intervjuar honom.

– Det är det enda jag vet just nu, säger han.

Jo Nesbø är mest känd för sina framgångsrika deckare om polisen Harry Hole. Böckerna är översatta till över 30 språk och älskas av läsare i stora delar av världen. Då och då tar han dock paus från mordgåtorna för att skriva barnböcker.

Det började med Doktor Proktors pruttpulver. En historia om en professor som uppfinner pulvret som inte alls blev ett botemedel mot hösnuva, utan ett pulver som kan skjuta upp en person som en raket rakt upp i himlen. Professorn bor granne med flickan Lise och får snart sällskap av den kortvuxna pojken Bulle med knallrött hår som flyttar in på samma gata.

Trion hamnar i alla möjliga märkliga situationer tack vare doktorns tokiga uppfinningar.

Boken, som kom ut 2007 i Norge, blev en omedelbar succé i hemlandet. 30 000 sålda exemplar, 15 veckor på topplistan och rättigheterna sålda till 19 länder.

I uppföljaren Doktor Proktors tidsbadkar har doktorn färdats i tiden med hjälp av ett badkar men har fastnat och kommer inte tillbaka eftersom tidstvålen tagit slut. Bulle och Lise får rycka ut och rädda honom.

Att skriva barnböcker och kriminalromaner skiljer sig egentligen inte så mycket åt, menar Jo Nesbø.

– Det handlar ju om att berätta en historia. Men skrivprocessen är roligare med en barnbok för den är mindre disciplinerad. Du är mer öppen för språkliga infall eller så kan en dialog dyka upp och få eget liv. Det absurda i en sådan dialog kan vara själva poängen. Den typen av dialoger skär du bort i en kriminalbok.

Kan du känna att karaktärerna färgar varandra? Blir din hårdkokta polis Harry Hole påverkad av att du skriver om den galna uppfinnaren doktor Proktor?

– Ha ha, det tror jag inte. Det kan jag i så fall inte se själv. Men det är klart att du blir påverkad av allt runt dig när du skriver. När jag ser tillbaka på det jag skrivit om ser jag att det handlar så mycket om mitt liv.

Det var Jo Nesbøs i dag 11-åriga dotter som inspirerade honom till handlingen i första boken. Men det var en engångsföreteelse.

– Jag har märkt att hon tar all ära och säger till alla sina vänner att det egentligen är hon som skrivit Doktor Proktors pruttpulver.

Så jag vågar inte chansa och prata med henne om böckerna längre, säger Jo Nesbø och skrattar.

Men om hon kommer med en ny briljant idé?

– Då kommer jag nog stjäla den och hävda att den är min.

DOKTOR PROKTOR OCH VÄRLDENS UNDERGÅNG … KANSKE Den tredje boken om doktor Proktor och hans vänner handlar om en invasion från jordens inre, om körsång kontra turkisk marschmusik, om hur strumpor EGENTLIGEN försvinner i tvättmaskiner, om äkta grodmän och inte lika äkta grobianer. Plus om en sjubent spindel, en grillkung i exil i Sör-Tröndelag och världens undergång. Kanske.

Utgivningsdag 13 oktober 2010 / Inbunden / Ca 300 sidor / Illustrationer Per Dybvig / Översättare Barbro Lagergren / Omslag Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0291-8 / Utges även som ljudbok / Uppläsare Helge Skoog / ISBN 978-91-642-0333-5

PIRATFÖRLAGET MAGASIN

/ 74

Rakt på sak Vad gör du nu, Elin Lindqvist?

Dykning och prisregn

– Just nu befinner jag mig på Havelock, en liten djungelbeklädd ö i Andaman och Nicobarerna, där jag jobbar som dykinstruktör. Ögruppen tillhör Indien, och visst viner vindar från fastlandet förbi med rasslande sarier och lenghakjolar, smycken, Bollywoodfilmer, musik och religiösa fester, men Andaman har även sina egna starka färger. På en del öar bor stammar som från en parallell tid, som försvarar sig med giftiga pilar om någon utomstående skulle få för sig att lägga till vid deras stränder.

Och när kommer nästa bok?

– Jag håller på med ett nytt romanprojekt som har fått ligga lite på is här ute på Havelock.

Dykningen tar nästan all min tid. Men i mina tankar växer sig nästa berättelse allt starkare, präglad av research som jag gjort på det indiska fastlandet och av stämningen ute på Andamanöarna. Det är ett flerspråkigt projekt som jag kommer att utveckla under några intensiva skrivmånader i England i sommar.

ROSLUND OCH HELLSTRÖM OM SUCCÉN TRE SEKUNDER:

”Det kom en liten tår i ögonvrån” Ovanpå lysande recensioner belönades Tre sekunder med Svenska Deckarakademins pris för Årets bästa svenska kriminalroman 2009. Den blev även årets svenska kandidat till Skandinaviska kriminalsällskapets pris Glasnyckeln och SVT Drama har köpt filmrättigheterna till seriens fyra första böcker.

Hur kändes det att äntligen vinna Svenska Deckarakademins pris, ni har ju varit nominerade tre gånger tidigare?

– Det var onekligen en trevlig upplevelse, säger Börge. Anders brukar tjata på mig för att jag har så svårt för att visa känslor, men när vår förläggare ringde upp och berättade kom det för första gången en liten tår i ögonvrån.

Ni fick även Bokcirklar.se:s Stora läsarpris 2009 i kategorin Årets spänning. Är läsarnas pris ännu mer betydelsefullt?

– Svenska Deckarakademins pris delas ju ut av Sveriges absoluta experter på kriminallitteratur, så det är en jättefin varudeklaration. Att få läsarnas bekräftelse är en helt annan sak, och precis lika mycket värt.

Det är för läsarna – de andra experterna – vi skriver, menar Anders.

Hur kommer ni annars i kontakt med era läsare?

– Vi får så mycket mejl och nästan alla är så snälla. Vi svarar på allt.

Och så är vi ju ute på turnéer. Det är inte ovanligt att ett tvåtimmarsframträdande i stället tar fyra timmar, men det är så viktigt att ge läsarna den tid de vill ha. Det är nog en styrka hos oss, att vi är så lättåtkomliga och vanliga, säger Anders

Skulle ni ha kunnat skriva Tre sekunder utan era unika kontakter?

– Nej, det skulle vi inte ha kunnat. Det är så många hemliga människor som har ställt upp och hjälpt oss och gett oss information, menar Börge.

– Våra källor är helt jävla unika. Och de är en förutsättning för vårt ”hitta på-skrivande” som vi sedan lägger ovanpå, tillägger Anders. Att få lära sig av grovt kriminella personer, som suttit på anstalt i 30 år, hur man preparerar böcker med narkotika, det är så klart ovärderligt.

Vad kan vi förvänta oss av er härnäst?

– Vi avslöjar aldrig handlingen i förväg, men vi håller på med den sjätte boken om vårt poliskollektiv, säger Börge. Den innehåller en hel del bra miljöer …

Och nu blir det film. Hur inblandade är ni i den processen?

– Vi har skrivit första manusversionen till filmen som kommer att baseras på första boken i serien, för att ge den rätta känslan, men vi vill verkligen inte hålla på med det där. Bokdramaturgi är så väsensskild från filmdramaturgi så jag tycker att man ska separera dem, säger Anders.

Det finns bra exempel på när författaren skriver filmmanuset men oftast blir det inte så bra.

KONTAKTA OSS PIRATFÖRLAGET / KAPTENSGATAN 6 / 114 57 STOCKHOLM / TEL: 08-412 13 50 / FAX: 08-545 678 58 / INFO@PIRATFORLAGET.SE

Ann-Marie Skarp Förlagschef och VD ann-marie@piratforlaget.se

Mattias Boström Produktion/redaktion mattias@piratforlaget.se

Sofia Brattselius Thunfors Förläggare sofia@piratforlaget.se

Piratförlaget Magasin 2010

Cherie Fusser Marknadschef cherie@piratforlaget.se

Anna Carin Sigling Ekonomichef annacarin@piratforlaget.se

Jenny Palmblad PR / Information jenny@piratforlaget.se

Madeleine Lawass Försäljningschef madeleine@piratforlaget.se

© Piratförlaget 2010 Text: Tidningskompaniet Form: WDW Creative

Anna Hirvi Sigurdsson Redaktör anna@piratforlaget.se

FOTO: PETER KNUTSON (där annat ej anges) Karin Alfredsson (Sara Kadefors) Stellan Herner (Mark Levengood, sid 49) Johanna Jansson (Elin Lindqvist) Peter Jönsson (Liza Marklund & James Patterson) Jesper Egholm / Highlight (Anna Grue) Gabriella Corti (Jonas Jonasson) Mats Gerentz (Danny Wattin) Björn Terring (Monika Ahlberg) Stockholmsfotografen.se (Sara Lövestam) Nicholas Larsson Kopp (Morgan Larsson, sid 63, 65) Karin Törnblom (Morgan Larsson, sid 64) Orlando G Boström (Petra Östergren, sid 66)

Lars Jexell Försäljning lars@piratforlaget.se

Lottis Wahlöö Förlagskoordinator lottis@piratforlaget.se

Foto: Peter Knutson

RÄTTELSE: Rättigheterna för Jonas Jonassons fotografier som publicerades i 2009 års magasin innehas av Alex Tjoa.

ILLUSTRATIONER: Eric Thunfors OMSLAGSILLUSTRATION: Eric Thunfors TRYCK: Durin Productions AB, 2010 ISBN 978-91-642-8233-0

MISSA INTE VÅR HEMSIDA! TÄVLING AR!

TTAR- !

A F R Ö F JUER INTERV

SMAKP UR BÖC ROV KERNA

LYSSNA PÅ UTDRAG

FACEBOOK

BLOGGAR!

TW

IT T

ER !