NathalieIsaksson
"Det är dags, nu går vi", sa Ted som redan stod utanför tältet och tittade bort mot hotellet.
Gösta tittade förvånat på Ted. Visst låg han och sov i sovsäcken alldeles nyss? Gösta hade inte sett Ted lämna tältet. Gösta vände blicken mot Teds sovsäck och såg Ted sova. Han tittade på nytt på Ted som var utanför tältet.
"Hjälp!", skrek han från tårna, rakt ut.
Ted som stod utanför tältet tittade på Gösta och försökte lugna honom.
"Skrik inte, snälla du. Det är jag, Ted. Eller, det är en bit av mig. Den biten som inte sover. Du sover faktiskt också".
Gösta stirrade på honom och tittade snabbt mot sin sovsäck och såg sig själv sova i den.
Gösta skrek till igen:
"Hjälp!".
Ted drog upp hela dragkedjan på tältet och drog ut Gösta.
"Tyst, väck inte oss. Låt oss sova så vi... våra andra jag... kan gå på äventyr", sa Ted.
Gösta var rädd, darrade och behövde en förklaring. Ted lovade att förklara alltsammans men först måste de ta sig till hotellet. "Varför!?", flämtade Gösta.
Ted suckade och var både irriterad och besvärad över att Gösta inte förstod allt direkt på egen hand.
"Vi är just nu på en magisk plats i närheten av ett väldigt speciellt hotell. Det är nu äventyret börjar", sa Ted.
Gösta började hämta andan och kände sig aningen lugnare i den korta förklaringen. Han var ju här för att ta sig an ett äventyr så det kändes dumt att backa nu.
"Kom nu!", sa Ted. Gösta följde efter honom till hotellet.
Hotellet såg inte alls så fallfärdigt ut som förut. Det var upplyst, med välvårdad fasad, hela fönsterrutor och en stor välkomnande dörr.
"Detta hotellet kan man bara besöka om natten medan man sover. Det är som om vi båda drömmer samma dröm", förklarade Ted.
Gösta var ivrig på att gå in och se hur insidan såg ut men Ted stoppade honom.
"Innan vi går in så måste du lyssna till hotellets enda regel" sa Ted. "Här inne kan alla dina drömmar bli besannade. Du kan beställa vad du vill, men du får aldrig checka in".
Gösta hade inte tid att ifrågasätta det Ted precis sagt. Han var så ivrig och förväntansfull.
Han lovade att inte checka in men nu ville han verkligen innanför dörren.
Männen gick in, Ted först. Vid receptionen välkomnade receptionisten de båda och frågade om de ville checka in. Båda männen svarade nej.
"Vi har kommit för att sitta vid baren", svarade Ted.
Receptionisten log och pekade vart de skulle gå. I baren satt andra människor med suddiga ansikten.
"Varför kan jag inte se deras ansikten?", viskade Gösta.
"De är inte en del av din dröm såklart", svarade Ted.
IDrömlikanätteringårtrekorta novelleroberoendeavvarandra.
Mannenpåsjättevåningen
Långtiniskogenfinnsettmagiskthotellsom baragårattbesökaomnattenmedanman sover.Innepåhotelletkanallaensdrömmar blibesannadebaramanlyssnartillhotellets endaregel:“Manfåraldrignågonsinchecka in”.
Avsändare:Kajsa
Genomettbrevinkastienlägenhetsdörrdimper ettbrevnermittinatten.Avsändarenheter Kajsaochdetverkarsomhonobserverarallt somhänderilägenhetenjustdå,iskrivande stund.
Mellantvårapsfält
Utepåengårdmellantvårapsfält sörjerengammalmansinfru.Alltär somvanligtnärhanläggersigför nattenmensåplötsligthörsett flaxandeljudutanförfönstretnären litenabborrekommerflygandes.
